Att bryta ihop och komma igen Del 1: Ledning

Jag får väl börja med några ord om avslutningen, det blev inte som planerat, vi vann inte och Lund gjorde inte det vi alla trodde att de skulle göra efter att ha tagit ledningen med 2-0. Kalla mig gnällig men jag tycker att det är riktigt dåligt av Lund att inte lyckas hålla undan bättre, efter att ha släppt in sammanlagt sex mål under hela säsongen så släpper man nu in tre i samma match, det hade man inte gjort om matchen hade haft någon större betydelse för laget. Dock måste man komma ihåg att det aldrig skulle ha blivit som det blev. Hade Öis gjort det man skulle mot lag som Motala, Norrby, Husqvarna, LB 07, Trollhättan och liknande så hade man vunnit serien. Surt. Då Johan redan sagt om det mesta som man kan säga tänkte jag istället börja med en liten miniserie med ett par artiklar om hur jag vill att man ska gå vidare inför nästa säsong.

I denna den första delen som jag valt att kalla ”Ledning” kommer jag prata om vilka jag vill ska träna laget men mest, hur jag vill att laget ska ledas, frågor på det? Då kör vi!

Vilka ska leda laget?

På denna frågan blir det ett tråkigt svar för er som skriker på förändring, avgångar och som tycker att Roberto är tråkig. Jag vill nämligen inte ta bort någon av Roberto och Tomas, jag vill tvärt om ge mer inflytande till de båda. Tränarparet måste få så fria händer som det är möjligt att forma laget, men mer om det lite senare i denna texten. Många anser dock som jag skrev att en del anser att vi borde byta tränare, något jag absolut inte håller med om. Efter allt som hänt i klubben så hade det varit idiotiskt att byta tränare i detta läget, man behöver lugn och ro för att få laget att utvecklas under vintern. Det är för mig ofattbart hur samma människor som klagar på att man inte bygger långsiktigt och spelar med unga spelare, anser att vi ännu en gång ska byta tränare. Kontinuitet måste vara nyckelordet nu, ska vi vara ett nytt Öis så kan vi inte agera som det gamla, det säger sig själv. Det gamla Öis hade letat efter en ny tränare idag, och förmodligen hittat en som man trodde var bättre men som kostade lite för mycket, ”Men det lönar sig nog i långa loppet” Så ska vi inte det nya Öis resonera.

Jag vill ha kvar Roberto och Tomas som jag skrev, men jag har fått en idé som jag inte riktigt kan släppa, jag vet inte riktigt vad som får mig att tro på det eller varför just den idén av alla som snurrar runt i mitt huvud har stannat kvar. Det jag tänker på är att vi ska komplettera ledarstaben med en ledare med erfarenheter av livet som spelare i Örgryte IS. Och mannen som ska ta den rollen är, och håll i er nu, Markus Johannesson! Ja, Markus ”Dräparn” Johannesson. Varför? Jo, jag ska förklara mig. Efter att ha sett den inverkan Marcus Allbäck fick på laget under uppladdningen och matchen mot Motala så är jag övertygad om att det, i en så ung trupp som denna kan vara ett väldigt tillskott med en gammal spelare i ledarstaben. Då Allbäck gick in syntes det direkt att spelarna såg upp till honom och han kunde bidra med ett lugn i det pressade läget man var i. Jag tror att Marcus Johannessons röst i omklädningsrummet hade kunnat bli otroligt viktig i viktiga matcher. Just spelarperspektivet är något som tyvärr både Roberto och Tomas saknar då ingen av dem har erfarenhet av fotboll en högre nivå framförallt inte i en klubb som Öis. Markus Johannesson däremot har tonvis med rutin av spel på hög allsvensk nivå med både Öis och Djurgården, dessutom har han ett stort öishjärta som han förhoppningsvis kan förmedla till resten av laget. Jag har ingen aning om hur genomförbart detta är men det var bara en intressant idé som jag fick. Vad jag vet så är inte Markus knuten till något lag just nu så det är värt ett samtal tycker jag.

Hur ska laget ledas?

Som jag skrev i delen innan så vill jag ge tränarparet mer makt över laget än vad de redan har. Känslan jag får när jag pratar med Roberto och Tomas är att man inte får den friheten man vill ha, det har t.ex kommit fram att folk ur styrelsen har förhandlat kontrakt direkt med spelarna istället för att tränarparet gjort det. Detta är en tendens som jag absolut inte vill se i Öis igen, det stinker gammal styrelsepampig översittarmentalitet lång väg, och det vill jag inte se röken av i mitt Örgryte igen. Jag vill att styrelsen ska se till att ekonomin sköts och ge folk kring laget de resurser man behöver men sedan borde man låta dem sköta det själva. Kunskapen att leda ett lag finns nämligen hos Sören, Tomas, Roberto och de andra som arbetar på gården dagligen. Det är orimligt att folk som knappt befinner sig på Öisgården på dagarna ska besluta i frågor rörande vilka spelare som ska spela i ett A-lag, eller ungdomslag heller för den delen. Min åsikt är att styrelsen ska vara de som håller i pengarna, men när man väl gett tränarna en budget så måste man lita på att de pengar man gett används rätt och blanda sig i hur pengarna används. Det kan tyckas att jag är lite hård nu, och jo, det kanske jag är men det är ju så att man som öisare, efter allt som hänt har blivit väldigt känslig för tendenser som tyder på ett beteende som detta. Jag vill bara varna innan det går snett, om det ens är påväg att gå snett.

Roberto och Tomas har ställt krav att så mycket som möjligt av förutsättningarna inför nästa år ska vara klara när laget får på semester om lite drygt en månad, jag hoppas innerligt att detta kravet tillfredställs och att folk i styrelsen ger tränarna de resurser man behöver för att kunna arbeta vidare som man önskar. Självklart måste ju detta ske utan att ta några ekonomiska risker.

Hur vill jag då att tränarna ska hantera en större frihet? Jo, för det första så hoppas jag att man får en frihet att själva förhandla kontrakt med spelarna och tillsammans med folk som har hand om scoutingen i klubben få de nyförvärv som man tycker sig behöva för att kunna spela den fotboll man vill. Jag vill också att tränarna i A-laget samt tipselit kan tillsammans med Sören Börjesson arbeta fram en plan över vilken fotboll man vill ska spelas i klubben, från knattar till seniorer. När man kommit fram till detta så vill jag att man direkt informerar samtliga tränare i klubben vad det är som gäller. Jag vill att man arbetar fram en plan för vad man ska lära sig under varje år av sin fotbollskarriär inom Öis och att alla tränare i klubben också får möjligheterna man behöver för att kunna utföra detta. För även om denna texten egentligen bara ska handla om A-laget så är det ju så otroligt viktigt att man får med hela klubben och får den att jobba åt samma håll i samtliga lag.

Vad ska förbättras?

Om vi då ska gå till lite mer praktiska detaljer i hur jag vill att man ska lägga upp träningen till nästa år så finns det tre saker som jag direkt kommer att tänka på som måste förbättras, och det är:

* Koncentrationen

* Fasta Situationer

* Effektiviteten

Alla dessa måste bli bättre om vi ska bli det där lokomotivet som bara krossar allt motstånd nästa år. Alla tre hänger ihop med varandra på ett eller annat sätt men dessa tre är det som jag tänker på om jag måste nämna saker som inte varit bra. Stundtals har dock alla tre saker varit bra, men stundtals har inget varit bra. Det största problemet under året har varit spelet mot sämre motstånd, om man tittar i tabellen så måste man gå ned till sjuan Sleipner innan man hittar ett lag som vi har förlorat mot, vi är alltså obesegrade mot topplagen, vilket är bra. Mer skrämmande är dock att vi har förlorat en match mot samtliga lag från Sleipner och nedåt förutom mot Rosengård. Hade i vunnit en av dessa förlorade matcher så hade det varit vi som kvalade mot IK Brage till helgen och inte Sylvia. Detta är lite skrämmande, men jag hade ändå varit mer orolig om det hade varit topplagen som vi inte klarade av. Det hade tydligare visat att man inte hör hemma i superettan. Nu finns ändå högstanivån, problemet är att den inte bara ska visas mot topplagen utan den måste även komma fram då man möter sämre lag. Framförallt när man möter sämre lag på bortaplan. För det är nämligen så att det är på bortaplan som serien förloras, två hemmaförluster på hela året samtidigt som man har fem förluster på bortaplan. Det syns inte bara i resultatet att man är dåliga på bortaplan, det syns ofta på planen också, man har inte alls samma spel på bortaplan som hemma.

Hur ska detta bli bättre?

Dels handlar det självklart om inställning, samtliga spelare ska ha exakt samma inställning i matcher mot lag som LB 07 och Skövde som man har i matcher mot Sylvia och Varberg (även om Varberg inte finns kvar i denna serien nästa år). Där kommer koncentrationen in, i en del av de matcher som spelats mot sämre motstånd har man varit det spelförande laget och inte sällan har man parkerat på motståndarnas planhalva. Problemet har då varit att man inte varit beredda när motståndarna har ställt om och kontrat. Matchen mot Norrby hemma är ett tydligt exempel på detta, i första halvlek radar man upp chanser och fullkomligt bombarderar Norrbymålet utan utdelning. I takt med att pressen mot motståndarmålet blir intensivare så slappnar man också av i de bakre lagdelarna och som en följd av detta kan Norrby kontra mot en backlinje som ”står på hälarna och tittar på”  för att citera Tomas Östlund. Detta måste bli bättre till nästa säsong, då måste man bli ödmjukare och aldrig slappna av oavsett hur överlägsna man är.

Det handlar också om de två andra punkterna som jag nämnt ”Effektiviteten” och ”Fasta situationer”. Som jag skrev så radades chanserna upp mot Norrby och hade man gjort mål på några av dom så hade man förmodligen vunnit matchen och det är väl också det som varit på de flesta supportrarnas läppar under säsongen, man gör inte mål på de lägen man får. Tyvärr är det så att det är mot bottenlagen som man inte sätter lägena, men när man möter topplag så är man mycket effektivare. Detta visar även det på att inställningen mot bottenlagen kan vara bristande. Det behöver inte vara medvetet, det behöver inte betyda att man skrattar åt motståndarna i omklädningsrummet och medvetet inte ger allt. Tvärtom tror jag att det ligger i det undermedvetna och jag vet av egna erfarenheter att det inte alltid är en medveten underskattning utan att det kommer när man kommer ut på planen. Spelarna är inte lika snabba som man är vana vid och dom reagerar inte på samma sätt som man är van vid och därför tror man att man ska kunna vinna lätt på något undermedvetet sätt. Det är svårt att råda bot på, men det måste lösas.

Den sista punkten som handlar om fasta situationer har jag egentligen ingen statistik eller liknande som kan styrka, det är bara något som jag tänkt på under säsongen. De fasta situationerna som var ett av de farligaste vapnen förra året har nu blivit en av de svagaste delarna i spelet. Det har gjorts väldigt lite mål på fasta situationer, en frispark har gått rakt i mål och vad jag kan minnas har inte speciellt många skarvats in i mål. Hörnorna ska vi inte tala om, på dom har det varit väldigt dålig utdelning, dessutom tre brända straffar. En anledning till detta är självklart att Pavel Zavadil inte längre tillhör laget, den frisparksfoten var något extra. Men även om Pavel inte är kvar så tycker jag ändå att man med känsliga fötter som David Björkeryds och Jakob Olssons borde kunna ha bättre utdelning. De fasta situationerna är som ni alla säkert vet ett väldigt effektivt sätt att få enkla mål när spelet inte stämmer till hundra procent, och just enkla mål behöver vi göra fler. Med bättre effektivitet så hade vi säkert vunnit någon av de där bortamatcherna som spelet låst sig i.

Självklart finns det fler saker som kan förbättras, men de är dessa tre som jag fastnat för. Jag hoppas innerligt att den kommande försäsongen är under Roberto och Tomas ledning och präglas av noggrannhet. Det ska finnas i allt, allt ska vara perfekt när säsongen startar. Det ska vara solklart för samtliga spelare hur man ska ställa upp på hörnor, det ska vara solklart vilka som tar straffar och frisparkar. Vissa må anse att det hindrar kreativiteten att ha hårda direktiv. Tvärtom säger jag, om alla vet exakt vad man ska göra så skapas en trygghet i det och utifrån den kan det komma kreativitet. För att kunna göra något kreativ så måste man känna en trygghet och att det finns något att falla tillbaka på ifall man inte har sin bästa dag. Om man ska ta det eviga exemplet på vacker fotboll(det anses i varje fall vara vackert av många), FC Barcelona som alla förknippar med lekfullhet och kreativitet så är det ett av de lagen i världen som har absolut klarast roller. Det är en av nycklarna till deras framgång, att det är väldigt styrt och utifrån det improviserar spelarna till viss mån. Det är också väldigt bra att ha tydliga direktiv om man ska slussa upp yngre spelare i A-laget, för det ger en trygghet för spelare som kommer upp då spelaren vet exakt vad han ska göra när han kommer in på planen.

Sedan vill jag självklart att fysträningen under försäsongen sköts exemplariskt, jag vill inte bevittna en till försäsong där skadorna radas upp en efter en och tränarna skyller på att man haft en dålig försäsong när man förlorar premiären. Jag tror dock mycket på samarbetet med David Samuyiwa, jag tror att han kan uppnå bra resultat med spelarna fysiskt. Dessutom hoppas jag att Yannick Tregaro får fortsatt förtroende att hjälpa till under försäsongen, jag är ett stort fan av friidrottsträning och jag är säker på att det kan ge bra resultat på planen nästa säsong.

Ett litet dilemma som tränarna står för inför nästa säsong är dock hur man ska behålla sin höga högstanivå samtidigt som man klarar av att höja sin lägstanivå. Man måste försöka behålla det tempot man har kvar sedan superettatiden som kommer fram mot topplagen samtidigt som man måste klara av att gå ner i tempo för att kunna slå exempelvis Skövde. Jag tror att detta kan lösas genom vilka man spelar träningsmatcher mot. Inför denna säsongen spelade man bara matcher mot superettalag då det var vad man skulle spelat i, men inför denna säsongen kommer man förmodligen att möta något osexigare motstånd. Jag tror dock att det är viktigt att möta en hel del Superettalag också för att hålla högstanivån fortsatt hög.

Det är inte lätt, men jag tror att Roberto och Tomas är rätt män för jobbet. Och kanske även Dräparn.