En Rödblå Serieledare Med Fukt Bakom Öronen

En fotbollsmatch är en dynamisk historia. En match kan kränga väldigt mycket. Vad som från början ser ut som en välskräddad gåbortrock blir plötsligt inte ens en tumme. Eller rock å rock, det var väl på väg mot en väst ungefär. För er som inte känner till historien om Mäster Skräddare lär de senaste två meningarna vara fullständigt tokvirriga. Vad kan jag säga mer än att ordbajsaren är tillbaka…

Dessutom hoppar jag i handlingen. Det är första gången jag skriver ett faktiskt matchreferat, brukar mest handla om analyser, så ha tålamod.

Bortamatch mot Oskarshamns AIK. Placerade på nedflyttningsplats trea från slutet i tabellen. Placerade på den småländska östkusten geografiskt. Vackert höstväder och konstgräs på Oskarshamn Arena. Kan fortfarande inte titta på fotboll på konstgräs utan att tycka att det är konstigt trots att åtminstone 50% av mitt eget fotbollsspelande spenderats på underlaget. Tycker dessutom Arena är ett av svenskans fulaste (låne)ord.

Nog om detta. Nu följer ett ca 1600 ord långt matchreferat. För er som har annat att göra, som att spela boule, lära er joddla eller leva ett liv, kan ni med fördel hoppa ner till matchanalysen. För er andra. Here goes.

Matchreferat

Vi ställde upp med samma elva som sist. Dvs Fredrik i mål. Backlinjen från höger: Robin, Leinar, Sahlin och Eriksson. Fältet hade Andre till höger, Hawunger som sittande, kapten Lindström centralt, Paulsson till vänster och Seb i en fri offensiv roll. Stellan som ensam forward. Det blev en 4-1-3-1-1 uppställning med Seb som helt frigående shadowstriker och Hawunger på defmitten. Oskarshamn spelade något liknande som dock var mer av ett 4-4-1-1/lågt 4-2-3-1 där deras ”Seb”, enligt matchprogrammet med kvalitetsnamnet Anton Agebjörn, tryckte framåt och sökte djupled mer än våran skuggforward.

Matchen började som sig bör trevande. Jakob Eriksson stötte bort sig efter 30 sekunder och OAIK kom runt på kanten utan att det blev något att orda om. Ytterligare halvannan minut senare slog Oskarshamn sin första boll in i ytan bakom Leinar mot sin ensamma forward något som skulle bli ett genomgående tema. Jag skrev redan då i mina anteckningar att det kunde bli ett orosmoment då Leinar inte är någon vinthund.

Annars hade ÖIS det mesta av bollen. Seb var aktiv inledningsvis och även Paulsson hade några fina bolltouch initialt. Efter lite avvaktande första tio tog ÖIS över mer och mer. Man spelade kvickt, snyggt och fyndigt men ganska plottrigt och utan att skapa några riktiga farligheter. Det mesta av spelet kretsade kring högerkanten där Andre var klok med både boll och att finna ytor samtidigt som Robin löpte i korridoren. Seb såg spelsugen ut och ÖIS skrek på straff i 12e när just denne man föll i straffområdet, kändes dock som oskarshamnaren tog bollen först och Seb föll lätt, ser hellre att han kämpar hårdare för att täcka boll och stå på benen i ett sånt läge då jag tror sannolikheten att backen river ner honom på riktigt ökar. Matchen rullade på med ÖIS som bollförande och Oskarshamn som fortsatte söka ytan bakom backlinjen och i synnerhet bakom Leinar men mest såg sin forward Fofanah springa offside.

ÖIS skapade dock föga, nåt skott av Andre som täcktes av försvararen och ledde till en resultatlös hörna. ÖIS hörnor var för övrigt genomgående totalt ofarliga. I 21a minuten rasslade det dock till framåt för rödblått. Stellan jobbade till sig en gratischans från OAIKs mittback som stod och drällde med bollen utan att se Stellan som kom snett bakifrån, stal bollen och i ett diagonallöpande friläge elegant chippade förbi utrusande målvakt och bort i hörnet han så att säga kom ifrån. 1-0 Örgryte IS.

Välförtjänt sett till matchbilden även om ÖIS inte skapat några egentliga målchanser så långt.  Men i det läget kändes det som om ÖIS var numret för stora och att det skulle sluta i en stabil trepoängare utan att glänsa. Oskarshamn hade svårt hänga med och hemmapubliken pratade om att ”så här stor är skillnaden mellan toppen och botten”(tänk småländska).

Nu blev tyvärr så inte fallet. ÖIS fortsätter kontrollera spelet efter ledningsmålet samtidigt som Oskarshamn fortsätter söka samma boll i djupet där antingen Sahlin avstyr eller Fofanah springer offside. Stellan är framme i en halvchans när ÖIS slår sin i princip enda djupledsboll i matchen, Oskarshamns målvakt är dock snabbt ute.

Men bara sisådär fem minuter efter ledningsmålet kvitterar Oskarshamn. Det börjar med att Paulsson går ganska lätt i backen efter en duell, de rödblå spelarna gastar på frispark och medan öismittfältet drömmer om den där frisparken de aldrig fick och därför inte kommer upp i press kan Oskarshamns högermittfältare(tror jag, isf heter han Lengyel) stå och måtta en lång svepande boll diagonalt över alla ÖISare mot en djupledsdängande vänstermittfältare som hittat in bakom högerförsvaret och fri med Fredrik avslutar enkelt. 1-1. Bollen är hyfsat välslagen men med ganska mycket snö så ÖIS-försvaret bör kunnat hantera situationen bättre. Ingvarsson kändes ur position och Leinar var för långsam i fötter och tanke för att hinna täcka upp. Kort sagt inte tillräckligt bra skött från någon av de två defensiva lagdelarna, backlinje och mittfält.

Efter målet tappar ÖIS såväl huvuden som spel. Mycket gnällande på domaren. Leinar varnas för snack och laget förlorar allt mer fokus. Matchen jämnas ut även om det fortfarande är viss övervikt ÖIS. Stellan jobbar fram en hörna och kombinerar lite senare med Andre som så när når Paulsson med ett inspel. Andre är involverad i det allra mesta som ÖIS skapar men det leder inte till några riktiga målchanser och ÖIS tappar sakta men säkert det tydliga grepp man haft kring matchen. Oskarshamn fortsätter söka sin boll in bakom ÖIS högerförsvar, varför skulle man sluta efter att ha gjort mål på just en sån, men sticker även upp med mer kontrollerade anfall samtidigt som vi har mindre och mindre kreativitet i våra.

Det känns dock som om vi ska få med oss oavgjort till paus men de sista tre minuterna imploderar laget. Det börjar med att Hawunger får ett gult för en tackling med sträckt ben på mittplan. OAIK spelar igång bollen längs ÖIS vänsterkant där man ganska enkelt tar sig igenom Jakob E & co och Oskarshamns högerback spelar in bollen till en framlöpande Agebjörn som kan stöta in bollen från någon meter. Vet inte vem av mittbackarna  eller möjligen Hawunger som tappade bort Agebjörns löpning, han kom mot Sahlins yta så det bör vara han som syndade men jag är osäker var han kom ifrån. Ensam blev han och mål blev det.

2-1 för laget på nedflyttningsplats.

Nu kraschar ÖIS totalt. Eriksson kliver ut skadad, kan vara därför han lämnade salongsdörrarna öppna vid 2-1 målet, in kommer Bratt och går rakt in som vänsterback. Bollen hamnar hemma hos Fredrik som får för sig att ge bort den till en framstormande oskarshamnare, tror det är Agebjörn igen, som rivs ned av vår käre målvakt, frispark strax utanför boxen, rött kort och dumstrut till Andersson, ridå för ÖIS. Paulsson ut, Hagman får ställa sig i målet och inleder med att tokrädda den efterföljande frisparken intill stolpen och ge ÖIS en liten strimma hopp inför andra halvan.

Hopp var dock denna dag enbart något som Andre behöver för att nå upp till naveln på Leinar.

För att försöka vända med tio man skickade Lantz ut laget i vad som såg ut som 4-3-2 ibland och 4-4-1 ibland lite beroende på var Seb kände för att befinna sig. Man släppte i princip högerkanten till Robin och Andre/Lindström hade lite diffusa roller där de täckte stora ytor framför en sittande Hawunger. Jag blev ärligt talad aldrig riktigt klok på hur uppställningen egentligen var tänkt. I början av halvleken såg det ändå ut att fungera hyggligt, Andre/Jakob L löpte massor och Andre fortsatte vara den överlägset mest kreativa öisaren. Förutom en halvchans då Ingvarsson dräller med boll är det ÖIS som har spelet, utöver någon enstaka boll som OAIK slår ni vet var. ÖIS skapar ett par hyfsade chanser första kvarten trots en man mindre. De två främsta involverar båda Sahlin. Först en situation där han kliver fram och vinner boll på offensiv planhalva, sätter en boll ut till vänster där Stellan(har jag för mig) möter upp och spelar tillbaka bollen till Sahlin som tagit en bra löpning framåt i banan, avslutet tyvärr lamt från ganska långt håll. Nästa läge uppstår när Robin vinner boll efter en högerhörna, spelar ut till Sahlin som är kvar efter att ha slagit hörnan och sätter in en boll som Stellan nickar tätt utanför. ÖIS bästa chans utöver målet blir också det sista av värde vi presterar i matchen. Efter 62 minuter skallar Lindström och Hawunger ihop på mittplan, båda spelar vidare, men ÖIS som lag slutar spela.

Och Oskarshamn börjar skapa. Agebjörn lobbar strax utanför efter ännu en boll bakom Leinar, samme Agebjörn har ett skott utanför strax därpå och några minuter senare ringer det igen. Ännu en gång är det Agebjörn som drar i djupled, Hawunger hamnar på efterkälken, när oskarshamnaren möter en utrusande Hagman spelar han enkelt i sidled till vänstermittfältaren i Oskarshamn Christensson som utan att förta sig och med Leinar i bakhasorna sätter bollen i det tomma målet och gör sitt andra mål för matchen. 3-1.

Leinar är skogstokig efteråt. Tror Hawunger kan ha upphävt en offsidefälla och det var det han lackade ur på, inte säker. Samtidigt kändes det under matchen som den rödblå backlinjen hela tiden lekte med marginaler vad gällde offside. Inte konstigt att det rinner igenom en del då.

Oskarshamn fortsätter sätta bollar bakom backlinjen, man börjar tom variera och sätta in bollar bakom vänsterförsvaret ibland. Man har även ett mål inne, Christenssons tredje boll i nät, dock halvannan metern offside bakom ett stillastående ÖIS-försvar som aldrig hunnit med honom om han varit onside. Oskarshamn har ett par gränsavblåsningar ytterligare varav åtminstone en såg tveksam ut.

Med ungefär tio kvar går bäste Öisare Andre ut med vad som såg ut som krampkänning i vaden, in kommer Nico och han hinner med att göra ÖIS andra offensiva djupledslöpning i matchen samt spela fram Hawunger till en halvchans.

Med fem minuter kvar tappar en Öisare boll i uppspelsfasen, tror det var Robin men inte säker, gömde ansiktet i händerna sekunderna innan, Mergim Smakolli, ännu ett av alla hittepånamn i Oskarshamns laguppställning, lobbar snyggt in bollen bakom Hagman som av naturliga skäl inte var riktigt förberedd på att hans utespelande kollegor hade planer på att springa rakt in i första bästa motståndare. 4-1.

Oskarshamn hinner med ytterligare en boll bakom linjen där Christopher Christensson(jag sitter faktiskt inte här och hittar på dessa namn) rundar Hagman men Sahlin jagar ikapp och reder upp.

4-1 blir slutresultatet. Med lite andra domslut och snabbare avslut hade det kunnat rinna iväg med ytterligare nån balja på slutet. Det här var inte värdigt ett topplag.

Matchanalys

Jag har redan passerat 1700 ord men om ni inte har somnat/slängt datorn i väggen tänkte jag sammanfatta lite.

Vi förlorar med 4-1 trots att det är väldigt tydligt att vi är ett bättre fotbollslag än Oskarshamn. Fram till 1-1 är vi en nivå bättre. Fram till 2-1 har vi spelövertag. Sen säckar laget ihop totalt. Sönderfallet börjar dock redan efter 1-1. Jag skrev i mina anteckningar när Leinar fick gult för snack strax efter kvitteringen ”minut 28, #44 ostbricka för snack, laget börjar tappa fokus” och nån minut senare ”borde inte #44 vara den som samlar ihop laget, inte tvärtom”. Laget tappade både huvuden och spel efter Oskarshamns första mål. Det tyder på orutin. ÖIS är serieledare och topplag, men det är en serieledare och ett topplag med många unga spelare som inte riktigt har ett topplags förmåga att lugnt spela sig till en stabil bortaseger mot ett sämre lag när man fått 1-0 gratis. Spelet stämde inte till 100% men man satt i förarsätet. Sen valde man att dra fram whiskeyflaskan ur handskfacket och duktigt rattfull ränna bilen rakt in i närmaste betongvägg.

Så grabbarna la krokben för sig själva idag. Därmed inte sagt att vi gjorde en bra match ens innan saker och ting barkade åt pipsvängen. Eller att Oskarshamn inte var begåvade i sitt sätt att genomföra matchen. Vi trillade boll bra första halvtimmen ungefär, men vi skapade ytterst lite även då, egentligen ingenting utav värde. Målet kom efter slarv från OAIKS mittback och påpasslighet från Stellan. Anledningen som jag ser det till att vi skapar så enormt lite är för det första att det kommer alldeles för lite löp i djupet. Visst backade motståndarna hem, men man kan ändå riva av lite bestämda löpningar så att deras backar måste vända sig om. För det andra väljer man nästan alltid att spela på första löpningen, på närmaste spelaren. Delvis på grund av att den andra löpningen aldrig kom, att spelarna som inte var närmast boll var alldeles för passiva. Sammantaget gjorde det att spelet blev plottrigt, vi försökte passa bollen hela vägen in i mål och fastnade till slut på motståndarben. Sen är man ju lite för sparsamma med skotten också, tror det var känslan i början att man var så mycket bättre att man ville lira ut Oskarshamn. Fel fel fel.

Försvarsmässigt var det inte bra. Alls. Vet inte om ni minns en match mot GAIS för nåt år sedan när Sahlin kom in och i princip spelade enbackslinje när vi tryckte på framåt i slutet. Idag kändes det nästan så trots att han hade tre man med sig där bak. Oskarshamn hade läst på sin läxa och satte boll efter boll bakom Leinar och Ingvarsson. Det kan inte varit en slump att bollarna ständigt hamnade där. Antingen hade de snackat om detta innan matchen eller så var det helt enkelt där ytan fanns. Anledningen till detta var två. Robins positionsspel som var vanvettigt. Och Leinars långsamhet. Han är en kämpe och ÖIS-hjälte. Han är stark som en medelstor isbjörn. Men han vänder lika snabbt som oskarshamnsfärjan. På land.

Antingen hade inte Lantz&co koll på vad Oskarshamn hade för spelartyper längst fram. Eller så var de naiva nog att tro att det inte skulle straffa sig att spela inlandsis-snabbe Leinar mot Oskarshamns tre djupledslöpare; Christopher Christensson, Anton Agebjörn och Ibrahim K Fofanah. Yep. Riktiga namn. Christensson och Agebjörn var de klart farligaste spelarna på planen sista tredjedelen och trion rev sönder ett offsideviftande ÖIS-försvar totalt. Lantz blev utcoachad så det stod härliga till och förstärker min bild av honom som en bra coach på träningsplanen och vid utveckling av spelarna, men en svag matchcoach. Confirmation bias eller uns av sanning? Han blev utklassad idag iaf. Oskarshamn satte metodiskt bollen bakom Leinar där Christensson kom farande. Sahlin städade en del. Oskarshamn sprang offside en del. Men när backlinjen släpper iväg så många löpare kommer det straffa sig. Till viss del var det såklart även mittfältets fel som efter en bra inledning tappade pressen på bollhållaren och lät smålänningarna få tid att måtta sina passningar.

En intressant detalj är Oskarshamns ensamme forward Fofanah. Han gick offside en hel del till hemmapublikens frustration, jag har ju snöat in på namnen och hans namn lämpar sig väldigt väl för att skrika i frustration eller som en uppgiven suck. Men vad han också gjorde genom dessa löpningar var att han rörde till den rödblå backlinjens offsideställningar vilket gav andralöpningen, generellt Christensson eller Agebjörn, fri gata.

På andra sidan planen hade ÖIS inte en enda djupledslöpare att tillgå(när jag skriver detta tittar Sandberg och Frasse upp bakom en soptunna och säger med frågande blick ”behöver någon en djupledslöpare?”). Stellan gjorde en helt ok match men gick ytterst sällan in bakom linjen. Och visst är det svårare när backlinjen sjunker. Visst är det svårare när motståndarna spelar försvarsspel öht. Men Oskarshamn hade före matchen släppt in 35 mål på 20 matcher, det är inte Milan anno 93 vi snackar här.

Mittfältet började ganska bra rent taktiskt. Tydliga roller centralt med Hawunger som ankare. Lindström som bollfördelare och Seb i anarkistrollen. Vi anföll nästan bara på Andres kant och efter några lovande första touch från Paulsson verkade han tappa lusten när han aldrig fick bollen. Vi vann fältet ganska överlägset fram till 1-1 då vi förlorade pressen och efter 1-2 blev det ju pannkaka.

Med allt detta sagt är vi tvivelsutan seriens bästa lag om man ser till kvaliteten i truppen. Det säger jag trots att jag inte kunnat se så många matcher i år som jag brukar pga av min placering i världen, men jag känner mig trygg i åsikten att vi har större kvaliteter än övriga topplag. Det vi saknar är hårdhet och taktisk slipning. Det vi saknar är spelare som kan lugna ned laget när det börja blåsa mot. Leinar bör vara en sådan spelare, idag såg han mest frustrerad ut av alla. Lindström är kapten men har en tendens att tappa huvudet och sluta göra sig spelbar när det svajar. Mourad är skadad. Och övriga är inga ledartyper. Den som såg mest ut som en ledare idag var Sahlin. Och den som fortsatt ville ha boll och spela klokt när resten av laget satte halsen i giljotinen var Andre, som väl är ungefär 12 år gammal(jag vet att han snart fyller 19, making a point).

Jag tänkte inte gå in på individuella recensioner. Är långt nog som det är. Återkommer eventuellt imorgon angående detta. I korthet var iaf Andre och Sahlin klart bäst enligt mig. Stellan ok. Seb började piggt men försvann totalt. Lindström likaså. Hawunger stabil tills han inte var det längre.

Bara en sak till. Min hang-up för dagen. Oskarshamn hade alltså Christopher Christensson, Anton Agebjörn, Ibrahim K Fofanah, Joakim Lengyel och Mergim Smakolli på planen. I truppen finns även Olle och Emil Dolk samt Papis Dembo Coly. Kvalitet. Jag tror att laget egentligen är en Max Lundgren roman.

Vi får hålla hårt i Carl Hawunger och Frantz Pangop.

Vi leder fortfarande serien!