Skjuta – ett vinstrecept mot IK Brage

Jag hoppas (och förutsätter) att ni, precis som jag, har släppt allt vad Falkenbergs FF och Assyriska FF heter. Det var två bottennapp och besvikelser, inget snack om det, men att älta tjänar ingenting till. Matcherna duggar tätt och det finns ingen tid till att tycka synd om sig själv, sitt lag eller till att ÖIS har förlorat två matcher. Det tillhör det som har varit och det går inte att göra någonting åt. Det är livets premisser. Det som är gjort är gjort. Därför är det god tid att vi mobiliserar kraft, styrka och engagemang till kommande uppgift(er). Hemmamatch nummer två i ordningen väntar och som bekant är det ett uppåtgående IK Brage som kommer till Gamla Ullevi.

Silly season har till stor del handlat om IK Brages val av spelarrekryteringar. Åtminstone vad gäller den så kraftigt omtalade Dulee Johnson, problemmakaren som ställt till med så mycket men som ändå har fått chans efter chans i klubb efter klubb. Det är ingen hemlighet för någon. Ett rehabiliteringsprogram sattes därför i rullning i samband med att Michael Kallebäck, sportchef i IK Brage, lyckades ro finansieringen i hamn. Dulee själv talade om att han insett sina problem och var villig att ta tag i sig själv och sina bekymmer, och för IK Brage var det en självklarhet och en nödvändighet för att de skulle ”våga”.

Men det är inte bara Dulee Johnson som skapat rubriker kring föreningen under vintern. Den erkänt duktige Conny Karlsson har anslutit på tränarposten, och vad gäller spelare till startelvan är Jan Tauer och Njogu Demba-Nyrén namn värda att ta upp i sammanhanget, men man har även värvat in en före detta MLS-målvakt, en vass mittfältare vid namn Andreas Ljunggren-Eriksson samt ytterbacken Tyler Ruthven som kan komma att ha inverkan på Brages säsongsfacit.

I dagsläget är man bra med rent tabellmässigt. Visst, det är på tok för tidigt att kolla på tabellen och dra några slutsatser utav den, men man behöver likväl kriga sig till sina poäng för att komma någon vart. Och det är precis vad IK Brage hittills har gjort. I dagsläget stoltserar man med en vinst samt en oavgjord. Man besegrade Ängelholms FF på en rätt medioker gräsplan i premiären, vilken de följde upp med en mållös historia mot Östersunds FK när det vankades hemmapremiär på Domnarvsvallen i måndags.

Vad gäller vinsten mot Ängelholms FF så är det en mycket meriterande sådan. Ängelholms FF har under flera säsonger varit ett storlag, ett lag att respektera åtminstone, i Superettan. Och vore det inte för ett sent insläppt mål på Södertälje Fotbollsarena så hade man spelat allsvensk fotboll säsongen 2012. Publik- och organisationsmässigt med allt vad det innebär har klubben onekligen en del att lära kring, men på planen har de en tydlig spelidé och ett lag som underordnar sig betydelsen av ett hårt jobb. Att IK Brage då åker ned och vinner tämligen övertygande med 2-0 tyder på ett bra kollektiv kryddat med spelare som gör skillnad. Som Dulee Johnson till exempel. Får han bara ordning på livet utanför sitt fotbollsspelande så kan han föra sitt lag till stora triumfer. Det visade han inte minst i denna match där han enligt utsago var outstanding. Planens gigant, för att tala klarspråk.

Men precis som hela laget så kom Dulee inte upp i samma nivå mot Östersunds FK. Vad det beror på går bara att spekulera i, men jag såg matchen från soffan och vågar snart mena på att Östersunds FK kan bli årets överraskning i Superettan. De hade åtminstone inga problem att stänga IK Brage helt och hållet, och sedan tidigare ordnade man 1-1 mot Assyriska FF. De har en annorlunda spelstil gentemot många andra lag i serien – och inte minst sätter man motståndaren på ända med sin 3-4-3-uppställning. Det är inte ”som vanligt”. Det är tunnare med spelyta runt motståndarens egen backlinje och det dyker upp spelare vid positioner på planen där man i vanlig dager kan lalla runt lite för sig själv. Det må vara en orättvis parallell, men man vet ju hur svårt högerhänta tennisspelare har för att slå de vänsterhänta. Det är ovant och rubbar på det normala.

Att ÖIS har en chans att slå detta IK Brage råder det inget tvivel om. De är bra, inget snack, men långt ifrån omänskliga och de har sina brister här och där. Vad som krävs är att ÖIS hittar tillbaka till det som var för två, tre veckor sedan. Då det gick per automatik. Då man fann vägar genom motståndarens försvar. Det som har varit så svårt mot Falkenberg och Assyriska. Ned med fötterna på jorden, jobba stenhårt och hitta tillbaka till grunderna. Upp med humöret och kör. Det är bara att ösa!

Framför allt, efter vad jag har sett av IK Brage denna säsong, så gäller det att avsluta. Skjuta, skjuta, skjuta. I Brages mål står en 21-årig Patrik Carlgren som visserligen har potential (vilket en plats i U21-landslaget visar, inte minst) men som verkar omåttlig darrig när det hettar till. Mot Ängelholms FF höll han på att leverera årets tavla då han sköt en motståndaranfallare i ryggen så att bollen gick i en båge och i den egna överliggaren och mot Östersunds FK brast det i både kommunikation, självförtroende och pondus när bollen korsade hans väg vid inlägg, hörnor, djupledsbollar, etc. Denna gång räddades han av ren tur, men kan man sätta press på honom och göra det till en jobbig kväll så ökar definitivt chanserna till att kunna bocka i ”enkla mål”-kategorin.