Det var längesedan uppladdningen inför en ÖIS-match var så tyst och trött som den inför måndagens match mot Oddevold. Matchen som inför säsongen såg ut att bli årets bortamatch och en eventuell guldmatch.

Nu är det ingen som riktigt orkar bry sig det finns viktigare saker runt hörnet.

Det gäller sannerligen inte bara publiken. Matchen i Uddevalla var en uppvisning i sömnigt försvarsspel och oinspirerat anfallsspel.

Matchen inleddes med att ÖIS tillät sina motståndare att gång på gång lyfta in bollar bakom backlinjen för sina anfallare att springa på. Då och då var dessa anfallare inte offside. Som tur var för ÖIS del var ingen av dessa anfallare tillräckligt bra för att utnyttja lägena som dök upp.

Istället försökte man med inlägg mot en spelare på bortre stolpen. Det fungerade varje gång men spelaren lyckades ganska sällan få en bra träff på bollen. Men trägen vinner och tillslut lyckades Liridon Selmani i hemmalaget få träff på bollen som studsade över Fredrik Andersson. 1-0 var ett faktum. Publiken applåderade pliktskyldigt. Det var ju ändå match.

Inte så långt därefter kvitterade Johan Hedman. En passiv Oddevoldsbacklinje kom inte upp i press och Rotebros finest kunde kontrollerat trycka in 1-1 nere vid målvaktens högra stolpe. Kontrollerat, hårt och ett litet finger till Marcus Lantz som hållit honom långt nere i frysboxen under hösten.

Efter målet fortsatte matchen svänga fram och tillbaka och båda lagen ägnade mest kraft åt anfallsspelet samtidigt som försvarsmissarna avlöste varandra. ÖIS var ytterst nära ett ledningsmål men istället var det Oddevold som återigen tilläts göra mål genom Liridon Selmani. I en tilltrasslad situation kunde anfallaren tillslut få tag i bollen, vända upp och dunka in lädret bakom Fredrik Andersson.

Hemmalaget fick dock inte gå till pausvila i ledning då Robin Ingvarsson ville annat. Högerbacken fick bollen vid mittplan och drev ner mot hörnflaggan för att slå ett inlägg. Istället för att slå inlägget på utsidan av sin försvarare vände han istället om och skruvade in bollen i det bortre krysset. Vackert som en dag och 2-2 var resultatet när lagen gick ut för pausvila.

Andra halvlek

En regnigare andra halvlek än den första bjöd inte in till något skönspel direkt.

ÖIS lyckades dock skärpa till sitt försvarsspel en aning och en bit in i andra halvlek (matchklockan var sönder, därav de diffusa tidsangivelserna) gjorde Nicolas Sandberg 3-2 till ÖIS. Sebastian Ohlsson slår en hörna som når David Leinar på den bortre stolpen. Leinar nickar in bollen i mitten där Nicolas Sandberg står och kan skalla in ledningsmålet. Likt Johan Hedmans mål kändes även detta som en revansch. Nicolas Sandbergs relation till ÖIS är speciell. Tyvärr verkar hans relation med Marcus Lantz inte vara lika god. Trots besvär i anfallet har Nicolas inte fått mycket speltid under hösten och att döma av hans firande var detta något han längtat efter länge.

Strax efter målet görs matchens sista byte. George Mourad går ut till förmån för Frantz Pangop. Ännu en spelare som varit i frysboxen. Tyvärr blir bytet ödesdigert för matchens utgång.

När Robin Ingvarsson sedan skadar ljumsken återstår inga byten och ÖIS får avsluta matchen med en man mindre. Detta straffar sig då Oddevold i den 91:a minuten gör 3-3 på nick.

Det var en kväll i Uddevalla det. En kväll ingen kommer minnas.

En meningslös match i väntan på allvaret.

Det där jävla kvalet.

 

Daniel Paulson

Han är tillbaka. Han är hungrig. Men inte riktigt i matchform.

Det var känslan efter att ha beskådat George Mourads framfart under söndagens träningspass på ÖIS-gårdens gräs inför morgondagens drabbning på Gamla Ullevi. 32-åringen är tillbaka i full träning sedan en tid tillbaka och deltog idag utan problem i lagets eftermiddagspass.

Förutom George Mourads återkomst på planen konstaterar vi även att Tobias Bratt, Robin Kacaniklic och Nicolas Sandberg nu är redo för spel och tränade för fullt. Mathias Strinäs, som skadade sig mot IFK Uddevalla fattades däremot på träningen och kommer troligtvis hålla till i gymmet några dagar till. Ljumskskadan han ådrog sig på den undermåliga konstgräsmattan på Kamratgården gäckar honom fortfarande.

Måns Ekvall har som vi tidigare bekräftat gipsats och kommer inte att spela mer den här säsongen. Om han kommer att spela mer i ÖIS är oklart. När vi förra veckan nådde Kent Carlzon på sms visste han inte huruvida klubben skulle gå vidare och försöka knyta till sig Måns på heltid eller ej. Troligtvis spelar ÖIS serietillhörighet nästa säsong i allra högsta grad in.

Trollhättan i kris

Staden Trollhättan har länge varit i kris. Sedan Saab lades ned har staden haft en tuff tid och nu verkar tiden även hunnit ikapp stadens fotbollslag. Miljonskulder hänger över klubben och nu väntar man på beslut från kommunen för att kunna få till ett nödlån. Framtiden ser med andra ord allt annat än ljus ut för klubben som länge varit en mardröm för gemene ÖIS:are.

I förra matchen skadade sig en av lagets stora stjärnor David Bennhage och är borta resten av säsongen. Dessutom missar Daniel Stanisic matchen till följd av ett tredje gula kort och är därmed avstängd. Utöver detta har klubben ett sportsligt nedflyttningshot mot sig. Just nu ligger laget en poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

Det är med andra ord en klubb ur balans som går in i mötet med ÖIS. En helt livsfarlig och oberäknelig klubb. En klubb där precis allt kan hända. En mardröm om man vill. Fast främst ett ypperligt läge för ÖIS att visa att man är det stabila laget av de två. En match att visa sig lugna och ansvarstagande i. En match att visa att man är ett topplag.

Fortsatta oklarheter i startelvan

Att mittbacksparet, innermittfältet samt vem som ska spela på topp känns osäkert med sju omgångar kvar är allt annat än bra. Att innermittfältet inte känns självklart beror självklart på skadorna som uppstått. Att däremot varken mittbackspar eller förstaval i anfallet är givet är till stor del ett misslyckande för Marcus Lantz och resten av den sportsliga ledningen.

Att sia i vem som startar på topp i måndagen match är ytterst klurigt. George Mourad är av allt att döma inte redo för match än och definitivt inte redo för 90 minuter. Därför lär valet stå mellan Stellan Carlsson och Nicolas Sandberg. Personligen hade jag valt Johan Hedman. Förmodligen väljer dock Marcus Lantz Stellan Carlsson. Även om Stellan inte rosat marknaden hittills den här säsongen verkar han vara förstavalet för Marcus Lantz.

De två målen Stellan gjorde mot Norrby köpte honom tid och i rollen som bollmottagare är han bättre än Nicolas Sandberg.

Vilka som ska ta hand om platserna i mittförsvaret känns inte givet i nuläget. Hannes Sahlin och David Leinar bildade mittbackspar senast utan att imponera. I matchen innan det kamperade Tobias Bratt och David Leinar ihop, matchen innan det var det Hannes Sahlin och Tobias Bratt som fick förtroendet i matchen mot Kristianstads FF på bortaplan. Adam Rosén verkar alltså vara ute ur ekvationen för tillfället.

Därför faller min gissning på David Leinar och Hannes Sahlin som mittbackspar igen på måndag. Om det är rätt eller inte är svårt att avgöra i nuläget. Ett som är säkert är dock att Lantz gör rätt i att bestämma sig för ett mittbackspar.

Den förmodade startelvan ser ut på följande vis:

Fredrik Andersson

Robin Ingvarsson – David Leinar – Hannes Sahlin – Jacob Ericsson

Carl Hawunger – Jakob Lindström

André Nilsson – Sebastian Ohlsson – Daniel Paulson

Stellan Carlsson

Carl Hawunger verkar bli den som får förtroendet bredvid Jakob Lindström. Lantz föredrar troligtvis hans defensiva egenskaper före Hedmans lite mer finurliga offensiv. André Nilsson borde få chansen till höger då Anton Henriksson gjorde en mindre bra match mot Uddevalla och Andé Nilsson gjorde ett bra inhopp.

Dessutom ser Daniel Paulson ut att ta tillbaka platsen i startelvan efter en tids frånvaro. Hans inhopp mot Uddevalla var visserligen inte något som stärkte hans aktier nämnvärt men han har en speciell plats i Marcus Lantz hjärta och är tillräckligt bra för att ses som ordinarie.

Där har ni förutsättningarna. Nu ser vi till att göra måndagen till en dag att minnas!

 
ÖIS - IS Halmia

Trots serieledning är inte allt helt i ordning

Söndagens match hade mycket väl kunnat vara vändningen som innebar att ÖIS fick upp farten inför höstens sista matcher. Det kunde mycket väl varit det som vi skulle minnas som kvällen då bitarna föll på plats och ÖIS slutligen både spelade och vann på det sätt vi alla ville.

Men så blev det inte. Inte den här gången heller.

Vad beror det egentligen på?

Fredrik ryter ifrån

Intervjun Tomas Levin gjorde i spelargången igår med Fredrik Andersson är ett tydligt tecken på att känslan av att något är fel inte bara finns i supporterleden.

Vad hände därute?

- Det är som hela året, vi gör en bra halvlek, men inte en hel match. Det är helt bedrövligt, vi skulle ha dödat den här matchen mycket tidigare, så det måste bli bättring.

Vad beror det på?

- Vi kanske inte ska prata så mycket om det i paus, att vi har varit bra och ska fortsätta jobba. I stället kunde vi testa på att få skäll även om vi varit bra eller inte.

Svaret på den första frågan är en bekräftelse på vad vi andra så länge tyckt. Svaret på den andra är dock än mer intressant. Personligen kan jag inte tolka det på något annat sätt än att det är direkt kritik mot Marcus Lantz. En direkt kritik mot att skåningen inte lärt sig av sina misstag och är för snäll i halvtid.

Det är sedan länge känt att Hans Prytz främsta styrka var hans förmåga att elda igång en lite för bekväm spelartrupp. Uppflyttningen 2012 berodde i mångt och mycket på att i stort sett samtliga spelare i laget kunde tänka sig att offra valfri kroppsdel för att laget skulle vinna serien.

Det går att prata hur mycket som helst om vilken otur laget har framför mål, Marcus Lantz kan skälla på laget i efterhand och säga att det är för dåligt att gå ned sig i den andra halvleken men i grund och botten ligger ansvaret på hans och Kent Carlzons axlar. Uppenbarligen är såväl Mathias Strinäs och Stellan Carlsson pålitliga målskyttar på den här nivån. Backlinjen är seriens bästa, mittfältet är utan tvekan ett av seriens vassaste.

Nej det går faktiskt inte att klaga på spelarmaterialet.

Förutom matchen mot Oskarshamn på hemmaplan har de helgjutna insatserna lyst med sin frånvaro. Av lagets tolv segrar i år har hela åtta varit med uddamålet. Inte allt för sällan med en bra och en dålig halvlek.

Spelartruppen kan alltså spela en fotboll bra nog för att vinna serien. Det har visats halvleksvis säsongen igenom. Någonting gör dock att segrarna inte känns säkrare och målen inte ramlar in.

Jag tror inte på en hockeyretorik där det handlar om att ryta till mer i omklädningsrummet. Det är inte så enkelt. Eller det är i vilket fall som helst inte alls lika intressant att skriva om.

Godkänd defensiv

Startelvorna har skiftat en del under säsongen och samtliga av truppens friska spelare har använts. Truppen som just nu innehåller 22 mer eller mindre spelklara spelare. 21 om en räknar bort Andreas Östling vars hopp för spel under hösten inte är allt för stort.

Under årets säsong har inte mindre än 25 spelare använts i seriespel. De enda som inte använts är Oskar Wallén, Rasmus Haraldsson och Filip Holländer. Spelare som inte varit tillgängliga för spel.

Startelvorna har bytts och det är främst i de främre leden som förändringarna har gjorts. Backlinjen har i största möjliga mån hållits intakt. Ytterbackar och målvakter har skiftats ytterst lite och även om det bytts en del mittbackar så är det, förutom några få felbeslut, svårt att anklaga Marcus Lantz för dessa byten då det främst har varit skador som legat till grund för detta.

Visserligen har backlinjen gjort sina misstag och Fredrik Andersson har troligtvis räddat både en och två poäng men att säga att backlinjen är det stora bekymret är svårt. Laget har ändå bara släppt in 15 mål på 18 matcher. Förutom ett visst dribblande i början av säsongen har Marcus Lantz varit ganska klar med att Hannes Sahlin är hans förstaval och bredvid honom slåss Adam Rosén och Tobias Bratt om en startplats. Vem han vill ha på platsen bredvid Hannes bör han dock bestämma sig för ganska omgående. Hösten kräver kontinuitet.

Jag är dock övertygad om att det inte är backlinjen som är problemet.

Offensivens påverkan
Sebastian Ohlsson upplever sitt livs formtopp under Marcus Lantz.

Sebastian Ohlsson upplever sitt livs formtopp under Marcus Lantz.

Längre fram i laget och framförallt i anfallet har det bytts friskt. Efter en vår av många chanser för Stellan Carlsson har tålamodet varit kort. Frantz Pangop hade en tid i rampljuset, Johan Hedman ses av någon anledning inte längre som anfallare och sommarens nyförvärv har fått förtroendet varannan match.

Under sommaren plockades tre anfallare in, sedan byttes spelsystem från 4-4-2 till 4-5-1 och helt plötsligt var det dubbelt så många som skulle samsas om hälften av platserna och snart är George Mourad tillbaka något som lär få Nicolas Sandberg att fundera över sitt val.

De många bytena i de främre lagdelarna påverkar inte bara målskyttet utan är tveklöst även en av anledningarna till att laget så ofta går ned sig i den andra halvleken. Bristen på en tillförlitlig fast punkt längst fram gör att laget får ytterst lite gratis och spelet blir beroende av energi. En energi som ofta dippar i den andra halvleken. När allt stämmer fungerar spelet alldeles utmärkt. När energinivån sjunker eller kroppen har kallnat i paus fungerar det inte lika bra.

Spelatruppen känns helt enkelt inte tillräckligt bekväm det egna spelet.

När bolltrillandet på offensiv planhalva inte funkar hamnar inte passningarna där de ska och motståndarna tillåts ta tag i taktpinnen vilket gör att tillräckligt bra motståndare kommer skapa tillräckligt med chanser för att vinna. Anfall är inte alltid bästa försvar men när ÖIS har bollen är det väldigt svårt för motståndaren att göra mål.

Ny i branchen

Om vi slutligen ska försöka hitta ljuspunkter så är det inte speciellt svårt. Laget leder trots allt serien och stundtals har spelet faktiskt varit glädjande. En överblick över matcherna från Halmstad BK och framåt visar dessutom att det finns en enorm potential i lagets anfallsspel. Att placera Sebastian Ohlsson som släpande anfallare är ett genidrag och i den rollen kommer han ställa till mängder med oreda för motsåndarförsvar.

Vi ska dessutom komma ihåg att Marcus Lantz aldrig någonsin tränat ett A-lag tidigare. Unga spelare har i alla fall jag alltid ett längre tålamod med än gamla. Att Marcus Lantz ännu inte fått några rutiner i hur ett lag ska byggas över tid är inte speciellt konstigt. På samma sätt som en ung spelare ofta slösar energi på många onödiga löpningar kommer också Marcus Lantz att göra byten som tar mer energi än vad det ger. Det ingår i någon form av mognad.

Tror jag.

 

Sambadefensiv pratade också med Fredrik Andersson efter 2-1-segern över Motala.

Man skulle kunna säga att du var lite av matchhjälte.

- Jag fick göra en bra räddning i mitten på andra, det var skönt att få nypa den. Vi var så dåliga efter paus att det inte liknar nånting. Men tre poäng var det viktiga och nu sätter vi press på Utsikten.

Vad hände därute?

- Det är som hela året, vi gör en bra halvlek, men inte en hel match. Det är helt bedrövligt, vi skulle ha dödat den här matchen mycket tidigare, så det måste bli bättring.

Vad beror det på?

- Vi kanske inte ska prata så mycket om det i paus, att vi har varit bra och ska fortsätta jobba. I stället kunde vi testa på att få skäll även om vi varit bra eller inte.

Du har varit väldigt duktig i år.

- Det har funkat bra. Vi har haft ett väldigt stabilt försvarsspel och inte släppt till så många chanser: Förutom Motala och Lund borta, så har vi släppt in åtta mål på 16 matcher, det är riktigt bra och vi har ändå använt en hel del olika spelare.

Det hänger på dig också?

- Lite får man väl ta åt sig äran, jag har gjort några bra räddningar i vissa matcher, man har kanske räddat nån poäng till laget. Jag ska ju också bidra, så det är skönt när man får göra det.

Du är väldigt blygsam…

- Det här är min första säsong på elitnivå som förstamålvakt, så man ska inte sätta sig själv på nån pedestal.

Har du utvecklats mycket?

- Det känns att det går framåt, att man är duktig och duger på den här nivån. Hoppas att inte så många var oroliga när Peter försvann, utan att man litade på mig och det känns som man gjort det.

Är det rutin som är nyckeln?

- Ju fler matcher man får desto bättre. Jag är inte speciellt nervös av mig utan jag är rätt lugn, försöker inte överarbeta situationer utan sprida mitt lugn till hela laget. Sedan pratar jag rätt mycket på plan och kanske är den som skäller mest på träningar också.

Och efter Motalas mål.

- Ja, att han får vandra där i tio meter ända till straffområdeslinjen och få sikta in sig, det får inte hända. Vi måste kliva in i press, tar man en löpning bakom så får han försöka göra ett instick i så fall. Det är för dåligt försvarsspel från oss.

Du är snabb med att sätta igång spelet.

- Det sitter i ryggmärgen, snabbt ut till straffområdeslinjen och försöka hitta nån. Jag brukar försöka sätta igång spelet snabbt även vid insparkar och det ledde till straffen mot Halmia, annars kan det också ge lite heta chanser om man kan trycka ner motståndarna.

Du var inblandad i en straffsituation.

- Det var Bratt som nickade in deras nr 14, sedan kom jag i situationen efteråt, men domaren hade en väldigt hög nivå och tillät mycket, så det smällde många gånger.

 

 

Aug 172014
 

Återigen satt det långt inne. Väntan på en komfortabel seger fortsätter. Eftermiddagen i Skövde var allt annat än bekväm.

ÖIS inledde matchen bäst och med kvarten spelad spred sig en känsla av trygghet. Hade ett mål fallit tidigt i matchen hade det förmodligen också blivit en förhållandevis bekväm eftermiddag. Något tidigt mål kom aldrig och trots ett övertygande antal skott mot hemmamålet i det blöta gräset kom lyckades man inte skapa speciellt många kvalificerade målchanser.

Istället var det Skövde som fick den klart farligaste chansen i den första halvleken. Efter en halvtimma fick hemmalaget en trippelchans som avslutades med ett stenhårt skott som tvingade Fredrik Andersson till en räddning Claes Hellgren fått frispel av. På handbollsmanér sjönk han med kroppen men lyckades hålla armarna kvar högt och styrde ut projektilen till hörna. En ofarlig sådan. ÖIS var dock skakat och avslutningen på den första halvleken var skakig.

I paus friskade regnet i och spelet blev allt mer primitivt. Det kombinationsspel ÖIS i sina bästa stunder under året lyckats med blev för avancerat. Viljan att lirka sig in i straffområdet fanns men man fick det svårt på den tunga planen och de bästa chanserna skapades istället när man kunde ställa om. Jacob Ericsson sprang som vanligt ett halvt marathon på sin kant men bristen på bra huvudspelare i straffområdet gjorde att inläggsspelet inte rönte några vidare framgångar.

ÖIS höll i taktpinnen hela den andra halvleken men var gång på gång nära att straffas av hemmalaget som var vana vid det svårspelade underlaget och ställde om snabbt när läge dök upp. Strax innan den 80:e minuten får Skövde matchens dittills två bästa lägen. Först igenom Florian Brahimi som löper igenom och tvingar Fredrik Anderssson till en fin räddning och sedan på den efterföljande hörnan. Hörnan tvingar Fredrik Andersson till matchens enda misstag när han missbedömer hörnan och bollen får rensas på mållinjen av Jacob Ericsson.

Vid detta läge skiftar känslorna från frustration över utebliven ÖIS-ledning till rädsla för ett baklängesmål. Den känslan ska dock snart bytas ut mot eufori.

I den 82:a minuten får André Nilsson bollen på kanten och skickar in ett inlägg som via ett Skövdeben landar framför Nicolas Sandberg. Hemvändaren gör det han gör allra bäst. Blundar och tar i för kung och fosterland. Avslutet inte helt olikt det han gjorde mål på mot FC Rosengård 2011. Det är hårt, vid närmsta stolpen och målvakten kan inte hålla bollen. Euforin vet inga gränser.

Nicolas springer för livet. Han sliter sig ifrån sina lagkamrater, springer tillbaka mot mittlinjen där klacken står. Hoppar upp i luften och knyter näven innan han försvinner in i supportrarnas armar. Han är överlycklig. Han är tillbaka.

Matchens sista tio minuter blir ett test för nerverna och i den 94:e minuten får Stellan Carlsson ett friläge från mittplan. Han får lite för mycket tid att tänka och chippen går visserligen över målvakten men på fel sida stolpen. I sekvensen efter blåser domaren av och tre poäng är bärgade.

Tre poäng som satt långt inne. Som vanligt.

Aug 162014
 

 

Startelva, ÖIS - IS Halmia

Startelvan Marcus Lantz valde att ställa på benen mot Halmia har väckt diskussion. Även om matchen vanns kan vi nog alla enas om att det inte var en så komfortabel seger som man hade önskat mot ett motstånd av Halmias kaliber. Redan innan matchen kritiserade sambadefensiv startelvan och många har efter matchen ställt sig frågande till varför Marcus Lantz valde den startelva han valde.

Er favoritblogg i världen valde därför att ta saken i egna händer. Felix och Jonathan har tagit hjälp av Jacob Ryder (känd från Twitter som @Jacko1887). De tre har lagt fram var sitt förslag till startleva i matchen mot Skövde på söndag. De är ganska lika men läs motiveringarna så framkommer skillnaderna.

Håll till godo!

Jonathan Larsson

Jonathans elva

De fem längst bak är det INGET snack om. Den enda som egentligen knackar på dörren (om än en ganska diskret knackning) är Tobias Bratt. Men när Adam och Hannes är friska och krya så skall dom spela. Robin, Jacob och Fredrik är dessutom de tre mest givna spelarna i laget. Jag ÄLSKAR att det finns så få frågetecken kring vem som skall spela i backlinjen och i målet. Precis så det skall vara.

När vi rör oss upp mot mittfältet blir det svårare. Men med Östling avstängd så bör Måns Ekvall få chansen att spela bredvid kapten Lillström. Paulson är i min bok given till vänster, sedan slåss André och Sebastian om högerytter-positionen. Om Sebastian är tillgänglig i nästkommande match ligger han snäppet före i mina ögon, för tillfället.

Anfallet. Positionen där det går att röra om och trixa och fixa som allra mest. Oskar, Henke och George är borta. Kvar finns Stellan, Hedman, Nico, Strinäs och Pangop. Så bra som Johan Hedman varit i anfallet i år, och de spetskvaliteterna han har i just den positionen (som en släpande anfallare), så är han en startman för mig. Han är framspelaren när George är skadad. Nico är helt med hjärtat. Nico, Pangop och Strinäs ligger hack i häl på varandra sannerligen. Ingen sticker ut mer än den andre hittills, vad jag sett. Men det är ju svårt när det är så jämnt mellan några stycken att välja bort en ur-ÖIS:are. Man VILL ju inget annat än att det skall gå bra för honom. Hedman och Nico. Det kan ju inte bli något annat än bra!

Jacob Ryder

Jacobs elva

Andersson

Efter tre säsonger i skuggan av Peter Abrahamsson står han där match efter match som vår stabila sista utpost. Oj, vad man unnar honom denna framgång. Om inget oförutsett sker bör man räkna med att han står resterande seriematcher och belönas med ett längre kontrakt av Kent Carlzon.

Ingvarsson – Rosén – Sahlin – Ericsson

Även här finns det egentligen inget att diskutera. Detta är vår absolut bästa backlinje. Våra ytterbackar har briljerat hela säsongen och vid ett eventuellt avancemang så kan vi i alla fall känna oss trygga med dessa positioner. I mitten har visserligen Bratt överraskat och skött sitt vikariat med bravur men Sahlin känns ändå helt klart som strået vassare och tar således platsen bredvid Rosén. Gällande Leinar får man plocka fram den gamla klyschan och säga att han är ”bra i omklädningsrummet”.

Sandberg – Ekvall – Lindström – Paulson

Med Lindström tillbaka efter avstängning och Östling på läktaren efter tre gula kort kan vi förvänta oss ett byte rakt av mellan dessa herrar. Frågan är bara vem som skall få den andra platsen centralt. Hedman som innermitt är jag ytterst tveksam till då det ser både långsamt och taffligt ut. Fel man på fel plats helt enkelt! Däremot såg Ekvall helt klart intressant ut mot Lindome i Svenska Cupen trots att det bara hade gått timmar sedan han blev klar för ÖIS. Han kändes lugn med bollen och bjöd på ett antal fina crossbollar. När vi nu övertalat Helsingborg om ett lån så känns det rimligt att ge honom en ärlig chans nu när tillfälle ges.
Yttermittfältet har lämnat en del att önska den senaste tiden. Nu senast mot Halmia hade André Nilsson en besvärlig match och frustrationen syntes lång väg. Att en ung spelare som André utan erfarenhet av spel på den här nivån har svårt att finna en stabil lägsta-nivå är egentligen inget konstigt och det kan nog vara läge att inleda på bänken på söndag. Då Sebastian Ohlssons medverkan är tveksam p.g.a. en knäskada är det istället i mina ögon ett ypperligt tillfälle att testa ett helt nytt alternativ. Varför inte prova med Nicolas Sandberg som ytter? Han har tidigare spelat på position och kan säkert tillföra fart och attityd, något som saknas till viss del på mitten i nuläget. Dessutom befinner vi oss i en situation där vi inom en snar framtid kan stå med ett kraftigt överskott på anfallare i truppen. Då kan det vara klokt att kunna använda någon eller några av dessa på mitten vid behov.

Pangop-Strinäs

Anfallet har verkligen varit årets gissel. Just nu befinner vi oss i en situation där ingen känns given där framme. Stellan Carlsson befinner sig fortfarande i en djup formsvacka och var totalt osynlig mot Halmia. Övriga alternativ känns tämligen jämna och det är inget enkelt val att plocka ut de två som bör inleda matchen tillsammans på topp mot Skövde. Strinäs har inte övertygad under sina två första framträdanden i den röda tröjan. Kan en förklaring vara den långa frånvaron från matchspel? Kanske det lossnar snart?

Frantz Pangop är ojämn och blandar ömsom vin ömsom vatten. Senast under sitt korta inhopp bjöd han visserligen på fart och energi med även onödig egoism i bra lägen. Hedman? Ja, han ligger fortfarande i delad förstaplats i den interna skytteligan (tillsammans med Pangop och Ingvarsson, alla fyra mål) och är givetvis ett alternativ. Dessutom gjorde Anton Henriksson två mål i U21-matchern mot Lärje/Angered. Inget lätt val men efter en stunds velade går chansen denna gång till firma Pangop/Strinäs. Se nu till att ta den!

Felix Jonsson
Felix elva

 

Fredrik Andersson

Är man seriens bästa målvakt ska man stå kvar. Det finns inte så mycket mer att säga om Fredrik Andersson just nu än att han är på tok för bra för Division 1. Det sägs att han var ytterst nära Gefle IF inför säsongen och att det var därför Johan Hagman värvades in. Jag förstår varför. Jag har sagt det innan och jag säger det igen: Fredrik har större potential än Peter Abrahamsson.

Robin Ingvarsson – Adam Rosén – Hannes Sahlin – Jacob Ericsson

Såväl Robin Ingvarsson som Jacob Ericsson hade klarat sig ypperligt i vilket superettalag som helst. Mittbacksparet Rosén/Sahlin har sina svaga stunder och Tobias Bratt finns någonstans där i bakgrunden. Det kan tyckas hårt att peta Bratt utan att han egentligen gjort något misstag för att slänga in Hannes direkt i startelvan efter en lång tids frånvaro men jag har svårt att klandra Marcus Lantz. Hannes Sahlin är nog lagets bästa mittback och Adam Rosén är livsviktig för lagets förmåga att försvara sig på fasta situationer. Därför går det inte heller att diskutera backlinjen speciellt mycket. Vi kan bara konstatera att den är väldigt bra.

Sebastian Ohlsson – Måns Ekvall – Jakob Lindström – Daniel Paulson

Ja, här finns det utrymme för visst ommöblerande och annat spex. Jag är dock en principfast man när det kommer till mittfält. Experimenterande har aldrig varit min grej. Därför har jag valt ett så traditionellt mittfält jag bara kan. Så håll i er för nu ska supporterbloggarnas motsvarighet till Lennart Dahlberg ha en liten genomgång.

Yttermittfältare är en position som gärna undervärderas en aning. Här kan lite vem som helst hamna, ytterbackar som anfallare. Jag däremot väljer att sätta lagets bästa yttermittfältare och sätter dessa på varsin kant. Sebastian Ohlsson och Daniel Paulson är de två klart bästa yttermittfältarna i truppen. Vill de få utlopp för sin fantasi får de gärna byta kant med varandra lite då och då. De båda får nämligen ut mest av sitt spel när de kan skära in i planen med sin bästa fot i högsta hugg.

På innermittfältet är det förhoppningsvis slut med experimenterandet. Även om jag bara har sett Måns Ekvall i träning och aldrig i matchsituation så väljer jag att starta med honom. Han är en gedigen defensivt lagd innermittfältare. Tillsammans med lagkapten Jakob Lindström på innermittfältet blir en match mot seriejumbon ett bra tillfälle att starta göra seriedebut för skåningen.

Johan Hedman – Frantz Pangop

VA?! Var är nyförvärven?!

Ja, jag står fast vid min ståndpunkt sedan tidigare: Vår anfallsbestättning är för ensidig. Mathias Strinäs, Nicolas Sandberg och Frantz Pangop är alla tre djupledslöpare. Som den bakåtsträvare jag är har jag därmed svårt att se en anfallsuppställning bestående av två av nyss nämnda tre namn. Dessutom tycker jag att Johan Hedman är den spelare i truppen som presterat bäst som anfallare hittills i år, på andra plats på den listan hittar vi Frantz Pangop och då är det inte heller så svårt att räkna ut hur anfallet bör formeras.

Johan Hedman är en alldeles utmärkt släpande anfallare. I den rollen får han dessutom utlopp för sitt fantasifulla passningsspel utan att riskera lika mycket som han gör om han försöker sig på samma passningar som innermittfältare. Dessutom har han ett underskattat målsinne och har stått för fyra mål i år samt ett antal assist. Han kan dessutom bidra med ett huvudspel.

Frantz Pangop har visat sig vara en både snabb och intelligent löpare. Dessutom har han visat sig kylig i avslutslägena. Så även om det är ett tråkigt val så väljer jag att låta Strinäs och Sandberg börja på bänken den här gången.

Aug 112014
 

Segerjubel, ÖIS - IS Halmia

Det blev ingen promenad i parken när höstsäsongen sparkade igång på Valhalla IP under måndagskvällen. Att Halmia var farligare än tabellplaceringen visade visste man nog innan men att ÖIS skulle bli så ifrånsprungna som man blev i den första halvleken var det nog ingen som hade gissat.

Gång på gång lyckades gästerna i den första halvleken komma runt på kanterna och bomba in låga inlägg framför Fredrik Andersson. Olyckligt nog hann Sonny Karlsson i sin ensamma anfallsroll sällan fram för att stöta in inläggen och ÖIS klarade sig med blotta förskräckelsen från ett tidigt baklängesmål.

Trots en minst sagt problematisk inledning på matchen lyckades ÖIS igenom Daniel Paulson ta ledningen efter en halvtimma. Ett lågt inlägg från Mattias Strinäs till vänster i straffområdet träffade en framstormande Daniel Paulson på knäet vilket till en början såg ut att döda målchansen. Touchen blev dock till en perfekt lobb över backen och Paulson kunde ur snäv vinkel på volley trycka upp bollen i nättaket bakom Jonas Käck i Halmiamålet.

Målet var allt annat än välförtjänt men det gav ÖIS åtminstone lite fart resten av halvleken och känslan när lagen gick in till halvtidsvila var inte lika panikartad som i början av matchen.

Andra halvlek innebar dock inte någon vidare förbättring. Slarvet fortsatte på alla fronter och antalet lyckade anfall var lätträknade. Visserligen gick även motståndarna ner en aning i tempo vilket gjorde att kvalitén var förhållandevis dålig från båda lagen. Den bästa ÖIS-chansen fick Nicolas Sandberg när han fick ett friläge till höger i straffområdet. Tyvärr var skottet rakt på utrusande Jonas Käck och istället kunde Halmia kvittera med kvarten kvar.

I efterspelet till en frispark hamnade en retur hos Kamal Mustafa som tog i för kung och fosterland och sköt ett skott som via en kraftig styrning på försvarande ben ställde Fredrik Andersson helt och hållet.

Målet blev startskottet på en vansinnig jakt på återtagen heder och ledning för ÖIS. En jakt som inte resulterade i speciellt många chanser men som tillslut mynnade ut i en hörna i den 90:e minuten. En hörna som slogs mot mitten men efter en nickduell hamnade framför Frantz Pangops fötter. Skottet var hårt och lågt, räddningen var bra. Nästa skott rensades på mållinjen och tillslut hamnade bollen framför André Nilssons fötter. André hinner inte skjuta innan domaren blåser.

”Vad blåste han för?”

”Blåste den J****n frispark för Halmia?!?”

Nej, domaren blåste straff. En straff som Robin Ingvarsson självklart gjorde mål på. Att missa straffar är bara inte Robins grej. Hårt till höger och tre poäng var ett faktum. Vem har sagt att segrar behöver vara välförtjänta?

På söndag ses vi i Skövde.

 

Vi pratade också med vårt burlejon från Skene, Fredrik Andersson.

Din syn på matchen?

- Spel mot ett mål i 80 minuter. Fruktansvärt tråkigt att vi inte kan få dit ett vinstmål. Vi har samlat ihop så det skulle räcka till många mål. Vi dominerar fullständigt, så det känns bittert nu, nästan som en förlust, men vi får komma ihåg att vi fortfarande är obesegrade.

Ni var inte vakna från avspark?

- Återigen är vi bedrövliga i starten. Jag vet inte vad det beror på, men det är nåt vi måste prata igenom och alla får gå till sig själva, varför det fungera så dåligt i början.

Vad hände vid deras mål?

- Det är visserligen en bra frispark, men ingen i vår backlinje är med på den och faller. I förstaläget, känns det som om jag inte kan gå ut, och när ingen i vårt lag är är på plats och kan nicka undan den, då är det för sent för mig att komma ut mot bollen, sedan skjuter Faramarz bollen rakt i pannan på Kristianstadsspelaren så den går in i bortre. Det är dåligt av oss, samtidigt som de har lite tur.

Du själv har gjort flera bra insatser så här långt.

- Det har gått bra, men det är svårt att glädjas över det just nu. Det är surt att tänka på sånt, när man inte kunna vinna idag.

Det var tidigt klart att du skulle bli förstemålvakt.

- Man har fått intentioner på att man ska få spela, men det är en konkurrenssituation och det gäller att prestera varje match och varje träning. Självklart är min tanke att jag ska spela.

Du känner ändå en viss trygghet?

- Man kanske inte blir bortplockad om man gör en tavla eller en dålig match, men det är en bra sporre med en kompetent reservmålvakt.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha