Stiltje. Finns det något värre? Något mer hopplöst, glåmigt och ointressant? Jag tror faktiskt inte det. Tristess. Det händer absolut ingenting. Allt står still. Försäsongen när den är som allra värst. Jag är uttråkad, rastlös och smått apatisk. Om inget händer i morgon så kommer jag. Typ. Som tur är har vi nu bara tre dagar kvar till årets första träningsmatch. Tre långa dagar förvisso men fram till dess att det smäller på Valhalla IP på tisdag kväll får väl jag/ni/vi fördriva tiden med hjälp av Göteborgs 33:e Filmfestival och vad som verkar vara en helt fantastisk dokumentärfilm om domaryrket:

LES ARBITRES/KILL THE REFEREE

YouTube Preview Image

Visningsdagar och tider: Måndag: 1/2 20:00, Tisdag: 2/2 20:00 & Onsdag: 3/2 15:00

Don’t sleep on this! Kan bli årets filmupplevelse alla kategorier. Sista scenen i trailern är rent guld. Helt i klass med Alexander Mellqvist sena vinstmål mot Halmstads BK. Framförallt vill ni väl inte missa Peter Fröjdfeldt liggande i sängen – i bar överkropp! – snackande om olika domslut. Som de säger i staterna, obetalbart!

Vad vill vi sedan se på tisdag kväll på Vippen? Tja, säg det. Med tanke på att det är väldigt tidigt på säsongen och att spelarna är inne i en tung träningsperiod kan vi väl inte förvänta oss så mycket rent spelmässigt. Nej, det blir nog som vanligt, det vill säga risigt spel, stelfrusen publik och en slumpmålsseger för något av lagen. Ska vi säga att Nicolas Sandberg snubblar in en boll efter en Zavadilhörna i 67:e matchminuten? Det finns dock ett par saker som jag är särskilt intresserad av att få svar på i samband med nästa veckas träningsmatch mot BK Häcken:

  • Álvaro Santos – vara eller inte vara?
  • Björn Anklev – ytterback, mittfältare eller anfallare?
  • Hur ser Peter Abrahamsson ut efter en längre tids skada och en säsong på avbytarbänken?
  • Hur långt har Luka Mijaljevic kommit som spelare, är han att räkna med redan i år?
  • 4-4-2 eller 4-2-3-1?

Varför jag är intresserad av Álvaro Santos vara eller inte vara ger sig nästan av sig själv. Vilken ÖISare är inte intresserad av Santos relation till klubben och de övriga spelarna i truppen? Om jag har förstått saken rätt har Dick Last sagt att det inte finns några konkreta anbud för ÖIS att ta ställning till och att Santos utspel i diverse nyhetsmedier är uppblåsta och överdrivna samt att om Santos är hel och i form så spelar han mot Häcken. Det låter väl bra? Om jag ska vara ärlig är det främst det där avslutande om hel och i form som jag tvivlar på. Klart som tusan att Santos inte är hel och i form. Det är trots allt början av februari och 14 minusgrader, snö och is ute. Tror ni att Santos är hel och i form då? Nja, jag säger The Henrik Larsson Syndrome. Han har väl knappt tränat med det övriga laget sedan han kom tillbaka från Brasilien. Men om han spelar ska det bli väldigt intressant att se hur han uppträder. Kan det kanske ändå bli så att ÖIS behåller Santos över 2010?

Sedan har vi då den högintressanta frågan om universalgeniet Björn Anklev. På vilken position kommer vi att få se Anklev denna säsong? Av allt att döma tycks det bli så att Anklev fortsätter som ytterback även under 2010. ”Janne förespråkar att spela med offensiva ytterbackar och eftersom jag är offensivt lagd så är mitt mål att vara med så mycket som möjligt i anfallsspelet. Sedan ska jag nöta på min högerdoja så att jag har en bättre procent på inläggen.” Med tanke på det uttalandet får vi nog fortsatt se Anklev som ytterback. Något som säkert överraskar de flesta ÖISare med tanke på att vi också har Christofer Bengtsson som har visat att han behärskar spelet i Superettan. Men om nu Anklev ska spela högerback säsongen 2010 så vill jag verkligen se att han utvecklas i den riktning som han själv önskar i det citerade stycket. Jag vill se en större delaktighet i det offensiva spelet, fler löpningar – efter säsongen vill jag kunna kalla Anklev för det lilla pendeltåget – och jag vill framförallt se bättre inlägg- och passningsspel från vår lagkaptens sida. Och gärna redan mot Häcken på tisdag, men det är kanske att begära för mycket.

Först ett finger som gick ur led och en längre tid i sjukstugan. Därefter fick han nöta bänk bakom Bengan Andersson. Nu är dock Peter Abrahamsson äntligen tillbaka. Den stora frågan handlar förstås om i vilken form Peter är just nu. När han skadades var han aktuell för U21-landslaget men under fjolåret blev det som bäst spel i ÖIS U21-lag. En viss skillnad kan man säga. Istället för att mota skott från Mario Ballotelli och Theo Walcott fick Abrahamsson känna på strumprullare från Peter Nyström och Tobias Sana. Hur påverkar ett sådant mellanår en ung och talangfull spelare? Förhoppningvis inte alls. Om allt vill sig väl är Abrahamsson tillbaka starkare och bättre än vad han var hösten 2008. Och då blir han inte att leka med. Vi som såg honom den säsongen vet vilken potential han har och det ska därför bli kul att se hur han står sig mot målskyttar som Mathias Ranégie (kommer dock sannolikt inte att spela på tisdag), Jonas Henriksson, John Chibuike och Paulinho. Häcken blir en bra återintroduktion till spel på elitnivå.

Och så har vi då killen som i alla fall jag hoppas ska bli en ny Ken Fabergberg, Luka Mijaljevic. Jag måste säga att det ska bli oerhört kul att se hur Mijaljevic står sig mot riktigt bra motstånd. För Häcken är en riktigt bra värdemätare. Senast i lördags spelade man 1-1 i en match mot norska Sandefjord. De träningar jag har sett med Mijaljevic skvallrar om en talangfull spelare som bara måste växa till sig lite fysiskt för att ta nästa steg. Nu är det bara att hoppas att en rejäl elitförsäsong hjälper Luka att ta nästa steg. Han ska trots allt bli ÖIS nästa stjärnanfallare.

Avslutningsvis har vi då frågan om vilket spelsystem som ÖIS väljer denna säsong. Visst borde vi få en försmak på det redan i denna match? Personligen föredrar jag en 4-2-3-1-uppställning. Som jag ser det passar vårt nuvarande spelarmaterial – med idel starka centralfältare – bäst för detta system. För att inte tala om att vi ser lite tunna ut på anfallssidan. Då är det väl bättre att spela med en anfallare och tre offensiva mittfältare. Vi har trots allt Markus Anderberg, Markus Gustafsson och Alex Perreira som är duktiga på att spela bakom en ensam anfallare. Det sägs dock att Janne Andersson är inne på att spela 4-4-2. På tisdag får vi kanske svaret. Om Santos inte spelar på tisdag hoppas jag vi får se följande startelva:

Så ska då även jag göra debut som skribent på Sambadefensiv, bloggen som alltmer växer fram som ett rödblått slagskepp på internets mörka vatten. Förhoppningsvis lyckas jag hålla den standard som satts av Martin och övriga skribenter.

De av er som följt ÖIS klotterplank de senaste åren kan ha ramlat över mina ofta evighetslånga alster om allt från enskilda matcher till potentiella nyförvärv och min käpphäst, träning.  Ni som gjort detta och sedan faktiskt orkat läsa skiten kommer säkerligen känna igen er. Min ambition är att höja nivån och kvaliteten från dessa inlägg när jag nu äntrar bloggosfären. Sen får vi se. Det blir vad det blir.

Jag är ju faktiskt inte helt ny på sambadefensiv, var med på ett hörn i förra årets supporterintervjuer så jag vet vilket ansvar som lagts på mina axlar. Känner mig nästan som en provspelare som lyckats spela sig till ett kontrakt och nu är det upp till bevis. Bara att hoppas att jag inte är en Henri Scheweleff som kommer in, lirar skjortan av folk under provspelet för att sedan gå halvbra under sin första tid i klubben, bryta benet och efter detta vara lika stel som Iheb Hamzeh.

Den fotbollsspelare jag strävar att efterlikna är istället Lothar Mattheus. Grundposition långt bak i banan, stabil, styr och ställer, för att när läge finns kliva fram och sätta en avgörande passning eller gå på eget avslut. Ibland kontroversiell. Alltid arrogant.

Det där skrev jag enbart för att få ha med Lothar Mattheus och Iheb Hamzeh bland etiketterna.

Men nog om den minst intressanta Öisaren på den här bloggen, yours truly, det var ju utlovat porr. Vacker, sensuell men också riktigt rå porr. Den bästa sorten.

YouTube Preview Image YouTube Preview Image

Ahhh…

Som alltid efter att ha tittat på porr måste vi såklart ta en sekund för att kontemplera och analysera vad det är vi just sett.

För det första, som ni säkerligen redan förstått, så var detta från säsongen 2003. En riktigt skön säsong. Erik Hamrén och Afonsos sista säsong med sällskapet där vi började lite knackigt, tappade Jeff och Ulander, men trots detta stängde säsongen med fem raka segrar. Vid dessa fem avslutande vinster var våran vanligaste uppställning; Dick Last-David Marek, Valter Tomaz Jr, Markus Dahlin, Anders Prytz-Christian Hemberg, Markus Johannesson, Afonso, Robin Ganemyr-Paulinho, Boyd Mwila. Om jag nu inte minns helt galet. Fyra forwards på banan med Dräparen som ankare bakom en magnifik Afonso som offensiv fältare och Hemba till höger. Offensivt någon? Ett lysande exempel på att ett ”välbalanserat lag”  inte måste betyda livrem och hängslen och 7-8 spelare som alltid tittar bakåt innan de tar ett steg framåt. Det räcker med skickliga spelare,  löpvilja, rätt attityd och en landslagsmässig Dräpare som passningssäker galärslav på mittfältet.

För det andra. Kolla på målen vi gör. Det är riktiga fotbollsmål. Instick, omställningar, boll ut på kanten, inlägg, spelare som kommer med full fart mot första stolpen, spelare som är vakna och hugger på returer, spelare som tar löpningar för varandra, som tar egna initiativ, som vågar. Fantastiskt. Hoppas verkligen Jannarna A och C kan få in lite av detta i ÖIS anno 2010, för ett riktigt anfallsspel med rörlighet och en tydlig tanke har vi inte haft sedan just 2003.

För det tredje. Afonsos frisparkar, Paulinhos fyra mot Öster, Prytz frispark mot AIK, Valters ohämmade glädje när han gör mål, Boyds ryck, en Boyd som faktiskt är beredd att ta en smäll för att göra mål, Johannes straffar, etc etc.

För det fjärde, Valters ohämmade glädje när han gör mål.

För det femte, Valters ohämmade jävla glädje när han gör mål.

Finns väl inget mer passande sätt att avsluta sitt första inlägg på Sambadefensiv än med Valter Tomaz Jr.

© 2011 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha