Sverige-Norge 4-1

Två raka segrar har nu säsongen 2015 inletts med. Låt vara att det är träningsmatcher, men det är ändå på något sätt segrar. Segrar på det sättet att ÖIS har gjort fler mål än det andra laget. Inte segrar på det sättet att man får tre poäng. Jag tänker dock inte (idag) ge mig in i den eviga diskussionen kring om det är viktigt eller inte att vinna matcher på försäsongen.

4-1 blev det i vilket fall. Målen för ÖIS del gjordes utav, i ordning, Hannes Sahlin, André Nilsson, Jakob Lindström (eller var det självmål?) och Sebastian Ohlsson.

Vad var Kvik Halden för lag då? Svårt att säga, de stod upp bra till en början och ÖIS fick inte skapat mycket alls första 20-30 minuterna. Efter det kändes som att norrmännen tröttnade en aning, och resterande delen av matchen förde ÖIS spelet med blandad framgång. Den enda spelaren som kändes igen i det grönvita norska laget var göteborgaren Nikola Ladan.

Idag tänkte jag prata lite mer kring individuella spelarinsatser än matchen i sig. Ni är väl lite nyfikna framförallt på de nya spelarna?

Om vi börjar med en nygammal spelare, nämligen Björn Anklev, så är det samma gamla Anklev vi ser 2015. Det ser man tydligt. Han har varken förlorat sin snabbhet eller sin enormt fina inställning. Hans kanske två främsta egenskaper är fortfarande där, och det är betryggande. Få spelare kan få en att känna sig så trygg som Björn Anklev, så är det bara. Även idag var det högerbackspositionen som gällde för Björn, då Robin Ingvarsson fortsatt är skadad. Det kommer säkerligen tvistas under säsongen om vilken position Björn bör spela på, men han behärskar det mesta, även så högerbacken, vilket vi också vet sedan hans tidigare sejour.

Fredrik Björk. Den långe mannen med det fantastiskt vackra skägget. Efter två matcher är det fortsatt svårt att veta vad Björk går för. Motstånden har spenderat mestadelen av tiden till att försvara sig. Därmed har Björk fått stå sysslolös långa stunder under de två matcherna. Nästa vecka blir det ett bättre test att göra en första utvärdering av Björk på.

Oliver Carlsson agerade idag vänsterback då Hampus Bohman inte var tillgänglig. 18-årige Carlsson stod i mina ögon för ett gott dagsverke. Visst, det gjordes ett par små misstag, men de vägdes upp av ett aggresivt och intensivt försvarsspel i övrigt. Kan mycket väl bli vår vänsterbacks-backup i år, nu när Faramarz Gosheh lämnat klubben/blivit släppt.

Den sista ”nya” spelaren som startade matchen var Anton Sandberg Magnusson. Han bildade anfallspar med lagkapten George Mourad, och jag kan inte påstå att han gjorde så mycket väsen av sig egentligen. Han kämpade och slet, men hade det svårt att omvandla det till chanser och avslut.

Precis som mot Lärje-Angered fick Daniel Berntsson och Fredrik Martinsson hoppa in på innermittfältet respektive högerbacken. Relativt neutrala insatser ifrån de båda, de stack varken ut åt det ena eller det andra hållet.

I övrigt så såg André Nilsson återigen pigg ut, även ifall han ibland överarbetar situationer en aning. Men det händer alltid grejer kring André, det gör det. Daniel Paulson på motsatt kant gjorde också en bra match, hans första för säsongen. Både André och Paulson har en viktig försäsong framför sig, då ingen av dem på förhand har en given startplats. Blir ett spännande race om platserna på framförallt ytter- och anfallspositionerna.

Nästa vecka skall varenda ÖIS:are bege sig till Valhalla. För på lördag är det vintermånadernas höjdpunkt, det (nästintill) årliga försäsongsderbyt mot GAIS. Sittplatssidan är det som gäller för oss detta året, för ovanlighetens skull. GAIS skall besegras på alla plan. Så är det bara.

16.00. Valhalla IP. Sittplatssidan. ÖIS-GAIS.