Ännu ett prov avklarat.

”Det strulade så in i hälvete hele väga upp” – Johnny Holm efter sonen Stefans OS-guld i Aten 2004.

Likt Kalle Björklund och Tommy Svensson före honom gjorde materialförvaltare Hasse Björnestöl en kullerbytta efter gårdagens match. Enligt Jonas Karlén i dagens Radio ÖIS är det något han brukar göra när laget vinner tighta matcher. På så sätt var den på alla sätt befogad under gårdagen.

Sällan under den pågående säsongen har ÖIS egna spel stämt så dåligt men än mer sällan under mitt liv som ÖISare har jag sett ÖIS spela så dåligt och ändå skapa chanser. För även om man aldrig under matchen fick igång det där fantastiskt underhållande bolltrillandet som laget visade upp mot Degerfors så skapades en hel hop chanser. Med en Oskar Wallén i vanlig form och med en lite mer tursam Emil Karlsson hade det mycket väl kunnat bli fler mål.

Det fina i kråksången är att det finns en helt naturlig förklaring till att spelet såg ut som det gjorde i de många skadorna. Om ingen tidigare hade märkt av det så är Sebastian Johansson och Jakob Lindström två ganska så centrala kuggar i spelet. Även om Johan Pettersson, Johan Hedman och Filip Holländer är fullgoda ersättare så är de inte riktigt uppe på samma nivå.

Igår fick vi oss alla i vilket fall som helst en aning om hur det hade sett ut om vi inte hade varit så lyckligt lottade att spelare som Sebastian och Jakob inte funnits i laget. Faktum är att nivån utan de två likväl är oerhört hög. Truppen till gårdagens match var förmodligen den mest skadeskjutna på den här säsongen. I en match mot ett lag som under stora delar av säsongen huserat på den övre halvan av tabellen och som i inledningen av serien tillochmed låg tvåa bakom Lunds BK en lång period. Det är med andra ord en toppmatch på många sätt och att vinna en sådan med årets tunnaste trupp är en bedrift värd viss uppmärksamhet.

I en text som avhandlar matchen mot Kristianstad så är det svårt att inte nämna Johan Hedman. Jag är fullt medveten om att det råder delade meningar kring hans insats i gårdagens match, och den kan diskuteras några vändor till. Det som däremot inte kan ifrågasättas är Johan Hedmans oerhörda effektivitet. En effektivitet som egentligen funnits där ända sedan Johans ankomst till klubben. Han är en av de spelare i truppen som har gjort klart flest poäng på minst antal matcher. Kurvan har dessutom de senaste matcherna varit på stadigt uppåtgående.

Det finns folk som påstår att Johan Hedman är för långsam och inte en kantspelare, det finns också de som påstår att han inte är tillräckligt deltagande i spelet. För offensiva spelare handlar det för mig dock väldigt mycket om siffror. Till skillnad från en defensiv spelare så kan jag tillåta Johan Hedman att göra en hel del misstag så länge han behåller sin effektivitet. Det kanske bara är jag och Billy Beane.

Om man ska se lite framåt så väntar Sleipner på bortaplan härnäst. En typisk combobreaker för ett ÖIS-lag i det läge man nu befinner sig i. En lång resa för ett möte med ett bottenlag är sällan synonymt med succé när det handlar om vårt kära lag. Det är mot lag som Sleipner och inte i toppmötena som sviter oftast bryts. Sleipner är med största säkerhet inte lika dåliga i det kommande mötet som dom var på Valhalla för några månader sedan då ÖIS kunde vinna med 6-0. Så mycket sämre kan ett lag på en såpass hög nivå som Division 1 inte vara. Dessutom sägs det att laget har bytt ut stora delar av laget sen den matchen. Något dessutom talar för Sleipner är att de har haft en längre vila än ÖIS sen sin senaste match.

ÖIS har dessutom ett mittbacksproblem modell större. Hannes Sahlin är avstängd och Robin är enligt rapporter inte riktigt klar för spel än. Det kan med andra ord bli tufft i Norrköping på söndag. Men det är nu agnarna sållas från vetet. Och det är ju faktiskt toppen mot botten.