Maj 272013
 

Kanske börjar det bli lite av en vana. Att Jonathan Azulay, IFK-lånet, blir uttagen och kallad att spela med Sveriges U21-landslag. Inringd blev han när det vankades matcher mot Kroatien och England och nu är det alltså dags igen. Två EM-förberedande matcher står på programmet där Schweiz (6:e juni) samt Kuba (11:e juni) står för motståndet. På Nationaldagen beger de sig till Myresjöhus Arena i Växjö, varpå de sedan reser till Marbella för att fem dagar senare möta Kubas motsvarighet.

Azulay är uttagen till landslaget Foto: Bildbyrån

Sedan tidigare har han två U21-matcher på sitt CV, men han har varit med hela vägen. I tidigare ungdomslandslag har han varit lagkapten och totalt har har gjort 23 framträdanden i U19- och U17-landslaget genom åren. En mängd som han nu kan addera i och med sin medverkan i U21.

Som en följd av att han är kallad kommer han att missa ÖIS hemmamatch mot Östersunds FK den åttonde juni. Det därför att han då är i väg och mitt emellan de två matcherna. Således för ÖIS göra sitt bästa för att klara upp det utan honom – och kanske blir det Hannes Sahlins stora chans att finna sitt rätta jag igen.

Matcher:

6 juni, Sverige – Schweiz
11 juni, Kuba – Sverige (Marbella)

U21-truppen i sin helhet:

Patrik Carlgren, IK Brage
August Strömberg, Degerfors IF
Jonathan Azulay, Örgryte IS
Filip Helander, Malmö FF
Sebastian Holmén, IF Elfsborg
Mattias Johansson, AZ Alkmaar
Pa Konate, Malmö FF
Alexander Michel, Syrianska FC
Alexander Milosevic, AIK
Andreas Blomqvist, Mjällby AIF
Nicklas Bärkroth, IF Brommapojkarna
Victor Claesson, IF Elfsborg
Oscar Hiljemark, PSV Eindhoven
Mikael Ishak, FC St Gallen AG
Simon Kroon, Malmö FF
Sam Larsson, IFK Göteborg
Oscar Lewicki, BK Häcken
Christoffer Nyman, IFK Norrköping
Robin Quaison, AIK
Simon Thern, Malmö FF

Maj 072013
 

Vad man främst tar med sig från Superettans femte omgång måste vara debaclet på Markbygg Arena i Ljungskile. På grund av en alltför undermålig gräsmatta var matchen illa tvungen att skjutas till, till Alexander Nilssons stora förtret. På Twitter uttryckte han sitt missnöje – skall sägas helt befogat. Landskrona BoIS, som reste upp helt i onödan, har skickat in en protest där de vill få åter de pengar de spenderade på resan.

Men det spelades trots allt sju matcher att rapportera om. Vi börjar på Söderstadion…

Hammarby IF – Assyriska FF 1-0

1-0, Sotiris Papagiannopolous (självmål, 40′)
I torsdagens möte mellan Hammarby och Assyriska på Söderstadion var det kniven mot strupen för hemmalaget. Fem poäng på fyra matcher var ingenting annat än en missräkning, och redan där och då var protesterna kring tränare Gregg Berhalters laguttagningar rätt påtagliga. Därför var säsongens andra trepoängare (den första även den på hemmaplan, 2-1 mot Örebro SK) en stor lättnad. För klubben, för spelarna och för fansen. Nu lever drömmen om Allsvenskan igen.

Matchens enda mål kom i den 40:e matchminuten och olycksgris var den gänglige mittbacken Sotiris Papagiannopolous som styrde bollen in i eget mål. Det skall dock inte falla en alltför stor skugga över honom, för hade han släppt inlägget förbi sig var risken överhängande att Christoffer Carlsson hade stött in bollen i ett öppet mål. Det var alltså något av en lose lose-situation.

Assyriskas Jonas Hellgren hade bland annat ett volleyskott från nära håll i stolpen, men det kändes som att Hammarby IF hade rätt bra koll på händelserna totalt sett. Lite nervigt skulle det dock bli när inbytte Sebastian Castro-Tello drog på sig två varningar i samma sekvens och därmed fick lämna planen med svansen mellan benen. Dumt, korkat och orutinerat att första dra ned en motspelare och sedan sparka bort bollen efter att domaren blåst i pipan. Det blir nog varken en plats i startelvan eller något inhopp i nästa omgång…

Ängelholms FF – GIF Sundsvall 0-2

0-1, Johan Eklund (1′), 0-2, Johan Eklund (71′)
Kanske, kanske börjar det ordna upp sig för Giffarna. Det blev åtminstone tre färska poäng i säsongens näst längsta resa mot Ängelholms FF. Något som man kan tacka tvåmålsskytten Johan Eklund och en förbaskat bra start för. Det första målet kom efter 23 sekunders spel och satte agendan för matchen. Något annat går inte att säga. Johan Eklund, som är ny i GIF Sundsvall, har onekligen öppnat säsongen starkt. Målen har rullat in, en efter en, vilket gör att han placerar sig bland seriens skarpaste målskyttar hittills. I övrigt var det en rätt intetsägande historia på en åkerliknande gräsmatta.

Publiksiffran? 429.

Östersunds FK – Jönköpings Södra IF 5-0

1-0, Thomas Boakye (36′), 2-0, Jamie Hopcutt (42′), 3-0, Thomas Boakye (64′), 4-0, Jamie Hopcutt (84′), 5-0, Thomas Boakye (89′)
Femte omgångens största smällkaramell tilldelas Östersund som manglade J-Södra sönder och samman i lördags. Slutresultatet skrevs till 5-0 och Thomas Boakye, som på hela fjolårssäsongen stod för två mål, klämde dit ett hattrick vilket gör att han seglar på på fyra mål totalt ett och delad förstaplats i skytteligan (med Johan Eklund och Stefan Rodevåg). Och det är svårt att inte imponeras av detta gäng. Visst, J-Södra hade rest 90 mil i buss, men det är inte första gången Östersund levererar resultat att vara stolta över. Så sent som i förra veckan vann man som bekant med 3-1 mot GAIS på Gamla Ullevi. Det kryllar av finess och kvalitet i Graham Potters hopplock.

Matchens lirare, utöver tremålsskytten Boakye, var än en gång den centrala mittfältaren Alexis Mendiola. Trots sin ringa ålder är han en man att se upp med. Man vet aldrig vad som händer när han har bollen – men allt som oftast står han för något kreativt och nödvändigt för att skapa en farlighet offensivt. Bredvid sig hade han Jamie Hopcutt, britten som också spås en lysande framtid.

Det är tidigt på säsongen. Men Östersund har någonting stort på gång. Frågan är bara hur långt det räcker över 30 matcher.

Degerfors IF – Varbergs BoIS 3-2 (Behrn Arena)

0-1, Ardian Rexhepi (16′), 1-1, Johan Bertilsson (48′), 2-1, Marcus de Bruin (59′), 2-2, Gabriel Altemark Vanneryr (65′), 3-2, Johan Bertilsson (75′)
Det börjar bli en vana nu. Att Degerfors IF spelar sina hemmamatcher på Behrn Arena. Stora Valla är i icke speldugligt skick, och då finns det tyvärr inte så mycket att göra åt saken. Men att det blir ekonomisk smäll för Degerfors IF råder det inget tvivel om. På de riktiga hemmamatcherna brukar det komma upp emot 2000 åskådare, i Örebro kom det i helgen 537 personer. Uselt, pinsamt och ett slag mot sporten.

Men det gjorde inte så mycket. I alla fall inte vad det gäller det spelmässiga. För där vann Degerfors IF ändå. Och det mycket tack vare Johan Bertilsson som stod för två mål, varav det matchavgörande i den 75:e matchminuten. Det visar på karaktär att man har styrkan att ta ledningen och tappa den två gånger om innan man på nytt tar ledningen, då med 3-2, och sedan håller det matchen ut. För ett bottengäng med kniven på strupen är det imponerande. Patric Werner, tränare i Degerfors, var föga förvånande måttligt nöjd efteråt.

Falkenbergs FF – Örebro SK 1-1

1-0, Tobias Karlsson (62′), 1-1, Alhassan A Kamara (69′)
I toppmötet av Superettan som avgjordes på söndag eftermiddag på Falkenbergs IP delade lagen på poängen. Tobias Karlsson gav Falkenbergs FF ledningen i matchens 62:a minut, men bara sju minuter därefter kvitterade Crespo, lånet från AIK, till 1-1. I och med det tappade hemmalaget för första gången poäng efter fyra raka segrar. På sociala medier uttryckte flera av spelarna sitt missnöje efter de två tappade poängen, men alltför besvikna bör de trots allt inte vara. Falkenbergs FF ligger fortsatt i serietopp med 13 av 15 möjliga poäng. Knappast vad det hade väntat sig!

Värt att notera är att Stefan Rodevåg lämnade planen mållös för första gången för säsongen. Målsviten höll i sig i fyra matcher.

IFK Värnamo – IK Brage 2-1

1-0, Martin Claesson (14′), 1-1, Mats Moldskred (42′), 2-1, Durim Berisha (87′)
Samtidigt som ÖIS mötte GAIS i ett derby på Gamla Ullevi tog Björkeryds IFK Värnamo emot IK Brage hemma på Finnvedsvallen. Och det blev tre oerhört tunga poäng mot Conny Karlssons gäng efter ett sent mål av Durim Berisha i hemmalaget, till de dryga på tusen på läktarnas stora förtjusning.

Noterbart för IFK Värnamo är att David Björkeryd startat som mittback det senaste. Ett genidrag av Sören Åkeby, vad det verkar. Tyvärr, får man väl ändå säga, var han tvungen att utgå efter 29 minuters spel, förmodligen på grund av skada.

Maj 032013
 

Att Oskar Wallén var en av de allra viktigaste pusselbitarna i ÖIS avancemang till Superettan i höstas är svårt att argumentera emot. Med sina 24 framträdanden var han en av dem som spelade mest konsekvent i det lag som slog alla poängrekord i landets tredje högsta division. Över 26 matcher mäktade ÖIS med att producera 61 mål framåt och för 13 av dem stod Oskar Wallén som registrerad målskytt i matchprotokollet. Utöver det agerade han framspelare vid fyra tillfällen vilket ger oss ekvationen att han var ytterst delaktig i drygt 28 procent av ÖIS totala målskörd. Det är inte att leka med!

Det fortsatte med mål redan i Svenska Cupens första omgång där ÖIS efter en gastkramande historia tog sig i kragen och slog IFK Falköping med 3-1, och på den vägen har det varit. Mot AIK klev han fram gånger två och skickade hem Andreas Alm och hans mannar med svansen mellan benen – och i kvartsfinalen var det Oskar Wallén som stiligt skarvade in matchens enda mål mot Falkenbergs FF vilket sedermera renderade i en semifinal på Stockholms Stadion. Man kan lite slarvigt säga att det är Oskar Wallén som är den absolut största orsaken till att ÖIS så sent som i onsdags stegade ut för att möta Djurgårdens IF i kampen om en finalplats på Friends Arena. Utan hans formidabla och oerhört viktiga mål i kritiska lägen hade ÖIS resa stannat vid ”ett gott försök att rå på de allsvenska jättarna”.

Men inte ens framgångsskaparen själv hade kunnat tro på att resan skulle hållas i liv fram till en snöplig 1-0-förlust mot Djurgårdens IF, endast 90 minuter fotboll från en match om Europaspel på nationalarenan i Solna. Istället var tanken inledningsvis att ta chansen att anta tuffa motståndare inför den stundande Superettansäsongen.

- På papperet var det den svåraste gruppen vi kunde hamna i. Men vi tog varje match för vad det var och gick självklart in för att vinna alla matcher, men framför allt för att få tre bra tävlingsmatcher under försäsongen. Klart att det är överraskande att ett nyligen uppflyttat Division Ett-lag slår ut tre allsvenska lag, så det var mer än vad man hade hoppats på.

Det tog slut i onsdags, men trots allt en väl genomförd match.

- Det får man säga. Klart att det är surt att förlora, speciellt när vi kände att vi var så pass nära, men vi gjorde en bra insats och måste vara nöjda över den. Det känns ändå helt OK.

Av tonen att döma hade han önskat lite mer av sig själv när chansen till att nå en final på Friends Arena faktiskt var inom rimligt avstånd, men med lite perspektiv på saker och ting är han inte alltför besviken över sig själv och sin egen insats.

- Lite av och till. Jag fick inte fast bollen lika bra som jag fick mot Landskrona. Det var mycket kämpa och löpa men jag tycker väl att det var en godkänd insats.

Om Oskar Walléns resa i Svenska Cupen skapade eko i fotbollssverige efter att ha visat upp sin vassaste sida på bästa sändningstid i Sveriges Television den där marskvällen så var inledningen av Superettan en aning mer tillbakadragen och avvaktande. Likväl som för hela laget låste det sig å det grövsta när det vankades hemmapremiär mot Falkenbergs FF, laget Wallén själv skjutit ur Svenska Cupen i en inomhushall i Växjö bara veckan tidigare, och när Wallén tar ton för att analysera orsakerna till varför det såg ut som det gjorde så är det som ord som tyngda axlar, presspel när motståndaren har bollen och det egna spelet som avlägsnas från hans läppar.

- Som många vet började vi svagt både mot Falkenberg och Assyriska där vi inte fick igång det spel och den press som vi önskar. Men självklart är det två duktiga lag, det ser man om man tittar på tabellen. Därefter kom hemmamatchen mot Brage och vi kom ut med en högre press och vi jobbade som ett lag. Möjligen var det inte den roligaste matchen att se på, men det var ett bra resultat i alla fall.

Vad är det som gör att det ser så dåligt ut mot Falkenbergs FF?

- Jag har inget riktigt bra svar på det. Men självklart är det mer nerver när serien drar igång. Dessutom gjorde vi inte det jobb som behövs i den här serien. Men det vet vi och det har vi justerat på ett bra sätt.

Var det ett spelmässigt framsteg mot Assyriska trots mardrömsstarten?

- Det var väl i stort sett på botten mot Falkenberg, så det tycker jag att det var. Det kunde bara bli bättre och spelmässigt gjorde vi en bra match. De två tidiga målen var en djävla smäll på käften, men allt som allt var det en klart bättre prestation även om vi vet att det behövs mer för att kunna slå de lagen.

En inte alltför vild gissning är att det lossade både en och två tunga stenar från spelarnas axlar när man lyckades vinna mot IK Brage i den tredje omgången. Snacka om lättnad. Christofer Bengtsson beskrev segern som värd mer än tre poäng i och med dess betydelse varpå laget därefter reste ned till landets sydligare delar och vann med 4-2 efter en stundtals briljant uppvisning av kontringsfotboll. Landskronas tränare Jörgen Pettersson liknade sitt lags spel med ett dåligt kosläpp efter matchen, ett kosläpp som ÖIS inte var sena med att utnyttja.

- Mot Landskrona gör vi en riktigt bra första halvlek. Vi genomför ett stenhårt jobb i försvaret och har bra kvalitet i den sista tredjedelen av planen där vi får utdelning på våra chanser. Just före halvtid får de sin reducering vilket ger en annan känsla än om vi hade haft 3-0. I början av andra får de ännu ett mål efter en ruggig frispark, men vi kämpar på bra och gör en bra match rakt igenom även det stundtals blir lite halvnervöst. Allt som allt en bra insats och så fick Emil dundra in det där målet i slutskedet.

Härnäst väntar, enligt Oskar Wallén, säsongens roligaste match. I skrivande stund har ÖIS sålt över 5000 förköpsbiljetter och man förväntas landa på ytterligare några tusen åskådare när bollen väl sparkas igång på Gamla Ullevi klockan 19:20 på måndag kväll. Och trots att Oskar själv anser sig ha ganska så dålig koll på sin kommande motståndare har han segerreceptet klart. Hemligheter finns det inga, utan det är ett stenhårt jobb som gäller.

Derby smakar gott, antar jag.

- Ruskigt skoj. För mig är det årets match även om det är tidigt på säsongen. Vi har en bra känsla.

Har du sett något av GAIS hittills?

- Deras premiär såg jag stora delar av, men jag har inte sett en hel match. Jag har inte jättebra koll på dem, men vi vet vad som krävs av oss för att nå ett bra resultat.

Och vad är det?

- En väldig kämpainsats av laget. Jag sade det innan: vi vet vad som krävs för att kunna slå lagen i Superettan. Det är ett hårt jobb som gäller samtidigt som det skall klaffa i anfallsspelet. Där har du vad som krävs för att slå GAIS.

Apr 192013
 

Publiksnitt, antal gjorda mål och sådana statistikgrejer brukar oftast tolkas som ganska så intressant av de allra mest insatta. Och det är exakt vad kommande text skall handla om, vilket rubriken skvallrar ganska bra om. Glädjande nog har publiktillströmningen (sett till de två inledande omgångarna för varje säsong tio år bakåt) till Superettan ökat. Det är ingenting annat än positivt. Svensk fotboll har redan väldigt bra siffror vad gäller publik sett till det gensvar man får rent kvalitetsmässigt av de elva på planen – men å andra sidan är det inte i första hand det man är ute efter när man pratar svensk fotboll.

Men tyvärr, får man säga, har antal gjorda mål hittills varit ganska så få vilket i det långa loppet även kan spegla av sig på de som besöker arenorna. Ser man krasst på det så går inte ekvationen färre mål och mer publik ihop. De går inte hand i hand. Får man det ena så brukar man få det andra, och inte tvärtom. Självklart finns det fler aspekter att väga in så som service, arenakvalitet samt rent inramningsmässigt. De svenska klackarna genererar utan tvekan extra publik även om den skaran väljer sittplats. Det är någonting extra. En krydda till. Någonting som gör upplevelsen lite bättre och lite roligare. Men med ett målsnitt hittills som pekar ganska så grovt nedåt sett till många utav de tio senaste säsongerna kan i längden bara bära åt ett håll.

Ett ökat publiksnitt

Att publiksnittet i Superettan denna säsong har ökat jämfört med tidigare säsonger är självklart positivt. Konstigt vore kanske annat med ett nyväckt intresse från GAIS, GIF Sundsvall och Örebro SK, först och främst, men där även ÖIS säkerligen kan dra en del extra publik om man jämför med Halmstad BK och Brommapojkarna, för att ta några exempel. Denna upplaga av Superettan känns stark med flera klassiska lag, vilket är ett av kriterierna för att ett intresse skall väckas till liv. Och ändå hade det kunnat se betydligt bättre ut. GIF Sundsvall stod för en närmast pinsam siffra i sin hemmapremiär där knappt 1 500 kom till Norrporten Arena, och både GAIS, ÖIS och Örebro SK var nog halvnöjda med resultatet rent publikmässigt. Med lite framgång, värme och uppfriskande spel så finns det alltså goda intentioner på att snittet skall upprätthållas även när nyhetens behag har lagt sig och serien går in i lunkdelen.

Tar man sig en titt på de tio senaste åren av Superettan så är det bara en säsong, den 2005, som har haft ett högre publiksnitt utslaget över seriens två inledande omgångar. Det året kom det i snitt över 4 000 åskådare till säsongens första 16 matcher – en siffra som till stor del kan dedikeras AIK som lyckades locka över 15 000 till Råsunda. En siffra som vissa lag inte ens nådde upp till på en hel säsong. I övrigt har det noterats lägre siffror än årets 3 186 åskådare varje år mellan 2003 fram tills 2012. Sämst var det 2008 där inledningsomgångarna lockade oerhört lite publik. ÖIS fick visserligen ihop till ungefär samma siffra som i år mot Falkenbergs FF, men totalt sett stannade det på blygsamma 1 903 åskådare per match.

Publiksnitt efter två omgångar i Superettan:
2013: Totalt: 50 988 snitt: 3 186
2012: Totalt: 46 885 snitt: 2 930
2011: Totalt: 49 078 snitt: 3 067,
2010: Totalt: 49 674 snitt: 3104
2009: Totalt: 35 186 snitt: 2 199
2008: Totalt: 30 449 snitt: 1 903
2007: Totalt: 45 166 snitt: 2 822
2006: Totalt: 46 261 snitt: 2 891
2005: Totalt: 65 780 snitt: 4 111
2004: Totalt: 37 415 snitt: 2 338
2003: Totalt: 35 810 snitt: 2 238

…men målskyttet pekar nedåt

Inget gott som inte har något ont med sig, brukar man säga. Och det stämmer in bra här också. För under samma tioårsperiod som ovan har målskyttet i år gått nedåt. I dagsläget (borträknat de matcher som hunnit spelas i omgång tre) produceras 2,125 mål per match, vilket i sig är väldigt lågt. Inte någon gång under åren 2003-2012 har ett målsnitt hamnat under denna siffra när serien har sammanfattats. Istället brukar det ligga just runt tre mål/match. Det närmaste vi kommer det nuvarande resultatet är säsongen 2005 där snittet stannade på 2,66 efter 30 spelade omgångar.

Lite, lite muntrare blir det om vi istället lägger fokus kring de två inledande omgångarna även för tidigare år. Visserligen ser det fortfarande väldigt mörkt ut, lagen måste börja producera fler mål, men tre säsonger utav dessa tio hamnade under 2,125 efter 16 spelade matcher. Senast var 2010 (2 m/p), och innan dess 2007 (2,0625 m/p) samt 2005 (2,0625 m/p). År 2003 låg antal gjorda mål per match på 2,125 vilket tangerar det bud vi har denna säsong – något som visar att snittet ändå har varit högre vid sex av tio tillfällen. Det säger onekligen en hel del. Är fotbollen moderniserad? Är lagen helt enkelt bättre på att försvara sig, eller har Superettan på tok för dåliga anfallare?

Allt är dock inte piss och pannkaka. Chansen är stor att målskyttet börjar rassla igång och att kugghjulen börja sätta i varandra vad det lider. För så har det sett ut tidigare. Snitten har visserligen varit högre redan efter två omgångar, men om man jämför dessa med det snitt som kvarstod efter 30 omgångar så hade det ökat vid åtta tillfällen (och minskat två, år 2011 och 2008). Att ÖIS och de övriga börjar spruta in mål är väl att hoppas på för mycket, men att siffran kommer att stiga bör vi alltså se som något utav en mindre garanti.

Gjorda mål per match efter två omgångar:
2013: Totalt: 34 st snitt: 2,125
2012: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 3,0083)
2011: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,85416)
2010: Totalt: 32 st snitt: 2 (slutsnitt: 2,80416)
2009: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,92)
2008: Totalt: 52 st snitt: 3,25 (slutsnitt: 2,7375)
2007: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,75)
2006: Totalt: 41 st snitt: 2,5625 (slutsnitt: 2,8166)
2005: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,6625)
2004: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 2,941)
2003: Totalt: 34 st snitt: 2,125 (slutsnitt: 3,095)

Mar 222013
 

Då blev det ännu en fredagskväll som fick ägnas åt sällskapet. Ännu en fördel med avancemanget till Superettan är antalet vardagsmatcher, vilket gör en sambadefensivskribent väldigt glad. Helger utan tvång är allt som oftast ett stort plus. Något som också vore ett stort plus hade varit om temperaturen snart kunde stiga över nollan. Hur roligt det än må vara att se sitt favoritlag träna fotboll så gör det ont att göra det i den kyla som tagit ett stadigt grepp om Göteborg den senaste tiden.

Ett skadeskjutet sällskap

Vi har många gånger rapporterat om att det ser nästan oförskämt bra ut på skadefronten. Förutom långtidsskadade André Nilsson så har skadorna lyst med sin frånvaro. Idag på ÖIS-gården var det dock väldigt glest. Henrik Carlsson och Jonathan Azulay är som bekant iväg i landets tjänst. Azulay som landslagsspelare i U21-landslaget och Carlsson på ett riksläger på Bosön.

Johan Hedman är beordrad till gymmet för att inte riskera något inför seriestarten. Den lätta ljumskskada som hindrade Hedman i matchen mot AIK har kommit tillbaka utan det är enligt uppgift enbart en försiktighetsåtgärd. Man vill helt enkelt spara Hedmans kropp för viktigare uppgifter och har därför gett honom order att ta hand om sin kropp i klubbens gym istället för att slita ut sig på planen.

Ingen av försäsongens två mest olycksdrabbade, Hannes Sahlin och Filip Holländer deltog under dagens träningspass. I Hannes fall handlar det om en stukad fot och i Holländers en förkylning som kommit tillbaka. Med andra ord är det inga allvarliga skador men man vill inte ta några risker så här nära inpå säsongen. Självklart är detta extra tungt för Hannes Sahlin som har haft stora problem att slå sig in i startelvan under försäsongen. Kanske var detta en av hans sista chanser innan premiären.

Vetlandas Berbatov får chansen

I förra veckans träningsrapport nämnde jag anfallaren Simon Alexandersson från Vetlanda som just nu tränar med laget. Då var jag imponerad av den reslige smålänningen. Jag var imponerad av hans finurliga anfallsspel och imponerande teknik i straffområdet. I mottagningar, vändningar och avslut håller han en nivå som är bra mycket bättre än Division 4, där han hållit hus de senaste åren.

Under förra säsongen spelade han 30 matcher för sitt Hvetlanda GIF och gjorde 25 mål. Det är i sig inte så väldigt imponerande. Det finns en hel drös spelare i Sverige som gör 25 mål på en säsong i Division 3. För att man ska värvas till en klubb längre upp i seriesystemet krävs oftast något utöver det vanliga. Oskar Wallén och Markus Anderberg är de två senaste exemplen på spelare som ÖIS värvat från lägre divisioner, Oskar har visat sig vara oerhört nyttig och Anderberg hade med största sannolikhet spelat i allsvenskan om vid det här laget om han inte haft sina skadeproblem. Anderberg kom från division fem direkt till Allsvenskan på sina snabba fötter och sin bollkontroll, Oskar på sin fysik, sin hänsynslöshet framför mål och sin löpstyrka.

Backar man bandet så har ÖIS lyckats bra med sina värvningar från lägre divisioner hittills. Anledningen till det är att en klubb generellt sett ser med väldigt granskande ögon på en spelare från lägre divisioner. Om spelaren då klarar sig igenom det nålsögat så är spelaren så väl scoutad att det finns ganska lite utrymme för överraskningar.

Hur intresserade är då ÖIS av Simon Alexandersson?

Förmodligen väldigt intresserade. Sedan Jonathan Berg har man inte tagit in någon spelare bjudits in för provspel. Att den spelare som då blir nästa spelare att bjuda in är en spelare från Division 4 tyder på att sportrådet och tränarstaben tror mycket på spelaren. Att han dessutom får spela match är ännu ett tecken på att det är en spelare man tror på.

Aggressivt anfallspar

Ricky Yarsuvat och Emil Karlsson kommer starta i morgondagens match. Det var tydligt på dagens träningspass och kanske är detta det argaste anfallsparet vi haft sedan Patrik Elmander spelade med Björn Anklev 2008. Att Emil Karlsson är en man med ett yvigt kroppsspråk är ingen nyhet men oftast handlar hans ilska om egna misstag och det är väldigt sällan hans ilska går ut över någon annan. Men idag var ingen vanlig dag i Emil Karlssons fotbollsliv. Det mesta gick tvärt emot hans vilja i det sedvanliga ”Nackaspelet” som alltid avslutar sista träningen innan matchdag.

Emil, svor, gestikulerade, sparkade bollar och sparkade på flaskor men är detta ett dåligt tecken? Nej det tror jag inte. Emils spel består i stora delar på aggressivitet och adrenalin. Är det påslaget i topp borde det vara bra för hans spel.

Om Emil hade en grinig afton så var det aggresivt och ilskt men positivt. Rickys problem har länge varit att han gör det lite för svårt, att han gärna vill hämta boll lite långt utanför straffområdet och att han håller inne det där skottet lite för länge. Men det har varit den orolige Ricky. Den arge Ricky däremot skjuter på det mesta och så fort det är hyfsat fri sikt mellan honom och målet tycker den arge Ricky att det är dags att avlossa bössan.

Den taktiken visade sig idag vara nyttig. Efter att Christoffer Bengtsson träffat stolpen och Simon Alexandersson bränt returen hamnade bollen på mitten av planen hos Ricky som bröstade upp bollen, lät den sjunka en halvmeter åt sin högersida för att träffa bollen med foten horisontellt ut från höften. Foten träffade strax under bollens mitt vilket gjorde att den hela vägen fram till Peter Abrahamssons högra kryss hade en stigande bana. Vackert.

Strax efter det fick han bollen på kanten tog sig med två snabba överstegsfinter förbi sin ytterback och ur snäv vinkel tryckte in bollen via stolpen bakom Fredrik Andersson. Kanske är Ricky på väg åt rätt håll?

Ett oprövat innermittfält

Jakob Lindström och Johan Lundgren har varit den självklara duon på innermittfältet under våren. Om man ska tro signalerna på dagens träning så blir det ändring på det imorgon. En ganska oväntad lösning med Sebastian Ohlsson framför Jakob Lindström ser ut att bli melodin imorgon.

Att Fredrik Andersson får chansen igen är ingen skräll. Det brukar han få när det ska till att ändras om i startelvan. Tobias Bratt och Joakim Hall får chansen igen efter en tids frånvaro från startelvan. Carl Hawunger får inte chansen från start, något som några kanske väntat sig.

Daniel Paulson får chansen från start för andra gången i A-laget och tar hand om högersidan när Holländer och Hedman saknas.

Qviding som har ambitionen att lära hela Göteborg att spela ”positiv fotboll”, kommer från en meriterande seger med 1-0 mot ett reservbetonat Gais och har ett sannerligen gott självförtroende. I laget ÖIS-bekantingar som Mentor Zhubi och Alexander Jeremejeff samt August Wängberg som har ett förflutet i ÖIS juniorlag.

Tränaren Bosko Orovic har ambitionen att spela den bästa fotbollen i Göteborg. Ett begrepp som sannerligen går att diskutera, men för att uppnå detta har man under vintern satsat på mycket futsal-spel för att utveckla spelarnas individuella kvalitéer. Laget bygger sitt spel på att äga boll så mycket som möjligt och att spela längs med marken i så stor utsträckning det är möjligt. Har ni hört det förut? Tänkte väl det.

Sist det skulle spelas träningsmatch mot Qviding blev det vinst med 7-0. Då låg lagen i samma serie. Nu ligger ÖIS i Superettan och Qviding i Division 1. Det måste väl borga för minst 8-0?

Mar 162013
 

Det blev ingen seger mot Halmstads BK, men väl en biljett in i Svenska Cupens kvartsfinalspel (som lottas söndag 17:55 i Sportspegeln). Och det går ju inte att vara annat än nöjd då, trots dagens förlust på Skedala Park. Tyvärr förstörde några få minuter hela matchen då Halmstads BK tilläts att först kvittera till 1-1 och två minuter senare även trycka in 2-1 genom Antonio Rojas. Inte riktigt OK att tappa två bollar på två minuter. Det är ju inte OK alls. Inte någonstans. Det vet även spelarna om. Speciellt då det var ”två riktiga skitmål”, för att citera Oskar Wallén. I och med det får ÖIS dessutom finna sig i att spela kvartsfinalen på bortaplan. Men det är en parentes i dag!

Denna gång är det endast jag som står bakom våra spelarbetyg. Så ni vet vem ni skall hugga om ni inte håller med.

Peter Abrahamsson 4

Han har sannolikt gjort bättre matcher än denna under sin karriär, men likväl var det en Peter Abrahamsson på bra humör i dag. Det går inte att säga annat. Visserligen ställdes han kanske inte för jättemånga större prov, men när Halmstads BK kom igenom så var han som en vägg i många lägen. Bland annat räddar han ju Steindórssons straffspark i den första halvleken på ett mycket bra sätt. Bara det gör att betyget blir högt. Står även pall för HBK:s avlutande offensiv där han på ett nära läge från Gudjon Baldvinsson hann ned i tid för att plocka upp en farlig skarvnick. Det här var riktigt bra!

Christofer Bengtsson 3

Bildsköne Bengtsson gav ett stabilt intryck i dagens match. Han stod rätt i position, krigade, gnetade och följde med upp på offensiva löpningar när de rätta läget dök upp. Fick väl inte alltför stor hjälp av Sebastian Ohlsson som inte riktigt nådde sin vanliga standard vilket också försvårade Bengtssons arbete.

David Leinar 2

I första halvlek var det ganska så lugnt för ÖIS mittbackspar. I alla fall större delen av halvleken. Det skall sägas. Men när väl bollen kom till ÖIS straffområde var David Leinar (eller Adam Rosén) allt som oftast där för att skalla undan bollen. Däremot drar han på sig en onödig straff (som ju lyckligtvis räddades av Peter Abrahamsson) när det enda rätta egentligen bara var att rulla bollen över kortlinjen.

Stod ganska så bra pall under avslutande 45, men samspelet med Peter Abrahamsson brast vid några tillfällen. Vid ett av tillfällena var det sånär att Baldvinsson kunde sätta rejäl nerv i ÖIS genom att nicka in 3-1.

Adam Rosén 3

För Adam Rosén gäller ungefär det samma som för David Leinar. I dag var det ungefär jämlika i de flesta situationer. Men det kändes ändå som att Adam Rosén stack ut lite mer i den andra halvleken när Halmstads BK satte press på ÖIS. Mitt minne säger mig att Rosén skallade undan fler bollar och låg rätt lite oftare. Skall man nämna något negativt så är det att han slår bort för många bollar i tomma intet. Ibland drar han den rakt in i mitten där det inte finns någon Öisare på en radie om tio meter. Det måste slipas bort.

Jonathan Azulay 2

Vill minnas att jag nämnde det efter AIK-matchen: Jonathan Azulay bör spela mittback om han skall spela alls. Hans Prytz ville väl inte ändra ett vinnande lag, men Azulay gör inte sig själv riktigt rättvisa på vänsterbacksplatsen. Det blir inte riktigt en perfect match, om man säger så. Dels kan han inte använda sin högerfot på samma sätt och vänsterfoten verkar han inte helt komfortabel till att ha som hjälpmedel i alla situationer. Bara det hämmar honom något enormt. Känner inte heller att han fyller på i offensiven tillräckligt. Knappt alls. Det är i och för sig inget måste att göra det, men det kan åtminstone underlätta att bryta upp ett försvar om någon kommer på ett överlapp.

Sebastian Ohlsson 2

Som jag skrev i matchrapporten: Sebastian Ohlsson stod inte för en av sina bättre insatser i ÖIS-tröjan. Det var genomgående ganska så halvdant. Kan definitivt bättre. Att han åter sitter på bänken mot Qviding FIF om en vecka är ingen omöjlighet då Jacob Ericsson som i dag satt på bänken var betydligt bättre mot AIK i söndags. Framför allt så var det lite si så där i försvarsspelet tillsammans med Azulay i första halvlek, och det offensiva fanns inte heller där. Men jag antar att Ohlsson känner exakt samma sak. Han måste upp till nästa match!

Jakob Lindström 3

Jakob Lindström lämnade Skedala Park med ett godkänt betyg i dag. Men även Jakob kan bättre. Och har dessutom visat att han kan bättre i tidigare matcher. Framför allt kan han stå ut mer. Han kan vara mer bidragande och pådrivande. Straffen var dock bombsäker och utan chans för Stojan Lukic. Målfirandet var även det av världsklass.

Johan Lundgren 3

Kanske blir man förblindad av insatsen mot AIK i söndags, och det är väl kanske inte så konstigt i så fall, men jag känner inte att Johan Lundgren fick ut allt ur sin kropp i dag. Kom på mig själv att tänka att ”jösses vad han löper”, och det är alltid ett gott tecken, men rent fotbollsmässigt fanns det mer att plocka fram.

Johan Hedman 3

Efter att ha missat AIK-matchen på grund av en lättare skada var Johan Hedman åter med i a-lagssammanhang (startade U21-matchen i tisdags mot Varbergs BoIS). Och det får man väl säga dessutom gjordes på ett rätt så bra sätt. I alla fall i den första halvleken då samspelet med Emil Karlsson skördade ganska så stora framgångar. Kraften och initiativtagandet mattades väl av i andra halvlek, men då och då tog han ändå chansen att dra på offensiven ute på sin vänsterkant.

Oskar Wallén 2

Oskar själv beskrev sin insats med ordet ”sådär”. Och det kan väl stämma till viss del. Jag kan hålla med om att den inte var hundraprocentig. Han hade något vasst volleyavslut i första halvleken som visserligen gick rakt på Stojan Lukic, men det blev inte så mycket mer än så. Fick kriga i tomma intet i andra halvlek vilket tog på krafterna.

Emil Karlsson 3

Ah, Emil Karlsson var riktigt pigg i första halvlek. Sprang så bra att han ordnade straffen som ÖIS satte 1-0 på. Och med en liten högre lobb hade han stunden senare också ökat på ledningen efter att han mycket elegant löpt sig igenom både en och två hemmaförsvarare till ett friläge. Mycket bra gjort. Var ett ständigt orosment för HBK:s backlinje. En motståndarsupporter utbrast något i stil med ”han var ju riktigt duktig” då han byttes av vilket alltid är ett gott betyg.

Filip Holländer 2 (byttes in i matchminut 71 istället för Johan Hedman)

Svårt att göra någon riktig bedömning av Holländers insats på 19 minuters spel, men han kom inte riktigt in i det. Har väl sin förklaring i att ÖIS var ganska så kraftigt tillbakapressat och bara minuten efter inhoppet satte ju Fredrik Liverstam 1-1 på en hörna. Sedan blev det inte så mycket mer boll för Filips del.

Hannes Sahlin och Richard Yarsuvat spelade för kort tid för att betygsättas

Mar 162013
 

Efter matchen mot Halmstads BK på Skedala Park tog Sambadefensiv ett snack med ÖIS anfallare Oskar Wallén.

Förlust med 2-1. Vad säger du om er insats?

- Det är en annorlunda matta än vad jag har spelat på tidigare, men jag tycker att vi jobbar bra. Det är lite tyngre att springa och bollen rullar inte som den skall men vi kämpar på. Det är bara synd att vi tappar vår 1-0-ledning.

Två vinster och en förlust blir ert gruppspelsfacit. Det är ganska bra, eller?

- Ja, det är över allas förväntan. Det är klart att vi hade hoppats att vi skulle kunna ta några poäng i den här gruppen, men den var ju svår på förhand. Nej, det är synd att vi inte kunde ta en poäng i dag och säkra gruppsegern på egen hand.

Vad är skillnaden i ert spel i dag kontra mot AIK?

- Alltså, jag tycker att vi får rulla boll bättre i den här matchen – vi får lite mer tid på oss. Men vi kommer inte till lika många klara målchanser som vi hade mot AIK. Speciellt inte i andra halvlek, men i första gör vi det ganska så bra ändå. Men jag vet inte, det är två olika matcher, men vi genomför dem hyfsat bra båda två. Tyvärr får vi inte in bollen på alla chanser som vi fick mot AIK samtidigt som vi släpper in två skitmål.

Din egen insats i dag, hur värderar du den?

- Sådär. Det var mycket kamp och lite boll. Jag har fått en lite defensivare position nu när vi har mött lite starkare motstånd och det är klart att det tar en stund innan man kommer in helt i den, men jag kämpar på.

Mar 082013
 

Så här dagen innan match går vi på Sambadefensiv vidare med vår ”inför-Svenska-Cupen”-genomgång där vi simpelt nog tar tempen, jämför och kontrollerar vår kommande motståndare. Vi försöker ge er allt matnyttigt, helt enkelt. En liten inblick, utan att ni skall behöva göra er research på egen hand, i hur AIK har skött sig under 2013 första månader. För det gäller att ha stenkoll på vad som väntar. Framför allt för Hans Prytz, Jonas Karlén, Marcus Lantz och hela spelartruppen förstås – men för att kunna göra en bedömning kring vad som är realistiskt att tro och hoppas på så är det väl på sin plats att även supportrarna har ett hum om både det ena och det andra.

AIK, laget som under förra säsongen var med i kriget om guldet ända in i det sista, har fortsatt huvudtränare Andreas Alm vid rodret. Intet nytt på den fronten. Det är inte heller något nytt att man fortsatt räknar med att tillhöra topplagen i Allsvenskan. Man har grunden – laget – för att lyckas. Nu är Råsunda riven och den sista matchen någonsin har nu spelats där, och istället kommer AIK att flytta in på Friends Arena. Tråkigt, tycker somliga. Nu försvinner all tradition. Skönt, tycker vissa. Nu får de en arena i toppklass där det finns en chans att bygga upp en ny vinnarmentalitet. Och publiken är onekligen med. AIK har sålt över 9 000 årskort vilket är Sveriges toppnotering just nu.

Rent resultatmässigt har det faktiskt varit ganska så risigt under 2013. Det får man ta och säga. Målskyttet, speciellt, har sackat rejält. På säsongens fem inledande matcher mäktade AIK endast med att sätta två bollar i nät (ett mot Portland Timbers och ett mot Halmstad BK förra helgen). Pretty fucking far from OK! Visst, man har tappat Mohamed Bangura till Elfsborg, men anfallsbesättningen AIK förfogar över håller fortfarande en oerhört hög klass. Karikari, Goitom, Kennedy, och listan går vidare. Två mål på 450 minuter är ett underbetyg. Det går inte att säga något annat.

Men målskyttet rasslade till å det grövsta i tisdags när man matchade mot AFC United (tidigare Väsby United). Mot ett lite lättare motstånd släppte AIK lös och vann med 5-0. Inget snack om den saken. Där visade klasskillnaden upp sig och siffrorna rann iväg. Kanske lite för långt. Det vore ju riktigt tröttsamt om detta skulle få AIK att finna lösningar som man inte fann under tidigare matcher även på söndag. Att det knöt upp några hårt åtdragna knutar. Att det kommer få AIK att släppa lös lite mer och våga ta lite mer initiativ. Den risken finns. Anfallare, framför allt, behöver göra mål för att må bra. Det må vara en klyscha utöver det vanliga, men det stämmer likväl. Dessutom behöver ett lag som helhet göra mål och vinna matcher för att komma in i en härlig känsla. Kanske har AIK nu hamnat där, kanske får ÖIS känna på detta om bara ett par dagar.

AIK:s matchrad hittills:

2013-02-08 VC Fusion – AIK 1-0
2013-02-17 FC Dallas – AIK 0-0
2013-02-20 San Jose – AIK 0-0
2013-02-23 Portland Timbers – AIK 1-1
2013-03-03 AIK – Halmstads BK 1-2
2013-03-05 AIK – AFC United 5-0

Vad som går att notera gällande AIK inför söndagens match mot ÖIS på Valhalla IP är att man kommer att få klara sig utan mittbacken Niklas Backman. Enligt rapporter fick han avbryta AFC United-matchen efter att olyckligt ha landat fel efter en nickduell i offensivt straffområde med bara tio minuter kvar att spela. Men i och med att han och Per Karlsson agerade mittbackspar den matchen samt att det är Alexander Milosevic och Daniel Majstorovic som har hållit hus i mitten av backlinjen i majoriteten av tillfällena hittills under säsongen så skall det inte ha någon större effekt på AIK och dess prestation mot ÖIS. Andreas Alm hade med största sannolikhet ändå inte placerat Backman i en kommande startelva. Nej, där sägs alltså Milosevic och Majstorovic åter gå in (med möjligheten att Alm istället väljer Per Karlsson tillsammans med endera Majstorovic eller Milosevic, det återstår att se).

Kan bli ett par minst sagt intressanta dueller vid och runt AIK:s backlinje på Valhalla IP. Är ÖIS mittfältare lite mer precisa i sitt djupledsspel kan Emil Karlsson med sin snabbhet säkerligen rycka ifrån både Milosevic och Majstorovic både en och två gånger. Där har ÖIS ett övertag. Men det gäller att Emil Karlsson löper rätt och tar sig ur markeringen av de tuffa och starka backarna och att Johan Lundgren, kanske framför allt, kan hitta bollarna som sätter Emil Karlsson i bra lägen. Mot Syrianska FC var det alldeles för dålig kvalitet i den delen från ÖIS sida, vilket vi fick se tecken på i den första halvleken, och när ÖIS kom ut som ett nytt lag i halvlek nummer två var det inte lika aktuellt att försöka nå Emil Karlsson i djupledslöpningarna. Men nu lär ÖIS få en ny chans. Bara att hoppas att ÖIS har vässat till insticken.

På resterande delar av planen råder det desto större frågetecken. Att Ivan Turina startar i målet känns väl ganska så självklart, men i övrigt finns det alternativ i mängder. Men kanske att Andreas Alm ändå lägger sin tillit till Martin Lorentzon på högerbacken och Nils-Eric Johansson på vänstersidan. Det är åtminstone vad AIK:arna önskar. Mittfältet önskar de mönstra med Robin Quaison, Celso Borges, Ibrahim Moro och Nabil Bahoui även om dessa bland annat kan ersättas av Helgí Danielsson, Viktor Lundberg, Lalawélé Atakora eller Martin Kayongo-Mutumba. Det finns en uppsjö av tänkbara namn.

Mot AFC United spelade duon Christian Kouakou och Kwame Karikari längst upp i planen. Den konstellationen lär nog inte kvarstå till på söndag. Det får vi anta. AIK har sin sista chans att göra någonting av cupspelet då man förlorade mot Halmstad BK med 1-2 i den inledande omgången – och då finns det betydligt mer spets att putta in. Kouakou bör i alla fall få stå åt sidan. Karikari å sin sida ökade nog sina aktier rejält genom att drämma dit ett hattrick i tisdags, och det gör även att han känns som en av kandidaterna. Men bredvid honom lägger jag mina pengar på att Henok Goitom kommer att spela. Goitom som smällde dit en straffspark sent i den förra cupmatchen. Men det hjälpte inte till mer än att snygga till slutsiffrorna den gången.

Men det är ju så det är. AIK måste slå ÖIS för att ha en chans till en Europa League-plats. Misslyckas man med detta blir Syrianska FC-matchen helgen därpå helt betydelselös. Då har de ingen chans att knipa gruppens förstaplats. Tre, eller fyra, poäng kommer inte att räcka. Och det är så klart AIK väl medvetna om. Det var till och med så att Andreas Alm efter förlusten gick ut i media och sade något i stil med att ”nu blir oerhört svårt att bli gruppsegrare.” Det blir en sista chans att rätta till problemet mot ÖIS på söndag. Förmodligen framför ca 4-500 tillresta Stockholmare. Så det vill till att ÖIS är med från start, att taktiken är rätt upplagd och att laget är med från start. Är de inte det så känns möjligheten att kunna vända på skutan i den andra halvleken mindre trolig då AIK säkerligen är vassare och bättre på att döda en match med den matchbild som var förra söndagen än vad Syrianska FC bevisligen är.