Falkenbergstankar, Jakob Lindström, David Leinar och världsfotbollens trender

Två matcher har passerat sedan den senaste krönikan från mig här på sambadefensiv. Gais har besegrats och Falkenberg har satt stopp för en imponerande svit. Vad går det egentligen att läsa ut av det? Hur redo är egentligen sällskapet för superettan?

Bredden

Trots tisdagens förlust visade det sig att laget har en bredd. Det var fem väldigt olyckliga minuter i inledningen av den andra halvleken som matchen förlorades. Falkenbergs tredje mål hade med största sannolikhet aldrig kommit till om sällskapet inte i desperation jagat en kvittering med alla möjliga medel och öppnat upp bakåt.

Anfallspelet var tämligen fantasilöst och ensidigt i den första halvleken. Det byggde i stort sett enbart på att man försökte nå Ricky Yarsuvat i djupled, antingen igenom en boll i luften eller med en genomskärare. Hade dessa bollar kommit från Henrik Carlsson eller Filip Holländers fötter när läge uppstod hade det varit fullt försvarbart. Tyvärr var det inte så utan istället levererades bollarna mot Yarsuvat oftast från backlinjen på ett väldigt tydligt och ärligt sätt vilket väldigt sällan skapade några svårigheter för bortalagets backlinje.

Filip Holländer och Henrik Carlsson som fick kampera ihop för första gången på ett innermittfält. Filip i en tillbakadragen defensiv roll och Henrik Carlsson framför honom. Ingen av de två i en optimal position med andra ord, offensive innermittfältaren/yttern Filip Holländer tillsammans med 17:årige anfallaren Henrik Carlsson som visserligen har placerats på innermittfältet på en mängd träningar under början av året men att han skulle vara van med rollen är en kraftig överdrift.

Med ett sådant innermittfält, en reservmålvakt i mål, nya ytterbackar och en nyuppflyttad ytter som anfallare i helt oprövat anfallspar är det ändå imponerande att spela jämt med ett så erfaret superettalag som Falkenbergs FF. Ett Falkenberg som mönstrade en startelva som mycket väl hade kunnat starta i premiären på Gamla Ullevi i april.

Jakobs betydelse

Efter matchen pratade både Hans Prytz och Jonas Karlén om vikten av att lära sig vinna. Att det faktiskt inte bara är spelet som ska sitta under en försäsong utan även det faktum att vinnarinstinkt är något man tränar in under försäsongen på samma sätt som man tränar styrka, snabbhet eller offsidefällor. Allt ska sitta, så även vinnarinstinkten. En spelare är dock helt färdig på det området.

Sällan har det varit så uppenbart att hur en spelare kan vara skillnaden på ett vinnande och ett förlorande lag som när Jakob Lindström byttes in i tisdagens match. Mot Gais visade det sig tydligt precis vad det är som gör Jakob till den grundpelare i ÖIS modell 2013 som han faktiskt är. Han är i ordet rätta bemärkelse en motor på mittfältet. Att Jakob näst intill hoppar in i en tackling mot Joel Johansson är visserligen godis för hälften av publiken men man ska inte underskatta de signaler Jakobs beteende på planen framkallar i laget. Att Jakob som en av de yngre spelarna på planen springer ikapp den betydligt mer meriterade Joel Johansson, tacklar honom och sedan reser sig upp och manar på sina kollegor på planen är av en betydelse som är svår att beskriva.

I matchen mot Falkenberg fick bytet då Jakob Lindström kom in precis den effekt man hade önskat. Med den defensiva dynamon på planen lyckades man genast vinna boll i tid och man kunde mycket enklare bygga ett spel högre upp i planen än vad man tidigare kunnat göra då man mest förlitade sig på långa bollar som skulle sätta någon av de två anfallarna i ett bra läge. Det bra läget kom aldrig.

I matchen på lördag mot IFK Göteborg kommer Jakob Lindström med största sannolikhet få starta på innermittfältet tillsammans med Johan Lundgren om han är frisk. För att ÖIS över huvud taget ska ha någon chans kommer de båda att behöva stå för instatser som är bättre än vad man åstadkom mot Gais. Att Jakob är kapabel att göra det råder det ingen tvekan om. Under årets försäsong har han gått ifrån att ha en mittfältsroll som många beskyllt honom för att spela för säkert i till att få en roll där han varje match får visa sig bättre än den tidigare i sitt defensiva spel. Förhoppningsvis fortsätter den utvecklingen även på lördag.

David Leinars vara eller icke vara

Jakob och Johan Lundgren kommer att bli nyckelspelare i lördagens derby. Det gäller även mittbacksparet. Adam Rosén stod för en svag insats i matchen mot Falkenberg och efter lovande insatser mot både BK Häcken och Utsikten tog det tvärstopp för Roséns svit av imponerande insatser i den rödblå tröjan. Svaga insatser vid två av målen och det kan kosta honom startplatsen på lördag. Att David Leinar inte spelade mot Falkenberg och att Jonathan Azulay har spelat de två senaste matcherna talar visserligen för ett mittbackspar bestående av Leinar och Rosén på lördag och att Azulay isåfall får sätta sig på bänken mot klubben som äger honom.

Oavsett vilken mittbackspar det blir på lördag så är det uppenbart att det är två platser som tre spelare slåss om. Ännu har Prytz inte valt. Förmodligen kommer han ha gjort det när säsongen drar igång. Då kan det mycket väl bli så att laget startar med två mittbackar som aldrig tidigare spelat en seriematch för sällskapet.

För även om man inte ska läsa in för mycket i olika sorters symbolik så är det ändå svårt att komma ifrån det faktum att David Leinar blivit av med kaptensbindeln. Det kan, med betoning på kan, vara ett tecken på att trotjänaren Leinar är på väg att fasas ut. Det händer tämligen sällan att ens spelare blir av med kaptensbindeln. Senast en spelare i ÖIS gjorde det var när Dick Last fick lämna över kaptensbindeln till Anders Prytz 2008. Då var det för att Dick skadade sig och var tvungen att lämna över bindeln. Jag har under kvällen fört långa diskussioner med några av de skarpaste hjärnorna jag kunnat hitta och trots långa överläggningar har vi inte kommit fram till vem som var den senaste lagkaptenen i sällskapet som blev av med bindeln av en annan anledning än avslutad tid i klubben eller skada. Därför bör man nog se på Leinars abdikering på allvar.

Det går självklart att se förflyttningen av kaptensbindeln från Leinars till Jakobs arm som en taktisk åtgärd för att Jakob ska hålla sig hemma över sommaren. Just att ge sin bästa spelare kaptensbindeln är ett drag som under de senaste åren blivit vanligare och vanligare i världsfotbollen. Och det vore väl märkligt om ÖIS som den största pionjären av de alla inte skulle hänga med i världsfotbollens vändningar och trender.