Glädjen vid foten av berget

Hej. Sambadefensivs lilla hustomte tittar in igen lagom till premiären.

Någon timma kvar nu. Ännu en nystart i en serie utanför elitfotbollen. Ändå har man den där goa känslan man alltid har inför en ÖIS-premiär. Oavsett serie. Oavsett ekonomi. Oavsett trupp eller förutsättningar.

ÖIS ska spela seriepremiär och då mår man bra.

Det blev en kort vända tillbaka i elitfotbollen förra året. Vi baxade upp den där stenen från division ett till Superettan bara för att se den rasa ner lika fort.

Så nu står vi här igen vid foten av berget. Stenen är lika förbannat tung. Toppen är lika förbannat högt upp. Men vi står lik förbannat där med leenden på läpparna för vi vet att vi är öisare och vi är tillsammans här för att kånka, slita, dra, knuffa, garva, skrika och pressa upp den där stenen, det där klippblocket, till nästa avsats. Se er omkring på läktarna. Se er omkring på planen. Vi kommer få upp den där stenen och vi kommer att njuta av det.

Visst kan man drömma om en välskött förening. Med en ledning att ha förtroende för. Där det finns kompetens hela vägen från högsta posten ned till ungdomsleden. Så är nu inte fallet. Efter kaoset tidigare i våras börjar man fundera på om klubben inte styrs av avfällingar från Cirkus Cirkörs clownskola. Det finns onekligen en hel del att diskutera i frågan framöver men det lägger vi bakom oss nu när det är premiär. Spelet på planen är det som räknas. Kraften från läktarna är det som behövs.

Vi ska tillbaka till eliten. Första steget tas idag. Så hugg i varhelst ni kan få grepp för alla händer behövs när man ska lyfta klippblock.

Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.

Nu kör vi.