Under i stort sett hela säsongen har det varit ett förbannat tjat om att ÖIS inte klarar av att stänga matcher. I månad efter månad har det mässats om att ÖIS bara spelar oavgjort och att ÖIS inte mäktar med att vinna. Det har helt enkelt gått troll i det hela. Stopp i vinstmaskineriet. Det har till och med gått så långt att vissa har börjat trötta och lacka ur på allt snack om att ÖIS saknar förmåga att döda matcher som man leder med uddamålet, och det trots att man kan få hur många chanser som helst för att avgöra och göra processen kort med sin motståndare.

Det intressanta är att de här problemen att man inte klarar av att bevara en ledning och att man inte lyckas avgöra matcher trots att chanserna finns dök upp för första gången i den sjunde omgången; i samma stund som precis allt och alla började prata vitt och brett om hur förtvivlat svårt ÖIS hade att vinna matcher och att man bara spelade oavgjort på hemmaplan. I just precis det ögonblicket började också ÖIS få svårt att hålla ledningar. När man som allra helst ville vinna och visa alla kritiker att de hade fel, ja då, fick man ännu svårare för att hålla en ledning och att avgöra matcher.

Säsongen 2010 har ÖIS tappat ledningen i följande sju matcher:

  • Omgång 7 Falkenbergs FF – ÖIS 0-1 blir 1-1 i den 83:e minuten.
  • Omgång 8 ÖIS – Ängelholms FF 3-2 blir till 3-3 i den 90:e minuten
  • Omgång 11 IFK Norrköping – ÖIS 0-1 blir 1-1 i den 23:e minuten
  • Omgång 12 ÖIS – Assyriska FF 1-0 blir till 1-1 i den 40:e minuten
  • Omgång 13 IK Brage – ÖIS 0-2 blir 1-2 i den 80:e minuten och 2-2 i den 90:e minuten
  • Omgång 17 Väsby United – ÖIS 1-2 blir till 2-2 i den 70:e minuten
  • Omgång 18 Ljungskile SK – ÖIS 0-1 blir till 1-1 i den 45:e minuten

Någon mer än jag som tror att det här sitter i huvudet på spelarna. Att det rör sig om någon form av mental blockering? Vi har alla sett hur ängsligheten och passiviteten och rädslan och och oförmågan att göra mål smyger sig in i laget när man leder med ett eller två mål och man bara ska stänga matchen. Det går inte att knyta ihop säcken utan det är som förgjort. Vi har sett det så många gånger denna säsong.

Förklaringen är psykologisk och väldigt, väldigt enkel: När man vill något väldigt mycket så sjunker också prestationsförmågan. När vi vill uppnå ett mål eller lyckas med en uppgift – när saker och ting verkligen står på spel – just då börjar vi bli medvetna om vad vi gör och hur vi gör det. Vi börjar tänka. Ett ödesdigert misstag. Även de mest vardagliga uppgifter som att slå in en boll i öppet mål med en bredsida blir hur svår som helst. Helt plötsligt blir vi medvetna om sådana saker som vi tidigare har låtit det kroppsliga minnet klara av på egen hand. Att sätta ett friläge blir omöjligt eftersom vi inte låter mekaniken sköta uppgiften som vi gör när vi inte är under press och är avslappnade. Nu krånglar vi till det och tänker exakt på varje litet moment. Illa, illa, och framgången uteblir.

Harvardprofessorn och författare till boken ”Stumbling on Happiness” (som gett upphov till den fantastiska boken ”Stumbling on Wins”), Daniel Gilbert, skriver om detta fenomen i en text om basebollspelaren Alex Rodriguez som för ett par veckor sedan slog sin 599:e homerun (600 homeruns är en magisk gräns för många basebollspelare) och som sedan dess har kämpat och kämpat med att få spelet att stämma och för att få till den där 600:e perfekta träffen. Men inte lyckats (förrän i förrgår):

”One of the ironies of human psychology is that desperately wanting something can make attaining that thing all the more difficult. When stakes go up, performance often goes down. In one study, subjects practiced sinking a putt and got better as they went along — better, that is, until the experimenter offered them a cash reward for their next shot, at which point their performance took a nosedive.

This is because we pay close attention to what we’re doing when what we’re doing matters, and though close attention is helpful when our task is novel or complex, it is positively destructive when our task is simple and well practiced. Golfers in another study were told either to take their time and think about their stroke or to step up and swing as quickly as possible. Although novice golfers did better when they took their time, expert golfers did worse.

The lesson from the laboratory is clear: thinking about tasks that don’t require thought isn’t just pointless, it’s debilitating. It may be wise to watch our fingers when we’re doing surgery or shaving the family dog, but not when we’re driving or typing, because once our brains learn to do something automatically they don’t appreciate interference. The moment we start thinking about when to step on the clutch or hit the alt key, our once-seamless performance becomes slow, clumsy or impossible.”

Kanske är det dags för ÖIS att plocka in den mentala coachen Olof Röhlander igen. Tidigare säsonger har samtliga spelare haft individuella samtal med Röhlander, men under den här säsongen är samtalen frivilliga. Kanske kan det vara dags att göra samtalen ”obligatoriska” igen. Den här oförmågan att vinna och att stänga matcher sitter sannolikt i spelarnas huvuden. Och de behöver få hjälp att lösa spärrarna. De vill så gärna vinna att de har blivit rädda för att förlora. De låter huvudet ta över istället för att bara köra på och få det där viktiga flytet som krävs för att bli ett topplag i Superettan.

Det är dags för spelarna att sluta tänka så förbannat mycket och istället bara köra på. Köra över allt som står mellan dem och en av de allsvenska platserna. Gärna med start nu på söndag i sexpoängsmatchen mot Syrianska FC!

DISKUTERA

 

Så var det då äntligen dags för del tre av fyra i vår intervjuserie ”Med bindel om armen”. I denna del avhandlar vi den hittillsvarande säsongen och Björns syn på säsongen så här långt. Vi stannar dock inte där utan vi ställer även frågor kring ÖIS arbete med coachen i mental träning, Olof Röhlander, och vi ber även Björn försöka sig på att jämföra ÖIS lag från säsongen 2008 med årets upplaga av ÖIS. Överlag får vi väl säga att ni har en relativt intressant läsning framför er. Håll till godo!

Den första och andra delen av intervjun kan ni läsa här och här.

OK, nu tänkte jag att vi skulle prata lite mer om den hittillsvarande säsongen, ni har så här långt tre vinster, fyra oavgjorda och en förlust, hur ser du på säsongen hittills? Vad har varit bra och vad har varit mindre bra så här långt?

Om vi börjar med det som har varit bra. Det är ju det att vi hela tiden har haft en bra inställning. Vi har en bra attityd. Från början från Väsbymatchen, där jag inte tycker att vi spelar speciellt bra, men vi förlorar inte den [matchen]. Trots att vi ligger under med 0-1, men vi förlorar ändå inte den matchen. Det finns flera exempel i matcher där vi ligger under och ändå vänder till oavgjort eller vinst, vilka jag tycker tyder på att vi har en bra attityd och en bra inställning.

Från det har vi hela tiden också tagit steg uppåt. Vi var lite favorittippade och när spelet inte fungerar riktigt så är det lätt att man börjar svaja lite. Dels i tron på sig själv och dels i tron på vad vi håller på med, men vi har hela tiden fortsatt att nöta på det som vi började på. Det tycker jag har gett mer och mer utdelning. Vi spelar bättre och bättre. Formen spelmässigt har gått uppåt.

Om vi sedan tar det negativa så kan jag tycka att vi har lite för enkla poängtapp, dels då mot Väsby, eller egentligen de oavgjorda matcherna är lite onödiga att de är just oavgjorda. Vi vänder i och för sig matcherna, vilket är väldigt bra, men vi ska inte hamna i den situationen att vi hamnar där i underläge mot de här lagen. Inte på det sättet som vi gör det.

Vad är det som går fel i de matcherna? Jag antar nu att du tänker på matcherna mot Landskrona, Väsby och kanske också Falkenberg?

Ja, Väsby och Landskrona. Falkenberg på sätt och vis, men den matchen var ändå så pass speciell, eftersom vi spelade bra i första [halvlek]. Sedan blir det knasigt i andra [halvlek]. Till viss del menar jag väl också matchen mot Ljungskile. Mot de lagen har vi ett tillräckligt starkt och bra lag för att vi ska kunna styra och dominera de matcherna och avgöra, eller avgöra ska vi inte göra, men vi ska definitivt ta kommandot och ta ledningen och liknande. Men det gör vi inte. Det är inte bra, tycker jag.

Om vi då jämför med Syrianska borta där de börjar jättebra och vi, jag ska inte säga att vi börjar dåligt, men vi är inte riktigt hundra där. Det accepterar man på ett annat sätt för då gör de en bra match, medan i de andra matcherna, där vi spelar oavgjort,  där är inte motståndaren heller bra. Där ska vi kunna styra matcherna bättre. Så, lite onödiga poängtapp och vi ska kunna hålla en högre lägstanivå.

Samtidigt brukar man säga att ett bra kännetecken på ett topplag är att de tar poäng även när spelet inte fungerar. Har ni den förmågan i år, känns det så?

Vi har väl kanske inte haft det från början, men det är också något som vi har byggt upp. Dels under den första [matchen] och att vi vänder den till oavgjort, och dels att vi har legat under och vänt till vinst mot Syrianska. Så där har vi fått den här känslan lite. Det var väl det som jag tror fick sig en liten törn nu mot Sundsvall. Att vi kände att det här har vi. Vi låg under och nu har vi vänt till 1-1 och vi har matchen. Och så…

Det måste vara grymt frustrerande att ha den känslan och sedan åka på ett mål bakåt?

Det är fruktansvärt frustrerande. Och det är väl det som svider då, att vi inte har kunnat styra matcherna mer, samtidigt då kontra det som har varit bra är att vi har haft den här attityden och inställningen som har gjort att vi har kunnat vända matcher.

[Här ber jag så hemskt mycket om ursäkt för att jag missade att ställa den givna följdfrågan om hur man kommer tillbaka från en sådan törn som Björn säger att förlusten mot Sundsvall var. Jag begriper inte vad jag tänkte på och ber tusen gånger om ursäkt för att jag fuckade upp en intressant diskussion]

Du var ju med även säsongen 2008 och jag skulle därför vilja be dig att jämföra de två ”versionerna” av ÖIS. Ni vann Superettan säsongen 2008 och ni har ambitionen att gå upp även i år. Om du jämför de två lagen vad ser du för styrkor och svagheter?

Jag tycker väl egentligen att vi har ett lite vassare lag i år. Det har vi med de forwards vi har i dag, de hade vi inte ’08. Vi har kanske också lite tyngre mittfält än vad vi hade då. Och jag tycker att backlinjen har spelat stabilt. Det är svårt att jämföra eftersom vi vann ’08 och spelade väldigt bra då. Men om vi jämför serierna då och nu, som vi sa tidigare, så är det ett högre tempo generellt i år och det är svårare matcher. Samtidigt så vill man ju gärna skönmåla ’08, men vi hade ganska stora problem ’08, där vi inte spelade särskilt bra och där vi verkligen fick kämpa för att det skulle gå vägen. Där gick vi vinnande ur de här matcherna som vi spelar oavgjort i nu.

Ja, 2008 hade ni ett lång period där ni inte ”kunde” förlora, men det har vi ju pratat om tidigare

Precis, det var verkligen så, men den stora skillnaden är väl att lagen vi möter nu kanske är lite vassare. Men jag tror också att vi har lite mer spets i år och vi är väl generellt lite bättre.

Ja, jag har tänkt på det att det är väldigt tight i serien hittills. Det skiljer fyra poäng mellan andra och tionde plats. Alla slår alla verkar det som.

Ja, två poäng mellan tvåan och tolvan. Det är helt sjukt. Det är väl Norrköping som har 19 poäng och ligger lite före. Fast å andra sidan, vi har 13 poäng och har en hängmatch.

Vinner ni bara hängmatchen mot Ängelholm är ni bara tre poäng efter Norrköping.

Om vi vinner den ja. Innan säsongen tyckte man ju att det skulle bli tätt. Och Hammarby gjorde väl några förluster där och man tänkte att nu tappar de, men vad är de, en poäng efter oss?

Precis som i fjol har laget haft en del problem med skador, hur ser du på det? Om vi bortser från Valters och Niklas något olyckliga skador, hur kommer det sig att ÖIS för andra året i rad har dessa problem? Tränar ni galet eller är det ren oflyt? Vad kan man göra för att komma i från det där?

Det finns absolut grejer man kan göra, och jag tror väl problemet i år – och även förra året – är att skadorna sitter kvar sedan förra året. Eftersom det var så mycket skador förra året så var det en del som fick spela trots att man kanske inte riktigt var hundraprocentigt återställd. Vilket inte var några stora grejer då, men får man det inte behandlat så blir det problem. Det är det som är så viktigt att man behandlar de här skadorna på rätt sätt och det gjorde vi kanske inte förra året. Och då sitter de kvar även i år.

Det ser lovande ut i år för vår fysio, Fredrik Larsson, som kom i år, är jätteduktig på det. Han har också fått jobba hårt med just de gamla skadorna som folk dras med. Så förhoppningsvis får ordning på det i år och nästa år har vi inga skador alls. Men det är avgörande de här skadorna för vi tappar folk.

Ja, det måste bli det, för om vi tar Anderberg som ett exempel, så var han inne och gjorde en jättematch.

Mot Syrianska ja. Det blir avgörande. ’08 vad hade vi då? Var det en eller två skador på hela säsongen? Det var nästan obefintligt och man behöver det för att hålla i.

Hur är den fysiska statusen hos laget jämfört med tidigare säsonger?

Jag tror att den är ganska bra. Jag känner att vi är ganska starka i slutet på matcherna

[Och här ber jag återigen om ursäkt för att jag missade att påminna Björn om att ÖIS i de fyra senaste matcherna faktiskt har släppt in baklängesmål i just slutet av matcherna: mot Östers IF (90), Falkenbergs FF (83), Gefle IF (87) och GIF Sundsvall (79).Till mitt försvar kan jag väl säga att jag tänkte tanken och hade för avsikt att ta upp det men tappade bort det]

Sedan är det självklart från match till match. Jag tycker att spelschemat är lite märkligt. I bland spelar vi väldigt täta matcher och i bland är det tio dagar mellan matcherna. Det är därför svårt att säga hur man ligger till generellt sett, men jag tror att vi ligger ganska så bra till. Vi känner oss ganska starka i slutet på matcherna. Bortsett från Falkenbergsmatchen så klart. I Sundsvall nu senast så känns de ganska trötta redan i slutet på första [halvlek], sedan så i andra så märker man det också, så jag tror att den är god.

Är det skönt att ha det med sig in i matcherna, att man känner att man orkar och att man är stark?

Det är det verkligen. Det är oftast i 60:e eller 65:e minuten som matcherna avgörs. Det är där man tappar. Det känns bra. Jag tror vi ligger bra till där. Sedan gäller det att utnyttja det också.

ÖIS har ju under ett par år arbetat tillsammans med den mentala coachen Olof Röhlander. Vad är Olofs roll i laget nu för tiden och tränar ni fortfarande ”den mentala biten”?

Vi har inte Olof lika mycket i år. Om man ska jämföra med ’08 och förra säsongen så jobbade vi så att vi hade gruppträffar med Olof, plus att vi allihopa hade individuella samtal. I år är det mer så att vi har gruppträffarna, men i år är det mer frivilligt med de individuella samtalen.

Jag tycker att Olof är jättebra. Han jobbar ju på det sättet att han får en att fundera på de här grejerna som kan hjälpa en. Han har inga lösningar så klart, men han ger en tankeställare hela tiden om hur man ska kunna driva sin utveckling framåt. Han var bra för oss. Det tror jag. Jag tror väl att han är det fortfarande och de som går hos honom individuellt tror jag tycker att det hjälper väldigt mycket.

Är den här mental träningen viktigare i motgång än i medgång?

Ja. Det tror jag. I medgång – så är det ju med allting egentligen – då rullar det på. I motgång, det är ju då man börjar fundera, men man behöver fundera på rätt saker för att få det att stämma istället för att fokusera på fel saker. För det är ofta det som det handlar om [att man fokuserar på fel saker]. Sedan tror jag att det även i medgång kan vara bra att få de här små tipsen och idéerna om hur man bibehåller det.

Problemet för alla de här mentala coacherna är ju att ’08 var det ju inte alls hans [Olofs] förtjänst att vi gick upp. Medan ’09 så var det hans fel att vi gick dåligt.

Det är otacksamt att vara tränare helt enkelt.

Det är otacksamt, men så är det.

Framöver väntar tre ganska tuffa matcher, ni har Norrköping på bortaplan och Assyriska och Hammarby hemma. Hur ser du på de matcherna?

Jag har väl egentligen inte funderat så där jättemycket på de matcherna. Så långt fram har man inte tänkt för först är det Trollhättan först och främst, men självklart ser man ju att de här matcherna kommer nu och att det är väl det som gör att det svider ännu mer när man tänker på Sundsvallsmatchen. Sundsvall är också där uppe och krigar och vi skulle haft en poäng med oss där. Framförallt eftersom vi har den chansen, att ta en poäng. För att vinner man de där matcherna som står och väger så har man råd att kanske ha något poängtapp mot topplagen, vilket ju faktiskt är de riktigt svåra matcherna. Det kommer att bli tufft, men det är också en utmaning.

Jag tror väl egentligen inte att vi har så mycket svårare mot topplagen. Det kommer att bli tuffare, det kommer det bli, men jag ser fram mot de matcherna. Det ska bli skitskoj.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha