ÖIS tog i kväll den första trepoängaren sedan i början av juni. Segersiffrorna skrevs till 3-0 efter att inhoppande Johan Hedman hittat det bortre krysset med en kalasträff på matchens sista spark.

Två månader. Så långt hade gått sedan ÖIS senast vann i Superettan 2013. I kväll bröts förbannelsen i form av tre välbehövliga poäng i kampen om fortsatt överlevnad när Assyriska FF besegrades med tre mål mot noll på Gamla Ullevi inför 2101 personer.

Redan efter fyra minuter satte domare Patrik Eriksson sin ton på matchen. Jakob Lindström satsade tufft in i en duell i närheten av eget straffområde varpå Kyle Konwea som tredje man lade sig i och satte händerna i bröstpartiet på Lindström. Tilltaget uppfattades av både huvuddomare och linjeman och samtidigt som Lindström tilldelades en varning för bryskt spel så fick Konwea syna det röda kortet och således lämna planen innan hans ens fått en första svettpärla i pannan.

Men trots en man mer på plan lyckades inte ÖIS skapa något större övertag. Snarare var det så att Assyriska FF på ett enklare sätt tilläts finna ytor att kontra på. Alltför ofta kunde de på ett finurligt sätt väggspela sig igenom ÖIS mittfält och sätta fart mot mål och alltför ofta kom sylvasse Admir Aganovic till skottläge. Nu hittade han inte nätet någon gång i denna match, men han gavs möjligheten att skjuta både en, två och tre gånger och i längden är det allt annat än ett framgångsrecept med tanke på hans målfarlighet.

Med ungefär en halvtimme spelad kopplade ÖIS något utav ett kommando. Johan Lundgren pressade ett volleyskott en halvmeter ovanför ribban efter att Yarsuvat och Bouraima spelat sig framåt i banan och minuter därpå avlossade Sebastian Ohlsson ett långskott som sedermera borrade sig in i den bortre burgaveln. Robin Malmkvist, målvakt i Assyriska FF, fick visserligen några fingertoppar på bollen men inte tillräckligt för att styra den utanför stolpen.

Under de återstående tio minuterna av den första halvleken red hemmalaget på den uppsvallade vågen. Richard Yarsuvat drog bland annat åt sig en hop applåder efter att ha både tappat och återvunnit bollen fem, sex gånger i samma sekvens. Mer än något halvdant inlägg fick vi aldrig se i chansväg, men väl ett ÖIS som gick in till halvtidsvila med en uddamålsledning.

Assyriska FF chockstartade den andra halvleken med att frispela Stefan Batan tämligen omgående. Returen slogs bara några decimeter utanför stolpen vilket fick tränare Azrudin Valentic att lyfta nävarna i skyn i tron om att bollen gått in i mål.

Men därefter följde en period av stiltje. Det skedde egentligen inte någonting förrän i matchminut 64 då Jakob Lindström manglades ned i gräset av den storvuxne mittbacken Sotiris Papagiannopoulus. Det efter att Lindström haft ögonen på bollen. Således hade han ingen koll på att Papagiannopoulus attackerade i hög fart.

Smällen var otäck. Båda spelarna föll i gräset och på mindre än en sekund var läkare från så väl hemma- som bortalägret inne på plan för att se till sina adepter. Efter viss omplåstring reste sig dock de båda för att fortsätta matchen.

I samma ögonblick utbröt stor kalabalik mellan avbytarbänkarna. Patrik Eriksson beslutade nämligen att visa ut Papagiannopoulus för den illavarslande satsningen – någonting som fick Valentic att se rött. Efter att ha varit över och slängt käft med Marcus Lantz visades han upp på läktaren där han istället fortsatte att ljudligt ”diskutera” med ett gäng hemmasupportrar. Det skall dock tilläggas, och det hedrar honom, att han på den efterföljande presskonferensen hade insett sitt misstag och därför grundligt bad om ursäkt för sitt agerande.

Med två mans överläge på plan kunde ÖIS knyta ihop säcken. I den 74:e matchminuten återvann nyinbytte George Mourad bollen varpå han spelade vidare den till Sebastian Ohlsson som i sin tur fann Emil Karlsson ute till vänster. Med några få bollberöringar inåt i banan öppnade han upp yta för att gå på avslut. Skottet var välriktat nog för att passera Malmkvist och med sitt sjätte mål för säsongen sköt Emil Karlsson hem de tre poängen.

Matchens smällkaramell stod dock Johan Hedman för. Skottet han i den 95:e minuten avlossade var av högsta klass och utan tvekan hans snyggaste mål i Öiströjan. Med en högerkanon upprepade han Sebastian Ohlssons 1-0-bedrift med att finna nätet från långt håll – men det här skottet fann den yttersta maskan. Bollen kunde näppeligen sitta mer i krysset och den efterföljande glädjen gick knappast att ta miste på. En sak är säker. Johan Hedman sover nog gott i natt.

 

Sommaruppehållets tredje och avslutande träningsmatch avgjordes tidigare under förmiddagen. På ett soldränkt Öisgården besegrades division två-klubben Lärje/Angereds IF med 2-0 efter mål av Sebastian Ohlsson samt Oskar Wallén.

Som sig bör – vilket också var uttalat redan före avspark – byttes det friskt mellan samtliga spelare under matchens gång. Utöver Emil Karlsson som var frånvarande på grund av beviljad ledighet var truppen intakt. Det gav oss en startelva innehållande Fredrik Andersson, Christofer Bengtsson, David Leinar, Jonathan Azulay, Hannes Sahlin, Sebastian Ohlsson, Jakob Lindström, Johan Lundgren, Abdel Bouraima, Oskar Wallén och Henrik Carlsson.

Det var verkligen ingen sprudlande match. Inte på något sätt. Men ÖIS var det bättre laget och hade dessutom klart mycket fler målchanser än gästerna Lärje/Angered som egentligen bara skrapade ihop till en enda vass målchans på 90 minuter efter att David Leinar ramlat vilket öppnade upp för ett friläge. Ett friläge som Fredrik Andersson uppklarade med en benparad.

Men när det skedde stod det redan 2-0. Efter en kvarts spel kom nämligen första målet, signerat Sebastian Ohlsson. Det sedan ÖIS flyttat boll från vänster- till högerkanten för att sedan slå den tillbaka in centralt. Där dök Ohlsson upp och med vänsterfoten sköt han via ett ben och in i mål.

Totalt sett var det en missarnas match. Marcus Lantz har talat om vikten av att skapa målchanser. Det gjorde man, men skärpan och distinktheten lös med sin frånvaro. Bland annat hann Oskar Wallén med att missa mål från fyra, fem meters avstånd innan han tillslut ändå kunde knoppa in 2-0-målet på en målvaktsretur sedan Abdel Bouraima ryckt förbi sin försvarare och siktat mot det bortre hörnet. I luftduell med sin försvarare var Wallén alltför tung att stå emot och således nådde han högst varpå han satte pannan till och bara stötte in bollen i det öppna målet.

Under andra halvlek byttes spelare efter spelare. Ett par hann till och med både gå av och komma in igen. Därför rycktes även matchbilden sönder. I chansväg nickade Richard Yarsuvat i ribban efter att han kommit in men i övrigt var det mestadels rödblått spel runt omkring LAIF:s straffområde. Daniel Paulson och Jacob Ericsson som i slutskedet tog hand om vänsterkanten kom till både ett och två inläggslägen – men aldrig blev det något nätrassel.

Det här var ÖIS tredje träningsmatch sedan i tisdags. Därför väntar nu istället en träningsperiod där Lantz och Börjesson får en chans till att diskutera och instruera hur laget skall bete sig i olika situationer. Men tiden är knapp. Om sju dagar återstår bara lite drygt fyra timmar tills dess att laget stegar ut på Tele2 Arena. Och då skall de vara väl förberedda.

 

Så var vi där igen. Med ÖIS som förlorare i en match 2013. På Skarsjövallen, som den numer kallas, förlorade ÖIS den avslutande matchen före uppehållet med 1-0 mot Ljungskile SK. Mycket tack vare ett tafatt och uddlöst anfallsspel. ÖIS kom under matchens gång till en hel drös av bra lägen – men när det hettade till var kvaliteten rent ut sagt usel.

Kvaliteten på avsluten kan ha varit det som stjälpte ÖIS i kväll. Eller rättade sagt – det var vad som satte ÖIS på pottkanten. För rent spelmässigt, i alla fall under stora delar av första halvlek, var ÖIS med. Och man spelade dessutom lite bättre än sin motståndare. Peter Abrahamsson stod under stora delar sysslolös – varifrån han fick se ÖIS på tok för rädda om fötterna när läget väl dök upp. Var det inte en fot i vägen så var det en strumprullare vilken målvakten kunde plocka upp utan att förta sig.

Därför speglade LSK:s kvitteringsmål inte riktigt matchbilden. Men vad gör det när bollen studsar rätt då målchansen dyker upp. Ur en dålig vinkel drog Peiman Eliassi till varpå bollen styrdes i magtrakten på Jonathan Azulay och ställde Abrahamsson i målet. Lite typiskt ett bottenlag. Nu ligger Ljungskile visserligen inte särskilt bra till de heller – men deras utsatthet är inte av samma grad som ÖIS dito. Men så ser det ofta ut. Man är med hjälpligt, och kanske mer än så, till en början. Plötsligt slappnar man av en millisekund och då ligger bollen i det egna målet och alla undrar vad som hände. Därefter börjar uppförsbacken som bara blir brantare och brantare för varje omgång som går.

I matchminut 55 genomförde ÖIS matchens första byte då Jacob Ericsson byttes av till förmån för Oskar Wallén vilket gjorde att Emil Karlsson fick ta klivet ned i en väldigt offensiv yttermittfältsroll. Bara sekunder före bytet satte Walléns anfallskollega Henrik Carlsson 1-1 till den tillresta klackens stora glädje – men linjedomaren var säker på sin sak. Innan dess att Carlsson stötte returen i mål från nära håll hade han uppmärksammat en offside och höjt flaggan i skyn. Målet alltså inte godkänt.

Efter en timmas spel bytte lagen chanser het vilt för en stund. Efter 62 minuter krutade den tidigare målskytten Peiman Eliassi bollen i kryssribban och bara minuten därpå fick vänsterbacken Niclas Andersén linka av planen utvisad efter att ha fällt Emil Karlsson till sitt andra gula kort. När matchklockan tickat över 64 minuter – alltså just efter utvisningen – skapade ÖIS sin hetaste målchans i matchen när Henrik Carlsson kom fri och missade bollen när han skulle avsluta.

Med tio minuter kvar att spela flyttade i stort samtliga spelare fram i banan och stundtals såg det ut som att ÖIS mönstrade ett femmannaanfall där främst Adam Rosén och Oskar Wallén var männen man sökte med längre bollar adresserade från backlinjen. Men kvittering hade kunnat komma tidigare. För vore det för att domare Glenn Nyberg stod i helt fel position för att se händelsen så är jag säker på att ÖIS hade tilldelats en straffspark i den 71:a matchminuten. Oskar Wallén, som sköt upp bollen på försvararens hand varpå han viftade till den både en och två gånger, var nog argast av alla när han förgäves vädjade till Nyberg att peka mot straffpunkten.

Tyvärr, för ÖIS del, var det det här med kvaliteten och killer-instincten. Att kunna förvalta lägena som dyker upp. Efter 14 avklarade matcher har ÖIS gjort 12 mål – det är 0,86 mål/match. En sådan siffra visar klart och tydligt att ÖIS har gjort för lite mål. Speciellt när man släppt in 24 stycken i andra änden. Det är en sak om målchanser inte skapas – men idag fanns det en uppsjö av lägen att förvalta. Både en, två och tre riktigt kvalitativa möjligheter. Dem måste man ta vara på.

 

ÖIS öppnade kvällens U21-match mot Jönköpings Södra på ett riktigt bra sätt. De första tio minuterna var mycket förtroendeingivande och gav en känsla av att ÖIS skulle kunna vinna toppmötet och dra ifrån i serietoppen. Men strax därpå växlade J-Södra upp, gick upp jämsides och sedan även förbi.

Jönköping Södras ledningsmål kom i den 21:a matchminuten efter ett passivt försvarsspel på en hörna från höger. Bollen gick i en lång båge mot den bortre delen av straffområdet där Södraspelaren tämligen omarkerad kunde sätta dit bredsidan och på volley och stöta bollen förbi Fredrik Andersson i ÖIS-målet. Alldeles, alldeles för enkelt. Och ett alldeles för tamt markeringsjobb i ÖIS territorium.

På ÖIS centrala mittfält huserade U19-spelaren Meriton Qoraj tillsammans med Daniel Paulson, och denne Qoraj visade stundtals prov på fin bollbehandling och blick för spelet. Snabba, kvicka vändningar var hans melodi; men för att blomma ut skulle han behöva slipa på att släppa iväg bollen i ett tidigare skede. Alltför ofta spelade han fast sig själv genom att dribbla en eller två gånger för mycket. Killen är dock född så sent som 1995 och att döma av vad man stundtals fick se på ÖIS-gårdens soldränkta gräsmatta så har han någonting som med rätt medel skulle kunna bli ganska så bra.

Efter dryga halvtimmens spel var det sånär att J-Södra satte 0-2 bakom Fredrik Andersson. Men på friläget kom Fredrik som sista spelare ut stort och undanstötte bollen med en benparad framför ögonen på den nyss bortgjorda Tobias Bratt. Onekligen en viktig räddning i ett känsligt skede av matchen.

Just före halvtidsvilan skramlade ÖIS fram halvlekens absolut bästa målchans. Efter att Faramarz Goshes spelat vidare bollen till Jacob Ericsson så utmanade han sin ytterback. Med tre, fyra snabba steg tog han sig förbi varpå han spelade bollen snett inåt bakåt. Där hade Richard Yarsuvat löpt sig fri och på ett tillslag vände han om och sköt. Skottet gick dock rakt på målvakten.

Spelmässigt sett var ÖIS bättre än sin motståndare i den andra halvleken, men laget hade förtvivlat svårt att komma till de riktigt heta lägena. Allt som oftast stannade det vid en förlupen djupledsboll eller ett inlägg av för låg kvalitet för att hota Södras bastanta försvarslinje.

Istället kontraslog Jönköpingslaget in 2-0-målet efter 75 minuters spel. Efter en frispark tappade Carl Hawunger och Rasmus Haraldsson lite i kommunikationen vilket gav öppen yta för Södras anfallare att löpa i. När Fredrik Andersson valde att gå och möta sin motståndare satte anfallaren bara skallen till och nickade bollen förbi Andersson som istället för att boxa undan bollen satte vantarna rakt i bröstet på sin motståndare som föll i backen ovetandes om huruvida hans skott skulle rulla i mål eller bli upphunnet av Rasmus Haraldsson som kastade sig för att försöka sparka bort bollen vid mållinjen.

I slutskedet av matchen satte ÖIS in en sista stöt för att komma ikapp. Men det var en sådan dag där kvaliteten var lite för låg och där bollen inte ville in i mål. Haraldsson sköt i burgaveln, Tengfjord sköt från nära håll mitt på målvakten och Richard Yarsuvat fick inte riktigt ordning på fötterna när han skulle nypa till från distans. Således slutade matchen med Södraseger – 2-0 – vilket gör att de också seglar förbi ÖIS i U21-tabellen. Dock med en match mer spelad. Kan ÖIS därför vinna kommande match går rödblått åter upp i serieledning med bättre målskillnad som enda skillnad.

 

Det blev för ÖIS inga mål framåt mot GIF Sundsvall i dag, men väl ytterligare en poäng att addera till den totala poängskörden som nu uppnår åtta inspelade efter sju omgångar och en tiondeplats i en för tillfället haltande tabell.

Kanske att man hade hoppats på en lite bättre utdelning och placering tabellmässigt, men det är å andra sidan ingen hemlighet att ÖIS kommer få kriga för sina poäng varenda gång det vankas match. Det må finnas ”experter” som bara såg AIK-matchen och som därefter haussade laget något enormt som verkligen trodde att ÖIS var ett lag för toppstriden, men för oss som följer laget vecka efter vecka kommer inte nedre halvan-placeringen som någon överraskning. Det kommer krävas ett fullständigt arbete varje omgång för att ÖIS skall spela Superettan 2014. Det vet vi, det vet tränarstaben och det vet spelarna.

Man måste dessutom säga att man får vara nöjd med att kryssa mot GIF Sundsvall. Det är bara att jämföra laguppställningarna för att förstå att GIF Sundsvall i grunden har ett betydligt bättre, jämnare och mer kvalitativt lagbygge. Baksmällan var tung i de två första omgångarna där GIF Sundsvall förlorade med 0-3 gånger två, men sedan tog de tag i sig själva, ryckte upp sig och återgick till den nivå som GIF Sundsvall har ett lag för att spela på.

Inför dagens match hade Giffarna inte släppt in ett enda mål på fyra matcher. Och då ÖIS, som bekant, å sin sida inte ens hade gjort något mål sedan vinsten mot Landskrona BoIS i den fjärde omgången så går det inte att hänga alltför stor läpp över att målen uteblev även i eftermiddags. I en perfekt värld hade ÖIS satt åtminstone ett mål – det tjänade vi möjligtvis ihop till – men när man möter ett lag som GIF Sundsvall så syns det ganska så tydligt att ÖIS får det tufft. Lagen ligger inte riktigt på samma nivå spelmässigt. Det blir mycket försvarsspel följt av chansbollar, och desto mindre organiserat anfallsspel. I dag var det knappt någonting sådant alls från ÖIS sida.

Framför allt grundlade GIF Sundsvall sitt offensiva spel på sin högerkant i den första halvleken. Tillsammans med ytterbacken Eric Larsson tråcklade sig den före detta Hammarbyaren Simon Helg fram till både skott- och inläggslägen flera gånger om.  Med finurliga instick bakom Hannes Sahlin kunde de skapa oreda inne i ÖIS straffområde efter att bollet slagits dit. Farligt blev det, flera gånger om, men med lite tur blandat med Sundsvallsk oskärpa hamnade bollen aldrig bakom Peter Abrahamsson.

Inte heller hamnade bollen bakom Peter Abrahamsson i den 13:e matchminuten, men väl i en av hans stolpar. Via en vacker djupledsboll löpte sig Daniel Sliper fri mot Abrahamsson varpå han sköt mot det bortre hörnet. Bollen passerade Abrahamsson i målet, men oturen grinade GIF Sundsvall i ansiktet när skottet tog i stolpen och ut. Vad som sedan följde var en returtagning av ”skyttekungen” Johan Eklund men symboliskt för hela matchen var avslutet bedrövligt och landade någonstans på den 22:a bänkraden.

ÖIS klart bästa chans, och kanske enda också egentligen, kom när matchuret just passerat halvtimmen. Efter en djupledsboll slagen av Hannes Sahlin någonstans runt mittplan snodde Emil Karlsson åt sig bollen långt ned i planen. Istället för att slå bollen mot Oskar Wallén som störtade in centralt så vek Karlsson snett bakåt och tog sig därför någon meter förbi sin försvarare. I det läget fanns det väl egentligen inga större ytor att skjuta bollen på, men han sökte det bortre hörnet vilket var det enda rätta. Bollen var dock mer hård än välplacerad och således kunde Oscar Berglund i GIF-målet styra bollen över ribban.

Några minuter senare nådde Sebastian Ohlsson högst på ett inlägg slaget av Johan Lundgren men både inlägget och nicken hade för låg fart vilket förhindrade det hela från att bli någon rejäl farlighet även om nicken trots allt hade kunnat leta sig in om inte en av försvararna agerat räddande ängel någon meter utanför mållinjen och rensat undan bollen.

Men mer än några anfallsräder då och då hade inte ÖIS i dag. GIF Sundsvall var hetare på det centrala mittfältet vilket gjorde att Ari Skúlason kunde lägga upp offensiven på ett ganska så behagligt sätt. Och vore det inte för att avsluten höll Superettanklass – det vill säga var genomgående tämligen usla – så hade bortalaget förmodligen satt åtminstone ett mål i första halvlek.

Även om Hans Prytz troligtvis sade ett och annat väl valt ord i halvtidsvilan blev det ingen större förändring vad gäller spelet på plan i den andra halvleken. Ett självförtroendefyllt GIF Sundsvall var väl helt enkelt en på tok för hård nöt att knäcka för detta ÖIS. De har visat många lag vad de går för genom att ha öst in mål det senaste och med det i färskt minne var det kanske inte alltför konstigt att ÖIS hade det genomgående jobbigt. Upprätthåller man det spel man nu har fått igång (och om Franzén och Cedergren kan få dem att slipa på avsluten) anser jag chansen tämligen stor att GIF Sundsvall är med och tampas om topp tre-placeringarna vid slutet av säsongen.

Vid flera tillfällen under den andra halvleken tappade ÖIS bollen i offensivt känsliga lägen vilket öppnade upp banor för GIF Sundsvall att slå om på. Inbytte Pa Dibba hade några löpdueller med Azulay samt Leinar utan att riktigt komma loss och vid ett tillfälle var Sahlin tvungen att ta till en ojustehet för att gottgöra sitt eget misstag högt upp på offensiv planhalva. Det gula kortet kom rättfärdigt upp ur Daradics bröstficka – men den efterföljande frisparken hamnade rakt i Abrahamssons famn. Som så många gånger förr.

Istället kom Sundsvalls absolut bästa chans att sätta dit 0-1 mitt upp i ÖIS bästa period av matchen. Några minuter efter att Filip Holländer avlöst Jakob Lindström på mittfältet fick ÖIS äntligen pusta ut med lite bolltrillande uppe i banan. Christofer Bengtsson hade några långa inkast mot Giffarnas straffområde där ÖIS förgäves försökte få till någon farlighet – men mitt i detta vände GIF Sundsvall och fixade en hörna efter att Hannes Sahlin blockerat ett inlägg. Då ÖIS misslyckades med att skalla undan hörnan damp bollen ned hos gästernas Daniel Sliper som försökte sig på en cykelspark. Träffen blev relativt lyckad men i vägen för bollen stod Jacob Ericsson vid den bortre stolpen.

När matchklockan tickat upp över 94 minuters spel vann ÖIS ett inkast till vänster. Det tog Sahlin hand om och i GIF Sundsvalls straffområde kryllade det av både blåa och röda spelare. En bit därifrån smög Johan Lundgren runt och det var just framför honom som bollen hamnade. Ungefär från samma position varifrån han sköt sitt volleyskott mot GAIS drog han till. Träffen blev dock allt annat än lyckad och sekunden senare blåste Robert Daradic av. Matchen slutade alltså 0-0 och således delade ÖIS och GIF Sundsvall på kvällens poäng. Någonting som ÖIS bör vara mest tillfredsställda med.

 

Ett kontringsspel av högsta klass, fyra mål och tre rykande färska poäng rakt ned på kontot. Så kan man i korta ordalag sammanfatta ÖIS eftermiddag på Landskrona IP. Efter tre mål i den första halvleken var känslan inför de avslutande 45 minuterna god, trots att hemmalaget reducerade till 1-3 just innan paus. Men ett tidigt frisparksmål efter paus signerat Andreas Dahl skapade darrfötter hos ÖIS, som flera gånger om var nära att släppa in en kvitteringsboll. Men det hela fick ett lyckligt slut efter att Emil Karlsson i matchens sista minuter gjort en Lewandowski och krutat upp en boll i krysset.

Nej, det råder ingen större tvekan om att de Öisare som valt att spendera sin söndagseftermiddag i Landskrona gjorde rätt i sitt val. Inte heller råder det någon tvekan om att ÖIS, åtminstone i halvlek ett, presterade säsongens hittills bästa fotboll. Rent spelmässigt var det inget större övertag, men taktiken att spela på Emil Karlsson i djupet var väluttänkt. Speciellt då Landskrona BoIS:s försvar läckte som ett såll. Det var öppen gata gång efter gång. Tänk er Avenyn en söndag morgon, timmarna efter att rusningen lagt sig. Utan att överdriva hade ÖIS kunnat panga in fyra, fem bollar om effektiviteten landat några procentenheter högre. Så många kvalitativa målchanser hade man.

Framför allt kan nog den inledande kvarten tillskrivas den mest händelserika under denna säsong. Det var chanser åt båda håll, om än mestadels i ÖIS favör. Men man skall inte glömma att hemmalaget sånär fick en drömstart man bara kan drömma om. I matchens andra minut hade man nämligen en boll i överliggaren efter en skarvnick på en av Andreas Dahls alla frisparkar. Klang, sade det. Ruskigt, ruskigt nära en upprepningen av det som skedde i Södertälje för någon vecka sedan.

Innan ÖIS inom loppet av några få minuter både tog ledningen och utökade densamma skulle man dock utjämna ramträffsstatistiken. I den tionde matchminuten fick ÖIS nämligen en hörna som Adam Rosén nådde högst på. Centimeterna var dock på Bill Halvorsens sida och istället för i mål så tog bollen i ribban innan den flög ut över kortlinjen.

Men därefter tog det fart. Och det rejält. Något som vi kan tacka Oskar Wallén för. Det var nämligen han som tog tag i det och rullade in 1-0 till ÖIS i matchens 13:e minut. Förarbetet stod Johan Lundgren för när han tog emot en skarv av Emil Karlsson och sedan passade fram till Oskar Wallén som stod placerad vid straffområdeslinjen. Stark som han är tog han emot bollen, vände upp och drog till. Enkelt, enkelt, enkelt. BoIS-försvararen hade inte en chans. Inte Halvorsen heller, för den delen.

Vad som därefter skedde var att ÖIS fortsatte att trumma på och rida på den våg som just svallat upp runt och kring BoIS planhalva. Richard Yarsuvat fick en halvchans som täcktes ut till en hörna och Jonathan Azulay smekte fram ett inlägg som även det nickades ut till en hörnspark för ÖIS. Och det var på den hörnan som David Leinar gick upp perfekt och knoppade in 0-2. Sekvensen var nästan identisk med den där Adam Rosén prickade virket, men denna gång hamnade bollen på rätt sida målburen. Snacka om drömstart!

Utan något som helst tvivel presterade ÖIS säsongens bästa fotboll i den första halvleken. Man låg tätt på Landskronaspelarna och det var egentligen bara Bradley Surprise som kunde göra något konstruktivt med bollen. Kanske att även Andreas Dahl kan tillskrivas den titeln, men i övrigt ekade det tomt på framträdande hemmaspelare.

ÖIS stressade dem helt enkelt till att göra enkla misstag. Som i den 17:e matchminuten då Johan Hedman vann en boll på mittplan och kvickt serverade Emil Karlsson i djupet. Från en position långt ned till höger nådde han Sebastian Ohlssons panna vid den bortre delen av straffområdet. Sebbe satte pannan till och det var bara några fingertoppar från Bill Halvorsen som stod i vägen för ÖIS tredje mål.

Tillslut kom ÖIS tredje jubel trots allt, men dessförinnan hann hann Oskar Wallén med att bränna två drömlägen. Det var det där med effektiviteten. Hade den funnits där hade ÖIS punkterat tillställningen totalt innan halvtidsvilan. OK, det är dumt att klaga när man trycker dit tre bollar i första halvlek, men man får gå långt bakåt i tiden för att hitta en match där ÖIS haft sådan gata mot motståndarmålet och där dunderchanser radats upp en efter en. I det första läget kom han ur position efter att ha fått bollen av Emil Karlsson i ett två mot ett-läge och i sekvens två smet bollen några centimeter utanför Halvorsens högre stolpe.

I den 35:e matchminuten kom det ändå. Målet som betydde 0-3-ledning för ÖIS. Och tacka Richard Yarsuvat och Emil Karlsson för det. För det var de två herrarna som låg bakom det hela. Yarsuvat agerade framspelare med ett flackt och välplacerat inlägg och Emil Karlsson tog på sig rollen som distinkt avslutare med pannan. Utom chans för Bill Halvorsen. Tre mål mot noll. Borta mål Landskrona BoIS. Efter 35 minuter. Ni hör hur det låter. Man trodde knappt att det var sant.

Men som bekant går det aldrig att vara riktigt lugn och avslappnad som anhängare till ÖIS. Alltid finns det något att oroa sig för. Någonting som gör att det gnager inom en. Och i detta fall var det Landskronas reduceringsmål på tilläggstid i den första halvleken. Ett skitmål, dessutom. Det går inte att säga annat när man glömmer bort en spelare i de bortre delarna utav straffområdet på en hörna i slutet av den första halvleken. Och där straffade Christoffer Tapper Holter ÖIS skoningslöst. Bollen damp ned rakt på foten varpå han drog till via ett ben och in bakom Peter Abrahamsson. Suck, stånk och stön. Tillbaka på ruta ett.

Det blev inte direkt bättre av att Andreas Dahl beslutade sig för att knorra in en frispark på Lionel Messi-manér i uppstarten av den andra halvleken. Efter att Christofer Bengtsson dragit ned Bradley Surprise till vänster utanför ÖIS straffområde lade Dahl upp bollen och drog till. Ett klassavslut och ett klassmål. Han har en vass doja, den där Andreas Dahl. Det visade han där och det visade han under hela matchen med ett flertal vassa frisparkar och hörnor. Att han kommer ställa till jäkelskap i många motståndarförsvar framöver kan vi nog kallt räkna med.

”Nu får ÖIS vakna, annars sitter snart 3-3” skrev jag i mina anteckningar i den 50:e matchminuten. Det som såg så bra ut i den första halvleken var som bortblåst. ÖIS tog inte löpningarna och man hjälpte inte till när medspelaren hade bollen. Istället blev man statister som tjongade iväg i ren stress. Någonting som Landskrona BoIS tog tillvara på. På högerkanten fyllde ytterbacken Patrik Åström på vilket ställde till bekymmer för Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay, och den för dagen initiativrike och duktige Bradley Surprise serverade djupledsbollar till höger och vänster. Det var faktiskt ett rent under att BoIS inte tryckte dit 3-3. För lägen fanns där. Och spelövertaget absolut. Vad som stod i vägen för en kvitteringsboll var ett uppoffrande ÖIS-försvar och en oförmåga att ta vara på de chanser som dök upp. Ungefär som för ÖIS innan paus, alltså.

När matchklockan nått minut 74 visades Hans Prytz upp på läktaren efter att ha vädjat sitt missnöje mot domaren i en situation där han blåst för frispark åt ÖIS samtidigt som Johan Lundgren och Emil Karlsson löpt sig fria till ett två mot noll-läge mot Landskronas burväktare. Och kort därpå höll han på att få se sitt lag släppa in ett tredje mål. Men ännu en gång var det okoncentration som stod i vägen. För bättre läge kan man näppeligen få. Skottet kom från mitten av ÖIS straffområde efter ett inspel snett inåt bakåt från höger, men samtidigt som samtliga i publiken höjde armarna i en måljubelgest kastade sig Christofer Bengtsson in framför och styrde bollen till en hörna.

Matchen skulle sluta med 4-2-seger för ÖIS tillslut. Målet stod Emil Karlsson för, vilket gör att han seglar upp på tre gjorda mål totalt. Ett bra facit sett över fyra matcher. Riktigt bra! Men mestadels är han nog nöjd över att han tog revansch på sig själv efter att ha missat ett öppet mål bara minuten tidigare. Då kom han helt ren med Halvorsen, gjorde helt rätt när han fintade och gick runt, men sedan blev han alldeles för ivrig och som så många gånger förr stressade han iväg ett avslut. Helt ofattbart att kunna missa ett sådant läge, men det är väl å andra sidan Emil Karlsson i ett nötskal.

Desto mer Emil Karlsson är det att göra mål på de chanser som i praktiken är svårare. Öppna mål är tydligen en övermäktig uppgift, men vända bort försvarare och fullständigt kruta upp bollen i krysset. Där har vi Emil Karlssons melodi. Låt vara, men i längden skulle han nog tjäna på att även kunna sätta dit bollar när målvakten inte är i närheten. Denna gång gick det dock vägen och tre sköna pinnar följde därför med spelarbussen hem till Göteborg. Tack för det!

 

Så där. Då kan vi även skriva in säsongen 2012 i historieböckerna. En säsong som man i framtiden kan se tillbaka på med ett leende. ”Det var då ÖIS tog klivet tillbaka mot det riktiga finrummet.” Ja, än är vi ju inte där – Allsvenskan är fortfarande långt borta – men i dag kan man i alla fall känna att en viss möjlighet att nå tillbaka finns. Och den behöver inte vara omöjlig. Men självklart vet vi inte hur kommande säsonger kommer arta sig. Bra eller anus? Kommer ÖIS fortsätta på den inslagna vägen med positiva tongångar och en styrelse som jobbar med små medel? Eller trillar vi rakt ned i samma fälla igen? Det går inte att svara på. Men låt oss för all del hoppas att det blir det första alternativet.

När ÖIS idag tog bussen mot Skövde var det förmodligen med en aning speciell känsla inombords. Man skulle spela av säsongen på ett snyggt sätt. Knyta ihop säcken helt enkelt. Ge åtminstone en liten valuta för de Öisare som valt att spendera sin lediga lördag åt att studera något vad som näst intill kan liknas vid en träningsmatch. Skövde AIK hade sin mittplacering och kunde knappast gå in till match med alltför stor tändning – och ÖIS hade haft sin urladdning förra veckan när man säkrade sitt avancemang till en högre serie.

Och det syntes väl ganska så väl att lagen mest var där för att spela av det. Visserligen hade matchen sina stunder – det blixtrade till då och då – men överlag var det en match med lågt bolltempo och mycket felpassningar. Gräsmattan å sin sida spelade säkert en roll i det också. För den såg sannerligen inte bra ut. Djup, sunkig och ojämn. Precis så som man verkligen inte vill att en gräsplan skall se ut.

ÖIS ställde upp med följande, något reservbetonade, startelva:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson  David Leinar  Hannes Sahlin  David Björkeryd

Johan Hedman  Jakob Lindström Filip Holländer Jonathan Lindström

Henrik Carlsson Emil Karlsson

(Fredrik Andersson, Richard Yarsuvat, Oskar Wallén, Sebastian Johansson, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff)

För att vara en betydelselös match får man väl ändå säga att startelvan såg relativt stark ut. Backlinjen var så bra komponerad som den kunde med Robin Jonsson indisponibel och innermittfältet är starkt även utan Sebastian Johanssons medverkan. De största utropstecknen är att Jonathan Lindström erhölls en startplats på kanten samt att Henrik Carlsson fick äran att spela med ”hemmasonen” Emil Karlsson från start i anfallet. Och det var dessa två anfallare som ordnade det första målet. Men innan dess hade Emil Karlsson själv, på egen hand, först stått för en fin soloprestation innan han avslutat det hela med ett mindre kvalitativt skott.

I den 16:e matchminuten satte så Emil Karlsson en perfekt avvägd djupledsboll på Henrik Carlsson längs vänsterkanten. Samtidigt som backlinjen vädjande vinkade ut mot linjedomaren satte Carlsson fart mot motståndarmålet. Och trots att bollen studsade till just innan han skulle avsluta så fick han till en bra träff med bredsidan. Bollen gick mot det bortre hörnet där Emil Karlsson helt plötsligt kom framrusande. För att säkerställa att bollen skulle gå in – vilket den förmodligen hade gjort ändå – så dunkade Emil in den i det öppna målet. En drömstart!

Mycket mer än så skapades inte i den första halvleken. Kanske fanns det för lite vilja generellt sett. Kanske betydde inte matchen tillräckligt mycket. Kanske hade spelarna tankarna i helt andra banor. För det brann inte på samma sätt som det vanligtvis gör. Logiskt nog. Konstigt vore det annars. Konstigt som fan.

Men en chans till skulle ÖIS trots allt vaska fram och då var det Emil Karlsson som var framme ännu en gång. Efter ett vackert förbarbete signerat Jonathan Lindström, som verkligen var en positiv injektion med sina utmaningar och löpningar i den första halvleken, mötte Emil bollen med bannan från en helt fristående position i det offensiva straffområdet. Förmodligen framför en målbur där han har gjort oerhört många mål under sina år som spelare i klubben. Men den här gången gick han bet. För nicken gick rakt på Kalijundzic.

Den andra halvleken var desto målrikare. De facto var det två vitt skilda världar vad gäller målchanser. Helt plötsligt, speciellt i början av halvleken, radades chanserna upp. David Björkeryd och Jonathan Lindström trixade sig på ett vackert vis fram på vänsterkanten, den nyinkomne Alexander Jeremejeff fick några lägen ensam med Kalijundzic och framförallt fick Peter Abrahamsson verkligen bekänna färg när Skövde AIK ställde om snabbt och inte fick mindre än två frilägen. Men där stod han, Peter Abrahamsson. Där stod han i vägen för samtliga skott på ett imponerade sätt.

Någonstans där dog också matchen ut. Från ingenstans blev det helt plötsligt stopp totalt. Hans Prytz bytte in Oskar Wallén för att få fart på grejerna. Men inte ens det hjälpte. Det blev nästan ännu tempofattigare och tröttare spel därefter (utan att på något sätt antyda att det var Walléns fel). Det togs några varningar runt mittplan. Ungefär så. Inget mer.

När domaren blåste av matchen och således också säsongen inkasserades årets tre sista poäng. Det innebar 18:e segern på 26 försök. Ett enastående facit! ÖIS är helt enkelt för bra för den här serien. Så är det bara. Och i och med vinsten idag seglade ÖIS upp på 61 poäng totalt. Även det ett enastående facit. Ett så enastående facit att det till och med är det bästa hittills sedan Division Etts system gjordes om inför säsongen 2006 (tidigare rekordet innehölls av Degerfors samt Qviding, 60 poäng vardera). Ett helt OK avsked om ni frågar mig!

Nu tar Sambadefensiv också säsongsuppehåll och laddar upp inför 2013 och allt vad det innebär men håll utkik på sajten för vår ambition är att fortsatt göda er med de Öisnyheter som går att finna även under vinterhalvåret. Nu börjar ju trots allt den löjliga säsongen. Vi vill även passa på att tacka er för att ni läser – och för ert engagemang. Det är ett nöje.

Okt 132012
 

LB07 får matchens första hörna när man tagit sig runt på ÖIS vänstersida. Det hela börjar illavarslande när hemmalaget efter hörnan får på ett bra skott som går strax över mål. Inledningen är väldigt dålig av ÖIS då Limhamn Bunkeflo snabbt tar tag i matchen. Hemmalaget vinner flest dueller och starten är skrämmande lik den start laget fick i matchen mot Sylvia.

Ganska omgående tar dock ÖIS tag i matchen. Fem minuter in i matchen får man en hörna som Oskar Wallén når högst på och styr strax utanför stolpen. Hörnan bli något av en vändpunkt i matchen och ÖIS tar tag i matchen

Som en naturlig följd kommer också det första målet strax därpå. Målskytten är något förvånande Christofer Bengtsson. Från en position en bit in på motståndarnas planhalva har han vandrat upp från sin högerbacksposition och skickar in ett inlägg mot David Björkeryd som tagit sig in i boxen. Inlägget hamnar aningen för nära mål för att Björkeryd ska hinna fram. Istället dyker bollen snabbt mot det bortre krysset och går hela vägen in i mål. Alla är glada, men gladast av alla är Chrsitofer Bengtsson. Han är jätteglad.

Efter målet faller dock ÖIS tillbaka igen och även om det inte ser lika illa ut som under de inledande minuterna så är det illavarslande att man inte lyckas ta ett stadigt grepp om matchen riktigt.

I den 15:e minuten visar spelarna dock att vi på läktaren kanske inte behöver oroa sig allt för mycket. Det är återigen Christofer Bengtssons högerfot som är inblandad. Den här gången hamnar inlägget på ”rätt” ställe och David Björkeryd kan sätta dit sin panna och målvakten är chanslös. 2-0 till sällskapet.

Efter 2-0 är det en längre tid stiltje i matchen och det enda som händer och är värt att notera är att hemmalagets målvakt skadar sig och tvingas utgå strax innan paus. Förhoppningar om att han ska vara lika darrig som Sylvias andremålvakt tänds men besannas aldrig riktigt.

I spelet skapar Limhamn Bunkeflo inte speciellt mycket men man är imponerande farliga på sina fasta situationer. Trots att ganska få spelare har storleken som sin främsta styrka så lyckas man gång på gång hota på både hörnor och frisparkar. Mycket tack vare Bovar Karim som har en riktigt vass frisparksfot.

ÖIS startar den andra halvleken förtroendeingivande defensivt och vinner betydligt fler dueller än vad man gjorde i slutet av den första halvleken. Tyvärr brister det i fantasi i det offensiva spelet. Mycket av det offensiva spelet byggs på långa bollar från backlinjen som inte är speciellt effektiva.

Frisparksskytten Bovar Karim ligger bakom det mesta i hemmalaget och i den 56:e minuten får han Peter Abrahamsson att sträcka ut ordentligt när han avlossar ett skott från distans som går spikrakt upp mot krysset. Tyvärr för malmöiternas del så är Peter i alldeles strålande form och når hela vägen upp i krysset där han inte bara lyckas freda målet utan klarar dessutom av att dämpa bollen så framgångsrikt att han kan greppa den omgående när han landar. Busterklass!

Strax efter Peters räddning är det dags för ÖIS att återigen visa att man kan vinna matcher utan att imponera spelmässigt. Oskar Wallén får tag i bollen vid mittplan och driver upp längs sidlinjen i en omställning. Samtidigt har han med sig Emil Karlsson mer centralt i banan. Detta upptäcker Oskar när han närmar sig straffområdet och slår en hård passning snett inåt bakåt till Emil som lätt och ledigt tar emot den långt ut i straffområdet. Han tittar upp och placerar in bollen hårt och med precision nere vid den bortre stolproten. Ett mål som dödar matchen.

Det är inget snack om saken efter Emils 3-0. ÖIS har chanser att öka på målskörden ganska tätt efter målet igenom Robin Jonsson efter en hörna men målvakten gör en läcker reflexräddning och fredar målet precis innan bollen passerar mållinjen.

Några minuter senare visar ÖIS på allvar att dom har lyckats komma tillrätta med sitt anfallspel och bjuder på ett mönsteranfall. Det hela börjar med att David Björkeryd fintar sig förbi sin försvarare med ryggen emot honom med hjälp av en nätt petning på ena sidan av försvararen samtidigt som han själv sprang på andra sidan. David avancerar in mot mitten där han petar fram bollen till Jakob Lindström som förlänger den till Tommy Lycén som slår ett lågt inlägg för Emil Karlsson att möta. Tyvärr har Emil marginalerna emot sig i det läget och petar bollen över den utrusande målvakten men i ribban. Synd på ett så vackert anfall.

Den sista halvtimmen är mest en transportsträcka och även om hemmalaget reducerar vackert igenom Bovar Karim i den 85:e minuten så blir det aldrig någon nerv i det hela. ÖIS ångar vidare mot en plats i superettan som just nu känns väldigt nära.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha