”Ladda-för-match-veckan” inledd

Nu börjar det sannerligen närma sig matchdags. Endast fem dagar återstår till dess att ÖIS spelar sin första match för året. Och idag inleddes denna ”ladda-för-match-vecka” med ett eftermiddagspass på ÖIS-gården. Precis som planerat. ÖIS har under hela januari tränat minst en gång per dag med ledighet under lördag och söndag – adderat med förmiddagspass för de som har kunnat två dagar i veckan (tisdagar samt torsdagar). Dessutom har passen varit ganska så hårda. Ingen solsemester här inte. Det har varit tunga pass med mycket fokusering på styrka och kondition.

Idag var inget undantag. När två delar av the Samba Crew (samt en eventuell förstärkning i framtiden) anlände till ÖIS-gården hade delar av tränartrojkan redan förberett för ett så kallat jojo-test ute på konstgräsplanen. Kort sammanfattat: ett svinjobbigt löptest som liknar beep-testet men som är mer utformat för fotbollsspelare. Med facit i hand gynnar testet dem som är lite lättare i kroppen och vann – det gjorde nyförvärvet Jacob Ericsson på nivå 22.5. Det skall väl också nämnas att den regerande mästaren Christofer Bengtsson samt Sebastian Ohlsson inte var långt därefter.

Efter att spelarna återhämtat sig i fem, tio minuter återupptog Hans Prytz träningspasset. På ena sidan av planen höll cirka tio spelare till där fokus låg på avsluten. Övningen gick helt sonika ut på att en boll slogs från en spelare placerad ute på kanten vid planens mittlinje. Den slagna bollen var tänkt att landa någonstans vid straffområdslinjen där förste man i ledet skulle plocka ned bollen med bröstet, vända upp och avsluta på ett tillslag. Och tyvärr var det med blandat resultat. Mestadels åt det sämre hållet. Många skott var helt enkelt för dåliga. Under all kritik. Satt bollen inte rakt i magen på målvakten så satt den fyra meter brett och två meter högt. Men det är väl lite av det som man får räkna med under en försäsong hur frustrerande det än må vara. I många fall är krutet inte laddat än. Och tur är väl kanske det. Det optimala och absolut bästa är ju att spelarna konserverar formen – och avsluten – tills längre fram när det verkligen gäller någonting. Men det fanns de som stack ut. Först och främst Richard Yarsuvat och Henrik Carlsson. ”Ricky med ett fint avslut – finess!”, går att läsa bland mina antecknar. Det plitades ned efter det att han hade satt både en och tre bollar i nät där han varvade nätta chippningar med distinkta skott i elfte nätmaskan.

På den andra sidan av planen höll resten av truppen till där de spelade någon variant av kvadraten. Fokus där låg på rörlighet och passningsspel. Inte alltför intressant med andra ord. Och det var också där som provspelande Jonatan Berg höll till. Lite synd kan tyckas då hans främsta kvalitet sägs vara just avsluten. Det hade onekligen varit intressant att se vad han hade kunnat uträtta i avslutsövningen.

Tyvärr gjorde han inget intryck alls i det senare matchspelet. Det var knappt så att han syntes till någon gång. Han sprang mestadels runt och sökte ytor utan att ha så mycket boll. Jag vet inte, kanske är det tufft att döma ut honom med det i bagaget, men av det jag har sett under dessa provspelsdagar så känns det tveksamt om han är någonting att satsa på. Han sticker inte ut på det sett som hade varit önskvärt. Istället syns han, som sagt, knappt till alls. Återstår att se om Hans Prytz är av samma uppfattning eller om Jonatan Berg har glänst vid de tillfällen då Sambadefensiv har varit frånvarande och på så vis vägt upp de mindre bra träningspassen…

Avslutningsvis kan vi meddela att André Nilsson fortsätter träna på egen hand bredvid sina medspelare. Enligt uppgift kommer han att opereras för sin skada under denna vecka. Därefter väntar en lång och krävande rehabperiod.