Referat från en blytung förlust

Efter 4 matcher i rad på okänd mark så var det äntligen dags för match hemma på klassiska Valhalla IP igen. En idrottsplats som man har varit obesegrade på genom hela säsongen, tills idag. För förlust blev det mot Qviding FIF med 1-2 efter att ha skänkt bort sin poäng till gästerna genom en straffspark som förvaltades i mål precis i matchens slutskede. En pinne eller ingen pinne alls var dock i det närmsta av akademisk betydelse så man ska nog inte gräva ner sig alltför djupt i gyttjan för den uteblivna poängen. Även om det alltid är surt att torska i allmänhet och i synnerhet på hemmaplan där man varit så starka tidigare i år.

Förlusten kom väl dock knappast som en chock för någon då ÖIS har förlorat sina 2 senaste matcher mot Oskarshamn respektive serieledaren Utsikten med målskillnaden 2-7. Visserligen hade man hoppats på en uppryckning i detta geografiska derby för att flåsa Utsikten i nacken och inte minst för att fortfarande ha en chans att nå den så eftertraktade seriesegern. En teoretisk chans har man fortfarande men det känns väldigt – VÄLDIGT – avlägset ut att man efter dagens drabbning står som seriesegrare när säsongen summeras.

Man är nu hela 5 pinnar efter Utsikten med endast 3 matcher kvar att spela av säsongen, dvs 9 ynka poäng. Detta innebär att ÖIS – som har förlorat sina 3 senaste matcher – måste vinna minst 2 av de återstående matcherna samtidigt som Utsikten – som har vunnit sina 3 senaste – förlorar i samtliga sina. Den andra och sista möjligheten för ÖIS att bli direktuppflyttade till Superettan vore om laget går rent i sina sista matcher, det vill säga segrar mot Lunds BK (h), Oddevold (b) och Trelleborg (h). Oddevold har parkerat på en stabil femteplats i tabellen och har haft en dålig form efter att serien vände. Men man ska komma ihåg att dem slog Utsikten på hemmaplan för inte så längesen så det är absolut ett lag att räkna med. Oddevold var länge med i striden om uppflyttningen men tappade det under hösten som sagt. Mot ÖIS har man ingenting att spela om förutom den så klassiska hedern, en heder som man dock fortfarande kommer ha i behåll även om man skulle förlora mot sällskapet. Trelleborg däremot är ett lag som är inblandade i nedflyttningsstriden på allvar. Man lär också vara det i Söderettans sista match för säsongen, och man kommer således förmodligen att slåss för sin överlevnad, men det är ett lag som man bör slå om man vill spela i Superettan 2015 och vi kan bara hoppas att resultatet blir därefter.

ÖIS fokus nu borde kanske istället ligga på att säkra andraplatsen i Söderettan, en plats som innebär kval till Superettan. Det är väl det mest realistiska att sikta in sig på den platsen, istället för att prata om någon direktuppflyttning. Nu på lördag så har Örgryte en ypperlig chans att säkra den platsen på hemmaplan mot tabelltrean Lunds BK som för tillfället ligger 6 poäng bakom Örgryte. Man ska heller inte räkna ut Motala i kampen om kvalplatsen till Superettan. Motala ligger precis som Lunds BK också 6 poäng bakom ÖIS, men med sämre målskillnad än Lund. Man ska å sin sida möta serieledaren Utsikten på hemmaplan på lördag, seger där för Motala och seger för ÖIS mot Lund innebär att Örgryte återigen är 2 poäng bakom Utsikten med 2 omgångar kvar att spela. Dessa resultat vore perfekt för våra rödblåa mannar då man i princip har säkrat andraplatsen och slipper således titta sig över axeln samtidigt som man på riktigt jagar Utsikten igen om seriesegern. Men det ska mycket till för att detta skall bli verklighet förstås. Hoppet är det sista som lämnar.

Att spekulera i detta är egentligen helt onödigt, men jag kunde verkligen inte låta bli. Det enda vi kan göra är att vänta att se och därav är det slutspekulerat från mitt håll för nuet.

Matchen idag då? Det var väl inte så mycket att skriva hem om idag heller tyvärr.
ÖIS försvarsspel i den första halvleken var lika passivt som det var dåligt. Qviding tilläts rulla boll under långa perioder och när väl Örgryte lyckades erövra bollen så var antingen George alldeles för ensam i sin targetroll, eller så var passningen för dålig, eller så lyckades Qviding vinna tillbaka bollen ganska snabbt genom att göra raka motsatsen till vad ÖIS gjorde. Pressa högt och vara aggressiva i sitt försvarsspel.

Offensivt var inte mycket bättre än defensivt, snarare sämre. Det var många på läktaren idag som lyckades med bedriften att räkna Örgrytes antal skott på mål i första halvlek – samtliga noll som det tisslades och tasslades om. Jag har tyvärr ingen officiell statistik på detta, men det närmsta som ÖIS kom ett ledningsmål var ett inspel från Mathias Strinäs från höger som en Qviding back lyckades rensa undan på mållinjen, det kan väl knappast räknats som ett skott. Qviding kändes för att vara ärligt också relativt ofarliga, man testade ett antal skott utifrån som oftast hamnade i Fredrik Andersson stora famn, men det kändes ändå som att dem var mer taggade än ÖIS och hotade på deras inövade fasta situationer gång efter annan. I den första halvlekens slutskede så fick Qviding så när utdelning på ett av deras många långskott då man träffade Fredriks vänstra stolpe stenhårt. Men 0-0 stod sig halvleken ut och buropen kom som ett brev från posten från läktarhåll, för det här var ingen bra halvlek från sällskapets sida. Börjar tyvärr bli en dålig ovana att ställa sig frågande till om det här var Örgrytes sämsta halvlek för den här säsongen eller inte. Aningen oroväckande att man ställt sig den frågan efter nästan varje efter sommaruppehållet. Om det var ÖIS sämsta halvlek eller inte för den här säsongen lämnar jag osagt, men dålig var den.

I den andra halvleken så uppträdde Örgryte med mer offervilja än i den första, det syntes på spelarna att man ville vinna den här matchen till varje pris och därefter kom utdelningen genom en av säsongens bästa spelare Sebastian Ohlsson. Efter ett ovanligt slarv i det annars så passningsskickliga Qviding så fick han komma helt ensam med målvakten och gjorde inga misstag när han enkelt placerade in bollen till höger om målvakten i den 59;e matchminuten. Ett otroligt förlösande mål och känslan var där och då att man skulle kunna greja detta och få med sig alla 3 poängen. Men ack vad skenet kan bedra. För bara minuter senare så skulle det rassla i nätet igen. Den här gången bakom Andersson. Har tidigare skrivit om att fasta situationer är lite av Örgrytes akilleshäl och det fick vi se prov på även här, för Qviding gjorde mål på just en sådan. En hörna skulle dimpa ner framför fötterna på Qvidings kanske bästa spelare för dagen – Kotilainen – som sköt ett till synes inte helt otagbart skott för Fredrik. Det verkar som att någon hade bytt ut limmet som han hade på handskarna i första halvlek mot såpa i den andra när bollen åkte retfullt mellan hans händer. Otagbart eller ej, även solen har sina fläckar och den annars så stabila Fredrik tog den inte för den här gången och det var återigen lika på resultattavlan efter ÖIS kortvariga glädje.

Efter kvitteringsmålet så vaknade ÖIS verkligen till liv och tryckte på för en seger utan att egentligen skapa dem riktigt heta chanserna. Man började i alla fall vinna fler och fler dueller och det var under långa stunder ett tillbakatryckt Qviding som fick knyta ihop sitt försvar. Man måste ha haft flera spelare som har varit med i scouterna för den här försvarsknuten fick tyvärr inte Örgryte upp. Antingen det eller bara ett väldigt organiserat försvarsspel. Istället blottade ÖIS sig mer och mer bakåt och efter slarv i uppspelningsfasen från rödblått håll så kunde Qviding kontra i den 92;a minuten. En minut senare var det blåst straff för Qviding efter en till synes regelrätt glidtackling precis vid kortlinjen från Tobias Bratt. Men straff blev det och underläget var ett faktum. ÖIS försökte forcera in en boll i de sista sekunderna men rättsskiparen blåste av snabbt efter Qvidings segermål.

Busvisslingarna lät inte vänta på sig efter slutsignalen från ÖIS-klackens håll och även om Jakob Lindström och Nicolas Sandberg försökte prata med klacken så gav detta inget vidare resultat. Och det ger oss heller inte våra förlorade poäng tillbaka. Nya tag mot Lund på lördag blir det i alla fall. Och då jävlar.

Anmärkningsvärt hos ÖIS idag är att man nu har förlorat 3 stycken matcher i rad, jämfört med de andra 20 omgångarna där man endast har förlorat 2 matcher. På dessa 3 matcher har man även lyckats släppa in 9(!) mål, vilket såklart är alldeles för dåligt för ett topplag. Jag saknar Adam Rosén i startelvan och tror att många gör det med mig, men det är såklart lätt att vara efterklok och det var väl ingen som hade trott att det här skulle hända efter den fina matchen på Gamla Ullevi mot Trollhättan. Med facit i hand så är nog Adam Rosén vår försvarskugge.

Detta är min blott andra matchrapport och man börjar såklart bli mer och mer bekväm i kostymen. Någon som däremot borde svettas ganska rejält i sin kostym är Marcus Lantz. Felix har tidigare haft farhågor till om denna Lantz verkligen är rätt man för att styra detta anrika skepp mot fotbollens finrum igen. Farhågor som blir mer och mer belysta för varje förlust som Örgryte får in på konton. Även från läktarhåll idag skanderades det ”Avgå Lantz” och reaktionerna på Twitter var därefter där många kritiska röster höjdes mot det forne utlands och Helsingborgs proffset. Klart är i alla fall att ÖIS mål för säsongen ändå var att vinna serien, ett mål som man nu tyvärr inte ser ut att nå, om det är Lantz som ska anklagas för detta eller inte är inte upp till mig att göra. För väl är väl det. Lantz lär nog bli utvärderad efter säsongen vare sig vi tar klivet upp till Superettan eller inte, det är ett som är säkert.

Efter sådana här plattmatcher så brukar det ju ändå finnas vissa ljusglimtar som man kan ta med sig till nästa match. Om det ens finns ett uns av sådan ljusglimt efter den här matchen så var det Carl Hawungers fina utveckling där han var vår mittfältsgeneral i den andra halvleken med glidtacklingar av högsta klass och en kämparglöd som smittade av sig till sina medspelare, tyvärr räckte det ändå inte till seger idag. Utifrån de aspekten kommer jag ändå att minnas denna match som ett becksvart mörker.

/ Erik Wallander