Konstgräslirare, jordfräsar, övermod och Hammarby IF

Samtidigt som jag skriver detta ligger jag i min säng och ser matchen mellan Hammarby och Brommapojkarna. Något av en måstematch för Bajen för att de ska kunna ha, åtminstone en liten, chans att knipa en kvalplats till allsvenskan. Jag hoppas på Brommapojkarna. Hammarby får allt se till att stanna i andradivisionen.

För tron på att det på riktigt är möjligt att nå Superettan har under de senaste veckorna mer och mer känts befogad. Nu befarar jag att den har urartat till en kaxighet och bekvämlighet. Det går att skylla på Trollhättan-spöket som uppenbarligen fortfarande existerar i allra högsta grad. Sett till tidigare statistik mot Trollhättan så var gårdagens match i någon mån ett steg framåt. Offensivt var gårdagens match inte på något sätt ett fiasko. Trots den undermåliga gräsmattan lyckades ÖIS skapa chanser nog för att vinna matchen. Fler än vad man skapade i mötet lagen emellan i våras på Gamla Ullevi.

Emil eller Ricky?

Viktigt att poängtera är att den offensiva insatsen i matchen var godkänd sett till spelet. Avsluten lämnade en hel del att önska. Det går i det här läget att lägga skulden på Hans Prytz för hans uttagning av Emil Karlsson istället för Ricky Yarsuvat som var glimrande i matchen mot Gauthiod på Valhalla förra veckan. Men hade Ricky varit lika framgångsrik i matchen mot Trollhättan som han var på Valhalla? Tveksamt.

Ricky Yarsuvat är upplärd i IF Elfsborgs akademi och har spenderat stora delar av sin fotbollsuppväxt på konstgräs och har utefter detta utvecklat sitt spel till ett spel som bygger mycket på att hålla bollen på marken och kunna driva den utan hinder. Detta visade han på Valhalla att han bemästrar alldeles utmärkt.”Can he make it on a muddy field in Stoke (Trollhättan)?” Jag är tveksam.

Emil Karlsson däremot är en produkt av vattensjuka planer kring Skaraslätten vår som höst. Han har visat under sin tid i ÖIS hittills att han kan klara av att utföra samma arbetsinsats oavsett underlag. Även om han igår inte mäktade med att göra mål så var det han som spelade fram Oskar Wallén till hans tolfte mål för säsongen och gjorde mycket nyttigt jobb i skymundan i båda halvlekarna. I en match då man förväntas spela lite mindre efter marken än vanligt är Emil ett bra alternativ att spela en längre boll på. Hans löpningar rev som vanligt upp hål i motståndarnas backlinje. Allt jobb han gör för laget ursäktar dock självklart inte att han missar det ypperliga läge han får i den andra halvleken. Missuppfatta mig inte. Jag påstår inte att Ricky inte kan spela på gräs men när underlaget är så exceptionellt svårbemästrat som det var i Trollhättan så var nog Emil ett bättre val.

Defensiva bekymmer

Om det offensivt var en fullt godkänd match spelmässigt så var det desto stökigare defensivt. Att Trollhättan är sylvassa i sina omställningar kan knappast komma som en överraskning för någon av spelarna som tidigare mött laget. Men likväl blev det flertalet gånger alldeles för farligt när Trollhättans yttrar och anfallare satte av i djupled.

Trollhättans andra mål är inget annat än en stor miss från framförallt David Leinar. Det första misstaget begås när lagkaptenen inte tar sin hemlöpning hela vägen utan börjar jogga på mittplan och istället för att komma i position börjar titta på bollen samtidigt som Josef Daoud kan sticka i djupled bakom honom. Varken Leinar eller Sebstian Johansson som är i närheten lyckas upptäcka löpningen i tid och Daoud kan få tag i bollen. Som grädde på moset missar dessutom Hannes Sahlin sin glidtackling när han ska stjäla bollen av Daoud precis utanför straffområdet. Flera olyckliga situationer som tillsammans ledde fram till målet med andra ord.

Upp till bevis för Prytz

Man kan tycka att det inte är speciellt mycket att oroa sig över om nu båda baklängesmålen var tillfälligheter och otur, spelet stämde ganska bra och det var stolpe ut offensivt. Men det något i det faktum att det inte stämde som är skäl till viss oro. Om man ska vara riktigt negativ för ett litet tag så kan man se den här matchen som ett tecken på att spelarna börjar ta för lätt på uppgiften och om så är fallet så har Hans Prytz sitt livs viktigaste veckor framför sig.

Det är nu Hans Prytz lagledarförmågor ställs på sitt största prov. Det är nu det är upp till honom, Nacka, David Leinar och de andra ledarna i och kring laget att hålla uppe tempot och hungern hos spelarna. Det är nu det visar sig om Prytz på allvar lyckats skapa en grupp individer som agerar som vinnare i alla lägen.

Som ett brev på posten kommer därför gratismatchen. Den hade förmodligen inte kunnat komma bättre i tiden. En förväntad storpublik på hemmaplan mot ett lag som vill framåt känns nu som det perfekta botemedlet mot baksmällan efter missödet i Trollhättan.

P.S Hammarby förlorade och chansen till kval börjar rinna dem ur händerna. No jinx.