Publiksnitt, antal gjorda mål och sådana statistikgrejer brukar oftast tolkas som ganska så intressant av de allra mest insatta. Och det är exakt vad kommande text skall handla om, vilket rubriken skvallrar ganska bra om. Glädjande nog har publiktillströmningen (sett till de två inledande omgångarna för varje säsong tio år bakåt) till Superettan ökat. Det är ingenting annat än positivt. Svensk fotboll har redan väldigt bra siffror vad gäller publik sett till det gensvar man får rent kvalitetsmässigt av de elva på planen – men å andra sidan är det inte i första hand det man är ute efter när man pratar svensk fotboll.

Men tyvärr, får man säga, har antal gjorda mål hittills varit ganska så få vilket i det långa loppet även kan spegla av sig på de som besöker arenorna. Ser man krasst på det så går inte ekvationen färre mål och mer publik ihop. De går inte hand i hand. Får man det ena så brukar man få det andra, och inte tvärtom. Självklart finns det fler aspekter att väga in så som service, arenakvalitet samt rent inramningsmässigt. De svenska klackarna genererar utan tvekan extra publik även om den skaran väljer sittplats. Det är någonting extra. En krydda till. Någonting som gör upplevelsen lite bättre och lite roligare. Men med ett målsnitt hittills som pekar ganska så grovt nedåt sett till många utav de tio senaste säsongerna kan i längden bara bära åt ett håll.

Ett ökat publiksnitt

Att publiksnittet i Superettan denna säsong har ökat jämfört med tidigare säsonger är självklart positivt. Konstigt vore kanske annat med ett nyväckt intresse från GAIS, GIF Sundsvall och Örebro SK, först och främst, men där även ÖIS säkerligen kan dra en del extra publik om man jämför med Halmstad BK och Brommapojkarna, för att ta några exempel. Denna upplaga av Superettan känns stark med flera klassiska lag, vilket är ett av kriterierna för att ett intresse skall väckas till liv. Och ändå hade det kunnat se betydligt bättre ut. GIF Sundsvall stod för en närmast pinsam siffra i sin hemmapremiär där knappt 1 500 kom till Norrporten Arena, och både GAIS, ÖIS och Örebro SK var nog halvnöjda med resultatet rent publikmässigt. Med lite framgång, värme och uppfriskande spel så finns det alltså goda intentioner på att snittet skall upprätthållas även när nyhetens behag har lagt sig och serien går in i lunkdelen.

Tar man sig en titt på de tio senaste åren av Superettan så är det bara en säsong, den 2005, som har haft ett högre publiksnitt utslaget över seriens två inledande omgångar. Det året kom det i snitt över 4 000 åskådare till säsongens första 16 matcher – en siffra som till stor del kan dedikeras AIK som lyckades locka över 15 000 till Råsunda. En siffra som vissa lag inte ens nådde upp till på en hel säsong. I övrigt har det noterats lägre siffror än årets 3 186 åskådare varje år mellan 2003 fram tills 2012. Sämst var det 2008 där inledningsomgångarna lockade oerhört lite publik. ÖIS fick visserligen ihop till ungefär samma siffra som i år mot Falkenbergs FF, men totalt sett stannade det på blygsamma 1 903 åskådare per match.

Publiksnitt efter två omgångar i Superettan:
2013: Totalt: 50 988 snitt: 3 186
2012: Totalt: 46 885 snitt: 2 930
2011: Totalt: 49 078 snitt: 3 067,
2010: Totalt: 49 674 snitt: 3104
2009: Totalt: 35 186 snitt: 2 199
2008: Totalt: 30 449 snitt: 1 903
2007: Totalt: 45 166 snitt: 2 822
2006: Totalt: 46 261 snitt: 2 891
2005: Totalt: 65 780 snitt: 4 111
2004: Totalt: 37 415 snitt: 2 338
2003: Totalt: 35 810 snitt: 2 238

…men målskyttet pekar nedåt

Inget gott som inte har något ont med sig, brukar man säga. Och det stämmer in bra här också. För under samma tioårsperiod som ovan har målskyttet i år gått nedåt. I dagsläget (borträknat de matcher som hunnit spelas i omgång tre) produceras 2,125 mål per match, vilket i sig är väldigt lågt. Inte någon gång under åren 2003-2012 har ett målsnitt hamnat under denna siffra när serien har sammanfattats. Istället brukar det ligga just runt tre mål/match. Det närmaste vi kommer det nuvarande resultatet är säsongen 2005 där snittet stannade på 2,66 efter 30 spelade omgångar.

Lite, lite muntrare blir det om vi istället lägger fokus kring de två inledande omgångarna även för tidigare år. Visserligen ser det fortfarande väldigt mörkt ut, lagen måste börja producera fler mål, men tre säsonger utav dessa tio hamnade under 2,125 efter 16 spelade matcher. Senast var 2010 (2 m/p), och innan dess 2007 (2,0625 m/p) samt 2005 (2,0625 m/p). År 2003 låg antal gjorda mål per match på 2,125 vilket tangerar det bud vi har denna säsong – något som visar att snittet ändå har varit högre vid sex av tio tillfällen. Det säger onekligen en hel del. Är fotbollen moderniserad? Är lagen helt enkelt bättre på att försvara sig, eller har Superettan på tok för dåliga anfallare?

Allt är dock inte piss och pannkaka. Chansen är stor att målskyttet börjar rassla igång och att kugghjulen börja sätta i varandra vad det lider. För så har det sett ut tidigare. Snitten har visserligen varit högre redan efter två omgångar, men om man jämför dessa med det snitt som kvarstod efter 30 omgångar så hade det ökat vid åtta tillfällen (och minskat två, år 2011 och 2008). Att ÖIS och de övriga börjar spruta in mål är väl att hoppas på för mycket, men att siffran kommer att stiga bör vi alltså se som något utav en mindre garanti.

Gjorda mål per match efter två omgångar:
2013: Totalt: 34 st snitt: 2,125
2012: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 3,0083)
2011: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,85416)
2010: Totalt: 32 st snitt: 2 (slutsnitt: 2,80416)
2009: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,92)
2008: Totalt: 52 st snitt: 3,25 (slutsnitt: 2,7375)
2007: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,75)
2006: Totalt: 41 st snitt: 2,5625 (slutsnitt: 2,8166)
2005: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,6625)
2004: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 2,941)
2003: Totalt: 34 st snitt: 2,125 (slutsnitt: 3,095)

 

Då var den avklarad. Omgång två av Superettan. Några lag (Falkenbergs FF, till exempel) har fått en drömstart, samtidigt som ett par gäng fortfarande stå poänglösa. Än är det för tidigt att dra några större slutsatser – vi får nog vänta ett par matcher till hur ogärna vi än vill det – och serien är fortfarande väldigt tajt. Som den skall vara efter två matcher. Visst, vissa lag har dragit ifrån bottengängen lite grand, men fortfarande har alla lag en stor chans att kravla sig uppåt. Det finns med andra ord ingen mening i att hänga läpp ännu. Upp på hästen igen. På’t, på’t, på’t. Och det är vad som gäller för Sambadefensiv också. Därför kommer här en matchsammanfattning av den andra omgångens samtliga matcher. Först ut är…

Landskrona BoIS – Ängelholms FF 0-0

Superettans andra omgång inleddes på fredagskvällen med ett derby i Sveriges sydligaste delar. Landskrona BoIS, som vann sin premiärmatch mot Degerfors IF, ställdes mot Ängelholms FF, ett lag som varit tuffa att möta i Superettan under ett antal säsonger men som fick se sig besegrade utav IK Brage förra helgen. Och det var ett rent under att Landskrona BoIS inte kammade fullt igen. Vad som stod i vägen för tre nya poäng var en hel rad av stolp- och ribbträffar samt en storspelande Matt Pyzdrowski i Ängelholmsmålet som stod för räddningar som självaste Neuer hade kunnat ha med på sitt CV.

Allra svettigast fick han det i den 86:e minuten då han sträckte ut rejält på en egen försvarares nickskarv efter en Andreas Dahl-frispark. De 1 993 åskådarna på plats hade redan sträckt armarna i skyn och signalerat för 1-0, men genom en otroligt vass parering långt ned vid ena stolproten snuvades Jörgen Petterssons gäng på nätrassel. Och enligt målvakten själv kan de ha att göra med att han lärt sig att kontrollera nervositeten bättre.

– Jag är alltid laddad för match, men nu blir jag inte skakig längre och stressar betydligt mindre. Jag har börjat läsa spelet mer och är lugnare med bollen.

Rent spelmässigt fanns det förmodligen mer att hämta från båda lagen. Det är fortfarande tidigt på säsongen och med handen på hjärtat så var planen inte i sitt allra bästa skick. Men det var hemmalaget Landskrona som var det lite hetare laget. Det laget med lite mer boll och betydligt hetare målchanser. Lånet från Malmö FF, Alexander Nilsson, var lite upp och ned – men klart är att han kommer bli en viktig spelare rent poängmässigt under säsongen. Hittills har han kammat noll i målkolumnen, men det närmar sig premiärmålet. Under matchens gång hade han flera farliga avslut varav ett i insidan av stolpen. Låt oss hoppas att han gör ett i nästa match så att han inte får den berömda islossningen i omgång fyra när ÖIS gästar.

GAIS – Degerfors IF 3-1

1-0, Linus Tornblad (16′), 2-0, Joel Johansson (45′), 3-0, Andreas Drugge (59′), 3-1, Ferhad Ayaz (87′)
I premiären gick GAIS på pumpen mot Varbergs BoIS, men när det vankades hemmapremiär på Gamla Ullevi i lördags tog GAIS säsongens första trepoängare – och faktiskt lagets första seger i seriespel på drygt ett år. Snacka om lättnad för Thomas Askebrand och kompani. För gästerna Degerfors IF:s del har säsongen fått sämsta möjliga start. Först förlorade man med 1-0 mot Landskrona BoIS, och nu alltså även mot GAIS. Och det för ett lag som förra säsongen höll sig undan kvalplatserna nedåt genom ett sent mål i sista omgången. Möjligen är det för tidigt att analysera och dra några slutsatser ännu, men kanske, kanske går Patric Werner och hans Degerfors IF en liknande säsong till mötes. Jo, så känns det nog. I alla fall just nu. Inte heller blir det lättare matcher framöver. Nej, först skall hemmapremiären spelas på Behrn Arena i Örebro, och sedan blir det ett besök hos GIF Sundsvall på Norrporten Arena.

I upptakten utav den första halvleken var det GAIS som tog initiativet på Gamla Ullevi. Nyförvärvet Andreas Drugge byggde upp anfallsspelet från sin centrala position varifrån han fann krossbollar ut till Wallin till vänster och Hampus Andersson till höger. Han drog sig inte heller för att slå den längre bollen, lite på ÖIS-manér, mot en framrusande Linus Tornblad eller Joel Johansson bakom Degerfors backlinje. Men det var inte på en sådan boll som GAIS tog ledningen. Istället skedde det efter att Linus Tornblad mött bollen, skarvat den runt sin försvarare och sedan dragit till med ett vristskott som skruvade sig bort från den unge August Strömberg i bortamålet. Snyggt får man medge, även om Degerforsbacken som i denna text får vara anonym får ta på sig att målet ens kom till. Visst, Tornblad är snabb och allt det där, men det är inte helt OK att släppa förbi honom så enkelt. Inte heller skall försvararen förlora en sådan kort löpduell så klart som han gjorde.

Efterhand tog ändå Degerfors IF över matchbilden lite grand, och det framförallt genom innermittfältaren och lagkaptenen Tobias Solberg, vänstermittfältaren Johan Bertilsson samt den erkänt duktige Amadaiya Rennie i anfallet. Rennie var ett ständigt orosmoment och med sin aviga stil och bollsäkerhet var det ett tufft byte för Mirza Mujcic på högerkanten där Rennie mestadels höll till i sina offensiva försök. Det hettade dock aldrig riktigt till runt Vaiho i målet – förutom då Bertilsson sköt från distans just utanför den högra stolpen.

Men precis som för ÖIS så fick Degerfors IF ett oerhört tungt psykologiskt mål i baken just innan halvtidsvilan. I en kontringssituation kom Linus Tornbland i GAIS fri med August Strömberg varpå han lobbade bollen förbi honom. I en duell där bakom krigade Joel Johansson mot flera försvarare, men han vann likväl situationen och kunde således knoppa in bollen i det vidöppna målet. Tungt, tungt, tungt. Och någonstans där gick väl också matchen.

I matchens andra halvlek satte Andreas Drugge spiken i kistan med sitt 3-0-mål på frispark innan Degerfors IF tröstmålade efter en forcering med tre minuter kvar. Åter igen var det Rennie som skapade oreda med sina dribbelkunskaper där han vände hit, dit, fram och tillbaka och det några gånger om innan han fann luckan att spela in bollen till en fristående Ferhad Ayaz som ostört nickade bollen i nät. Men det gjorde varken från eller till. Tre poäng till GAIS. Tre poäng som säkerligen kan skapa lite arbetsro på Gaisgården, publiksiffran till trots. För där kan de inte vara nöjda. 3 298 personer kom till Gamla Ullevi för att se matchen. Alltså 800 under det publiksnitt som klubben budgeterat med. En fingervisning om vad som komma skall?

Hammarby IF – IFK Värnamo 1-1

0-1, Pär Cederquist (40′), 1-1, Erik Figueroa (45′)
Den absolut sista hemmapremiären på Söderstadion gick av stapeln i söndags när IFK Värnamo kom på besök. Och till ”Bajens”, förmodligen, stora förtret slutade matchen 1-1. Inte ens i hemmapremiären på Söderstadion kunde de få fira ordentligt. Tråkigt kan tyckas, i alla fall för de dryga 12 000 på plats, men eftersom Pär Cederquist gav Värnamo ledningen och Hammarby endast mäktade med att kvittera på hörna genom Erik Figueroa så är det inte så mycket mer att göra än att gå med på en poäng. Kanske inte riktigt vad de hade hoppats på i Söder. Nej, inte alls förmodligen. Likt varje säsong skall detta vara året – året då Hammarby går upp i Allsvenskan igen – men med en poäng av fyra möjliga är det väl på sin plats att man börjar tvivla. Åtminstone till en viss grad.

Det skall väl sägas att det var Hammarby som var det bättre laget. Inte så konstigt kanske, Värnamo är ett lag som förmodligen kommer hålla till i botten och då är det inte lätt att tyglas med Kennedy, Erik Sundin och allt vad de heter. Inte heller är det lätt att stå emot 12 000 sjungande supportrar. Bara det är en enorm fördel för Hammarby och ett pungslag för laget som är på besök. Man vet att det kommer att låta när man stegar in på planen, men det är nog lättare sagt än gjort att koppla bort det och enbart fokusera på sitt fotbollsspelande.

Falkenbergs FF – Ljungskile SK 2-1

1-0, Stefan Rodevåg (4′), 1-1, Patrick Hopkins (44′), 2-1, Tobias Karlsson (55′)
Lagom till Falkenbergs FF första match på den tidigare ospelbara Falkenbergs IP lockade klubben med fri entré för de 500 första åskådarna iklädda Falkenbergshalsduk. Och frågan är väl om det kom så många halsduksbärare då det totala åskådarantalet stannade på drygt 1 300 personer. En inte alltför hög siffra även om laget från havet inte har en historia av höga publiksiffror, men de som tog sig till arenan gick åtminstone hem glada i hågen. För Ljungskile SK besegrades med 2-1 vilket innebär att Falkenbergs FF nu har gått obesegrade genom de två första matcherna.

I en intervju med Sambadefensiv inför premiäromgången lyfte Hans Eklund upp Stefan Rodevåg som en viktig spelare för Falkenbergs FF på grund av hans regelbundna målskytte. Och visst hade han rätt om det. Det skvallrar inledningen av säsongen om. Ett mål mot ÖIS på Gamla Ullevi och nu även ett mot Ljungskile SK efter fyra minuters spel. Snacka om drömstart för honom själv, men framför allt för laget. Det kunde man kanske inte tro med förra säsongens bravader i relativt färskt minne.

Ljungskiles kvittering föll just före halvtidsvilan – i den 44:e matchminuten – genom Patrick Hopkins. Ett psykologiskt mål kunde man kanske tro, ett så var det säkerligen, men Falkenbergs FF mobiliserade krafter nog att ta ledningen på nytt efter 55 minuter. Då var det Tobias Karlsson som höll sig framme och stötte bollen i mål. Och några mål föll alltså inte. Kan Falkenbergs FF bli ett lag att räkna med i år? Ja, varför inte. Någon nedflyttning bör det väl i alla fall inte bli tal om. Så känns det i dagsläget.

Jönköpings Södra IF – Varbergs BoIS 2-1 (Borås Arena)

1-0, Robert Gojani (56′), 1-1, Gabriel Altemark Vannemyr (76′), 2-1, Aleksei Kangaskolkka (94′)
Försnacket till denna match handlade mestadels om det faktum att Stadsparksvallen var ospelbar och att matchen, för andra gången denna säsong, därför flyttades till Borås Arena. Det känns inte riktigt OK att planerna inte håller kvalitet nog att ens spelas på när det vankas seriespel, utan att man skall behöva spela sina hemmamatcher på bortaplan. Visst, det är väl enbart J-Södras fel i detta fall och de får väl skylla sig själva, men det ger en negativ och oseriös klang, tyvärr.

I matchens första halvlek var spelet väldigt tempofattigt, och Varbergs BoIS hade inga problem med att få stopp på Jönköpings offensiva försök. Istället var det Varbergs BoIS som i slutet utav halvleken kom igenom via kontringsbollar. Dock, vilket gjorde att halvleken slutade 0-0, mynnade det aldrig ut i något nätrassel.

När domaren blåste igång halvlek nummer två brakade det loss rejält. Hela tre mål skulle falla under denna 45 minuter långa period. J-Södra var laget som kom ut bäst, och således kom också 1-0 genom Robert Gojani ganska så väntat. Nu skulle J-Södra dra ifrån, kunde man kanske tro, men icke sa nicke. Istället tog Varbergs BoIS överhand spelet och kunde kvittera med kvarten kvar. Och självklart var det spjutspetsen Altemark Vannemyr som stod för målet. Hans tredje, redan nu, för säsongen och en ensam ledning i skytteligatoppen.

Men inte blev det någon poäng för hans Varberg ändå. Nej, J-Södra stod för en ÖIS-2011-prestation mot FC Rosengård och avgjorde i den 94:e matchminuten. Och tacka Aleksei Kangaskolkka för det. Snacka om att ge hemmapubliken valuta för pengarna. Snacka om att majoriteten av de som kom för att se premiären också kommer att återkomma – men då, förhoppningsvis, inte till Borås Arena.

IK Brage – Östersunds FK 0-0

Conny Karlsson, Dulee Johnson och Njogu Demba-Nyrén. Där har vi tre av IK Brages nyförvärv inför säsongen. Lägg till ännu ett namn, Jan Tauer, och du förstår att IK Brage är ett lag som av många anses intressanta att följa under 2013. Och det blev också seger i första matchen. Nere i Ängelholm vann med med 2-0 efter två mål i den andra halvleken. Tyvärr, åtminstone om du frågar Conny Karlsson, fortsatte inte den sviten i kväll. Någonting som han (Karlsson) var till synes bitter över i intervjun efter matchen. Skall man vara ärlig – och det skall man vara – såg spelet under stora delar otroligt tafatt ut. Från båda lagen, bör tilläggas. Men kanske framförallt från hemmalaget. Utan tvekan var det Östersunds FK som var det hetare laget. I alla fall i andra halvleken, där Patrik Carlgren i hemmamålet fick parera en del farliga målchanser å ÖFK:s vägnar.

0-0 stod sig dock matchen ut vilket därför också betyder att Östersunds FK är fortsatt obesegrade i Superettan. Någonsin.

Örebro SK – GIF Sundsvall 3-0

1-0, Mohammed Khalid (30′), 2-0, Alhassan A Kamara (44′), 3-0, Ahmed Yasin (86′)
Omgångens avslutande match vann Örebro SK oerhört enkelt mot GIF Sundsvall. 3-0 säger egentligen allt. Örebro SK är ett topplag som kommer ta klivet upp, så blir det nog, och GIF Sundsvall har ännu inte förstått att det krävs 100 % arbete för att klara av Superettan. Söndagsjogging fungerar inte. Så är det bara. Och det måste de nog förstå snarast. För nu ligger de absolut sist i Superettan som ett topptippat gäng. Till och med ÖIS är före…

 

Visst är det väl så, att det i år är världens roligaste Superettan. ÖIS har gått upp, GAIS och Örebro SK har åkt ned och favoriten Hammarby IF harvar fortsatt i landets näst högsta serie. Det känns väl inte som att Superettan någonsin har varit hetare. Näppeligen så. Åtminstone var det bra länge sedan. Och så här i inledningen utav säsongen när alla lag är fulla utav förväntan – ja, då är det svårt att se någonting negativt. Allt är uppåt. Positivt. Tipp topp, tommen opp, som en av de norska längdskidåkarna sade i vintras samtidigt som hon höjde tummen i skyn. Allt är oförstört. Det finns inga hinder. Bara möjligheter. Därifrån föddes också idén om att plocka upp denna gamla matchsammanfattningsartikeln som huserade på Sambadefensiv under ett kort tag där i begynnelsens tid. Här får ni det allra viktigaste från de andra matcherna i Superettans inledande omgång. Håll i er!

Varbergs BoIS – GAIS 3-1

1-0, Gabriel Altemark-Vannemyr (6′), 1-1, Joel Johansson (36′), 2-1, Alexander Mellqvist (38′), 3-1, Gabriel Altemark-Vannemyr (96′)
Kanske något överraskande besegrade Varbergs BoIS ett annat grönsvart gäng – GAIS – i Superettans första match på Påskbergsvallen. Nej, det var kanske inte vad gemene man hade trott före matchen, trots allt. Visserligen är inte GAIS tippade att hamna i den absoluta toppen när serien skall summeras, men de har åtminstone ett lag innehållande kvalitet nog att klå Varbergs BoIS. Men så blev det inte. Istället vann hemmalaget med 3-1 efter att man först tagit ledningen i matchens sjätte minut, tagit ledningen på nytt bara tre minuter efter Joel Johanssons kvittering till 1-1 och sedermera också dödat matchen i den 96:e matchminuten då Altemark-Vannemyr kontrade in bollen i mål när Göteborgarna satsat allt i offensiven för att om möjligt komma till läge för en kvittering.

Noterbart är att den gamle Öisaren Alexander Mellqvist stod för det avgörande målet i matchens 38:e minut. Efter ett inlägg i den 38:e minuten kunde han tämligen ostört trycka bollen i nät just efter att GAIS firat sin kvittering. Men det är väl också då, i det skedet, som man är som mest sårbar. Och det fick GAIS känna på. Nu blåser det lite kallt på Gaisgården. Förlust även i nästa match och krisrubrikerna är nära (om än alldeles för tidigt om man skall se nyktert på det).

Östersunds FK – Assyriska FF 1-1

0-1, Amin Nazari (7′), 1-1, Tobi Joseph (33′)
Utöver ÖIS så gick även Östersunds FK upp i Superettan under den föregående säsongen. Således är det också det lag som man har sämst koll på. Någonting jag antar att det allra flesta kan skriva under på. Men det är nog dags att börja stifta bekantskap med detta gäng. För bevisligen är de inte en hög hundskit. Det vittnar lördagens hemmapremiär mot Assyriska FF om. Visst, AFF hade en rätt dassig fjolårssäsong, men de är ett lag att räkna med och har så varit under en längre tid. Och att då få med sig 1-1 i sin första Superettamatch någonsin där, vad man kan anta, nerverna kunde tas på är en godkänd utgång.

Spelmässigt var det väl visserligen Assyriska FF som var det ledande laget. De kan spelet på konstgräs. Och ledningsmålet smällde man in redan efter sju minuters fotbollsspelande å Jämtkraft Arena. Målskytten hette Amin Nazari och uppvaktningen från hemmaspelare var vid det avslutningsläget helt obefintligt. Nerver, kanske. Men ändå för kasst. Det måste man säga. Helt ostörd fick han nämligen sätta pannan till, den gode Nazari.

Men Östersunds FK kom i kapp. Åtminstone målmässigt. Det dessutom innan första halvleken hade passerat. Via en frispelning signerad Mendiola kunde Tobi Joseph ganska så stapplande komma helt fri och ”placera” bollen under den utrusande målvakten. Östersund själva vill beskriva målet som ett snyggt sådant, men jag håller inte riktigt med. Det var mer ett blunda och skjuta-mål där bollen nuddade vid målvakten för att sedan rulla in i målet. Men de räknas de också.

Landskrona BoIS – Degerfors IF 1-0

1-0, Amethyst Bradley Raleni (65′)
Det var en aning speciella förhållanden inför Landskronas möte med Degerfors IF i lördags. Degerfors IF hade inte spelat en match på naturgräs tidigare under försäsongen och hemmalaget Landskrona BoIS gick för första gången ut på hemmaborgens matta då den tidigare varit ospelbar. Och att Degerfors IF inte spelat på gräs på ett par månader syntes ganska så tydligt. De var inte riktigt med och Landskrona BoIS hade övertaget sett till målchanser. Dock utan att trycka bollen i nät, trots flera möjligheter till nätrassel.

Men matchens enda mål kom ändå från BoIS:s sida då ”Surprise” pangade in bollen bakom August Strömberg i den 65:e matchminuten efter att Patrik Åström bröstat ned ett inlägg rakt i gapet på sin medspelare som bara hade att sätta dojan till. ”När jag såg bollen komma mot Åström försökte jag hitta en bra position för att få ett bra skottläge om han skulle få ner bollen till mig. Åström gjorde det bra med att på en touch få ner den och jag fick på ett bra direktskott. Det var ett snyggt mål”, sade ”Surprise” själv efter matchen.

Trots att Malmö FF-lånet Alex Nilsson, framför allt, hade lägen att utöka ledningen stannade det vid ett mål. Något som de i efterhand förmodligen inte bryr sig om alls. Tre poäng är tre poäng och de kunde näppeligen kunde fått en bättre start på säsongen. En ganska så stor smolk i bägaren var dock att nyförvärvet från Hammarby IF, Andreas Dahl, utgick skadad. Det kan kosta. Där har BoIS:arna en pådrivare, en kämpe, en framspelare och en riktigt bra hörn- och frisparksskytt att tillgå.

Ängelholms FF – IK Brage 0-2

0-1, Peter Nilsson (46′), 0-2, Mats Cato Moldskred (92′)
Nere i Sveriges sydligaste delar tog det upphaussade IK Brage en meriterande premiärvinst mot Ängelholms FF inför mindre än 600 åskådare. Med nyförvärven Jan Tauer och Dulee Johnson i startelvan gick Conny Karlssons nya gäng segrande med två måls marginal. Och det trots att hemmalaget behärskade underlaget absolut bäst under de första 25 minuterna. Men sedan kom gästerna in i det ganska så ordentligt, med Dulee Johnson som fullständigt briljant på det centrala mittfältet. Enligt utsago var han så där snuskigt bra. Tänk er Jakob Lindström-klass och ni kan nog föreställa er Johnsons betydelse för IK Brage i söndags.

0-1-målet satte anfallaren Peter Nilsson just efter att Dragan Banjac blåst igång den andra halvleken. På ett fint förarbete av Dragan Kapcevic gjorde Nilsson IK Brages första mål för säsongen. Snacka om drömstart på halvleken! Klockan hade inte ens tickat på i en minut innan bollen låg i nät. Det var dock på håret att Ängelholms FF kunde rygga in 1-1 en stund senare då målvakten Carlgren stod för en fadäs modell grande. Vid en utspark sköt han i ryggen på en av hemmalagets anfallare varpå bollen tog en luftfärd innan den gick i Carlgrens överliggare. Ruskigt, ruskigt nära.

När Ängelholms FF gick ned på en trebackslinje från minut 80 och framåt och satsade på långbollar mot offensivt straffområde kunde IK Brage kontraslå in 0-2-målet. Bollen slog Dulee Johnson och skottet sköt Mats Cato Moldskred. Conny Karlsson sov nog gôtt i söndags natt.

GIF Sundsvall – Jönköpings Södra 0-3

0-1, André Salicir (52′), 0-2, Tommy Thelin (55′), 0-3, Robert Gojani (67′)
Omgångens kanske största skräll stod Jönköpings Södra för då man bortaslog GIF Sundsvall med 3-0 på Norrporten Arena. Snacka om tung viktora. Näppeligen vad någon hade trott på förhand. J Södra är inget bonkegäng, men Giffarna satsar på allsvensk comeback omedelbart – och då räcker inte fadäser likt detta. Tre mål i arslet på hemmaplan…det är aldrig OK. Kanske var Sören Åkeby inte så pjåkig, ändå?

- En premiär är alltid speciellt för alla inblandade och kanske fanns en viss ängslan i laget, så brukar det kunna vara, sade Sundsvalls Joel Cedergren efter 0-3-fadäsen mot J Södra. Och visst är det väl så. Det finns en nervositet att handskas med. Det finns press, tryck och tunga axlar att hantera. Men man kan också bli ganska så trött på den undanflykten. Den kommer efter varje premiäromgång. År efter år. Säsong efter säsong. Har allt som man haft i bakhuvudet halvåret tidigare bara runnit av en? Jag vet inte, men det känns som en billig ursäkt som borde vara utdaterad vid det här laget.

Målen rann bokstavligt talat in i matchens avslutande 45 minuter efter att lagen gått mållösa av den första halvleken. Målskyttet öppnades av André Calisir knoppade in bollen efter en hörna. Den vågen rann sedan J Södra på – till skillnad från GAIS som istället slappnade av – och således kom också tvåan kort därpå. En aning turligt må hända, och absolut inte utefter vad som var tanken, men Tommy Thelins inlägg gick hela vägen in i målet. En glädjedödare för de 1500 åskådarna på plats på Norrporten Arena i söndags.

När GIF Sundsvall tappade allt och lite till och irrade runt som yra höns passade gästerna på att göra ännu ett mål. Daryl Smylie fann Robert Gojani och vips så var förnedringen ett faktum. Och det går inte att säga annat än att det var en rejäl missräkning från GIF Sundsvalls sida. Men det skall man ha klart för sig, det går inte att glida igenom en serie bara för att man kommer ovanifrån. Fråga ÖIS 2011-årsupplaga. Motivation slår klass i alla (de flesta…) lägen och vill man inte vinna så kommer man inte heller att göra det. Tar man inte kriget där ute på plan slutar det oftast illa. Upp och hoppa, GIF!

Ljungskile SK – Hammarby IF 0-0

Det krävdes fem raka matcher innehållande mål innan säsongens första 0-0-match registerades. Och då var det Ljungskile SK och Hammarby IF som möttes på Borås Arena då Markbygg Arena var ospelbar. Förmodligen till Bajarnas stora glädje. Nu slapp de bedrövliga Markbygg Arena och istället fick de möjligheten att röja och skapa en fin ljudkuliss på en av Sveriges vassaste bortasektioner. Men det hjälpte föga. Hammarby IF gick inte att känna igen och skall man leva upp till sina supportrars förhoppningar krävs det betydligt mer än så här. För det var faktiskt så att Ljungskile SK var det lag med bäst möjligheter att bryta dödläget. För åh, vad nära man var att ro åt sig alla tre poäng. Och det vore ju, med deras försäsong i åtagande, en rejäl skräll. Men inte var det långt ifrån. Med lite mer tur och med lite mer skärpa så hade LSK skickat hem Hammarby IF poänglösa till Stockholm. Men man fick nöja sig med ett kryss. Ett kryss som de säkerligen är rätt nöjda med ändå.

Örebro SK – IFK Värnamo 2-0

1-0, Alhassan A Kamara (60′), 2-0, Mohammed Khalid Saeid (86′)
Den första omgångens näst sista match spelades mellan topptippade Örebro SK och bottentippade IFK Värnamo på Behrn Arena i Örebro. Det ena laget skall slåss om de två översta platserna samtidigt som David Björkeryds nya gäng kommer att få kämpa arslet av sig för att hålla sig kvar i Superettan. Och sett till dagens match så är förhandsprofetiorna helt i sin ordning. För det var väl aldrig något snack om vilket lag som skulle vinna. Visst, det stod 0-0 i paus, men då hade Örebro SK varit det bättre laget och också haft en del chanser. Dock utan att täppa till helt bakåt. För på tilläggstid i den första halvleken höll IFK Värnamos nya anfallare Pär Cederqvist på att spela fram Khalili till ett ledningsmål, men då tog bollen i målramen.

Till den andra halvleken fortsatte hemmalaget att trumma på och vara det spelförande laget och således gjorde man också matchens första mål. I den 60:e matchminuten slog Haginge ett inlägg som Kamara knoppade in – och visst känns det som att det har varit osedvanligt många nickmål efter inlägg i denna premiäromgång. Crespo, som han kallas, gjorde i alla fall inget misstag vid avslutningsläget – men man kan ju undra var markeringen är vid dessa lägen generellt sett. Det känns som att det är under all kritik.

I matchens slutminuter drogs Sphetim Hasani ned i straffområdet och domare Jim Petersson pekade på straffpunkten. Straffen tog Saeid hand om och sekunderna senare låg bollen i mål. 2-0 till Örebro SK, alltså. En siffra som stod sig de återstående minuterna. Och därmed bärgade det svartvita gänget tre mycket viktiga poäng i upptakten utav säsongen.

 

Ingen Álvaro Santos med mot Sundsvall i morgon. Ingen Luka heller.

Time to shine, Ken. Du har lovat att göra ditt första mål i morgon, och du kommer nog behöva infria det löftet om vi ska åka ifrån Sundsvall med tre poäng.

Men det mest intressanta, hur väljer Janne A att formera laget? 4-4-2 i all ära, men är verkligen Nico en sån duglig startspelare att man inte ska kasta om lite för att nyttomaximera laget? Jag hade gjort det alla dagar i veckan och jag tror nog Janne också väljer att göra det. Om inte annat för att man vid behov ska kunna kasta in någon anfallare och slippa skicka in vår överblivna mittbacksbesättning. Nu är i och för sig inte Nico spelaren som man kastar in vid ett sånt behov, så kanske får han starta ändå?

Personligen ser jag möjligheten för Markus att äntligen få spela centralt i planen, som släpande forward bakom Ken. Han skötte den rollen strålande när han hade den i höstas och vi får hoppas att Janne har lagt märke till det. Dessutom kan alla ni som vill ha Björn Anklev ett steg längre upp i banan få er vilja igenom. Skulle Markus få spela framför Pavel och Seb så tvivlar jag på att någon annan än Björn får högerkanten och att Bengtsson får göra seriecomeback som högerback. Alex lär dessutom få ta vänsterflanken, och för första gången i år kan vi kanske få till ett riktigt naturligt kantspel. Den här uppställningen är spännande på många sätt om ni frågar mig och det är det bästa vi kan få fram av det material vi har tillgängligt (förutsätter att Mellqvist inte är redo för att starta annars kanske det hade kunnat diskuteras lite).

Jag känner mig precis lika optimistisk som innan jag läste om återbuden, även om Santos är ett tungt avbräck så öppnar det andra dörrar och förhoppningsvis kan det bli bra ändå. Det som är sämst är att vi tappar vår enda spelare som är i målform men som sagt, time to shine Ken. Det är dags att ta ansvar nu och få in bolldjäveln i målet!

Annars då?

Ja Sundsvall är ju obesegrade hemma, men detsamma gäller ju oss hemma som borta så det är ingenting att bry sig om. Konstgräset där uppe talar inte till vår nackdel, vi behärskar det underlaget och stundtals spelade vi riktigt bra mot Gefle. Det finns således goda förutsättningar för att vi ska kunna plocka med oss alla tre poängen hem. Vi skapar ju målchanserna så det är bara att hoppas att man har tränat avslut den senaste veckan. Sören Åkeby verkar dessutom få se den här matchen från läktaren, tvivlar på att det gör verkligen till eller från men man kan ju hoppas.

Tidigare möten

Vi mötte ju dem 2007 och förlorade med 2-0. Trots att jag såg andra halvlek så kommer jag faktiskt inte ihåg någonting av vad som hände på planen. Men roligt hade jag i vart fall. Senaste mötet innan det var 2005 men den matchen såg jag inte så jag ska inte uttala mig. Annars var jag där 2003 när Paulinho gjorde mål efter en minut och det resultatet stod sig matchen ut. En ganska medioker match vill jag minnas.

Idrottsparken i Sundsvall

I mitt tycke en av Sveriges fräschaste fotbollsarenor. I storlek är den bra anpassad efter Sundsvalls förutsättningar och den är modern och riktigt trevlig. Lite småkorrigeringar och jag hade inte haft något emot att ÖIS spelat sina matcher där (fast i Göteborg då). Har nog aldrig besökt bortasektionen då den platsen vi fick 2007 kändes lite provisorisk men jag kan tänka mig att man ser helt okej från kortsidan där bortasektionen är belägen. 100 kronor för inträdet är också överkomligt.

Och för er som ännu inte har kopplat, vi glömmer inte bort vilket datum det är i morgon!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha