Wow! Men varför?

Martin Mutumba är klar för ÖIS. Precis som i alla andra sammanhang han figurerar i lämnar det ingen oberörd.

Värvningen var så oväntad att jag kände mig manad att dyka in här och skjuta min åsikt genom cyberspace rakt in i era webbläsare. Here it goes:

Därför blir jag glad

 

Personligen dras jag till Martin Mutumba på ett sätt jag sällan gör med spelare som inte tillhör ÖIS eller Southampton. Jag imponeras inte av honom inte för att han är en kompetent dribbler, för att han är från förorten eller för att han rappar.

Jag fascineras av honom för att han dribblar på ett sätt som ingen annan, med finter man vanligtvis mest ser på youtubeklipp som barn visar upp. Jag dras till honom för att han bär Rinkebys namn på sina kläder, lirar fotboll med kidsen så fort han har tid över och han uttrycker som han gjorde hemma på gården även om folk retweetar ironiskt.

Martin Mutumba har reducerats till en lustig figur som säger lustiga saker. Jag skulle snarare säga att han är en genuin figur som tog med sig något till Råsunda som aldrig kommit dit annars.

Utöver detta är Martin Mutumba i sina bästa stunder en väldigt kompetent yttermittfältare. Vi får inte glömma att han faktiskt var en vital del i AIK:s guld 2009 och därefter i flertalet år spelade en stor roll när laget etablerade sig som ett topplag från att ha varit en klubb som pendlat mellan hopp och förtvivlan.

I sina bästa stunder är Martin Mutumba en alldeles utsökt yttermittfältare.

 

Därför blir jag fundersam

Martin Mutumba är 31 år. Under sin karriär har han egentligen bara levererat regelbundet i AIK, detta senast 2013. I andra klubbar har det sällan fungerat och förra året blev det bara sju starter i Brommapojkarna som då ramlade ur Superettan. När vi tittar tillbaka på detta facit ska vi också ta i beaktning ÖIS och Marcus Lantz oförmåga att hantera spelare med ett rykte om sig att vara svåra att hantera. Det gör att min initiala sprallighet avtar en aning.

Dessutom gör värvningen mig fundersam för att jag inte riktigt ser behovet av en till yttermittfältare i nuläget. En målvakt borde rimligtvis vara högst på önskelistan och därefter en anfallare.

Givetvis kan detta göra att en yttermittfältare kan flyttas upp på topp och vi vet dock sedan tidigare att klubben försöker göra sig av med Alexander Vrebac. Ännu en spelare som har frostskadats i Marcus Lantz frysbox och nu behöver bytas ut. Ändå känns det prioriteringen aningen underlig i ett läge då klubben blöder ekonomiskt.

Därför händer det

 

Detta är nog den enklaste frågan att svara på: Det finns troligtvis ingen spelare i Sverige som ger samma exponering för pengarna som Martin Mutumba. ALLT karln tar i drar fler klick än Linda Lampenius och vad passar då bättre för sponsorer att lägga pengar på än Martin Mutumba. Givetvis finns det också en förhoppning om att värvningen ska ge resultat på planen men, alldeles säkert hade en yttermittfältare nog inte värvats om namnet inte gett lika många träffar på google.

Så hur deppigt det än må låta är nog Martin Mutumba ännu ett tecken på att sponsorernas starka viljor påverkar sportsliga beslut i ganska stor utsträckning fortfarande.

Dessutom har Marcus Lantz lag satt sig i en situation där man alltid måste värva sig ur låsningar. I ett annat läge hade större delar av truppen varit igång och Alexander Vrebac kunnat bidra med energi när någon av våra nuvarande yttrar tappat fart och David Johansson inte levererat på mittfältet. Efter en vår helt utan speltid för Vrebac finns dock inte den möjligheten och nu behöver det istället värvas för att ändra den nedåtgående trenden.

Martin Mutumba känns, hur som helst väldigt ÖIS.

På gott och ont.