Dagens största glädjeämne

Bara veckor efter att André Nilsson presenterats för ÖIS skedde det som inte fick ske. I en inomhusturnering med sin tidigare klubb Holmalunds IF drog han av sitt främre korsband. Nu, mer än åtta månader senare, kan han se tunneln lysas upp på allvar.

Tillsammans med Marcus Lantz, Johan Lundgren och Adam Rosén presenterades André Nilsson som ett av de senaste nyförvärven när ÖIS under hösten 2012 kallade till storstilad presskonferens. I konkurrens med IFK Norrköping, IFK Göteborg och Helsingborgs IF hade ÖIS lyckats knyta till sig en av de mest lovande spelarna i division tre där Nilsson blott 17 år gammal den gångna säsongen lyckats göra lika många mål från sin mittfältsposition.

Då var allt frid och fröjd. André hade tagit sitt första stapplande steg mot drömmen att bli en etablerad elitfotbollsspelare. Men kort därpå var alla framtidsplaner grusade. I en avskedsturnering med moderklubben Holmalunds IF var olyckan framme då han drog av vänster knäs främre korsband.

Sedan i december månad då han fick det dystra beskedet har han målmedvetet kämpat för ett enda mål. Att bli kvitt problemen. Att återfå ett fungerade knä. Att åter kunna dra på sig fotbollsskorna, springa ut på gräsmattan och joxa med bollen flera timmar i sträck.

I dag, nästan nio månader senare, ser det bättre ut än på länge. Äntligen börjar den berömda tunneln att lysas upp på riktigt. Under dagens träningspass deltog han inte bara under uppvärmningen – han var även med under de efterföljande övningarna. Han passade, han måttade inlägg och han löpte för glatta livet. Det var oundvikligt att inte rysa av välbehag av att se den enorma glädje som lös rakt genom hans ögon.

Det skall dock sägas att det fortsatt är en bit kvar. Än bär han den svarta västen vilken betyder att närkontakt är förbjuden. När övriga laget inledde sitt matchspel återgick André således till sina egna övningar.

Men det närmar sig likväl. Och det är oerhört kul att se.