Feb 072011
 

Jag tänkte att det är ingen idé att skriva ett sammandrag från presskonferensen då liverapporteringen behandlade mer eller mindre allt som togs upp samt att det kommer komma upp en video från presskonferensen på ÖIS officiella hemsida lite senare. Därför tänkte jag att jag gör något som åtminstone jag själv gillar att läsa och skriva. Mina tankar som uppstod under och efter presskonferensen alltså.

* Joakim Geigert höll i presskonferensen och tydligen så kan det vara så att någon slags lösning kommer komma där han fortsätter att vara involverad i ÖIS. På vilket sätt vet jag inte ännu men man kan alltid hoppas att han kommer fortsätta på samma visa som han visslade innan han tvingades lämna.

* När det först kom fram att en sammanslagning skulle ske så blev jag livrädd. Det ska jag erkänna. Tanken på ett nytt lag som skulle heta Örgryte IS men med det för jävligt fula FC, eller några andra bokstäver, före fick mig att må illa. Att namnet fortsätter vara Örgryte IS är underbart. Frågan är bara om Örgryte IS (The Original) kommer dö och ett nytt Örgryte IS (The Newborn) utan vare sig rekord, anno 1887 eller historia kommer födas. Om så blir fallet är jag inte längre lika positiv till detta. Dock tror jag inte att det kommer ske eftersom det, som jag förstått det, bara är ÖFAB som kommer att gå i graven. I så fall: BRA!

* ÖIS har just nu ungefär 350 ungdomar medan Qviding har över 1000 aktiva ungdomar. Förutom att vi får en av Sveriges bästa ungdomsverksamheter med nästan 1 500 ungdomar så får vi en extrem ökning av medlemmar och vi vet alla vad medlemmar ger en klubb väl? Money baby! Är det någon som vet vad Qvidings medlemmar betalar förresten?

* Lars Ranängs skämt om FC Gothia fick mig att rysa till lite. Man märkte att FC Gothia är något han fortfarande gillar. Han är fortfarande relativt ensam om det som tur är.

* Hur blir det med spelarna då? Har Qviding några spelare som kan ta en plats i Superettans potentiellt bredaste trupp? De enda spelarna jag känner till i Qviding är Hannes Sahlin, Simon Chekroun och Christian Lindström. De två sistnämnda får såklart ingen plats nu eftersom de inte fick det när de spelade i ÖIS innan och Hannes Sahlin vet jag inte ens varför jag känner igen namnet på. Har jag någon bra anledning till att känna igen hans namn?

* Jag vågar mig nog på att säga att det blir spel i Superettan för oss den här säsongen. Dels för att det inte är schysst mot Sirius om de skulle få chansen. De kommer inte ha en chans att klara sig med tanke på att de bara får lite mer än en månad på sig för att rusta upp sig för Superettan och dels för att Qviding är det laget som skulle ta ÖIS plats om vi skickas ner. Jag tror att alla kan enas om att det blir bäst att låta ”det nya” ÖIS fortsätta spela i Superettan.

* Borde vi inte pusha mer för att Superettan är den roligaste serien i Sverige? I England snackar alla lagen i The Championship om att den serien är roligast i hela England och jag är nog beredd att hålla med om det. Vem fan bryr sig om Allsvenskan när Superettan finns liksom? I alla fall så länge som ÖIS spelar där.

* Det verkar som att en liten revolution angående värvningspolicyn kommer ske också. Det snackades om att i och med den stora ungdomsverksamheten som kommer bedrivas så ska man inte värva lika många spelare utifrån. Mycket, mycket bra! Vi har väl sett att väldigt många av värvningarna de senaste fem åren inte riktigt har varit lyckade. Som tur är så har de flesta av de dåliga värvningarna varit lån.

* Fredrik Holmberg känner jag också igen. Är inte han en ganska duktig defensiv mittfältare? Precis den plats vi behöver få in spelare på. Varför har inte Qviding en riktigt grym anfallare á la Pär Cederqvist eller Hannes Sigurdsson? Vi kanske får en chans att värva min drömvärvning Sigurdsson nu? Jag fyller snart år så jag önskar mig det åtminstone!

* Vi kan väl låta ungdomslagen heta Örgryte IS Qviding va? Jag tycker vi bjuder på den.

* ”Örgryte Idrottssällskap har tradition, historia och ett starkt varumärke”. Det citatet från Joacim Nordh, ordförande i Qviding, säger väl inget annat än att vi kommer att få behålla all vår historia va?

Jan 272011
 

…att ÖIS anno 2011 var en klubb med helt okej ekonomi för Superettan och faktiskt till och med skulle kunnat värva och köpa(!) spelare. Hur skulle laget då sett ut? Om jag hade haft hand om lagbygget så hade det kunnat ha sett ut så här:

Nå vad tycker ni? Inga stora ändringar egentligen och det finns skäl till det. För det första så har vi en ”helt okej ekonomi för Superettan”. Vi kan alltså inte dundra iväg och köpa spelare för miljoner för stadspengar (hint till ett visst lag som precis blivit uppflyttade till Allsvenskan). Därför är den enda värvningen en så kallad bosmanvärvning. Alltså någon som står utan kontrakt. Denna någon är anfallsgiganten Hannes Sigurdsson. Vilken otrolig spelare han är! Under säsongen som varit så var det dock lite tjabbel mellan Sigurdsson och Sören Åkeby i GIF Sundsvall. Om jag inte minns fel så var det väl för att Sigurdsson inte ville vara kvar i Sundsvall. Han fick i alla fall göra mängder av inhopp och även många matcher från start trots spänningen och lyckades bli Giffarnas bäste målskytt under säsongen 2010. Det är dock inte bara förra säsongen han har varit bra utan det har han varit nästan hela sin karriär. Åtminstone om man räknar bort hans sejour i Stoke.

För det andra så har vi redan en jäkla massa bra spelare i truppen. Om något inte är trasigt så ska man inte laga det.

Ska vi gå igenom truppen nu då? Vi börjar längst bak på planen såklart!

Målvakt: Peter är naturligtvis självskriven på den här position. Inget snack om saken. No snack about the thing va. Jag antar, och det är viktigt att poängtera ordet antar, att om ÖIS inte låg i den halvruttna sängen av gammal mossa som man ligger på just nu så hade inte Peter varit på väg till Portsmouth. Det är bara vad jag antar såklart. Om ekonomin var ”helt okej för Superettan” så hade det inte varit snack om att Peter skulle vara kvar i ÖIS åtminstone tills hans kontrakt går ut. Peter är en av Sveriges bästa unga målvakter och varje säsong så fortsätter han att ta de där bamsekliven mot att bli en ruskigt bra målvakt som är bra på nästan allt. Peter hade varit mitt val. No snack about the thing!

Försvarare: Det största och enda utropstecknet är väl Kapten Anklev? Eller? Det är lite samma resonemang här som det var med Peter. Om ekonomin inte var skit så hade Björn inte försvunnit. Därför är han kvar i min startelva och huserar på högerbacken där, åtminstone jag tycker, att han är bäst. Annars så ser försvaret ut som väntat egentligen. Robinjo och Leinar är mittbackar och Adam Eriksson är vänsterback. Ett stabilt gäng som känner varandra riktigt bra och vet hur de andra fungerar. Det är bra tycker jag.

Mittfältare: Här blir det lite roligt tycker jag. Vissa av er tänker kanske på att Pavel är borta och undrar var han är. Han är faktiskt i Mjällby. Eller någon annanstans. Hata mig inte nu när ni läser det här, men Pavel höll i bollen alldeles för länge under förra säsongen. Jag tycker precis som alla andra att Pavel är en otroligt bra spelare och att han var en av ÖIS bästa spelare, om inte den allra bästa, den gångna säsongen. Tyvärr så håller han i bollen alldeles för länge och drar ner tempot. Det funkar om man håller till i Superettan, men om man vill upp till Allsvenskan så måste man spela som att man ligger i Allsvenskan. Därför ökar vi tempot och satsar på Mackan G istället. Han är inte lika fulländad som Pavel i vissa delar av sitt spel men visst fan är han bra!? Han kanske inte är någon Valter-typ i närkamperna men då är det tur att han har just Valter bredvid sig. Med Mackan så får vi upp tempot och vem vet, kanske är 2011 Mackans år. Valter och Danny tar på sig de defensiva rollerna på innermittfältet medans Jakobo och Steine tar rollerna som yttrar/anfallare.

Anfallare: Nu kommer vi till Sigurdsson igen. Jag tror att vi alla kan komma överens om att ÖIS svagaste lagdel är anfallet. Jag säger inte att Nico och Luka är dåliga. Jag säger däremot att de inte är fullbordade ännu. Sigurdsson är däremot fullbordad och perfekt för ÖIS anno 2011. Min grova tanke är så här att Valter vinner bollen på mittfältet och skickar den vidare till Mackan G. I detta läget börjar Jakobo och Steine röra på fötterna, svänga på höfterna. Mackan gör här valet mellan att skicka bollen antingen direkt till Sigurdsson eller till någon av kanterna. Om han skickar bollen till någon av kanterna så blir det ett inlägg/instick till Sigurdsson som bombar in en kanon. Om Mackan han skickar den direkt till Sigurdsson så blir det en mittback på marken och ett hål i nätet. I båda fallen blir det mål och det är precis det vi behöver från en anfallare. Mål, mål och mål igen.

Nå vad säger ni? Jag har långt ifrån spräckt budgeten om vi hade haft en ”helt okej ekonomi för Superettan” och i mina ögon så ser det här laget ut som en ”title contender”, 2011. Skriv ner de elvor ni hade satt ihop med samma förutsättningar. Tänk bara på att ni inte kan springa iväg med några miljonköp. Jag skulle nog säga att 500 000 kronor är max för spelarköp! Skriv tills fingrarna blöder!

Jan 212011
 

För en svensk fotbollssupporter är vintermånaderna vanligtvis en fröjd. Som en promenad i parken med din käresta, en enkel espresso på Bar Centro, en kall IPA på The Rover eller en förstapress av Victims ”Television addict”. Det är något att se fram emot. Det är en tid då allting är möjligt. Under den här korta tiden är alla lag utmanare till seriesegern. Man känner ingen ångest. Ingen oro. Man upplever inga besvikelser. Av den enkla anledning att ingenting kan gå åt helvete. I alla fall inte just nu. Allt är frid och fröjd. Det finns bara potential. Dessutom är det fritt fram för spekulationer. Ju vildare desto bättre. Allt är möjligt. Det värsta som man kan drabbas av är att man känner en viss abstinens efter serielunken och matcher som verkligen betyder någonting. Men det är sådant man kan ta.

I år är inget sig likt. Av förklarliga skäl. Örgryte IS befinner sig i djup ekonomisk kris. Örgryte Fotboll AB är mitt inne i en företagsrekonstruktion. Allt flyter. Allt står still. Allt är ångest. På ett eller annat vis. Ta bara en sådan sak som att i skrivande stund har ÖIS tre spelare under kontrakt. Tre oprövade spelare. Tre spelare vars sammanlagda erfarenhet av elitfotboll är sju matcher. Samtliga inhopp. Och hur många spelare är kvar i truppen om tre veckor, fem, tio, femton?

Hade det här varit ett normalår hade vi alltså befunnit oss mitt uppe i en flodvåg av spekulationer och rykten. Men icke sa Nicke, så är det inte i år, i år är det knäpptyst. Stiltje. Dött som i graven. Medan andra lags supportrar frossar i sillyrykten och nyförvärv följer vi beslut i olika kommunala nämnder och styrelser med ett sjukligt intresse. Den som påstod att fotboll avgörs ute på plan visste uppenbarligen inte vad han talade om. För oss som befinner oss i limbo påminner de andra lagens supportrar mest om byrackor som lyckligt rullar runt i exkrementer. De är förvisso överlyckliga, men också oerhört osmakliga. Visst, vissa av oss – ingen nämnd, ingen glömd – drömmer fortfarande om nyförvärv. Om förstärkningar. Om spelare på den här listan. Om en satsning mot Allsvenskan. Om att ÖIS även 2011 kommer att utmana de övriga topplagen. Namn som Hannes Sigurdsson, Eirik Dybendal och Ajsel Kujovic har nämnts i diskussionerna. Men de namnen kommer sannolikt att stanna i vissa supportrars drömmar.

Vintern 2011 kommer inte ÖIS att vara någon stor player på marknaden. Mer Goran Slavkovski än Zlatan Ibrahimovic.

Frågan är då vad vi egentligen kan vänta oss av vintermånaderna 2011. Inte mycket  är jag rädd. Utifrån den något bristfälliga information som jag har fått tillgång till vågar jag nästan lova att ÖIS kommer att sitta still i båten. Klubben kommer att inrikta sina satsningar på de spelare som ingick i truppen under fjolåret. Var så säker på det. Kraften kommer att läggas på att få spelare som Jakob Olsson, Valter Tomaz Jr, David Leinar, Steinthor Thorsteinsson och Robin Jonsson att skriva på sina omförhandlade kontrakt. Ni vet de där kontrakten som innebär att spelarna går ner ordentligt i lön. Blir deltidsproffs. Några mer namnkunniga nyförvärv kan vi glömma. Om det överhuvudtaget blir några nyförvärv så lär dessa hämtas från de lägre divisionerna. Från Skene. Från Gunnilse. Från Ytterby. Från Kode. Från Floda. Från Lindome. Från Torslanda. Från Mellerud. Vintern 2011 är ÖIS det nya Qviding FIF. Tyvärr.

Även om ÖIS skulle lyckas övertyga merparten av spelarna att skriva på för ytterligare en eller två säsonger kommer man att vara i behov av åtminstone ett högklassigt nyförvärv. Det går nämligen inte att sticka under stol med att ÖIS behöver en riktigt tung striker. En målspruta. Nicolas Sandberg och Luka Mijaljevic i all ära, på den här positionen ser det lite tunt ut. Och här kan vi alla hjälpa klubben. Känner du till någon oslipad diamant i de lägre divisionerna. En riktig killer i boxen. En två-skott-ett-mål-snubbe. Har du sett någon som öser in mål i division 4 – likt Mathias Ranégie gjorde en gång i tiden – hör då av dig till ÖIS-gården. I nuläget måste vi alla sluta upp bakom klubben. Alla strån som dras till stacken gör skillnad. Get up off your ass and do something!

Avslutningsvis kan jag avslöja att vi också kan förvänta oss är en stenhård satsning på fysisk och mental träning. När säsongen drar i gång den 10:e april kommer killarna att vara förberedda för strid. Ni har alla sett bilderna från brottningslokalen och Friidrottens hus. Bosse Backman, Bengt Kristensson och en än så länge icke-namngiven man – från och med nu kallar vi honom He Who Cannot Be Named efter The Dwarves mystiske gitarrist och showman – kör hårt med killarna. Stenhårt. Benhårt. Valter Tomaz Jr-hårt. Oavsett hur det går med företagsrekonstruktionen och oavsett vilken serie som ÖIS spelar i så kommer det att göra ont att möta ÖIS nästa säsong. Det kommer att flisas en hel del. Och de övriga lagen måste vara rejält tränade för att stå hela distansen mot ÖIS. Var så säker på det!

Under den gångna veckan fick jag mig ett snack med Backman, Kristensson och  He Who Cannot Be Named och om jag tidigare var försiktigt tveksam till vår senaste tränarrekrytering måste jag nu säga att jag ser fram mot den kommande säsongen med tillförsikt. Backman, Kristensson och  He Who Cannot Be Named verkar vara allt det där som vi vill att de ska vara och en påse med salt och vinägerchips. Om jag för ett ögonblick tillåts tala klarspråk skulle jag vilja hävda att Backman, Kristensson och He Who Cannot Be Named  är THE SHIT. De menar allvar. De talar klarspråk. De är intresserade av de minsta detaljerna i både spel och träning. De bygger karaktärer. Och det bästa av allt är att de tycks ha idéer och kunnande nog för att backa upp sina ord.

Det här kan bli bra. Hur bra som helst om allt vill sig väl. Det är i alla fall vad jag väntar mig denna säsong.

Sep 102010
 

Efter 0-0 mot GIF Sundsvall hemma på Gamla Ullevi är säsongen slut. Över. Finito. Le fini. Körd i botten. This is the end som The Doors sjöng. Det är bara att svälja gråten och sätta i gång att drömma storslagna drömmar om säsongen 2011 och hur vi ska tokdominera Superettan och återerövra vårt rykte som Lirarnas Lag. En ny tid, ett nytt ÖIS. För så är det ju, drömmarna är det enda vi har kvar i dag. I gårdagens match var det egentligen bara Örgryte Tifos storslagna Pavel-hyllning som höll måttet. Nere på gräset var det samma visa som tidigare under säsongen. Halta Lotta. En platt melodi som vi alla tröttnat på vid de här laget. Trots ett klart spelövertag lyckades inte ÖIS skapa en enda hundraprocentig målchans förrän David Leinar tog klivet upp i offensivt straffområde i den 72:a matchminuten. Tyvärr svarade den gamla ÖIS-bekantingen Tommy Naurin för en (mar)dröm(s)räddning. Och med den försvann också chansen att spela allsvenskt 2011.

Men det är så den här säsongen har varit. ÖIS har helt enkelt aldrig fått ordning på spelet och under långa stunder har man spelat med ett spelsystem som inte maximerat spelarnas egenskaper. Det är bara att erkänna att så är fallet. Nu när det bara är fem matcher kvar börjar man hitta rätt, men vad hjälper det när de övriga lag redan dragit ifrån. Där vi är i dag, där skulle vi ha varit mars. Nej, det är bara att krypa ner i sängen igen, fluffa till kudden, lägga lakanet till rätt, dra duntäcket tätt intill kroppen och somna in för att drömma söta drömmar om en storslagen och ärofylld rödblå framtid.

Spelarbetygen är den här gången satta av Bellman, Håkan Wall och Martin Johansson. Kommentarerna står Bellman och Håkan för även om Martin har chippat in en och annan dubbelboogey också.

Peter Abrahamsson 3,3 (Bellman 4, Håkan & Martin 3)

Det sägs att den ryske tsaren Peter den stores favorithobbys var båtbyggeri och segling. Vår Peter den store var definitivt inte ute och seglade i gårdagens match mot GIF Sundsvall. Stabil, säker, pålitlig, trygg – oh ja, vi kan fortsätta i all evighet – och helt enkelt ruskigt bra. I övrigt får man väl säga att det var en rätt seg och söming match. Om du blev uttråkad av första halvlek, kan du bara tänka dig vad Peter blev. Så till den milda grad att han till och med kastade sig och räddade ett skott som hade gått fyra meter utanför. Bara för att få något annat att göra än att stå och sova. I övrigt gjorde Peter en mer eller mindre felfri insats: bra räddningar, bra och snabba utkast och exakt med fötterna. Det enda som hindrar honom från att få högre betyg var att Sundsvall vägrade att anfalla hela matchen igenom. Fy satan vilket tråkgäng.

Christofer Bengtsson 2 (samtliga 2)

Som den gode Vergilius skrev i går kväll, vi förväntar oss inte att Christofer Bengtsson ska slå inlägg som Dani Alves, men vi förväntar oss att han ska få till mer än ett hyfsat inlägg på hundra försök. I går gick det till och med så långt att Janne Andersson slet sitt hår vid sidlinjen och när Bengtsson väl satte ett inlägg vrålade Janne: ”så där ja, där har vi ju ett inlägg”. I övrigt visade Bengtsson upp ett förhållandevis slarvigt passningsspel. Inte heller övertygande han i defensiven. Hade Sundsvall varit lite hetare hade betyget blivit ännu lägre.

David Leinar 3 (samtliga 3)

Det måste varit underbart för David Leinar att äntligen få en lekkamrat – läs motståndare – i normalstorlek och inte någon liten vante som flyger och far så fort David sätter axeln till. Hannes Sigurdsson måste varit en härlig biff att sätta tänderna i efter att fått utstå spensliga bönor som Robin Staaf den senaste tiden. I går fick vi också se en riktig clash of the titans! Gött med lite smällar och tufft spel. Annars får man väl säga att det slogs ovanligt många ballongbollar från Leinars fötter och när han inte levererade på den nivå som vi är vana vid klev Robin Jonsson fram istället. Och tur var väl det för Sundsvall var inte helt ofarliga i all sin ofarlighet. If you know what I mean. Betyget höjs dessutom ett snäpp på grund av att han lyckades bättre som anfallare än vad Álvaro Santos gjorde. Leinar var i alla fall först på de flesta höjdbollar på Giffarnas planhalva och visade prov på ett par fina nickpassningar. För att inte tala om den precision David visade upp när läget väl infann sig. Bara en fantomräddning från en pånyttfödd Tommy Naurin kunde rädda Sundsvall där.

Robin Jonsson 3,3 (Håkan 4, Bellman & Martin 3)

Den Robin vi såg och älskade i början av säsongen var tillbaka på plan. Försvarsgeneralen! Först in i alla situationer och avstyrde flera farliga situationer där han ställdes en-mot-en med en rättvänd Sundsvallsspelare. Härligt att se. Vi minns särskilt situationen i mitten av den andra halvleken när Sundsvall fick ett omställningsläge efter en ÖIS-hörna och där Emil Forsberg satte högsta fart mot Robin Jonsson, men lugn bara lugn, Robin Jonsson visade ballar av stål, avvaktade och precis i samma stund som Lill-Foppa skulle rycka förbi klev Robin in och snodde bollen. Utan att ens nudda lillkillen. Snacka om stil, finess och flärdfullhet. Exakthet. In i minsta detalj. Satte dessutom ett par riktigt snygga uppspel längs med marken upp på Markus Anderberg och Jakob Olsson när Sundsvall stängde av uppspelsvägarna via Pavel Zavadil. Mer sådant, Robin!

Adam Eriksson 2 (samtliga 2)

Man får ändå säga att Adam Eriksson skötte sin kant på ett föredömligt vis. Åtminstone i defensiven. När det kom till offensiven kändes det inte lika bra. Nästan helt borta. Jo, det stämmer att det var Adam som serverade David Leinar och att det var Adam som hade det fina skottläget i mitten av den första halvleken men vad hjälper det när han i övrigt var helt osynlig. Spelade sista tio minuterna med rejäl kramp eller någon form av skadekänning. Men inte sa han ett pip för det. Inte heller begärde han behandling eller lät känningen påverka hans spel. Det är hjärta det! Och det ska det sägas att det i alla fall finns gott om och det är skönt att se i denna mörka stund.

Pavel Zavadil 4 (samtliga 4)

The Untouchable. Kära Dick Last, nu har vi gjort vår röst hörd – vi VILL ha Pavel kvar i ÖIS! Ge honom exakt vad han vill ha. Han förtjänar det. Han gör skäl för sin lön. Vi hoppas att du, Janne Andersson, Lars Ranäng och Kristian Sundborn inser det. Kan ni inte se att Pavel är värd allt smör i Småland, all skog i Norrland och allt guld i Stockholm. Gör ni inte det ska ni nog fundera på om inte IK Virgo är en mer lämplig miljö – nej’rå skoja bara. Om det där om Virgo alltså, inte det där om Pavel. Det var allvar. Pavel-tifot var riktigt, riktigt vackert – ett stort tack till Örgyte Tifo som ägnat hela helgen åt att förbereda denna storstilade hyllning till en storstilad spelare – och det märktes att Pavel gillade vad han såg för han tackade och bockade genom att slita som ett djur på planen. Det finns just nu ingen i ÖIS som vill så mycket i varenda närkamp, i varenda löpning, i varenda dribbling som Pavel Zavadil. Och käre Gud, varför kunde inte Pavels kalasträff i sista sekunden fått gå in?

Valter Tomaz Jr 1,7 (Håkan & Martin 2, Bellman 1)

När Valter Tomaz Jr är försvarare får man som åskådare ofta hjärtat i halsgropen när han får bollen som siste man. När Valter är mittfältare kan man allt som oftast räkna med att ÖIS anfall tar slut i just precis det ögonblick som bollen når fram till Valters fötter. I går var det stundtals beklämmande att se vilken brist på känsla som Valter har i sina fötter. Om man vill vara vänlig kan man väl säga att han blandar och ger. Ballongbollar, passningar i djupled som är tio gånger för hårda och tjongisar upp på läktaren varvas med geniala spelvändningar och precisa påläppenpassningar (på chans). Den senaste tiden har oftast värvningen av vår kära islänning ifrågasatts, men efter gårdagens match finns det de som menar att en mer relevant fråga att fundera kring är varför vi värvade en brasse som egentligen inte tillför mycket mer än några rejäla blåmärken hos motståndarna.

Björn Anklev 1,3 (Martin 2, Bellman & Hox 1)

I går sjönk skeppet och kaptenen lyckades tyvärr inte göra mycket för att hålla det flytande. Ute på planen är Anklev fortsatt iskall och nu även i positionen som yttermittfältare. En position som man länge trott var den optimala platsen för El Pato. Visst, Anklev slet som en ardennerhäst och han spelade uppoffrande men det är bara att inse att rent formmässigt har sensommaren och hösten varit ett rejält magplask i den näst största bassängen. Varför? Varför!? Varför!?! Å andra sidan ska det sägas att det är tryggt med Björn på plan. Man vet vad man får. Match efter match. Du får en spelare som är jättebra fram till den sista tredjedelen. Den del av planen som räknas om du spelar offensiv mittfältare.

Markus Gustafsson 1,7 (Bellman & Martin 2, Håkan 1)

Tyvärr kom Markus Gustafsson helt fel in in i matchen och lyckades aldrig spela sig in i den. Mot Sundsvall hamnade den lille regissören för långt fram i defensiven och för långt bak i offensiven. Något ni har hört förut? Hade dessutom en allt för hög felprocent i passningarna. Nej, Mackan, vi glömmer den här matchen och tar nya tag i nästa.

Markus Anderberg 2 (samtliga 2)

Springa, springa, springa. Dribbla, dribbla, dribbla. Söka hörnflagga och trång yta, söka hörnflagga och trång yta, söka hörnflagga och trång yta. Du kan ta division fem-spelaren ur division fem, men du kan aldrig ta division fem ur division fem-spelaren? Mot GIF Sundsvall hade Markus Anderberg mycket boll och ganska fina ytor på sin vänsterkant och det kändes ofta rätt farligt – men frågan är om det någon gång var det. Anderberg har helt klart talangen, men vi kan samtidigt konstatera att det finns så mycket mer att slipa på och jobba med. Passningsspelet är en sådan sak. För att inte tala om avslutningarna. Någon som lade märke till avslutet från någon meter utanför straffområdet – i vänsterläge – som gick ut till inkast nere vid den högra hörnflaggan. Jesus. Men som sagt, bit ihop, bryt ihop och kom tillbaka. Anderberg är en oslipad diamant och nästa år måste det bara lossna.

Álvaro Santos 1,7 (Bellman & Martin 2, Håkan 1)

Egentligen skulle man kunna tro att det låga tempot i matchen mellan ÖIS och GIF Sundsvall skulle passa Álvaro Santos som hand i handske. Han är ju trots allt inte den snabbaste spelare vi har sett – om vi uttrycker oss lite diplomatiskt. Tyvärr var det tvärtom och Álvaro kom för sent in i alla situationer och blev dessutom väldigt isolerad uppe på topp. Dags att göra sig av med lite barlast?

Sebastian Johansson 2,3 (Bellman 3, Håkan & Martin 2)

Kan det vara så att Sebastian Johanssons nyckelbensskada kostade oss den allsvenska platsen? När Sebban i går bytte av Valter fick vi se en helt annan säkerhet på ÖIS mittfält. Det blev smärtsamt tydligt att vi verkligen hade behövt ”världens bästa hemvändare” under de gångna omgångarna. Sebastian kompletterar Pavel på ett bra sätt och under slutet av matchen lyckades de tillsammans skapa ett tryck på Sundsvall, något som inte varit möjligt under de matcher där Sebban har saknats. Matchoträningen lyste förvisso igenom, men inställningen var det verkligen inget fel på.

Jakob Olsson 2 (samtliga 2)

Sin vana trogen kom Jakob Olsson in på sin kant och rörde om. Precis som han ska göra. Gårdagens inhopp var helt OK. Ska vi komma med några invändningar är det väl att han orsakade alldeles för många frisparkar i bra lägen för Sundsvall. Där tappar han lite i vår betygsättning. Och avslutningsvis något ni kan fundera över under fredagens after work och lördagens tipsextragrogg: varför vinner Jakob varje närkamp han går in, medan Markus Gustafsson inte vinner en enda? Är svaret så enkelt som att Jakob vågar?

Alexander Mellqvist 2 (samtliga 2)

Tanke: Djupledslöpningar. Byte: In med Alexander Mellqvist. Så stod det nog i Janne Anderssons svarta bok. Mellqvist visade inte så mycket under sitt korta inhopp, men det var helt klart så att han hade fått order om att löpa nord-syd och inget annat. Och där i ligger också Mellis styrka.

Sep 092010
 

Förutsättningar var givna på förhand. Om ÖIS ville hänga på övriga lag i striden om en plats i Allsvenskan 2011 var vinst och tre poäng ett måste. Ett femtonde kryss hade varit förödande för drömmen om Allsvenskan. En förlust och säsongen hade varit helt död. Och ute på Gamla Ullevis gräsmatta rådde det inga som helst tvivel om att ÖIS-spelarna hade fattat galoppen. Från den första matchminuten låg man på GIF Sundsvall som om man hade djävulen i hälarna och Idi Amins ande flåsandes i nacken. Aggressivt försvarsspel, resolut attackspel och ett klart spelövertag. Dess värre lyckades man inte omvandla den fina tändningen och det klara övertaget till några direkta målchanser.

Stanna Pavel! Även om vi spelar i Superettan nästa år.

Den enda gången pulsen riktigt steg under den inledande kvarten var när Sundsvalls högerback, Billy Berntsson, spelade in ett inlägg från sin högerkant, som Ari Freyr Skulasson skarvade vidare mot mål – via Valter Tomaz Jr:s högerarm. Och vid den bortre stolpen stormade den isländska bjässen Hannes Sigurdsson fram, precis i linje med Skulassons skarv. Peter Abrahamsson visade ingen pardon utan kastade sig in i situationen och bröt bollbanan i precis samma stund som Sigurdsson brakade in i Abrahamsson. Riktigt starkt av Peter, riktigt fult av Sigurdsson.

I den 18:e minuten fick ÖIS en frispark mitt på Sundsvalls planhalva, som Pavel Zavadil lyfte in med fin precision mot straffpunkten där bollen nickades undan av en Sundsvallsspelare. Valter Tomaz Jr hann dock upp bollen precis på straffområdesgränsen, vände runt som på en femöring och klippte till! Mitt i händerna på Tommy Naurin i Sundsvalls mål.

ÖIS fortsatte sedan att mala på och trycka tillbaka Sundsvall. Problemet var bara att det var Sundsvall som skapade de riktigt heta chanserna, som i den 30:e minuten när Skulasson hittade fram till Daniel Sliper med ett fint instick. Sliper, som befann sig någon meter till höger om straffpunkten, valde att gå på direktskott. Utanför!

Hela denna säsong har fasta situationer varit ÖIS melodi. I Pavel Zavadils, Markus Gustafssons och Alex Perreiras fötter har laget haft ett fint anfallsvapen under hela säsongen. Med dryga halvtimmen spelad på Gamla Ullevi smekte också Gustafsson in en frispark mot Sundsvalls straffområde som David Leinar skarvade vidare mot den bortre stolpen. Något turligt nådde bollen också fram till Adam Eriksson, som direkt satte tillbaka bollen mot mål. Parallellt med mållinjen. Längs med mållinjen. Låt den gå in. Låt den gå iiiiinnnnnn! Givetvis inte.

- Vi blir ju bollförande på hemmaplan. Lagen kommer hit och ligger lite lägre mot oss och då har vi inte riktigt haft kvaliteten att spela bort dem med tillräckligt bra passningsspel och tillräckligt bra fart. Det är väl lite grann samma sak i dag. Vi klarar inte att luckra upp dem på det sätt som vi behöver göra för att vinna matchen, kommenterade Janne Andersson ÖIS kraftiga bollinnehav och spelövertag några minuter efter att Jim Petersson blåst av matchen.

I andra halvlek blev det emellertid annat ljud i skällan. Sundsvall klev upp och hittade rätt i positionerna och ÖIS hade inte alls lika lätt att ta kontroll över matchen. Halvchanser – mer än så mäktade varken ÖIS eller Sundsvall med. Om första halvleken hade tryck och nerv, så var den andra halvleken ungefär lika upphetsande som någon av Chers 90-talsvideos. Trött, såsigt och sömnigt. Dassigt, avslaget och ineffektivt. Sundsvall satsade på skott utanför, medan ÖIS satsade på hörnor från höger. Det luktade 0-0 lång väg.

Och så där höll det på fram till den 70:e minuten när ÖIS äntligen fick tryck på offensiv planhalva och pressade Sundsvall hela vägen ner till eget straffområde. I den 72:a minuten sög Pavel Zavadil in en andraboll efter ett långt inkast från Christofer Bengtsson och spelade vidare ut till Jakob Olsson ute på ÖIS vänsterkant. Olsson spelade vidare till Adam Eriksson vars svepande inlägg nådde fram till David Leinar som dröjt sig kvar uppe i offensivt straffområde. Och Leinar tog sikte på Tommy Naurins högra kryss. En nicklobb som länge såg ut att vara perfekt avvägd, men i sista stund tänjde Naurin ut och lyckades tippa bollen över egen ribba. Ett anfall och avslut som verkligen var värt ett bättre öde.

Med tanke på matchens allvar hade man nu kanske väntat sig att ÖIS skulle ta över matchen och fullkomligt äga de avslutande tjugo minuterna av matchen. Men så blev inte fallet, istället var det Sundsvall som repade mod och tryckte tillbaka ÖIS. Så mycket mer än en halvfarlig hörna som Peter Abrahamsson boxade bort på egen mållinje mäktade man dock inte med.

ÖIS vilse i Superettan?

Istället var det ÖIS som stack upp i samband med en ny frispark på offensiv planhalva. En frispark som ledde till fullständig kalabalik inne i Sundsvalls straffområde innan en bortaförsvarare kunde skicka ut bollen ur eget straffområde. Christofer Bengtsson fick dock tag i rensningen och skickade med en gång in ett inlägg mot den bortre delen av straffområdet där Álvaro Santos nådde högst i duell med Sundsvalls Christian Brink. Santos nick gick dock över mål istället för i mål. Något ni har hört eller läst förut under denna helvetes kryssning?

- Jag tycker att vi gör ett bra försök sista kvarten när vi flyttar upp och spelar med trebackslinje och spelar lite längre bollar. Då får vi lite tryck och några lägen. Vi har Álvaros nick och Leinars nick och Björn har ett läge rakt framifrån där han inte får träff. Sedan är det en hands också. Det är lite irriterande att vi inte får straff där, när motståndarna får straff, som de fick nere i Ängelholm. Vi har inte marginalerna med oss riktigt, avslutade Janne Andersson presskonferensen.

Och så gick det som det alltid gått denna säsong. 0-0. Oavgjort. Kryss. Plattmatch. För femtonde gången denna säsong. När inte ens Pavel Zavadil klarade av att rädda oss med ett långskott i slutsekunden så vet man att säsongen är körd. Beckmörkt. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och inse att vi är riktigt vilse i Superettan. Åtminstone i ett år till.


Maj 302010
 

2-1 mot GIF Sundsvall. Och årets första streck i förlustkolumnen. Nja, det var väl inte riktigt så man hade tänkte sig sin lediga lördag. Men nu blev det som det blev och då är det inte så mycket att göra än att gilla läget. Tabellen ser väl inte så där överdrivet kul ut just nu men då ska man ha i åtanke att ÖIS har en match mindre spelad än övriga lag. Allt som krävs för att vi ska vara tillbaka i toppen av tabellen är en seger i hängmatchen mot Ängelholms FF (spelas den 1 juli).

Som jag skrev i gårdagens text så nådde ÖIS inte upp till normal standard och man hade under långa stunder oerhört svårt att få tryck på Sundsvall och skapa några som helst hot i och omkring Sundsvalls straffområde. Under den första halvleken hade Sundsvalls backlinje det oerhört enkelt. ÖIS bjöd inte på en enda smart löpning. Inte heller hade man någon tyngd eller något lir. Det fina spelet från matchen mot Gefle IF var som bortblåst.

Markus Gustafsson fladdrade omkring i sin roll som släpande anfallare bakom Ken Fagerberg. Ken Fagerberg hittade aldrig rätt i duellerna med Sundsvalls backlinje. Alex Perreira gjorde så gott han kunde på sin vänsterkant, medan Björn Anklev var blekare som högerytter. Nej, i den här matchen saknade ÖIS verkligen tyngd i offensiven. Hur kan det vara så att ett förväntat topplag står och faller med en enda spelare? Det kan väl knappast vara OK.

Den här gången är det bara undertecknad som har satt spelarbetygen. Övriga skribenter har varit upptagna med annat så ni får hålla tillgodo med en något smalare bedömningen denna omgång. Jag hoppas att det är OK. Och du, var nu snäll och försök att komma ihåg att sifferbetygen inte är så förbannat viktiga. Stirra er inte blinda på dessa utan koncentrera er istället på den efterföljande kommentaren.

Peter Abrahamsson 2

ÖIS målvaktstränare, Magnus Sehlström har just nu ett enda uppdrag. Att lära Peter Abrahamsson hur man tajmar sin utrusningar och hur man kommer rätt på inlägg. I gårdagens match mot Sundsvall hade nämligen Abrahamsson ånyo problem med bedöma inläggens höjd och hastighet. Vid ett tillfälle höll det dessutom på att gå riktigt illa när Abrahamsson totalt missbedömde ett inlägg från Emil Forsberg och bara fick en tafatt hand på bollen. Och fösningen blev förstås till en perfekt passning till Ari Skulason som spelade in bollen i mitten till Mirza Durakovic. Som tur var hann Sebastian Johansson in för att täcka bort Durakovics bomb. I övrigt får man väl säga att Abrahamsson inte ställdes på några större prov och de få gånger han fick skott mot sig stod han välplacerad och gjorde sitt jobb. De två målen är det verkligen inte mycket att göra åt. Det första målet är ett hårt skott invid stolpen från nära håll – det är det inte många målvakter som räddar. Skulasons andra mål kommer efter en tilltrasslad situation där Abrahamsson inte riktigt hunnit tillbaka i position. Skottet går dessutom genom en skog av spelarben och om jag inte såg helt fel tog det dessutom på en täckande Öisare. Som sagt, inte mycket att göra där.

Christofer Bengtsson 2

Jag är ledsen att jag är tvungen att fortsätta skriva negativt om Christofer Bengtsson, men om han fortsätter att spela som han gjorde i matchen mot Sundsvall är han inte någon lämplig ersättare för Björn Anklev på högerbacken. Så trist är det. Offensivt är han väl hyfsad och skön att se, men defensivt sett är han tyvärr allt för svajig för att hålla måttet. I går var han dessutom inblandad i Sundsvalls båda mål. Det första målet är han direkt inblandad i då Skulasons 1-0-mål kommer i en yta där Christofer Bengtsson (eller Dennis Jonsson) bör befinna sig. Var Bengtsson höll hus har jag inte en aning om, men sannolikt var han väl ute på en av sina berömda offensiva raider. Sundsvalls 2-1-mål – det mål som fäller avgörandet i matchen – är Bengtsson indirekt inblandad i då det är han som ordnar fram hörnan som Sundsvall gör mål på. I mina ögon är det en boll som Bengtsson inte behöver skicka ut till hörna. Han har förvisso Pontus Silfver i ryggen, men det är en situation som utspelar sig en halvmeter från kortlinjen och någon meter in i ÖIS straffområde. Visst tusan borde Bengtsson kunna släppa den bollen till Silfver för att direkt sätta press. Istället fegar Bengtsson ut och nickar ut bollen till hörna. Och så gick det som det gick. Sammantaget får man väl ändå säga att Bengtsson gör en hyfsad match. Lite ringrost och svårigheter från man nästan räkna med efter ett år som bänk- och läktarnötare.

Dennis Jonsson 2

Under matchinledningen fick Dennis Jonsson sig en rejäl tryckare från Hannes Sigurdsson och fick lämna planen under ett par minuter. Av allt att döma groggy och med en rejäl nackvärk. Jonsson reste sig dock och fick sedan dra ett riktigt tungt lass i arbetet med att hålla Sigurdsson under kontroll. En uppgift som Jonsson också löste rätt fint. Med ett undantag när han i den 24:e minuten blev lite väl lätt ifrånsprungen av Sigurdsson. Turligt nog fick inte Sigurdsson skottet på mål. Jonsson var på sätt och vis också inblandad i Sundsvalls 1-0-mål då Skulason tilläts stå och sikta in sig i en yta som Jonsson normalt sett bör äga (tillsammans med Christofer Bengtsson). Om jag inte missminner mig var dock Jonsson allt för upptagen med att brottas med Sigurdsson framför mål för att hinna ut och sätta press på Skulason. Och så gick det som det gick. Jonsson gör överlag annars en rätt OK match och sett över matchen som helhet släpper ÖIS inte till många chanser. Åtminstone inte förrän man går över till att spela med en trebackslinje mot slutet av matchen. Då får Sundsvall ett och annat bra läge, men det är sådant man får ta när man jagar kvittering.

Robin Jonsson 3

Gör som vanligt en starkt framträdande. Har faktiskt utvecklats till en av lagets mest stabila spelare. Under gårdagens match gör inte Jonsson många misstag. Kanske någon panikrensning och något felbeslut här och där men överlag är det en godkänd insats. Bör kanske förbättra sitt passningsspel och sina uppspel något för att ta ytterligare ett kliv i sin utveckling. Jag måste erkänna att jag i går saknad David Leinar i försvaret eftersom Sundsvall bestämde sig för att låsa ÖIS uppspel via Pavel Zavadil. Och man måste nog erkänna att Jonsson inte är riktigt lika precis och känslig i det långa spelet som Leinar är. Är dessutom inblandad i Sundsvalls 1-0-mål då han lite olyckligt är på och touchar Emil Forsbergs inlägg som på så vis går fram till Ari Skulason.

Tommy von Brömsen 2

Så där ja, nu har vi det svart på vitt. Tommy von Brömsen är inte världens bästa passningsspelare. Om mina nedkritade streck och uträkningar stämmer hade von Brömsen i gårdagens match mot Sundsvall en passningsprocent strax under 50 procent. Det kan väl knappast vara OK? I övrigt får man väl säga att von Brömsen blandade och gav. Ena stunden resoluta brytningar och smart spel i en-mot-en-duellerna med Emil Forsberg. Bara för att i nästa stund gå bort sig fullständigt eller göra något okontrollerat som att gå in för brytning men avbryta mitt i brytningen och (turligt) släppa ut bollen över sidlinjen. På läktaren var vi dock osäkra på hur mycket som var beräknat och hur mycket som var tur i just den aktionen. Det är nämligen helt möjligt att von Brömsen bara missbedömde bollens hastighet och längd och därmed inte hann in i situationen i tid. Och så där höll det på matchen igenom. Upp som en sol, ned som en pannkaka. Allt var med andra ord sig likt.

Pavel Zavadil 3

Det här kan knappast ha varit Pavel Zavadils roligaste match i karriären. Specialbevakad och hårt ansatt under stora delar av matchen. Sundsvall hade konstant en spelare som låg och skavde Pavel i hälarna. Inte en lugn stund fick han den käre Pavel. Därmed hade han också svårt att sätta sin prägel på ÖIS offensiva spel. Och inte helt oväntat blev offensiven därefter. Åtminstone under den första halvleken när ÖIS egentligen inte hade någonting förutom ett par hyfsade inlägg från Alex Perreira, en soloräd av Ken Fagerberg och Pavels hörnor och inlägg. Även om Pavel kanske inte kreerade lika mycket som han brukar göra gjorde han ändå stor nytta som bollvinnare och passningsalternativ för backlinje och yttermittfältare. Är dessutom inblandad i ÖIS mål då han med tur och viss skicklighet serverar Alex Perreira ett friläge.

Björn Anklev 2/3

Björn Anklev som mittfältare – Njae. Björn Anklev som anfallare – JAAA! Ungefär så kan man väl sammanfatta Anklevs match mot GIF Sundsvall. Första halvlek när Anklev spelade högerytter var han mer eller mindre osynlig. Knappt delaktig i spelet mer än i slutminuterna när han så när hann fram på ett inlägg från Alex Perreira. I övrigt ingenting. Tyvärr. Nu är jag kanske inte riktigt rättvis mot Anklevs första halvlek eftersom det näppeligen kan sägas vara Anklevs fel att ÖIS inte fick fast bollen på offensiv planhalva. Anklev är precis som övriga spelare i ÖIS offensiv beroende av att Pavel Zavadil fungerar och när han inte gör det är det lätt att allting låser sig. I den andra halvleken när Anklev fick ta ett kliv upp i planen och spela anfallare bredvid Ken Fagerberg såg det helt annorlunda. Det var som att Anklev hade fått ny energi, tagit steget från människa till cyborg och opererat in ett par robotben. Djävlar vad han sprang under den andra halvleken. På precis allting. Och det höll så när på att betala sig. Närmare än en petning i ribban via ett motståndarben kom dock inte Anklev och ÖIS.

Sebastian Johansson 3

Jag måste säga att jag trots allt tycker att Sebastian Johansson gör en bra match. Han kämpar och sliter, skär av passningsvägar för Sundsvall, smäller på, krigar, köttar, skrämmer slag på junisar och vårdar boll när han väl får den vid fötterna och spelar allt som oftast smart när han väl har bollen i en offensiv position. Det finns en hel del läktarcoacher och förståsigpåare som har gnällt på Sebastians passningsspel under säsongen. Det har varit uselt, under all kritik och jag vet inte vad. Allt jag kan säga att är att jag tycker att det är synd att dessa kritiker inte såg gårdagens match för där visade Sebastian verkligen att han besitter ett vårdat spel. Vid ett flertal tillfällen stod Sebastian för härliga svepande passningar som satte medspelarna i bra lägen eller skapade möjligheter för ÖIS att attackera. Visst, det var kanske inte de där geniala insticken och korta väggspelen som man har vant sig att se efter Magnus Källanders storhetstid, men det var högst funktionellt och allt som oftast ledde de till att någon av ÖIS yttermittfältare hamnade i läge för inlägg. Inte så illa pinkat av en häst med träben? Skulle kanske kunna förbättra sitt djupledsspel så att han blev än mer delaktig i offensiven. I nuläget utgör han inget riktigt hot i och omkring motståndarlagets straffområde.

Alex Perreira 3

Offensivt sett gjorde Alex Perreira en riktigt vass match mot Sundsvall. Frågan är om han inte var inblandad i allt som ÖIS åstadkom offensivt sett. Jo, jag tror nog det. Eller vänta, jag inte bara tror, jag vet! För en gångs skull satt mer än var tredje inlägg där det skulle. Faktum är att merparten av Alexs inlägg i gårdagens match var bedårande. Ofta låga, hårda och skruvade mot den bortre stolpen. Helt enkelt utsökta. Och hade ÖIS bara haft åtminstone en anfallare som tog en löpning in i Sundsvalls straffområde under den första halvleken hade Alex kunnat lämna planen med åtminstone tre assist. Två gånger om serverade Alex perfekta inlägg som Björn Anklev bara hade att springa in i för att det skulle bli mål. Vid det första av dessa inlägg hann inte Anklev fram i tid och vid det andra läget stoppade ett motståndarben och ribban Anklev från att bli målskytt och Alex från att få en assist. Visade dessutom upp en fin skärpa vid kvitteringsmålet. Kyla och precision. Rakt upp i nättaket. Precis som det ska se ut.

Markus Gustafsson 2

Vad är det här? Jag känner inte igen den där spelaren som spelar som släpande anfallare bakom Ken Fagerberg. Va!?! Menar du att det är Markus Gustafsson. Samma kille som i tisdags gjorde en av sina absolut bästa matcher i cupmötet med Gefle IF? Nej, det köper jag inte. Den killen var ju snorbra. Den här snubben är ju likblek. Nej, det kan verkligen inte stämma. Markus Gustafsson försökte och försökte och försökte, men han kom aldrig riktigt in i matchen mot Sundsvall. Han försökte spela smart och visa upp sin fina teknik, men fick aldrig det där utrymmet som han behöver för att skina som en sol. Blev följdaktligen utbytt i halvtid till förmån för Alexander Mellqvist. Ingen skada skedd.

Ken Fagerberg 2

Egentligen skulle jag väl kunna upprepa vad jag skrev i går direkt efter matchen, men det gör jag inte. Det blir för tråkigt. Istället nöjer jag mig med att konstatera att Ken Fagerberg har en lång bit kvar till 2007-års form. Och jag vet fan i mig inte hur han ska hitta dit igen. Just nu känns allting omöjligt. Av den där talangen som vi såg på Valhalla IP 2007 syns inte ett spår. I nuläget räcker Ken helt enkelt inte till. Han spelar som en junior som vill för mycket. Därmed försöker han också göra allt för mycket på egen hand. Han kommer ner djupt i planen och möter boll. Han försöker vara spelbar utanför straffområdet. Han försöker sig på omöjliga soloräder som oftast slutar nere vid hörnflaggan eller med att motståndarnas backlinje vinner boll. Det enda som han inte gör är att vara på plats inne i straffområdet när bollen väl befinner sig där. Och det är väl inte riktigt så det är tänkt att det ska vara. Tyvärr tror jag att Ken vänder tillbaka till Danmark när kontraktet går ut i sommar. Det där lyftet som Ken hoppades skulle komma ha inte kommit och då tror jag knappast att han kan tänka sig att vara kvar i ÖIS.

Alexander Mellqvist 3 (inbytt istället för Markus Gustafsson i den 46:a minuten)

Alexander Mellqvist stod för ett riktigt piggt inhopp. Glädjande. Nu är det bara att hoppas att han snart är tillbaka i matchform och kan ta en plats i startelvan. Visst, högerytter är väl inte en roll som är som klippt och skuren för Mellqvist, men han gör det ändå bra med sin tyngd och styrka. Dessutom lämnade Mellqvist ofta sin högerkant för att fylla på centralt vilket gav extra tryck i ÖIS offensiv. Tog sig på egen hand till ett bra skottläge men skottet täcktes undan av en hemmaspelare. Utgör helt enkelt en annan form av hot än vad ÖIS hittills visat upp och kan därmed bli oerhört nyttig när han återigen är redo för 90 minuter. Som det var nu mattades Mellqvist något efter 25 minuter och då tappade ÖIS återigen skärpa i offensiv och Sundsvall kunde ta över matchen igen.

Nicolas Sandberg spelade för kort tid för att betygsättas (inbytt istället för Ken Fagerberg i den 81:a minuten)

Kommer in i matchen när Sundsvall backar hem och gör allt för att försvara sin ledning. Och det är väl inte riktigt Nicolas Sandberg idealmatchbild. Sandberg vill ha ytor att löpa i, där han kan blixtra till mot stabbigare mittbackar. I går fick han mest försöka sig på att vinna nickdueller mot Fredrik Jonsson och Kristian Ek eller att spela felvänd. Vi kan väl säga att det gick så där.

David Leinar spelade för kort tid för att betygsättas (inbytt istället för Christofer Bengtsson i den 83:e minuten)

Kom in i slutet av matchen när Sundsvall ledde med 2-1, ÖIS gick över till trebackslinje och tre anfallare och började tjonga långt. Om jag ska vara helt ärlig är jag tveksam till om David Leinar hade mer än två till tre bollkontakter under sina tio minuter som anfallare. Ska dock ha en eloge för att han finner sig i sin roll som bänknötare och att han kämpar och sliter när han väl får chansen och det oavsett om det är på fel position eller inte. Med tanke på hur matchen utvecklade sig hade jag gärna sett Leinar i backlinjen. För när Sundsvall låser ÖIS uppspelsvägar via mittfältet är Leinars högerdoja ett av våra vassare uppspelsvapen. Den är i alla fall bra mycket bättre än Dennis och Robin Jonssons motsvarigheter.

Maj 292010
 

Sviter är till för att brytas. Så är det bara. Förr eller senare skulle det komma en förlust. Så är det alltid. Hur gärna man än drömmer om något annat. Som en säsongen helt utan förluster. Men så blir det aldrig. Det är ju trots allt ÖIS vi talar om. Inte kan du väl säga att du trodde annat?

I dag kom alltså årets första förlust i Superettan. Surt, surt som fan, men inte mycket att göra åt. I dagens möte med GIF Sundsvall var ÖIS bara för bleka. Man räckte helt enkelt inte till. Och det trots bortaplan och riktigt fint underlag. ÖIS kom helt enkelt inte upp i normal standard.

Än värre är att det för varje match som spelas framgår med en obehaglig tydlighet att ÖIS offensiv inte är någonting utan Álvaro Santos. Något som blev plågsamt tydligt i dagens match där ÖIS inte mäktade med mer än tre avslut mot Sundsvallsmålet. Det är inte tillräckligt. Inte heller är det OK. Skärpning!

Ken Fagerberg gör förvisso så gott han kan, men i nuläget räcker han inte till. Kvickheten i steget och råstyrkan i närkampsspelet är inte tillbaka i nivå med vad den en gång har varit. Dessutom bjuder Ken på allt för mycket spel med ryggen mot mål och egna genombrottsförsök.

För att inte tala om alla gånger han hamnar nere vid hörnflaggan. Ken, det här är inte det svenska landslaget och du är inte Zlatan Ibrahimovic. Nej, håll dig i straffområdet så ska du se att du gör mer nytta. Och du, det är inte fel att utnyttja sina medspelare. Åtminstone någon gång då och då. Det gör er bättre som lag och dessutom är det roligare för de andra om de också får vara med och leka. Och vem vet, kanske får du tillbaka bollen när du befinner dig i ett bättre läge och då kommer det där målet som du längtar så mycket efter. Vad säger du, har vi en deal?

I övrigt får man väl säga att Sundsvall hade gjort sin hemläxa. Läst in sig på ÖIS idéer och spel. Fattat grejen med Pavel Zavadils tillbakadragna roll på mittfältet. Så fort ÖIS hade bollen i egen backlinje eller nere hos Peter Abrahamsson låg Sundsvalls Mirza Durakovic som limmad på Pavel. Som ett djävla frimärke. Som om han hade the hots för ÖIS speldirigent. Uhhh-uhhh, Mirza löves Pavel. Och Pavel fick en riktigt jobbig första halvlek där han inte alls kom med i spelet på det sätt som ÖIS önskar. Därmed skapade ÖIS inte heller någonting.

ÖIS första halvlek var fullständigt hopplös. Blek, fisig, lam, ofokuserade, slätstrukna och glåmig. Bland det sömnigare jag har upplevt och då ska man ha i åtanke att jag som barn genomlevt en och annan riktigt såsig frijazzkonsert, så när jag säger att något är ett sömnpiller så vet jag vad jag snackar om.

Sundsvall var i och för sig inte mycket bättre än ÖIS vilket bidrog till den blodlösa tillställning som utspelade sig på Norrporten Arena under den första halvleken.

Fram till den 22:a minuten hände ingenting. Sedan hade Sundsvall en hyfsad period där man bl.a. gjorde 1-0 genom Ari Skulason.

En för djävla vass spelare den där Skulason. Han bär inte på många pannor och är inte särskilt kraftfull i sitt spel, men det väger han upp genom att vara smart, kvick och teknisk. Inte för att det var egenskaper som han visade upp i samband med 1-0-målet. Nej, det målet var mer av en ren tillfällighet. Som Skulason förvisso visste att utnyttja. Något olyckligt skarvade Robin Jonsson fram bollen till Skulason efter ett högerinlägg från Emil Forsberg. Oturligt, minst sagt. Vad man dock kan ställa sig frågande till är hur Skulason kunde tillåtas få så mycket tid på sig för att komma till avslut. Faktum är att jag inte har någon aning om hur han tilläts stå så ohotad och bara sikta in sig innan han pressade in bollen till höger om Peter Abrahamsson.

Hårt och lågt, och mer eller mindre otagbart för Abrahamsson. Inte mycket att göra åt. Och det på Sundsvalls första avslut för dagen. Ja, fy fan, vilken dag det här blev.

Därefter hade Hannes Sigurdsson två riktigt vassa chanser. Det första skottet, som kom efter att Sigurdsson – utan några som helst problem – löpt ifrån Dennis Jonsson, gick dock utanför och på det andra stod Peter Abrahamsson på rätt plats vid rätt tillfälle.

Mot slutet av halvleken vaknade ÖIS till för ett kort ögonblick. Först blixtrade Ken Fagerberg till och fixade fram en hörna. I efterspelet till denna hörna lyckades ÖIS också greja en kvittering. Allt tack vare Pavel Zavadil och Alex Perreira. Efter att Dennis Jonsson missat ett fint nickläge gick bollen åter till Pavel som vände in i planen och satte in ett inlägg mot Alex Perreira. Nu får man väl säga att det var mer tur än skicklighet som gjorde att bollen nådde fram till Alex, men snyggt var det. Väl i läge framför Tommy Naurin gjorde Alex inget misstag utan han tog i för president och fosterland och krutade upp bollen i nättaket. Görläckert!

I den andra halvleken skärpte ÖIS till sig. Åtminstone inledningsvis. Bytet där Alexander Mellqvist kom in istället för Markus Gustafsson gjorde nytta. Det var inte så att Gustafsson var dålig under den första halvleken, men jag vill inte hellre påstå att han bidrog med så vidare värst mycket i offensiven. Förresten, nu när jag tänker efter, undrar jag om någon spelare gjorde det under den första halvleken.

Under all kritik.

Gör om, gör rätt!

Med Björn Anklev bredvid Ken Fagerberg och Alexander Mellqvist som högerytter fick ÖIS en helt annan skärpa och tyngd. Stundtals såg det dessutom ut som att ÖIS släppte högerkanten helt. Mellqvist gick in centralt i planen och Christofer Bengtsson fick en grön ocean att löpa i. Och till en början fungerade det alldeles utmärkt.

Under de inledande 25 minuterna av den andra halvleken ägde ÖIS matchen. Tyvärr skapade man bara två riktigt heta chanser. Så här i efterhand kan man kanske tycka att Björn Anklev borde tryckt in åtminstone en av sina två chanser. Kanske var han ringrostig efter en hel säsong som mittfältare och ytterback.

Hade Santos varit på planen i det läget hade emellertid ÖIS lett med 1-3 efter 62 minuter. Nu var han inte det och då förlorade också ÖIS.

I den 79:e minuten släcktes ljuset i samband med en Sundsvallshörna från höger. Vad spelar det för roll att Peter Abrahamsson gör helt makalösa räddningar om ingen Öisare håller sig framme och rensar undan returen? Inte alls bra. Istället gick bollen till Skulasson. Ständigt denna Skulason.

Egentligen var det inte mycket till läge, men med tre Öisare rusande emot sig är det klart att Skulason chansar och slänger i väg ett skott. Vad annat att göra. Och oturligt nog tar givetvis bollen på en Öisare och går in i mål. 2-1.

Ridå.

Avslut totalt: 10-4. Avslut mot mål: 5-2

Jag måste erkänna att jag åkte till Sundsvall med en riktigt dålig känsla i kroppen. Nervös som en tonårig på sin första date med klassens sötaste tjejen. Jag vill inte säga att jag hade det på känn, men samtidigt låg det i luften. För det första är GIF Sundsvall normalt sett oerhört starka på hemmaplan. I Superettan har man inte haft mer än fem förluster sedan säsongen 2007. Det är med andra ord inte hur enkelt som helst att åka till Norrporten Arena och ta poäng. Dessutom måste man väl säga att ÖIS har haft en hel del flyt så här långt under säsongen. Jag tänker kanske framför allt på matchen mot Falkenberg, men kanske även på matcherna mot Väsby United och Ljungskile SK.

Nu behöver vi som tur är inte fundera mer på den saken för nu är årets första förlust ett faktum. Men nu är det också bara full fart framåt som gäller. Med en match mindre spelad har vi fortfarande häng på IFK Norrköping och Sundsvall i toppen av tabellen. Mot Gamla Ullevi. Låt Trollhättan betala för den här bittra förlusten!

Apr 212010
 

Andra omgången av årets Superettan blev dess värre inte riktigt så super-het som man kanske skulle önskat sig. Nja, snarare sval. Möjligtvis fesljummen. Få mål. Tighta matcher. Försvarsspel en masse. Och återigen en massa snack om usla planer. Kanske Inte riktigt den reklam som man skulle önska sig med tanke på det sviktande intresset för Allsvenskan. Nej, bättre kan det helt klart bli.

De enda positiva nyheterna från den andra omgången var väl att ÖIS mäktade med att ro hem årets första seger efter 1-0 mot Degerfors på bortaplan, och att Hammarby drog en sjuhelvetes massa folk till hemmapremiären på Söderstadion. Till det kan man väl också lägga att samtliga lag, förutom Ängelholms FF, som tog tre poäng i den första omgången tappade poäng i den andra omgången. Just nu är Superettan precis så där jämn och tight som alla förväntade sig att den skulle bli.

Ljungskile SK – Landskrona BoIS 0-0 (0-0)

Krig. Fight. Kamp. Inte en djävel som viker ner sig. Inte mycket till målchanser. Hyfsat försvarsspel. Mindre bra passningsspel. Hög press. Neutraliserande taktikdrag. Jämt skägg. Uddlöst. Mållöst. Själlöst? Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt är det ungefär så man kan beskriva Henrik Larssons andra match som tränare för Landskrona BoIS. Från klarhet till klarhet med andra ord. Eller. Enligt rapporterna från Starke Arvid Arena hade Landskrona svårt att få fart i spelet i söndagens möte med Ljungskile SK. Precis som i mötet med Degerfors i den första omgången. Följaktligen slutade matchen också oavgjort. 0-0. Ett nytt sömnpiller från BoIS och LSK:s sida. Efter matchen var båda lagens tränare mäkta besvikna med sina lags prestationer, även om Henrik Larsson åtminstone uttryckte en viss nöjdhet över BoIS försvarsspel.

Östers IF – Syrianska FC 1-1 (0-0)

1-0 (48) Denis Velic och 1-1 (89) David Thor Vidarsson (assist av Freddy Borg)

En lyckospark i sista spelminuten. Precis så gick det till när Syrianska FC tappade två poäng på bortaplan mot Östers IF. Oerhört tursamt för Öster. Men gissningvis också oerhört bittert för Syrianska, som trots allt hade ett massivt spelövertag under större delen av matchen. Dessutom hade Södertäljes stolthet bud på fler mål än Denis Velic pärla i den 48:e minuten. Bl.a. hade Velic ett friläge i den första halvleken och Besim Kunic hade ett bra nickläge i den 66:e minuten, men båda gångerna stod Björn Åkesson i Östermålet pall. Efter matchen var Syrianskas tränare, Özcan Melkemichel, mäkta förbannade över de tappade poängen. Med tanke på förra veckans bottennapp – 3-0-förlusten mot IFK Norrköping – var Öster i behov av en poäng. Och tack vare en hörna, signerad Freddy Borg, och en vaken Vidarsson kunde man också rädda en poäng i slutminuterna.

Väsby United – Falkenbergs FF 0-1 (0-1)

0-1 (25) Daniel Alexandersson (straff)

Väsby. Väsby. Väsby. Och Väsby. Straff. Till Falkenberg! Där har ni den korta versionen av matchen mellan Väsby United och Falkenbergs FF. Under de inledande 25 minuterna av matchen hade Väsby precis allt spel och precis alla målchanser. Enligt Falkenbergs tränare, Thomas Askebrand, satt hans spelare kvar i bussen under matchinledningen. Sedan kolliderade Falkenbergs Mikael Boman med Väsbys målvakt, Peter Rosendal, och domaren lät pipan tala och pekade på straffpunkten. Horribel, sa Thomas Lagerlöf. Billig, sa Askebrand. Oavsett vilket tryckte Daniel Alexandersson dit straffen hur säkert som helst. Och så mycket mer än så krävdes inte för att Falkenberg skulle lyckas med något som ÖIS inte mäktade med i första omgången. Det vill säga klå Väsby United.

Assyriska FF – IFK Norrköping 2-1 (1-0)

1-0 (30) Göran Marklund (assist av David Björkeryd), 2-0 (47) Göran Marklund (assist av Ceyhun Eris) och 2-1 (80) Christopher Telo

Vad tusan är det som händer i Södertälje? Rena rama Twin Peaks. Anfallsesset Mikael Thorstensson som mittback. Dessutom för andra matchen i rad. Göran Marklund – tvåmålskytt! Var inte den gubben slut? Det här kan väl aldrig sluta lyckligt. Eller det var just precis det som det kunde göra. Tack vare två mål av veteranen och assisterande tränaren Göran Marklund, och en heroisk räddning på mållinjen av Stefan Batan i slutminuterna.

Assyriska tog som sagt ledningen i matchen genom en nick av Göran Marklund. Snyggt framspelad av David Björkeryd och Ceyhun Eris. I början av den andra halvleken lekte sedan Marklund och Eris med Norrköpingsspelarna. Ett fint kombinationsspel avslutades med en känslig yttersida från Marklund. Från cirka 20 meter smekte Marklund in bollen bakom en chanslös Niklas Westerberg. ”Kul att träffa så att bollen går precis dit man siktar. Jag hade inte koll på målvakten, jag vara bara ute efter att få den förbi backen”, sa Marklund efter matchen.

Med cirka 25 minuter kvar av matchen inledde sedan Snoka en rejäl press. Och efter det fick Assyriska knappt låna bollen. Jakten på en poäng hade börjat. I den 80:e minuten kom också ett reduceringsmål, när Christopher Telo snappade upp en rensning från hemmaförsvaret och drog till direkt. Pfaff! Drömträff! Drömmål! Till Norrköpings Tidningar sa Telo att ”målvakten var på den [, d]en gick in nära krysset”. I slutminuterna hade dessutom Pekings Russel Mwafulirwa öppet mål efter att Magnus Bahne räddat ett skott från Shpetim Hasani och lämnat retur. Från ingenstans dök dock Stefan Batan upp och räddade poängen till Södertäljes stolthet.

IK Brage – FC Trollhättan 0-0 (0-0)

IK Brage mot FC Trollhättan slutade 0-0. Åh fan, säger du det. Av någon lustig anledning är jag inte det minsta förvånad. Next!

Hammarby IF – GIF Sundsvall 2-1 (2-1)

1-0 (3) Filip Bergman (assist av Vlado Zlojutro), 2-0 (18) Linus Hallenius (assist av David Johansson) och 2-1 (29) Daniel Sliper (assist av Aziz Corr-Nyang)

Hammarbys första hemmamatch i Superettan blev exakt den publikmatch som många hade väntat sig. Cirka 11 500 personer på Söderstadions  läktare. Allsång. Party. Etc. Och Hammarby fick också en perfekt start på matchen. Redan efter tre minuter nickade Filip Bergman in en högerhörna bakom Tommy Naurin i Sundsvalls målet. So what, att målet berodde på svagt försvarsspel och dålig markering från Sundsvall. Alla mål räknas. Även de simpla.

Hemmalaget fortsatte sedan att mala på under den inledande halvtimmen. Och efter 18 minuters spel visade Linus Hallenius återigen upp sin snabbhet när han tog emot en passning från David Johansson, sprang i från Sundsvallsförsvaret, vände bort en tillskyndande försvarare och placerade in 2-0 till Bajen invid Naurins högra stolpe. Hur kyligt som helst. Om Hallenius fortsätter att leverera insatser likt de två han visat upp i de inledande omgångarna är han helt klart en kandidat för skytteligatiteln. Oerhört kvick, alert och med en fin känsla för boll.

Efter Bajens 2-0-mål skärpte Sundsvall till sig en aning. Laget klev upp i positionerna och det dröjde inte länge innan Aziz Corr-Nyang fick ett jätteläge att göra 2-1. Helt ren med Rami Shabaan tog dock Corr-Nyang lite för lång tid på sig och en hemmaförsvarare hann fram och kunde täcka ut bollen till hörna.

Sundsvalls reduceringsmål lät dock inte vänta på sig. Med en halvtimme spelade av matchen nickade Daniel Sliper fram en boll till Corr-Nyang. Lugnt och kontrollerat lättade Corr-Nyang bollen över en tjurrusande Filip Bergman i Bajens mittförsvar. Och lite turligt blev lättningen till en perfekt passning till Sliper som tagit en löpning in i Hammarbys straffområde. Slipers avslutnings satt också klockrent i det bortre hörnet.

Den andra halvleken blev sedan mycket jämn och det var inte förrän slutet av matchen som Sundsvall lyckas få grepp på Bajen. Tyvärr kom man inte så mycket längre än ett stolpskott av Hannes Sigurdsson i den tredje övertidsminuten. Publikfest och tre poäng. Min gissning är att det blev en ganska så blöt kväll på Söder natten mellan tisdag och onsdag.

Jönköpings Södra – Ängelholms FF 1-3 (0-3)

0-1 (7) Antonio Rojas (assist av Jacob Augustsson), 0-2 (25) Björn Westerblad (assist av David Bennhage), 0-3 (28) Björn Westerblad (assist av Antonio Rojas) och 1-3 (87) Tomas Backman (assist av Pär Cederqvist)

Enligt uppgift fanns det bara ett lag på planen i matchen mellan Jönköpings Södra och Ängelholms FF. Bortalaget kontrollerade matchen helt och håller medan J-Södra såg extremt bleka och klena ut. Till råga på allt sägs det att hemmalaget visade upp ett synnerligen mjäkigt och mediokert försvarsspel. Först tilläts Ängelholms mittfältare och speldirigent Antonio Rojas göra 0-1 efter en fast situation. Om berättelserna stämmer fick Rojas stå helt omarkerad bollen framför Nuredin Bakiu. Och givetvis gjorde inte Rojas något misstag utan satte dit 1-0 redan i den sjunde minuten.

Och som det heter i sången: ettan kom, två och trean kommer så småningom. Efter Antonio Rojas 1-0-mål var det nämligen dags för Björn Westerblad one-man-show. Först sprang Westerblad på egen hand igenom J-Södras försvar och stänkte dit 2-0. Därefter tog anfallaren emot en passning från Antonio Rojas, vände bort Daniel Karlsson i J-Södras mittförsvar och petade in trean. Allt detta skedde under den första halvleken. Till saken hör också att Ängelholm enbart hade fyra skott på mål under den första halvleken. Är det lustigt om man undrar över vad Nuredin Bakiu sysslade med under den första halvleken. Den arbetsdagen kan han knappast vara nöjd med.

I den andra halvleken mattades Ängelholms anfallslusta något, samtidigt som J-Södra spelade upp sig och tilläts komma in i matchen. Dock utan att oroa eller besvära serieledarna nämnvärt. I slutet av matchen ordnade dock Pär Cederqvist och Tomas Backman så att J-Södra fick ett tröstmål. Med tre minuter kvar av matchen hittade Cederqvist fram med en passning till Backman som kunde fastställa slutresultatet till 1-3.