Det blev för ÖIS inga mål framåt mot GIF Sundsvall i dag, men väl ytterligare en poäng att addera till den totala poängskörden som nu uppnår åtta inspelade efter sju omgångar och en tiondeplats i en för tillfället haltande tabell.

Kanske att man hade hoppats på en lite bättre utdelning och placering tabellmässigt, men det är å andra sidan ingen hemlighet att ÖIS kommer få kriga för sina poäng varenda gång det vankas match. Det må finnas ”experter” som bara såg AIK-matchen och som därefter haussade laget något enormt som verkligen trodde att ÖIS var ett lag för toppstriden, men för oss som följer laget vecka efter vecka kommer inte nedre halvan-placeringen som någon överraskning. Det kommer krävas ett fullständigt arbete varje omgång för att ÖIS skall spela Superettan 2014. Det vet vi, det vet tränarstaben och det vet spelarna.

Man måste dessutom säga att man får vara nöjd med att kryssa mot GIF Sundsvall. Det är bara att jämföra laguppställningarna för att förstå att GIF Sundsvall i grunden har ett betydligt bättre, jämnare och mer kvalitativt lagbygge. Baksmällan var tung i de två första omgångarna där GIF Sundsvall förlorade med 0-3 gånger två, men sedan tog de tag i sig själva, ryckte upp sig och återgick till den nivå som GIF Sundsvall har ett lag för att spela på.

Inför dagens match hade Giffarna inte släppt in ett enda mål på fyra matcher. Och då ÖIS, som bekant, å sin sida inte ens hade gjort något mål sedan vinsten mot Landskrona BoIS i den fjärde omgången så går det inte att hänga alltför stor läpp över att målen uteblev även i eftermiddags. I en perfekt värld hade ÖIS satt åtminstone ett mål – det tjänade vi möjligtvis ihop till – men när man möter ett lag som GIF Sundsvall så syns det ganska så tydligt att ÖIS får det tufft. Lagen ligger inte riktigt på samma nivå spelmässigt. Det blir mycket försvarsspel följt av chansbollar, och desto mindre organiserat anfallsspel. I dag var det knappt någonting sådant alls från ÖIS sida.

Framför allt grundlade GIF Sundsvall sitt offensiva spel på sin högerkant i den första halvleken. Tillsammans med ytterbacken Eric Larsson tråcklade sig den före detta Hammarbyaren Simon Helg fram till både skott- och inläggslägen flera gånger om.  Med finurliga instick bakom Hannes Sahlin kunde de skapa oreda inne i ÖIS straffområde efter att bollet slagits dit. Farligt blev det, flera gånger om, men med lite tur blandat med Sundsvallsk oskärpa hamnade bollen aldrig bakom Peter Abrahamsson.

Inte heller hamnade bollen bakom Peter Abrahamsson i den 13:e matchminuten, men väl i en av hans stolpar. Via en vacker djupledsboll löpte sig Daniel Sliper fri mot Abrahamsson varpå han sköt mot det bortre hörnet. Bollen passerade Abrahamsson i målet, men oturen grinade GIF Sundsvall i ansiktet när skottet tog i stolpen och ut. Vad som sedan följde var en returtagning av ”skyttekungen” Johan Eklund men symboliskt för hela matchen var avslutet bedrövligt och landade någonstans på den 22:a bänkraden.

ÖIS klart bästa chans, och kanske enda också egentligen, kom när matchuret just passerat halvtimmen. Efter en djupledsboll slagen av Hannes Sahlin någonstans runt mittplan snodde Emil Karlsson åt sig bollen långt ned i planen. Istället för att slå bollen mot Oskar Wallén som störtade in centralt så vek Karlsson snett bakåt och tog sig därför någon meter förbi sin försvarare. I det läget fanns det väl egentligen inga större ytor att skjuta bollen på, men han sökte det bortre hörnet vilket var det enda rätta. Bollen var dock mer hård än välplacerad och således kunde Oscar Berglund i GIF-målet styra bollen över ribban.

Några minuter senare nådde Sebastian Ohlsson högst på ett inlägg slaget av Johan Lundgren men både inlägget och nicken hade för låg fart vilket förhindrade det hela från att bli någon rejäl farlighet även om nicken trots allt hade kunnat leta sig in om inte en av försvararna agerat räddande ängel någon meter utanför mållinjen och rensat undan bollen.

Men mer än några anfallsräder då och då hade inte ÖIS i dag. GIF Sundsvall var hetare på det centrala mittfältet vilket gjorde att Ari Skúlason kunde lägga upp offensiven på ett ganska så behagligt sätt. Och vore det inte för att avsluten höll Superettanklass – det vill säga var genomgående tämligen usla – så hade bortalaget förmodligen satt åtminstone ett mål i första halvlek.

Även om Hans Prytz troligtvis sade ett och annat väl valt ord i halvtidsvilan blev det ingen större förändring vad gäller spelet på plan i den andra halvleken. Ett självförtroendefyllt GIF Sundsvall var väl helt enkelt en på tok för hård nöt att knäcka för detta ÖIS. De har visat många lag vad de går för genom att ha öst in mål det senaste och med det i färskt minne var det kanske inte alltför konstigt att ÖIS hade det genomgående jobbigt. Upprätthåller man det spel man nu har fått igång (och om Franzén och Cedergren kan få dem att slipa på avsluten) anser jag chansen tämligen stor att GIF Sundsvall är med och tampas om topp tre-placeringarna vid slutet av säsongen.

Vid flera tillfällen under den andra halvleken tappade ÖIS bollen i offensivt känsliga lägen vilket öppnade upp banor för GIF Sundsvall att slå om på. Inbytte Pa Dibba hade några löpdueller med Azulay samt Leinar utan att riktigt komma loss och vid ett tillfälle var Sahlin tvungen att ta till en ojustehet för att gottgöra sitt eget misstag högt upp på offensiv planhalva. Det gula kortet kom rättfärdigt upp ur Daradics bröstficka – men den efterföljande frisparken hamnade rakt i Abrahamssons famn. Som så många gånger förr.

Istället kom Sundsvalls absolut bästa chans att sätta dit 0-1 mitt upp i ÖIS bästa period av matchen. Några minuter efter att Filip Holländer avlöst Jakob Lindström på mittfältet fick ÖIS äntligen pusta ut med lite bolltrillande uppe i banan. Christofer Bengtsson hade några långa inkast mot Giffarnas straffområde där ÖIS förgäves försökte få till någon farlighet – men mitt i detta vände GIF Sundsvall och fixade en hörna efter att Hannes Sahlin blockerat ett inlägg. Då ÖIS misslyckades med att skalla undan hörnan damp bollen ned hos gästernas Daniel Sliper som försökte sig på en cykelspark. Träffen blev relativt lyckad men i vägen för bollen stod Jacob Ericsson vid den bortre stolpen.

När matchklockan tickat upp över 94 minuters spel vann ÖIS ett inkast till vänster. Det tog Sahlin hand om och i GIF Sundsvalls straffområde kryllade det av både blåa och röda spelare. En bit därifrån smög Johan Lundgren runt och det var just framför honom som bollen hamnade. Ungefär från samma position varifrån han sköt sitt volleyskott mot GAIS drog han till. Träffen blev dock allt annat än lyckad och sekunden senare blåste Robert Daradic av. Matchen slutade alltså 0-0 och således delade ÖIS och GIF Sundsvall på kvällens poäng. Någonting som ÖIS bör vara mest tillfredsställda med.

 

Ett kontringsspel av högsta klass, fyra mål och tre rykande färska poäng rakt ned på kontot. Så kan man i korta ordalag sammanfatta ÖIS eftermiddag på Landskrona IP. Efter tre mål i den första halvleken var känslan inför de avslutande 45 minuterna god, trots att hemmalaget reducerade till 1-3 just innan paus. Men ett tidigt frisparksmål efter paus signerat Andreas Dahl skapade darrfötter hos ÖIS, som flera gånger om var nära att släppa in en kvitteringsboll. Men det hela fick ett lyckligt slut efter att Emil Karlsson i matchens sista minuter gjort en Lewandowski och krutat upp en boll i krysset.

Nej, det råder ingen större tvekan om att de Öisare som valt att spendera sin söndagseftermiddag i Landskrona gjorde rätt i sitt val. Inte heller råder det någon tvekan om att ÖIS, åtminstone i halvlek ett, presterade säsongens hittills bästa fotboll. Rent spelmässigt var det inget större övertag, men taktiken att spela på Emil Karlsson i djupet var väluttänkt. Speciellt då Landskrona BoIS:s försvar läckte som ett såll. Det var öppen gata gång efter gång. Tänk er Avenyn en söndag morgon, timmarna efter att rusningen lagt sig. Utan att överdriva hade ÖIS kunnat panga in fyra, fem bollar om effektiviteten landat några procentenheter högre. Så många kvalitativa målchanser hade man.

Framför allt kan nog den inledande kvarten tillskrivas den mest händelserika under denna säsong. Det var chanser åt båda håll, om än mestadels i ÖIS favör. Men man skall inte glömma att hemmalaget sånär fick en drömstart man bara kan drömma om. I matchens andra minut hade man nämligen en boll i överliggaren efter en skarvnick på en av Andreas Dahls alla frisparkar. Klang, sade det. Ruskigt, ruskigt nära en upprepningen av det som skedde i Södertälje för någon vecka sedan.

Innan ÖIS inom loppet av några få minuter både tog ledningen och utökade densamma skulle man dock utjämna ramträffsstatistiken. I den tionde matchminuten fick ÖIS nämligen en hörna som Adam Rosén nådde högst på. Centimeterna var dock på Bill Halvorsens sida och istället för i mål så tog bollen i ribban innan den flög ut över kortlinjen.

Men därefter tog det fart. Och det rejält. Något som vi kan tacka Oskar Wallén för. Det var nämligen han som tog tag i det och rullade in 1-0 till ÖIS i matchens 13:e minut. Förarbetet stod Johan Lundgren för när han tog emot en skarv av Emil Karlsson och sedan passade fram till Oskar Wallén som stod placerad vid straffområdeslinjen. Stark som han är tog han emot bollen, vände upp och drog till. Enkelt, enkelt, enkelt. BoIS-försvararen hade inte en chans. Inte Halvorsen heller, för den delen.

Vad som därefter skedde var att ÖIS fortsatte att trumma på och rida på den våg som just svallat upp runt och kring BoIS planhalva. Richard Yarsuvat fick en halvchans som täcktes ut till en hörna och Jonathan Azulay smekte fram ett inlägg som även det nickades ut till en hörnspark för ÖIS. Och det var på den hörnan som David Leinar gick upp perfekt och knoppade in 0-2. Sekvensen var nästan identisk med den där Adam Rosén prickade virket, men denna gång hamnade bollen på rätt sida målburen. Snacka om drömstart!

Utan något som helst tvivel presterade ÖIS säsongens bästa fotboll i den första halvleken. Man låg tätt på Landskronaspelarna och det var egentligen bara Bradley Surprise som kunde göra något konstruktivt med bollen. Kanske att även Andreas Dahl kan tillskrivas den titeln, men i övrigt ekade det tomt på framträdande hemmaspelare.

ÖIS stressade dem helt enkelt till att göra enkla misstag. Som i den 17:e matchminuten då Johan Hedman vann en boll på mittplan och kvickt serverade Emil Karlsson i djupet. Från en position långt ned till höger nådde han Sebastian Ohlssons panna vid den bortre delen av straffområdet. Sebbe satte pannan till och det var bara några fingertoppar från Bill Halvorsen som stod i vägen för ÖIS tredje mål.

Tillslut kom ÖIS tredje jubel trots allt, men dessförinnan hann hann Oskar Wallén med att bränna två drömlägen. Det var det där med effektiviteten. Hade den funnits där hade ÖIS punkterat tillställningen totalt innan halvtidsvilan. OK, det är dumt att klaga när man trycker dit tre bollar i första halvlek, men man får gå långt bakåt i tiden för att hitta en match där ÖIS haft sådan gata mot motståndarmålet och där dunderchanser radats upp en efter en. I det första läget kom han ur position efter att ha fått bollen av Emil Karlsson i ett två mot ett-läge och i sekvens två smet bollen några centimeter utanför Halvorsens högre stolpe.

I den 35:e matchminuten kom det ändå. Målet som betydde 0-3-ledning för ÖIS. Och tacka Richard Yarsuvat och Emil Karlsson för det. För det var de två herrarna som låg bakom det hela. Yarsuvat agerade framspelare med ett flackt och välplacerat inlägg och Emil Karlsson tog på sig rollen som distinkt avslutare med pannan. Utom chans för Bill Halvorsen. Tre mål mot noll. Borta mål Landskrona BoIS. Efter 35 minuter. Ni hör hur det låter. Man trodde knappt att det var sant.

Men som bekant går det aldrig att vara riktigt lugn och avslappnad som anhängare till ÖIS. Alltid finns det något att oroa sig för. Någonting som gör att det gnager inom en. Och i detta fall var det Landskronas reduceringsmål på tilläggstid i den första halvleken. Ett skitmål, dessutom. Det går inte att säga annat när man glömmer bort en spelare i de bortre delarna utav straffområdet på en hörna i slutet av den första halvleken. Och där straffade Christoffer Tapper Holter ÖIS skoningslöst. Bollen damp ned rakt på foten varpå han drog till via ett ben och in bakom Peter Abrahamsson. Suck, stånk och stön. Tillbaka på ruta ett.

Det blev inte direkt bättre av att Andreas Dahl beslutade sig för att knorra in en frispark på Lionel Messi-manér i uppstarten av den andra halvleken. Efter att Christofer Bengtsson dragit ned Bradley Surprise till vänster utanför ÖIS straffområde lade Dahl upp bollen och drog till. Ett klassavslut och ett klassmål. Han har en vass doja, den där Andreas Dahl. Det visade han där och det visade han under hela matchen med ett flertal vassa frisparkar och hörnor. Att han kommer ställa till jäkelskap i många motståndarförsvar framöver kan vi nog kallt räkna med.

”Nu får ÖIS vakna, annars sitter snart 3-3” skrev jag i mina anteckningar i den 50:e matchminuten. Det som såg så bra ut i den första halvleken var som bortblåst. ÖIS tog inte löpningarna och man hjälpte inte till när medspelaren hade bollen. Istället blev man statister som tjongade iväg i ren stress. Någonting som Landskrona BoIS tog tillvara på. På högerkanten fyllde ytterbacken Patrik Åström på vilket ställde till bekymmer för Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay, och den för dagen initiativrike och duktige Bradley Surprise serverade djupledsbollar till höger och vänster. Det var faktiskt ett rent under att BoIS inte tryckte dit 3-3. För lägen fanns där. Och spelövertaget absolut. Vad som stod i vägen för en kvitteringsboll var ett uppoffrande ÖIS-försvar och en oförmåga att ta vara på de chanser som dök upp. Ungefär som för ÖIS innan paus, alltså.

När matchklockan nått minut 74 visades Hans Prytz upp på läktaren efter att ha vädjat sitt missnöje mot domaren i en situation där han blåst för frispark åt ÖIS samtidigt som Johan Lundgren och Emil Karlsson löpt sig fria till ett två mot noll-läge mot Landskronas burväktare. Och kort därpå höll han på att få se sitt lag släppa in ett tredje mål. Men ännu en gång var det okoncentration som stod i vägen. För bättre läge kan man näppeligen få. Skottet kom från mitten av ÖIS straffområde efter ett inspel snett inåt bakåt från höger, men samtidigt som samtliga i publiken höjde armarna i en måljubelgest kastade sig Christofer Bengtsson in framför och styrde bollen till en hörna.

Matchen skulle sluta med 4-2-seger för ÖIS tillslut. Målet stod Emil Karlsson för, vilket gör att han seglar upp på tre gjorda mål totalt. Ett bra facit sett över fyra matcher. Riktigt bra! Men mestadels är han nog nöjd över att han tog revansch på sig själv efter att ha missat ett öppet mål bara minuten tidigare. Då kom han helt ren med Halvorsen, gjorde helt rätt när han fintade och gick runt, men sedan blev han alldeles för ivrig och som så många gånger förr stressade han iväg ett avslut. Helt ofattbart att kunna missa ett sådant läge, men det är väl å andra sidan Emil Karlsson i ett nötskal.

Desto mer Emil Karlsson är det att göra mål på de chanser som i praktiken är svårare. Öppna mål är tydligen en övermäktig uppgift, men vända bort försvarare och fullständigt kruta upp bollen i krysset. Där har vi Emil Karlssons melodi. Låt vara, men i längden skulle han nog tjäna på att även kunna sätta dit bollar när målvakten inte är i närheten. Denna gång gick det dock vägen och tre sköna pinnar följde därför med spelarbussen hem till Göteborg. Tack för det!

 

Så där. Då kan vi även skriva in säsongen 2012 i historieböckerna. En säsong som man i framtiden kan se tillbaka på med ett leende. ”Det var då ÖIS tog klivet tillbaka mot det riktiga finrummet.” Ja, än är vi ju inte där – Allsvenskan är fortfarande långt borta – men i dag kan man i alla fall känna att en viss möjlighet att nå tillbaka finns. Och den behöver inte vara omöjlig. Men självklart vet vi inte hur kommande säsonger kommer arta sig. Bra eller anus? Kommer ÖIS fortsätta på den inslagna vägen med positiva tongångar och en styrelse som jobbar med små medel? Eller trillar vi rakt ned i samma fälla igen? Det går inte att svara på. Men låt oss för all del hoppas att det blir det första alternativet.

När ÖIS idag tog bussen mot Skövde var det förmodligen med en aning speciell känsla inombords. Man skulle spela av säsongen på ett snyggt sätt. Knyta ihop säcken helt enkelt. Ge åtminstone en liten valuta för de Öisare som valt att spendera sin lediga lördag åt att studera något vad som näst intill kan liknas vid en träningsmatch. Skövde AIK hade sin mittplacering och kunde knappast gå in till match med alltför stor tändning – och ÖIS hade haft sin urladdning förra veckan när man säkrade sitt avancemang till en högre serie.

Och det syntes väl ganska så väl att lagen mest var där för att spela av det. Visserligen hade matchen sina stunder – det blixtrade till då och då – men överlag var det en match med lågt bolltempo och mycket felpassningar. Gräsmattan å sin sida spelade säkert en roll i det också. För den såg sannerligen inte bra ut. Djup, sunkig och ojämn. Precis så som man verkligen inte vill att en gräsplan skall se ut.

ÖIS ställde upp med följande, något reservbetonade, startelva:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson  David Leinar  Hannes Sahlin  David Björkeryd

Johan Hedman  Jakob Lindström Filip Holländer Jonathan Lindström

Henrik Carlsson Emil Karlsson

(Fredrik Andersson, Richard Yarsuvat, Oskar Wallén, Sebastian Johansson, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff)

För att vara en betydelselös match får man väl ändå säga att startelvan såg relativt stark ut. Backlinjen var så bra komponerad som den kunde med Robin Jonsson indisponibel och innermittfältet är starkt även utan Sebastian Johanssons medverkan. De största utropstecknen är att Jonathan Lindström erhölls en startplats på kanten samt att Henrik Carlsson fick äran att spela med ”hemmasonen” Emil Karlsson från start i anfallet. Och det var dessa två anfallare som ordnade det första målet. Men innan dess hade Emil Karlsson själv, på egen hand, först stått för en fin soloprestation innan han avslutat det hela med ett mindre kvalitativt skott.

I den 16:e matchminuten satte så Emil Karlsson en perfekt avvägd djupledsboll på Henrik Carlsson längs vänsterkanten. Samtidigt som backlinjen vädjande vinkade ut mot linjedomaren satte Carlsson fart mot motståndarmålet. Och trots att bollen studsade till just innan han skulle avsluta så fick han till en bra träff med bredsidan. Bollen gick mot det bortre hörnet där Emil Karlsson helt plötsligt kom framrusande. För att säkerställa att bollen skulle gå in – vilket den förmodligen hade gjort ändå – så dunkade Emil in den i det öppna målet. En drömstart!

Mycket mer än så skapades inte i den första halvleken. Kanske fanns det för lite vilja generellt sett. Kanske betydde inte matchen tillräckligt mycket. Kanske hade spelarna tankarna i helt andra banor. För det brann inte på samma sätt som det vanligtvis gör. Logiskt nog. Konstigt vore det annars. Konstigt som fan.

Men en chans till skulle ÖIS trots allt vaska fram och då var det Emil Karlsson som var framme ännu en gång. Efter ett vackert förbarbete signerat Jonathan Lindström, som verkligen var en positiv injektion med sina utmaningar och löpningar i den första halvleken, mötte Emil bollen med bannan från en helt fristående position i det offensiva straffområdet. Förmodligen framför en målbur där han har gjort oerhört många mål under sina år som spelare i klubben. Men den här gången gick han bet. För nicken gick rakt på Kalijundzic.

Den andra halvleken var desto målrikare. De facto var det två vitt skilda världar vad gäller målchanser. Helt plötsligt, speciellt i början av halvleken, radades chanserna upp. David Björkeryd och Jonathan Lindström trixade sig på ett vackert vis fram på vänsterkanten, den nyinkomne Alexander Jeremejeff fick några lägen ensam med Kalijundzic och framförallt fick Peter Abrahamsson verkligen bekänna färg när Skövde AIK ställde om snabbt och inte fick mindre än två frilägen. Men där stod han, Peter Abrahamsson. Där stod han i vägen för samtliga skott på ett imponerade sätt.

Någonstans där dog också matchen ut. Från ingenstans blev det helt plötsligt stopp totalt. Hans Prytz bytte in Oskar Wallén för att få fart på grejerna. Men inte ens det hjälpte. Det blev nästan ännu tempofattigare och tröttare spel därefter (utan att på något sätt antyda att det var Walléns fel). Det togs några varningar runt mittplan. Ungefär så. Inget mer.

När domaren blåste av matchen och således också säsongen inkasserades årets tre sista poäng. Det innebar 18:e segern på 26 försök. Ett enastående facit! ÖIS är helt enkelt för bra för den här serien. Så är det bara. Och i och med vinsten idag seglade ÖIS upp på 61 poäng totalt. Även det ett enastående facit. Ett så enastående facit att det till och med är det bästa hittills sedan Division Etts system gjordes om inför säsongen 2006 (tidigare rekordet innehölls av Degerfors samt Qviding, 60 poäng vardera). Ett helt OK avsked om ni frågar mig!

Nu tar Sambadefensiv också säsongsuppehåll och laddar upp inför 2013 och allt vad det innebär men håll utkik på sajten för vår ambition är att fortsatt göda er med de Öisnyheter som går att finna även under vinterhalvåret. Nu börjar ju trots allt den löjliga säsongen. Vi vill även passa på att tacka er för att ni läser – och för ert engagemang. Det är ett nöje.

Okt 132012
 

LB07 får matchens första hörna när man tagit sig runt på ÖIS vänstersida. Det hela börjar illavarslande när hemmalaget efter hörnan får på ett bra skott som går strax över mål. Inledningen är väldigt dålig av ÖIS då Limhamn Bunkeflo snabbt tar tag i matchen. Hemmalaget vinner flest dueller och starten är skrämmande lik den start laget fick i matchen mot Sylvia.

Ganska omgående tar dock ÖIS tag i matchen. Fem minuter in i matchen får man en hörna som Oskar Wallén når högst på och styr strax utanför stolpen. Hörnan bli något av en vändpunkt i matchen och ÖIS tar tag i matchen

Som en naturlig följd kommer också det första målet strax därpå. Målskytten är något förvånande Christofer Bengtsson. Från en position en bit in på motståndarnas planhalva har han vandrat upp från sin högerbacksposition och skickar in ett inlägg mot David Björkeryd som tagit sig in i boxen. Inlägget hamnar aningen för nära mål för att Björkeryd ska hinna fram. Istället dyker bollen snabbt mot det bortre krysset och går hela vägen in i mål. Alla är glada, men gladast av alla är Chrsitofer Bengtsson. Han är jätteglad.

Efter målet faller dock ÖIS tillbaka igen och även om det inte ser lika illa ut som under de inledande minuterna så är det illavarslande att man inte lyckas ta ett stadigt grepp om matchen riktigt.

I den 15:e minuten visar spelarna dock att vi på läktaren kanske inte behöver oroa sig allt för mycket. Det är återigen Christofer Bengtssons högerfot som är inblandad. Den här gången hamnar inlägget på ”rätt” ställe och David Björkeryd kan sätta dit sin panna och målvakten är chanslös. 2-0 till sällskapet.

Efter 2-0 är det en längre tid stiltje i matchen och det enda som händer och är värt att notera är att hemmalagets målvakt skadar sig och tvingas utgå strax innan paus. Förhoppningar om att han ska vara lika darrig som Sylvias andremålvakt tänds men besannas aldrig riktigt.

I spelet skapar Limhamn Bunkeflo inte speciellt mycket men man är imponerande farliga på sina fasta situationer. Trots att ganska få spelare har storleken som sin främsta styrka så lyckas man gång på gång hota på både hörnor och frisparkar. Mycket tack vare Bovar Karim som har en riktigt vass frisparksfot.

ÖIS startar den andra halvleken förtroendeingivande defensivt och vinner betydligt fler dueller än vad man gjorde i slutet av den första halvleken. Tyvärr brister det i fantasi i det offensiva spelet. Mycket av det offensiva spelet byggs på långa bollar från backlinjen som inte är speciellt effektiva.

Frisparksskytten Bovar Karim ligger bakom det mesta i hemmalaget och i den 56:e minuten får han Peter Abrahamsson att sträcka ut ordentligt när han avlossar ett skott från distans som går spikrakt upp mot krysset. Tyvärr för malmöiternas del så är Peter i alldeles strålande form och når hela vägen upp i krysset där han inte bara lyckas freda målet utan klarar dessutom av att dämpa bollen så framgångsrikt att han kan greppa den omgående när han landar. Busterklass!

Strax efter Peters räddning är det dags för ÖIS att återigen visa att man kan vinna matcher utan att imponera spelmässigt. Oskar Wallén får tag i bollen vid mittplan och driver upp längs sidlinjen i en omställning. Samtidigt har han med sig Emil Karlsson mer centralt i banan. Detta upptäcker Oskar när han närmar sig straffområdet och slår en hård passning snett inåt bakåt till Emil som lätt och ledigt tar emot den långt ut i straffområdet. Han tittar upp och placerar in bollen hårt och med precision nere vid den bortre stolproten. Ett mål som dödar matchen.

Det är inget snack om saken efter Emils 3-0. ÖIS har chanser att öka på målskörden ganska tätt efter målet igenom Robin Jonsson efter en hörna men målvakten gör en läcker reflexräddning och fredar målet precis innan bollen passerar mållinjen.

Några minuter senare visar ÖIS på allvar att dom har lyckats komma tillrätta med sitt anfallspel och bjuder på ett mönsteranfall. Det hela börjar med att David Björkeryd fintar sig förbi sin försvarare med ryggen emot honom med hjälp av en nätt petning på ena sidan av försvararen samtidigt som han själv sprang på andra sidan. David avancerar in mot mitten där han petar fram bollen till Jakob Lindström som förlänger den till Tommy Lycén som slår ett lågt inlägg för Emil Karlsson att möta. Tyvärr har Emil marginalerna emot sig i det läget och petar bollen över den utrusande målvakten men i ribban. Synd på ett så vackert anfall.

Den sista halvtimmen är mest en transportsträcka och även om hemmalaget reducerar vackert igenom Bovar Karim i den 85:e minuten så blir det aldrig någon nerv i det hela. ÖIS ångar vidare mot en plats i superettan som just nu känns väldigt nära.

 

Den första reaktionen när Sambadefensivredaktionen klev upp på pressläktaren efter att ha delat ut informationsblad om vår egen insamling till 125-öresmatchen var att det var lite glest på ståplats och som vanligt inte speciellt bra tryck inledningsvis. Ganska märkligt då ÖIS så sent som för en vecka sedan lockade hela 3037 personer till Gamla Ullevi. Var det kylan och spelplatsen som skrämde bort folket?

Matchen inleds ganska intensivt och det fanns inget utrymme för en mjukstart. ÖIS inledande minuter var på många sätt då man inte bara kontrollerade händelserna utan även lyckades kombinera sitt bolltrillande med bra rörelse och kombinationer. Redan efter några minuter har Tommy Lycén kommit runt på kanten och skickat in två inlägg och Ricky tvingat fram en hörna. Väldigt händelserikt.

Så i händer det igen! I den 12:e minuten rinner Johan Hedman igenom och kommer in i straffområdet på högersidan. Väl där skickar han in en boll paralellt med mållinjen och vem finns där om inte hans partner in crime och eviga soulmate Oskar Wallén. Samarbetet mellan de två börjar likna något telepatiskt. Kanske dags att satsa på Oskar istället för Philip Haglund Johan?

ÖIS kontrollerar händelserna fullständigt unde inledningen av matchen och i den 21:a minuten vinner man tillbaka en boll på egen planhalva och Jakob Lindström kan springa ur situationen med bollen och servera Filip Holländer som tillsammans med Ricky Yarsuvat och Oskar Wallén ställs mot två Gauthiodder. Filip gör allt rätt och driver bollen precis så länge som han ska och petar sedan med en lätt rörelse ut den till Ricky Yarsuvat som kan storma mot bortalagets mål och med en sträckt vrist kan trycka in bollen vid den bortre stolpen.

När klockan når 31 minuter lyckas Gauthiod få iväg sitt första skott i matchen. Men det är inte farligt. Inte alls faktiskt.

I den 38:e minuter rasslar det till igen och den här gången är det riktigt vackert. Ricky Yarsuvat passar en kort passning till Jakob Lindström vid straffområdeskanten som klackar tillbaka bollen till Ricky som har tagit sig in i straffområdet. Väl där kommer en back ikapp honom. Men vem bryr sig om det? Samtidigt som backen drar Ricky i axeln och välter honom fotar han upp bollen i krysset och gör sitt andra mål. Svårare än så behöver det inte vara.

ÖIS fullständigt dominerar den första halvleken från första minuten. Gauthiod är aldrig farliga och ÖIS har det där tålamodet som många så länge har väntat på. I stort sett ingenting känns forcerat eller stressat. Ricky Yarsuvat är den första halvlekens bästa lirare (med betoning på lirare) han är överallt och gör allting rätt. Klackar, sulfinter, tunnlar och allt han gör resulterar i något farligt. Han är helt enkelt fenomenal i den första halvleken.

Den andra halvlek börjar likt den första med att ÖIS kontrollerar händelserna fullt ut. Dock skapar man inte speciellt många farliga lägen. Visserligen hittar man in med ett och annat farligt inlägg

I den 57:e minuten händer den första olyckliga händelsen i matchen då Jakob Lindström får gå av planen med vad som ser ut som smärtor i foten. Som tur är verkar det inte röra sig om hans tidigare krånglande knä utan den här gången en smäll på foten. In i Jakob Lindströms ställe kommer Christofer Bengtsson som gör sin första match sedan han i juli mot Qviding skadade sig just på Valhalla IP. När Bengtsson kliver in flyttas Tommy upp till mittfältet samtidigt som Filip Holländer kliver in i banan.

I den 58:e minutern får ÖIS sitt första riktigt farliga läge i den andra halvleken när Tommy lycén på egen hand gör bort vänsterbacken i gauthiod och serverar Johan Hedman som står helt ren i närheten av straffpunkten. Tyvärr får den gode Hedman hela högerfoten och förmodligen också en bit av smalbenet under bollen och den landar någonstans i trakterna av kulringen inne på Nya Ullevi.

I den 65:e minuten blir det återigen riktigt farligt när Ricky hittar in till Oskar som skjuter på en täckande försvarare och får tillbaka bollen. Han vänder därpå på en femöring och spelar ut bollen mitt i banan till Sebastian Johansson som står placerad i ungefär samma position som när han gjorde sitt mål mot Qviding. Den här gången väljer han därför att återigen avlossa den stora bössan. Skottet är hårt, spikrakt och går mot krysset. Tyvärr är det en decimeter för högt och träffar ribban. Det går ett sus bland åskådarna. Ett befogat sus.

I den 72:a minuten gör ÖIS sitt fjärde mål och det är även det en riktig godbit. Tommy spelar bollen till Johan Hedman som klackar den till nyinbytte Christofer Bengtsson som på ett tillslag skickar in ett hårt utåtskruvat inlägg. Samtidigt på andra sidan av planen tar David Björkeryd en bestämd löpning mot straffpunkten där han slänger sig fram på Christofer Bengtssons inlägg och trycker in det bakom bortalagets målvakt. Vackert

Strax därpå är det dags igen för ÖIS. Tommy Lycén och Christofer Bengtsson är återigen med i förspelet då Tommy tar emot ett långt inkast från Christofer Bengtsson och stegar in i straffområdet från höger och spelar in bollen snett inåt bakåt till Oskar Wallén som trycker in bollen distikt från några meters håll. 5-0

I den 90:e minuten får ÖIS straff då Oskar Wallén rinner igenom och blir nergjord av Gauthiods målvakt som inte är helt nöjd med det fullständigt uppenbara domslutet. Då Gauthiod har gjort alla sina byten tvingas man ställa en utespelare i målet. Det är därmed fritt fram för Oskar Wallén att göra sitt tredje mål i matchen och på så sätt glida upp i ledning i den interna skytteligan. Därmed har två spelare gjort hat-trick för ÖIS den här säsongen. Båda kommer från Kode IF.

Strax efter Oskars mål blåser domaren av matchen och årets mest övertygande seger är ett faktum. Det här börjar kännas stabilt.

 

ÖIS vann i kväll sin elfte match denna Söderettasäsong. Och det mot Norrköpingslaget IK Sleipner. Dessutom med övertygande siffror. Matchen slutade hela 4-0 i Örgrytes favör vilket betyder att ÖIS över de båda mötena med tabelljumbon har en sammanlagd målskillnad på 10-0. Inte illa pinkat! Inte illa alls!

Fyra mål mot noll kan för den som inte såg matchen låta som en total överkörning där ÖIS stod för propagandafotboll. Så var inte fallet. Nej, skall vi vara helt ärliga så kan det här ha varit ÖIS sämsta insats för säsongen. Det var verkligen inte någonting att hänga i julgranen. Och ändå vann man alltså med fyra måls marginal. Då förstår ni hur släta motståndet var. För även om det till synes inte fungerade för ÖIS så hade man koll på händelserna under i stort sett hela matchen. Bortsett några få tillfällen så var Sleipner så uddlösa som man bara kan bli. ÖIS backlinje stod långa stunder sysslolösa – och när bollen väl hamnade i deras area så var det en för lång löpboll som skopades upp eller en långboll som nickades tillbaka likt en studsboll.

Men Sleipner hade ändå chansen att få en kanonstart på matchen. För efter drygt en halv minuts spel stångade både Leinar och Jonsson ned en av Sleipners anfallare just utanför den egna straffområdeslinjen. Självfallet satte domaren pipan i munnen förkunnade frispark för hemmalaget. Och frisparken var visserligen hård – men Fredrik Andersson, som för dagen höll ställningarna längst bak i det rödblåa lagbygget, fick bollen mer eller mindre rakt på sig och kunde därför stöta ut bollen snett åt sidan där Leinar tog det säkra före det osäkra och sköt bollen ut över kortlinjen till en hörna.

Nio minuter senare kopierades den sekvensen mer eller mindre rakt av. För när Emil Karlsson rodde fatt i  bollen och styrde kosan mot Sleipners mål så drogs han regelvidrigt ned i halvcirkeln som är utmarkerad vid kanten av straffområdeslinjen. Klippte till gjorde Filip Holländer men tyvärr gick även detta skott mer eller mindre rakt på målvakten.

Mer än så skedde faktiskt inte under den första halvtimman. I alla fall inte i målchansväg. Det var otroligt uddlöst. Och slarvigt. Och okoncentrerat. Passningsspelet var under långa stunder helt bortom god kvalitet vilket ledde till oerhört få riktiga anfallsförsök och ett lag som tog tag i bollen och därefter försökte sätta sin egen prägel på matchen. Vilket vi är vana att ÖIS gör.

Därför kom Oskar Walléns mål otroligt oväntat. För helt plötsligt satt allt där det skulle. Både passningen, inlägget och avslutet. De två sistnämnda aktionerna var riktigt läckra. Filip Holländer drog dock igång det hela genom att avancera med bollen i offensiven. Med en hemmaspelare i hälsenorna hittade han med en yttersida ut till Johan Hedman på den högra sidan. Sin vana trogen, sett till de senaste matcherna, var inlägget därefter perfekt slaget och med huvudet mötte alltså Oskar Wallén. Smack! Distinkt! 1-0 till ÖIS!

Glädjen över målet kom dock av sig kort därpå när Jakob Lindström sågs ligga ihopfallen på mittplan. I sekvensen då Holländer fick bollen så skall Jakob ha skallat ihop med en hemmaspelare vilket först skall ha trotts vara en hjärnskakning. I så fall en andra på väldigt kort tid (Pettersson senast). Nu på kvällen skall det dock ha kommit information om att det inte var så farligt som först spekulerats. Bra!

In i Jakobs ställe kom Richard Yarsuvat. Men även David Björkeryd, som tidigare under matchen fått motta flera hårda smällar längs benen, var tvungen att kliva av. Prytz tvingades alltså till ett dubbelbyte bara sekunder efter att Wallén gett laget ledningen. Det medförde en hel rad förändringar i laget. Hedman klev in i mitten, Anderberg och Yarsuvat tog hand om varsin yttermittfältsplats och högerbacken fick Tommy Lycén bevaka då Joakim Hall flyttades över till vänstersidan.

Gladeligen fick denna enorma rockad ingen större inverkan på ÖIS spel. För när bollen väl sats i spel igen så var det ÖIS som hade det större delen av bollinnehavet. Faktum var att Sleipner inte kom till en enda målchans under den sista kvarten av första halvlek. Uddlöst! Som fan! ÖIS däremot kom, tack vare sitt bollinnehav, till ett par halvfarliga situationer. Bland annat då Wallén nickade en boll mot bortre stolpen där Ahlberg fick sträcka ut – eller när Joakim Hall efter att det spelats flipperspel i utkanten av Sleipners straffområde fick skottläge och mörsade på med en ytterskruv mot det första krysset. Men där slutar det. Det var allt.

I den andra halvleken stängde ÖIS butiken rejält. Där var det faktiskt aldrig något snack om saken. Det var inte tal om något skönspel – men vissa tyglar släpptes det ändå på och ÖIS spelade under kortare stunder relativt bra. Och därför utökade man också sin ledning tre gånger. Sleipner orkade inte hålla emot helt enkelt. Orken fanns där inte.

Sju minuter in i den andra halvleken vann Johan Hedman bollen och ställde om. I steget fann han Yarsuvat som hade halvöppen gata mot Ahlberg i hemmakassen. Ahlberg stod för en fin räddning där han snabbt var nere på marknivå och styrde undan – men returen rensades ändå undan av en hemmaförsvarare. Hörna för ÖIS. Då kom tvåan! Och inte av vem som helst. För efter att Holländer träffat stolpen så studsade bollen in i mitten där Leinar stoppade fram världens längsta tå och stötte in 2-0. Ett Leinarmål! Gröta och kriga! In med hela skiten!

Även ÖIS tredje målet skulle falla och det på ett väldigt konstigt vis. I den 75:e matchminuten försökte Johan Hedman vinna en hörna djupt nere vid den högra hörnflaggan. Men istället för att bollen studsade ut över kortlinjen så studsade den in i planen där han snabbt var framme. Med ett inlägg – som studsade på en hemmaförsvarare och uppe i luften där Wallén nickade mot bortre delen av straffområdet – kunde Emil Karlsson på volley skjuta in 3-0 via ena stolpen!

Nu gav Sleipner upp. Totalt. Musten gick ur dem helt och hållet. Vilket är förståeligt. De är tabelljumbo. Serieledaren kommer på besök och har en tremålsledning med 15 minuter kvar att spela. Att det hängs med huvuden är självklart. Och det var något som Anderberg utnyttjade när han på ett mästerligt vis dunkade upp ÖIS fjärde mål. För när han fick bollen ute till vänster så vek han inåt i banan och drog därefter av några skottfinter innan han tillslut fick en öppen yta nära mål. Bollen kunde inte sitta bättre! Bortre krysset står fortfarande upp. Fyra mål mot noll. I en match som hade varit allt annat än förtroendeingivande.

Förslagvis lägger vi nu denna match åt sidan för gott. Det faktum att tre poäng bärgades kan vi suga på ett tag. Men mer än så är svårt att glädjas åt. För när Lund gästar oss om drygt en vecka så blir det andra bullar. Då räcker det inte att spela som idag om vi inte skall se oss överkörda. Det är en sak som är säker.

 

Tyvärr måste jag inleda texten med att be om ursäkt för sen ankomst. Men med anledning av arbete och behov av mat blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Detsamma gällde tyvärr matchen som inleddes med att Häcken redan under de inledande minuterna kunde göra sitt första mål på straff. Det sägs att det var Douglas Montonen som orsakade den efter att Naod Kibrom missbedömt en höjdboll och Montonen blivit tvungen gå in och försöka rädda situationen men inte lyckats med detta.

Så mycket bättre blev det inte heller några minuter senare då 0-2 kom efter att Häcken hade bitit fast bollen på ÖIS planhalva en längre period och tillslut kommit runt på högerkanten. Därifrån lyckades man sedan skicka in ett hårt utåtskurvat inlägg som träffade pannan på en framrusande spelare i straffområdet som enkelt kunde sätta dit pannan och Häckens andra mål för dagen var ett faktum. Likt flertalet gånger tidigare under hade ÖIS Tipselit äldre även denna gång problem med inlägg och hörnor som nådde straffområdet. Det finns klara brister i beslutsamhet och kommunikation tyvärr.

Efter Häckens andra mål spelar ÖIS upp sig en aning och skapar ett antal chanser. Tyvärr lyckas man aldrig komma hela vägen fram till mål utan kommer mest till bra skottlägen utanför straffområdet som Häckens backar ganska enkelt kan slänga sig och täcka. Lägen för att komma igenom finns dock och en liten strimma hopp tänds. Kanske ska detta kunna vända?

Men någon annan vill något helt annat. Häckens anfallare Jesper Westermark bryter in från vänsterkanten och skjuter ett skott som ser ganska harmlöst ut men som ändå skapar en del problem för en solbländad Sebastian Laneby som tippar bollen över ribban. 0-3  kommer på den efterföljande hörnan som sparkas runt inne i straffområdet flera gånger innan den tillslut studsar ut i huvudhöjd framför Häckens A-lagsmeriterade anfallare Jesper Westermark som kan sätta dit pannan och trycka in bollen i nät bakom en chanslös Sebastian Laneby i ÖIS-målet. Bittert

Efter målet gör ÖIS några försök att skaffa sig ett något bättre utgångsläge inför den andra halvleken. Men man lyckas inte och resultatet 0-3 står sig tills det att domaren blåser i pipan för pausvila.

Tyvärr inleds den andra halvleken på sämsta tänkbara sätt då Häckens Carlos Strandberg gör 0-4 ganska omgående efter pausvilan då han rinner igenom ÖIS-försvaret lite för enkelt och kan rulla in bollen vid sidan av Sebastian Laneby.

ÖIS får tillslut ett tröstmål, 1-4 gör ÖIS när Felix Jigliden-Larsson hittar Rasmus Tengfjord som tagit sig in i straffområdet på högersidan och i sin tur skjuter ett skott som målvakten inte kan hålla. Returen släpper han sedan till vänster om sig där David Corneliusson dyker upp och kan rulla in bollen i öppet mål.

ÖIS trycker på mot slutet och det visar sig tydligt att det finns en hel del kvalité i laget offensivt. Daniel Carlsson matar in precisa crossbollar in mot anfallarna i straffområdet, Rasmus Tengfjord är kvick och finurlig och hamnar ofta i bra lägen, Daniel Paulson är en urkraft med en aldrig sinande energi och har ett hjärta som bultar för klubbmärket på hans bröst och Felix Jigliden-Larsson vrider och vänder i straffområdet för att hitta alternativ och hittar dom. Det finns många bra saker att ta med sig anfallsmässigt från matchen. Problemen finns i det oorganiserade försvarsspelet, oförmågan att freda sitt mål och framför allt i förmågan att försvara sig mot inlägg.

Varför problemen med defensiven finns är svårt att svara på, men på något sätt måste det redas ut. Inte bara för framtiden för Tipselit Äldre modell 2012 utan för klubbens framtid. Då tanken med klubbens ungdomsverksamhet är att spelare ska kunna plockas från ungdomslagen raka vägen upp i A-laget är det självklart ett problem om man bara kan plocka upp offensiva spelare.

För om ÖIS ska fortsätta att spela ett spel med en egen prägel på och bli framgångsrika i det så krävs att man har spelare över hela planen som har fostrats i samma tradition och som passar bra in i det spel som A-laget ska spela. Ett ÖIS-igt spel involverar nämligen inte bara offensiva spelare även om många säkert tycker att det låter som en rolig idé. Själv blir jag helt lyrisk när spelare som Danny Ervik och Robin Jonsson som under större delarna av sin tid som ungdomsspelare har spelat i klubben spelar för A-laget. För försvarsspel kan nämligen vara oerhört vackert även det.

Allt är dock inte kört för Tipselit Äldre och hela klubbens ungdomsverksamhet. Vad jag ville säga är att det finns problem med försvarsspelet som behöver lösas. Men det finns också ljusglimtar även i Tipselits försvarsspel. Rasmus Haraldsson som inför matchen hade varit borta en period som följd av en sjukdom är en lovande spelare som från sin högerbacksposition skapar mycket i anfallsväg samidigt som han sköter sina defensiva plikter framgångsrikt.

Carl Hawunger som inte spelade i dagens match p.g.a. halsfluss är ett stort framtidsnamn som mittback med sin spelintelligens och mogenhet. Hawunger som är född 1994 tillhör liksom Rasmus Haraldsson den grupp av spelare ur Tipselit Äldre som tränar med A-laget var tredje vecka.

Avslutningsvis kan vi konstatera att ÖIS den här säsongen inte riktigt går som planerat för ÖIS äldsta tipselitlag och även om det just nu känns som att Degerfors och Öster som är placerade allra längst ner i tabellen är lite för svaga för att gå om så ser det inte speciellt bra ut resultatmässigt.

 

Efter mycket möda och stort besvär kammade ÖIS i kväll hem sin tionde seger i denna Söderetta. Inför matchen var förutsättningarna långt ifrån goda – för ÖIS mönstrade ännu en ny backlinje och dessutom ett nytt innermittfältspar i Johan Pettersson och Filip Holländer. Dessutom mötte man det lag som bara veckan tidigare mosat Lund med 4-1. Hur skulle detta gå?

Det gick. Tillslut. Men inte som på en räls. Långt ifrån. Nej, ÖIS visade stundtals upp ett väldigt hafsigt och obeslutsamt spel. Man rådde inte på att ta bollen i egen ägo över större stunder. Och det mycket på grund av att koncentrationen och beslutsamheten inte fanns där fullt ut. Men självklart spelade även det nya mittfältet in. För första gången den här säsongen var Johan Pettersson en av de två som skulle städa och hålla rent på mittplan.

Och inledningen av matchen var inte helt positiv. Det hade mycket väl kunnat sluta i ett oerhört tidigt målunderläge. För i den andra minuten frispelades Kristianstads Emanuel Svensson. Fri väg mot Peter Abrahamsson. Anfallare mot målvakt. Peter vann den matchen genom att snabbt ta sig ut mot skytten och göra sig stor. Puh!

Nej, det här var allt förutom en solskenshistoria. ÖIS hade, som tidigare nämnt, brist på kvalitet och koncentration. Spelet klaffade en bit in på den offensiva planhalvan, men allt som oftast slarvades det hela bort genom obeslutsamhet och helt feladresserade passningar.

Stundtals blev det dock farligt och då på riktigt. Som i den elfte minuten när Oskar Wallén fick chansen. En chans som han brände. Farligheten föranleddes av en fin prestation av Emil Karlsson som först vände bort sin försvarare en bit utanför straffområdet och därpå lade den i djupet på Wallén. Det hela blev ett halvt friläge där målvakten kände sig tvungen att rusa ut. Från en position till vänster, just utanför straffområdeslinjen, försökte sig Wallén på en lobb. Bollen gick visserligen förbi målvakten och mot målet. Men utanför.

Kort därpå tvingas Hans Prytz till ännu ett skifte på det centrala mittfältet. Och det på grund av att Johan Pettersson fått motta en smäll mot huvudet och känt sig groggy. Efter att han nickat undan en hörna gick det inte att spela vidare. Djävla skit! Sån otur! Efter att båren hämtat honom inne på planen så var det raka vägen mot lasarettet. Krya på dig!

På grund av detta kom Tommy Lycén alltså in och placerade sig ute till höger. Klivet in i mitten tog Johan Hedman. Vad är nästa position att prova? Mittback ihop med Leinar? Sahlin är avstängd mot Sleipner efter sitt gula idag och Robin Jonsson är skadad. Nå. Värt ett försök…?

Efter att Tommy kommit in skedde en liten injektion. För precis som mot Degerfors hade han humöret och löpviljan. Han ville visa något. Han ville göra någonting med bollen! Och även om det aldrig blev hyperfarligt så kom han runt på sin kant ett par gånger och serverade sedan både Oskar Wallén och Markus Anderberg med väl avvägda inlägg.

Men målkolumnerna kvarstod tomma in till pausvilan. Något som dock både Emanuel Svensson och Oskar Wallén hade kunnat ändra på. För i den 32:a minuten fick Kristianstads Emanuel Svensson sitt andra drömläge! Från mycket nära håll satte han pannan till. Utanför. Hur han lyckades med det är en gåta! Att Oskar Wallén inte spräckte målnollan var dock ingen större gåta. Nej, det handlade om en bortamålvakt som briljerade. Här snackar vi. För när David Leinar nickade fram Wallén till ett utmärkt skottläge centralt i straffområdet hade varenda en på Gamla Ullevi räknat in ett ledningsmål. Mirakulöst nog fick Selimovic ändå fatt i bollen och styrde den till en hörna.

ÖIS skulle faktiskt få sin revansch tämligen omgående i den andra halvleken. I matchminut 52 närmare bestämt. Det hela började med att Emil Karlsson nickade ut bollen till Markus Anderberg. Han gick sedan mot sin försvarare och drog ett par överstegsfinter ute på högerkanten. Med en snabb vändning inåt i banan hittade han sedan Wallén som bara vinklade bollen lite bakåt där Johan Hedman stod redo. Smackelibonk! Rena rama Rotebrotakterna! Rakt i burgaveln. 1-0 till ÖIS.

Kassaskåpsäkert? Nu var det bara att rulla hem det?

Inte riktigt.

Inte alls faktiskt.

För ÖIS tappade kommandot omgående. Man lät istället Kristianstad föra större delen av spelet och förlägga sitt spel på sin offensiva halva. Mycket på grund av att de vann mittfältskampen. Johan Hedman och Filip Holländer sjönk för lågt ned i försvarsspelet och lämnade stora ytor för KFF att spela på. Tillslut ledde det till ett drömläge för kvittering. Efter att David Björkeryd blivit bortgjord så hamnade Hannes Sahlin i ett numerärt underläge mot sina motståndare. Och KFF utnyttjade det överläget på bästa sätt genom att slå passningen över till den fria spelaren. Ännu en gång är det bara att lita till Abrahamssons förmåga och för andra gången under matchen räddar han ett friläge!

Och det skulle visa sig att det var den sista riktigt vassa kvitteringschans som KFF lyckades vaska fram. Från minut 75 och framåt var det ganska så lugnt i den rödblå defensiven. Faktum var att det faktiskt var ÖIS som var närmast att stänga matchen helt. Men Emil Karlsson har fortsatt svårt att förvalta sina möjligheter. Och det måste Richard Yarsuvat ha varit förbannad på! För förarbetet till Emils friläge var ruskigt snyggt. En ren njutning. Djupledsbollen till Emil var en bicycleta! Ja. Ni läste rätt. En bicycleta! Yarsuvat-style deluxe! I min bok är alla bicycletaframspelningar värda att avslutas med nätrassel. Inte den här gången.

Andra halvleken blåstes efter några övertidsminuter av och ÖIS vann alltså. Igen. Med 1-0. Det innebär serieledning med sex poäng. Sex!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha