En dålig och en bra halvlek

En första halvlek som var bland det sämre ÖIS presterat denna säsong och en andra halvlek som kunde gett ÖIS alla de tre poängen – ungefär så kan man i korta ordalag sammanfatta kvällens 1-1-match mot IFK Värnamo på Valhalla IP.

När ÖIS reste till Behrn Arena och fick stryk 2-0 var det ingen som höjde på ögonbrynen. Det var helt enligt ”hur det skulle vara”. Annat var det idag, när bottenkollegan IFK Värnamo besökte det som på senare år blivit ÖIS egna borg – Valhalla IP. Till denna match var tongångarna, med all rätt, annorlunda. Varken bland spelare, ledare eller supportrar fanns någonting annat än en seger och tre poäng.

Så här ett par timmar efter att Lars Olsson blåst i visselpipan för sista gången vet vi att så inte blev fallet. Mycket tack vare ÖIS otroligt destruktiva och bolltittande inledande halvlek där IFK Värnamo tilläts göra lite som de ville. När jag samspråkade med David Björkeryd häromdagen menade han på att hans Värnamo är ett spelskickligt lag med visionen att hålla bollen inom laget med ett kortpassningsspel – och det var precis så som det inledningsvis såg ut på Valhalla.

Med Jonathan Azulay som komponent till backlinjen och Henrik Carlsson som ensam anfallare sjönk ÖIS väldigt långt ned i banan vilket i sin tur ledde att man inte riktigt kom åt sin motståndare. Och så fort ÖIS vann bollen slogs bollen mot en ensamstående Carlsson som visserligen gnetade på och gjorde vad han kunde, men det säger sig självt att det är på tok för tunt för att ens kunna matcha ett IFK Värnamo som med handen på hjärtat är ett tämligen mediokert superettanlag. Det smärtade att se på och det smärtar att säga det: men ÖIS var under långa stunder utspelade och satta på hälarna av IFK Värnamo. På hemmaplan. I en match som gällde så ofantligt mycket. Det skar i ÖIS-hjärtat.

Ganska så logiskt var det därför gästerna som öppnade målskyttet. Efter 25 minuters spel nådde Elmin Kurbegovic högst på en hörna från vänster som han distinkt knoppade dit i det bortre hörnet. Ännu en gång efter att ÖIS sålt sig alldeles för billigt i luftrummet. David Leinar och Adam Rosén – det är där ni skall vara. Visan var samma mot Örebro. Tre mot en inne i straffområdet. Ändå är man steget efter och tillåter sin motståndare att gå upp och ostört skarvnicka.

För det faktum att ÖIS fortfarande var med i matchen efter första halvleken får man tacka Peter Abrahamsson och marginalerna. För vore det inte för dessa två hade siffrorna varit större. Bland annat räddade Abrahamsson ett friläge och några skott från nära håll och när Abrahamsson överlistades med en nätt liten lobb så stod både stolpen, ribban och mållinjen i vägen för ytterligare ett baklängesmål.

För att få fart på maskineriet och väcka den buande publiken valde Hans Prytz att genomföra två byten direkt efter pausvilan. In kom Oskar Wallén samt Richard Yarsuvat och de ersatte Jacob Ericsson och Jonathan Azulay. I samma veva slopade man även 4-1-4-1-uppställningen och gick tillbaka till att spela med två anfallare (Wallén och Carlsson).

Genast blev det bättre. Bortsett från en halvfarlighet för Värnamo efter en halvminut så tog ÖIS tag i initiativet. Viljan och jävlar anamman som saknades under den första halvleken såg ut att ha återfunnits. Och efter bara tre minuters spel var Oskar Wallén så när på att stöta dit kvitteringen från nära håll efter att Hannes Sahlin tagit sig förbi sin ytterback och funnit Wallén med ett inspel snett bakåt.

När matchklockan tickat upp till 54 minuter samspelade sig Wallén och Yarsuvat igenom Värnamos försvarslinje. Och när Yarsuvat löpt sig helt ren med Björn Åkesson och bara hade kvar att avsluta blev han kapad. Lars Olsson var bensäker på sin sak – straff. Fram stegade Adam Rosén och för andra gången i rad misslyckades ÖIS med att förvalta en straffsituation (Jakob missade som bekant för inte så länge sedan). Skottet gick åt höger men så även målvakten vilket fick det att se ut som ren plockpotatis.

Men i den 67:e matchminuten kom så tillslut kvitteringen. Mycket tack vare den pigge inhopparen Oskar Wallén som tog ned en boll med bröstet och på ett tillslag fann Johan Lundgren i en perfekt lucka. I friläget satte Lundgren tåpajen till och det räckte för att peta bollen förbi Åkesson och in i mål. Ett, sett till den andra halvleken, välförtjänt mål.

Men det blev inga fler. Varken från ÖIS eller Värnamos sida. Målchanser saknades däremot inte. Henrik Carlsson volleysköt över från nära håll, Oskar Wallén brände ett friläge och Henrik Carlsson missade än en gång ett bra läge när han på en Lundgrenpassning sköt bollen bara någon decimeter utanför den bortre stolpen.

Det där sista och avgörande var vad som saknades tidigare ikväll. Den sista skärpan som måste finnas till hands för att kunna förvalta de chanser man skrapar fram. Christofer Bengtssons totalt felriktade inlägg med minuter kvar att spela talar egentligen för hela laget. Så såg det ut. Från minut ett till 90. Då slår man inte ens IFK Värnamo.