En text om bra möten, hot från Halland men framförallt om Sebastian Johansson och Robin Jonsson

Johan Lundgren, Adam Rosén och André Nilsson har anslutit till laget utifrån. Carl Hawunger och Daniel Paulson har flyttats upp. Johan Pettersson och Jonathan Lindström har tackat för sig. Hannes Sahlin har skrivit på ett nytt kontrakt. Det är vad vi vet. Det är också dessa uppgifter som vi kan läsa av när vi ska försöka syna vilken väg laget är påväg åt. Vad vill egentligen Kent Carlzon?

För ett antal veckor sedan släpptes bomben. Robin Jonssons kontrakt har brutits. Han är i detta nu en spelare utan någon som helst formell klubbtillhörighet. Detta gäller även Sebastian Johansson. Alltså kan laget när de stegar in på Gamla Ullevi i premiären nästa år stå utan två av 2012 års viktigaste defensiva pjäser. Kanske de två viktigaste. Två spelare som spelade 24, respektive 21 matcher av 26 under den gångna säsongens seriespel. Robin Jonsson startade samtliga matcher utom två då han var skadad. Sebastian Johansson satt på bänken vid tre tillfällen och blev inbytt vid alla dessa.

Om klubben skulle tappa båda dessa defensiva stöttepelare skulle det givetvis innebära stora bekymmer. Robin Jonsson fyller nästa år 26 år, han är alltså i den ålder då fotbollsspelare förväntas vara som som allra bäst. Just spelare i den åldern är i detta nu ganska sällsynt i truppen. David Leinar är 33 år och ifall Robin Jonsson skulle försvinna kommer Leinar troligtvis få bilda mittbackspar med Adam Rosén, som visserligen är en lovande spelare på flera sätt men 22 åringen saknar helt erfarenhet av spel i en högre serie än Division 1 södra.

Jag tror att vi såhär dags har understrukit Robins betydelse för laget nog. Han är oerhört viktig. Vad talar då för att Robin skulle försvinna? Egentligen ingenting mer än att hans kontrakt är brutet. Även om han under säsongen imponerat med sitt defensiva arbete så har ännu inga rykten om intressenter dykt upp. Man ska dessutom alltid ha i åtanke då man nuförtiden diskuterar spelare som kan tänkas lämna klubben att det ganska sällan nuförtiden är så väldigt mycket grönare på andra sidan.

Ett ganska stort antal föreningar i superettan har en ekonomiska bekymmer av varierande storlek. Man ska dessutom lägga in i ekvationen att Robin Jonsson har spenderat ganska stora delar av sin uppväxt på ÖIS-gården och i Göteborg. Även om han spenderade en säsong i Bohuslän så är han djupt rotad i Göteborg, något som också var anledningen till att han inför säsongen vände hem igen. Allsvenskan kan man nog räkna bort. Hade intresset varit så stort för Robin att ryktet om honom spridits hela vägen upp till allsvenska lag så hade det märkts av.

Då finns det de resterande superettalagen kvar. Förhoppningsvis har Robin lyssnat på sin vän Markus Gustafsson och håller sig borta från Gais. Däremot har han en vän söderut vid namn Danny Ervik som också ganska tydligt visar åt vilken riktning de största hoten finns. Troligtvis bär det emot för Robin att flytta alldeles för långt ifrån Göteborg och då ligger Hallandslagen Falkenberg och Varberg nära till hands. Varberg har gott om pengar, Falkenberg har inte lika gott om pengar. Varberg hade dessutom vissa problem med sin defensiv förra året och släppte in 52 mål. Falkenberg däremot släppte in 47, en siffra som är ganska bra sett till deras tabellplacering.

Just nu ser oddsen alltså ganska goda ut i Robins fall. Han sitter i nuläget i förhandlingar med klubben.

I Sebastian Johanssons fall har det däremot sett ganska ordentligt mycket dystrare ut de senaste veckorna. När min kollega Chrsitian pratade med Sebastian förra veckan hade han inte hört något från klubben sedan laget gick på ledighet.

De senaste veckorna har det inte verkat bättre än att Sebastian själv vill vara kvar i klubben men klubben vill något annat. Vissa vill mena att värvningarna av Johan Lundgren och André Nilsson tyder på att man vill ersätta Sebastian. Jag är dock inte riktigt med på den linjen.

André Nilsson är född 1995 och är således fortfarande i ett väldigt tidigt stadium av sin fotbollskarriär. Då en stor talang som honom spelar i ett lag som Holmalund i en lägre serie är det ganska vanligt att spelaren placeras på innermittfältet bara för att han är den spelare som har bäst fotbollsegenskaper. Det hade inte förvånat mig ett dugg om André Nilsson om några år är yttermittfältare, anfallare eller ytterback. Därför kan vi inte riktigt räkna honom som en spelare som är värvad för att eventuellt ta Sebastian Johanssons plats.

Detsamma kan gälla i Johan Lundgrens fall men i det fallet är det mer troligt att han faktiskt är värvad som innermittfältare. Fast i så fall kan han lika gärna vara en ersättare för Jonathan Lindström.

Oavsett hur många innermittfältare som värvas så kommer man få det svårt att ersätta Sebastian Johansson. Spelare med samma förmågor som Sebastian finns i varje fall inte tillgängliga till ett, för Örgryte IS, överkomligt pris. Sebastian Johansson är en förutsättning för att laget ska kunna etablera ett anfallsspel. Sebastian Johansson är också en förutsättning för att lagets backlinje inte ska utsättas för alldeles för svåra prov.

När sambadefensiv fick tag i Sebastian under onsdagskvällen och frågar om han har varit i kontakt med klubben svarar han:

– Jag träffade Kent idag på förmiddagen. Vi hade ett bra möte.

Att Sebastian har träffat klubben och haft ett möte med Kent är väldigt glädjande. Att det mötet dessutom var ”ett bra möte” kan ju få vem som helst att göra frivolter. Kanske blir nästa års premiär inte så deppig som inledningen av texten antydde?

Idag värvade dessutom Gefle tillbaka Anders Wikström och som ÖIS:aren Jacob Ryder skrev på twitter tar Wikströms lön säkerligen upp en hel del av Gefles lönebudjet. Något som mycket väl kan göra att man inte har råd att erbjuda Sebastian de summor som hade krävts för att locka upp Ulricehamnssonen till nordligare breddgrader.

Visserligen borde då både Brommapojkarna och Fredrikstad vara med i matchen. Dock är känslan kring Sebastians framtid i ÖIS aningen bättre nu än vad den var för bara några timmar sedan.

Oroar vi oss i onödan?