Decimerat ÖIS ställs mot Östersund

 

Ödesmatch igen? Nja, kanske inte. Det är fortfarande väldigt långt kvar, men vill man plocka poäng så är det god tid att börja nu.

 

Östersund inledde serien strålande och slog lag som Gais och Jönköping Södra och hypen var redan igång. Med en fotbollsfilosofi där bollinnehav är ett ledord vinner man för det mesta fotbollsfolkets gunst ganska omgående. Två vinster med en ”positiv fotboll” väger alltid tyngre än två ”gnetsegrar”. I samband med BK Häckens 5-0 förlust i Helsingborg för några veckor sedan berömde GP-sportens Ulf Stenberg Häckens ”vilja att spela fotboll”. Samma sak tryckte många på efter ÖIS 5-1 förlust i Varberg ”vi var bättre spelmässigt” sades det då. Men till vilken nytta?

 

Imorgon när Hans Prytz samlar sina mannar i omklädningsrummet innan inmarsch på Gamla Ullevi skiter han med allra största säkerhet högaktningsfullt i hur poängen tas. Det ska in fler bollar i Östersundsmålet än i det rödblå målet. Det är nämligen enbart det som räknas nu.

 

Självklart kommer Hans Prytz ha taktiska instruktioner till sina spelare och det hela ska iklädas en taktisk plan. Självförtroende ska byggas upp och det görs bäst med ett positivt resultat. Då blir liret förmodligen sekundärt.

 

Sedan de anlände till gården har de tre spelarna från andra sidan motorvägen, Tobias Bratt, Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay blivit hårt dömda i motgång. Just det faktum att två av de tre fortfarande tillhör våra randiga antagonister har hela tiden legat dem i fatet. För den tredje, Tobias Bratt har hans blåvita uppfostran mest använts som ett skäl till hans mindre imponerande ingripanden.

 

Imorgon är ingen av de tre tillgänglig. Sebastian Ohlsson är fortfarande skadad i ljumsken och de andra två är avstängda. Jonathan Azulay är dessutom på äventyr med det svenska U21-landslaget och det gula kortet han tog i slutminuterna av matchen mot Ängelholm kanske inte var helt oplanerat. Utöver de tre spelarna saknas även Johan Lundgren till följd av avstängning och för er som läste GT under gårdagen kommer väl inte Filip Holländers frånvaro som någon större överraskning heller.

På tal om skador så syntes André Nilsson för första gången till ute på gräset. Tillsammans med Erik Nexborn och lite vikter slet han ont på gräset vid sidan av sina kamrater. Just styrkan är ingen svaghet för den gode Nilsson som kroppsligt liknar Clarence Seedorf mer än Andrea Pirlo.

Den stora frågan inför dagens träning var ifall Hans Prytz hade fått ordning på den i stora drag undermåligt spelande backlinjen från matchen i Ängelholm. En fråga som inte fick några direkta svar under träningen. Tvåmålsspelet var inte speciellt händelserikt och trots att det spelades mellan den förmodade startelvan och reserverna.

Det visar med all önskvärd tydlighet både svagheten och styrkan med årets trupp. Samtidigt som man har jämn trupp så har den ganska få spelare som är gjutna i startelvan för att dom är avsevärt mycket bättre än reserverna. Det är ett problem.

Imorgon mönstras troligen följande startelva:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson David Leinar Adam Rosén Hannes Sahlin

Johan Hedman Jakob Lindström Henrik Carlsson Joakim Hall

Oskar Wallén Emil Karlsson

Joakim Hall får alltså kliva in från start på vänstermittfältet. Ett val som förmodligen får en hel del att lyfta på ögonbrynen. Hans Prytz verkar vara svag för ytterbackar på mitten. En gissning till varför man väljer Hall är dock hans inlägg. Med Wallén längst fram vill man ha kvalitativa inlägg från båda sidor. Då litar man inte på Jacob Ericssons fötter.

Henrik Carlsson har gjort det bra som innermittfältare och känns som ett logiskt val bredvid Jakob Lindström när Lundgren saknas.

Framåt!