Oroande förlust i Täby

Tredje matchen utan vinst, andra förlusten, men kanske mest oroande: Det kändes som momentum tappades i Täby.

Spel som håller?

ÖIS har i inledningen av säsongen fått beröm av de flesta för sitt fartfyllda passningsspel och sin vilja att spela sig igenom motståndarlaget längs marken. Detta rättmätigt, stuntals i inledningen av säsongen har ÖIS sett oförskämt bra ut.

Matchen mot Frej var, sanningen att säga, ingen katastrof spelmässigt. ÖIS var stundtals bra men föll också från gång till annan tillbaka. Sett till chanser var matchen dock en jämn historia även om ÖIS inte stod för någon propagandafotboll.

Jag har hela tiden den här säsongen varit ganska övertygad om att ÖIS har ett tillräckligt bra grundspel för att samla tillräckligt många poäng för att stanna kvar i superettan även nästa säsong. Nu har ÖIS dock försatt sig i ett läge som är aningen otäck.

De tre kommande matcherna innebär för ÖIS del Halmstad, Värnamo och AFC United. Alla tre är topplag.

Det behöver inte vara en nackdel. ÖIS bolltrillande gör sig bäst mot lag som tar lite risker och gärna flyttar med folk upp i anfallen.

På prov

ÖIS ställs dock nu inför sitt största test den här säsongen. Att som nykomling explodera upp ur startblocken är inte speciellt ovanligt, men det är nu, när löparna på banorna innanför börjar komma ikapp som det stora testet kommer.

Dels är det ett mentalt test. Givetvis handlar det om att inte ta åt sig av de skeptiska rösterna som höjs kring laget. Att älska utmaningen and all that jives.

Men det är inte bara en mental utmaning. Det handlar för tränarteamet att klara av den taktiska utmaningen de ställs inför när ÖIS inte längre är något nytt överraskande. För även om ÖIS de facto varit bra under våren har givetvis överraskningsfaktorn det innebär att vara nykomling gjort sitt för ÖIS framgångar.

ÖIS avslutade både gårdagens match och drabbningen med Sirius med en trebackslinje. Även om jag fortfarande tror att vårt spel håller så är trebackslinjen intressant

Jag är medveten om att trebackslinjen de här två gångerna bara varit en panikåtgärd, men jag måste säga att den fungerat oförskämt bra. Detta samtidigt som Hampus Bohman, som troligtvis får stryka på foten vid en sådan ommöblering, inte imponerat.

Den som lever får se.

Robertino

Det är inte första gången vi pratar om ÖIS sista utpost och det gör ont att ta upp det igen. Situationen börjar nämligen bli aningen påfrestande. Robertino har inte varit tillräckligt bra. Han har, inte minst under de tre sensate matcherna stått för en del tveksamma ingripanden. Men det är inte det som är det allra mest alarmerande.

Det som skaver mest är att backlinje och målvakt inte är ett dugg mer samspelta nu än när Robertino anlände till laget förra sommaren. Kommunikationen mellan Robertino och mittbackarna är minst sagt dysfunktionell och det är ett problem som måste lösas på ett eller annat sätt. Det börjar troligtvis sprida sig att rollfördelningen i ÖIS straffområde inte riktigt fungerar som den ska och detta kommer motståndarna utnyttja.

Blir situationen inte bättre känns ny förstemålvakt till sommaren som högsta prioritet.

Alexander Nadj är fortfarande tredjemålvakt i Häcken.

Men vi ska kanske inte måla fan på väggen riktigt än.