Seger i matchen mot Lunds BK

Utan att jinxa något så måste man säga att segern på Gamla Ullevi idag var ett ordentligt kliv mot Superettan. I detta nu är det hela sju poäng som skiljer ÖIS från Oddevold och Lund som jagar. Ett försprång att vara nöjd över.

Matchinledningen var precis det ställningskrig som man kan förvänta sig att en match mellan två topplag ska vara. Det råder i inledningen ingen tvekan om att det är ett kompakt och diciplinerat Lunds BK som står för motståndet. Ett Lunds BK som inte kommer att gå bort sig i närheten av så lätt som Sleipner och Kristianstad gjort under de senaste matcherna.

Det dröjer länge innan ÖIS skapar några farliga chanser och förutom några inlägg som Otto Martler i lundamålet kan plocka ned så skapas väldigt lite av värde.

När man på en hörna efter en halvtimme dock för första gången skapar det där läget så sitter då bollen. Den för dagen formidable Filip Holländer skickar in en låg hörna mot straffområdet på en yta som Lundapågarna helt glömt av. Olyckligt nog för skåningarna så kommer han Tjuren från Kode, Oskar Wallén framstormandes i den tomma ytan och han är bestämd. Helt utan att tveka sätter Wallén dit sin panna och trycker in bollen bakom en vilt sprattlande Otto Martler och matchens första mål är ett faktum. Ett mål som satte an tonen för resten av matchen. Detta var inte det nätta bolltrillandets och sambafotbollens afton, det var bara att dra på sig blåstället.

Resten av den första halvleken förblev ett ställningskrig som kanske var det mest underhållande att se för gemene man på läktaren men vad gjorde det när ÖIS ledde med 1-0 när lagen gick till pausvila.

Den andra halvleken började som den första slutade. Här och var smällde det ordentligt, den engelska Championchipska hoppande glidtacklingen med sträckta ben hängde i luften. Snart skulle någon skada sig. Hannes Sahlin såg ut att bli den olycklige då han fick en ordentlig smäll mot huvudet som länge såg ut att resultera i den tredje huvudskadan på tre matcher. Dessbättre reste sig dock Hannes upp ganska omgående efter att han fått lite ömhet av Erik Nexborn.

Dock börjar ÖIS den andra halvleken med att förlora många av de dueller man hamnar i och Lund är inte något lag som man har råd med billiga bolltapp mot. Redan fem minuter efter pausen får Stefan Ilic hos motståndarna två chanser. Först ett riktigt bra skottläge som Robin Jonsson täcker och strax därefter ett riktigt farligt friläge som Peter Abrahamsson kan rusa ut och rädda.

En minst sagt jobbig start på den andra halvleken följs av en något lugnare period då ÖIS återigen kan ta tag i spelet och vinna fler bollar. Efter ett tag börjar man också skapa en del chanser. Ricky Yarsuvat som hade en ganska medioker match fick med tjugo minuter kvar av matchen ett gyllene läge att punktera matchen när ett inlägg från Johan Hedman når honom på en bortre stolpen. Tyvärr kommer Ricky lite för långt bak i straffområdet för att kunna komma till avslut direkt. Så istället för att klappa till bollen direkt försöker han ta sig runt Lunds mittback, tyvärr gör detta att han får en smäll och inte lyckas få till ett bra skott mot mål. Nedrans.

Det verkar länge som att ÖIS inte ska lyckas få det där andra målet och när domaren visar att det är hela fyra minuters stopptid börjar de flesta på läktaren vrida på sig. Vad de inte visste då var att de skulle få vara med om en ung killes lyckligaste stund i livet.

Tre minuter in på tilläggstiden fälls Sebastian Johansson strax utanför straffområdet och får en frispark. Medan två Lundensare står och tjatar på domaren lägger Sebastian Johansson upp bollen och spelar den fram till Emil Karlsson som löper in i den vänstra delen av straffområdet mot en utrusande Otto Martler. Så istället för att skjuta spelar han in bollen mot straffpunkten där Henrik Carlsson dyker upp och kan stöta in bollen i öppet mål. Efter det är allt så fantastiskt att det inte får plats i en matchrapport som denna. Krönika på ämnet dyker upp under morgondagen.