Hur högt skall vi sikta?

För ungefär ett år sedan – den fjärde februari 2012 – inledde ÖIS sin säsong med att möta GAIS på Valhalla IP. Visserligen gick laget mållöst av planen samtidigt som man ju släppte in ett mål (från Wanderson do Carmo), men trots det kände man ändå en viss tillfredsställelse. Spelet hade ju klaffat och framför allt hade innermittfältet bestående av Jakob Lindström och Filip Holländer helt skoningslöst utraderat GAIS motsvarande. Man skulle ljuga om man inte njöt av det! Och på något sätt lade det grunden till den kommande säsongens framgångar. Där gjordes ett avstamp. Ett avstamp som räckte enda fram till Superettan.

Säsongen innan hade GAIS slutat femma i Allsvenskan vilket gjorde många grönsvarta läskigt sturska. Samtidigt låg ÖIS i en form av brygga och det var avancemang eller ingenting som gällde. Ni känner igen det! En ekonomi körd raka vägen ned i den totala botten och räddningsplankan fanns i att laget skulle vinna Söderettan eller åtminstone hamna på andraplatsen och därefter kvala sig uppåt i seriesystemet. Skulle det misslyckas skulle det få drastiska konsekvenser. Det var vi alla överens om. I dag är det helt andra förutsättningar. Sturskheten som Gaisarna bar runt på under inledningen av 2012 är som bortblåst efter en katastrofuselt genomförd säsong och ÖIS har i mångt och mycket återfötts. På något sätt är det omvända roller nu jämfört med för drygt ett år sedan. Visst, det är fortfarande GAIS som förmodligen har de högst satta ambitionerna för denna säsong – men de balanserar också på den berömda linan. Går det åt helvete rent prestationsmässigt riskerar de att falla rakt ned i ÖIS-2010-fällan och det önskar man näppeligen sin största fiende.

För att få lite mer kött på benen och bli lite mer säkra på vad vi har att vänta senare i kväll kommer här något av en repris på ”Vad har vi att vänta-artikeln” som dök upp i samband med BK Häcken-matchen. Det är med andra ord dags att sätta tänderna i GAIS tre inledande träningsmatcher. Och det är en ganska så munter läsning ur ÖIS-perspektivet! Det är sedan gammalt att man skall glädjas åt deras motgångar! Någonting annat finns väl inte! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, eller hur är det man säger. Facit säger att GAIS har vunnit en match och förlorat två. Ett inte helt imponerande facit. Låt vara att förlusterna har kommit mot Allsvenska gäng (BK Häcken och Åtvidabergs FF).

GAIS – BK Häcken 0-1 (0-0)

0-1, 61’, Nasiru Mohammed

Det blev som sagt en uddamålsförlust i öppningsmatchen för säsongen där BK Häcken blev numret för stort. Nasiru Mohammed blev ensam målskytt då han i matchens 61:a matchminut stänkte dit bollen i ett mer eller mindre öppet mål efter att Dioh Williams på ett framgångsrikt sett stressat fram bollen via tjabbel i hemmaförsvaret. Det skall dock sägas att GAIS, framför allt under den första halvleken, stundtals visade prov på ett rätt fint fotbollskunnande. Nyförvärvet från Karlslund, Adam Eriksson, var en av de framstående genom sitt kreativa spel och sin uppoffrande och aggressiva spelstil. Den andra halvleken visade dock upp skillnaderna mellan lagen där BK Häcken drog ifrån och sedermera också sköt in matchens enda mål. Next!

GAIS – Åtvidabergs FF 0-3 (0-0)

0-1, 61’, Prodell, 0-2, 64’, Rajalakso, 0-3, 90’, Moberg

Resan fortsatte för GAIS del med ännu en förlust. Ahhh, det vattnas i munnen! Även denna gång mot Allsvenska Åtvidabergs FF och det med 0-3 på Valhalla IP. I en match som enligt rapporter skall ha varit gruvligt kall att beskåda. Upp emot fem minusgrader var vad vädergudarna bjöd upp till. Inte konstigt om spelet hackar en aning. Men Åtvidabergs FF var bevisligen laget som hanterade samtliga förutsättningar på bästa sätt genom att sätta in stöten i mitten av andra halvlek och sedan dunka i spiken med en slägga i matchens avslutande minuter. Det kunde dock ha gått annorlunda. Faktum är att GAIS blev berövade en misstänkt straffspark redan i den andra matchminuten när Dogbe var uppe med handen och viftade. Rent spontant känner jag att vi kan utesluta att det var Antti Kanerva som stod för dömeriet. Då hade det blivit rött kort, straffspark och extra bestraffning i form av polering av fotbollsskorna i domarrummet i paus. Jo, så hård är han, den ”gode” Kanerva. Får han chansen så flyger korten upp. Det ena efter det andra. Ofta i en salig blandning!

GAIS – Jönköpings Södra IF 3-0 (3-0)

1-0, 15’, Spong, 2-0, 25’, Moenza, 3-0, 40’, Tornblad

OK, så fick de så sin vinst tillslut, Gaisarna. Det var väl på tiden! Åtminstone om man heter Thomas Askebrand. Efter två raka nederlag satte de ned foten och mosade Jönköpings Södra IF. Tre mål innan halvlek och bataljen stendog. Logiskt nog. Och det får man ändå ge dem: bra jobbat. Starkt. Jönköpings Södra IF är näppeligen av samma kvalitet som BK Häcken eller Åtvidabergs FF, men de är inte heller någon slagpåse modell större bland Superettagängen. Segern grundlades av två pangträffar upp i kryssen vilket ledde till GAIS första seger sedan år 1894. Ett historiskt ögonblick som huvudtränaren beskrev så här: ”Första halvlek var riktigt bra, allt kan och ska bli bättre, men vi är på rätt väg.”

På förhand känns det svårt att fastslå hur det kommer se ut på Valhalla i kväll. Det kan gå lite hur som helst. För ÖIS del blir det dessutom den första matchen med ett lag från samma serie. En chans att mäta sig med det motstånd man kommer dras med 2013 ut. En chans att se var man står i jämförelse med till exempel GAIS. En chans att sätta sig i respekt gentemot sin stadsrival inför kommande, mer viktiga, matcher under året. Förhoppningsvis kan en väl genomförd prestation i dag på något sätt skapa oreda i GAIS inför derbyt den femte maj på Gamla Ullevi. Kanske kan det skapa lite huvudbry, åtminstone. Kanske kan det få dem att tänka lite extra och få dem ur balans. Det kanske är lika mycket begärt från en träningsmatch – och det krävs förmodligen en topprestation för att det ens skall göra avtryck. Men då är det där vi får sikta. Då är det där vi får sätta vårat mål. Att få dem ur gungning. Att sätta dem på plats. Att visa vilket lag som är beredda inför Superettan 2013. Visst är det väl där vi skall sikta, i alla fall!