Om fel färger, intressantare idoler och Christofer Bengtssons plan.

1-1 mot förra årets allsvenska tvåa. Det smakar banne mig ganska gott.

Förra veckan rapporterade jag från matchen mellan Gais och Häcken som inledde det här årets inhemska fotbollstittande för egen del. Då startade Häcken med Simon Gustafsson och Simon Sandberg på innermittfältet. Säga vad man vill om de två ynglingarna, men än så länge måste man nog hålla Martin Eriksson och Jonas Bjurström högre. Martin Eriksson var trots allt allsvenskans bästa innermittfältare förra året och Jonas Bjurström har åratal av erfarenhet som stabil innermittfältare i diverse allsvenska lag.

Då berömde jag Gais Adam Eriksson i Gais för att han som så ung klarade av att spela så bra mot ett lag som BK Häcken. Efter gårdagens match var jag inte heller direkt besviken.

Ett innermittfält att glädjas åt

Brydde sig Jakob Lindström och Johan Lundgren sig om att man mötte ett av landets bästa innermittfält?

Nej de gjorde dom verkligen inte. Första halvlek var kanske en av Jakobs bästa defensiva i karriären och han lyckades balansera på den tunna linjen mellan brutal och kontrollerad. Ett gult kort blev det och så himla långt ifrån ett till var han i sanningens namn inte. Han höll sig på den tunna linjen. Det är just det som gör Jakob Lindström så speciell som ung fotbollsspelare. I en tid då idolerna heter Neymar, Zlatan Ibrahimovic och Leo Messi och idealet är så offensivt och så många bolltouch som möjligt har ÖIS vaskat fram en spelare som snarare studerat Tobias Linderoth och Andrea Pirlo under sin uppväxt. En spelare vars främsta egenskap inte är de snabba dribblingsfötterna och förmågan att välja de mest självlysande skorna. Nej istället har klubben fått fram en spelare som slitit ont som högerback och yttermittfältare under hela sin juniortid tills han blev uppflyttad i A-laget som innermittfältare en regnig eftermiddag i Varberg och sedan aldrig släppte taget.

Sedan Jakob Lindström flyttades upp i A-laget har han i stort sett aldrig suttit på bänken och hans ögon idag vittnade om att han inte har några som helst planer på att göra det i år heller. En bekant sa till mig i paus att om Jakob bara fortsätter i samma anda som under de gångna säsongerna så kommer han att vara aktuell för U21-landslaget och kanske har han rätt. Kanske är Jakob precis så bra. Eller som en grönsvart bekant uttryckte det efter matchen mellan Gais och ÖIS förra året: ”Vem var den jobbig jäveln ni hade på innermittfältet? Alla snackade om honom i klacken”

Jakobs första halvlek var strålande men i den andra fick han lämna över till sin kollega på innermittfältet. Johan Lundgrens andra halvlek lovade mycket gott. Johan Lundgren tillför något som har saknats under de senaste två åren. Han är en spelare som både kan och hemskt gärna vill slå den sista avgörande passningen. Oskar Walléns mål föregås av att Johan Lundgren lyfter in en väl avvägd boll mot Tobias Bratt som går upp i en duell som han förlorar men bollen hamnar hos Oskar som kan lyfta in den över Christofer Källqvist.

Att Johan Lundgren är begåvad har jag redan konstaterat efter att ha tittat på årets första träningar och jag lovar att det kommer mer.

Trögstartade Häcken?

Men hur högt ska man värdera en match mot BK Häcken i början av februari? Häcken har hittills under försäsongen mött tre superettalag och vunnit en av dessa tre matcher. Mot Jönköping Södra blev det förlust, mot Gais blev det vinst och igår blev det som bekant delad poäng. Hur man ska tyda det funderar förmodligen både jag och Peter Gerhardsson.

I gårdagens match visade det sig stundtals att hisingslaget kan när dom vill. Martin Erikssons briljanta fotbollshjärna smider då och då planer som kan få vem som helst att vilja applådera. När hans hjärna och hans fötter är i fas med resten av laget kommer Häcken förmodligen bli fruktansvärt bra. Det är ingen tvekan om att det finns kvalité utöver det vanliga i laget. Man spelar också ett spel som är ganska svårt att bara plocka fram i mitten av januari. Deras avancerade passningsspel kräver en precision som kräver mer än några veckors träning för att fila fram. Av den anledningen kanske vi inte ska dra för stora växlar av gårdagens match.

Men jag tänker ändå fortsätta lite till.

Adam Rosén visade varför han ansågs vara en av Division 1 Södras bästa mittbackar förra säsongen. Spelet med fötterna är inte hans allra starkaste sida men han är långt ifrån någon katastrof i spelet. Defensivt däremot var han igår väldigt bra. Hans huvudspel är i klass med David Leinar och han var dessutom Robinskt precis i sitt positionsspel. Att han mot slutet dessutom gärna följde med upp i anfallen utan att riskera något i defensiven visar på fin förmåga att läsa av situationen. Han är nämligen allt annat än bortkommen på offensiv planhalva. Det är inte bara huvudspelet han klarar av hans avslut är förvånandsvärt bra för att vara mittback.

Christofer Bengtsson visade, förutom agerandet på målet, att han fortfarande är väldigt angelägen att behålla sin plats i startelvan. Hans taktik är att släng sig huvudlöst in i ett myller av fötter och språngnicka bort inlägg, han tänker skrika sig hes för att hålla ihop backlinjen och han tänker springa sina korta ben av sig för att visa kidsen vilket arbete det kommer att krävas för att klamra sig kvar i landets näst högsta serie. Jag älskar det.

Slutligen måste vi prata om det oundvikliga. Tröjorna.

Under de år jag har följt laget Örgryte IS har jag faktiskt aldrig blivit lika besviken på en ny tröja än iår. Både designen och färgkombinationen var bland det fulaste jag sett. Visserligen nådde Helsingborgs IF Champions League i samma färger men det var ju ändå mer än tio år sedan. Sluta!

Tack och lov är dessa tröjor bara till för försäsongen och kommer att bytas ut lagom till seriestart. Förhoppningsvis med rätt färger då. Klubben tog fram en grafisk manual under förra säsongen där det tydligt beskrevs vilka färger som skulle genomsyra hela klubbens material. Man har redan gått ifrån det med valet av tröjor. Visserligen är tröjorna som användes under gårdagens match bara till för träningsmatcherna men det är likväl trist att man inte tar traditionen på mer allvar. Det kan låta precis hur småaktigt och tjurigt som helst att bli upprörd över färgen på tröjan men detta är en liten detalj i det som visar en bild av en klubb. Enligt mitt tycke bör alla val som rör hur ÖIS uppfattas tas på allra största allvar. Från val av sportchef och klubbledning till val av tröjfärg.