Igår, 4/1, gick Svenska Fotbollssupporterunionen, SFSU, ut med ett upprop till alla fotbollsälskare att man i god demokratisk anda ska se till att försvara medlemsinflytande i sin förening.
De flesta har nog hört talas om 51-procentsregeln, men långt ifrån alla har riktigt klart för sig vad den handlar om. För att uttrycka det enkelt: det är 51-procentsregeln som försvarar traditionen om medlemsdemokrati inom svensk idrott. Ingen regel, inget inflytande – så krasst kan det faktiskt vara, åtminstone på sikt.
Vad är 51-procentsregeln?
Vad innebär då regeln mer konkret? Jo, den stadgar att svenska idrottsföreningar får driva delar av sin verksamhet i form av så kallade idrottsaktiebolag (idrottsAB), men att moderföreningen måste behålla kontrollen över bolaget genom att äga minst 51 procent av aktierna. Därmed ligger alltid den yttersta makten kvar hos idrottsföreningens årsmöte.Så länge denna regel finns, kan en enskild ägare alltså aldrig köpa upp majoriteten av aktierna. Utan 51-procentsregel kommer vi däremot förr eller senare ha privatägda klubbar inom svensk idrott, klubbar där medlemmarna helt saknar inflytande.
På ÖIS två senaste årsmöten har representanter från Inferno Örgryte lämnat in motioner (vilka jag inte hittar nu) som behandlar 51%-regeln. Det har både handlat om att få till en ändring av Örgryte IS stadgar, för att cementera att Örgryte IS äger minst 51% av aktierna i Örgryte Fotboll AB, att ÖIS aktivt skulle verka för att Riksidrottsförbundet i första hand, och Svenska Fotbollsförbundet och Svensk Elitfotboll i andra hand, skulle försvara upplösandet av 51%-regeln. Det där sista har jag dock vissa ideologiska problem med, vill Kalmar eller Degerfors (eller ÖIS för den delen) bedriva sin fotbollsverksamhet i ett idrottsaktiebolag som inte är majoritetsägt utav föreningen så skiter jag i det, och det borde inte vara min sak att bestämma utan upp till varje förening. Samtidigt vill jag aldrig någonsin se ÖIS drivas i ett idrottsaktiebolag som inte är majoritetsägt av Örgryte IS och dess medlemmar!
Båda gångerna har motionerna fått avslag. 2009 tyckte styrelsen (och årsmötet) att frågan skulle bordläggas för att invänta en utredning och förra året (2010) var man emot då det här, enligt Lars Ranängs utsago, tidigast skulle bli aktuellt 2013 och därför såg man heller ingen anledning av en stadgeändring heller. Tydligen vill man vänta tills saker sätts på sin spets, och det är absolut inte bra!
Motionerna kommer lämnas in i år igen och då det viktigaste är att få till en stadgeändring, som kräver två tredjedelars majoritet av årsmötets röster, så behöver man antingen vara jäkligt många som är för, eller få styrelsen att bifalla. Inför förra året hade en av motionärerna pratat med Ranäng om motionerna och fått intrycket av att de skulle bifallas, så styrelsen ska man inte sätta någon som helst tillit till i den här frågan.
Karl Lundén är en av två ÖIS-are som sitter i SFSU:s styrelse, och han är även med i SFSU:s arbetsgrupp rörande 51%-regeln så om det är några oklarheter kring något så borde han om någon kunna besvara dessa.
Länktips:
Bevara 51-procentsregeln! av SFSU (länkad ovan)
Om 51-procentregeln på Föreningsdemokrati.se
Om 51-procentregeln på Halmstads SvenskaFans
SFSU bemöter Dan Persson (fråga mig inte vem han är) efter att han förespråkat slopandet av 51-procentspärren på Idrottens Affärers hemsida
Min införtext till förra årets årsmöte
Min rapport från förra årets årsmöte
Årets Krav: Mer makt åt supportrarna. Det är våra pengar. Det är vår tid. Det är vi som ÄR fotbollens glittrande cirkus. Vi MÅSTE bli en makt att räkna med. Vi MÅSTE in i rummen där besluten fattas. Då kommer också våldet att upphöra. Människor som inkluderas slåss inte. Så enkelt är det.
Från Marcus Birros årslista som han skrev på juldagen 2009. Den var lika aktuell då som den är nu!
'Bevara 51-procentsregeln!' have 37 comments
5 januari, 2011 @ 18:24 DJ-CJ
I ärlighetens namn hade jag nog inte haft någonting emot att Örgryte var privatägt. Jag tror att det kan leda till mer kapital till föreningen och på så vis utveckla ÖIS som fotbollsklubb. Däremot är det viktigt att ägarna blir rätt och att ägarna lyssnar till supportrarna (vilket de förmodligen gör i viss utsträckning om de är någorlunda kloka).
Bara slänger ut frågan: hade inte Stena eller Dunross varit mer intresserade i att chippa in pengar i klubben om de också fick ha mer inflytande i vad pengarna skulle användas till?
Det tror jag.
(Ska tillägga att jag är en sådan supporter som inte går på årsmötena och därför inte är delaktig i beslut, men att jag brinner oerhört för Örgryte IS – privatägt eller ej – är det inget snack om)
5 januari, 2011 @ 19:33 Johan Gellerman
Ja har man aldrig förstått att man är relativt priviligerad då man ändå har något slags inflytande i form av att vara medlem så kan jag förstå att det gör detsamma. Nu har vi ändå föreningsdemokrati, om än en dysfunktionell sådan, men blir vi av med majoritetsägandet i Örgryte Fotboll AB är det ju bara att säga hej då till medlemsinflytandet. Går någon in i ÖIS med ambitionen att tjäna pengar så kommer vi inte längre att betraktas som supporter (även om vi kanske inte gör det nu heller) utan enbart som konsumenter.
Hade Stena och Dunross velat styra och ställa med ÖIS som dom velat hade det inte varit ett problem innan heller. Nu har dom nöjt sig med att pumpa in pengar i ett svart hål.
9 januari, 2011 @ 12:32 Voldemort
Eftersom det är du och 20 själar till som vurmar för föreningsdemokratin så kanske vi alla andra är konsumenter? Som vill ha en bra produkt att titta på 90 minuter i veckan? Och trots det fortfarande håller på Öis fastän de inte levererat den produkten mer än högst sporadiskt under de senare 40 åren?
Gärna privatägt för min del så kanske vi dessutom slapp pyroromantiker som dig och din blöjmaffia i föreningen.
9 januari, 2011 @ 23:30 Anders Modén
Du är för rolig du. Din retorik påminner lite om de etablerade riksdagspartierna nu efter valet, då de hela tiden måste kontrollera att deras åsikt inte råkar stämma överens med SD’s innan de trycker på voteringsknapparna i plenisalen för att inte riskera att bli uthängda som främlingsfientliga.
”Vad tycker Gellerman och blöjmaffian? Jaha, de tycker så, då måste jag tycka tvärtom.”
Dina påståenden är dessutom ungefär lika konkreta som Ted Borgs analys av pyramiderna i Egypten.
10 januari, 2011 @ 09:39 Voldemort
Min åsikt kommer aldrig stämma överens med Gellermans blöjmaffia, var så säker. Jag har alldeles för mycket livserfarenhet för att det skulle inträffa.
Men pyramiderna är väl konkreta? Hur din kompis Ted Borg är beskaffad i ämnet konkretism är väl totalt egalt….lika egalt som ditt inlägg faktiskt.
10 januari, 2011 @ 11:14 Anders Modén
Ja, att man passerat ett gäng ålderskriser är ett vanligt sätt att hävda sig när man inte har något att komma med. I synnerhet i ÖIS-sammanhang verkar det som.
Visst var inlägget onödigt, men dess enda syfte var å andra sidan att upplysa dig om att du kanske borde tillföra något till debatten istället för att bara göra som du brukar, nämligen fylla kommentarstråden med pinsamma påhopp.
Och hur kan man, med sådan livserfarenhet, ha missat Varan-TV?
10 januari, 2011 @ 20:26 Voldemort
Därför att Varan TV intresserar mig lika lite som du intresserar mig.
Och ja, jag förmodar att du inte är torr bakom öronen nog för att förstå vad jag säger. Det hade jag inte förväntat mig heller. Ni ultras har alltid appellerat till mina dåliga sidor och det kommer ni forstätta med. För jag antar att du är en av dessa tillskyndande riddare som skall försvara gellermans gunst? Måste väl säga att du inte direkt har tillfört någotsomhelst kontruktivt i dina alster så varför klaga på mig?
5 januari, 2011 @ 18:51 Jonas Magnusson
Just 51 procents-regeln ser jag som ett av de största hindren mot en nödvändig professionalisering av fotbollen. Att tro att ÖIS i framtiden ska kunna konkurrera om uppmärksamheten med övriga nöjesindustrier då verksamheten bedrivs i föreningsform är mer än lovligt naivt. Än en gång häpnar man över hur konservativa unga fotbollsfans är. Om något inte funkar är inte det bästa att pröva ännu hårdare med samma metod utan att göra på ett helt annat sätt, s.k. lateralt tänkande. Att cementera gamla föreningsideal kommer göra det svårt att möta en samtid i utveckling.
5 januari, 2011 @ 19:41 Johan Gellerman
Och varför skulle det hux-flux komma någon med mängder med pengar bara för att han fick styra och ställa som han ville? Känns inte som att det skulle komma in speciellt mycket mer pengar då det är en ganska riskfylld och långsiktig investering, om någon nu kommer betrakta det som en sådan.
6 januari, 2011 @ 00:18 Jonas Magnusson
Eftersom ingen annan lösning än dagens har prövats finns det väl ingen anledning att vara onödigt skeptisk mot eventuella alternativ? Det är den typen av konservatism jag inte förstår mig på.
Om ÖIS sköttes mer renodlat kommersiellt tror jag att vi skulle kunna attrahera riktiga sponsorer snarare än välgörare/mecenater. Vi existerar trots allt i en av Sveriges största och mest dynamiska regioner. Ett sådant upplägg skulle jag tycka kändes fräscht och spännande, men vi är väl olika…
6 januari, 2011 @ 19:59 Kardinaltetran
Problemet är att det inte gjorts en konsekvensanalys. Det nuvarande systemet med idrottsAB är inte utvärderat. Att införa ett nytt system utan att först göra detta är fullständigt oansvarigt. Man måste komma ihåg att den svenska idrottsrörelsen är byggd på och av ideella krafter i ett föreningsdemokratiskt system. Skall över hundra års gemensamma ansträngningar ges bort till någon enskild, så att de (och ingen annan) skall kunna tjäna pengar? Vem vinner på det? Och att det skall vara mer effektivt eller lönsamt att bedriva idrott i privat ägo är inget annat än myt! Kolla bara på lönsamheten i de europeiska ligorna och svaret blir det omvända. Problemet med svensk fotboll är att kompetensen saknas. Pumpa in pengar i en organisation med skitkompetens och du kommer få skit, oberoende av ägarstruktur. Sen är ett beslut om privatisering i praktiken omöjligt att ändra tillbaka. UEFA förordar en medlemsägd struktur vilket de visat tydligt genom sitt nya licens system ”Finacial fairplay”. Det är betydligt lättare att uppfylla kraven där med en medlemsägd förening, vilket är poängen. Det är Tyskland som är föregångs landet (med 51 % spärren) inte England!
5 januari, 2011 @ 19:23 Black Francis
Är kluven, i hjärtat är jag för solidariskt ägande och demokrati. Men vad fan, fotboll är underhållning och det drivs nog trots allt bäst av privata intressen som verkligen är beroende av att göra en bra produkt som lockar publik istället för av amatörer som röstas fram på årsmöten av folk som inte förstår villkoren för att driva en fotbollsklubb i dagens samhälle.
Sjukvård, socialförsäkring, skola och en handfull andra saker får gärna finansieras utan privata vinstintressen. Men vad fan, det är fotboll vi snackar om. Kan jag leva med att Pixies säljer skivor som ger pengar till Warner Music Group så kan jag nog också uthärda att Öis drar in pengar till Stena, VOLVO eller Hin Håle.
5 januari, 2011 @ 20:19 Jester
… Och jag som älskar Öis mest av allt skulle inte ha ngt emot att Red Bull köpte hela laget. Precis som Salzburg eller NY. Tvärtom, för mig är det viktigaste att vi kan hänga med i utvecklingen och konkurrera.
F.ö så äger väl Öis typ 85% av ÖFAB? Efter alla tillbakagåvor etc.
6 januari, 2011 @ 20:39 Kardinaltetran
Om Red Bull skulle köpa ÖIS kan du nog kallt räkna med att de även köper Gais och Häcken. Sammanslaget blir det Red Bull Göteborg. Känns det lika lockande?
5 januari, 2011 @ 22:19 SB
Två saker lite snabbt från SB för att sätta prägel på debatten:
– Statlig sjukvård is great. Pause. Not.
– Fotboll är inte underhållning, produkt eller vara. Således är inte supportrar konsumenter. Hade fotboll varit en vara och den som gick på fotboll en konsument hade de flesta ÖIS:are, bortsett från en liten skara entusiaster (eller ”engagerade supportrar” som jag gillar att säga), idag varit konsumenter av Malmö FF. Gör en parallell till gårdagens nyhetsinslag om SAAB som sviks av konsumenterna och där de få som är kvar är entusiasterna.
Folk som inte upplever den här biten, att fotbollen är ”något större”, är de som vill ta bort 51%-regeln. De har inget problem med att supportrar byts ut mot konusmenter. Alltså att grabbarna på stå byts ut mot japaner på sitt (’We’re having a party when Glazer dies!). Detta kan liknas vid andra samhällsområden där den post-romantiska (låt oss kalla den så) debatten präglats av att man försökt helt göra sig av med fenomen som är svåra att ta på, men som ändå upplevs av många.
För vi måste väl enas om att fotboll inte är något man konsumerar, utan något man upplever, lever med, känner med, hatar och älskar med. Det är därför man inte byter lag när det går dåligt. Det är därför man gör allt det här. Det skall finnas en röd tråd som går genom varje del av klubben från läktaren till fotbollsskolan. Denna röda tråd består inte bara av manualer eller stora idéer utan även av allt detta komplexa som som vi lever med. Och det är också därför man bör äga och ha inflytande över det som utgör grunden.
6 januari, 2011 @ 00:12 Jonas Magnusson
Om ÖIS bara ska attrahera dem som anser att fotbollen är ”något större” blir vi definitivt ”betydligt färre”.
Fotboll är underhållning – så mycket annat i de allra flesta människors liv är betydligt viktigare (familj, hälsa, jobb – för att nämna något).
Om vi frigör oss från gamla ideal och tänker nytt kan vi säkert utveckla en produkt som attraherar en stor publik. Ett sådant arbete kommer säkert innebära att en eller annan helig ko för renliga supportrar måste slaktas. Men finns det några alternativ om ÖIS ska kunna bedriva elitverksamhet på sikt?
6 januari, 2011 @ 01:33 SB
Jag tror du gör ett avgörande misstag. Du utgår från att mängden av dem som tror på fotboll som ”något större” kontra dem som ser fotboll som förströelse inte är dynamisk. Vidare bortser du från att en stor kärna med engagerade människor har större dragningskraft än den stora familjefest som SvFF och alla fakking jörnals letar efter med ljus och lykta (men vars effekter vi ännu inte sett och aldrig kommer att se).
Supportrarna (vilka de än är) är klubben. Utan 51%-regeln är de det inte.
Då finns det inget ÖIS. Då finns bara ett ÖIS AB som skulle kunna vara vilket Wimbledon eller GAIS som helst. Ja, då kan, i teorin, ÖIS lika gärna ägas av GAIS.
Möjligen har jag fel. Jag kanske är ur tiden med mitt sätt att tänka. Kanske är idealen ett minne blott för den moderna människan. Kanske bör fotbollen Kissiefieras. Eller något annat.
En sak är beklämmande. Diskussionen om vad fotboll är delar oss i många grupper. I slutändan hamnar man i den där tjatiga diskussionen om vem som är mest supporter. Det är dock inte dit jag vill komma nu. Du säger att fotboll är underhållning som om den vore vilken trivialitet som helst bara för att den är underordnad ett intrinsikalt värde. Nu tänker jag inte hävda att fotbollen har ett sådant allmängiltigt (vad är egentligen allmängiltigt?) värde, men gör det den strikt instrumentell?
Jag tror vi behöver en diskussion om vad fan vi håller på med. Det är bra att den börjar här.
6 januari, 2011 @ 02:29 Black Francis
Jag bor i USA. Där är det fest att gå på idrott men ett helvete att gå till läkaren. Så båda dina punkter sprack direkt.
6 januari, 2011 @ 12:10 SB
Det vore intressant att se på vilket sätt de sprack. Och om de verkligen gjorde det direkt. De behövde alltså inte vänta?
Det du presenterat innefattar bara din upplevelse av två fenomen i ett annat land utan att på något sätt koppla det till diskussionen jag för. Att den icke-statliga sjukvården i land X upplevs som dålig behöver ju inte betyda att den statliga dito i land Y nödvändigtvis är bra. Vi får varken reda på något om värdet av en 51%-regel eller om fotbollen som värde.
För att kunna skapa någon sorts förståelse måste man nog utgå från en frågeställning i ett par steg:
Är det bra att fotbollen skiljer sig från ultrakommersiell underhållningsidrott genom att medlemmarna har inflytande över klubben? Finns det andra fördelar med ett system där företag äger klubbarna som har ett större värde än den ovan nämnda åtskillnaden?
Vilka värden skall detta mätas genom?
Kan vi, angående detta sista stycke, enas om att frågeställningen är giltig? Vi kan antingen modifiera den eller gå vidare till att försöka besvara frågorna. Vad sägs?
6 januari, 2011 @ 19:11 DJ-CJ
Det största värdet tror jag finns i att svenska klubbar får större ekonomiska muskler och på så vis kan behålla och knyta till sig bra spelare. Jag vet att en ”privatisering” av fotbollen inte behöver innebära det, men jag tror att så blir fallet. Det har ju bevisligen fungerat väldigt bra för svensk klubblagsfotboll internationellt med 51%-regeln so far…. eller? Nej, inte direkt.
Jag skulle tycka det vore ytterst intressant att se vad som skulle hända om regeln togs bort och jag tror (OBS! tro och spekulera är det enda vi kan göra) att det skulle gynna svensk klubblagsfotboll.
6 januari, 2011 @ 19:13 DJ-CJ
Förtydligande: min första mening är naturligtvis också vad jag tror. Jag tror alltså att det ökar förutsättningarna för att få ekonomiska muskler. Jag vet naturligtvis att klubbarna inte per automatik får starkare ekonomiska muskler om regeln tas bort.
6 januari, 2011 @ 20:39 Black Francis
Ett litet förtydligande eftersom du nu efterfrågar det:
1. USA är det enda landet i västvärlden där inte sjukvården är statligt finansierad. Finns länder i afrika och asien med liknande system men det blir liksom inte rättvist att jämföra med dem. Således, USA lägger överlägset mest pengar i världen på sjukvård per person (ca 59 000 per person och år), för det får de världens 33e lägsta barnadödlighet och världens 36e högsta medellivslängd. (I Sverige lägger vi ”bara” 48 000 per person och år och har världens 4e lägsta barnadödlighet och 7e högsta medellivslängd). Att det dessutom är ett byråkratiskt helvete att besöka ett sjukhus i USA gör att det inte går att komma till någon annan slutsats än att det Svenska systemet är överlägset det amerikanska i effektivitet.
2. Men nu var det inte marknadsekonomins avigsidor vi skulle diskutera utan när det faktiskt är gynnsamt för samhället, och det är nästan alltid. Enligt klassisk ekonomisk teori fungerar marknadsekonomi då konsumenten har full insikt i de olika alternativen och kan välja fritt. Det fungerar alltså bra då vi väljer mellan McDonalds, Max och Burger King eftersom vi vet vad vi gillar och vad de olika burgarna kostar samt om det är gratis kaffe efteråt. Det fungerar däremot dåligt då läkaren säger att vi har cancer och bör genomgå strålningsbehandling eftersom vi då inte har minsta möjlighet att jämföra olika alternativ utan enbart får gå på hans ord (OECD kom fram till att det var just detta som gjorde den amerikanska sjukvården så överlägset usel jämfört med alla andra). Då är frågan om fotboll bör ses som snabbmat eller sjukdom.
Även om jag i mångt och mycket kan tycka att det är en sjukdom att vara Öisare (det gör till exempel ont i hjärtat), så kan jag inte komma ifrån att jag vet precis vad jag gör då jag lägger ett par hundra på att gå på fotboll. Jag kan välja mellan en mängd andra aktiviteter just den tiden men väljer fotboll för att jag tycker att det är det alternativet som ger mest livskvalitet för mig just då. Som en direkt följd av detta går det inte att komma ifrån att om Öis sköttes proffsigare, av folk med ett ekonomiskt intresse i att det går bra för klubben och att det kommer folk på matcherna, så skulle produkten bli bättre. Och detta är precis vad jag ser då jag går på idrott i USA, där klubbarna ägs av privata intressen. De är helt enkelt riktigt duktiga på att leverera den produkt som folk vill ha, av den enkla anledningen att annars förlorar de kunder. Att det skulle leda till en överkommersialisering stämmer inte, för då lyckas man inte fylla läktarna. I de flesta sporterna finns det till exempel ingen reklam på tröjorna, helt enkelt eftersom amerikanerna skulle tycka att det känns ”smutsigt” att förstöra lagets färger och märke med något så simpelt som reklam. Reklamen på arenan är också mycket sparsam (eller saknas helt). Att döpa ett lag efter en sponsor är också helt otänkbart (Panos, LdB, PSV, Red Bull), bortsett från i fotboll där de försökt vara lite europeiska och till och med tillåtit reklam på tröjorna.
Sen får jag väl erkänna att den produkt amerikaner vill ha inte riktigt är den produkt svenskar vill ha, vilket märks på allt från sport till bilar till mat. Men det är ju irrelevant eftersom Öis knappast skulle sikta in sig på att locka amerikaner till matcherna. Vi skulle få den produkt VI vill ha, inget annat.
6 januari, 2011 @ 21:01 Johan Gellerman
Men i USA/Nordamerika/NHL är det heller inget konstigt att någon köper ett lag och flyttar det till en annan stad ett par hundra mil bort. Phoenix och Colorado är ju två lag som köptes upp och som helt plötsligt fick byta stad. Jobbigt för de som verkligen var supportrar till Quebec Nordiques och Winnipeg Jets, men de flesta såg det väl som en kringresande cirkus som nu skulle ha sina föreställningar någon annanstans.
6 januari, 2011 @ 22:16 Black Francis
Ja, men det är ju för att hela ligorna i USA är företag i sig. Alla klubbar i NHL är franchiseföretag som tillhör ligan och kan flyttas på samma sätt som en Expert eller ICA-butik kan flyttas. Den modellen är absolut inget jag förespråkar och jag tror aldrig en svensk (eller europeisk) publik hade accepterat det. Ligorna skall vara öppna där lagen kan flyttas upp och ner i seriesystemet, beroende på sportsliga framgångar, och lagen måste vara kopplade till en klubb (som ÖFAB till Örgryte IS). Sen är bara frågan hur stor inflytande Örgryte IS skall ha i ÖFAB. Skall det gälla alla frågor (51% regeln) eller räcker det med att det är ett antal viktiga frågor (namn, lokalisering, färger etc).
Jag tror faktiskt inte att det skulle göra så stor skillnad om klubbarna var mer privatägda, eftersom det i slutändan är kunden som bestämmer produkten. Idioter som går på ishockey i scandinavium blir behandlade som idioter trots 51%-regeln och vettiga amerikaner som går på riktig fotboll istället för den fåniga amerikanska varianten blir behandlade som vettiga människor trots att klubbarna är privatägda.
6 januari, 2011 @ 20:02 Kardinaltetran
Idrottsmodellen i USA betecknas i akademiska krestar som en socialistisk modell… Sug på den!
6 januari, 2011 @ 20:48 Black Francis
Vilka akademiska kretsar då? Tokiga nyliberaler som inte gillar att det finns en central ledning som bestämmer att en slashing ger 2 minuters utvisning oavsett vilket lag som arrangerar matchen?
7 januari, 2011 @ 09:42 Kardinaltetran
Uttrycket används flitigt av Stefan Szymanski (även om jag inte tror att han myntade det) som får räknas som en av de tyngsta akademiker när det gäller idrott och ekonomi. Förövrigt är det ganska lätt att se de socialistiska elementen inom amerikansk proffsidrott. Bl.a. har de en extrem fördelningspolitik där sämsta laget får välja spelare först och lönetak.
7 januari, 2011 @ 14:33 Vergilius
Amerikansk proffsidrott är verkligen i många stycken ett klart lysande exempel på ”corporate communism”. I vilket fall så går det inte att jämföra amerikansk idrott, dess traditioner och hur den är uppbyggd med läget i Sverige.
Som någon skrev ovan, Tyskland är förebilden, inte England(eller Spanien för den delen), klubbar som Barca, Real och Chelsea lever på välgörenhet och korruption, det är ruskigt mycket röda sifrror i deras budget. Tyska klubbar går till skillnad från engelska och spanska bra ekonomiskt, man har dessutom europas bästa publiksiffror, en jämn, intressant liga där det spelas bra fotboll och har fått ruskig fart på sin ungdomsverksamhet. Man kan väl inte riktigt konkurrera med europas absoluta toppklubbar men frågan är hur det ser ut om 5-6 år. Sen om det beror på 51%-regeln är väl att dra lite väl enkla slutsatser men det visar på att bra ekonomi och omsättning inte kräver att investerare kan ta över klubben helt.
Svenska klubbars möjlighet att konkurrera kommer aldrig vara via tunga privata aktörer som går in med stora summor, vi är inte intressanta för den sortens satsningar, vi har en för liten marknad för det. Fotboll är generellt en jäkligt dålig investering, tom när man är på absolut internationell toppnivå och har en internationell marknad är det i det närmaste hopplöst att göra pengar.
PL(ffa) och La Liga visar ju flera av de tecken som kännetecknar att en ekonomisk bubbla är på väg att spricka, med svårighet att göra reell vinst, stegrande utgifter, nya aktörer med dålig branschkunskap som går in och gör tunga investeringar mm mm.
Jag tror verkligen inte att det är rätt läge att försöka sig på privatägda klubbar med investerare utifrån, det kloka i dagsläget tror jag är att sanera ekonomin, se till att försöka få en habil organisation som ser till att undvika röda siffror och sen sakta försöka förbättra omsättningen.
Riskkapital utifrån kan ju absolut vara ett trevligt tillskott men jag tror risken är att utgifterna sticker iväg något vi ÖISare fått erfara. Jag är rädd för att om man låter klubbarna vara helt privatägda kan utgiftsspiralen komma att snurra allt snabbare, eftersom fotbollsklubbar för en investerare sällan/aldrig lär handla om en bra affär utan mer om ett nöje, en dyr leksak om ni vill, så tror jag viljan att nå snabba resultat, en snabb fix gör att man tappar fotfästet och långsktigheten vilket ger en osund ekonomisk stategi. Och sen när pengarna tar slut försvinner investerarna men utgifterna finns kvar. Vi har redan sett såna exempel i England och i Sverige lär punkten då pengarna tar slut nås ännu snabbare eftersom vi knappast lär attrahera ryska, amerikanska eller saudiska mångmiljardärer utan betydligt mindre fiskar.
51%-regeln innebär att vi kan göra oss av med den typen av oseriösa investerare, vi riskerar inte att få en Glazer-situation. I England verkar ju faktiskt många supportrar vilja vara för ett införande av 51%-regeln. Gräset är alltid grönare…
Dessutom tycker jag rent emotionellt att det känns vettigt att medlemmarna har möjlighet att påverka klubben, jag tycker personligen att klubben ska komma närmare sina supportrar, inte tvärtom.
7 januari, 2011 @ 19:28 Black Francis
Då har Stefan Szymanski missat något viktigt, att NHL är ett företag i sig och NFL ett annat. Dessa konkurrerar med varandra på samma sätt som ICA konkurrerar med Konsum. Om New Orleans Saints vill öka sin publik så konkurrerar de med annan underhållning som erbjuds i New Orleans, t.ex New Orleans Hornets i basket eller strippklubbbarna på Burbon street, och denna konkurrens sker på rakt igenom marknadsekonomiska grunder. De konkurrerar inte med San Fransisco 49ers eller NY Giants (annat än sportsligt).
Att säga att systemet är socialistiskt är som att säga att IKEA, Walmart eller Starbucks är socialistiska eftersom de enheter som går bra täcker minuset för de som gör förlust.
7 januari, 2011 @ 21:40 Gud
Du e inte så smart va?
8 januari, 2011 @ 00:42 Black Francis
Jo faktiskt, men förklara gärna vad det är du inte förstår så skall jag försöka förklara bättre.
6 januari, 2011 @ 19:13 DJ-CJ
Och det hade jag visst redan förtydligat i den andra meningen haha. Kan dock inte radera min föregående post.
7 januari, 2011 @ 10:49 Kardinaltetran
Eftersom jag namnges i texten kan det också vara på sin plats att ”erkänna” att Karl Lundén och Kardinaltetran är en och samma person.
7 januari, 2011 @ 12:02 Anonym
Det kanske är så här att vi har gått från hantverksarbete till högre utbildning och fler har akademisk utbildning och i akademiska kretsar är inte fotboll så intressant, där har vi kanske det minskade intresset för fotboll och gå på matcher osv.
7 januari, 2011 @ 16:45 Jonas Magnusson
Intresset för fotboll har nog inte minskat för att utbildningsnivån har höjts, men konkurrensen från övriga nöjesindustrin har hårdnat. Det finns så mycket annan förströelse och spänning som kan köpas för en hundralapp (dvs ungefär vad en matchbiljett kostar).
7 januari, 2011 @ 20:00 Black Francis
På vilket sätt har intresset för fotboll minskat? Årets publiksnitt i allsvenskan var i och för sig lägre än på ett tag, vilket väl hängde ihop med den tidiga starten, att Bajen åkte ut samt att stockholmsfotbollen tappat lite dragningskraft efter ett antal läktarskandaler. Men trots detta så var årets publiksnitt bättre än alla år under 1980 och 1990 talet, bortsett från 1999. Backar vi bara ett par år, till 2007, så har vi det bästa publiksnittet sen 1965.
10 januari, 2011 @ 22:50 Victor Capel
Tycker att Jonas Magnusson, i sitt inlägg från 6/1, har en poäng i att vi nog kommer att få offra ett par heliga kor. Och visst ska vi inte vara rädda för att tänka nytt, men jag tycker att det är solklart att vi inte utnyttjar den potentialen som finns i Svensk Fotboll idag med dagens system.
Det finns väldigt mycket man kan göra för att ge klubbarna mer pengar. Sälja ut liganamnet, kommersialisera mera, se över fördelningsnycklarna, se om det inte finns någon som är beredd att betala mer för de centrala avtalen än de sponsorer som finns idag, ge klubbarna större frihet att kapitalisera på sina egna varumärken etc.
Inget av dessa saker kräver dock ett avskaffande av 51%-regeln. Tyskland visar oss inte att regeln är överlägsen, men den visar oss att det går att konkurrera trots den. Med all önskvärd tydlighet.
Innan man förkastar dagens system ska man kanske försöka utnyttja det till max istället. Visst kan vi slakta några heliga kor för att få behålla reglen, en utförsäljning av namnrättigheterna till AS är en av dessa rätt heliga kor, men vi behöver verkligen inte hugga huvudet av Mamma Mu det första vi gör.