Förlusten till trots, känslan är fortsatt god

I åttonde omgången kom den andra förlusten för säsongen. Den var inte självklar, men den var heller inte orättvis. Med andra ord känns topplagen i serien fortfarande inte allt för långt borta.

Sirius är kanske, tillsammans med Halmstad, det lag vi med störst sannolikhet kommer se i toppen när serien summeras i november. Sirius är förmodligen det bästa lag ÖIS ställts mot den här säsongen, och ÖIS var inte speciellt långt ifrån varken en eller tre poäng.

Sirius första mål kanske borde dömts bort, Björn Anklevs första kanske inte skulle varit gult, hans andra kanske ändå skulle varit direktrött, Johan Hammar borde gjort mål, Sirius Ante Björkebaum borde definitivt gjort mål.

Det var en match med många om och men. Vi som vill se fotboll som något mer än den enskilda matchen tycker dock att vi såhär långt kan se lite tendenser.

ÖIS kan slå alla lag

 

Känslan just nu är att ÖIS inte kommer gå in i någon match den här säsongen där man inte kommer ge sig själva möjligheten att ta med sig tre poäng. När ÖIS 2013 mötte Örebro borta var så inte fallet. Den matchen kändes minst sagt hopplös redan i bilen till arenan. Någon sådan match har jag svårt att se ÖIS ha framför sig den här säsongen. Detta beror delvis på motstånd, men även på kvalitén i det egna laget.

Kalla det hybris men av just denna anledning känner jag mig just nu ganska övertygad om att ÖIS kommer lyckas plocka fler än de där 30 poängen som ofta innebär nytt kontrakt.

ÖIS kan tröttna

 

Vi har varit inne på det tidigare och landar allt oftare i Marcus Lantz ovilja att rotera i truppen. Jag skrev själv om det inför säsongen och minns att jag då resonerade kring att ”rotera” blivit något av ett modeord och att vi som försöker förstå oss på den här sporten gärna pratar lite för mycket om. Vi tittar gärna mot lag på kontinenten som spelar betydligt fler matcher och därför måste ta ”roterandet” med i beräkningen. För svenska lag är det sällan en lika stor faktor då matcherna är färre för alla lag som inte spelar i de europeiska cuperna.

Det gör mig ändå aningen orolig att ÖIS inte har fler spelare i matchform än de elva som startar. Förutom David Johansson är det ännu ingen spelare som kommit in från bänken och gjort avtryck i matcherna. Detta beror givetvis på att de spelare som placeras på bänken från start oftast inte är riktigt lika bra som de elva på planen, men med fler minuter i benen hade troligtivs bänken känts mer vital.

I längden kan detta bli ett problem. I de flesta av årets vinstmatcher har ÖIS vunnit på att att man startat på ett bländande sätt för att sedan slå av på tempot en aning i den andra halvleken. I de två senaste matcherna har denna utmattning också inneburit poängtapp.

Det kan vara ett mörkt moln som tonar upp sig. Jag säger inte att det är det, men det kan bli en faktor.

ÖIS lockar inte massorna

 

Rödblått har inlett säsongen över förväntning, något som inte återspeglas i publiksiffrorna. Det går givetvis att skylla på dagens avsparkstid men vill man ta sig framåt är det dumt att hålla på att skylla ifrån sig. ÖIS ska ha högre publiksiffror än dagens 1800 oavsett veckodag och det är aningen oroande att den sportsliga framgången inte skapar mer tillströmning av folk.

Tyvärr har nog åren i Division 1 gjort sitt för återväxten men att inte fler tar sig till arenan när ÖIS spelar match är frustrerande. Ni må sitta och gestikulera om att Gais minsann inte heller har höga publiksiffror men här hamnar vi vid ett vägskäl: Är vårt mål att vara på Gais nivå, eller vill vi högre än så?

Se till att gör allt ni kan för att locka med er alla ni kan nästa gång ni ska på match.

Okej?

Bra, då kör vi!