Ramblin’ On My Mind

 Inlägg av kl 13:21  Superettan
Feb 042013
 

Så rullar den så sakta igång. Försäsongen. Säsongen 2013. Superettan. Vi har lämnat kolgruvorna, träsket av semiproffs och amatörer, för det som kallas elitfotboll. Vi är ännu långt från svensk fotbolls fina salonger men vi närmar oss. Vi står i farstun.

Att vara född i farstun brukar knappast vara en komplimang men en födsel är vad vi bevittnar där vi står och trampar otåligt. Eller kanske snarare en återfödsel.

En nysatsning där ungt och utvecklingsbart är ledorden.

Vi hörde de första babyskriken i lördags. Tänker inte skriva någon fullständig matchrapport, det får andra sköta, men några reflektioner kan jag självklart inte undvika att häva ur mig.

Det var en typisk försäsongsmatch, en del basala grejer som inte sitter, spelare som försöker hitta såväl touch som positionsspel och bettet i benen. Framförallt ett bra tillfälle att komma igång och dessutom ett positivt resultat mot laget som hade allsvenskans högsta högstanivå förra året.

Första halvlek hamnade vi helt fel med mittfältet under stora stunder, såväl defensivt där vi ofta låg någon meter fel i positionerna, som offensivt där vi inte fick med oss tillräckligt med folk. Dessutom väldigt ofta tunnelseende i passningsspelet, man satte gärna bollar mot spelare som gick ensamma i djupet mot två-tre häckenspelare(häckar?) istället för att titta upp och hitta mer konstruktiva alternativ. Backlinjen var dessutom otajmad stora stunder och anfallarna tomsprang mest. I slutet av första och ffa andra halvlek blev det bättre, mittfältet fick ordning på var de skulle hålla hus, backlinjen och främst då mittlåset började hitta rätt. Offensivt fick vi med oss mer folk, vilket gav anfallarna mer stöd och det gick att skönja linjerna till vad som kan bli ett bra omställningsspel. Något vi som troligt bottenlag kommer behöva om vi ska kunna hålla oss kvar. Dessutom var vi riktigt bra på fasta hela matchen vilket var skoj att se. Bra bollar in, bra rörelser, lite noggrannare och bestämda i avslutningslägena så kommer vi göra en hel del mål på liggande boll i år. Den typen av mål som är guld värda när en säsong summeras.

Måste också påpekas att man bör vara försiktig med att dra växlar på att vi tog över i andra, Häcken bytte sönder sin centrallinje vilket såklart påverkade matchens riktning.

Individuellt var Peter stabil, inget att göra på målet och visade pondus. Bengtsson klantade sig på 0-1 målet, måste vara mycket distinktare, efter målet var det dock som han blev förbannad och agerade mycket mer bestämt resten av matchen vilket jag gillade. Bengan är en av veteranerna och måste visa vägen varje match under nittio minuter, inte agera nonchalant om bollen dansar runt den egna mållinjen. Det var dock den typen av miss man bara gör en gång per säsong så det var bra att det kom i en träningsmatch. Azulay började matchen sådär, tajmingen satt inte där den skulle och han gjorde det lite svårt för sig själv och andra, verkade tro att Peter var Rogerio Ceni vid ett par tillbakaspel. Han spelade dock upp sig och i andra såg det riktigt bra ut. Han känns som en spelare som spelar med hög ambitionsnivå och därför behöver några matcher innan han hittar helt rätt. Rosén började precis som sin mittbackskollega sådär, såg kantig ut, men även han spelade upp sig, han är en best till man och visade upp ett gammalt klassiskt släppinteenjävelöverbron mittbacksspel. Dessutom farlig på fasta. Hannes Sahlin såg lugn och stabil ut, fin frispark i slutet av den halvlek han fick.

Filip hade ingen vidare match, glänste till vid ett eller två tillfällen, men för det mesta hamnade han fel i positionerna och stred med bollen. Kan bättre. Johan Lundgren var vår genomgående bäste spelare, såg riktigt riktigt bra ut, fint passningsspel, stark med bollen. Dock ett mycket märkligt löpsteg, tog en kvart innan jag insåg att han inte var skadad utan att det var hans normala rörelsemönster. Det har sagts att han kan spela på en kant, jag är skeptisk, känns för långsam för det. Nä för mig ser han ut som en central fältare och en riktigt bra sådan! Jakob hamnade likt större delen av mittfältet fel i första, fick hela tiden jaga in i situationer, men även han lyfte sig i andra och stod för en klart godkänt insats, rivig, men i stort sett menlös offensivt. Sebastian Ohlsson serverade både vin och vatten men är en yttertyp vi saknat, han har en del juniorspelare i sig men förhoppningsvis kan han växa under försäsongen och lära sig att vissa saker inte fungerar mot fullvuxna spelare.

Emil hade svårt att komma till men tvingar alltid motståndarnas försvarare att hålla sig på tårna, många är skeptiska till honom på SE-nivå men jag tror fortfarande att han kommer göra en del nytta för oss. Ricky hittade ganska bra ytor offensivt men hans avslut var lite lealösa, fick precis som Emil ganska dåligt understöd av övriga laget och blev utbytt lagom till att vi började få ordning på de offensiva löpningarna.

Jocke Hall hade inget roligt inhopp, kom fel till det mesta och såg mer än lovligt valpig ut, tror hans främsta problem är innebandyfrisyren. Bratt var rivig och ville massor, blev kanske lite mycket kalv på grönbete nån gång men känns som det finns någonting här, hans löp och kampvilja ligger bakom målet när han gör en bra löpning och tar duellen som gör att bollen studsar fram till Oskar.

Hedmans aktioner blev nästanbra, det klickade aldrig helt, men han är en rätt smart fotbollsspelare, hittar ytor och letar bra lösningar, borde satt sitt friläge. Ska vi lyckas i år måste skärpan i avsluten upp några snäpp jämfört med fjolåret. Tror på Hedman som inhoppare i låsta matcher. Jakob Eriksson hann väl inte vara jätteinvolverad men verkar ha bra fart och kliver in i duellerna.

Jag har varit lite tveksam till hur Oskar ska klara den högre nivån pga hans relativa tröghet men han såg kraftfull ut och är en sån goalgetter att jag tror han kommer kunna göra mål i SE också. Henrik Carlsson var den spelare jag utöver Lundgren var mest överraskad av igår, jag har tänkt på honom som en se och lära spelare som kanske får en handfull tiominutersinhopp i år, men han såg ut att ha kommit betydligt längre i utvecklingen än jag trott, såg faktiskt ut som en riktig seniorspelare och en spelare som faktiskt kan utmana om att få starta ett par matcher. Årets genombrott? Låt oss hoppas även om det såklart är för tidigt och för kort tid att ens kunna gissa med nån form av trovärdighet.

Sådärja. En ”kort” resumé och uppvisning i konsten att överanalysera en försäsongsmatch. Första träningsmatchen för säsongen säger såklart absolut ingenting så se det mer som ett försök från min sida att skriva bort den värsta matchanalysrosten.

Det är lååångt kvar innan den här nyfödingen ens börjar krypa och jag tror många kvinnor kan skriva under på att en födsel sällan är utan smärta.

Men vi är igång nu.

Jag gillar det nya tänket att satsa på unga spelare, slipa dem, för att sedan sälja vidare med förtjänst och investera i nya utvecklingsbara spelare. Det är lite av ett erkännande att vi är längst ner i näringskedjan. Något som fan var på tiden. Vår position är ju nu sådan att så fort en spelare glänser riskerar han försvinna. Vi har dessutom inte möjlighet att plocka in någon som helst garanterad kvalitet, antingen blir det stukade ex-stjärnor, spelare som börjar få slut på alternativ eller så försöker man fånga spelare med utvecklingskurvan uppåt och hoppas de kan förädlas till kvalitet. Som man sedan tvingas sälja så fort de levererar på allvar. Vilket såklart är frustrerande men görs det bra, är man medveten om problemet och anpassar strategin efter detta så kan man sakta men säkert bygga upp en bas som tar laget uppåt i systemet och hierarkin något som gör att man kan behålla kvalitetsspelarna lite längre, få lite bättre betalt, bli lite mer attraktiva för de största talangerna och voilà så har vi en positiv spiral.

Enkelt eller hur?

Nä så simpelt är det givetvis inte, det krävs en hel del innan vi kan bli en svensk motsvarighet till Porto och Benfica, som finslipat denna strategi och gör det bättre än några andra klubbar i världen.

Frågan är då vad som krävs? Hade det funnits en snygg patentlösning så hade de flesta klubbar utanför gänget som har investerare med diamanttäckt toalettpapper använt sig av den strategin. Men låtom oss fundera lite kring vad som behöver fungera om det här inte bara ska bli en charmig satsning på ungdomar som enbart leder till att det fåtal som håller någorlunda klass försvinner uppåt medan övriga följer med laget neråt. Hur ser vi till att laget ständigt går framåt trots att de bästa spelarna försvinner? Hur undviker vi att tvingas börja om från början varje gång? Hur blir vi bättre och bättre?

Well. Steg ett är rekrytering. Ska man överhuvudtaget få den här strategin att funka krävs givetvis att man hittar råmaterial. Plockar man bara in gråsten hittar man inga guldkorn hur duktigt man än vaskar. Det gäller att bygga upp en scoutingverksamhet värd namnet, hitta folk som kan bedöma vilka som har vad som krävs för att ta kliven uppåt, vilka som har den fysiska såväl som den mentala talang som behövs. Dessutom är det viktigt att man har en fungerande ungdomsverksamhet, inte bara för att kunna flytta upp spelare från de egna leden, men även för att detta ger ett kvitto att klubben har förmågan att utveckla talanger. Något som är betydelsefullt om man vill knyta till sig talangfulla och ambitiösa spelare utifrån. Den egna ungdomsverksamheten är i det perspektivet nästan viktigare som PR-apparat än att förse a-laget med spelare.

När man har råmaterialet är nästa steg att förädla spelaren till någon som kan prestera på planen, i idealfallet till någon som håller så pass hög nivå att han kan vara en av seriens toppspelare och säljas vidare. Initialt till klubbar i de högsta skandinaviska ligorna men senare förhoppningsvis till holländska ligan and beyond. Men det räcker inte att enbart idealspelaren, stjärnan, hela tiden tar kliv. Om man inte ska hamna på noll varje gång spelare försvinner måste det fokuseras på samtliga spelare i truppen. Det kanske låter självklart men jag tror man måste ha en uttalad målsättning med ambitionen att alla spelare ska utvecklas och ha en strategi för varje spelare. Hur får man maximal utveckling på andremålvakten eller fjärdeforwarden? Hur ser man till att Henrik Carlsson är redo att axla manteln när Oskar gör 15 mål på lika många SE-matcher och försvinner till Twente? Om vi ska nå framgångar med en sån här satsning kan inte goto-lösningen när en stjärnspelare försvinner alltid vara att plocka in ett nyförvärv som ska gå rakt in på dennes plats utan han måste kunna ersättas inifrån den egna truppen. Då kan man lägga pengar på spelare som inte är färdiga men kan vara stjärnor om någon säsong istället för att hitta snabblösningar för att täta till hål i startelvan. Givetvis ska man ständigt hålla koll på spelare som kan gå rakt in i en startelva, men det ska aldrig behöva vara nödlösningar och ambitionen måste vara att alla spelare som värvas har en utvecklingskurva som pekar åt rätt håll och som kan ge avkastning såväl sportsligt som ekonomiskt.

Vilket för mig in på nästa steg. Ska detta kunna bli framgångsrikt får ledningen inte gripas av panik. Det gäller att hålla fast vid den linje man satt upp. Det håller inte att i affekt över uteblivna resultat värva fyra gamla slovenska landslagsmän och Christer Mattiasson. Det håller heller inte att få hybris om laget skulle utmana toppen och plocka in ett gäng meriterade spelare för att ”garantera” en allsvensk plats. Och skulle vi mot förmodan gå upp ”för tidigt” gäller det att vara kall, inte värva tre nya spelare i varje lagdel utan hålla fast vid strategin och kanske riskera nedflyttning. Självklart får man inte vara dumdristig, det måste finnas ett ramverk av spelare som kan gå in och prestera på den nivå man befinner sig. Laget kan inte enbart bestå av spelare som är i inlärningsfas. Det gör att man, kanske främst i början, ibland kommer behöva plocka in mer rutinerade spelare. Det gäller att man har ett någorlunda slagkraftigt lag, ingen utvecklas i en slagpåse. Efter några säsonger kommer förhoppningsvis även rutinen och lagets grundstomme kunna rekryteras inifrån om det jag diskuterade i ovanstående stycke fungerar.

För den säsongen vi är på väg in i tycker jag faktiskt vi har nog med rutin, många av de yngre spelarna har redan gjort några seniorsäsonger och vi har ett par veteraner som kan ta kidsen i örat. Eller tvångsklippa Jocke Hall…

När man sen hittat en talangfull spelare, utvecklat honom och han har dominerat serien kommer givetvis klubbar med mer ekonomiska muskler, klubbar högre upp i hackordningen, tvivelsutan börja knacka på. Då gäller det att få ordentligt betalt. Det är givetvis en balansgång mellan att inte släppa spelare för lättvindigt samtidigt som man inte är omöjlig och hindrar en spelares karriär. Är man för hårdnackad kan man hamna i läget att en spelare tvekar att skriva på ett nytt kontrakt eftersom han riskerar missa sin chans att spela för Estoril i portugisiska ligan. Och att se till att spelare står under kontrakt är såklart en grundförutsättning om vi ska få betalt. Med tanke på att vi haft en ekonomi sämre än Grekland är det viktigt att spelare vet att de får ett mervärde när de skriver på för ÖIS, de kanske inte får några jättesummor nu men om de skriver på för att spela i de vackra rödblåa färgerna kommer klubben se till att de får goda möjligheter till en ordentlig payday senare.

Så nu har jag i sedvanlig ordning lallat på lite för länge om hur jag ser på den som jag anser ytterst spännande säsong och satsning vi har framför oss. Sen bör man väl poängtera att om den långsiktiga planen ska hålla måste inte bara spelarna bli bättre utan även organisationen måste hela tiden utvecklas och ses över. Scoutingen, spelarutvecklingen, på såväl senior som ungdomsnivå, ekonomin, allt måste ständigt bli bättre. Och skulle det gå så bra som vi hoppas får man inte bli arrogant och sluta sträva efter förbättring eller glömma bort vad det var som gjorde klubben framgångsrik. Inget jäkla högmod tack.

En sak till bara. Angående att låna in spelare, något som har kritiserats en del. Jag har inga större problem med detta. Skulle spelarna vara så bra att IFK kallar tillbaka dem mitt under säsongen har de troligen varit så bra att de är en avgörande faktor till att vi håller oss kvar. Tar de en plats i startelvan men inte håller mer än SE-klass och därför blir kvar hela säsongen har vi hittat två billiga spelare för startelvan som kan hjälpa oss klara nytt kontrakt. Och är de inte bra nog för startelvan har vi två billiga truppspelare som skärper konkurrensen och kvaliteten på träningarna. Dessutom är det ju inte helt otänkbart att killarna trivs i klubben, uppskattar chansen att få speltid och gärna blir kvar istället för att återvända till kalla, råa, gråa kamratgården med sin hybrissatsning på europaspel. Enda sättet jag ser att det skulle vara helt fel är om de skulle vara för dåliga, men det gäller ju alla former av nyförvärv.

Kanske låter lite konstigt att vara positiv till lånespelare när jag maler på i x antal rader om vikten av att utveckla och sälja vidare spelare. Men för att spelare ska kunna utvecklas måste det finnas konkurrens, det ska aldrig gå att valsa in i en rödblå startelva. Som sagt, det är viktigt att vi har ett någorlunda slagkraftigt lag, ingen utvecklas i en slagpåse. Kan några lån bidra till att vi kan ställa ett bättre lag på benen på vår strama budget är jag ok med det. Det är den verklighet vi lever i just nu.

Det här året är en chansning. Vi kan mycket väl åka ur. Men jag tror det är enda vägen att gå om vi på lite sikt vill kunna utmana uppåt med någon form av kontinuitet och utan att gå i konkurs. Och åker vi ur hoppas jag man vidhåller det man påbörjat. Det kommer troligen ta ett tag innan vi optimerar tillvägagångssättet. Vi får dras med lite barnsjukdomar helt enkelt.

Och nej. Jag har inte fått barn. Trots alla babyreferenser.

Jag har heller inte lärt mig hålla ner längden på mina inlägg…

 

It was the age of wisdom, it was the age of foolishness.

Hej.

Remember me? Sambadefensivs random rambler.

Jag har varit borta från det sambadefensivska rampljuset ett bra tag. Detta av lite olika orsaker av vilka den främsta är nåt så simpelt som tidsbrist.

Men en annan viktig orsak är att jag förra våren tröttnade lite på allt vad fotboll heter, något som uppstod efter orgien El Clasicos där Real Madrid och Barcelona tävlade i vem som kunde framstå som minst sympatisk. Båda vann. Eller förlorade om man så vill. Och snälla låt oss undvika eventuella diskussioner kring vem som är värst, vem som förstör för vem. I mina ögon var det två stora högar skit som gjorde allt i sin förmåga för att låta sin stank besudla fotbollen som fenomen så mycket som man bara kunde. Spelare som di Maria och Busquets som dyker oftare än Anna Lindberg för att sedan ligga och kvida som om de blivit skjutna i en kvart efteråt. Spelare som efter varje domslut bildar bisvärm runt domaren. Spelare och tränare som beter sig som treåringar med missbruksproblem i media samtidigt som de lyckas vara oerhört tråkiga som karaktärer betraktat vilket nästan är begåvat gjort. Som över hela linjen i det närmaste framstår som större skitstövlar än Dominique Strauss-Kahn.

En allmän avsaknad av respekt för varandra, för supportrarna, för sporten.

Jag vet att jag låter som en gammal trött gubbe och så kanske det är, 31 kanske är det nya 81. Men låt så vara och om ni har nåt problem med det får jag säga som Larry Merchant.

I vilket fall så blev min kärlek till sporten lite naggad i kanten. För många miljonärer som jagar boll på gräset. För många miljardärer som bossar runt i styrelserummen. För ointressant rent sportsligt på planen. Inte bara det att gapet mellan topplagen och botten blivit alltför stort, det är ju trots allt något som tack vare den ekonomiska krisen börjat luckras upp lite, åtminstone utanför La Liga. De alltför stora skillnaderna finns dock kvar överallt. De senaste årens bedömningsnivå har dessutom gjort det svårare för ett sämre lag att utmana ett bättre i enstaka matcher, det är åtminstone så det känns. När varje beröring leder till frispark, varje feltajmad glidtackling leder till ett gult kort, blir det svårt att spela tufft utan att åka på straffar och frisparkar och då är det svårt att försvara sig mot lag med överlägset spelarmaterial.

Tanken är ju fin, de skickliga spelarna ska få utrymme, det ska bli roligare fotboll och inom UEFA och FIFA jublar man åt de hårdare bedömningarna. Jag gillar själv teknisk, offensiv fotboll, jag gillar lag som försöker spela fotboll, spelare som utmanar och slår sin gubbe en mot en. Men jag vill inte se Harlem Globetrotters On Grass (vilket de förmodligen var en stor del av tiden btw…). Om bedömningsnivån är för anal såsom den varit i CL, VM och EM de senaste åren försvinner en hel del av dynamiken(i de enskilda ligorna skiljer det sig för mycket för att kunna generalisera). Jag vill att det ska vara det onda mot det goda på planen, det får inte bli så att de enda viktiga egenskaperna för en fotbollsspelare är teknik och passningsspel, det måste få vara mer mångfacetterat än så.

Ska det här handla någonting om ÖIS?

Kanske ni frågar er. Vi befinner ju oss inte riktigt på samma nivå som de stora elefanterna. Inte på samma nivå som de små elefanterna heller. De i Indien. Tveksamt om vi ens hör till flodhästarna längre. Bältdjur kanske. Jag hoppar vilt mellan kontinenterna här som ni märker.

Inledningen var bara en liten utläggning om varför min passion för fotbollen fick sig en törn förra året. Men om kärleken till fotbollen grånade lite så har kärleken till ÖIS aldrig varit försvagad. Den är intakt trots klubben inte alltid vårdar förhållandet speciellt väl. Däremot påverkade min besvikelse på fotbollen i stort lusten att skriva på Sambadefensiv negativt.

Men nu skriver jag igen. Fotbollen har lyckats locka tillbaka mig i sin varma famn fylld av perfekta glidtacklingar, eleganta framspelningar och magnifika mål. Det börjar med ett sms på fyllan och så ligger man där och myser tillsammans igen. Jag irriterar mig fortfarande på dess baksidor och tror att makten inom sporten behöver ändra inställning om man vill fortsätta hålla passionen hos supportrarna uppe, men jag har insett att jag själv aldrig kommer kunna hålla mig borta. Jag är för svag. Fotbollen för förförisk.

Så. ÖIS.

Det är ju därför vi är här.

Ny säsong. Ny säsong i division ett. Trots att vi under andra halvan av förra året var seriens bästa lag så år vi fortsätta slicka såren i svensk elitfotbolls ruffiga gränd. Eller ruffiga? Charmiga. Karaktärsdanande.

Fylld av möjligheter att bygga nåt från början. En ny kärna. Som kan ta klubben framåt, uppåt. Allsvenskan.

Dream bitches. Dream!

Det finns någonting vackert att ligga där vi ligger, där det enda man har är drömmar. Även om det är för jävla frustrerande också.

Tyvärr känns det som om det sedan förra året nya styret inte riktigt har samma vision framför ögonen. Fjolåret blev allt lite hoprafsat i all hast så det kan man inte säga så mycket om. På slutet fick man ju faktiskt ordning på grejerna rätt bra och med lite flyt hade vi kunnat lira i Superettan i år, men det kanske bara är nyttigt med ett år till, frågan är om vi varit redo ännu. Nu får vi en säsong till att odla en vinnarkultur, att låta spelare växa, att bygga grunden.

Det som känns lite synd är att man inte riktigt bygger vidare på förra årets avslutning. Att Jakobo skulle försvinna var väntat, att han gick till GAIS är trist, men jag tror ärligt talat inte att han hade så mycket alternativ på den nivån och då är det svårt karriärmässigt att tacka nej, det kan jag köpa även om det svider som fan och accentuerar mycket av det som är fult i fotbollen, men så länge vi ligger två serier under så kommer risken att tappa spelare till det grönsvarta hål av bedrövelse som är GAIS vara överhängande. Ser det dock inte som helt omöjligt att vi spelar i samma serie nästa år. Man kan ju alltid hoppas.

Förlusterna av Danny och Nico känns dock lite onödiga. Det borde inte varit omöjligt att presentera ett upplägg för Danny som är mer intressant än det Falkenberg har att erbjuda, vi bör ha bättre förutsättningar att nå allsvenskan på lite sikt, men visst, vi kanske spelar i en helt annan liga ekonomiskt och det är väl ok, vill absolut inte hamna i skuldträsket igen. Nico har sina brister, men är relativt ung och gjorde en hel del nytta förra året, läget är väl samma där som med Danny att om vi spelar i olika ekonomiska världar så är det inte mycket att göra åt. Men känslan var att man släppte iväg killarna lite lättvindigt, två spelare som hade kunnat vara del av den framtida kärnan, som kanske inte nödvändigtvis är startspelare i allsvenskan 2015 men som är en central del av truppen. Jag kan dock ha fel, det kanske inte ens fanns på kartan att hålla kvar dem.

Det är också lite synd att vi ännu än gång byter tränare, speciellt när Roberto fick så bra ordning på laget mot slutet. Men om det inte gick ihop med det civila så är det inte mycket att göra åt. Hans Prytz är ett lite oskrivet kort, det har väl sipprat fram ganska varierande recensioner men svårt att säga vem man ska lyssna på, förhoppningsvis kan han bli kvar ett tag så vi slipper dessa ständiga tränarbyten.

Min insyn i klubben är sämre än någonsin så jag vet inte om det finns en tydlig idé var klubben är på väg, hur man vill nå högsta serien och hur man vill göra för att bygga något som är så pass substantiellt att vi kan hålla oss kvar där. Om det finns någon sådan långsiktig tanke så har den kommunicerats dåligt och heller inte riktigt synts i hur man bygger truppen. Missförstå mig rätt nu, jag gillar nyförvärven. Hannes Sahlin är en stabil värvning som vi vet håller på den här nivån och nästa. Robin har jag alltid gillat och vi vet vad vi får. Emil ”Jocke the Sequel” Karlsson kan nog bli en publikfavorit, har visat att han kan göra mål i söderettan och kan troligen göra en del nytta om vi går upp också. Johan Hedman är en chansning som kan bli vad som helst, men jag tycker han är spännande och med tanke på hur bra han skriver så är han värd att satsa på bara för det. Tror för övrigt att jag kan ha mött honom på plan, vet att jag har spelat mot Rotebro vid ett par tillfällen och namnet är bekant, har dock inget minne av honom som fotbollsspelare och känner inte igen honom till utseendet. Men bara att jag minns namnet brukar betyda att han gjort någon slags avtryck. Det kan dock betyda allt från ett hattrick till att han har slagits eller varit ett arsle på planen så det är såklart svårt att dra några slutsatser om hur han kommer lyckas i sin nya rödblå mundering utifrån det.

Det jag saknar är känslan av att man bygger en trupp som på ett par säsonger kan utmana om topp tre i superettan. Fast jag kanske underskattar klassen hos ovanstående fyra. Jag har ju egentligen lite för dålig koll på Emil och Johan för att uttala mig om deras maximala potential. Men är det nåt jag saknar i truppen är det en riktig offensiv talang nu när Jakobo försvann. Nån som redan är bra i division ett men som har explosivitet, skicklighet och offensiv effektivitet för att ha potentialen att om några år vara en toppspelare i allsvenskan. Visst det är svårt för att inte säga hopplöst att hitta såna spelare när man spelar där vi gör och har den ekonomi vi har. Men fan vad jag saknar Joakim Olausson. Han hade fyllt den rollen perfekt i år.

Om man ska titta på truppen från ett strikt inför säsongen perspektiv så saknar jag, förutom en riktig offensiv talang som kan bryta mönster, bredd på centrala fältet och en pålitlig målskytt.

Bakom Seb och Lillström så känns det lite tunt med Jonte som har haft svårt att imponera och Holländer som är helt oerfaren. Och man tycker ju att vi borde lärt från förra året vikten av att ha lite rutin bland forwards, om inte annat för att avlasta ungtupparna. Emil är väl nästan mest meriterad med 9 mål i söderettan förra året och är väl den ende bland forwards som är ett någorlunda säkert kort, Hedman är som sagt en ren chansning, Oskar har visat att han funkar som tredje-fjärde forward i den här serien men har ännu inte visat tillräcklig jämnhet för att vara ett tryggt alternativ att luta sig mot när det blåser, Alexander får nog nöja sig med kvartsinhopp åtminstone under första halvan av serien, Anderberg om skadefri, vilket känns osannolikt, ser jag som ytter. Det kan mycket väl räcka med Emil, Johan och Oskar, samt Alexander som back up och Anderberg som nödlösning, men jag skulle känna mig mycket tryggare med en lite mer rutinerad pjäs för att avlasta. Vill inte hamna i samma läge som förra året där vi måste värva under sommaren för att få alla pusselbitar på plats.

Så finge jag drömma skulle en innermittfältare runt 21-22 med hyggligt med rutin från div 1-2 samt en lite äldre forward som är säker runt 10-15 mål sitta väldigt bra.

Och så Jocke Olausson på lån från Atalanta.

Jag sa ju drömma.

Mittförsvaret känns kanske också lite tunt, men Sahlin kan ju kliva in centralt och nån gång måste vi väl lita på Sehlström, om han nu kan hålla sig frisk.

Mest troligt är väl truppen satt, kanske kanske att det plockas in en mittfältare till. Känns lite märkligt att vi är så tunna där. Speciellt med tanke på frekvensen gula kort Seb brukar visa upp. Men risken är nog att man tänker att Robin eller Valter kan vikariera.

Dessutom är det väl så att man tjatar och tjatar om att ge de unga spelarna chansen, när man sen är i läget att de kommer få chansen blir man orolig för att det blir för tunt. Aldrig är man nöjd.

Ok. Det här får räcka. Hade egentligen tänkt skriva mer om ledningen men det stack iväg åt ett annat håll, får bli nästa text, förhoppningsvis dröjer det inte ett år den här gången. Några högfrekventa uppdateringar ska ni dock inte räkna med från min sida, försvinner till staterna om några veckor så jag kommer ha ännu svårare att följa laget, åtminstone de närmaste månaderna, men det kanske blir lite lösa funderingar från andra sidan pölen vad det lider. Insynen i klubben och matchreferaten får dock andra stå för. Så även vad avser dagens begivenheter i Falkenberg.

Två frostiga försäsongsmatcher avklarade. Bara resten kvar. Se upp Superettan. Se upp Allsvenskan. Nu jävlar kommer ÖIS!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha