Vad gör vi nu?

Det har varit en helt fantastisk säsong. Myten om ÖIS som laget som är sämst när det gäller har till stor del motbevisats. Rekord har slagits även denna säsong, positiva sådana för en gångs skull. Efter år av bedrövelse och missöden har upprättelsen kommit.

Jag tänker inte ge mig in på någon djupare analys av gårdagens match. Den såg ut precis som man hade kunnat vänta sig att en sista obetydlig match på en framgångsrik säsong skulle se ut. Inget av lagen hade något att spela för och ÖIS visade återigen att man trots ett inte speciellt imponerande spel kan se till att knyta ihop säcken och vinna en matchen. Allt är i sin ordning. Nu är det dags att se framåt.

Ny klubbchef?

I tisdags kom dråpslaget. Att Mats Janson väljer att kliva av jobbet som klubbchef för Örgryte IS är en av de tyngsta förlusterna på väldigt länge. Björn Anklev och Danny Erviks besked att lämna klubben var för mig två otroligt tunga besked. Idag kom ett till sådant besked. Jag och Mats Janson tillträdde ungefär samtidigt. Jag som skribent på en blogg som tagit mycket stryk och kämpade för sin överlevnad. Mats i en klubb i samma situation.

Precis där slutar jämförelserna. Det jag håller på med är en hobby. Det Mats har gjort har varit så mycket större och viktigare.

När klubben var som längst ner på botten plockade klubben in en man från Lindome utan erfarenhet av att driva en klubb på en högre nivå. Just det visade sig vara Mats styrka. Med sin vana att jobba med små medel tog han direkt tag i klubben och har sedan dess slitit lite för hårt för sitt eget bästa. Tillslut sa kroppen emot. Det bevisar också vilket arbete som har krävts för att få ordning på en sargad ekonomi. Kanske är den krassa sanningen att det arbete som krävdes inte gick att utföra på ett hälsosamt sätt.

Mats tillsammans lärde klubben att spara och anpassa kostymen efter tillgångarna. ”Många bäckar små” blev ett mantra och under hela säsongen har man skördat frukten av allt hårt arbete. Även om jobbet på långa vägar inte är klart så är superettaplatsen i hamn och det ekonomiska rör sig åt rätt håll.

Mitt i allt detta väljer Mats att hoppa av sitt uppdrag. Att han gör det för att han känner att han håller på att bränna ut sig och är ärlig med detta bevisar bara att han har sunda värderingar.

Efter Mats avhopp står klubben återigen inför ännu en prövning. En ny klubbchef ska in omgående och kravprofilen är minst sagt snäv.

ÖIS är en storklubb som arbetar med en liten klubbs resurser. Man behöver alltså hitta en person med erfarenhet av att leda en förening med små resurser som samtidigt har erfarenhet av en medial bevakning och ett publiktryck som en storklubb. Att hitta någon som stämmer in på den kravbilden kan bli svårt. Förhoppningsvis vågar man se utanför herrfotbollen. Klubbchefstjänsten är i grunden inte en tjänst som kräver en gedigen bakgrund inom just fotbollen. Det handlar om föreningsbygge och det fungerar på samma sätt inom herrfotbollen såväl som ishockeyn, handbollen och innebandyn. Dock bör man leta efter personer med erfarenhet av föreningar i en liknande situation som den ÖIS befinner sig i. Vilket är en ganska ovanlig situation. Fortsättning lär följa.

Johan Pettersson lämnar

Ännu är ingenting bekräftat från officiellt håll men Johan Pettersson kommer att lämna klubben. Det bekräftar sambadefensivs säkra källor. Klubben vill inte förlänga med Johan även om han själv sägs vilja vara kvar. Ett beslut som öppnar för spekulationer.

Nästa säsong har klubben enbart Christofer Bengtsson som etablerad högerback. Det mesta lutar i och med detta åt att Rasmus Haraldsson flyttas upp permanent till nästa säsong. Det tredje kraftpaketet från Kode har under året tränat av och till med A-laget och sägs vara på väg att flyttas upp. Utöver Haraldsson finns Tommy Lycén som under säsongen vikarierat en del som högerback och säkert kommer få göra detta även i framtiden.

Både Danny Ervik och Björn Anklev har spelat till höger i backlinjen.

Det har redan börjat ryktas om nyförvärv. Detta är bara början.