Peter Abrahamsson klar för BK Häcken

Där kom den. Nyheten om att Peter Abrahamsson lämnar för BK Häcken. Det har viskats och pratats om det tidigare och när nyheten idag under morgonen kom var det nog ingen som var speciellt förvånad. Det har länge pratats om att Peter är ”för bra för Öis” och många av mina vänner har pratat om att de egentligen tycker lite synd om Peter för att han inte får chansen längre upp i seriesystemet.

Med övergången blir Peter den fjärde spelaren i hisingslagets trupp med ett förflutet i den rödblå dressen. Anklev, Frölund (Marek) och Jeremejeff övriga.

Enligt Kent Carlzon får Öis betalt men han meddelar att han inte får säga något enligt avtalet som är skrivet klubbarna emellan.

Det är svårt att klandra Peter för beslutet. Under hans tid i klubben har mycket hunnits med. Två seriesegrar och tre degraderingar, en konkurs och så fantastiskt många räddade frilägen. Det har på alla dess sätt varit en fantastisk händelserik tid han upplevt i klubben. Få målvakter i elitfotbollen i Peters ålder har varit med om lika mycket. I medgång och i motgång, i glädje och i sorg är väl en sång som beskriver Peter väl. Men kanske har det varit precis vad han behövt?

Peter kom in i laget 2008 då Dick Last drog på sig en skada. Resten av den säsongen är som man brukar säga, historia. Fast vägen har varit långt ifrån spikrak därifrån. Säsongen 2010 inleddes på ett ganska tveksamt sätt med ett misstag mot Brage på bortaplan som lågvattenmärke. Matchen efter spelades på Gamla Ullevi, för motståndet stod Hammarby, i den 23:e minuten kom ”Räddningen” och resten av säsongen tillhörde en ung lintott från Stenungsund.

Är det något som varit signifikativt för Peters tid i Öis så är det just hans förmåga att studsa tillbaka efter sämre perioder. Då och då har han kommit in i perioder av sämre spel, under senare tid har dessa perioder dessutom lett till en och annan petning. Varje sådan period har dock följts av en väldigt mycket starkare period. Efter varje steg bakåt har två tagits framåt.

Därför sitter jag nu här och inte är speciellt bedrövad över att har förlorat laget i mitt hjärtas förstemålvakt och en spelare med nio år bakom sig i klubben. Det är något som både förvånar mig och ter sig helt logiskt. Det förvånar mig för att jag är en stor nostalgiker, det ter sig helt logiskt för att jag såg Peters tårar på Finnvedsvallen. Tårarna var lika mycket bedrövelse över degraderingen som separationsångest. Peter visste redan då.

Nu kommer Peter till en allsvensk klubb. Ställs vid sidan av en kritiserad trotjänare. En förstatröja som bara ska erövras. I ett Häcken som bokstavligt talat bygger för framtiden med en ny, lite för stor arena ska Peter följa med på den resan. Med det vill jag bara skicka med en liten hälsning:

”Tack för allt du gjort Peter, i medgång och i motgång. Gör processen kort i Häcken nu. Vi vill inte se dig där speciellt länge. Gör processen kort, erövra världen nu! Vi har gett allt för dig, du har gett allt för oss. Visa dom nu!

Tack för allt, vi ses!”