Tack för att vi fick se dig brinna Johan

Idag kom beskedet som många väntat på en tid. Johan Elmander väljer att bryta sitt kontrakt ett år i förtid. Motivationen är slut. Och ingen spelare borde mer än Johan lyssna till sitt hjärta, för vad finns annars kvar?

Det är klyschigt att säga att hans spelade med hjärtat utanför tröjan men få spelare har väl levt så mycket på kraft och vilja som Johan Elmander genom sin imponerande karriär i fotbollseuropa gjort. Många är de gånger då vi sett urkraften Johan Elmander via fyra motlägg och en benskyddsträff skickat in bollen intill bortre stolpen, gärna liggandes på marken när han själv ser bollen passera mållinjen.

Det var undantaget som bekräftade regeln då Johan Elmanders mål för Bolton mot Wolverhampton 2011 blev framröstat till det snyggaste målet i Premier Leagues historia. För finess är inte det jag förknippat Johan Elmander med, och det är nog därför jag tagit till mig honom på samma sätt som jag tagit till mig Emil Karlsson eller Christofer Bengtsson. Det har funnits något väldigt tydligt över deras gärning. En kvitto på att beslutsamhet lönar sig.

Johan Elmander kom hem till sällskapet i en tid då ingenting egentligen fungerade. Hans sista säsong blev också en säsong då han, som tidigare i karriären ofta med sitt hårda arbete kompletterat en mer tekniskt överlägsen fixstjärna. Säg Zlatan i landslaget eller Kim Källström i Djurgården. Nu helt plötsligt skulle bära en ängslig grupp och ett bräckligt lagbygge på sina axlar.

Han gjorde det visserligen efter bästa förmåga. Han ledde med exempel, även om det inte ledde hela vägen. Men han var bäst på plan mot Norrköping i första cupmatchen, hans insats i året första derby är svår att glömma och han gjorde målet i Värnamo.

Det är dock inte det spelmässiga vi kommer minnas från denna Johan Elmanders sista säsong i rödblått.

Det är att han kom hem till en kantstött klubb i superettans nedre regioner när han troligtvis kunde tagit ett år i Gulfstaterna eller Kina för plånbokens skull.

Det är att han var sist av A-lagsspelarna hem från ÖIS-dagen efter ett lång snack med några av klubbens yngre förmågor.

Det är att han innan sista träningen på ÖIS-gården gick bort och konfronterade de Gaisare som tagit sig till gården för att inte släppa fokus från det de tycker är mest intressant i världen.

 

Det är att han ställde sig och hängde gång på gång över reklamskyltarna framför klacken och tog emot kritik som (med all respekt) ibland bara bestod av okvädesord.

Det är att han efter förlusten i Tvååker och Lantz avsked valde att bjuda hem hela truppen på grillkväll för att samla energi.

Det är att han med knapp ledsyn efter en armbåge på Listerlandet var den som tog Mohammed Said under sina vingar, skickade ut ynglingen på planen för att avgöra innan han själv kastade sig rakt in i tumultet efter slutsignalen.

Tack för att du brann Johan. Vila nu din sargade kropp men lova att fortsätta vara den representant för sällskapet du alltid varit.