Aug 052013
 

Som bekant gick det ganska bra senast och nu är det dags igen.

Förra årets cupäventyr startade trögt i Falköping men slutade ändå en markeringsmiss från final efter förlust med uddamålet på Stockholm Stadion. Idag lottades årets upplaga av turneringen och ÖIS lottades mot Enköpings IS i den första omgången. Onsdagen 21:e augusti eller torsdagen den 22:e augusti är de två datumen som är aktuella.

. Som seden bjuder är det laget från den lägre divisionen som har hemmaplan i dessa möten och därmed blir det till att sätta sig på tåget, i bussen eller i bilen för att ta sig till klassiska Enavallen i Enköping.

Senast lagen möttes var i den alldeles ljuvliga vändningen på Valhalla IP 2008, en match som förmodligen kan få vem som helst att länga tillbaka till ljumma sensommarkvällar i strålkastarljuset på Valhalla IP. Enköping tog ledningen med 1-0 i den femte minuten och utökade till 2-0 i den nionde. En mardrömsstart för sällskapet och serieledningen var hotad.

Likt Falkenberg iår var ÖIS då ett lag i medgång och då som igår var det bottenlaget som fick vika ned sig. I den 16:e minuten gjorde Markus Allbäck 2-2 och i den andra halvleken fullbordades vändningen efter ett mål vardera av Pavel Zavadil och Björn Anklev bakom den korpulente Ludwig Bergström i Enköpingsmålet. I efterhand går det att konstatera att det var just den vändningen som gjorde att man hade råd att förlora med 1-0 mot Brommapojkarna på bortaplan matchen efter och ändå vinna serien.

YouTube Preview Image

Enköping åkte den säsongen ur Superettan och året efter åkte man ur Division 1 norra. I skrivande stund ligger laget på en niondeplats i Division 2 Norra Svealand. Strax bakom Johan Hedmans moderklubb Rotebro IS. Med andra ord en klubb ÖIS på pappret inte ska ha några större problem med. Men detsamma sades om Gunnilse 2009.

 

Då blev det ännu en fredagskväll som fick ägnas åt sällskapet. Ännu en fördel med avancemanget till Superettan är antalet vardagsmatcher, vilket gör en sambadefensivskribent väldigt glad. Helger utan tvång är allt som oftast ett stort plus. Något som också vore ett stort plus hade varit om temperaturen snart kunde stiga över nollan. Hur roligt det än må vara att se sitt favoritlag träna fotboll så gör det ont att göra det i den kyla som tagit ett stadigt grepp om Göteborg den senaste tiden.

Ett skadeskjutet sällskap

Vi har många gånger rapporterat om att det ser nästan oförskämt bra ut på skadefronten. Förutom långtidsskadade André Nilsson så har skadorna lyst med sin frånvaro. Idag på ÖIS-gården var det dock väldigt glest. Henrik Carlsson och Jonathan Azulay är som bekant iväg i landets tjänst. Azulay som landslagsspelare i U21-landslaget och Carlsson på ett riksläger på Bosön.

Johan Hedman är beordrad till gymmet för att inte riskera något inför seriestarten. Den lätta ljumskskada som hindrade Hedman i matchen mot AIK har kommit tillbaka utan det är enligt uppgift enbart en försiktighetsåtgärd. Man vill helt enkelt spara Hedmans kropp för viktigare uppgifter och har därför gett honom order att ta hand om sin kropp i klubbens gym istället för att slita ut sig på planen.

Ingen av försäsongens två mest olycksdrabbade, Hannes Sahlin och Filip Holländer deltog under dagens träningspass. I Hannes fall handlar det om en stukad fot och i Holländers en förkylning som kommit tillbaka. Med andra ord är det inga allvarliga skador men man vill inte ta några risker så här nära inpå säsongen. Självklart är detta extra tungt för Hannes Sahlin som har haft stora problem att slå sig in i startelvan under försäsongen. Kanske var detta en av hans sista chanser innan premiären.

Vetlandas Berbatov får chansen

I förra veckans träningsrapport nämnde jag anfallaren Simon Alexandersson från Vetlanda som just nu tränar med laget. Då var jag imponerad av den reslige smålänningen. Jag var imponerad av hans finurliga anfallsspel och imponerande teknik i straffområdet. I mottagningar, vändningar och avslut håller han en nivå som är bra mycket bättre än Division 4, där han hållit hus de senaste åren.

Under förra säsongen spelade han 30 matcher för sitt Hvetlanda GIF och gjorde 25 mål. Det är i sig inte så väldigt imponerande. Det finns en hel drös spelare i Sverige som gör 25 mål på en säsong i Division 3. För att man ska värvas till en klubb längre upp i seriesystemet krävs oftast något utöver det vanliga. Oskar Wallén och Markus Anderberg är de två senaste exemplen på spelare som ÖIS värvat från lägre divisioner, Oskar har visat sig vara oerhört nyttig och Anderberg hade med största sannolikhet spelat i allsvenskan om vid det här laget om han inte haft sina skadeproblem. Anderberg kom från division fem direkt till Allsvenskan på sina snabba fötter och sin bollkontroll, Oskar på sin fysik, sin hänsynslöshet framför mål och sin löpstyrka.

Backar man bandet så har ÖIS lyckats bra med sina värvningar från lägre divisioner hittills. Anledningen till det är att en klubb generellt sett ser med väldigt granskande ögon på en spelare från lägre divisioner. Om spelaren då klarar sig igenom det nålsögat så är spelaren så väl scoutad att det finns ganska lite utrymme för överraskningar.

Hur intresserade är då ÖIS av Simon Alexandersson?

Förmodligen väldigt intresserade. Sedan Jonathan Berg har man inte tagit in någon spelare bjudits in för provspel. Att den spelare som då blir nästa spelare att bjuda in är en spelare från Division 4 tyder på att sportrådet och tränarstaben tror mycket på spelaren. Att han dessutom får spela match är ännu ett tecken på att det är en spelare man tror på.

Aggressivt anfallspar

Ricky Yarsuvat och Emil Karlsson kommer starta i morgondagens match. Det var tydligt på dagens träningspass och kanske är detta det argaste anfallsparet vi haft sedan Patrik Elmander spelade med Björn Anklev 2008. Att Emil Karlsson är en man med ett yvigt kroppsspråk är ingen nyhet men oftast handlar hans ilska om egna misstag och det är väldigt sällan hans ilska går ut över någon annan. Men idag var ingen vanlig dag i Emil Karlssons fotbollsliv. Det mesta gick tvärt emot hans vilja i det sedvanliga ”Nackaspelet” som alltid avslutar sista träningen innan matchdag.

Emil, svor, gestikulerade, sparkade bollar och sparkade på flaskor men är detta ett dåligt tecken? Nej det tror jag inte. Emils spel består i stora delar på aggressivitet och adrenalin. Är det påslaget i topp borde det vara bra för hans spel.

Om Emil hade en grinig afton så var det aggresivt och ilskt men positivt. Rickys problem har länge varit att han gör det lite för svårt, att han gärna vill hämta boll lite långt utanför straffområdet och att han håller inne det där skottet lite för länge. Men det har varit den orolige Ricky. Den arge Ricky däremot skjuter på det mesta och så fort det är hyfsat fri sikt mellan honom och målet tycker den arge Ricky att det är dags att avlossa bössan.

Den taktiken visade sig idag vara nyttig. Efter att Christoffer Bengtsson träffat stolpen och Simon Alexandersson bränt returen hamnade bollen på mitten av planen hos Ricky som bröstade upp bollen, lät den sjunka en halvmeter åt sin högersida för att träffa bollen med foten horisontellt ut från höften. Foten träffade strax under bollens mitt vilket gjorde att den hela vägen fram till Peter Abrahamssons högra kryss hade en stigande bana. Vackert.

Strax efter det fick han bollen på kanten tog sig med två snabba överstegsfinter förbi sin ytterback och ur snäv vinkel tryckte in bollen via stolpen bakom Fredrik Andersson. Kanske är Ricky på väg åt rätt håll?

Ett oprövat innermittfält

Jakob Lindström och Johan Lundgren har varit den självklara duon på innermittfältet under våren. Om man ska tro signalerna på dagens träning så blir det ändring på det imorgon. En ganska oväntad lösning med Sebastian Ohlsson framför Jakob Lindström ser ut att bli melodin imorgon.

Att Fredrik Andersson får chansen igen är ingen skräll. Det brukar han få när det ska till att ändras om i startelvan. Tobias Bratt och Joakim Hall får chansen igen efter en tids frånvaro från startelvan. Carl Hawunger får inte chansen från start, något som några kanske väntat sig.

Daniel Paulson får chansen från start för andra gången i A-laget och tar hand om högersidan när Holländer och Hedman saknas.

Qviding som har ambitionen att lära hela Göteborg att spela ”positiv fotboll”, kommer från en meriterande seger med 1-0 mot ett reservbetonat Gais och har ett sannerligen gott självförtroende. I laget ÖIS-bekantingar som Mentor Zhubi och Alexander Jeremejeff samt August Wängberg som har ett förflutet i ÖIS juniorlag.

Tränaren Bosko Orovic har ambitionen att spela den bästa fotbollen i Göteborg. Ett begrepp som sannerligen går att diskutera, men för att uppnå detta har man under vintern satsat på mycket futsal-spel för att utveckla spelarnas individuella kvalitéer. Laget bygger sitt spel på att äga boll så mycket som möjligt och att spela längs med marken i så stor utsträckning det är möjligt. Har ni hört det förut? Tänkte väl det.

Sist det skulle spelas träningsmatch mot Qviding blev det vinst med 7-0. Då låg lagen i samma serie. Nu ligger ÖIS i Superettan och Qviding i Division 1. Det måste väl borga för minst 8-0?

Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

 

På lördag är en lång vinter och försäsong till viss del slut i och med träningsmatchernas intåg i vardagen. Faktum är att det på lördag, då ÖIS möter BK Häcken på Valhalla IP, har passerat 98 dagar sedan den där 1-0-vinstmatchen i Skövde i Söderettans absolut sista omgång. Då hade ÖIS redan spelat upp sig själva i Superettan. Nu, några månader senare, är det lagt åt sidan och en ny säsong står i framkant. En säsong med helt andra premisser. Nu är ÖIS långt ifrån tippade att husera i tabellens topp. Snarare kan man läsa profetior som säger att ÖIS kommer få rikta in sig på att kriga för att undvika de två nedflyttningsplatserna. Det är helt andra förutsättningar och ÖIS kommer helt säkert att slå ur underläge i majoriteten av matcherna. Någonting som man kommer att få lära sig att leva med. Det är verkligheten – oavsett om man väljer att se det som en fördel eller som någonting betungande.

Vad som däremot kvarstår är längtan och viljan. Längtan och viljan att se ÖIS trilla boll på klassisk rödblå manér. Men framför allt vill man se ÖIS vinna fotbollsmatcher och då är det i stort sett skit samma om bollen är mer i luften än längs marken eller om vi får deja vus från 2000-talets tidigare år. Det är ingen hemlighet att fotboll (och sport i allmänhet) går ut på att vinna. Och gör man det – ja, då är det ingen som klagar på spelet, spelidén och tränaren. Hur tråkigt spelet än må se ut lyser kritiken med sin frånvaro. Det gäller att ta tre poäng och därmed basta. Punkt. Sedan får det i stort sett se ut hur fan som helst!

Historiskt sett har ÖIS varit en av klubbarna som till viss del har gått emot det. Får man överdriva en smula så var spelet till viss del viktigare än resultatet. Samba, klackar, Rio de Janeiro och bicycletas skulle vara en del av vardagen. Och lite grand så är det väl också för dagens BK Häcken, ÖIS kommande motståndare. Det skall ösas på och bollarna skall stå som strutar i motståndarens målbur flera gånger per match. Gärna med en Boyd Mwila-snabb anfallare som spets längst fram i laget. Förra året var det skyttekungen Majeed Waris som stod för den delen, nu ligger det oket på Moestafa El Kabirs axelparti. Men hittills på denna försäsong har Allsvenskans fjolårstvåa inte riktigt levt upp till sitt namn och kvalitet. Nja, rent resultatmässigt har det varit OK, men absolut inte mer. Till skillnad från ÖIS så har laget redan klarat av två 90-minutare och en kort sammanfattning av dessa matcher följer här och nu.

GAIS – BK Häcken 0-1 (0-0)

Jo, Häcken vann ju sin premiär trots allt. Bland annat med Björn Anklev på plan (senare utbytt i 62:a matchminuten). Sambadefensivs Felix Jonsson fanns på plats på Valhalla IP i lördags för att spionera lite på dels vår första motståndare för året, men kanske framför allt på vår kommande seriekonkurrent. Missade ni det referatet finns det att läsa här.

Matchen vann alltså BK Häcken ganska så rättvist tillslut. Visserligen var spelet till en början jämnt där GAIS nya spelare stod upp bra, men vad halvleken led tog det allsvenska gänget över allt mer och då genom just Moestafa El Kabir, vem jag nämnde tidigare. På pass från Dioh Williams kom han till ett avslut som kanske vore värt ett bättre öde. I halvlek nummer två steppade BK Häcken upp sig en aning och var det lag som höll i taktpinnen. Som att de inte borde göra det när de möter ett Superettagäng! Bland annat lyckas GAIS rensa undan en möjlighet på mållinjen när Häcken är framme och oroar. Matchens enda mål stod Nasiru Mohammed för. Det efter framspelning signerad Dioh Williams. Men fler mål än så blev det inte.

Jönköpings Södra IF – BK Häcken 1-0 (1-0)

Bara ett par dagar senare (närmare bestämt i tisdags) spelade BK Häcken säsongs andra match. Det mot ett annat Superettalag, Jönköpings Södra IF, i Elmiahallen i Jönköping. Och där gick man på plumpen! Säsongens första förlust och säsongens första mållösa match. Inte riktigt godkänt för ett erkänt bra lag. Inte ens på en försäsong, faktiskt. Men hur mycket bryr sig Philip Djup om det? Antagligen ingenting. Det får man i alla fall anta efter hans game-winning-goal i den 13:e matchminuten. Och snyggt var det också. En riktig delikatess. Via en frispelning kom Djup fri mot Källqvist och med en nätt lyftning satte han bollen utom räckvidd för Häckenmålvakten som fick se bollen segla in bakom honom. Retligt! Det skall väl nämnas att Peter Gerhardsson hade möblerat om sedan matchen mot GAIS, och faktum är att Björn Anklev var en av endast tre som fanns kvar i elvan från dusten med de grönsvarta tre dagar tidigare. Men bra jobbat, J-Södra. En triumf så god som sådan!

En förlust och en vinst i potten hittills med andra ord. Då är det väl bara att räkna in krysset på lördag så att Häcken kan bocka av de tre olika utgångsmöjligheterna redan nu. Det gäller att vara snäll i vintertid. Och ett kryss mot stora, mäktiga BK Häcken vore ju inte katastrofalt på något vis. Jag tror nog att man hade kunnat sova rätt gott på kvällen vid ett likaresultat som öppning. Både som spelare och som supporter. Men vi Öisare är ödmjuka. Åtminstone är det någonting som vi har lärt oss att bli med tiden. Kanterna har tonats ned i takt med alla törnar och smällar. Därför är det på sin plats att gardera sig lite och gå på det fega och mer realistiska spåret. Att det kommer bli snortajt. Tufft som attan. Och att vi kanske inte skall gå in till match med tron om att vi kan matcha dem om de spelar på sitt yttersta (något som David Leinar är inne på i Henrik Lemans dagsfärska intervju från ÖIS-gården). Nej, riktigt där är vi faktiskt inte än.

 

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.

 

Här kommer ännu en långintervju som vi valt att kalla ”samtal i vintertid”. Det grundar sig på att Sambadefensiv under vintern kommer ha som ambition att fortsatt producera längre, mer djupgående, intervjuer med intressanta personer med Öisanknytningar som alla kommer att gå under namnet ”samtal i vintertid”. Och här är alltså ”samtal i vintertid” – och således också abstinensdämpare -  nummer ett!

Den som får äran att inleda denna ”samtal i vintertid”-epoken är ingen mindre än den forne lagkaptenen Björn Anklev som synas av Felix och Christian under dryga 30 minuter. Under samtalet blev det en hel del BK Häcken – men även tränare, Svenska Cupen-upplägg, varför han lämnade ÖIS samt en hel del annat. Bland annat ger han sig bild kring skillnaden på Häckens och Örgrytes supportrar där han menar på att historia och tidigare framgångar spelar stor roll. Resten får ni läsa själva. På grund av risken att dränka er i text har intervjun i vanlig ordning delats upp i olika delar så håll utkik i dagarna för mer Björn Anklev. Till sist vill vi rikta ett stort tack å Björns vägnar för att han var villig att ställa upp. Det var ett nöje!

Vilka är de största likheterna mellan ÖIS och Häcken?

- Största likheten från när jag var i ÖIS och nu är väl egentligen att man inte är någon storklubb på det sättet att media är jätteintresserade av verksamheten – förutom nu på slutet när laget gick bra. Men det är väl den slående skillnaden. Men svårigheten med ÖIS, om man skall jämföra med dem, är att de tre åren jag var där var tre helt olika år. Första året spelade vi Superettan och gick upp till året i Allsvenskan som gick åt skogen samt det tredje året som var mellanåret, om man säger så. Det är svårt att jämföra klubbarna i sig.

Några skillnader?

- Ja, skillnaderna är väl ganska stora. Framförallt så har Häcken en mer ordnad organisation vad gäller det ekonomiska… (här blev Björn avbruten med ett påstående innan han hunnit tala till punkt)

Du kom väl från Sveriges sämst skötta klubb till Sveriges bäst skötta?

- Jag skulle inte vilja säga att det är Sveriges sämst skötta klubb, för ser man på resultaten från många andra klubbar nu – GAIS och Halmstad till exempel – så är det många som har problem. Så ÖIS situation är inte unik. Jag tror att det är många klubbar som ligger på gränsen. Men givetvis var det en turbulent tid i ÖIS. Först var allting uppåt, sedan spelade vi dåligt och åker ur till det sista året med konkursen så det kändes som att det var väldigt svajigt åt alla håll och kanter medan Häcken har en mycket god hjälp utav sina årliga inkomster så de har en bra stabilitet i det.

Hur ser du på att en del supportrar tyckte att det var ett svek att du som lagkapten lämnade när det var som mest eländigt?

- Det är givetvis trist när man ser det så och jag köper det. Till mitt försvar så man kan säga jag länge krigade för att lösa det på något sätt. I den situation som jag är i, dels börjar jag bli lite äldre, dels har jag min familj att tänka på, så funkade det inte att vänta ytterligare ett halvår innan jag skulle få veta vad som egentligen skulle hända med mitt kontrakt – om jag över huvud taget skulle sitta på ett kontrakt i februari eller inte. Då dök chansen upp att spela i en bättre serie med bättre lön och få en stabilitet under tre år. Men valet var inte på något sätt lätt för mig men det var egentligen heller ingenting som jag tvekade på.

Häcken har en del unga, lovande, spelare som knackar på dörren. Är det någon utav dem som du kan tänka dig skulle hålla i Superettan och kanske ÖIS?

- Dem jag har koll på i Häcken är dem som är uppe och tränar med a-laget med jämna mellanrum. Det är Simon Sandberg, det var Jesper Westermark som lämnar, och så är det en kille som heter Andreas Almroth och jag tycker absolut att det är bra spelare som mycket väl skulle funka i Superettan men kanske inte tar en plats Häckens a-lag nästa säsong.

- Men jag har dålig koll på deras ytterligare U21-spelare.

Peter Gerhardsson har varit väldigt hyllad den senaste tiden. Vad gör honom till en sådan bra tränare?

- Framförallt så är han väldigt noggrann. Han lämnar absolut ingenting åt slumpen vad gäller det taktiska för oss och för motståndarna. Man är väldigt bra förberedd när man kommer till matcher och träningar. Det tror jag är en styrka – att alla vet vad de skall göra och att alla drar åt samma håll.

Kan du se några likheter mellan honom och de tränare du hade i ÖIS?

- Ja, Janne Andersson var också väldigt noggrann med detaljer. Sedan kan jag tycka att Peter är strået vassare. Han lämnar verkligen ingenting åt slumpen. Alla träningar är lika viktiga vare sig det är sista träningen i november eller en träning före en viktig hemmamatch. Det är hela tiden 100% fokus på att vi utvecklas och blir bättre. För stunden är det kanske inte så skoj, men i längden är det nog väldigt nyttigt att ha den inställningen.

Hur ser era dagar innan matcher ut? Har ni många genomgångar och dylikt?

- Ja, han är en genomgångstränare. Först har vi givetvis analyser kring vår senaste match och vad vi kan göra bättre. Sedan är det väldigt mycket analyser om hur motståndaren spelar. Peter ändrar väldigt mycket i laget och det är inte alltid så att den som var bra matchen innan får starta nästa – utan han är verkligen så att han anpassar vårt lag och det taktiska utefter dem vi skall möta. Så mycket genomgångar är det.

Hur ser du på den mediala förändring som varit kring Häcken?

- Det är skoj. Jag kan tycka att vi är värda det. Samtidigt känns det lite som att – förra året spelade vi bra fotboll trots att vi inte var lika vassa då som vi var i år – men då skrevs det inte alls lika mycket. Givetvis är det tabelläget som avgör men generellt så tycker jag att media kan ha ett lite bredare spektra vad gäller klubbar. För alla klubbar i stan’ vill synas. Det är någonting som är positivt. De senaste åren har tidningarna snöat in väldigt mycket på framförallt Blåvitt och GAIS så det är skitskoj att de ser verkligheten och skriver om de andra lagen också.

Pressen från supportrar och annat folk: är den lika som i ÖIS?

- Det skulle jag inte vilja påstå utan jag vill påstå att Häcken har en mindre supporterskara än vad ÖIS har generellt sett. Men det beror på vad man ser som en supporter. Vi har tydligen ökat väldigt mycket vad gäller supportrar som hoppas det går bra för oss – men det är inte samma sak som att vara på matcherna och verkligen stötta. Där kan jag tycka att det var ett större intresse från Öissupportrarna. Men det har också att göra med klubbens historia och tidigare framgångar.

Försäsongen blir lite annorlunda med Cupspel. Hur ser du på det nya upplägget i Svenska Cupen?

- Utan att ha provat på den så ser jag positivt på det just på grund av att försäsongen inte blir så lång. Nu när vi börjar träna i januari så är det direkt skarpt läge för då är det bara två månader innan Cupen drar igång. Tidigare har det varit tre eller fyra månader vilket gör att försäsongen blir lång och man kanske inte blir lika motiverad. Så jag ser positivt på att få börja tidigt med tävlingsmatcher.

Kan det inte finnas en nackdel med att få fer tävlingsmatcher – att det kan bli en för lång säsong?

- Givetvis kan det göra det. Men jag tror mer på den positiva effekten utav det. Att få börja med tävlingsmatcher tidigt. Träna är inte lika kul – framförallt inte på försäsongen och att då ha matcher som verkligen gäller kan nog motivera många att bli bättre tidigare.

- Men sedan är det upp till klubbarna, lagen och tränarna att hantera den långa säsongen.

Cupen har annars haft väldigt låga publiksiffror. Tror du att det kommer väckas nytt intresse?

- Jag hoppas och tror det. Förr var finalen i slutet på hösten någon gång och då är man inte så djävla sugen att gå och kolla på fotboll då när Allsvenskan är klar och vädret börjar bli dåligt. Det här kan nog bli ett uppsving. Dels för att matcherna går tidigare på året – finalen går väl under sommaren – vilket kan betydligt mer intressant än vad det var tidigare.

- Upplägget är väl också lite annorlunda då de lägre divisionernas lag har en lite större chans genom att få vara med i gruppspelet tidigare. Jag tror att det bara är positivt.

Ni har Falkenberg, Örebro och Värnamo i er grupp. Kommer Häcken att satsa på Cupen?

- Absolut, det kommer vi att göra. Cupen är en väldigt bra chans att ta sig ut i Europa om man nu inte hamnar bland topp tre-lagen i Allsvenskan, vilket ger de lägre rankade lagen att ta sig ut i Europa så det är riktigt stort. Jag är övertygad om att vi kommer att satsa på Cupen.

Utöver Svenska Cupen så är ÖIS ett lag ni skall möta, den andra februari. Hur känns det att möta ÖIS första gången sedan flytten?

- Det är lite konstigt. Jag har fortfarande väldigt mycket känslor för ÖIS – det låter starkt – men jag har följt dem framförallt i år så det finns fortfarande där för mig. Det är en träningsmatch men det skall bli djäkligt skoj. Det är inte så många kvar sedan jag spelade där men det kan nog bli lite speciellt.

 

Football Club Trollhättan. Sug på den.

Efter en, av många anledningar svettig eftermiddag på Ruddalen förra söndagen så har förhoppningsvis de flesta lyckats återhämta sig tillräckligt för att kunna masa sig iväg till Gamla Ullevi igen. För motståndet står alltså FC Trollhättan som genomgått en vinter i klass med den ÖIS upplevde för lite drygt ett år sedan. Klubben var i nära en konkurs och såg ut att tappa i stort sett hela truppen. Förutom att klubben tappade sina största stjärnor Tom Pettersson, Viktor Sköld och Petrit Zhubi. Den spontana känslan är dock att dessa spelare hade försvunnit även om klubben inte befunnit sig i ett så prekärt läge.

Kvar är en av förra årets bästa spelare i klubben, Josef Daoud som leder den interna skytteligan i klubben med två mål. Kvar i klubben är också ÖIS-bekantingarna Boyd Mwila och Edwin Phiri, den sistnämnde som av någon anledning blivit en hackkyckling av folk i klacken, anledning: Okänd.

FC Trollhättan har visserligen ändå startat säsongen aningen knackigt och återfinns först på en åttondeplats i tabellen med bara två segrar och hela tre förluster. Att trion Sköld, Pettersson och Zhubi var viktiga under förra säsongen känns såhär i efterhand som veckans understatement. Konstigt vore väl annat då de tre tillhörde de bästa spelarna i hela serien förra året. Frågan är dock vilken inverkan Trollhättans formdipp kommer att få på matchen mot ÖIS. Rent vardagslogiskt så borde det betyda att matchen för ÖIS del blir enklare. Som bekant är det dock inte vanlig vardagslogik som råder när man pratar om Örgryte idrottsällskap. Med ÖIS-logik så är matcher mot ett formsvagt FC Trollhättan något av det svåraste provet som går att ställas inför.

Det som hände under dagens träning talar väl med den omvända logiken emot detta, på något sätt. Det var nämligen en ur skadesynpunkt en ganska hemsk träning, redan efter några minuter av spel hade redan två spelare fått lämna planen. Dessa två spelare var dessutom inte vilka som helst. Att säga att Christofer Bengtsson och David Leinar inte är två av de största och viktigaste bygggstenarna i det lagbygge som är ÖIS 2012 hade varit en underdrift modell större och att de två linkade av planen med smärtor är såklart inte postivt. David Leinar är visserligen med i truppen till morgondagens match men känslan under träningen var att han inte är fit-for-fight imorgon, tyvärr. Inget ont om Christoffer Bengtsson men han är aningen lättare att ersätta än sin dubbelt så store vapendragare i mittförsvaret.

Ganska förvånade ser Johan Pettersson ut att bli den som ersätter Leinar som mittback och allkonstnären från Mölnlycke håller alltså på att bli en ny Björn Anklev efter att ha flyttats runt en del. Bara under det korta inledande tvåmålsspelet på dagens träning hann han spela både högerback innan David Leinar skadade sig och sedan flytta in som mittback. Förmodligen hade han alltså i vilket fall inte fått starta som yttermittfältare även om Leinar inte gått sönder. Johan Petterssons steg in som mittback placerar Pontus Otterstedt som högerback och därmed får han ytterligare en chans att visa att han i framtiden kan bli den som ska axla Christofer Bengtssons mantel

Hur ska då Joahn Pettersson fungera som mittback? Enligt honom själv har han i stort sett aldrig spelat på positionen. Han har visserligen visat tidigare att han är allsidig och kan spela på många olika positioner, kanske är inte heller mittbackspositionen någonting som avskräcker honom. En fördel med Johan Pettersson som mittback är att han är förhållandevis snabb och mot ett lag som Trollhättan som troligtvis kommer att kontra en hel del är det ingen nackdel att ha en mittback som har snabbheten som en av sina styrkor. Dessutom har han visat sig ganska så stark i man-man spelet, framförallt i matchen mot Norrby då han i den andra halvleken då han satte in ett antal glidtacklingar som höll Björn Anklev-klass och vann en hel del boll. Han har även en del erfarenhet av att spela defensiv innermittfältare och detta kan möjligtvis komma till nytta i spelet som mittback.

De två ytterbacksplatserna kommer att tas upp av Pontus Otterstedt och Joakim Hall som även de är nya sedan förra matchen även om Joakim Hall hoppade in efter Hannes Sahlins utvisning. Alltså är Robin Jonsson, om Leinars skada är så allvarlig som det såg ut, den enda i backlinjen som är kvar sedan matchen för en vecka sedan. Detta ställer naturligtvis stora krav på Robin som nu har ansvaret att styra upp denna relativt oprövade backlinje. Tyvärr finns det vissa frågetecken kring hur Robin klarar av att ta på sig rollen som ledare helt plötsligt. Tidigare har de två natuliga ledarna i backlinjen mest sett ut att ha varit Christofer Bengtsson och David Leinar. Upp till bevis för Robin med andra ord.

Då Tommy Lycén och Jakob Lindström är avstängda behöver även de ersättas. Jakob Lindström ersätts ganska naturligt av Sebastian Johansson som bara byter plats med Jakob och kamperar därmed tillsammans med Filip Holländer på innermittfältet. Tommy Lycéns plats på yttermittfältet kommer att tas av Johan Hedman eller David Bjökeryd beroende på hur man ser det. Då Johan Pettersson flyttas ned i backlinjen blir det två yttermittfältsplatser lediga och dessa ser ut att knipas av Björkeryd och Hedman. För egen del har jag inga som helst problem med att se Johan Hedman på planen då jag till skillnad mot många andra tyckte att han gjorde en bra insats mot Utsikten trots ett tidigt byte.

Att han får starta som yttermittfältare borde inte kännas bra men det gör på något sätt det ändå. Han har under de matcher som han har placerats som ytter faktiskt levererat bra insatser. I bortamatchen mot Karlstad gjorde han sin bästa insats på hela säsongen som yttermittfältare och även under försäsongen fungerade han som ytter på ett bra sätt. Han är dock inte på något sätt en typisk yttermittfältare. Anledningen till att han kommer till sin rätt där är att han blir lite mer delaktig i spelet än om han placeras i anfallet.

Oskar Wallén kommer att placeras bredvid självskrivna Emil Karlsson i anfallet och det känns som att det nu har lossnat en aning för den långe från Kode. De två inhopp han gjort de två senaste matcherna har lovat gott och att han gjorde tre mål i B-lagsmatchen mot Lärje-Angered är knappast ett minus även om Lärje-Angered enligt uppgifter inte var någon direkt värdemätare.

Startelvan om David Leinar inte är i speldugligt skick:

Bänken: Fredrik Andersson, Jonathan Lindström, David Leinar, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg.

Av någon anledning lämnas två platser i truppen lediga och istället för att ta med maximalt tillåtna antalet 18 spelare så tas bara 18 ut. Kanske tillkommer två spelare från Tipselit under morgondagen till truppen för annars känns det onödigt att inte utnyttja alla platser.

På Den officiella hemsidan nämns att det kommer att avslöjas en hemlighet i pausen av matchen och att intervjuer kring detta kommer att göras. Personligen så har jag absolut ingen aning om vad detta handlar om men mina förhoppningar är otroligt höga. Ett ny spelare är förstås den första tanken när någonting ska presenteras och det ska intervjuas. Det känns dock i detta fall inte speciellt troligt. Den andra tanken som kommer upp är att någon annan person som kommer att ingå i klubben ska presenteras men inte heller det känns speciellt troligt då saker inom klubben sällan förändras under säsong då det går bra.

Efter mycket om och men har jag kommit fram till att det något som har med 125 års jubileumet att göra som kommer att avslöjas. Kanske en ny jubileumströja eller en liten slant från några sponsorer i present. M

Skit samma, imorgon är det tre poäng som gäller, oavsett vad överraskningen innebär.

Framåt!

 

Så var det då äntligen dags för försäsongens första riktiga hemmamatch. Imorgon söndag kl 13.00 spelar Örgryte hemmamatch på Valhallas konstgräs mot Ljungskile. SMHI lovar plusgrader, Jakob Olsson lovar mål och Sambadefensiv lovar att vara där. Precis som du borde vara! Örgryte ställer upp med följande manskap:

Avbytare blir Peter Abrahamsson (kommer att spela andra halvlek), Pontus Otterstedt, Mikael Odin, Jonathan Lindström, Luka Mijaljevic, Seif Kadhim och Nicolas Sandberg.

I målet så kommer Fredrik Andersson och Peter Abrahamsson att dela broderligt på speltiden. Fredrik står första halvleken och Peter den andra. Peter storspelade i tisdags mot Elfsborg och stod ensam emot Elfsborgs framstormande anfallsförsök. Om vi ser till matchform så ligger nog Peter längst fram, han har som bekant spelat flera träningsmatcher både i England och Danmark. Fredrik har imponerat både på träningarna och match med sitt lugn och enkla spel. Det enda som inte sett bra ut har varit spelet med fötterna, något som förvånat oss åskådare eftersom han enligt uppgift spelade mittfältare ganska sent i sin ungdomskarriär.

Backlinjen består av mittlåset David Leinar och Dennis Jonsson, ett par som skötte sig bra i matchen mot Elfsborg. De flankeras av Christofer Bengtsson till höger som gör säsongspremiär efter att han haft problem med en ljumske under den tidiga försäsongen. Till vänster spelar Joakim Hall, en spelare som väldigt överraskande inte tillhörde de tipselitspelare som blev uppflyttade inför säsongsstarten. Joakim fick mycket beröm efter Elfsborgsmatchen och han var bäst på plan i tipselitlaget i internmatchen förra helgen och det ser ut som om han mycket väl kan ta sin chans och spela till sig ett kontrakt i a-truppen redan nu. Räkna med en taggad Jocke Hall imorgon!

Morgondagens mittfält kan mycket väl vara det mittfält som vi ställer på planen när serien drar igång om två månader. Mathias Johannesson har varit den kanske största positiva överraskningen i träningsmatcherna. Mathias spelar enkelt och verkar inte ha några problem med temposkillnaden från tipselitlaget. Vi noterar också att Niclas Elving nu får spela på sin favoritposition, vänster yttermittfältare, efter att ha spelat ytterback i de första matcherna under säsongen. Sebastian Johansson och Danny Ervik tar hand om det centrala mittfältet och vi hoppas att det samarbetet går bättre än vad det gjorde i J-Södramatchen.

Avslutningsvis har vi anfallet med Oskar Wallén och Jakob Olsson. Oskar fick mycket beröm av både Janne Andersson och Björn Ankev i höstas, men har hittills inte riktigt levt upp till hypen. Han håller fortfarande på att försöka anpassa sig till tempot och måste ta för sig mer. Någon som inte alls har det problemet är Jakob Olsson. Jakob verkar ha tagit både ett och två steg till i sin utveckling och ser ruskigt bra ut. Det går snabbare, det är tuffare och det är rakare. Resultatet har vi sett med två mål och betyget ”bäst på plan” i samtliga tre matcher.

Stekhete Jakob Olsson planerar fler mål på söndag

Vad kan vi säga om Ljungskile då? Ja, Ljungskile är ett hårt arbetande gäng helt enkelt. Förra året slutade man på en sjätte plats i Superettan och man hjälpte Örgryte att sätta kryssrekord genom att broderligt dela på poängen i bägge matcherna med Sällskapet. 0-0 på Gamla Ullevi i den tredje omgången i en extremt chansfattig match och så 1-1 på Starke Arvid i en match som vi mest kommer ihåg för Álvaro Santos missade straff. I Ljungskile återfinns sedan en vecka tillbaka en viss Alexander Mellqvist som ju spenderade de tidigare sex säsongerna i Örgryte. Förutom Mellqvist så har Ljungskile även haft Robin Jonsson på provträning och enligt uppgift har man erbjudit honom ett kontrakt.

Ljungskile har kommit igång sent med träningsmatcherna och man har hittills bara spelat en match och där blev det förlust mot Karlstad BK med 0-1. Enligt uppgift var det en typisk försäsongsmatch där man spelade med många nya spelare. Alexander Mellqvist spelade inte.

Väl mött på Valhalla IP!

***

Precis som under de tidigare försäsongsmatcherna kommer vi att köra en liverapportering här på Sambadefensiv. Alldeles exklusivt för alla er stugsittare som inte har möjlighet att ta er till Valhalla i morgon. Vi drar igång runt kl. 12:30. Hit F5! And hit it often!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha