En inzoomning av Robinx2

Igår utlovade jag en en utvärdering av Robin Eriksson. Nu blev det ju så att en annan Robin kom ivägen, en rödhårig och efterlängtad sådan men jag kommer tillbaka till Robin Jonssons insats senare.

Robin Eriksson då, var han något att ha?

Så sent som för två år sedan blev han utnämnd till den holländska juniorligans bästa anfallare, nu försöker han få ett kontrakt med en klubb i division 1 södra. Någonstans i den kroppen finns det en helt fantastiskt talangfull spelare, men det vill sig helt enkelt inte. I vissa situationer tycker jag mig se honom ha vissa problem med rörligheten, om det beror på nackskadan eller om han helt enkelt inte är i form vet jag inte. Det fungerar helt enkelt inte för honom. och det gör ont att se att en karriär kan få en sådan vändning igenom en olycka.

Nu låter det som att jag fullständigt dömer ut Robin Eriksson och han aldrig kommer att kunna spela fotboll igen. Ingen är gladare än mig om han dominerar resten av veckan och tar en gruvlig revansch på mig. Jag älskar historier om folk som ger sig f*n på att tysta tvivlare och om han gör det så skulle jag hoppa av glädje. Tyvärr känns det i nuläget inte som att Robin Eriksson kan få en nystart i Öis. Just nu känns han allt för otajmad och helt utan självförtroende. Det finns tyvärr inte alls den där hungern som man önskar hos en anfallare som kommer från spel i en högre liga och ska bevisa att han fortfarande håller för spel på en bra nivå. Robin Eriksson har denna veckan på sig att bevisa att motbevisa mig, för det är så länge till han får provspela enligt vad jag hört. Tyvärr tror jag inte att han kommer att motbevisa mig, tyvärr.

Om vi då går vidare till den andre Robin av två, nämligen hemvändaren Robin Jonsson. En något ringrostig Robin Jonsson som inte tränat fotboll sedan LSK tog julledigt någon gång i början av december. Det är svårt att dra några djupare slutsatser på bara en träning. Det man däremot kan säga är att det inte kändes som att Robin och Leinar hade varit ifrån varandra i många dagar. De började genast ge varandra instruktioner om vem som skulle lyfta och falla, även om de var David Leinar som styrde det hela mest så syntes det att de båda trivdes med att spela ihop igen. Skönt!

Efter att Robin Jonsson tillkommit i truppen börjar det kännas som att laget även i år kan bli riktigt stabilt bakåt. Jag skulle nog vilja påstå att Robin Jonsson är lika bra som Danny så där har vi inte tappat något utan vårat mittbackspar känns lika stabilt som förra året. Högerbackspositionen är aningen osäker då Christofer Bengtsson fortfarande inte har något kontrakt kontrakt för nästa år. Min känsla är dock att Bildsköne Bengtsson kommer att stanna kvar. Annars hade han förmodligen inte fortfarande varit med och tränat. Vissa rykten om att han är på väg tillbaka till Smålandstrakterna och Husqvarna, väldigt lösa rykten dock.

Som vänsterback återfinns en annan bildskön lirare, dock mörkhårig och göteborgare. Hannes Sahlin inledde försäsongen ganska svagt men har efter hand börjat spela upp sig och är nu uppe i den form han var under sin provspelsperiod. Om man ska jämföra Hannes med Adam Eriksson så är Hannes ett mycket farligare vapen offensivt än vad Adam Eriksson var. Defensivt skulle jag nog säga att dom är ganska jämbördiga med en liten fördel för Adam Eriksson då han är längre och bättre på huvudet. Sammantaget skulle jag nog säga att Hannes är en bättre vänsterback baserat på det jag sett, men jag väntar med en riktig bedömning tills när matcherna börjar.

En observation av de första veckornas träning är att Hans Prytz och Jonas Karén har bestämt sig för en sak. Man ska vara seriens mest passningsskickliga lag. Det övas passningar i alla dess former hela tiden, och det instrueras intensivt i övningarna. Ingenting ska lämnas åt slumpen, passningarna ska sitta! Jag bara myser när jag ser det.

Som avslutning på denna träningsrapport bjuds det på en intervju med mannen för dagen, Robin Jonsson.

Robin, tillbaka i öiströjan, hur känns det?

Det känns bara jättekul. Jag är tacksam för att få vara med och spela i öis igen som är en så klassisk och anrik förening så det känns bara jättekul.

Det blev bara ett år i Ljungskile, varför?

Jag kände med allt som hände förra året att det blev stressigt och det var ingen riktigt ordning i föreningen. Så jag ville ha lite trygghet och då dök Ljungskile upp. (jag tror att Robin tolkade denna frågan lite fel men tyvärr märkte jag inte det förrän efteråt, han tyckte att jag frågade om varför han lämnade öis. My bad.)

Det ryktades om att du hade anbud från England och lite annat men det blev ändå Öis. Hur gick det till?

Öis visade redan i december att dom var intresserade och dom had jobbat hårt för att hitta en lösning som både dom och jag är nöjd med. Och tillslut kom vi fram till en lösning så det känns bara bra.

Du har synts till lite på Gamla Ullevi under året, hur noga har du följt laget?

Ja har följt dom varenda match faktiskt, och jag har haft en bra kontakt med dom som spelar här. Peter och Danny och killarna så att jag har följt dom nästan varenda match.

Om vi blickar framåt mot säsongen, vad är dina mål med detta?

Jag vill tillföra så mycket jag kan till klubben och förhoppningsvis vara med och ta upp oss i superettan igen.

Match mot Gais här närmast, vad tror du om den matchen?

Det ska bara bli skitkul, jag är ju bra kompis med Markus Gustafsson också så att det extra roligt!

Om du ska tippa ett slutresultat i den matchen då, vad blir det?

2-1 till oss!

Vilka gör målen?

Jag och…eeh…jag vet inte vilka gubbar vi har. Johan Hedman kanske?

Det låter bra, tack så mycket!

Tack!