Tillbaka till Valhalla för mötet med IK Gauthiod

Årets jobbigaste vinst hittills kom på en av de minsta idrottsplatserna sällskapet har besökt på många år. På ett välfyllt Lunnevi 1 (ja, just ettan känns befogad i sammanhanget) lyckades Emil Karlsson i slutminuterna efter otaliga missar skalla in ett inlägg från Jonathan Lindströms högerfot och hysterin var fullkomlig. Förmodligen var det inte bara den jobbigaste vinsten utan också en av de skönaste under säsongen.

Man kan håna Gauthiod för att de kommer från den enda kommunen i sverige där ”Svenskarnas Parti” lyckades locka ihop tillräckligt många inavlade bönder för att kunna ta sig in i kommunfullmäktige, för att dom har ett roligt namn och en pytteliten arena men IK Gauthiod många saker rätt. Även om man har den minsta arenan i serien så ligger man på en ärofylld tredjeplats i publikligan bakom ÖIS och Oddevold. Och visserligen ligger laget näst sist i serien men efter sina förutsättningar har lyckats störa många av de större lagen i serien på ett bra sätt.

Flera av ÖIS-spelarna pratade efter matchen i Grästorp om att det var ett av de jobbigare lagen de spelat mot. I mötet på bortaplan gjorde hemmalaget det hela tiden svårt för ÖIS att etablera något spel på offensiv planhalva och laget hotade då och då ordentligt med sina sylvassa omställningar. Frågan är bara hur dom klarar av ett bollskickligt ÖIS hemma på ett förhoppningsvis välfyllt Valhalla där ÖIS väldigt sällan förlorar.

Lirarnas lag

Under dagens träning som hölls på ÖIS-gårdens konstgräs verkade det som att Jonas Karléns eviga nötande av passningar och spel på ett tillslag gett resultat. Det var länge sedan jag själv såg att det klackades så mycket på ÖIS-gården. Även om allt inte gick helt enligt planen och en del passningar hamnade snett så visar det ändå på att laget börjar bli så samspelt att man kan börja hitta varandra på andra sätt och olika rörelsemönster börjar sitta i ryggmärgen.

Det märks tydligt hur spelarna nu till skillnad från tidigare under säsongen hittar kreativa lösningar på de problem de ställs inför. Ett naturligt steg då spelarna blivit bekväma i sitt ”vanliga” passningsspel att man då klarar av att ta nästa steg. För om ÖIS ska bli det där bolltrillande ”Lirarnas lag” som vi vill bli så räcker det inte att kunna ha ett stort bollinnehav. Det gäller också att kunna utnyttja det. Att kunna spela in den där avgörande passningen till anfallaren som tagit sig till ett bra läge i straffområdet.

Dock är det aningen oroande att ÖIS de senaste matcherna inte riktigt kommit tillrätta med sitt passningsspel. Förhoppningsvis var dagens träning en vändning. Och det vore väl synd och skam om laget inte lyckades komma tillrätta med sitt passningsspel då Sebastian Johansson återigen tar plats bredvid Jakob Lindström i mitten. De båda flankeras med största sannolikhet av de båda bollvirtouserna Hedman och Holländer som verkar placeras på varsin yttermittfältsplats.

Den uppställningen på mittfältet gör troligtvis att Ricky Yarsuvat får starta sin första seriematch som anfallare då Emil Karlsson är skadad och inte ingår i truppen. Vad det rör sig om för skada är oklart. Med Ricky på topp tillsammans med Oskar Wallén får man även längst fram i banan in lite spelskicklighet. Ricky visade under den tid han spenderade som anfallare mot Degerfors att han kan göra mycket nyttigt jobb och fördela vidare bollar som sätts på hans fötter.

Sebastian Johansson tillbaka i startelvan

Äntligen är Sebastian Johansson tillbaka i startelvan. Nu känner jag mig trygg igen. Även om han själv inte är den spelare i laget som kan slå flest avgörande passningar så är han som vi har nämnt så många gånger tidigare en förutsättning för att ÖIS ska kunna föra matcher på riktigt. Inhoppet han gjorde mot Lund osade klass och i stort sett allt han gjorde var perfekt. Nu när han återigen kan spela 90 minuter kan det väl knappast bli sämre? Det är därför han är given i startelvan:

Även om Fredrik Andersson är i klass med Peter Abrahamsson så är det troligtvis den sistnämnde som får ställa sig mellan stolparna i morgon även om Hans Prytz visade mot Sleipner att han även i seriespelet kan tänka sig att vila Peter för att låta Fredrik så känna på det.

Att Tommy tar plats till höger i backlinjen förvånar säkert en del men att läsa av dagens pass så är det han som just nu är förstavalet. Christofer Bengtsson har inte tränat på länge, Tommy gjorde bra ifrån sig senast och Johan Pettersson har inte tränat hela veckan. Om du lägger ihop de komponenterna så kommer du snart fram till Tommy nog är ett bra val.

Mittfältet är som tidigare nämnt bollskickliga och anfallet likaså. Även om Filip Holländer gjorde en av sina bästa matcher senast så får han kliva ut på kanten. Spel på fel kant kan nog dock passa Holländer ganska bra. Med tanke på att han kanske har A-lagets bästa skott så vore det väl attans om han aldrig fick skära in i banan och låta högerfoten tala.

Så vad säger ni? Då åker vi!