Det 125:e årsmötet

Tyvärr kunde jag inte närvara vid fotbollssektionens egna årsmöte och skriva om något därifrån. Förhoppningsvis kunde ni alla läsa om det på ett eller annat sätt då det skrevs om vad som sades på diverse andra sidor. Idag hölls dock det stora årsmötet som innefattade alla sektioner. Här kommer en liten sammanfattning av det som hände på det stora årsmötet och rörde fotbollen.

Efter att all vanlig mötesformalia gåtts igenom kom man fram till det som man som öisare idag alltid är lite extra intresserad av, nämnligen ekonomin. Egentligen kom det inte fram något nytt här som ni läsare inte redan hört. Det mesta som är intressant som rör ekonomin nämndes i min intervju med Mats Janson som jag gjorde i början av januari. Men för att sammanfatta så hamnade fotbollssektionen på ett underskott på 364 000 kronor för 2011. Med tanke på vad man inför säsongen räknat med så är detta mycket bättre än man hoppats på. Något som är anmärkningsvärt är att friidrottssektionen är den enda sektionen i föreningen som kunde visa svarta siffror.

För nästa år budgeterar alla sektioner utom fotbollen med att landa på ett nollresultat. Fotbollen däremot siktar på att landa på ett underskott på 75 000. En sund målsättning måste jag säga då jag mycket hellre ser att man siktar på att hamna på 75 000 minus än att sätta ribban på ett nollresultat och sedan misslyckas med detta. Som jag tidigare skrivit så har jag ett stort förtroende för Mats Janson och många andra som håller i pengarna i klubben just nu. Jag må vara blåögd men det känns helt enkelt som folk med bra koll på saker och ting. Visserligen var detta mitt första årsmöte men jag får en känsla av att det helt enkelt finns en stor ödmjukhet hos de som styr klubben nu. Man vet helt enkelt om vad som hänt och är medvetna om att det aldrig får hända igen.

Förutom att siffror redovisades så pratade Peter Samuelsson, som är vice ordförande i klubben, om att man har anställt en ungdomskonsulent (Christian John) som har som en av sina främsta arbetsuppgifter att utveckla Wilhelm Fribergs minnescup till något större. Man hoppas på att till hösten ha över 200 lag i ungdomsturneringen som de senaste åren växt sig allt större. Detta ses som en stor framtida inkomstkälla. Peter Samuelsson pratade även om att man har som målsättning att gå upp i år och ser detta som en fullt rimlig målsättning. Han kikade även bort mot Jakob Lindström och Peter Abrahamsson som satt längre bak i lokalen och ställde, på skoj, krav på att det i år måste avgöras innan sista resan till Skövde då han absolut inte ville få några minnen från förra årets avslutning.

Dan Cameras nämnde att man fått bygglov på tomten bredvid ÖIS-gården där man planerar ett hotellbygge. Det finns en grupp som arbetar med detta. Det nämdes även att det håller på att jobbas fram en ny grafisk manual för hur allt i föreningen ska se ut. Däribland huruvida det stavas ÖIS eller Öis. Svaret på den frågan är ÖIS.

Efter detta var det dags för en av de hetaste frågorna på mötet. Den om ett eventuellt ombildande av ÖIS till en alliansförening. Det har sedan konkursen ungefär diskuterats på styrelsenivå i föreningen om huruvida ÖIS ska ombildas till en alliasförening eller inte. Jag måste själv säga att jag inte är fullt så insatt i frågan som jag kanske borde vara. Om jag däremot ska göra någon form av bedömning av hur det verkar så är det främst friidrottssektionen som driver frågan.På mötet fick vi en genomgång av den utredning som gjorts kring vad som är bäst. Där har man kommit fram till att det bästa är att föreningen ombildas till en alliansförening och denna uppfattning ska också ha varit alla de olika sektionsledarnas uppfattning.

Det blev ingen lika het diskussion som jag kanske väntat mig kring frågan men några röster höjdes. Kent Synnergren med ett förflutet i brottningssektionen gick ganska hårt åt representanten utredningen och menade att det inte alls fanns så starkt stöd för förslaget som lät som. Jag själv har lite för dåliga förkunskaper i frågan för att kunna yttra mig men initialt känner jag att jag är emot förslaget. Jag tror att alla i föreningen tjänar på att vara en enda stor förening istället för att vara varsin förening och juridisk person. Men jag vet som sagt inte tillräckligt än.

Hur som helst så krävs det att man under ett extra årsmöte röstar igenom frågan för att förslaget ska få igenom.

En fråga som det senare blev lite större disskussion om än väntat var frågan om vilka som skulle ingå i valberedningen kommande år. I sista sekund kom en representant från friidrotten med ett förslag till att ha fem representanter i valberedningen och på så sätt få med alla sektioner på ett annat sätt än tidigare. Detta förslag bestreds kraftigt av en man i samlingen som menade att detta bara skulle röra till det och att förslaget hade kommit in alldeles för sent. Efter en stunds diskussion godtogs ändå förslaget och valberedningen kommer kommande år att bestå av fem personer istället för tre som man tidigare varit.

I slutet av mötet var det dags för utmärkelser för alla möjliga prestationer. Allt från de som varit medlemmar i femtio år till unga stjärnskott. Allas vår Lars Ranäng tilldelades medalj för att ha varit medlem i föreningen under 50 år, Markus Allbäck fick en medalj i sin frånvaro för sina insatser och Jakob Lindström och Peter Abrahamsson fick priser för sina insatser under året. Jakob Lindström som utkämpade en duell likt den mellan Martin Scorseses film ”Hugo” och ”The Artist” på årets Oscarsgala med en norrman vid namn Ruben. De båda landade tyvärr på samma antal priser och ingen fick gå därifrån missnöjd. Alla nöjda alla glada.

Mötet avslutades med att klubbens ”grand old man” Benny Rosén höll ett kortare anförande där han tackade för året och sa med stridslust i rösten att han detta är året då vi går upp i superettan. ”Och där ska vi fan ligga kvar och kämpa, och inte sätta någon idiotisk målsättning att gå upp i allsvenskan direkt, det får ta den tiden som krävs och kämpar vi tillräckligt länge så lossnar det!”. Det var banne mig så bra sagt att jag blev rörd. Att det fanns lite krut kvar i den mannen visste jag men när han sa de orden och sneglade mot Lars Ranäng på första bänkraden fick jag gåshud. Det får helt enkelt ta den tid det gör.