Om uteblivna innermittfältare, taktikern Lantz och problemen i backlinjen

Femte tävlingsmatchen under Marcus Lantz är avklarad och det var också på den allra senaste som det allra största bakslaget kom. 0-0 mot IK Brage var ett resultat som är ganska svårt att glädjas med i den situation laget befinner sig i. För första gången på länge ställdes man inför en match där man hade oddsen på sin sida. Måste är ett starkt ord och om jag påstår att tre poäng igår var ett måste så hade jag överdrivit. Men man hade en alldeles ypperlig chans att ta en andra vinst på två matcher.

En osäker backlinje

ÖIS inledde visserligen skapligt och de första tjugo minuterna var godkända. Efter det släpptes Brage i matchen och efter det lyckas man inte studsa tillbaka. Visserligen kom Brage sällan till några rena frilägen och det kan ha varit det som Marcus Lantz hade i åtanke när han, efter matchen, pratade om att laget gjorde en bra insats försvarsmässigt.

Att backlinjen skulle börja sätta sig är en överdrift. Jacob Ericsson var, som han varit sedan han kom in i startelvan, väldigt bra. Även David Leinar kunde kvittera ut ett godkänt men övriga två av de fyra i backlinjen hade problem. Adam Rosén agerade osäkert och saknar det lugn som rutinerade David Leinar har. Väldigt ofta när motståndarna letar in med långbollar mot straffområdet är han osäker om han ska nicka undan bollen eller om han hinner dämpa den och spela sig ur situationen. Tyvärr hinner han inte välja i tid och många gånger under gårdagens match hamnade han i väldigt trängda situationer.

Adam Rosén var dock inte ensam i backlinjen om att ha problem. I Christofer Bengtssons frånvaro fick Jonathan Azulay förtroendet från start och han hade en jobbig afton på plasten i Borlänge. Missade rensningar, felbedömningar i huvudspelet och misslyckade brytningar var ingredienserna i Jonathans kväll och han var knappast speciellt nöjd med sin insats.

Som vänsterback i inledningen av säsongen hade han sina stunder då det såg riktigt bra ut och även som mittback har han stått för starka insatser även om det då och då kommit en blunder. Därför kändes det som att högerback var en position han skulle klara av ganska bra. Med landslagsmeriter och en högerfot som är starkare än vänsterfoten borde det inte varit några problem. Men det var det.

En taktisk Marcus Lantz

Efter matchen mot Assyriska möttes vi av en Marcus Lantz som inte utstrålade nått annat än självförtroende. I det läget, mot bakgrunden att Assyriskas tränare Azurdin Valentic fullständigt spårat ur under matchen och satt på presskonferensen och bad om ursäkt för sitt beteende, som världens mest självsäkra människa. Att man slog Assyriska var för Marcus Lantz bara en naturlig följd på det jobb han påbörjat.

Efter matchen mot Brage satt en inte riktigt lika självsäker, men ändå ganska belåten Marcus Lantz och förklarade att man är förhållandevis nöjda med en poäng på bortaplan mot ett hårt kämpande IK Brage. Samma linje var George Mourad inne på. Man är förhållandevis nöjda med en poäng.

Självklart är man inte nöjda med detta. Att Markus Lantz skulle vara nöjd med en poäng borta mot seriejumbon ser jag som ganska otroligt. Det han säger på presskonferensen säger han av taktiska skäl. Att gå ut och såga laget efter en insats som den mot Brage hade kunnat vara tändvätska om ÖIS varit ett lag som efter en längre period av vinster blivit självbelåtna. Den situationen är dock inte ÖIS i.

Efter många matcher utan vinst kom i matchen mot Assyriska den första förlösande vinsten sedan matchen mot Östersund hemma strax före uppehållet. Det är en skör skara spelare han förfogar över efter alla nederlag och hade Lantz tyckt att insatsen mot Brage var bra så hade han aldrig tränat ett lag på elitnivå. Han hade inte heller spelat på den höga nivå han genom hela sin karriär gjort.

Att George Mourad inte är för missnöjd med insatsen direkt efter matchen har den enkla förklaringen att han är ny i laget och har spelförståelse nog att inte direkt gå ut och såga laget. Han kritiserar i intervjun sin egen insats men håller igen märkbart på kritiken mot laget. Av försiktighet.

Spelsystemet?

Lantz var taktisk och sa kanske inte vad han tyckte på presskonferensen. Det han däremot säger är att laget är i en fas där man håller på att gå över till ett nytt spelsystem. Han betonar att man just nu är inne i en övergångsperiod där man håller på att gå ifrån Hans Prytz lite mer direkta kontringsfotboll till ett spel där Marcus Lantz vill att man ska vara mer spelförande och leta fler lösningar efter marken.

Vi har under de senaste matcherna sett detta spel växa fram även i matcher då laget inte presterat på topp. Under perioder i matchen mot Falkenberg spelade man bra, försvarsmässigt var man bra på Tele2-Arena och utdelningen kom till slut mot Assyriska, fast då när bortalaget var decimerade från ett tidigt skede i matchen.

Matchen mot Brage var tyvärr inte ett steg i rätt riktning. Gång på gång hamnade man i tidsnöd och tvingades slå ifrån sig bollen. man försökte då och då spela sig upp via mittfältet men det gick långt ifrån enkelt trots ordinarie innermittfält. Nu med en skada på Jakob Lindström blir det dock nya rockader. Även om Jakob har varit ur form så är han en innermittfältare. Det kryllar som bekant inte av sådana i truppen.

Innermittfältstrubbel igen

I förra veckan hade jag och min kollega Christian en diskussion med Kent Carlzon kring sommarens transferfönster och dess brist på innermittfältare. Då klargjordes en del saker kring sommarens bravader.

Det blev klart då att just detta likt så mycket annat tillslut blev en fråga om ekonomi. I fallet Jonas Bjurström var allt klart med spelaren men Häckens Peter Gerhardsson sa nej, han ville inte släppa Jonas Bjurström som är ovärdrelig för deras B-lag och under hela säsongen varit oehört hjälpsam på läktaren där han haft hjärnkoll på Sonny Karlssons sittunderlag. Skämt o sido, allt kan såklart köpas för pengar och ÖIS sitter inte i den bästa av sitsar när det kommer till förhandlingar.

Man var ytterst nära Pablo Cortizo och allt sades vara klart. I sista sekund kom däremot ett bud från Ungern som spelaren nappade på och då var ÖIS borträknade. Man förde även förhandlingar med en serbisk spelare och en mittfältare från Qviding. Serben hamnade i Danmark och Qviding krävde 250 000 för att släppa sin innermittfältare. När läget då dök upp med en så rutinerad anfallare som George Mourad tog man chansen. För att man ansåg att anfallet inte höll måttet.

Än så länge har den gode George inte satt några djupare avtryck men han förväntas starta i cupmatchen mot Enköping på onsdag och det gäller nog att få fart på benen i den matchen för om han inte är i form till matchen mot Landskrona börjar tiden rinna ut.

Jag håller med Björn Afzelius i många frågor men den där raden om att ”Öis ska vara som lustgas för åskådaren” kunde han ändrat en aning. Till någon explosiv gas som då och då självantänder och skapar viss oreda.