En poäng trots dyster prestation

2-2 hemma mot Degerfors IF är ett resultat man måste vara nöjd med. Åtminstone sett till matchbilden. För den ägde gästerna från start till mål. ÖIS var aldrig riktigt närvarande. Det var slött, segt och oerhört virrigt i försvarslinjen. Helt plötsligt är det ett smärre kaos så fort bollen cirkulerar runt omkring ÖIS territorium. Vad hände med det solida och självförtroendefyllda defensivarbetet som lade grunden till försäsongens stora framgångar?

Det är nog så det är. Att man får be till högre makter att det trots allt blev en pinne mot Degerfors IF i kväll. För inte tusan var ÖIS värda det. Inte för fem öre. Om man skall tala klarspråk så uppträdde ÖIS bedrövligt. Bedrövligt från start till mål. Det såg mestadels ut som att ÖIS ägnade sig åt gåfotboll där Degerfors IF fick göra lite som de ville. Amadaiya Rennie, framför allt, vände och vred gång på gång samtidigt som David Leinar, Adam Rosén, Jonathan Azulay och kompani bara stod och tittade på.

Och det var vid ett av alla dessa tillfällen som gästerna tog ledningen tidigt i matchen. Rennie sköt tämligen omarkerad i den bortre stolpen, varpå Johan Bertilsson kom på en andravåg och sköt in returen i mål. Helt rättvist. Det var nästan bara en tidsfråga innan något sådant skulle ske. För ÖIS var inte med alls.

Som ett resultat av ett ÖIS som låg alldeles för långt ifrån i sina markeringar och i sitt presspel kunde Degerfors IF vända upp och servera sin anfallare och ytterlöpare djupledsbollar som hotade ÖIS gång på gång. Samspelet mellan Adam Rosén och David Leinar var allt annat än förtroendeingivande – och vore det inte för Peter Abrahamsson och en gnutta tur så hade Degerfors IF gott och väl kunnat göra i alla fall ytterligare ett mål innan halvtidsvilan. Det såg nästan parodiskt ut stundtals. Svängdörrarna stod på vid gavel och Degerfors var redo att kliva in. De löpte sönder oss på samma sätt som ÖIS straffade Landskrona BoIS för några veckor sedan. De tog vara på virrvarret bland Öisarna och kom således igenom busenkelt.

I andra halvlek var det Abrahamssons ribba som i den 51:a matchminuten höll ÖIS kvar i matchen. Från en position ganska så långt utifrån satsade han för andra gången i matchen på att lobbskjuta bollen över Abrahamsson och in i mål. I första halvlek blev det totalt misslyckat, men denna gång hade han centimeterna mot sig. Bollen tog  i underkant av överliggaren, studsade ned på mållinjen och sedan ut. Och för, jag vet inte vilken gång i ordningen, grundlades anfallet av att ÖIS legat för långt ifrån både vid mittplan och senare vid tillfället då bollen passades till Rennie. Det är inte knattefotboll, detta!

Det fanns dock en spelare i ÖIS som visste hur han skulle väcka liv i liket. Anfallaren Emil Karlsson fixade nämligen poängen till ÖIS på egen hand. Precis som mot Varbergs BoIS hade han drivet under fötterna vilket han utnyttjade när allt såg som värst ut. I matchminut 60 löpte han sig till ett jättebra läge där han sköt rakt på Strömberg i bortamålet, men tio minuter senare blev utgången desto bättre. Då ordnade han nämligen en straff till ÖIS efter att han skottfintat och sedermera blivit neddragen. Domslutet kändes solklart och Jakob Lindström tackade för det genom att smälla dit bollen nere till vänster.

Men bara minuter senare kändes allt hopplöst igen. Helt rättvist sett till matchbilden, men inte desto mindre tungt. I en kontring från Degerfors sida tappade Adam Rosén helt kollen på Alexander Andersson ute till höger. Därför hade han fri gata mot Abrahamsson när han fick bollen. Bortre hörnet var sedan ledigt och precis där placerade han också bollen i mål. Så tamt, men samtidigt så effektivt av Degerfors IF.

Jag vill nog påstå att detta var sämre än premiärmatchen mot Falkenbergs FF. Kollektivt sett höll ingenting en nivå man kan kräva. Pressen var för tam och markeringsspelet lämnade precis allt i övrigt att önska. Därför var det så otroligt orättvist att Emil Karlsson i den 86:e matchminuten ändå stack upp och gjorde 2-2. För det är det bara att tacka gästernas målvakt och försvarare som sprang ihop och lät bollen gå vidare till Karlsson som enkelt kunde rulla bollen in i det vidöppna målet. Rättvist var det verkligen inte, snarare långt därifrån, men poängen i sig kan visa sig ovärderlig tillslut. Inte minst lär det vara moraliskt stärkande, trots den dystra prestationen.