Jan 202011
 

Så var det då klart. ÄNTLIGEN. Den sure och motvillige ”Öisaren”, Álvaro Santos, lämnar ÖIS för GAIS. Enligt ÖIS.se går Santos till GAIS på lån under säsongen 2011.

Ni kan den långdragna historien vid det här laget. Santos kom till ÖIS under senvintern 2009. I rollen som ÖIS prestigevärvning och anfallsstjärna inför återkomsten till Gamla Ullevi och Allsvenskan. I samband med övergången fick Santos en bonus i form av en rejäl sign-on. Frågan var bara om han kunde backa upp sin ersättning ute på planen.

Det ska också sägas att det inte var nog med löftena där, Santos blev nämligen också lovade att han skulle få spela tillsammans med Marcus Allbäck på ett ständigt fullsatt Gamla Ullevi. Man kan nästan se hur Santos blev blöt i ögonen och drömde sig tillbaka till fornstora dagar när han gjorde succé i Helsingborgs IF och FC Köpenhamn. När han var lätt på foten. Precis i siktet. Och snittade 0,46 mål per match.

Tänk om det kunde bli så igen!

Men så blev det inte. Förstås. Santos gjorde förvisso mål i premiären. Tillsammans med Marcus Allbäck. Inför ett (nästan) fullsatt Gamla Ullevi. Efter det gick mer eller mindre allt åt helvete. Både för ÖIS och för Santos. Förlust följde på förlust för ÖIS. Och skada följde på skada för Santos. Lägg där till enorma motivationsproblem. Gnäll. Gny. Misskött träning. För högt kaloriintag. Ännu mer skador. Ännu mer negativitet. Skuldbeläggande av medspelare: de var för dåliga. Santos skador hade dock inte bara att göra med otur (vi låter det stanna där för att inte kasta skit på folk som inte är här och kan försvara sig). För det första var han skadad när han kom till ÖIS och det är tveksamt om han fick rätt rehabiliteringsträning för att spela så tidigt som den 5:e april 2009. Visst Santos repade mod under hösten 2009 när han på egen hand höll på att skjuta ÖIS kvar i Allsvenskan. Tyvärr stannade det vid nästan.

Och som ni vet åkte ÖIS ur Allsvenskan. Som ett brev på posten höjdes tonläget i Santos gnäll gentemot ÖIS. ”Jag vill inte vara kvar i klubben”. ”Jag vill säljas”. ”Det är inget roligt när inte Mackan är kvar”. ”De andra spelarna är för dåliga”. ”Jag är för bra för att spela i Superettan”. ”Det spelar ingen roll om jag gör hundra mål i Superettan, det är ändå ingen som bryr sig”. ”Sälj mig!”. ”Låna ut mig!”.

Ni har hört hans uttalande tusen gånger om. Det var gnäll, gnäll, gnäll, gnäll, gnäll och gnäll. Shut up you fucking baby and do your job som den amerikanska komikern David Cross skulle ha sagt. Något som Lars Ranäng också sa nyligen:

- Det är klart att det inte känns bra att det har blivit som det blivit. Men det är alla lagidrotters helvete, att man värvar en spelare som plockar ut en förskottslön och sen inte är beredd att arbeta för den.

Men inte blev Santos såld. Nej, aldrig i helvete, Lars Ranäng och ÖIS satte hårt mot hårt. Santos skulle göra rätt för sin lön. Han skulle spela kvar i ÖIS och han skulle ta laget tillbaka till Allsvenskan. Tillsammans med nya tränaren Janne Andersson och Pojkbesten, Ken Fagerberg. Det gick ju som vi alla vet så där. Santos fortsatte att vara skadad. Och ineffektiv. För att inte tala om överviktig och otränad. Långsam. Ointresserad. Trög. Oslipad. Tjurig. Barnslig. Hopplös. Uddlös. Värdelös? Och så gick det som det alltid går i alla tragedier. Huvudfiguren drog med sig alla andra ner i skiten. Underskatta aldrig den negativa energins kraft. Och mycket riktigt gick allt åt helvete. ÖIS kraschade rejält. Både sportsligt och ekonomiskt.

Och där står vi i dag. Men nu ser det alltså äntligen lite ljusare ut. Nu kan vi äntligen börja om från början. Ny kula. Allt är möjligt. Borta är all negativism och allt gammalt mög. Surkartet har packat ihop sitt pick och pack och flyttat till andra sidan vägen. Skönt. Nu kan vi äntligen satsa ungt, piggt och fräscht.

Allsvenskan, se upp, här kommer Rödblått!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha