Med handen på hjärtat så var ÖIS 2-1-seger över Östersunds FK inte den allra mest välförtjänta genom tiderna. Under långa stunder tvingades ÖIS till att enbart fokusera på försvarsspelet vilket i sin tur ledde till att det offensiva fick lida. Oskar Wallén fick ägna sig åt att försöka fånga in förlupna långbollar från ÖIS-försvaret och Emil Karlsson fick på egen hand försöka roffa åt sig bollen och sätta fart mot Petter Augustsson i ÖFK-målet. Men denna gång räckte det till sist ändå för att ta säsongens tredje trepoängare efter att man visat upp en effektivitet som vi inte sett till särskilt ofta tidigare under säsongen. Johan Hedman stod på rätt plats och sköt in 1-0 och Jacob Ericsson kunde med stor hjälp av motståndarmålvakten sätta 2-0-målet efter att han vänt bort två försvarare i och en samma rörelse.

Två mål som räckte för att vinna nykomlingsmötet på Gamla Ullevi. Alexis Mendiola reducerade på ett synnerligen vackert vis efter 71 minuters spel och därefter var det ett enda stort bombardemang ned mot Peter Abrahamsson. Inbytte Moon visade prov på fart och fläkt under fötterna och då Öisarna vacklade och tvekade kring att ta duellerna för att inte riskera att åka på en straffspark så kom han oroväckande nära ÖIS-målet ett antal gånger. Med sina kvicka och oförutsägbara vändningar lyckades han tråckla sig fram genom både en, två och tre spelare innan han slog in bollen framför mål.

I och med lördagens trepoängare tog ÖIS ett minikliv bort från kvalregionerna i tabellen. Man passerade med liten marginal både Östersunds FK och Jönköpings Södra. Framför allt ger det en tilltro till det de håller på med. De får känna att de kan vinna matcher. Även då motståndaren för spelet och i grova drag dirigerar matchens skeende. Att det finns saker att jobba på vet både Jacob Ericsson, Peter Abrahamsson och Hans Prytz  – men att få uppleva vinnarkänslan stärker sammanhållningen och tron på det de gör inom gruppen. Utan tvekan.

Till matchen mot Örebro på fredag kommer urvalet av spelare att vara lite större. Azulay, Lundgren samt Bratt kommer att ha avtjänat sina avstängningar och möjligen kommer Sebastian Ohlsson vara kvitt sina lårbekymmer. Men frågan om det räcker för att kunna rubba Superettans bästa och bredaste lag. Så här på förhand känns det som en omöjlig uppgift. Hittills har Örebro kammat fullt hemma på Behrn Arena och med det går man som tåget i toppen av Superettan 2013. Örebrosupportern Thomas Nordahl uttalade sig för någon vecka sedan och sade då att laget i mångt och mycket kommer att vinna rubbet på hemmaplan och det finns väl egentligen ingen anledning till att betvivla hans påstående. Något kryss här och någon förlust där kommer inträffa, men i det stora hela känns ÖSK som ett alltför hemmastarkt lag för att kasta för många poäng i sjön.

Säsongen 2009 möttes lagen på Gamla Ullevi. Då vann Örebro med 1-0 efter mål av Kim Olsen. Foto: Bildbyrån

Säsongen 2009 möttes lagen på Gamla Ullevi. Då vann Örebro med 1-0 efter mål av Kim Olsen. Foto: Bildbyrån

Örebros hemmafacit 2013:

2013-04-08: Örebro SK – IFK Värnamo 2-0
2013-04-15: Örebro SK – GIF Sundsvall 3-0

2013-04-29: Örebro SK – Varbergs BoIS 3-1

2013-05-13: Örebro SK – Degerfors IF 2-0

2013-05-22: Örebro SK – Ängelholms FF 1-0
2013-06-02: Örebro SK – Östersunds FK 2-0

Sex matcher. Sex segrar. 13 mål gjorda. Ett mål i baken. Det känns som en omöjlig uppgift. Om än inte som att koka ägg i iskallt vatten, men i alla fall snudd på. Vi bör åtminstone inte räkna med någon som helst poängutdelning. Så pass nyktra bör vi vara i vårt bedömande. Jag vill inte få det till att ÖIS är slagna på förhand, att vi lika gärna kan ringa Peo Ljung och meddela att vi uteblir då vi ändå kommer att förlora och således inte vill bekosta resan upp, men det kommer en klart mer avgörande match bara omgången därpå.

Allt kan så klart ske. Örebro SK kan ha en skitdag, de kan underskatta ÖIS och därmed hamna på hälarna, eller så slår ÖIS till med en AIK-prestation och överträffar sin egen prestationsförmåga, men i nio fall av tio är det ÖSK som går segrande ur en sådan här strid.

Skulle det därför bli förlust på fredag är det bara till att glömma illa kvickt och börja fokusera på den oerhört viktiga hemmamatchen mot IFK Värnamo. Näst sista matchen före uppehållet. En nyckelmatch, och en match som ÖIS måste vinna i det läge klubben just nu är i. Segrar måste komma mot lagen som huserar i samma del av tabellen. Det är en förutsättning för att hålla sig kvar i Superettan. Men för all del, vinn redan mot Örebro så har ni de tre ”Värnamopoängen” intjänade. Det går hur bra som helst.

 

Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

 

Efter uppvisningen på läktaren nere i Landskrona i förra veckan får Hans Prytz finna sig i att beskåda morgondagens derby från läktarplats. Det är priset man får ta när man trampar i klaveret, blir överhettad och slänger ur sig ord som domaren inte anser OK för att fortsatt få coacha sitt lag från sidlinjen. Istället kommer ansvaret att läggas på Jonas Karlén och Marcus Lantz under själva matchen, men där Hans Prytz har petat, donat och haft sig ända in på avspark. Smällar man får ta, men det kommer förmodligen inte att göra någon större skillnad på hur ÖIS agerar. Den enda skillnaden är att Prytz röst är utbytt mot Karléns.

I nuläget är det mindre än 24 timmar kvar tills dess att det smäller på Gamla Ullevi, och inför vad som komma skall har GAIS officiella hemsida talat med ÖIS tränare Hans Prytz. Han säger att pressen kommer att avgöra – det lag som kan hantera den bäst kommer att vinna – och han säger också att IFK Göteborg och BK Häcken får ursäkta, detta är det hetaste derbyt i stan’ denna säsong. Ett påstående som man gladeligen nickar medgivande på.

En av årets höjdpunkter närmar sig – Göteborgsderby mellan ÖIS och GAIS. Kommentar?

Det känns jätteroligt, framför allt att det är derby. De andra får säga vad de vill – de blåvita och gulsvarta – men det här är det bästa derbyt för året. Det blir fest på Ullevi. Får vi nu bara väder och vind med och det blir bra med folk kommer det bli jättebra. Vi är hur sugna som helst.

ÖIS gick ju fint i Svenska Cupen och kommer med fyra av sex möjliga poäng från de två senaste matcherna i Superettan. Hur är läget i laget inför derbyt?

- Bra. Och vi har ju fått klara oss utan kapten Jakob Lindström i de senaste matcherna men nu är han tillbaka till imorgon. Jag har alla spelare tillgängliga så det är som man brukar säga angenäma bekymmer för en tränare. Det känns himla bra.

GAIS har startat säsongen lite tungt medan ÖIS som tidigare nämnt har gått bättre. Vad tror du om matchen?

- Det gäller att palla läget. Det är inga hemligheter. Jag har sett alla GAIS matcher, på plats eller på tv och jag vet att Thomas sett oss, så även om man inte kan överraska så mycket så gäller det att just palla läget och vara bra när det gäller. Det är mer folk än vanligt på matchen, och mer hype kring matchen. De som tål pressen bäst vinner helt enkelt.

Jag tackar Hans för en trevlig pratstund och säger att jag hoppas på en riktig bra match och att bästa laget vinner, och Hans stämmer in.

- Precis. Vi önskar varandra inte lycka till utan hoppas på en riktigt bra match. Jag tycker att det är fantastiskt att vi kan bjuda Göteborgspubliken på ett riktigt derby. Säga vad man vill om premiären mellan IFK och Häcken men det här känns mer som det riktiga derbyt för året.

Vad gäller GAIS har Thomas Askebrand under dagen valt att ta ut följande matchtrupp: Tommi Vaiho,  Jimmy Tamandi, Kenneth Gustafsson, Björn Andersson, Jeffrey Aubynn, Jesper Floren, Adam Eriksson, Adnan Maric, Hampus Andersson, Linus Tornblad, Joel Johansson, Patrik Wallin, Andreas Drugge, Mommo Abdulrahman, Fredrik Jonsson, Malkolm Moenza, Calum Angus och Oliver Gustavsson.

Saknas gör skadade Richard Spong, Marcus Översjö och August Gustafsson Lohaprasert samt de två avstängda Mirza Mujcic och Andreas Augustsson. De två sistnämnda är två rejäla avbräck som vid tillgänglighet utan tvekan slår sig rakt in i startelvan. Ojusteheter har dock straffat sig. Augustsson fick två matchers avstängning efter sin armbåge på en motspelare nere i Ängelholm och Mirza Mujcic visade prov på orutin då han drog på sig två gula kort inom en kort period i den senaste hemmamatchen mot Östersunds FK.

 

David Leinar är den spelare i dagens trupp som har representerat ÖIS vid flest tillfällen. Tätt bakom sig har han två andra rutinerade herrar, Christofer Bengtsson och Peter Abrahamsson, men med sina 107 framträdanden i a-lagsdressen sedan ankomsten 2009 leder David Leinar racet som relativt ohotad etta även ett tag framöver. Det finns näppeligen någon i dagens spelartrupp som har bättre koll på det som hänt runt omkring ÖIS, egentligen sedan han själv anslöt för fem säsonger sedan, och därför tog vi oss ett snack med ÖIS ålderman under fredagens pressträff i Gamla Ullevis presscenter av vilken ni ser resultatet nedan.

Det blir bland annat surr om Svenska Cupen och dess framgångar, mardrömsöppningen på seriesäsongen, om hans och Christofer Bengtssons revanschlusta från det senaste ”riktiga” GAIS-derbyt som slutade i en förnedring utan dess like och att det enbart är av positiv betydelse att truppen till största del är utbytt sedan dess. Vi pratar även om det faktum att han efter två säsonger med lagkaptensbindeln runt högerarmen har fått lämna över densamma till Jakob Lindström, men att han fortfarande ser sig själv som en ledare och ett viktigt kugghjul i ÖIS upplaga 2013.

Ta oss igenom Svenska Cupen och resan ni stod för där.

- Det har varit en framgångssaga för oss med vårt unga, nya, lag. Gruppspelet innehöll härliga segrar mot Syrianska och AIK, en bra halvlek nere i Halmstad och en förryckt utvisningsmatch nere i Växjö mot Falkenberg där vi gör det OK i andra halvlek och vinner.

- Jag tycker vi gör det riktigt, riktigt bra uppe i Stockholm i onsdags. Vi har framför allt lite otur med stolpskotten i början av andra halvlek. Vi startade matchen bra, speciellt den första kvarten, men det blev jämnare när vi släppte in Djurgården i den andra delen utav halvleken. Vi startade sedan andra halvlek som vi startade den första, men så släpper vi till ett mål på en fast situation i fel läge och det var onödigt på flera sätt.

Nya, unga, ÖIS säger du. Med tanke på alla yngre, har det varit lite naivt med tanke på all framgång det senaste?

- Nej, det skulle jag inte vilja säga. Det känns som att de unga har huvudet med sig och vet vad som krävs. Det är självklart att man skall ta med sig sina framgångar och växa av det, men jag tycker att de håller det på en ganska bra nivå och de har inte svävat i väg.

Det rutinerade gardet inkluderat dig, Christofer Bengtsson samt Peter Abrahamsson har en viktigt uppgift att hålla det på en bra nivå?

- Absolut. Det gäller att hitta balansen i laget och när det vankas tuffare matcher, likt det kommande derbyt, gäller det att visa ett lugn och få med gruppen i att tro på uppgiften. Att gå ut med ett stort självförtroende och fortsätta den här resan.

Du är en av lagets ledare, men du har tappat bindeln. Vad ligger till grund för det?

- Det får du egentligen fråga [Hans] Prytz om. Han bestämmer den biten och jag rättar mig efter det. Jag har varit lagkapten i två år och är stolt över att ha varit det i en förening som ÖIS. Bindel eller inte, jag ser mig fortfarande som en ledare i laget och jag tycker att Jakob [Lindström] är en fantastik symbol för det unga, kaxiga, ÖIS. Trots sin ringa ålder är han redan en fullgod kapten. Jag kan inte tänka mig en bättre ersättare.

I år är det egentligen första säsongen som du har fått konkurrens om speltid i backlinjen på ett par säsonger. Kände du att du höll på att tappa din plats när Hans Prytz ändrade fram och tillbaka under försäsongen?

- Mja, jag tänkte inte så mycket på det. Jag visste att han [Hans Prytz] skulle gå runt en del i början för att testa och för att forma laget så bra som möjligt. Då var det bara att visa sin bästa sida och ge järnet på träning och match, så fick man se vilket lag som stod på benen i premiären. Nu har jag fått spela ihop med Adam [Rosén] och det blir bättre för varje match.

Kan konkurrensen ha gagnat och sporrat dig?

- Det är alltid bra med konkurrens på alla positioner, så det gagnar nog både mig och laget i stort.

I säsongsupptakten blev det två stora bakslag mot både Falkenbergs FF och Assyriska FF.

- I Falkenbergsmatchen kom vi inte upp i den nivå som vi haft under försäsongen och jag tror att det berodde på premiärnerver. Helt plötsligt hade vi press på oss att gå ut och vinna. Den delen tog hårt på det mentala planet och därför låste det sig. Vi såg allmänt trötta och sega ut och fick inte igång något spel. Det kan bara förklaras med en mental blockering av anledningen att det låg press på oss och att vi inte var vana med det, i kombination med att vi hade fina resultat mot allsvenska lag i Svenska Cupen.

Mot Assyriska var det en brokig start som stjälpte er.

- Då visste vi att vi hade haft en dålig premiär och skulle upp till Södertälje för att spela bättre. Och så får vi den starten. Vid första målet var det lite studsar och vid det andra är det en handssituation på mig själv där jag, Peter och deras forward brottas varpå den studsade via mig och in i mål. Det var mycket små situationer som gjorde det, men jag tycker att vi i andra havlek får igång spelet och trycker tillbaka dem. Det som saknades var de heta målchanserna.

Så kom trepoängaren mot Brage, tillslut. En lättnadskänsla?

- Ja, två förluster på de två inledande är ingen rolig start. Samtidigt är det en lång serie med 30 matcher i Superettan så vi visste att det var en lång väg kvar. Det var bara att tugga på och vi tog en välbehövlig, rättvis och väldigt skön seger.

Ni åkte sedan till Landskrona och vann med 4-2. Kan den ganska så risiga planen har gynnat er som bortalag då det var svårt att rulla boll?

- Det vet jag inte. Vi vill också spela snabbt och rulla längs backen. Planen tänkte jag inte på, vi var bara väldigt hungriga från start. Sedan hade vi denna gång tur med oss när de [Landskrona BoIS] nickade i ribban i början. Efter det får vi 1-0 och därefter vågar vi spela ut och gör det riktigt bra första halvleken ut och leder med 3-0 innan hörnan som bjuder in dem. Men vi redde ut det på ett väldigt starkt sätt.

Du är en av få som var med 2009 när de senaste derbyna spelades. Ingrediens för att undvika en ny fem-etta?

- Det är bara positivt att enbart jag och [Christofer] Bengtsson var med i matchtruppen mot GAIS 2009. Då är det inga som har med sig några tunga ryggsäckar i bagaget. En ny match, ett nytt derby och helt nya förutsättningar. Ni kan räkna med att både jag och Bengtsson är rejält revanschsugna!

 

Att Oskar Wallén var en av de allra viktigaste pusselbitarna i ÖIS avancemang till Superettan i höstas är svårt att argumentera emot. Med sina 24 framträdanden var han en av dem som spelade mest konsekvent i det lag som slog alla poängrekord i landets tredje högsta division. Över 26 matcher mäktade ÖIS med att producera 61 mål framåt och för 13 av dem stod Oskar Wallén som registrerad målskytt i matchprotokollet. Utöver det agerade han framspelare vid fyra tillfällen vilket ger oss ekvationen att han var ytterst delaktig i drygt 28 procent av ÖIS totala målskörd. Det är inte att leka med!

Det fortsatte med mål redan i Svenska Cupens första omgång där ÖIS efter en gastkramande historia tog sig i kragen och slog IFK Falköping med 3-1, och på den vägen har det varit. Mot AIK klev han fram gånger två och skickade hem Andreas Alm och hans mannar med svansen mellan benen – och i kvartsfinalen var det Oskar Wallén som stiligt skarvade in matchens enda mål mot Falkenbergs FF vilket sedermera renderade i en semifinal på Stockholms Stadion. Man kan lite slarvigt säga att det är Oskar Wallén som är den absolut största orsaken till att ÖIS så sent som i onsdags stegade ut för att möta Djurgårdens IF i kampen om en finalplats på Friends Arena. Utan hans formidabla och oerhört viktiga mål i kritiska lägen hade ÖIS resa stannat vid ”ett gott försök att rå på de allsvenska jättarna”.

Men inte ens framgångsskaparen själv hade kunnat tro på att resan skulle hållas i liv fram till en snöplig 1-0-förlust mot Djurgårdens IF, endast 90 minuter fotboll från en match om Europaspel på nationalarenan i Solna. Istället var tanken inledningsvis att ta chansen att anta tuffa motståndare inför den stundande Superettansäsongen.

- På papperet var det den svåraste gruppen vi kunde hamna i. Men vi tog varje match för vad det var och gick självklart in för att vinna alla matcher, men framför allt för att få tre bra tävlingsmatcher under försäsongen. Klart att det är överraskande att ett nyligen uppflyttat Division Ett-lag slår ut tre allsvenska lag, så det var mer än vad man hade hoppats på.

Det tog slut i onsdags, men trots allt en väl genomförd match.

- Det får man säga. Klart att det är surt att förlora, speciellt när vi kände att vi var så pass nära, men vi gjorde en bra insats och måste vara nöjda över den. Det känns ändå helt OK.

Av tonen att döma hade han önskat lite mer av sig själv när chansen till att nå en final på Friends Arena faktiskt var inom rimligt avstånd, men med lite perspektiv på saker och ting är han inte alltför besviken över sig själv och sin egen insats.

- Lite av och till. Jag fick inte fast bollen lika bra som jag fick mot Landskrona. Det var mycket kämpa och löpa men jag tycker väl att det var en godkänd insats.

Om Oskar Walléns resa i Svenska Cupen skapade eko i fotbollssverige efter att ha visat upp sin vassaste sida på bästa sändningstid i Sveriges Television den där marskvällen så var inledningen av Superettan en aning mer tillbakadragen och avvaktande. Likväl som för hela laget låste det sig å det grövsta när det vankades hemmapremiär mot Falkenbergs FF, laget Wallén själv skjutit ur Svenska Cupen i en inomhushall i Växjö bara veckan tidigare, och när Wallén tar ton för att analysera orsakerna till varför det såg ut som det gjorde så är det som ord som tyngda axlar, presspel när motståndaren har bollen och det egna spelet som avlägsnas från hans läppar.

- Som många vet började vi svagt både mot Falkenberg och Assyriska där vi inte fick igång det spel och den press som vi önskar. Men självklart är det två duktiga lag, det ser man om man tittar på tabellen. Därefter kom hemmamatchen mot Brage och vi kom ut med en högre press och vi jobbade som ett lag. Möjligen var det inte den roligaste matchen att se på, men det var ett bra resultat i alla fall.

Vad är det som gör att det ser så dåligt ut mot Falkenbergs FF?

- Jag har inget riktigt bra svar på det. Men självklart är det mer nerver när serien drar igång. Dessutom gjorde vi inte det jobb som behövs i den här serien. Men det vet vi och det har vi justerat på ett bra sätt.

Var det ett spelmässigt framsteg mot Assyriska trots mardrömsstarten?

- Det var väl i stort sett på botten mot Falkenberg, så det tycker jag att det var. Det kunde bara bli bättre och spelmässigt gjorde vi en bra match. De två tidiga målen var en djävla smäll på käften, men allt som allt var det en klart bättre prestation även om vi vet att det behövs mer för att kunna slå de lagen.

En inte alltför vild gissning är att det lossade både en och två tunga stenar från spelarnas axlar när man lyckades vinna mot IK Brage i den tredje omgången. Snacka om lättnad. Christofer Bengtsson beskrev segern som värd mer än tre poäng i och med dess betydelse varpå laget därefter reste ned till landets sydligare delar och vann med 4-2 efter en stundtals briljant uppvisning av kontringsfotboll. Landskronas tränare Jörgen Pettersson liknade sitt lags spel med ett dåligt kosläpp efter matchen, ett kosläpp som ÖIS inte var sena med att utnyttja.

- Mot Landskrona gör vi en riktigt bra första halvlek. Vi genomför ett stenhårt jobb i försvaret och har bra kvalitet i den sista tredjedelen av planen där vi får utdelning på våra chanser. Just före halvtid får de sin reducering vilket ger en annan känsla än om vi hade haft 3-0. I början av andra får de ännu ett mål efter en ruggig frispark, men vi kämpar på bra och gör en bra match rakt igenom även det stundtals blir lite halvnervöst. Allt som allt en bra insats och så fick Emil dundra in det där målet i slutskedet.

Härnäst väntar, enligt Oskar Wallén, säsongens roligaste match. I skrivande stund har ÖIS sålt över 5000 förköpsbiljetter och man förväntas landa på ytterligare några tusen åskådare när bollen väl sparkas igång på Gamla Ullevi klockan 19:20 på måndag kväll. Och trots att Oskar själv anser sig ha ganska så dålig koll på sin kommande motståndare har han segerreceptet klart. Hemligheter finns det inga, utan det är ett stenhårt jobb som gäller.

Derby smakar gott, antar jag.

- Ruskigt skoj. För mig är det årets match även om det är tidigt på säsongen. Vi har en bra känsla.

Har du sett något av GAIS hittills?

- Deras premiär såg jag stora delar av, men jag har inte sett en hel match. Jag har inte jättebra koll på dem, men vi vet vad som krävs av oss för att nå ett bra resultat.

Och vad är det?

- En väldig kämpainsats av laget. Jag sade det innan: vi vet vad som krävs för att kunna slå lagen i Superettan. Det är ett hårt jobb som gäller samtidigt som det skall klaffa i anfallsspelet. Där har du vad som krävs för att slå GAIS.

 

Det blev ingen finalplats för ÖIS del. Det satte ett par stolpar och ett kanske något bättre Djurgårdens IF stopp för. Åtminstone tog de vara på en chans, den när ÖIS inte riktigt var med på en hörna, och det räckte för att vinna. Tråkigt, så klart, även om Hans Prytz på presskonferensen lät meddela att han (med all rätt) var stolt över vad ÖIS presterade på Stadion i dag.

Hans Prytz: Vi gratulerar Djurgården till en finalplats. Jag är stolt över mitt lag. Vi krigar i 95 minuter enda in på mållinjen. Men vi behöver vara effektiva och sätta våra chanser, men det gör vi inte och tillslut blir vi straffade på en hörna. Efter det har Djurgården en jättebra period innan vi kommer tillbaka mot slutet.

Martin Sundgren: Först och främst vill jag säga att vi möter ett starkt Superettalag i dag. Vi visste det på förhand och vi kände i 90 minuter därute att det är hårt arbetande lag. Det blev mycket kamp. I vår situation är det inte konstigt att vi kampar mycket. Det är det vi måste göra för att komma tillbaka. Någonting vi gör i hela matchen, och det räcker i dag.

Journalist 1: Vad tror du den här segern betyder för fansen och för klubben?

Martin Sandgren: Det är klart att det betyder mycket, det går inte att säga någonting annat. Vi har en titel att vinna. I all bedrövelse, framför allt det som skrivs, så låter det som att det är världens undergång. Vi har inte riktigt känt så. Vi känner att vi har någonting på gång, även om vi inte har fått ut det. Men det börjar så sakteliga komma tillbaka. Det är givetvis oerhört kul.

Journalist 1: Hur är det med Erton [Fejzullahu]?

Martin Sundgren: Jag vet inte. Vi har pratat med honom en kortis och han pratade om ett revben. Tidigare har han haft problem med ryggen vilket kan vara en orsak till att det inte alltid har sett så bra ut.

 

Vi har nu kommit en ganska så bra bit in på säsongen. Serien har åtminstone satt sig lite, lite grand. Och skönt nog är ÖIS hjälpligt med. Sex poäng av 12 möjliga är ett godkänt facit för en nykomling. Och den andra nykomlingen underifrån i serien, Östersunds FK, har även de öppnat bra. Hittills står man obesegrade i sin första säsong i Superettan någonsin, det efter tre kryss och en vinst mot GAIS så sent som i fredags kväll.

Här kommer i vanlig ordning ett knippe matchresuméer från omgången. En liten uppladdning inför kvällens införrapport och morgondagens spektakel på Stockholm Stadion. Först ut är matchen mellan Falkenbergs FF och Hammarby IF från i mitten av förra veckan.

Håll till godo!

Falkenbergs FF – Hammarby IF 1-0

1-0, Stefan Rodevåg (11′)
Omgång fyra inleddes under torsdagen med serieledaren Falkenbergs hemmamatch mot Hammarby. En på förhand mycket intressant match där Falkenbergs FF endera skulle bärga sin fjärde raka seger och därmed fortsatt plocka alla möjliga poäng, eller om gästerna Hammarby skulle fortsätta rida på den våg som svallade upp i helgen när man slog Örebro SK hemma på Söderstadion med 2-1.

Med facit i hand blev det det första alternativet. För det var Falkenbergs FF som drog det längsta strået och vann med 1-0 inför sin hemmapublik. Snacka om kontraster till fjolårssäsongen där man fick kvala sig kvar i Superettan. I år är det helt andra bullar. Man vann tre raka matcher i Svenska Cupen och nu går man samma historia till mötes i inledningen utav seriespelet. Det är sannerligen imponerande. Och det trots att huvudtränare Hans Eklund i samband med upptaktsträffen själv uttryckte att hans lag inte har kvaliteterna för att vara ett topplag. Och visst, det är tidigt än och man får nog låta det passera ytterligare fyra, fem matcher innan man kan se något riktigt tydligt mönster, men starten är fantastisk och Danny Ervik sover nog rätt skönt om nätterna just nu. Det borde han i alla fall göra.

GAIS – Östersunds FK 1-3

0-1, Juan Jose Hervias Beorlegui (6′), 0-2, Ryan Gilligan (85′), 0-3, Jamie Ryan Hopcutt (89′), 1-3, Mohammed Abdulrahman (94′)
För andra veckan i rad hade GAIS match schemalagts på fredag kväll. Först i Ängelholm, nu hemma på Gamla Ullevi mot Östersunds FK. Och rent poängmässigt gick det bättre för de grönsvarta första gången, för i fredags fick GAIS stryk med 3-1 på hemmaplan. Snacka om kalldusch. Men jag hade ett varningsfinger uppe redan före avspark. Östersunds FK är luriga. Luriga som fan! De kommer stjälpa många lag längs vägen. Så känns det just nu. Kanske rider de på den berömda nykomlingsvågen – kanske är de bara riktigt, riktigt bra.

Matchens första mål kom redan efter sex minuters spel efter att den spanske mittbacken Jose Hervias knoppat in en hörna på ett väldigt resligt och enkelt vis. GAIS-försvaret stod och hästesôv, för att citera Thomas Askebrand, och det tog ÖFK vara på direkt. Nickskarven var perfekt och Vaiho kunde inget annat göra än att stå och kolla på när bollen damp ned i den bortre burgaveln.

Till den andra halvleken tog GAIS tag i sitt spel och kom ut som ett annat lag, för att dra upp en gammal klyscha. Helt plötsligt fungerade spelet igen och det var så när att bollen låg i nät bakom Petter Augustsson flera gånger om. Bollen låg faktiskt och rullade på mållinjen två, tre gånger i den andra halvleken. Men det kom aldrig mer än nära. Istället stod Mirza Mujcic för en idiotisk kapning av Tobi Joseph i eget straffområde och vips så var det 2-0 på tavlan med fem minuter kvar. Tungt, tungt för hemmalaget. Och någonstans där gav de upp matchen och de tre poängen. Minuter efter 2-0 drog Mujcic på sig ännu en ostskiva – morsning och good bye – och därmed är han avstängd i derbyt mot ÖIS.

Det skulle dock falla ytterligare två mål. Först punkterade Jamie Hopcutt matchen totalt genom att löpa sig fri och sätta 3-0 bakom en irriterad Vaiho innan ”Mommo” kunde tröstmåla i matchens absoluta sista sekunder. Men det var bara av akademisk betydelse. Förlusten var trots allt ett faktum. Och snart, snart kan det bli lite utav en kris i ett topptippat GAIS…

GIF Sundsvall – Degerfors IF 0-0

Det går fortsatt motigt för GIF Sundsvall i återtåget mot Allsvenskan. Det står klart efter att man ännu en gång gått mållösa av en match på Norrporten Arena. Slutsiffrorna skrevs nämligen till 0-0 i söndagens match mot Degerfors IF. Något som de kan vara allt annat än nöjda med. Fyra poäng på de fyra första omgångarna känns som ett nedköp. Ett stort sådant. Och nu är det press på de blåa. Snart måste de börja komma igång. Snart måste poängen börja trilla in. För det går snabb i toppen. Skall de hänga med krävs en uppryckning modell större.

Enligt tränare Joel Cedergren är spelet alltför omständigt. Det går för långsamt och man kommer inte till att hota motståndarlaget. ”Vi skapade för lite. Även när vi vann boll och kunde ställa om så hotade vi aldrig riktigt. Vi fick inte till det passningsspel vi önskade och hade svårt att ta oss förbi motståndarna. Det blir för omständigt”, sade han till Sundsvalls Tidning (ST) efter helgens enpoängare.

I nästa omgång reser Sundsvall ned till Ängelholm. Där pratar vi måstematch. Inte bara för GIF Sundsvall, utan för båda lagen.

Assyriska FF – IFK Värnamo 3-0

1-0, Admir Aganovic (18′), 2-0, Christopher Brandeborn (87′), 3-0, Admir Aganovic (90′)
Det går bra för Assyriska FF i år. I helgen vann de ännu en gång, i en match mot IFK Värnamo på hemmaplan. Tre mål mot noll kan tyckas stort, men precis som i mötet med ÖIS var siffrorna aningen för stora sett till matchbilden. Visserligen var det Assyriska FF som var första halvlekens klart bästa lag, men när domaren blåste igång matchen efter halvtidsvilan gick AFF inte att känna igen. Något som IFK Värnamo försökte utnyttja. Pär Cederqvist, framför allt, var den som försökte hota Robin Malmkvist i hemmamålet, men det blev aldrig riktigt farligt. Förrän i den 84:e matchminuten där det brände till rejält.

I minut 87 och 90 avgjorde Assyriska FF med två mål. Först fick bolltrollaren Christopher Brandeborn visade upp sina färdigheter, och tre minuter senare stängde Admir Aganovic butiken med sitt andra mål för dagen. Tack och god natt. Tre poäng till Södertälje. Bäst i Assyriska FF var Christer Youssef. Han har en känsla för fotboll, den grabben. Och vore det inte för en ribbträff så hade även han blivit inskriven i målprotokollet.

IK Brage – Ljungskile SK 1-2

0-1, James Sinclair (39′), 0-2, Aleksandar Kitic (44′), 1-2, Peter Magnusson (71′)
I den första utav de tre måndagsmatcherna tog Ljungskile SK en tung seger mot IK Brage på Domnarvsvallen. Segern grundlades av en stark avslutning på den första halvleken där både Sinclair och Kitic gjorde mål. Det första efter 38 minuter, och det andra minuten före halvtidsvilan. En partydödare deluxe för hemmapubliken som hade hoppats på mer än så. Man kom visserligen närmare genom ett reduceringsmål. Men där tog det stopp. Tre tunga poäng till LSK.

Örebro SK – Varbergs BoIS 3-1

1-0, Shpetim Hasani (11′), 2-0, Karl Holmberg (13′), 2-1, Joakim Sjöhage (53′), 3-1, Shpetim Hasani (80′)
Kanske var detta omgångens mest självklara. Att Örebro SK skulle slå Varbergs BoIS alltså. Det hade nog alla tippat innan avspark i alla fall. Och så rätt ”alla” hade. Det var egentligen inget snack alls om saken. Hemmalaget tog tag i det från start och ledde således med 2-0 redan innan den första kvarten var avverkad. Snacka om drömstart. Och den vågen red de sedan på matchen ut. Från ingenstans kunde den gamle måltjuven Joakim Sjöhage reducera och sätta spänning i en rätt avslagen tillställning, men med tio minuter kvar att spela satte Shpetim Hasani spiken i kistan genom sitt andra mål för kvällen.

Jönköpings Södra IF – Ängelholms FF 2-4

1-0, självmål (7′), 1-1, Martin Andersen (11′), 1-2, Muamet Asanovski (34′), 1-3, Muamet Asanovski (37′), 1-4, Muamet Asanovski (81′), 2-4, Tommy Thelin (85′)
I Jönköping tog Ängelholms FF säsongens första trepoängare mot J-Södra på Stadsparksvallen. Utan tvekan väldigt förlösande för tränare Joakim Persson och hans mannar. Speciellt då målskyttet inför måndagen varit näst intill obefintligt. Endast ett mål på tre matcher, och det från Martin Andersen i hemmamatchen mot GAIS för ett tag sedan. Men igår blev det proppen ur. Islossning. Öppen gata, you name it. Ängelholms FF tappade visserligen in en boll efter sju minuter, men de vek inte ned sig utan vände på skutan bara kort därpå. Och på den vägen var det. Någonting som gjorde hemmatränare Mats Gren uppgiven. Han menade på att J-Södra stod för säsongens sämsta insats, och det kan man förmodligen instämma i.

En extra eloge till Muamet Asanovski som krutade in tre mål totalt. Tre mål! Det händer inte varje dag, inte. Han får ÖIS se upp med framöver, allra närmast den första juni då ÖIS reser ned till Ängelholm. Dessutom bör hela kollektivet  Ängelholm hyllas. Man spelade nämligen med tio man från minut 39 på grund av att den debuterande anfallaren Junes Barny drog på sig en rätt onödig, och tvivelaktig, utvisning. Ändå höll man ställningarna.

 

Publiksnitt, antal gjorda mål och sådana statistikgrejer brukar oftast tolkas som ganska så intressant av de allra mest insatta. Och det är exakt vad kommande text skall handla om, vilket rubriken skvallrar ganska bra om. Glädjande nog har publiktillströmningen (sett till de två inledande omgångarna för varje säsong tio år bakåt) till Superettan ökat. Det är ingenting annat än positivt. Svensk fotboll har redan väldigt bra siffror vad gäller publik sett till det gensvar man får rent kvalitetsmässigt av de elva på planen – men å andra sidan är det inte i första hand det man är ute efter när man pratar svensk fotboll.

Men tyvärr, får man säga, har antal gjorda mål hittills varit ganska så få vilket i det långa loppet även kan spegla av sig på de som besöker arenorna. Ser man krasst på det så går inte ekvationen färre mål och mer publik ihop. De går inte hand i hand. Får man det ena så brukar man få det andra, och inte tvärtom. Självklart finns det fler aspekter att väga in så som service, arenakvalitet samt rent inramningsmässigt. De svenska klackarna genererar utan tvekan extra publik även om den skaran väljer sittplats. Det är någonting extra. En krydda till. Någonting som gör upplevelsen lite bättre och lite roligare. Men med ett målsnitt hittills som pekar ganska så grovt nedåt sett till många utav de tio senaste säsongerna kan i längden bara bära åt ett håll.

Ett ökat publiksnitt

Att publiksnittet i Superettan denna säsong har ökat jämfört med tidigare säsonger är självklart positivt. Konstigt vore kanske annat med ett nyväckt intresse från GAIS, GIF Sundsvall och Örebro SK, först och främst, men där även ÖIS säkerligen kan dra en del extra publik om man jämför med Halmstad BK och Brommapojkarna, för att ta några exempel. Denna upplaga av Superettan känns stark med flera klassiska lag, vilket är ett av kriterierna för att ett intresse skall väckas till liv. Och ändå hade det kunnat se betydligt bättre ut. GIF Sundsvall stod för en närmast pinsam siffra i sin hemmapremiär där knappt 1 500 kom till Norrporten Arena, och både GAIS, ÖIS och Örebro SK var nog halvnöjda med resultatet rent publikmässigt. Med lite framgång, värme och uppfriskande spel så finns det alltså goda intentioner på att snittet skall upprätthållas även när nyhetens behag har lagt sig och serien går in i lunkdelen.

Tar man sig en titt på de tio senaste åren av Superettan så är det bara en säsong, den 2005, som har haft ett högre publiksnitt utslaget över seriens två inledande omgångar. Det året kom det i snitt över 4 000 åskådare till säsongens första 16 matcher – en siffra som till stor del kan dedikeras AIK som lyckades locka över 15 000 till Råsunda. En siffra som vissa lag inte ens nådde upp till på en hel säsong. I övrigt har det noterats lägre siffror än årets 3 186 åskådare varje år mellan 2003 fram tills 2012. Sämst var det 2008 där inledningsomgångarna lockade oerhört lite publik. ÖIS fick visserligen ihop till ungefär samma siffra som i år mot Falkenbergs FF, men totalt sett stannade det på blygsamma 1 903 åskådare per match.

Publiksnitt efter två omgångar i Superettan:
2013: Totalt: 50 988 snitt: 3 186
2012: Totalt: 46 885 snitt: 2 930
2011: Totalt: 49 078 snitt: 3 067,
2010: Totalt: 49 674 snitt: 3104
2009: Totalt: 35 186 snitt: 2 199
2008: Totalt: 30 449 snitt: 1 903
2007: Totalt: 45 166 snitt: 2 822
2006: Totalt: 46 261 snitt: 2 891
2005: Totalt: 65 780 snitt: 4 111
2004: Totalt: 37 415 snitt: 2 338
2003: Totalt: 35 810 snitt: 2 238

…men målskyttet pekar nedåt

Inget gott som inte har något ont med sig, brukar man säga. Och det stämmer in bra här också. För under samma tioårsperiod som ovan har målskyttet i år gått nedåt. I dagsläget (borträknat de matcher som hunnit spelas i omgång tre) produceras 2,125 mål per match, vilket i sig är väldigt lågt. Inte någon gång under åren 2003-2012 har ett målsnitt hamnat under denna siffra när serien har sammanfattats. Istället brukar det ligga just runt tre mål/match. Det närmaste vi kommer det nuvarande resultatet är säsongen 2005 där snittet stannade på 2,66 efter 30 spelade omgångar.

Lite, lite muntrare blir det om vi istället lägger fokus kring de två inledande omgångarna även för tidigare år. Visserligen ser det fortfarande väldigt mörkt ut, lagen måste börja producera fler mål, men tre säsonger utav dessa tio hamnade under 2,125 efter 16 spelade matcher. Senast var 2010 (2 m/p), och innan dess 2007 (2,0625 m/p) samt 2005 (2,0625 m/p). År 2003 låg antal gjorda mål per match på 2,125 vilket tangerar det bud vi har denna säsong – något som visar att snittet ändå har varit högre vid sex av tio tillfällen. Det säger onekligen en hel del. Är fotbollen moderniserad? Är lagen helt enkelt bättre på att försvara sig, eller har Superettan på tok för dåliga anfallare?

Allt är dock inte piss och pannkaka. Chansen är stor att målskyttet börjar rassla igång och att kugghjulen börja sätta i varandra vad det lider. För så har det sett ut tidigare. Snitten har visserligen varit högre redan efter två omgångar, men om man jämför dessa med det snitt som kvarstod efter 30 omgångar så hade det ökat vid åtta tillfällen (och minskat två, år 2011 och 2008). Att ÖIS och de övriga börjar spruta in mål är väl att hoppas på för mycket, men att siffran kommer att stiga bör vi alltså se som något utav en mindre garanti.

Gjorda mål per match efter två omgångar:
2013: Totalt: 34 st snitt: 2,125
2012: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 3,0083)
2011: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,85416)
2010: Totalt: 32 st snitt: 2 (slutsnitt: 2,80416)
2009: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,92)
2008: Totalt: 52 st snitt: 3,25 (slutsnitt: 2,7375)
2007: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,75)
2006: Totalt: 41 st snitt: 2,5625 (slutsnitt: 2,8166)
2005: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,6625)
2004: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 2,941)
2003: Totalt: 34 st snitt: 2,125 (slutsnitt: 3,095)

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha