Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

 

Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

 

David Leinar är den spelare i dagens trupp som har representerat ÖIS vid flest tillfällen. Tätt bakom sig har han två andra rutinerade herrar, Christofer Bengtsson och Peter Abrahamsson, men med sina 107 framträdanden i a-lagsdressen sedan ankomsten 2009 leder David Leinar racet som relativt ohotad etta även ett tag framöver. Det finns näppeligen någon i dagens spelartrupp som har bättre koll på det som hänt runt omkring ÖIS, egentligen sedan han själv anslöt för fem säsonger sedan, och därför tog vi oss ett snack med ÖIS ålderman under fredagens pressträff i Gamla Ullevis presscenter av vilken ni ser resultatet nedan.

Det blir bland annat surr om Svenska Cupen och dess framgångar, mardrömsöppningen på seriesäsongen, om hans och Christofer Bengtssons revanschlusta från det senaste ”riktiga” GAIS-derbyt som slutade i en förnedring utan dess like och att det enbart är av positiv betydelse att truppen till största del är utbytt sedan dess. Vi pratar även om det faktum att han efter två säsonger med lagkaptensbindeln runt högerarmen har fått lämna över densamma till Jakob Lindström, men att han fortfarande ser sig själv som en ledare och ett viktigt kugghjul i ÖIS upplaga 2013.

Ta oss igenom Svenska Cupen och resan ni stod för där.

- Det har varit en framgångssaga för oss med vårt unga, nya, lag. Gruppspelet innehöll härliga segrar mot Syrianska och AIK, en bra halvlek nere i Halmstad och en förryckt utvisningsmatch nere i Växjö mot Falkenberg där vi gör det OK i andra halvlek och vinner.

- Jag tycker vi gör det riktigt, riktigt bra uppe i Stockholm i onsdags. Vi har framför allt lite otur med stolpskotten i början av andra halvlek. Vi startade matchen bra, speciellt den första kvarten, men det blev jämnare när vi släppte in Djurgården i den andra delen utav halvleken. Vi startade sedan andra halvlek som vi startade den första, men så släpper vi till ett mål på en fast situation i fel läge och det var onödigt på flera sätt.

Nya, unga, ÖIS säger du. Med tanke på alla yngre, har det varit lite naivt med tanke på all framgång det senaste?

- Nej, det skulle jag inte vilja säga. Det känns som att de unga har huvudet med sig och vet vad som krävs. Det är självklart att man skall ta med sig sina framgångar och växa av det, men jag tycker att de håller det på en ganska bra nivå och de har inte svävat i väg.

Det rutinerade gardet inkluderat dig, Christofer Bengtsson samt Peter Abrahamsson har en viktigt uppgift att hålla det på en bra nivå?

- Absolut. Det gäller att hitta balansen i laget och när det vankas tuffare matcher, likt det kommande derbyt, gäller det att visa ett lugn och få med gruppen i att tro på uppgiften. Att gå ut med ett stort självförtroende och fortsätta den här resan.

Du är en av lagets ledare, men du har tappat bindeln. Vad ligger till grund för det?

- Det får du egentligen fråga [Hans] Prytz om. Han bestämmer den biten och jag rättar mig efter det. Jag har varit lagkapten i två år och är stolt över att ha varit det i en förening som ÖIS. Bindel eller inte, jag ser mig fortfarande som en ledare i laget och jag tycker att Jakob [Lindström] är en fantastik symbol för det unga, kaxiga, ÖIS. Trots sin ringa ålder är han redan en fullgod kapten. Jag kan inte tänka mig en bättre ersättare.

I år är det egentligen första säsongen som du har fått konkurrens om speltid i backlinjen på ett par säsonger. Kände du att du höll på att tappa din plats när Hans Prytz ändrade fram och tillbaka under försäsongen?

- Mja, jag tänkte inte så mycket på det. Jag visste att han [Hans Prytz] skulle gå runt en del i början för att testa och för att forma laget så bra som möjligt. Då var det bara att visa sin bästa sida och ge järnet på träning och match, så fick man se vilket lag som stod på benen i premiären. Nu har jag fått spela ihop med Adam [Rosén] och det blir bättre för varje match.

Kan konkurrensen ha gagnat och sporrat dig?

- Det är alltid bra med konkurrens på alla positioner, så det gagnar nog både mig och laget i stort.

I säsongsupptakten blev det två stora bakslag mot både Falkenbergs FF och Assyriska FF.

- I Falkenbergsmatchen kom vi inte upp i den nivå som vi haft under försäsongen och jag tror att det berodde på premiärnerver. Helt plötsligt hade vi press på oss att gå ut och vinna. Den delen tog hårt på det mentala planet och därför låste det sig. Vi såg allmänt trötta och sega ut och fick inte igång något spel. Det kan bara förklaras med en mental blockering av anledningen att det låg press på oss och att vi inte var vana med det, i kombination med att vi hade fina resultat mot allsvenska lag i Svenska Cupen.

Mot Assyriska var det en brokig start som stjälpte er.

- Då visste vi att vi hade haft en dålig premiär och skulle upp till Södertälje för att spela bättre. Och så får vi den starten. Vid första målet var det lite studsar och vid det andra är det en handssituation på mig själv där jag, Peter och deras forward brottas varpå den studsade via mig och in i mål. Det var mycket små situationer som gjorde det, men jag tycker att vi i andra havlek får igång spelet och trycker tillbaka dem. Det som saknades var de heta målchanserna.

Så kom trepoängaren mot Brage, tillslut. En lättnadskänsla?

- Ja, två förluster på de två inledande är ingen rolig start. Samtidigt är det en lång serie med 30 matcher i Superettan så vi visste att det var en lång väg kvar. Det var bara att tugga på och vi tog en välbehövlig, rättvis och väldigt skön seger.

Ni åkte sedan till Landskrona och vann med 4-2. Kan den ganska så risiga planen har gynnat er som bortalag då det var svårt att rulla boll?

- Det vet jag inte. Vi vill också spela snabbt och rulla längs backen. Planen tänkte jag inte på, vi var bara väldigt hungriga från start. Sedan hade vi denna gång tur med oss när de [Landskrona BoIS] nickade i ribban i början. Efter det får vi 1-0 och därefter vågar vi spela ut och gör det riktigt bra första halvleken ut och leder med 3-0 innan hörnan som bjuder in dem. Men vi redde ut det på ett väldigt starkt sätt.

Du är en av få som var med 2009 när de senaste derbyna spelades. Ingrediens för att undvika en ny fem-etta?

- Det är bara positivt att enbart jag och [Christofer] Bengtsson var med i matchtruppen mot GAIS 2009. Då är det inga som har med sig några tunga ryggsäckar i bagaget. En ny match, ett nytt derby och helt nya förutsättningar. Ni kan räkna med att både jag och Bengtsson är rejält revanschsugna!

 

Att Oskar Wallén var en av de allra viktigaste pusselbitarna i ÖIS avancemang till Superettan i höstas är svårt att argumentera emot. Med sina 24 framträdanden var han en av dem som spelade mest konsekvent i det lag som slog alla poängrekord i landets tredje högsta division. Över 26 matcher mäktade ÖIS med att producera 61 mål framåt och för 13 av dem stod Oskar Wallén som registrerad målskytt i matchprotokollet. Utöver det agerade han framspelare vid fyra tillfällen vilket ger oss ekvationen att han var ytterst delaktig i drygt 28 procent av ÖIS totala målskörd. Det är inte att leka med!

Det fortsatte med mål redan i Svenska Cupens första omgång där ÖIS efter en gastkramande historia tog sig i kragen och slog IFK Falköping med 3-1, och på den vägen har det varit. Mot AIK klev han fram gånger två och skickade hem Andreas Alm och hans mannar med svansen mellan benen – och i kvartsfinalen var det Oskar Wallén som stiligt skarvade in matchens enda mål mot Falkenbergs FF vilket sedermera renderade i en semifinal på Stockholms Stadion. Man kan lite slarvigt säga att det är Oskar Wallén som är den absolut största orsaken till att ÖIS så sent som i onsdags stegade ut för att möta Djurgårdens IF i kampen om en finalplats på Friends Arena. Utan hans formidabla och oerhört viktiga mål i kritiska lägen hade ÖIS resa stannat vid ”ett gott försök att rå på de allsvenska jättarna”.

Men inte ens framgångsskaparen själv hade kunnat tro på att resan skulle hållas i liv fram till en snöplig 1-0-förlust mot Djurgårdens IF, endast 90 minuter fotboll från en match om Europaspel på nationalarenan i Solna. Istället var tanken inledningsvis att ta chansen att anta tuffa motståndare inför den stundande Superettansäsongen.

- På papperet var det den svåraste gruppen vi kunde hamna i. Men vi tog varje match för vad det var och gick självklart in för att vinna alla matcher, men framför allt för att få tre bra tävlingsmatcher under försäsongen. Klart att det är överraskande att ett nyligen uppflyttat Division Ett-lag slår ut tre allsvenska lag, så det var mer än vad man hade hoppats på.

Det tog slut i onsdags, men trots allt en väl genomförd match.

- Det får man säga. Klart att det är surt att förlora, speciellt när vi kände att vi var så pass nära, men vi gjorde en bra insats och måste vara nöjda över den. Det känns ändå helt OK.

Av tonen att döma hade han önskat lite mer av sig själv när chansen till att nå en final på Friends Arena faktiskt var inom rimligt avstånd, men med lite perspektiv på saker och ting är han inte alltför besviken över sig själv och sin egen insats.

- Lite av och till. Jag fick inte fast bollen lika bra som jag fick mot Landskrona. Det var mycket kämpa och löpa men jag tycker väl att det var en godkänd insats.

Om Oskar Walléns resa i Svenska Cupen skapade eko i fotbollssverige efter att ha visat upp sin vassaste sida på bästa sändningstid i Sveriges Television den där marskvällen så var inledningen av Superettan en aning mer tillbakadragen och avvaktande. Likväl som för hela laget låste det sig å det grövsta när det vankades hemmapremiär mot Falkenbergs FF, laget Wallén själv skjutit ur Svenska Cupen i en inomhushall i Växjö bara veckan tidigare, och när Wallén tar ton för att analysera orsakerna till varför det såg ut som det gjorde så är det som ord som tyngda axlar, presspel när motståndaren har bollen och det egna spelet som avlägsnas från hans läppar.

- Som många vet började vi svagt både mot Falkenberg och Assyriska där vi inte fick igång det spel och den press som vi önskar. Men självklart är det två duktiga lag, det ser man om man tittar på tabellen. Därefter kom hemmamatchen mot Brage och vi kom ut med en högre press och vi jobbade som ett lag. Möjligen var det inte den roligaste matchen att se på, men det var ett bra resultat i alla fall.

Vad är det som gör att det ser så dåligt ut mot Falkenbergs FF?

- Jag har inget riktigt bra svar på det. Men självklart är det mer nerver när serien drar igång. Dessutom gjorde vi inte det jobb som behövs i den här serien. Men det vet vi och det har vi justerat på ett bra sätt.

Var det ett spelmässigt framsteg mot Assyriska trots mardrömsstarten?

- Det var väl i stort sett på botten mot Falkenberg, så det tycker jag att det var. Det kunde bara bli bättre och spelmässigt gjorde vi en bra match. De två tidiga målen var en djävla smäll på käften, men allt som allt var det en klart bättre prestation även om vi vet att det behövs mer för att kunna slå de lagen.

En inte alltför vild gissning är att det lossade både en och två tunga stenar från spelarnas axlar när man lyckades vinna mot IK Brage i den tredje omgången. Snacka om lättnad. Christofer Bengtsson beskrev segern som värd mer än tre poäng i och med dess betydelse varpå laget därefter reste ned till landets sydligare delar och vann med 4-2 efter en stundtals briljant uppvisning av kontringsfotboll. Landskronas tränare Jörgen Pettersson liknade sitt lags spel med ett dåligt kosläpp efter matchen, ett kosläpp som ÖIS inte var sena med att utnyttja.

- Mot Landskrona gör vi en riktigt bra första halvlek. Vi genomför ett stenhårt jobb i försvaret och har bra kvalitet i den sista tredjedelen av planen där vi får utdelning på våra chanser. Just före halvtid får de sin reducering vilket ger en annan känsla än om vi hade haft 3-0. I början av andra får de ännu ett mål efter en ruggig frispark, men vi kämpar på bra och gör en bra match rakt igenom även det stundtals blir lite halvnervöst. Allt som allt en bra insats och så fick Emil dundra in det där målet i slutskedet.

Härnäst väntar, enligt Oskar Wallén, säsongens roligaste match. I skrivande stund har ÖIS sålt över 5000 förköpsbiljetter och man förväntas landa på ytterligare några tusen åskådare när bollen väl sparkas igång på Gamla Ullevi klockan 19:20 på måndag kväll. Och trots att Oskar själv anser sig ha ganska så dålig koll på sin kommande motståndare har han segerreceptet klart. Hemligheter finns det inga, utan det är ett stenhårt jobb som gäller.

Derby smakar gott, antar jag.

- Ruskigt skoj. För mig är det årets match även om det är tidigt på säsongen. Vi har en bra känsla.

Har du sett något av GAIS hittills?

- Deras premiär såg jag stora delar av, men jag har inte sett en hel match. Jag har inte jättebra koll på dem, men vi vet vad som krävs av oss för att nå ett bra resultat.

Och vad är det?

- En väldig kämpainsats av laget. Jag sade det innan: vi vet vad som krävs för att kunna slå lagen i Superettan. Det är ett hårt jobb som gäller samtidigt som det skall klaffa i anfallsspelet. Där har du vad som krävs för att slå GAIS.

 

Jakob Lindström var som bekant inte tillgänglig för spel i gårdagens match mot Landskrona BoIS. Det på grund av en stukad fot som helt enkelt inte var bra nog för spel, samtidigt som det är tidigt inpå säsongen och det därför inte finns någon som helst anledning att stressa fram någonting. Ännu återstår en hel ocean av matcher, och dessutom har ÖIS en av säsongens tuffaste perioder med hårt matchande just nu. Det inleddes med match mot Landskrona BoIS, och härnäst väntar både Djurgårdens IF och GAIS med ett spann på fyra, fem dagar. Därför fick Jakob Lindström igår nöja sig med att se matchen från läktarplats tillsammans med sportchef Kent Carlzon.

Tyvärr verkar det bli samma visa i Svenska Cupens semifinal. Det skriver åtminstone Göteborgs-Posten i kväll. Inte så oväntat alls om man skall vara helt ärlig, det såg rätt så illa ut så sent som vid träningspasset i lördags där Lindström inte ens deltog med de övriga. Att det skulle ha blivit så mycket bättre att han skulle vara klar för spel redan nu, det kändes inte realistiskt. Och även om man säkerligen hoppades på ett mirakel in i det allra sista så var nog de allra flesta införstådda med att de skulle få klara sig utan Lindström även mot Djurgården.

Men inget ont som inte för någonting gott med sig. Som att Johan Hedman då får ytterligare en chans att visa upp sig, till exempel. Nu känns det väl troligt att Hans Prytz både tänka ett och två varv kring vilka spelare som skall starta på onsdag med tanke på det stundande derbyt där vikten utav en stark elva fylld av pigga spelare är av stor vikt, men Johan Hedman spelade onekligen till sig nytt förtroende på en utav de centrala mittfältspositionerna mot Landskrona BoIS igår.

Som tidigare nämnt i både matchrapport och spelarbetyg skötte han sig betydligt bättre än vad man hade kunnat hoppas på och det såg stundtals riktigt bra ut. Trygg med boll kryddat med finurliga passningar och lösningar som förde spelet framåt i banan. Visserligen blir det ännu en nivå upp när Djurgården står på den andra sidan på onsdag, men känner Hedman sig fräsch nog att starta så bör han göra det. Man flyttar inte på en spelare som stått för en så bra prestation på en ovan position om det inte finns logiska förklaringar så som skador,  etc. Åtminstone inte när en av lagets mest självklara startspelare i Jakob Lindström är indisponibel.

För Jakob Lindströms del låg en röntgen på dagens schema. Låt oss hoppas att den visade ett positivt resultat och att han blir frisk och redo för kamp tills dess att bollen sparkas igång på Gamla Ullevi om en vecka. För att Lindström skulle bli en tillgång i en sådan match behöver vi inte ens diskutera.

 

Ett kontringsspel av högsta klass, fyra mål och tre rykande färska poäng rakt ned på kontot. Så kan man i korta ordalag sammanfatta ÖIS eftermiddag på Landskrona IP. Efter tre mål i den första halvleken var känslan inför de avslutande 45 minuterna god, trots att hemmalaget reducerade till 1-3 just innan paus. Men ett tidigt frisparksmål efter paus signerat Andreas Dahl skapade darrfötter hos ÖIS, som flera gånger om var nära att släppa in en kvitteringsboll. Men det hela fick ett lyckligt slut efter att Emil Karlsson i matchens sista minuter gjort en Lewandowski och krutat upp en boll i krysset.

Nej, det råder ingen större tvekan om att de Öisare som valt att spendera sin söndagseftermiddag i Landskrona gjorde rätt i sitt val. Inte heller råder det någon tvekan om att ÖIS, åtminstone i halvlek ett, presterade säsongens hittills bästa fotboll. Rent spelmässigt var det inget större övertag, men taktiken att spela på Emil Karlsson i djupet var väluttänkt. Speciellt då Landskrona BoIS:s försvar läckte som ett såll. Det var öppen gata gång efter gång. Tänk er Avenyn en söndag morgon, timmarna efter att rusningen lagt sig. Utan att överdriva hade ÖIS kunnat panga in fyra, fem bollar om effektiviteten landat några procentenheter högre. Så många kvalitativa målchanser hade man.

Framför allt kan nog den inledande kvarten tillskrivas den mest händelserika under denna säsong. Det var chanser åt båda håll, om än mestadels i ÖIS favör. Men man skall inte glömma att hemmalaget sånär fick en drömstart man bara kan drömma om. I matchens andra minut hade man nämligen en boll i överliggaren efter en skarvnick på en av Andreas Dahls alla frisparkar. Klang, sade det. Ruskigt, ruskigt nära en upprepningen av det som skedde i Södertälje för någon vecka sedan.

Innan ÖIS inom loppet av några få minuter både tog ledningen och utökade densamma skulle man dock utjämna ramträffsstatistiken. I den tionde matchminuten fick ÖIS nämligen en hörna som Adam Rosén nådde högst på. Centimeterna var dock på Bill Halvorsens sida och istället för i mål så tog bollen i ribban innan den flög ut över kortlinjen.

Men därefter tog det fart. Och det rejält. Något som vi kan tacka Oskar Wallén för. Det var nämligen han som tog tag i det och rullade in 1-0 till ÖIS i matchens 13:e minut. Förarbetet stod Johan Lundgren för när han tog emot en skarv av Emil Karlsson och sedan passade fram till Oskar Wallén som stod placerad vid straffområdeslinjen. Stark som han är tog han emot bollen, vände upp och drog till. Enkelt, enkelt, enkelt. BoIS-försvararen hade inte en chans. Inte Halvorsen heller, för den delen.

Vad som därefter skedde var att ÖIS fortsatte att trumma på och rida på den våg som just svallat upp runt och kring BoIS planhalva. Richard Yarsuvat fick en halvchans som täcktes ut till en hörna och Jonathan Azulay smekte fram ett inlägg som även det nickades ut till en hörnspark för ÖIS. Och det var på den hörnan som David Leinar gick upp perfekt och knoppade in 0-2. Sekvensen var nästan identisk med den där Adam Rosén prickade virket, men denna gång hamnade bollen på rätt sida målburen. Snacka om drömstart!

Utan något som helst tvivel presterade ÖIS säsongens bästa fotboll i den första halvleken. Man låg tätt på Landskronaspelarna och det var egentligen bara Bradley Surprise som kunde göra något konstruktivt med bollen. Kanske att även Andreas Dahl kan tillskrivas den titeln, men i övrigt ekade det tomt på framträdande hemmaspelare.

ÖIS stressade dem helt enkelt till att göra enkla misstag. Som i den 17:e matchminuten då Johan Hedman vann en boll på mittplan och kvickt serverade Emil Karlsson i djupet. Från en position långt ned till höger nådde han Sebastian Ohlssons panna vid den bortre delen av straffområdet. Sebbe satte pannan till och det var bara några fingertoppar från Bill Halvorsen som stod i vägen för ÖIS tredje mål.

Tillslut kom ÖIS tredje jubel trots allt, men dessförinnan hann hann Oskar Wallén med att bränna två drömlägen. Det var det där med effektiviteten. Hade den funnits där hade ÖIS punkterat tillställningen totalt innan halvtidsvilan. OK, det är dumt att klaga när man trycker dit tre bollar i första halvlek, men man får gå långt bakåt i tiden för att hitta en match där ÖIS haft sådan gata mot motståndarmålet och där dunderchanser radats upp en efter en. I det första läget kom han ur position efter att ha fått bollen av Emil Karlsson i ett två mot ett-läge och i sekvens två smet bollen några centimeter utanför Halvorsens högre stolpe.

I den 35:e matchminuten kom det ändå. Målet som betydde 0-3-ledning för ÖIS. Och tacka Richard Yarsuvat och Emil Karlsson för det. För det var de två herrarna som låg bakom det hela. Yarsuvat agerade framspelare med ett flackt och välplacerat inlägg och Emil Karlsson tog på sig rollen som distinkt avslutare med pannan. Utom chans för Bill Halvorsen. Tre mål mot noll. Borta mål Landskrona BoIS. Efter 35 minuter. Ni hör hur det låter. Man trodde knappt att det var sant.

Men som bekant går det aldrig att vara riktigt lugn och avslappnad som anhängare till ÖIS. Alltid finns det något att oroa sig för. Någonting som gör att det gnager inom en. Och i detta fall var det Landskronas reduceringsmål på tilläggstid i den första halvleken. Ett skitmål, dessutom. Det går inte att säga annat när man glömmer bort en spelare i de bortre delarna utav straffområdet på en hörna i slutet av den första halvleken. Och där straffade Christoffer Tapper Holter ÖIS skoningslöst. Bollen damp ned rakt på foten varpå han drog till via ett ben och in bakom Peter Abrahamsson. Suck, stånk och stön. Tillbaka på ruta ett.

Det blev inte direkt bättre av att Andreas Dahl beslutade sig för att knorra in en frispark på Lionel Messi-manér i uppstarten av den andra halvleken. Efter att Christofer Bengtsson dragit ned Bradley Surprise till vänster utanför ÖIS straffområde lade Dahl upp bollen och drog till. Ett klassavslut och ett klassmål. Han har en vass doja, den där Andreas Dahl. Det visade han där och det visade han under hela matchen med ett flertal vassa frisparkar och hörnor. Att han kommer ställa till jäkelskap i många motståndarförsvar framöver kan vi nog kallt räkna med.

”Nu får ÖIS vakna, annars sitter snart 3-3” skrev jag i mina anteckningar i den 50:e matchminuten. Det som såg så bra ut i den första halvleken var som bortblåst. ÖIS tog inte löpningarna och man hjälpte inte till när medspelaren hade bollen. Istället blev man statister som tjongade iväg i ren stress. Någonting som Landskrona BoIS tog tillvara på. På högerkanten fyllde ytterbacken Patrik Åström på vilket ställde till bekymmer för Sebastian Ohlsson och Jonathan Azulay, och den för dagen initiativrike och duktige Bradley Surprise serverade djupledsbollar till höger och vänster. Det var faktiskt ett rent under att BoIS inte tryckte dit 3-3. För lägen fanns där. Och spelövertaget absolut. Vad som stod i vägen för en kvitteringsboll var ett uppoffrande ÖIS-försvar och en oförmåga att ta vara på de chanser som dök upp. Ungefär som för ÖIS innan paus, alltså.

När matchklockan nått minut 74 visades Hans Prytz upp på läktaren efter att ha vädjat sitt missnöje mot domaren i en situation där han blåst för frispark åt ÖIS samtidigt som Johan Lundgren och Emil Karlsson löpt sig fria till ett två mot noll-läge mot Landskronas burväktare. Och kort därpå höll han på att få se sitt lag släppa in ett tredje mål. Men ännu en gång var det okoncentration som stod i vägen. För bättre läge kan man näppeligen få. Skottet kom från mitten av ÖIS straffområde efter ett inspel snett inåt bakåt från höger, men samtidigt som samtliga i publiken höjde armarna i en måljubelgest kastade sig Christofer Bengtsson in framför och styrde bollen till en hörna.

Matchen skulle sluta med 4-2-seger för ÖIS tillslut. Målet stod Emil Karlsson för, vilket gör att han seglar upp på tre gjorda mål totalt. Ett bra facit sett över fyra matcher. Riktigt bra! Men mestadels är han nog nöjd över att han tog revansch på sig själv efter att ha missat ett öppet mål bara minuten tidigare. Då kom han helt ren med Halvorsen, gjorde helt rätt när han fintade och gick runt, men sedan blev han alldeles för ivrig och som så många gånger förr stressade han iväg ett avslut. Helt ofattbart att kunna missa ett sådant läge, men det är väl å andra sidan Emil Karlsson i ett nötskal.

Desto mer Emil Karlsson är det att göra mål på de chanser som i praktiken är svårare. Öppna mål är tydligen en övermäktig uppgift, men vända bort försvarare och fullständigt kruta upp bollen i krysset. Där har vi Emil Karlssons melodi. Låt vara, men i längden skulle han nog tjäna på att även kunna sätta dit bollar när målvakten inte är i närheten. Denna gång gick det dock vägen och tre sköna pinnar följde därför med spelarbussen hem till Göteborg. Tack för det!

 

ÖIS tränartrojka sparkade klockan halv tio i förmiddags igång det avslutande träningspasset inför matchen mot Landskrona BoIS imorgon. Under fjolåret var Marcus Lantz en utav dem, men efter att ha avslutat sin aktiva fotbollskarriär hamnade han sedermera i ÖIS där han nu assisterar Hans Prytz och kompani. Sambadefensiv tog sig efter dagens träning därför en liten pratstund med honom där inledningen av säsongen, Jakob Lindströms vara eller icke vara imorgon samt en liten skvätt U21, bland annat, berördes.

Ni reser ned till Landskrona imorgon. En lite speciell match för dig.

- Ja, det är det. Jag spelade där förra året och det är alltid speciellt att få möta lag som man tidigare har spelat för. Det blir nog en kul match.

De har visserligen bytt tränare från när du var där, men hur spelar Landskrona BoIS?

- Jag har spelat med Jörgen [Pettersson, reds. anm.] och känner honom sedan innan.De vill nog spela ungefär som oss egentligen, det vill säga hålla bollen inom laget med ett bra passningsspel. Så har de spelat tidigare och så vill de spela även nu. Jag vet dessutom att de har tränat stenhårt vilket bör tyda på att de är löpvilliga. Vi får möta ett både spelande- och hårt jobbande lag.

Vad säger du totalt sett om de inledande tre matcherna?

- Alla var djäkligt besvikna över de två första matcherna. Vi ville prestera bättre. Mot Falkenberg kanske man kan skylla på premiärnerver eller vad det kan ha varit, och insatsen mot Assyriska var ganska så platt överlag. Inledningen vi fick där satte sina spår. Men senast kom vi igång och fick spela som vi har tänkt oss.

Vad är det som gör att det ser bättre ut mot Brage?

- Vi var för passiva i de första två matcherna. Vi var inte aggressiva nog. Istället för att ha tagit för oss har vi nästan bett om ursäkt. Så vi sade att ”vi vet ju att vi kan, det har vi visat innan – så ut och kör.”

Jakob Lindström deltog inte på dagens träning.

- Han har problem med en stukad fot. Jag vet inte status kring honom och huruvida han spelar imorgon eller inte, men det är osäkert. Det finns ingen anledning att ta några risker när vi bara är i fjärde omgången. Det är många matcher kvar så vi skall inte göra någonting dumt.

Om han inte kommer till spel, blir det någon skillnad på mittfältet rent spelmässigt?

- Nej. Alla vet vad de skall göra när de kommer in så det blir ingen skillnad så sett. Den som ersätter skall göra de uppgifter som Jakob annars gör. Självklart tappar vi en bra spelare, men det finns bra ersättningsspelare också som är på det klara med vad de skall göra när de kommer in.

Har det märkts någon skillnad på stämningen i gruppen sedan i måndags?

- Jag vet själv hur det var när man spelade. Det är alltid lite nedåt när man förlorar, och så skall det vara också. Man skall inte gå runt med ett glatt humör när man har förlorat, utan att för den sakens skull tappa tron på det vi gör. Denna vecka har det varit lite positivare och det är en skön känsla för killarna att ha fått de här första tre poängen och dessutom det första målet.

Du är högst delaktig i U21-laget, där det hittills har gått väldigt bra. Hur ser upplägget ut?

- Vi har lagt upp en strategi där vi skall spela på samma sätt som a-laget. Killarna i U21 skall känna igen sig i sina roller när de får komma upp och delta i a-truppen, det är en tanke vi har. Spelarna som har varit med där har gjort det väldigt bra. Vi är nöjda med hur det har sett ut hittills, även om man alltid vill vinna alla matcher.

 

Superettans omgång tre bjöd på Degerfors IF:s första poäng för säsongen, en heroisk upphämtning av Landskrona BoIS uppe i Östersund, GIF Sundsvalls överkörning av Varbergs BoIS, Hammarbys första seger 2013 och mycket, mycket mer. Det var en händelserik omgång med andra ord. Och här kommer Sambadefensivs alldeles egen omgångssummering. Vi börjar i Örebro. Håll till godo!

Degerfors IF – Jönköpings Södra 2-1 (Behrn Arena)

1-0, Ferhad Ayaz (44′), 2-0, Marcus de Bruin (73′), 2-1, Aleksei Kangaskolkka (80′)
Först och främst tåls det att sägas att det är för tråkigt att klubbarna inte kan ha planer som är bra nog för att spela på fotboll på så här års. Ljungskile SK har tidigare råkat ut för problemet, detsamma gäller Jönköpings Södra och igår var det Degerfors IF tur att vara tvungna till att förlägga sin match till en konstgräsmatta, nämligen den på Behrn Arena i Örebro. Det i sin tur mynnade ut i en arena så när som på folktom. Publiksiffran stannade på 418 personer, och det går inte att säga annat än att det är tråkigt för Superettan och för svensk fotboll.

Men bevisligen drog Degerfors IF nytta av underlaget, för man tog säsongens tre första poäng. Starkt gjort måste sägas, då J-Södra dessförinnan kammat fullt. Om det var helt rättvist är en annan fråga – och den frågan är diskuterbar – men simpelt nog skall bollen in i målet och det lag som lyckas med det flest gånger vinner också. Då spelar det ingen roll att J-Södra var det bättre laget och således ”förtjänade” vinsten (eller ett bättre öde, i alla fall).

1-0 gjorde Ferhad Ayaz precis före halvtidsvilan efter ett finurligt skott. Det såg kanske lite enkelt ut, men skottet var bra maskerat och gick dessutom genom benen på en täckande J-Södra-försvarare vilket försvårade sikten för målvakten. I och med det gjorde han Degerfors andra mål för säsongen, och också sitt andra mål under 2013. Snacka om viktig spelare för laget så långt!

I J-Södras anstormning i andra halvlek – det var mycket J-Södra där – kontrade Marcus de Bruin in 2-0-målet. Från en fri position vilken han själv löpt sig in i från sin ytterbacksposition placerade han bollen i nät. Just då återstod bara 17 minuter utav matchen. Det gjorde att det kändes säkert. En chans för Patrik Werner att andas ut på bänken då de tre pinnarna var nära. Och det blev ju också tre poäng tillslut, även om det blev lite panik på slutet när finnen Aleksei Kangaskolkka reducerade med sin andra strut för säsongen. Behärskat avslut eller tveksamt ingripande av August Strömberg – välj själva, bollen gick i alla fall i mål vilket mynnade i en mållös avslutande attack från gästerna.

Ängelholms FF – GAIS 1-1

0-1, Andreas Drugge (77′), 1-1, Martin Andersen (81′)
Inför 578 åskådare på Ängelholms IP spelade hemmalaget Ängelholms FF 1-1 mot GAIS i fredags kväll. Ett resultat som båda lagen säkerligen hade varit rätt så nöjda med på förhand, åtminstone. Men sett till hur matchbilden utvecklade sig så känns det som att det var två förlorare som lunkade av planen efter 90 minuters spel. Främst kanske Ängelholms FF, men även GAIS som trots allt tog ledningen med mindre än kvarten kvar att spela. Det med Andreas Augustsson utvisad dessutom. På ett rent horribelt sätt, skall tilläggas. Något utav det värsta som finns är domare som inte ser situationer men som ändå skall vara bombsäkra på sin sak och vifta med kort för saker som inte har skett. Och precis så var det i fredags när Augustsson fick syna det röda ur Nermin Cisics bakficka. Ett tungt slag mot GAIS, så klart, som fick kriga med tio man under 65 långa minuter. Därför är det starkt att ändå ta ledningen – låt vara på straffspark efter att Joel Johansson trillat ganska så enkelt – men den ledningen jämnades ut när ÄFF fick panik och lastade allt framåt. Nio av tio gånger hamnar ett sådant volleyskott på 78:e bänkraden, denna gång fick Andersen en perfekt träff som var otagbar för Vaiho.

Östersunds FK – Landskrona BoIS 2-2

1-0, Oluwatobiloba Joseph (6′), 2-0, Thomas Boakye (32′), 2-1, Erik Andersson (87′), 2-2, Linus Malmkvist (90′)
Omgångens upphämtning stod utan tvekan Landskrona BoIS för i lördags. Från att vara uträknade, slagna och snudd på förnedrade hämtade man sig och gjorde två mål i matchens tre sista minuter. Snacka om kalldusch för de 3 700 på läktarna där uppe i Östersund. Varenda en hade nog räknat in klubbens första trepoängare i Superettan någonsin. Men så blev det inte. Tack vare en dåligt placerad mur samt en ofokuserad Landskronamålvakt samt senare en nick från nära håll fick hemmalaget nöja sig med ännu ett kryss – samtidigt som Landskrona BoIS säkerligen tog det hela som en seger.

Och det var något utav en stöld. Skulle man gå efter den värdiga vinnaren skulle Östersunds FK nollat Landskrona BoIS och dessutom smällt in ett par bollar ytterligare. Bland annat hade man ett skott i ribban, och utöver det hann man med att missa ett rent friläge vid ställningen 2-0 och med matchklockan upp mot mitten utav den andra halvleken. Det såg helt enkelt ut som att ÖFK skulle ta det här ganska så komfortabelt. Men vad vi sedan fick skåda är väl bara ett bevis på hur fort det kan gå i sportens värld. Även i fotboll.

Varbergs BoIS – GIF Sundsvall 0-4

0-1, Johan Eklund (24′), 0-2, Ari Freyr Skúlason (45+2′), 0-3, Johan Eklund (69′), 0-4, Daniel Sliper (85′)
Och så fick de så sin revansch, Giffarna från Sundsvall. Efter två raka nederlag och 0-6 i målskillnad tog man tag i sig själva och körde över Varbergs BoIS på Påskbergsvallen. Fyra mål mot noll skvallrar om det. Johan Eklund var en av förgrundsfigurerna med sina dubbla mål, men matchens delikatess tillskrivs utan tvekan Ari Freyr Skúlason och hans frispark på tilläggstid i första halvlek. Frisparken han bjöd publiken på var av mycket hög klass och utom räckhåll för Peter Dahlberg. Ni vet, en sådan där perfekt skruvad boll som borrar sig ifrån händerna på målvakten som förgäves sträcker sig för att nå men som istället flyger in i stolpen och snurrar ett halvt varv runt densamma. Exakt så såg det i Varberg i lördags.

I och med detta lättade nog både en och två spelare på sina axlar när domaren blåste av matchen. GIF Sundsvall har varit ett pressat gäng, och må så fortfarande vara, men de första tre pinnarna är åtminstone bärgade och härnäst är man stora favoriter hemma mot Degerfors IF. Den skall de bara vinna. Och då är GIF Sundsvall helt plötsligt med igen. Som sagt, det går fort. Gör man vad man skall i en, två, tre matcher så är man helt plötsligt ett lag att räkna med.

IFK Värnamo – Falkenbergs FF 0-1

0-1, Stefan Rodevåg (78′)
Mittbacken Joel Löw i IFK Värnamo sover nog inte särskilt gott i natt. För vore det inte för hans megablunder då han passade rakt i gapet på Stefan Rodevåg i den 78:e matchminuten så hade hans lag förmodligen fått med sig åtminstone en pinne. Nu blev det noll. Och det ur en rätt intetsägande historia på Finnvedsvallen. Men det är väl bara att gratta Falkenbergs FF. Tre raka segrar ger dem nio poäng och serieledning. Starkt jobbat.

Ljungskile SK – Assyriska FF 0-1 (Borås Arena)

0-1, Christer Youssef (49′)
Försvarsslarv var något utav mantrat i söndagens matcher. För det var på en sådan som Ljungskile SK, även de, förlorade ”hemma” mot Assyriska FF. Matchen var förlagd till Borås Arena då Markbygg Arena ännu inte är spelbar, och hittills har deras facit där blivit en poäng av sex möjliga. Inte så ultravasst, direkt. Men det går inte att klaga på Christer Youssefs avslut när han väl fick läget. Först snodde han åt sig en dålig passning ämnad för Kitic, sedan avancerade han två, tre meter innan han krutade upp bollen i det första krysset. Utom chans. Gôrasnyggt, som vi säger här i Göteborg. Sju poäng för Södertäljelaget nu. Det ser rätt lovande ut.

Hammarby IF – Örebro SK 2-1

1-0, Erik Sundin (26′), 2-0, William Schuler (43′), 2-1, Alhassan A Kamara (78′)
Så fick de så sin första seger, Hammarby. Och enligt tränare Gregg Berhalter var det viktigt. Viktigt som tusan. Dessutom tyckte han att sitt lag var värda att vinna med tre, fyra måls marginal. Så pass mycket bättre var de. Oerhört viktigt, dessutom, att man fick igång anfallaren Erik Sundin som mycket väl kan bli en kandidat för skytteligatoppen om han får fart på grejerna inom kort. I honom har de fortfarande ett sparkapital, och skall man vara helt ärlig borde han nog tryckt dit åtminstone en boll till mot Örebro. Så bra målchanser hade han under 90 minuter fotboll på Söderstadion.

Billy Schuler utökade hemmalagets ledning strax före paus innan Alhassan A Kamara gjorde ännu ett mål och satte press på Hammarby med 12 minuter kvar att spela efter en kalasträff rakt upp i nättaket. Nu väntade en rejäl anstormning tänkte man, men Bajen lyckades freda sig på ett bra sätt och 2-2 var aldrig riktigt nära. I och med det bröts ÖSK:s två matcher långa vinstsvit. Det trodde de inte!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha