Jun 102013
 

ÖIS öppnade kvällens U21-match mot Jönköpings Södra på ett riktigt bra sätt. De första tio minuterna var mycket förtroendeingivande och gav en känsla av att ÖIS skulle kunna vinna toppmötet och dra ifrån i serietoppen. Men strax därpå växlade J-Södra upp, gick upp jämsides och sedan även förbi.

Jönköping Södras ledningsmål kom i den 21:a matchminuten efter ett passivt försvarsspel på en hörna från höger. Bollen gick i en lång båge mot den bortre delen av straffområdet där Södraspelaren tämligen omarkerad kunde sätta dit bredsidan och på volley och stöta bollen förbi Fredrik Andersson i ÖIS-målet. Alldeles, alldeles för enkelt. Och ett alldeles för tamt markeringsjobb i ÖIS territorium.

På ÖIS centrala mittfält huserade U19-spelaren Meriton Qoraj tillsammans med Daniel Paulson, och denne Qoraj visade stundtals prov på fin bollbehandling och blick för spelet. Snabba, kvicka vändningar var hans melodi; men för att blomma ut skulle han behöva slipa på att släppa iväg bollen i ett tidigare skede. Alltför ofta spelade han fast sig själv genom att dribbla en eller två gånger för mycket. Killen är dock född så sent som 1995 och att döma av vad man stundtals fick se på ÖIS-gårdens soldränkta gräsmatta så har han någonting som med rätt medel skulle kunna bli ganska så bra.

Efter dryga halvtimmens spel var det sånär att J-Södra satte 0-2 bakom Fredrik Andersson. Men på friläget kom Fredrik som sista spelare ut stort och undanstötte bollen med en benparad framför ögonen på den nyss bortgjorda Tobias Bratt. Onekligen en viktig räddning i ett känsligt skede av matchen.

Just före halvtidsvilan skramlade ÖIS fram halvlekens absolut bästa målchans. Efter att Faramarz Goshes spelat vidare bollen till Jacob Ericsson så utmanade han sin ytterback. Med tre, fyra snabba steg tog han sig förbi varpå han spelade bollen snett inåt bakåt. Där hade Richard Yarsuvat löpt sig fri och på ett tillslag vände han om och sköt. Skottet gick dock rakt på målvakten.

Spelmässigt sett var ÖIS bättre än sin motståndare i den andra halvleken, men laget hade förtvivlat svårt att komma till de riktigt heta lägena. Allt som oftast stannade det vid en förlupen djupledsboll eller ett inlägg av för låg kvalitet för att hota Södras bastanta försvarslinje.

Istället kontraslog Jönköpingslaget in 2-0-målet efter 75 minuters spel. Efter en frispark tappade Carl Hawunger och Rasmus Haraldsson lite i kommunikationen vilket gav öppen yta för Södras anfallare att löpa i. När Fredrik Andersson valde att gå och möta sin motståndare satte anfallaren bara skallen till och nickade bollen förbi Andersson som istället för att boxa undan bollen satte vantarna rakt i bröstet på sin motståndare som föll i backen ovetandes om huruvida hans skott skulle rulla i mål eller bli upphunnet av Rasmus Haraldsson som kastade sig för att försöka sparka bort bollen vid mållinjen.

I slutskedet av matchen satte ÖIS in en sista stöt för att komma ikapp. Men det var en sådan dag där kvaliteten var lite för låg och där bollen inte ville in i mål. Haraldsson sköt i burgaveln, Tengfjord sköt från nära håll mitt på målvakten och Richard Yarsuvat fick inte riktigt ordning på fötterna när han skulle nypa till från distans. Således slutade matchen med Södraseger – 2-0 – vilket gör att de också seglar förbi ÖIS i U21-tabellen. Dock med en match mer spelad. Kan ÖIS därför vinna kommande match går rödblått åter upp i serieledning med bättre målskillnad som enda skillnad.

Maj 102013
 

Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

Maj 072013
 

Vad man främst tar med sig från Superettans femte omgång måste vara debaclet på Markbygg Arena i Ljungskile. På grund av en alltför undermålig gräsmatta var matchen illa tvungen att skjutas till, till Alexander Nilssons stora förtret. På Twitter uttryckte han sitt missnöje – skall sägas helt befogat. Landskrona BoIS, som reste upp helt i onödan, har skickat in en protest där de vill få åter de pengar de spenderade på resan.

Men det spelades trots allt sju matcher att rapportera om. Vi börjar på Söderstadion…

Hammarby IF – Assyriska FF 1-0

1-0, Sotiris Papagiannopolous (självmål, 40′)
I torsdagens möte mellan Hammarby och Assyriska på Söderstadion var det kniven mot strupen för hemmalaget. Fem poäng på fyra matcher var ingenting annat än en missräkning, och redan där och då var protesterna kring tränare Gregg Berhalters laguttagningar rätt påtagliga. Därför var säsongens andra trepoängare (den första även den på hemmaplan, 2-1 mot Örebro SK) en stor lättnad. För klubben, för spelarna och för fansen. Nu lever drömmen om Allsvenskan igen.

Matchens enda mål kom i den 40:e matchminuten och olycksgris var den gänglige mittbacken Sotiris Papagiannopolous som styrde bollen in i eget mål. Det skall dock inte falla en alltför stor skugga över honom, för hade han släppt inlägget förbi sig var risken överhängande att Christoffer Carlsson hade stött in bollen i ett öppet mål. Det var alltså något av en lose lose-situation.

Assyriskas Jonas Hellgren hade bland annat ett volleyskott från nära håll i stolpen, men det kändes som att Hammarby IF hade rätt bra koll på händelserna totalt sett. Lite nervigt skulle det dock bli när inbytte Sebastian Castro-Tello drog på sig två varningar i samma sekvens och därmed fick lämna planen med svansen mellan benen. Dumt, korkat och orutinerat att första dra ned en motspelare och sedan sparka bort bollen efter att domaren blåst i pipan. Det blir nog varken en plats i startelvan eller något inhopp i nästa omgång…

Ängelholms FF – GIF Sundsvall 0-2

0-1, Johan Eklund (1′), 0-2, Johan Eklund (71′)
Kanske, kanske börjar det ordna upp sig för Giffarna. Det blev åtminstone tre färska poäng i säsongens näst längsta resa mot Ängelholms FF. Något som man kan tacka tvåmålsskytten Johan Eklund och en förbaskat bra start för. Det första målet kom efter 23 sekunders spel och satte agendan för matchen. Något annat går inte att säga. Johan Eklund, som är ny i GIF Sundsvall, har onekligen öppnat säsongen starkt. Målen har rullat in, en efter en, vilket gör att han placerar sig bland seriens skarpaste målskyttar hittills. I övrigt var det en rätt intetsägande historia på en åkerliknande gräsmatta.

Publiksiffran? 429.

Östersunds FK – Jönköpings Södra IF 5-0

1-0, Thomas Boakye (36′), 2-0, Jamie Hopcutt (42′), 3-0, Thomas Boakye (64′), 4-0, Jamie Hopcutt (84′), 5-0, Thomas Boakye (89′)
Femte omgångens största smällkaramell tilldelas Östersund som manglade J-Södra sönder och samman i lördags. Slutresultatet skrevs till 5-0 och Thomas Boakye, som på hela fjolårssäsongen stod för två mål, klämde dit ett hattrick vilket gör att han seglar på på fyra mål totalt ett och delad förstaplats i skytteligan (med Johan Eklund och Stefan Rodevåg). Och det är svårt att inte imponeras av detta gäng. Visst, J-Södra hade rest 90 mil i buss, men det är inte första gången Östersund levererar resultat att vara stolta över. Så sent som i förra veckan vann man som bekant med 3-1 mot GAIS på Gamla Ullevi. Det kryllar av finess och kvalitet i Graham Potters hopplock.

Matchens lirare, utöver tremålsskytten Boakye, var än en gång den centrala mittfältaren Alexis Mendiola. Trots sin ringa ålder är han en man att se upp med. Man vet aldrig vad som händer när han har bollen – men allt som oftast står han för något kreativt och nödvändigt för att skapa en farlighet offensivt. Bredvid sig hade han Jamie Hopcutt, britten som också spås en lysande framtid.

Det är tidigt på säsongen. Men Östersund har någonting stort på gång. Frågan är bara hur långt det räcker över 30 matcher.

Degerfors IF – Varbergs BoIS 3-2 (Behrn Arena)

0-1, Ardian Rexhepi (16′), 1-1, Johan Bertilsson (48′), 2-1, Marcus de Bruin (59′), 2-2, Gabriel Altemark Vanneryr (65′), 3-2, Johan Bertilsson (75′)
Det börjar bli en vana nu. Att Degerfors IF spelar sina hemmamatcher på Behrn Arena. Stora Valla är i icke speldugligt skick, och då finns det tyvärr inte så mycket att göra åt saken. Men att det blir ekonomisk smäll för Degerfors IF råder det inget tvivel om. På de riktiga hemmamatcherna brukar det komma upp emot 2000 åskådare, i Örebro kom det i helgen 537 personer. Uselt, pinsamt och ett slag mot sporten.

Men det gjorde inte så mycket. I alla fall inte vad det gäller det spelmässiga. För där vann Degerfors IF ändå. Och det mycket tack vare Johan Bertilsson som stod för två mål, varav det matchavgörande i den 75:e matchminuten. Det visar på karaktär att man har styrkan att ta ledningen och tappa den två gånger om innan man på nytt tar ledningen, då med 3-2, och sedan håller det matchen ut. För ett bottengäng med kniven på strupen är det imponerande. Patric Werner, tränare i Degerfors, var föga förvånande måttligt nöjd efteråt.

Falkenbergs FF – Örebro SK 1-1

1-0, Tobias Karlsson (62′), 1-1, Alhassan A Kamara (69′)
I toppmötet av Superettan som avgjordes på söndag eftermiddag på Falkenbergs IP delade lagen på poängen. Tobias Karlsson gav Falkenbergs FF ledningen i matchens 62:a minut, men bara sju minuter därefter kvitterade Crespo, lånet från AIK, till 1-1. I och med det tappade hemmalaget för första gången poäng efter fyra raka segrar. På sociala medier uttryckte flera av spelarna sitt missnöje efter de två tappade poängen, men alltför besvikna bör de trots allt inte vara. Falkenbergs FF ligger fortsatt i serietopp med 13 av 15 möjliga poäng. Knappast vad det hade väntat sig!

Värt att notera är att Stefan Rodevåg lämnade planen mållös för första gången för säsongen. Målsviten höll i sig i fyra matcher.

IFK Värnamo – IK Brage 2-1

1-0, Martin Claesson (14′), 1-1, Mats Moldskred (42′), 2-1, Durim Berisha (87′)
Samtidigt som ÖIS mötte GAIS i ett derby på Gamla Ullevi tog Björkeryds IFK Värnamo emot IK Brage hemma på Finnvedsvallen. Och det blev tre oerhört tunga poäng mot Conny Karlssons gäng efter ett sent mål av Durim Berisha i hemmalaget, till de dryga på tusen på läktarnas stora förtjusning.

Noterbart för IFK Värnamo är att David Björkeryd startat som mittback det senaste. Ett genidrag av Sören Åkeby, vad det verkar. Tyvärr, får man väl ändå säga, var han tvungen att utgå efter 29 minuters spel, förmodligen på grund av skada.

Apr 222013
 

Superettans omgång tre bjöd på Degerfors IF:s första poäng för säsongen, en heroisk upphämtning av Landskrona BoIS uppe i Östersund, GIF Sundsvalls överkörning av Varbergs BoIS, Hammarbys första seger 2013 och mycket, mycket mer. Det var en händelserik omgång med andra ord. Och här kommer Sambadefensivs alldeles egen omgångssummering. Vi börjar i Örebro. Håll till godo!

Degerfors IF – Jönköpings Södra 2-1 (Behrn Arena)

1-0, Ferhad Ayaz (44′), 2-0, Marcus de Bruin (73′), 2-1, Aleksei Kangaskolkka (80′)
Först och främst tåls det att sägas att det är för tråkigt att klubbarna inte kan ha planer som är bra nog för att spela på fotboll på så här års. Ljungskile SK har tidigare råkat ut för problemet, detsamma gäller Jönköpings Södra och igår var det Degerfors IF tur att vara tvungna till att förlägga sin match till en konstgräsmatta, nämligen den på Behrn Arena i Örebro. Det i sin tur mynnade ut i en arena så när som på folktom. Publiksiffran stannade på 418 personer, och det går inte att säga annat än att det är tråkigt för Superettan och för svensk fotboll.

Men bevisligen drog Degerfors IF nytta av underlaget, för man tog säsongens tre första poäng. Starkt gjort måste sägas, då J-Södra dessförinnan kammat fullt. Om det var helt rättvist är en annan fråga – och den frågan är diskuterbar – men simpelt nog skall bollen in i målet och det lag som lyckas med det flest gånger vinner också. Då spelar det ingen roll att J-Södra var det bättre laget och således ”förtjänade” vinsten (eller ett bättre öde, i alla fall).

1-0 gjorde Ferhad Ayaz precis före halvtidsvilan efter ett finurligt skott. Det såg kanske lite enkelt ut, men skottet var bra maskerat och gick dessutom genom benen på en täckande J-Södra-försvarare vilket försvårade sikten för målvakten. I och med det gjorde han Degerfors andra mål för säsongen, och också sitt andra mål under 2013. Snacka om viktig spelare för laget så långt!

I J-Södras anstormning i andra halvlek – det var mycket J-Södra där – kontrade Marcus de Bruin in 2-0-målet. Från en fri position vilken han själv löpt sig in i från sin ytterbacksposition placerade han bollen i nät. Just då återstod bara 17 minuter utav matchen. Det gjorde att det kändes säkert. En chans för Patrik Werner att andas ut på bänken då de tre pinnarna var nära. Och det blev ju också tre poäng tillslut, även om det blev lite panik på slutet när finnen Aleksei Kangaskolkka reducerade med sin andra strut för säsongen. Behärskat avslut eller tveksamt ingripande av August Strömberg – välj själva, bollen gick i alla fall i mål vilket mynnade i en mållös avslutande attack från gästerna.

Ängelholms FF – GAIS 1-1

0-1, Andreas Drugge (77′), 1-1, Martin Andersen (81′)
Inför 578 åskådare på Ängelholms IP spelade hemmalaget Ängelholms FF 1-1 mot GAIS i fredags kväll. Ett resultat som båda lagen säkerligen hade varit rätt så nöjda med på förhand, åtminstone. Men sett till hur matchbilden utvecklade sig så känns det som att det var två förlorare som lunkade av planen efter 90 minuters spel. Främst kanske Ängelholms FF, men även GAIS som trots allt tog ledningen med mindre än kvarten kvar att spela. Det med Andreas Augustsson utvisad dessutom. På ett rent horribelt sätt, skall tilläggas. Något utav det värsta som finns är domare som inte ser situationer men som ändå skall vara bombsäkra på sin sak och vifta med kort för saker som inte har skett. Och precis så var det i fredags när Augustsson fick syna det röda ur Nermin Cisics bakficka. Ett tungt slag mot GAIS, så klart, som fick kriga med tio man under 65 långa minuter. Därför är det starkt att ändå ta ledningen – låt vara på straffspark efter att Joel Johansson trillat ganska så enkelt – men den ledningen jämnades ut när ÄFF fick panik och lastade allt framåt. Nio av tio gånger hamnar ett sådant volleyskott på 78:e bänkraden, denna gång fick Andersen en perfekt träff som var otagbar för Vaiho.

Östersunds FK – Landskrona BoIS 2-2

1-0, Oluwatobiloba Joseph (6′), 2-0, Thomas Boakye (32′), 2-1, Erik Andersson (87′), 2-2, Linus Malmkvist (90′)
Omgångens upphämtning stod utan tvekan Landskrona BoIS för i lördags. Från att vara uträknade, slagna och snudd på förnedrade hämtade man sig och gjorde två mål i matchens tre sista minuter. Snacka om kalldusch för de 3 700 på läktarna där uppe i Östersund. Varenda en hade nog räknat in klubbens första trepoängare i Superettan någonsin. Men så blev det inte. Tack vare en dåligt placerad mur samt en ofokuserad Landskronamålvakt samt senare en nick från nära håll fick hemmalaget nöja sig med ännu ett kryss – samtidigt som Landskrona BoIS säkerligen tog det hela som en seger.

Och det var något utav en stöld. Skulle man gå efter den värdiga vinnaren skulle Östersunds FK nollat Landskrona BoIS och dessutom smällt in ett par bollar ytterligare. Bland annat hade man ett skott i ribban, och utöver det hann man med att missa ett rent friläge vid ställningen 2-0 och med matchklockan upp mot mitten utav den andra halvleken. Det såg helt enkelt ut som att ÖFK skulle ta det här ganska så komfortabelt. Men vad vi sedan fick skåda är väl bara ett bevis på hur fort det kan gå i sportens värld. Även i fotboll.

Varbergs BoIS – GIF Sundsvall 0-4

0-1, Johan Eklund (24′), 0-2, Ari Freyr Skúlason (45+2′), 0-3, Johan Eklund (69′), 0-4, Daniel Sliper (85′)
Och så fick de så sin revansch, Giffarna från Sundsvall. Efter två raka nederlag och 0-6 i målskillnad tog man tag i sig själva och körde över Varbergs BoIS på Påskbergsvallen. Fyra mål mot noll skvallrar om det. Johan Eklund var en av förgrundsfigurerna med sina dubbla mål, men matchens delikatess tillskrivs utan tvekan Ari Freyr Skúlason och hans frispark på tilläggstid i första halvlek. Frisparken han bjöd publiken på var av mycket hög klass och utom räckhåll för Peter Dahlberg. Ni vet, en sådan där perfekt skruvad boll som borrar sig ifrån händerna på målvakten som förgäves sträcker sig för att nå men som istället flyger in i stolpen och snurrar ett halvt varv runt densamma. Exakt så såg det i Varberg i lördags.

I och med detta lättade nog både en och två spelare på sina axlar när domaren blåste av matchen. GIF Sundsvall har varit ett pressat gäng, och må så fortfarande vara, men de första tre pinnarna är åtminstone bärgade och härnäst är man stora favoriter hemma mot Degerfors IF. Den skall de bara vinna. Och då är GIF Sundsvall helt plötsligt med igen. Som sagt, det går fort. Gör man vad man skall i en, två, tre matcher så är man helt plötsligt ett lag att räkna med.

IFK Värnamo – Falkenbergs FF 0-1

0-1, Stefan Rodevåg (78′)
Mittbacken Joel Löw i IFK Värnamo sover nog inte särskilt gott i natt. För vore det inte för hans megablunder då han passade rakt i gapet på Stefan Rodevåg i den 78:e matchminuten så hade hans lag förmodligen fått med sig åtminstone en pinne. Nu blev det noll. Och det ur en rätt intetsägande historia på Finnvedsvallen. Men det är väl bara att gratta Falkenbergs FF. Tre raka segrar ger dem nio poäng och serieledning. Starkt jobbat.

Ljungskile SK – Assyriska FF 0-1 (Borås Arena)

0-1, Christer Youssef (49′)
Försvarsslarv var något utav mantrat i söndagens matcher. För det var på en sådan som Ljungskile SK, även de, förlorade ”hemma” mot Assyriska FF. Matchen var förlagd till Borås Arena då Markbygg Arena ännu inte är spelbar, och hittills har deras facit där blivit en poäng av sex möjliga. Inte så ultravasst, direkt. Men det går inte att klaga på Christer Youssefs avslut när han väl fick läget. Först snodde han åt sig en dålig passning ämnad för Kitic, sedan avancerade han två, tre meter innan han krutade upp bollen i det första krysset. Utom chans. Gôrasnyggt, som vi säger här i Göteborg. Sju poäng för Södertäljelaget nu. Det ser rätt lovande ut.

Hammarby IF – Örebro SK 2-1

1-0, Erik Sundin (26′), 2-0, William Schuler (43′), 2-1, Alhassan A Kamara (78′)
Så fick de så sin första seger, Hammarby. Och enligt tränare Gregg Berhalter var det viktigt. Viktigt som tusan. Dessutom tyckte han att sitt lag var värda att vinna med tre, fyra måls marginal. Så pass mycket bättre var de. Oerhört viktigt, dessutom, att man fick igång anfallaren Erik Sundin som mycket väl kan bli en kandidat för skytteligatoppen om han får fart på grejerna inom kort. I honom har de fortfarande ett sparkapital, och skall man vara helt ärlig borde han nog tryckt dit åtminstone en boll till mot Örebro. Så bra målchanser hade han under 90 minuter fotboll på Söderstadion.

Billy Schuler utökade hemmalagets ledning strax före paus innan Alhassan A Kamara gjorde ännu ett mål och satte press på Hammarby med 12 minuter kvar att spela efter en kalasträff rakt upp i nättaket. Nu väntade en rejäl anstormning tänkte man, men Bajen lyckades freda sig på ett bra sätt och 2-2 var aldrig riktigt nära. I och med det bröts ÖSK:s två matcher långa vinstsvit. Det trodde de inte!

Apr 092013
 

Visst är det väl så, att det i år är världens roligaste Superettan. ÖIS har gått upp, GAIS och Örebro SK har åkt ned och favoriten Hammarby IF harvar fortsatt i landets näst högsta serie. Det känns väl inte som att Superettan någonsin har varit hetare. Näppeligen så. Åtminstone var det bra länge sedan. Och så här i inledningen utav säsongen när alla lag är fulla utav förväntan – ja, då är det svårt att se någonting negativt. Allt är uppåt. Positivt. Tipp topp, tommen opp, som en av de norska längdskidåkarna sade i vintras samtidigt som hon höjde tummen i skyn. Allt är oförstört. Det finns inga hinder. Bara möjligheter. Därifrån föddes också idén om att plocka upp denna gamla matchsammanfattningsartikeln som huserade på Sambadefensiv under ett kort tag där i begynnelsens tid. Här får ni det allra viktigaste från de andra matcherna i Superettans inledande omgång. Håll i er!

Varbergs BoIS – GAIS 3-1

1-0, Gabriel Altemark-Vannemyr (6′), 1-1, Joel Johansson (36′), 2-1, Alexander Mellqvist (38′), 3-1, Gabriel Altemark-Vannemyr (96′)
Kanske något överraskande besegrade Varbergs BoIS ett annat grönsvart gäng – GAIS – i Superettans första match på Påskbergsvallen. Nej, det var kanske inte vad gemene man hade trott före matchen, trots allt. Visserligen är inte GAIS tippade att hamna i den absoluta toppen när serien skall summeras, men de har åtminstone ett lag innehållande kvalitet nog att klå Varbergs BoIS. Men så blev det inte. Istället vann hemmalaget med 3-1 efter att man först tagit ledningen i matchens sjätte minut, tagit ledningen på nytt bara tre minuter efter Joel Johanssons kvittering till 1-1 och sedermera också dödat matchen i den 96:e matchminuten då Altemark-Vannemyr kontrade in bollen i mål när Göteborgarna satsat allt i offensiven för att om möjligt komma till läge för en kvittering.

Noterbart är att den gamle Öisaren Alexander Mellqvist stod för det avgörande målet i matchens 38:e minut. Efter ett inlägg i den 38:e minuten kunde han tämligen ostört trycka bollen i nät just efter att GAIS firat sin kvittering. Men det är väl också då, i det skedet, som man är som mest sårbar. Och det fick GAIS känna på. Nu blåser det lite kallt på Gaisgården. Förlust även i nästa match och krisrubrikerna är nära (om än alldeles för tidigt om man skall se nyktert på det).

Östersunds FK – Assyriska FF 1-1

0-1, Amin Nazari (7′), 1-1, Tobi Joseph (33′)
Utöver ÖIS så gick även Östersunds FK upp i Superettan under den föregående säsongen. Således är det också det lag som man har sämst koll på. Någonting jag antar att det allra flesta kan skriva under på. Men det är nog dags att börja stifta bekantskap med detta gäng. För bevisligen är de inte en hög hundskit. Det vittnar lördagens hemmapremiär mot Assyriska FF om. Visst, AFF hade en rätt dassig fjolårssäsong, men de är ett lag att räkna med och har så varit under en längre tid. Och att då få med sig 1-1 i sin första Superettamatch någonsin där, vad man kan anta, nerverna kunde tas på är en godkänd utgång.

Spelmässigt var det väl visserligen Assyriska FF som var det ledande laget. De kan spelet på konstgräs. Och ledningsmålet smällde man in redan efter sju minuters fotbollsspelande å Jämtkraft Arena. Målskytten hette Amin Nazari och uppvaktningen från hemmaspelare var vid det avslutningsläget helt obefintligt. Nerver, kanske. Men ändå för kasst. Det måste man säga. Helt ostörd fick han nämligen sätta pannan till, den gode Nazari.

Men Östersunds FK kom i kapp. Åtminstone målmässigt. Det dessutom innan första halvleken hade passerat. Via en frispelning signerad Mendiola kunde Tobi Joseph ganska så stapplande komma helt fri och ”placera” bollen under den utrusande målvakten. Östersund själva vill beskriva målet som ett snyggt sådant, men jag håller inte riktigt med. Det var mer ett blunda och skjuta-mål där bollen nuddade vid målvakten för att sedan rulla in i målet. Men de räknas de också.

Landskrona BoIS – Degerfors IF 1-0

1-0, Amethyst Bradley Raleni (65′)
Det var en aning speciella förhållanden inför Landskronas möte med Degerfors IF i lördags. Degerfors IF hade inte spelat en match på naturgräs tidigare under försäsongen och hemmalaget Landskrona BoIS gick för första gången ut på hemmaborgens matta då den tidigare varit ospelbar. Och att Degerfors IF inte spelat på gräs på ett par månader syntes ganska så tydligt. De var inte riktigt med och Landskrona BoIS hade övertaget sett till målchanser. Dock utan att trycka bollen i nät, trots flera möjligheter till nätrassel.

Men matchens enda mål kom ändå från BoIS:s sida då ”Surprise” pangade in bollen bakom August Strömberg i den 65:e matchminuten efter att Patrik Åström bröstat ned ett inlägg rakt i gapet på sin medspelare som bara hade att sätta dojan till. ”När jag såg bollen komma mot Åström försökte jag hitta en bra position för att få ett bra skottläge om han skulle få ner bollen till mig. Åström gjorde det bra med att på en touch få ner den och jag fick på ett bra direktskott. Det var ett snyggt mål”, sade ”Surprise” själv efter matchen.

Trots att Malmö FF-lånet Alex Nilsson, framför allt, hade lägen att utöka ledningen stannade det vid ett mål. Något som de i efterhand förmodligen inte bryr sig om alls. Tre poäng är tre poäng och de kunde näppeligen kunde fått en bättre start på säsongen. En ganska så stor smolk i bägaren var dock att nyförvärvet från Hammarby IF, Andreas Dahl, utgick skadad. Det kan kosta. Där har BoIS:arna en pådrivare, en kämpe, en framspelare och en riktigt bra hörn- och frisparksskytt att tillgå.

Ängelholms FF – IK Brage 0-2

0-1, Peter Nilsson (46′), 0-2, Mats Cato Moldskred (92′)
Nere i Sveriges sydligaste delar tog det upphaussade IK Brage en meriterande premiärvinst mot Ängelholms FF inför mindre än 600 åskådare. Med nyförvärven Jan Tauer och Dulee Johnson i startelvan gick Conny Karlssons nya gäng segrande med två måls marginal. Och det trots att hemmalaget behärskade underlaget absolut bäst under de första 25 minuterna. Men sedan kom gästerna in i det ganska så ordentligt, med Dulee Johnson som fullständigt briljant på det centrala mittfältet. Enligt utsago var han så där snuskigt bra. Tänk er Jakob Lindström-klass och ni kan nog föreställa er Johnsons betydelse för IK Brage i söndags.

0-1-målet satte anfallaren Peter Nilsson just efter att Dragan Banjac blåst igång den andra halvleken. På ett fint förarbete av Dragan Kapcevic gjorde Nilsson IK Brages första mål för säsongen. Snacka om drömstart på halvleken! Klockan hade inte ens tickat på i en minut innan bollen låg i nät. Det var dock på håret att Ängelholms FF kunde rygga in 1-1 en stund senare då målvakten Carlgren stod för en fadäs modell grande. Vid en utspark sköt han i ryggen på en av hemmalagets anfallare varpå bollen tog en luftfärd innan den gick i Carlgrens överliggare. Ruskigt, ruskigt nära.

När Ängelholms FF gick ned på en trebackslinje från minut 80 och framåt och satsade på långbollar mot offensivt straffområde kunde IK Brage kontraslå in 0-2-målet. Bollen slog Dulee Johnson och skottet sköt Mats Cato Moldskred. Conny Karlsson sov nog gôtt i söndags natt.

GIF Sundsvall – Jönköpings Södra 0-3

0-1, André Salicir (52′), 0-2, Tommy Thelin (55′), 0-3, Robert Gojani (67′)
Omgångens kanske största skräll stod Jönköpings Södra för då man bortaslog GIF Sundsvall med 3-0 på Norrporten Arena. Snacka om tung viktora. Näppeligen vad någon hade trott på förhand. J Södra är inget bonkegäng, men Giffarna satsar på allsvensk comeback omedelbart – och då räcker inte fadäser likt detta. Tre mål i arslet på hemmaplan…det är aldrig OK. Kanske var Sören Åkeby inte så pjåkig, ändå?

- En premiär är alltid speciellt för alla inblandade och kanske fanns en viss ängslan i laget, så brukar det kunna vara, sade Sundsvalls Joel Cedergren efter 0-3-fadäsen mot J Södra. Och visst är det väl så. Det finns en nervositet att handskas med. Det finns press, tryck och tunga axlar att hantera. Men man kan också bli ganska så trött på den undanflykten. Den kommer efter varje premiäromgång. År efter år. Säsong efter säsong. Har allt som man haft i bakhuvudet halvåret tidigare bara runnit av en? Jag vet inte, men det känns som en billig ursäkt som borde vara utdaterad vid det här laget.

Målen rann bokstavligt talat in i matchens avslutande 45 minuter efter att lagen gått mållösa av den första halvleken. Målskyttet öppnades av André Calisir knoppade in bollen efter en hörna. Den vågen rann sedan J Södra på – till skillnad från GAIS som istället slappnade av – och således kom också tvåan kort därpå. En aning turligt må hända, och absolut inte utefter vad som var tanken, men Tommy Thelins inlägg gick hela vägen in i målet. En glädjedödare för de 1500 åskådarna på plats på Norrporten Arena i söndags.

När GIF Sundsvall tappade allt och lite till och irrade runt som yra höns passade gästerna på att göra ännu ett mål. Daryl Smylie fann Robert Gojani och vips så var förnedringen ett faktum. Och det går inte att säga annat än att det var en rejäl missräkning från GIF Sundsvalls sida. Men det skall man ha klart för sig, det går inte att glida igenom en serie bara för att man kommer ovanifrån. Fråga ÖIS 2011-årsupplaga. Motivation slår klass i alla (de flesta…) lägen och vill man inte vinna så kommer man inte heller att göra det. Tar man inte kriget där ute på plan slutar det oftast illa. Upp och hoppa, GIF!

Ljungskile SK – Hammarby IF 0-0

Det krävdes fem raka matcher innehållande mål innan säsongens första 0-0-match registerades. Och då var det Ljungskile SK och Hammarby IF som möttes på Borås Arena då Markbygg Arena var ospelbar. Förmodligen till Bajarnas stora glädje. Nu slapp de bedrövliga Markbygg Arena och istället fick de möjligheten att röja och skapa en fin ljudkuliss på en av Sveriges vassaste bortasektioner. Men det hjälpte föga. Hammarby IF gick inte att känna igen och skall man leva upp till sina supportrars förhoppningar krävs det betydligt mer än så här. För det var faktiskt så att Ljungskile SK var det lag med bäst möjligheter att bryta dödläget. För åh, vad nära man var att ro åt sig alla tre poäng. Och det vore ju, med deras försäsong i åtagande, en rejäl skräll. Men inte var det långt ifrån. Med lite mer tur och med lite mer skärpa så hade LSK skickat hem Hammarby IF poänglösa till Stockholm. Men man fick nöja sig med ett kryss. Ett kryss som de säkerligen är rätt nöjda med ändå.

Örebro SK – IFK Värnamo 2-0

1-0, Alhassan A Kamara (60′), 2-0, Mohammed Khalid Saeid (86′)
Den första omgångens näst sista match spelades mellan topptippade Örebro SK och bottentippade IFK Värnamo på Behrn Arena i Örebro. Det ena laget skall slåss om de två översta platserna samtidigt som David Björkeryds nya gäng kommer att få kämpa arslet av sig för att hålla sig kvar i Superettan. Och sett till dagens match så är förhandsprofetiorna helt i sin ordning. För det var väl aldrig något snack om vilket lag som skulle vinna. Visst, det stod 0-0 i paus, men då hade Örebro SK varit det bättre laget och också haft en del chanser. Dock utan att täppa till helt bakåt. För på tilläggstid i den första halvleken höll IFK Värnamos nya anfallare Pär Cederqvist på att spela fram Khalili till ett ledningsmål, men då tog bollen i målramen.

Till den andra halvleken fortsatte hemmalaget att trumma på och vara det spelförande laget och således gjorde man också matchens första mål. I den 60:e matchminuten slog Haginge ett inlägg som Kamara knoppade in – och visst känns det som att det har varit osedvanligt många nickmål efter inlägg i denna premiäromgång. Crespo, som han kallas, gjorde i alla fall inget misstag vid avslutningsläget – men man kan ju undra var markeringen är vid dessa lägen generellt sett. Det känns som att det är under all kritik.

I matchens slutminuter drogs Sphetim Hasani ned i straffområdet och domare Jim Petersson pekade på straffpunkten. Straffen tog Saeid hand om och sekunderna senare låg bollen i mål. 2-0 till Örebro SK, alltså. En siffra som stod sig de återstående minuterna. Och därmed bärgade det svartvita gänget tre mycket viktiga poäng i upptakten utav säsongen.

Feb 262013
 

I och med den risiga ekonomi som ÖIS befogar över har föreningen varit tvunget att ta en annan väg för att över huvud taget ens överleva. Man har fått bortse de äldre, rutinerade och tyngre värvningarna vilka man har suktat efter under tidigare säsonger och istället vänt blicken mot yngre förmågor med karriären framför sig. Spelare under utveckling, alltså. Guldkorn som ännu inte blommat ut och gjort sig ett stort namn i svensk elitfotboll. Det var den enda – dock hårda – vägen att vandra med det som ÖIS bär med sig i bagaget. Jobbigt, tufft och irriterande kan tyckas. Men det finns inte så mycket annat att göra. ÖIS har inte löneutrymme att ro hem en färdigutvecklad klasslirare. Det håller inte för ÖIS 2013. Det är den bistra sanningen som man nog får vänja sig vid illa kvickt om man inte redan har gjort det. Istället får ÖIS sätta sin tillit till de yngre förmågorna så som Jakob Lindström, Filip Holländer, Oskar Wallén och Johan Lundgren. De som fortfarande drömmer om Allsvenskan och senare även utlandet. För ungt: ja, det kan man verkligen säga att ÖIS som lag är. Faktum är att ÖIS kan titulera sig Superettans yngsta lag.

Ja, så är det faktiskt. Att ÖIS är Superettan 2013 yngsta lag med samtliga spelartapp och nyförvärv inräknade (det kan alltså fortfarande ske mindre förändringar vid nya spelarinvesteringar). Kanske ingen större överraskning i och för sig, men ÖIS är långt ifrån det enda laget som lever på små resurser och som därför får leta på ställena där de mer täta klubbarna aldrig ens bemödar sig ta en titt. Bland annat är Östersunds FK och Jönköpings Södra IF två av lagen som ligger ÖIS hack i häl. Och det med en väldigt liten marginal.

Om man istället lägger fokuset kring toppen av lagens snittåldrar så hittar vi tre lag som har passerat 25 år. Nämligen storsatsande Hammarby IF och IK Brage samt vår toppkonkurrent under 2011 – Varbergs BoIS. Där bakom ligger ett antal lag och lurar, däribland GAIS. Konstigt kan tyckas, i och med deras babbel om en trasslig ekonomi och att de också vill in på ”värva yngre-spåret”. Vidare kan vi finna Ängelholms FF, det tidigare Allsvenska gänget Örebro SK och Ljungskile SK bland lagen som har gnetat sig över 24-årsstrecket. Alltså finns det bubblare så som Degerfors IF, Falkenbergs FF, GIF Sundsvall, IFK Värnamo och Landskrona BoIS som varken är bu eller bä vad gäller ålder och som därför parkerar någonstans i mitten. De sticker alltså inte ut varken åt det ena eller det andra hållet. De verkar hålla en ganska så god nivå. Åtminstone får man anta det sett till ÖIS, J Södra och Östersunds FK i botten och Hammarby IF, Varbergs BoIS och IK Brage i toppen. De har sina rutinerade rävar som alltid går att luta sig mot när vinden blåser kallt samtidigt som de har blandat upp dessa med nyplantade kvaliteter som inte vill annat än att knäppa lagkamraterna på näsan och visa att han minsann kan konsten att spela fotboll och att målet inte är någonting annat än att slå sig in i startelvan. Jag tror att det kan vara en perfekt mix. En mix av ungt och gammalt, precis som experterna brukar tala om. De hävdar att det är en framgångsrik uppblandning. Och där är jag villig att hålla med. Så länge karaktärerna är de rätta, vill säga. Är de inte det kan allt bli en enda värdelös film som aldrig tar slut. Otittbart. Och så är det väl, att något av dessa lag kommer att hamna där. Alla lag kan inte nå framgång – oavsett uppbyggnad och fotbollsfilosofi.

Som ni kan se så är ÖIS Superettans enda lag med en snittålder under 22 år. Stabilt! Och jämför man med Hammarby IF, Örebro SK samt IK Brage är det som två vitt skilda världar. Där finns det sannerligen rutin. De klubbarna kryllar av spelare som har varit med förr. Spelare som kan gemet. Där är ÖIS kanske inte riktigt än (om man bortser några få som nog kan få titulera sig ”rutinerade”). Och det är någonting jag tror är viktigt att bära med sig som supporter. Man får i alla fall inte glömma bort det. Det ter sig inte helt logiskt att ÖIS skall spela bländade i alla matcher, etc. Med en så stor skara av yngre spelare kan det bli lite tufft att hålla uppe en hög och jämn nivå. Självklart är det ett mål man bör sikta på – men likväl kan vi nog alla skriva under på att vi ”vet” att spelet kommer ha sina stunder då det inte alls klaffar. Det ingår i receptet, tyvärr. Alla har en inkörningsperiod och för många av ÖIS spelare kommer den att starta (eller pågå) under kommande säsong. Det vill därför till att ”åldermännen” i alla fall gör sitt yttersta för att bistå med energi och djävlar anamma när spelet och orken tryter. Då krävs det att Abrahamsson, Leinar och Bengtsson i störst mån drar igång maskineriet. Kanske att även Johan Hedman och Emil Karlsson bör räknas in i den gruppen med tanke på att de varit med ett par år och dessutom kan stoltsera med en ålder som de flesta i ÖIS inte når upp till. Det kommer onekligen att vila ett stort ansvar på dem.

Jan 062013
 

Ja, nu när januari har tickat på i sex dagar har jag äntligen fått tid över att – något sent – dela med mig av mina nyårskarameller. Och det innefattar simpelt nog mina bästa Öisminnen från året 2012. En rolig, och förhoppningsvis intressant, sak att göra när det för en gångs skull har varit ett fotbollsår innehållande saker att blicka tillbaka på med ett leende. Det gör det hela bra mycket roligare. Konstigt vore annars. Och skall man vara lite tuff och hårdra det så har det inte heller funnits särskilt mycket positivt mellan åren 2009 och 2011. Men det är av mindre intresse för tillfället.

Jag har försökt att plocka höjdpunkter från hela året – och dessutom har jag skalat av det en smula. Har jag därför missat några toppar som ni anser givna på listan är ni fria att delge dessa i kommentarsfältet. De har varit så många så det blir svårt att rangordna dem och framförallt minnas dem alla. Men äh, sluttjôtat. Här kommer mina nyårskarameller 2012.

28 mars: Örgryte IS – Qviding FIF 7-0

Träningsmatch. På ÖIS-gården. Sedan tidigare hade ÖIS förlorat mot GAIS, Falkenbergs FF, IK Oddevold och Jönköpings Södra. Men man hade också segrat mot Husqvarna IF, Varbergs BoIS, FC Trollhättan och Norrby IF. Fyra förluster, fyra vinster. Men i den nionde matchen var det inget snack. ÖIS mötte Qviding FIF och förnedringen var total. Vi mötte en kommande seriekonkurrent och manglade dem. Totalt. Sambadefensivs Jonathan Larsson beskrev vinsten så här:

”Nu kanske ni som inte var på matchen sitter och tänker; ’hur fasen kunde ÖIS slå Qviding med 7-0?’ Ja, det är idag ett ganska simpelt svar faktiskt: Ren och skär utklassning, på varje position, i varje situation. Och så plussar man på en riktigt fin effektivitet på det. Ja, då kan det rinna iväg, så långt som till 7-0.”

Det där säger egentligen allt och den där marskvällen 2012. ÖIS var flera nummer för stort och gjorde processen kort med sin motståndare. Redan efter fem minuters spel satte utropstecknet Filip Holländer 1-0 från sin centrala mittfältsposition där han flera gånger under försäsongen huserade tillsammans med Jakob Lindström. Innan halvtidsvilan var slut hade både Oskar Wallén och Johan Pettersson (just inkommen från GAIS vid denna tidpunkt) ökat på ÖIS målskörd. Men det vackraste målet – ett mål som står sig som säsongens snyggaste i konkurrens med David Björkeryd och Sebastian Johansson – gjorde Christofer Bengtsson. Jonathan Larsson igen:

”4-0 kom i den 57:e minuten. Av Christofer Bengtsson. Och det var ett magiskt mål. Johan Pettersson lägger in en hög boll i straffområdet mot en framåtstormande Bengtsson. Bengtsson och bollen är nu ett par meter in i straffområdets högerkant (sett med ÖIS-ögon). Bengan tvekar inte en sekund utan drämmer till med vristen, och bollen får en perfekt båge över Qviding-målvakten och träffar högt upp på stolpen och dimper ner bakom mållinjen. Sanslöst avslut av Bengan, otroligt vackert. Blir tufft för övriga spelare att slå under säsongen, men jag ser med glädje fram emot den tävlingen.”

Målskyttet avslutades av Johan Petterssons andra strut, Jeremejeffs snubbelmål efter en minut på planen och Emil Karlssons viljemål efter att han löpt förbi sin försvarare i den 87:e matchminuten. En fulländad kväll på ÖIS-gården, helt enkelt. Fler sådana!

16 april: Örgryte IS – Skövde AIK 2-2

”Vad fan, är han helt från vettet?!” tänker nog många nu. ”Hur kan han ha med den 2-2-besvikelsen på denna lista?”.

Ja, det kan man kanske fråga sig. Jag minns själv att besvikelsen var stor efteråt. Drog förmodligen av en svordom eller två både under och efter matchen. Men det handlade i mångt och mycket om den totala uppladdning som fanns före. Det var positiva tongångar och man hade gått och väntat på denna måndagskväll ett bra tag. ”Nu djävlar, detta är året!”.

Och så kom starten. Matchen hann knappt börja innan ÖIS gjorde 1-0 genom Emil Karlsson. Pang igen! Innan fem minuter tickat förbi stod det 2-0 till ÖIS. Och ÖIS nye anfallare Emil Karlsson hade nätat två gånger. Där och då svävade man mer eller mindre på moln.

Vi alla minns ju att Skövde AIK både reducerade och kvitterade på kort tid i andra halvlek. Och att ÖIS inte lyckades återta ledningen trots ett stolpskott från Emil Karlsson. Men innan matchen – och i upptakten av densamma – var det total glädje. Och det kvalificerar onekligen in på denna lista.

20 maj: Utsiktens BK – Örgryte IS 0-2

Omgång sex är en annan höjdpunkt från året 2012. Utan tvekan! Ni som var där håller förmodligen med till 100 %.

1)       Solen visade upp sig från sin bästa sida trots att det bara var mitten av maj.

2)       Öisarna på plats visade onekligen sitt stöd för laget. Nytt publikrekord på Ruddalens IP – och utan att överdriva kan man säga att 95 % av de 2151 personerna på plats var av rödblå hjärtan. Växelsång mellan olika läktarsektioner på en bortamatch är inte någonting som händer varje dag. Bara på Ruddalen när ÖIS är på besök.

3)       Ytterligare en match med tidiga mål. Innan elva minuter ledde ÖIS med 2-0. Johan Hedman satte bollen i nät efter två minuter och Robin Jonsson knoppade in en frispark mot bortre stolpen i den tionde matchminuten. Och det var sannerligen en trend 2012. Att göra tidiga mål. Det hände mer eller mindre i varenda match. En av ingredienserna till en så välkokt soppa som 2012 var.

4)       Glöden i ögonen på spelarna efter att både Tommy Lycén och Hannes Sahlin fått lämna planen efter utvisningar var fantastiskt att skåda. Christofer Bengtsson var en klippa på sin högerbacksplats och David Leinar skallade undan långboll efter långboll. Men framförallt bör man lyfta fram Johan Pettersson. Så han slet. Det gjorde nästan ont i ens egen kropp att se hur ”JP” sprang. Upp och ned. Nord och syd. Spyan stod i halsen men vad gjorde det? Ingenting.

Det där var bara några punkter som ploppade upp från den där lördagen i maj. Men några av de allra mest minnesvärda. Tack för den kvällen, ÖIS.

Det var sannerligen glatt efter vinsten på Ruddalens IP. Både bland spelare och supportrar.

2 juni: IK Gauthiod – Örgryte IS 0-1

Matchen fylld av ångest. Det var en pina att ta sig igenom denna batalj på Lunnevi IP. I alla fall i stora perioder av matchen. Trots att ÖIS höll i taktpinnen. Trots att ÖIS anföll och IK Gauthiod fick försvara sig. Men ÖIS kom aldrig riktigt till fullt ut. Man försökte, försökte och försökte. Matchklockan tickade på. IK Gauthiod rensade och ÖIS erövrade bollen igen. Nya lägen dök upp men slarvades bort med usla avslut. De träffade inte ens mål. Matchklockan tickade på ytterligare. Det spreds lite av panik i Öislägret. Rädsla att inte vinna. Att inte ta tre poäng. Att inte få utdelning på sina chanser.

Och det hela höll på att sluta katastrofartat. För när ÖIS flyttade fram manskapet mer och mer och satsade allt på ett kort öppnades nya vägar för IK Gauthiod. Inför fulla läktare – ännu ett publikrekord i modern tid – höll man på att överrumpa Peter Abrahamsson i Öismålet. Och oj, vad nära det var att ÖIS fick lämna Grästorp tomhänta. Det handlade om maximal flax. Det handlade om ribbträffar och räddningar på mållinjen av Robin Jonsson. Och så handlade det om Emil Karlsson.

Matchklockan står på 90+3 och två minuter återstår innan domaren förkunnar matchens slut. Då slår ÖIS till. Jonathan Lindström, som kommit in en stund tidigare, är regissör till det fina målet. På högerkanten dribblar han vackert av sin försvarare, tar sig ned mot kortlinjen och slår bollen mot bortre delen av straffområdet. Och vem dyker där upp? Jo, Emil Karlsson, så klart. Vem annars? Trots en rätt medioker insats i övrigt från Emils sida är det han som avgör med en nick från nära håll. 1-0 till ÖIS. Tre poäng till den dåvarande serietvåan. Och det går väl inte att göra annat än att citera Sambadefensivs Felix Jonsson och hans glädjebeskrivning från matchrapporten efteråt:

”Eufori!

Över någons huvud sträcker jag mig och i samma sekund ser jag Jonathan Lindströms inlägg leta sig fram och träffa pannan på, den tidigare i matchen så utskällde, Emil Karlsson. Till skillnad från de tidigare försöken i matchen så går bollen spikrakt in i nätmaskorna denna gången och då släpper allt. Det är minut 93 i matchen och jag står för en sekund eller två och bara tittar rakt upp i himlen och skriker.

När jag sedan släpper blicken på det där lite gråa molnet ovanför mig så ser jag hur Emil Karlsson springer mot det staket som är framför läktaren. Ska han göra det nu? Ska han hoppa över till oss? Hur gör man nu? Jag har aldrig varit med om något som detta? Många frågor och inga direkta svar men jag bestämmer mig för att ta en löpning. Jag hoppar ned för dom stegen av läktaren som är kvar och springer fram mot Emil, Oskar och de andra som nu står och kramas med en mängd vuxna män och pojkar framme vid staketet. När jag kommer fram sträcker jag bara in händerna i gröten och famlar. Jag måste få tag i en spelare! Jag upplever i denna stund något som kan liknas vid en Beatleshysteri.”

24 juni: Kristianstads FF – Örgryte IS 0-3

Anledningen till att denna match finns med är det som skedde dagarna innan. Visserligen hade ÖIS segrat mot IK Sleipner med tennissiffror veckan före – men det är inte den matchen som åsyftas. Nej, istället tänker jag på träningsmatchen mot IFK Göteborg som var inknuffad att spelas mellan två seriematcher. Inte så genomtänkt tyckte jag, och många med mig. Snarare snudd på idiotiskt. Och när ÖIS dessutom åkte på storstryk med 5-0 var det få som kunde glädjas över denna idé.

Jag själv var rädd att detta skall rubba det som ÖIS hade byggt upp i Söderettan. Att denna storförlust skulle ge spelarna hängiga huvuden och ett visst brustet självförtroende. Träningsmatch hävdar många, det spelar inte in. Men jag tror inte att det är så enkelt. Förlust som förlust. Speciellt då man förlorar med stora siffror och det mot en stadskonkurrent. Jag tyckte att det var allt annat än en bra uppladdning inför resan ned till Kristianstad.

Men där motbevisade ÖIS mig grovt. På en helt otroligt vattensjuk plan lirade ÖIS hem matchen utan problem – och det trots att Hannes Sahlin utgick med skada redan i halvtid. Men då var det redan klart. Måltavlan visade 0-3 och en säker tremålsledning. Målen hade Oskar Wallén (2) och Emil Karlsson stått för.

För mig var detta ett oerhört styrkebesked. ÖIS lät ingenting tynga ned dem. Ingenting. Det var Superettan som gällde. Superettan eller inget. Och vi alla vet ju var det slutade…

3 september: Örgryte IS – Lunds BK 2-0

Från omgång två till omgång elva hade Lunds BK haft hand om den översta platsen i Söderettatabellen – med bland andra ÖIS tätt i bakhasorna. När omgång tolv var spelad var det ombytta roller. ÖIS överst i serien och Lunds BK på den jagande positionen. ÖIS på 28 poäng. Lunds BK på 27. Ett poängavstånd som hade ökat till fyra poäng lagom till omgång 18 när dessa två lag skulle drabbas samman på Gamla Ullevi för en andra gång. Vid Öisseger skulle avståndet stiga till sju poäng. Vid Lundseger skulle avståndet minska och endast ligga på en pinne. Det låg, med andra ord, en enorm prestige i luften inför denna match.

Men ännu en gång visade sig ÖIS från sin starka sida. Det var emellertid inget skönspel på något av laget. Det var snarare en riktig ”Championshipmatch”. Det smällde överallt. Till höger och vänster. Skadorna hängde i luften. Och då fanns inte ÖIS kanske tuffaste spelare på planen. Nej, Sebastian Johansson var inte helt kvitt sin skada i låret och satt därför på bänken varpå han hoppade in i slutskedet och spelade fram till det avgörande 2-0-målet signerat den då 17-årige Henrik Carlsson. Ett lysande mål! Efter att Sebban blivit fälld och lekt döda svanen reste han sig snabbt upp och satte igång spelet innan försvararna hunnit mobilisera sig. I luckan sprang Emil Karlsson som spelade bollen diagonalt till en fristående Henrik Carlsson. Öppet mål. 2-0. Vild glädje och en Henrik Carlsson glidandes på knä framför hemmasupportrarna. Det var ett minne att ta med sig, det.

Sju pinnars ledning i toppen. Sju återstående omgångar. Där och då luktade det Superettan lång, lång väg.

25 september: Örgryte IS – Utsiktens BK 5-1

Gratismatch för alla Öisare. Sponsorer stod för inträdet. Storpublik – hela 5442 åskådare hade tagit sig till Gamla Ullevi. Succé redan där. Över en miljon rakt in på ÖIS konto. Fantastiskt!

Men även matchen var fantastisk. 5-1-vinst. Inramningen likaså. Det fanns inget mer att begära, helt enkelt. Allt gick som det skulle och Utsiktens BK fick sig ännu en lektion i hur fotboll skall spelas. Och i hur man gör mål på sina chanser. Ändå var inte ÖIS i toppnivå. Åtminstone inte om man får tro en ur tränartrojkan. Men: det räckte. Det räckte utan bekymmer. Sambadefensivs Tomas Levin ställde följande påstående och fick följande svar av assisterande tränare Jonas Karlén efter matchen:

Det blev en ny storseger för ÖIS.

- Framför allt är det en bra inramning. Mycket folk som är här trots vädret och det blir en härlig stämning. Inledningen var jämn, Utsikten visade bra attityd och  kom upp i en del farliga lägen, när vi inte var riktigt skärpta. När vi får våra mål (och det är bra mål), så kan vi ta över matchen och vinna ganska enkelt. Vi hade lite problem att behålla bollen, vi slog bort den onödigt en del gånger och spelet blev lite böljande under första. Efter paus slarvade vi lite, vi höll inte disciplinen på det sättet som vi vill, men sett till hela matchen är det bra att vinna med 5-1.”

1 oktober: Norrby IF – Örgryte IS 0-3

I omgången efter 5-1-viktorian över Utsikens BK var det dags att ta sig ann Norrby IF från Borås med bland andra Pontus Otterstedt i laguppställningen. Ett Norrby IF att se upp för sin tabellplacering till trots. För underlaget på Borås Arena var onekligen någonting som ÖIS inte var vana vid. Det blottades rejält i den första halvleken. Bollen flöt som på vatten och ÖIS fick inte tag i bollen ordentligt – trots att man hade en del målchanser ändå. Bland annat var Emil Karlsson framme och skapade oreda utan att få bollen i mål.

Till den andra halvleken förbättrades allt. Spelet, och supportrarna därtill. För att vara Division Ett skapades en mäktig ljudkuliss bland läktarsektionerna. Och en starkt bidragande orsak till det var målen. De tre mål som ÖIS lyckades smälla dit sista 45. Det handlade om någon sorts islossning efter det att Emil Karlsson tajmat ett inlägg perfekt och tryckt dit bollen bredvid målvakten. För efter det ramlade alltså ytterligare två bollar in. I ett av fallen är det bara att tacka burväktaren i Norrby. Det måste slagit slint totalt. För han gav bokstavligen bort bollen vilket bäddade för Öismål. Men vad gör vi? Vi tackar och tar emot. Ödmjuka som vi är.

Efteråt sjöng supportrarna fem mycket sanna ord: Så skönt å’ va’ Öisare!

20 oktober: Örgryte IS – Karlstad BK

Med facit i hand blev detta ÖIS näst sista match i Söderettan. Förhoppningsvis någonsin. Men det blev också en av de mest underbara Öismatcherna i Söderettan. Förmodligen den mest underbara och det självklart på grund av det säkrade Superettankontraktet. Det går inte att undgå. Det skall inte undgås. Och det är bara att gratulera alla de 3000 som befann sig på Gamla Ullevi och som fick vara med om den gåshud som spred sig från topp till tå när speakern förkunnade att Oddevold inte gjort vad som krävdes för att hålla liv i jakten. Allt detta i den 43:e matchminuten, dessutom. Det var snudd på surrealistiskt. Att inte spela hem det själva.

Just från själva matchen finns det inte särskilt många minnen kvar. Långt ned bland arkiven i datorn finns mina anteckningar från matchen – men det känns totalt ointressant. Och därför var väl andra halvlek något av transportsträcka också. Inget av lagen brydde sig nämnvärt. ÖIS var klara för avancemang och Karlstad BK hade å sin sida faktiskt säkrat sitt kontrakt i Söderettan. Win-win. Alla glada, alla nöjda.

Det firande som sedermera fick avsluta kvällen var ett stort prick över i och en starkt bidragande orsak till att den 20 oktober alltid kommer vara ett datum att minnas.

Jul 172010
 

Med undantag av ÖIS, Assyriskas FF och Ängelholms FF har samtliga lag i Superettan nu spelat 15 matcher. I morgon vänder serien och undan för undan kommer vi sedan att närma oss upploppsrakan och den sannolikt benhårda kampen om de två uppflyttningsplatserna och kvalplatsen till Allsvenskan. I nuläget ser det ut som om åtminstone tio lag är med i racet om de tre första platserna i serien.* Ni kan med andra ord räkna med att det kommer att bli en tuff och spännande höstsäsong med en mängd viktiga och hårda matcher. Höstsäsongen 2010 kan med andra ord bli en av de mest hårdkokta och laddade perioderna på flera år; kanske rent av i klass med hösten 2009.

Innan vi ger oss in i den andra andningen tyckte dock vi på Sambadefensiv att det skulle vara kul att gräva ner sig lite i statistiken från den första halvan av Superettan. Yey! Vi visste att ni skulle gilla det. Vad är väl bättre än att ägna lördagseftermiddagen i hängmattan på torpet åt att plöja genom ett par A4-sidor med siffror. Vad som följer är därför en sifferexercis kring de 15 första omgångarna av Superettan 2010.

En sammanfattning av Superettan efter 15 spelade matcher

Inte helt oväntat är det de två topplagen, Degerfors IF och IFK Norrköping, som har vunnit flest matcher så här långt. Även om Norrköping har överraskat många – inklusive den egna tränaren Göran Bergort – så kommer de sannolikt att hänga med hela vägen in i kaklet. Bergort och Norrköpings sportchef, Tony Martinsson, har fogat samman ett tight lag som har visat att de klarar av att leka med de stora killarna. Och med den rosa ledartröjan tight som ett ormskinn, en startelva som få lag i Superettan matchar spelare för spelare och ett par riktigt smarta sommarförvärv sommaren är Norrköping laget att jaga under hösten. Du kan redan nu skriva in 27 september i kalendern; om ÖIS vill vinna årets Superettan krävs det tre poäng på hemmaplan mot Norrköping.

Nykomlingen Degerfors är förstås årets stora överraskning. Vem hade trott att de klassiska brukspojkarnas lir skulle ta dem till en andra plats efter 15 spelade matcher? Inte jag i alla fall! När det gäller Degerfors ska det dock bli intressant att se hur de klarar sig utan nyckelspelare som Johan Bertilsson, som har gått vidare till Kalmar FF och Allsvenskan, och Emil Berger, som är satt i karantän av Degerfors efter att ha skrivit på för ärkefienden Örebro SK. Om man ser till statistiken tycks inte Degerfors ha några som helst problem att klara sig utan Berger. Utan Bertilsson tycks det dock vara svårare; sedan Bertilsson försvann den 1 juli har laget inte vunnit (förlust mot Ljungskile med 2-1 och oavgjort mot Syrianska FC 0-0). Min gissning är att Degerfors kommer att börja dala i tabellen inom sinom tid.

Bland de övriga förväntade topplagen är det förstås ÖIS som sticker ut mest med sina åtta oavgjorda matcher och en enda förlust. Som Janne Andersson sagt så många gånger under säsongen: det här är en konstig säsong, jag har aldrig varit med om något liknande. Framåt slutet av september ska det bli mycket intressant att se vad de där åtta oavgjorda matcherna har betytt för ÖIS chanser att ta sig tillbaka till Allsvenskan.

Förutom ÖIS måste man väl förstås också nämna Hammarby IF (och Linus Hallenius). Sex vinster och sju förluster: avhängda! Säsongen 2010 har varit på tok för upp och ner för Hammarby. Det håller helt enkelt inte att tappa poäng på hemmaplan mot bonkegäng som Östers IF och IK Brage. Det spelar ingen roll hur bra Linus Hallenius har varit när man har ett försvar som knappt håller division 1-klass. Dessutom är Hallenius snart såld och då kommer Hammarby få koncentrera sig på att hänga kvar i Superettan. Nästa GAIS?

Även våra vänner bohuslänningarna i Ljungskile SK sticker ut med sina tolv insläppta mål. Vi snackar 0,8 mål per match, vilket kan jämföras med ÖIS 1,1 mål per match, Norrköpings 1,2 mål per match eller Hammarbys 1,3 mål per match. Tolv insläppta mål på 15 matcher är inte illa pinkat av ett lag som knappt får ihop bänkspelare så att det räcker till match. Se upp för Ljungskile; de kan bli knepiga och svårslagna framåt hösten när gräset blir brunare och planerna tyngre.

ÖIS & Brage är de enda två lagen som fortfarande är obesegrade på hemmaplan

Seriens starkaste hemmalag är av allt att döma Degerfors IF, Ljungskile SK, IFK Norrköping, ÖIS och IK Brage. Visst, visst, visst, det är klart som fan att man kan diskutera om ÖIS verkligen hör hemma i den gruppen med tanke på att man bara har tagit åtta poäng hemma på Gamla Ullevi. Jag vill dock hävda att man måste ta i beaktande att ÖIS, tillsammans med Brage, är ett av två lag som fortfarande är obesegrade på hemmaplan. Det måste väl ändå betyda någonting? Även om vi inte tycker att det har verkat så under våren 2010, så är Gamla Ullevi vår borg (eller hur det nu är knallarna brukar uttrycka sig om Borås Arena): där förlorar vi inte!

Återigen måste man låta sig imponeras av Ljungskiles kompakta försvar; på åtta matcher hemma på Starke Arvid Arena har laget enbart släppt in fyra mål (0,5 mål per match). Hur tusan slår man hål på Wålemarks och Glans defensiva bygge? Det tycks knappt vara möjligt. Det är bara att hoppas att ÖIS kan ställa både Álvaro Santos och Björn Anklev på planen när man åker till Bohuslän söndagen den 1 augusti.

ÖIS & GIF Sundsvall är seriens två bästa bortalag

Äntligen en lista som ÖIS toppar! Säsongen 2010 har ÖIS varit ett hyfsat bortalag. Raden fyra vunna, tre oavgjorda och en förlust ger en antydan om att det i alla fall finns något i det här laget. Förlusten mot GIF Sundsvall var dessutom något snöplig och om Anklev bara satt sin chans i första halvlek hade ÖIS haft en nolla i förlustkolumnen. Konstigt nog har man sällskap av GIF Sundsvall, ett lag som åtminstone jag förknippar med starkt hemmaspel. Den här säsongen har dock skoterraggarna tagit fler poäng på bortaplan än på hemmaplan. Seriens målgladast bortalag är förstås vilda västern-gängen IFK Norrköping och Hammarby IF

Om man avslutningsvis ser till lagens form över de senaste fem omgångarna finns det ett enda lag i Superettan som är obesegrat, och det är givetvis ÖIS. Däremot har man inte tagit flest poäng. Där toppar – mystiskt nog – de två nykomlingarna IK Brage och Degerfors IF, som har plockat 10 poäng, vilket är en poäng mer än vad Lirarnas Lag lyckats med. Det är enbart tre lag som har mäktat med att ta tre vinster på de fem senaste omgångarna: Degerfors, Brage och Ängelholms FF. Det enda lag som inte har vunnit under samma period är krislaget Falkenbergs FF. Precis som ÖIS nästa motståndare, Jönköpings Södra, har Falkenberg bara tagit tre poäng på sina fem senaste matcher.

DISKUTERA?

*Ja, till denna grupp räknas även Ängelholms FF, eftersom de enbart har spelat 13 matcher, men inte Hammarby IF, eftersom svänggänget från söder om Söder redan samlat på sig sju förluster och det är fullständigt otänkbart att ett lag som har sju förluster halvvägs in i serien kan ta en av de tre uppflyttningsplatserna.