Geggigt, grinigit och alldeles underbart.

Ni som tog er en titt på träningen förra söndagen inför måndagens premiär lade säkert märke till att den träningen kändes ganska så lättsam och lekfull. Solen sken, spelarna hade precis börjat träna på gräs, det var glada tillrop, klackarna i taket, glass och ballonger. Sen gick det som det gick i måndags också. Idag var det därför andra bullar.

Att spelarna inte var nöjda med måndagens resultat var väl ingen högoddsare. Frågan var däremot vad man från tränarhåll bestämt sig för att göra åt ”problemet” även om det kanske är lite väl hårt att säga att några problem uppstått redan efter första seriematchen. Även om säsongen kändes körd i måndags kväll. Medicinen för att se till att misstagen från i måndags aldrig mer skulle upprepas verkar vara att helt enkelt grisa till det en aning.

Träningen inleddes med en lite hårdare uppvärmning än vad brukligt är dagen innan match. Medans målvakterna ihop med målvaktstränare Freddie Roth körde egen uppvärmning fick utespelarna slita för lönen. Uppe på den lilla gräsplätten ovanför gräsplanen och framför klubbstugan hade häckar, konor och så kallade Kettlebells (se bild till höger) lagts upp i fina mönster. Under ledning av sjukgymnast Erik Nexborn skulle spelarna drillas i olika övningar som innefattade kravlande under häckar, snabba fötter mellan koner samt lyftande av Kettlebells i olika mönster. Detta plus några löpövningar blev uppvärmningen denna fredag som andades mer allvar än tidigare veckor och det skulle snart visa sig ännu tydligare.

De enda två spelarna som saknades var Johan Pettersson och Christoffer Bengtsson. Johan Pettersson har enligt uppgift till Sambadefensiv åkt på en magsjuka som gör att han får avstå lördagens resa till Karlstad. Christofer Bengtsson har som alla säkert har koll på vid det här laget en skada i foten som kommer att hålla honom borta i några veckor till. Han hoppar fortfarande på kryckor och under dagens träning hade han experthjälp från en norrman som han spelat med under sin tid i Norge. Norrmannen ifråga heter Morten och studerar akupunktur och ska därför hjälpa Bengtsson mot comeback. Alla sätt är bra utom de dåliga.

För att återgå till träningen så gick spelarna efter den hårda uppvärmningen över till en passningsövning för att sedan delas upp i lag och spela match.

Lagen var följande:
Gula (med väst): Peter Abrahamsson, Markus Anderberg, Tommy Lycén, Jonathan Lindström, Sebastian Johansson, Henos Musie (Tipselit), Alexander Jeremejeff, Robin Jonsson, David Leinar.

Blåa (utan väst): Fredrik Andersson, Johan Hedman, Oskar Wallén, Joakim Hall, Hannes Sahlin, David Björkeryd, Jakob Lindström, Filip Holländer.

Matchen inleddes ganska snällt men kom snart att hetta till mer och mer. Tack vare vädret och den något ojämna planen så blev spelet därefter. Efter att ha beskådat ett ganska underhållande bolltrillande stundtals under de senaste veckornas träningar på konstgräset var det nu slut med det roliga. Nej, detta var mer kamp än skönspel, mer brottning än schack, mer Anegrund än Ailton.

Det var stundtals riktigt grinigt och det absolut ingen av spelarna tänkte backa en millimeter i onödan. Det märktes tydligt att misstagen från i måndags inte under några som helst omständigheter skulle göras om. Nåde den som skulle visa sig svag och vika ner sig. ”When the going get’s tough the tough get’s going” råder ett alldeles för uttjatat uttryck men det i övrigt ganska ”herren-på-täppan-romantiserande” humör jag är på just nu så passar det uttrycket ganska bra in. Det är egentligen helt otroligt pajigt att stå och njuta av att se att världen ibland ser ut som i en rockyfilm, men det är så grymt skönt.

Denna eftermiddag skulle nämligen alla visa att dom tillhörde ”the tough” därmed släpptes ytterst få målchanser till och gladfotbollen lyste med sin frånvaro. Den som dock inledde målsskyttet var Markus Anderberg som efter en stunds spel kunde ta emot en djupledsboll i och ur ganska dålig vinkel stanna upp och ta ett steg inåt för att sedan med all sin kraft dunka upp bollen i nättaket. Pang, bom, 1-0 till det gula laget.

Efter målet följde en lång period av ställningskrig på mitten mellan en grinig och blodtörstig Sebastian Johansson och några andra. Bortsett från några lite för långa genomskärare och en och annan dribblingsräd av Filip Holländer som inte riktigt ledde hela vägen in i nätmaskorna så lyste chanserna med sin frånvaro. Och när de väl dök upp så var det oftast för det blå laget som oturligt nog hade en glödhet Peter Abrahamsson mot sig som trivdes som Påven i en gosskör i det leriga gräset. Tänk er hur det i en gammal bustertidning illustreras att en målvakt spelar bra. Så såg Peter ut. Jag vet inte om han var bättre än vanligt men leran gav det hela en extra busterdimension.

Efter idogt kämpande fick Peter tillslut kapitulera. Efter att Emil Karlsson tagit emot en passning ute på högerkanten och ryckt ifrån Jonathan Lindström avlossade han bössan mot Peter som fick sträcka ut, men kunde inte hålla bollen vilket gjorde att Joakim Hall kunde stöta in returen. 1-1.

Efter kvitteringen öppnades spelet upp lite mer och nästa mål var ett tydligt tecken på detta. Henos Musie tar emot bollen i höger innerposition från Robin Jonsson, Henos slår bollen direkt med en touch till Jonathan Lindström som i sin tur petar den någon meter till en framrusande Sebastian Johansson som med en gammal hederlig tåfjutt placerar bollen i nätet bakom Fredrik Andersson och ger det gula laget ledningen återigen.

Den ledningen ser det gula laget ut att få gå hem med och ta med sig till morgondagen. Men så icke då Hannes Sahlin med matchens sista spark kan slå in kvitteringen. Jakob Lindström slår en boll som skär som en skärbrännare igenom det gula laget fram till Hannes Sahlin som hur elegant som helst på en touch lyfter bollen över Peter Abrahamsson.

Nämen oj, det blev visst några godbitar trots vädret! Det är ju ändå ÖIS vi pratar om.

Efter matchspelet var det dags att avsluta träningen med att träna hörnor. Av träningen att döma kommer hörnorna från vänster att slås av David Björkeryd och Joakim Hall. Hörnorna från höger kommer att slås av Jonathan Lindström eller Filip Holländer.

Med respekt för olika taktiska upplägg och liknande skriver jag inte mer om hörnorna än så. Men det såg bra ut.

Här är den förmodade startelvan i morgondagens match:

Avbytare: Fredrik Andersson, Tommy Lycén, Markus Anderberg, Alexander Jeremejeff, Johan Hedman, Pontus Otterstedt, Jonathan Lindström

Egentligen är det inga större förändringar i denna startelva jämfört med den som mönstrades i premiären. Skillnaden är att Johan Pettersson utgår och detta tomrum kommer troligtvis att fyllas av Filip Holländer som flyttas ut på kanten. Detta möjliggör att alla tre innermittfältarna får plats på planen samtidigt då Sebastian Johansson kliver in i mitten. Det tillför också att man på båda sidor har bra inläggsfötter i David Björkeryd och Filip Holländer. Problemet är att Holländer gärna strövar in mot mitten även då han placeras på en kant och på så sätt inte breddar spelet lika bra som en renodlad kantspelare.

Fördelen med att Sebastian Johansson kliver in i startelvan igen är att man troligtvis kommer att få fast bollen på offensiv planhalva lite bättre då man med stor sannolikhet kan ta tag i mittfältet på ett bättre sätt med honom på planen även om Holländer/Lindström kanske är ett lite mer bollskickligt innermittfältspar.

I anfallet känns Oskar och Emil ganska självskrivna fortfarande även om Oskar inte hade sin bästa dag mot Skövde. Båda kommer att starta mot Karlstad.

Joakim Hall kommer att fortsätta som högerback. De signalerna fick jag under träningen idag även om han hade det svårt mot Skövde. I övrigt är backlinjen så spikad som det bara går.

Mot Karlstad!