”Imån möter dom Gais, då gäller de”

Citatet i rubriken kommer från en korpulent man i coachjacka som under dagens träningspass på ÖIS-gården passerade bakom sig med sin son. Samtidigt som hans son på sina korta ben stretade och stod i bäst han kunde för att hänga med i sin fars långa raska steg förklarade pappan för sonen vad allt handlar om. Det är nämligen precis så det ligger till. Är det någon gång det ”gäller” så nog fan är det i ett derby. Att derbyt utspelas mellan två lag i Europas 27:e bästa fotbollslandsandraliga på en konstgräsmatta i februari är av rejält underordnad betydelse. Ett derby är ett derby.

I början av förra sommaren befann jag mig på ett torg i centrala Kiev med två vänner och ett tusental män som var och en var utrustade varsitt ölglas av plast  och iklädda varsin lite för tight gul tröja i funktionsmaterial. Det var fotbolls EM, Sverige skulle spela sin första match mot hemmanationen Ukraina i deras huvudstad. Jag och mina två vänner hade åkt ner till Ukraina med en en lite ironisk inställning till det hela. Med en skepcis till allt det som bland många ståplatssupportrar i Sverige kallas för Camp-sweden samhället. Camp Sweden är vad det är som det brukar heta. Vissa älskar det över allt annat. Det är ofta samma människor som gillar att klämma in hela sin familj i en husvagn på sommaren, åka till samma hotell i Turkiet varje höst samt avgudar Per Gessle på ett, i det närmaste, sjukligt sätt.

Jag vill inte på något sätt reducera personer som gillar rutiner men Camp Sweden var helt enkelt inte min grej. Det krävs någonting mer. Jag insåg vad som verkligen rör mina känslor på en läktare.

Varför ska jag egentligen hetsa upp mig inför ett möte mellan landet jag är född i och landet där jag för tillfället befinner mig? Varför ska jag känna en euforisk glädje och vi känsla med ett stort antal personer bara för att dom tillhör de nio miljoner människor som kallar sig svenskar?

Låter det inte bra mycket mer relevant att jag känner en euforisk vi-känsla med människor jag upplevt mängder av saker på en läktare tillsammans med? Att jag känner en eufori när mitt lag gör mål mot ett lag vars supportrar under mina nio år i grundskola plus tre på gymnasiet har haft ständiga diskussioner med mig om att det inte är mer än rätt att våra spelare flyr till dom? Är det inte mer relevant att jag känner en eufori när mitt lag gör mål mot ett lag vars supportrar skrattade åt mig i skolan när min klubb hade misskötts och degraderades till fotbollens bakgård?

Jag menar det.

Det verkar banne mig som att laget faktiskt har samma känsla som mig inför det stundande derbyt. Åtminstone verkar en spelare vara på krigsstigen.

Oskar Wallén inledde dagens träning tämligen uselt. Under de senaste veckorna har laget ganska frekvent tränat passningar på liten yta. I olika former, med eller utan mål inleds nästan varje träning med någon form av passningsfokuserat spel på lite yta. Dagens pass var inget undantag. Dagens övning innehöll små mål på fyra olika platser och involverade hela laget. Det märks ganska fort i den här typen av övningar vilka spelare man bör bli lite oroliga för. Vilka spelare vars förstatouch kan bli ett problem för dem vid spel i på en så hög nivå som superettan är. Oskar Wallén fick mig att fundera under dagens pass.

Hans spel under det inledande spelet på små mål var allt annat än bra. En frustrerad Oskar Wallén tappade bollar, missade mottagningar, sköt över när han borde rullat in bollen och skrek ut sin ilska. Kanske hade jag haft lite för höga förhoppningar på Oskar? Kanske överpresterade han under förra säsongen? Kanske är han för kantig för Superettan? Många frågor dök upp.

Svaret kom dock ganska omgående. Efter den inledande spelövningen var det dags att dela på laget. En grupp fick tillsammans med Markus Lantz fila på avslut och inlägg. Medan en lite större mängd spelare fick spela på ett mål tillsammans med Hans Prytz. Jag valde att hålla ögonen på sidan där det tränades avslut. Då anfallet sägs vara lagets största akilleshäl kändes det relevant den här gången.

Första anfallsparet bestod av Henrik Carlsson och Ricky Yarsuvat. Det enda anfallspar i truppen som aldrig använts från start i en match. Tyvärr syntes detta. Ricky må vara en personlig favorit men idag var inte hans dag. Den kompakte boråsaren med örhänget fick det inte att stämma och detsamma gällde för den unge Henrik Carlsson. Lite för ofta blev de stillastående med bollen och när de väl peggat upp och skulle smeka in bollen i det bortre krysset rasslade det i staketet bakom mål istället för i det vita nätet bakom Peter Abrahamsson. Vi går vidare.

Efter Ricky och Henke var det dags för Oskar och Emil. Division 1 Södras mest framgångsrika anfallspar förra säsongen skulle visa kidsen hur en slipsten skulle dras helt enkelt. Oskar Wallén tog på sig ansvaret.

Lyftning från Sebastian Ohlsson, Oskar tar emot bollen på bröstet, släpper ned den på sin högerfot och petar fram den till Emil Karlsson som spelar tillbaka bollen. Pang! Stenhårt stolpe in.

Lågt inlägg från Hannes Sahlin, Oskar bröstar ned bollen i marken, på uppstuds dundrar han in den bredvid en chanslös Fredrik Andersson. Och så fortsatte det. Resten av träningen.

Tvåmålsspel. Johan Lundgren sticker iväg på en soloräd och glider förbi en, två, tre spelare innan Jonathan Azualy sätter stopp för leken. I smällen tappar Johan Lundgren bollen en meter åt sidan. Är anfallet över nu? Nej där dyker Oskar Wallén upp som skjuten ur en kanon och i steget skickar iväg en projektil som blir matchavgörande i dagens spel om Nackatrofén.

Självklart är Oskar Wallén given i den startelva som ställs på benen i morgondagens försäsongsderby mot Gais. Resten av elvan ser ut så här:

En bra elva. Visst går det att argumentera för att Filip Holländer borde tagit en plats på mittfältet, att mittförsvaret bör innehålla en Adam Rosén istället för någon av Leinar och Azualy, att någon i anfallet bör bytas ut eller det kanske allra mest självklara, att Hannes Sahlin skulle startat. Utan att överdriva går det dock att argumentera för att detta är en möjlig elva i premiären mot Falkenberg.

Och när borde bästa elvan mönstras om inte i årets första derby?