Nov 232014
 

I stridens hetta sägs mycket. Syndabockar hittas alltid och sällan har det varit så tydligt som efter årets säsongsavslutning. En majoritet av de högljudda supportrarna har varit överens om att Markus Lantz bör kliva av uppdraget som huvudtränare för ÖIS. Under fredagen nåddes vi av rykten om att Lantz också var klar med sina uppdrag för klubben . Ännu har inget förmedlats officellt men känslan är att Markus Lantz dagar i klubben är räknade.

Jag lever oftast efter devisen ”Don’t believe the hype” men den här gången går det helt enkelt inte. Det är för mycket som pekar på att Marcus Lantz inte är rätt person att leda ÖIS in i framtiden. Det finns flera anledningar till det.

De brutna löftena

Under ett medlemsmöte i höstas lovades det vitt och brett om det mesta. Mattias Asserståhl lovade att om någon skulle sparka ut oss från Gamla Ullevi så skulle det sparkas hårt. Några veckor och en liten tåpaj senare spelade på Valhalla IP. Fast Mattias Asserståhl är ett annat kapitel.

Under detta möte deltog även Marcus Lantz och Kent Carlzon. Lantz pratade om ett antal saker och förklarade sin spelfilosofi. Det skulle spelas tysk fotboll, ÖIS skulle vara bäst tränade i serien, truppen skulle vara liten men spetsig och spelare med fel inställning skulle inte med på resan. Lägg därtill ett skämt om Gais och folket var lyriska. Mig inkluderad ska erkännas, jag var helt såld. Löftena hölls dock inte.

Vi kan väl gå igenom dem ett efter ett:

Tysk fotboll

Den tyska fotbollen kännetecknas främst av frenetiska löpningar i djupled och ett intensivt presspel. Presspelet har sällan fungerat på önskat sätt och under perioder i matcherna har det snarare varit så att ÖIS sjunkit på tok för djupt för att motståndarna spelat sig igenom pressen för några gånger och man blivit ängsliga.

Dessutom är det svårt att argumentera för att man vill ha ett djupledsspel när spelare som Nicolas Sandberg och Frantz Pangop frenetiskt bänkas fram till kvalet till förmån för en ganska statisk Stellan Carlsson.

En bantad men spetsig trupp

Truppen innehöll 26 namn när serien var färdigspelad. Under medlemsmötet pratades det om att truppen skulle innehålla 20-22 namn och att resten av platserna skulle fyllas ut av juniorer. Under året har inte en enda junior ens tränat med A-laget på regelbunden basis. Istället för att värva en anfallare i somras plockade klubben in tre och Johan Hedman och Frantz Pangop som varit bra under våren bänkades till förmån för tester av Strinäs, Nicolas Sandberg och Anton Henriksson.

Värvningarna som gjordes i somras tydde snarare på att det satsades på bredd än den tydliga spets som det talades om inför säsongen.

Värvningarna är självklart Kent Carlzons ansvar också men den som lovar borde också se till att löften hålls

Seriens bäst tränade lag

Det är svårt att säga hur vältränat laget är men det finns inga siffror som tyder på att vi är bäst. Jörgen Mannervik mejlade oss följande siffror:

  1. Ser vi över 26 matcher så släpper ÖIS in fler mål andra halvlek än i första halvlek (14-19).
  2. Skillnaden är marginell huruvida ÖIS gör mål i första eller andra halvlek, (22-23).
  3. Sista kvarten i den första halvleken så gör ÖIS 3 mål men släpper in 6 mål.
  4. Laget har släppt in 7 mål under den sista kvarten i den andra halvleken. Tillsammans med första kvarten i andra halvlek är det den sämsta kvarten.
  5. Laget har släppt in 5 mål på tilläggstid och gjort 2.

Det är inga siffror som tyder på att ÖIS är dåligt tränade men det är i alla fall inget som tyder på att man varit överlägsna fysiskt och vunnit matcher på det sättet. En naturlig följd av att laget skulle vara bäst tränat borde vara att man körde över motståndarna i slutet av matcherna men så har inte varit fallet. Dessutom har laget haft ovanligt många skador och lagets största svacka kom under de sista matcherna då man skulle vara som bäst.

Spelare som inte har rätt inställning ska bort

Det räcker nog att läsa denna intervju för att konstatera att Lantz inte har byggt det han ville ha.

Inkonsekvens

Först var det 4-4-2 sedan lite 4-2-3-1 för att följas upp med några matcher  4-1-3-2. Trots att ÖIS förmodligen har haft seriens bästa spelarmaterial har man inte varit laget som satt agendan. Startelvan har ändrats flera gånger och så även spelsättet. Ibland hög press, ibland mer avvaktande. Det är i sig inte fel att då och då anpassa sig efter motståndet men det skapar oro i en trupp att göra det för ofta. Dessutom blir ett spelsystem som mest effektivt om en försäsong ägnas åt det. Därför är det ganska svårt att få maximal effekt av ett spelsystem om det byts mitt under säsong.

Utöver detta har många spelare bytts. Johan Hedman som gjorde en fin vår som anfallare sågs inte som ett alternativ i anfallet under hösten, Frantz Pangop gick samma öde till mötes. När Mattias Strinäs och Nicolas Sandberg värvades fanns till synes ingen tanke med hur laget skulle formeras.

Detta skapar frustration i en redan pressad spelartrupp.

Missnöje i truppen

En spelartrupp från vilken det dessutom läcker ut att förtroendet för Marcus Lantz inte är på topp. Spelare sägs vara missnöjda över favoriseringar och brist på dialog.

Enligt uppgift finns det även spelare som inte behöver spela matcher med U21-laget. Tar vi oss en titt på U21-lagets matchtrupper kan vi också konstatera att varken Stellan Carlsson eller Mattias Strinäs har spelat där trots en de bänkningar under hösten.

Alla som suttit i närheten av bänken under A-lagets matcher har också bevittnat retoriken därifrån som inte känns speciellt konstruktiv. Där märks också en skillnad i ton till diverse spelare. När spelare som George Mourad och David Leinar sällan får utskällningar trots misstag, kan en spelare som Carl Hawunger utan problem halshuggas verbalt från bänken.

Även det Markus Lantz sade i intervjun efter matchen mot Utsikten tyder på att han uppenbarligen saknar känsla för hur en spelargrupp fungerar. Att på ett sådant sätt halshugga en spelartrupp inför en intervjumikrofon när det endast återstår ett fåtal matcher av serien är inte bara otrevligt. Det är också skadligt för spelartruppen.

Att prata om pojkar mot män, att lyfta George Mourad som den mer eller mindre enda spelaren som duger är att slå in en tydlig kil mellan sig själv, George och spelartruppen. En förutsättning för att en trupp ska leverera är att de känner sig som en enhet. Känslan av att tränaren alltid står på spelarnas sida mot den onda omvärlden försvinner när en tränare agerar som Marcus Lantz i interjvun efter matchen mot Utsikten.

Självklart ska en tränare kunna vara hård och kritisk mot sina spelare men det bör hållas internt. Dessutom är det oerhört otaktiskt att börja prata om att man tittar på namn för nästa säsong i en intervju innan säsongen är slut.

Inför matchen visste man mycket väl vilket fysiskt lag Utsikten var. Trots detta valde man att bänka David Leinar och Johan Hedman som hade kunnat bidra med längd. Detta visste Marcus Lantz. Utan att avslöja några källor vet jag att han visste. Denna information valde man dock att bortse ifrån.

Resultaten

Självklart är även de bristande resultaten en faktor. Väldigt få matcher har varit välspelade i 90 minuter. Detta är något vi kommit tillbaka till flera gånger under säsongen. Inte sällan har laget fallit samman i andra halvlek och även om detta inte alltid har resulterat i förluster har det gjort att laget sällan fått spela ut och spara energi till nästa match så som man då och då kunde göra stundtals under 2012.

ÖIS tog under säsongen inte full pott mot något av seriens topp-5 lag. Sammanlagt i serien fanns det bara fyra lag som ÖIS tog sex poäng mot (Norrby, FC Trollhättan, Skövde och Halmia). Det blir svårt att vinna en serie då.

Även om ÖIS tillslut hamnade på en andraplats i serien var resultatraden långt ifrån godkänd i en så svag serie som Division 1 Södra var 2014. Lägg därtill att Marcus Lantz sedan han anställdes har åkt ur superettan, misslyckats med att kvalificera laget till Svenska Cupen samt misslyckats med att avancera till superettan.

Sammanfattning

Jag trodde stenhårt på Marcus Lantz när han pratade om sitt lagbygge inför säsongen. Jag gillade den höga svansföringen och han kändes som en tränare som kunde bygga något stort, styggt och kaxigt som inte bad om ursäkt för sig utan bara sprang hem serien utan att vinka.

Så blev det dock inte och Marcus Lantz tränargärning har mest bestått av stora ord. Tyvärr. Spelidén har varit otydlig och det som är allra viktigast då du ska bygga ett spel, nämligen tålamod, är en bristvara.

Till Marcus Lantz fördel ska sägas att han faktiskt har ytterst liten erfarenhet av tränaryrket och kan bli bättre på det. Han lär bli bättre på det. Därför kan det möjligen vara en idé att ha honom kvar i klubben. Sannolikheten att han är intresserad av att gå ned ett steg och träna U21-laget exempelvis är inte så stor.

Då kommer vi till den sista frågan. Har ÖIS råd att sparka Marcus Lantz?

Det återstår att se. Våra uppgifter tyder dock på att beslutet redan är taget.

Nov 202014
 

"Okej killar, vem drar?"

Det lackar mot jul och därmed börjar rykteskarusellen snurra allt snabbare. Det både tisslas och tasslas men väldigt lite dementeras, än mindre bekräftas. Här nedan följer dock några rykten och uttalanden som ger er en bild av vart vi är på väg under vintern 2014/2015:

  • Ska en tro Kent Carlzon så kan Carl Hawunger vara på väg bort från klubben. Innermittfältaren (Ja, han är nog det numera) vill enligt Carlzon ha mer speltid och detta får honom att tveka på sin framtid i sällskapets färger.
  • Anton Henriksson har skrivit på ett nytt kontrakt som sträcker sig över nästa säsong. Det bekräftade sportchefen under gårdagens årsmöte för Balders Hage. När anfallaren anlände i somras skrevs ett kontrakt som sträckte sig november ut. Nu är detta förlängt med ett år.
  • Klubben tvekar kring Nicolas Sandberg och Mattias Strinäs. Båda vill stanna men klubben har ännu inte bestämt huruvida de vill gå vidare eller inte.
  • Oskar Wallén avslöjade i en text på SvenskaFans att han förlängt sitt kontrakt med ett år.
  • Janne Carlsson försäkrade i en intervju med GP:s Mattias Balkander att Utsiktens BK inte kommer värva från ÖIS. Av respekt för klubben. Därmed är det bekräftat att Janne Carlsson är en bra kille.
  • Jakob Lindström erbjöds i augusti ett nytt kontrakt. Det är ännu inte påskrivet men klubben vill gärna behålla innermittfältaren.
  • Till de mer lösa ryktena tillhör Ibrahim Alushaj och David Björkeryd. Båda letar lägenhet i Göteborg sägs det. Mer specifika än så är inte ryktena.
  • På frågan om hur det blir med Marcus Lantz framtid i klubben svarade Kent Carlzon ”Han har ju kontrakt” under gårdagens möte. Han medgav dock att alla måste se över sina roller. Så även sportchefen själv. Det bör nog inte helt och hållet uteslutas att även Kent kan tänkas hänga löst.
  • Björn Anklevs tid i Häcken ser ut att vara över. Sonny Karlsson sa följande till GP: ”Vi har sagt att han måste utgå från ett nej”. Därmed känns dörren snart stängd på Hisingen. Det innebär troligtvis ÖIS för Björn som även dragit till sig intresse från Utsiktens BK. Janne Carlsson medger dock att klubben förmodligen ”Ligger i lä gentemot ÖIS” men parterna har pratat. Fortsättning lär följa. Björns far kunde inte avslöja något under gårdagens årsmöte med supporterklubben.
Nov 082014
 

Då var det dags.

Situationen är på intet sätt unik, ÖIS brukar spela viktiga matcher framåt hösten. Det brukar vara kniven mot strupen. Fast sällan har det känts i närheten av så ovisst som nu.

Det är svårt att skönja någon trend tydlig i ÖIS senaste matcher. De två sista matcherna av serien var obetydliga och är svåra att läsa av. Det blev visserligen ett kryss med mersmak på hemmaplan men var det inte lite väl trubbigt framför mål? Hur agerar Marcus Lantz när det verkligen gäller som allra mest?

Inget av detta har vi ett säkert svar på, vad vi dock kan konstatera är att superettan inte känns riktigt så långt bort som det kändes efter förlusten mot Qviding för några veckor sedan. Det Assyriska FF visade upp i torsdagens match mot ÖIS skrämde iallafall inte mig. Förmodligen inte så många andra heller. Till detta kan ni lägga faktan att Assyriska är ett av svensk elitfotbolls sämsta hemmalag och det ser faktiskt hyfsat lovande ut.

Fast som Nanne Bergstrand så klokt sade efter Hammarbys avancemang: ”Människan är som mest sårbar när den känner glädje”

Så känn för all del ingen glädje över att det såg bra ut på Gamla Ullevi, det kan mycket väl gå åt helvete ändå.

Ingen träning

Laget åkte upp till Södertälje tidigt under lördagen och tränade sista passet före matchen på matcharenan Södertälje Arena. Därför har vi inga uppgifter om den förmodade startlevan. En inte allt för vågad gissning är dock att det blir samma som senast. Det enda som egentligen går att diskutera är vem som av Frantz Pangop och Nicolas Sandberg som bör starta.

Diskussioner blossade upp på twitter efter torsdagens match där en klick tyckte att Nicolas Sandbergs inhopp var succéartat. Själv håller jag på kamerun i den här matchen. Nicolas Sandberg har en speciell plats i mitt hjärta men den här gången är det faktiskt svårt att bortse från Frantz löpande i första halvlek. Den ständiga viljan att ta den kortaste vägen till mål behövs och just i det hänseendet är Frantz just nu aningen mer direkt än Nico.

Att byta mittbackar i en match som denna hade varit förödande, och på ytterbacksplatserna finns inga andra alternativ än Ingvarsson och Ericsson. Carl Hawunger gjorde troligtvis sin bästa seniormatch i karriären i torsdags och Jakob Lindström är självskriven.

Daniel Paulsons insats mot Assyriska var omdiskuterad. En del tyckte att han stod för en bedrövlig insats samtidigt som en del tyckte att han var en av matchens bästa spelare. Den andra gruppen hade rätt och Paulson bör tillsammans med en av årets bästa spelare Sebastian Ohlsson starta på kanterna.

Gör mål

Det är ingen idé att analysera mer. Vinst garanterar spel i Superettan nästa år. 1-1 innebär förlängning och oavgjorda resultat med fler ÖIS-mål innebär Superettan. ÖIS måste med andra ord göra mål.

Gör man mål kan allt hända. Låt oss se till att det händer.

Alla till Södertälje!

Det finns in

Nov 022014
 

Sambadefensiv ställde också några frågor till Nicolas Sandberg.

Tankar efter matchen?

- Det är alltid gött att göra två assist, men det känns som luften går ur oss när vi bjuder på 4 mål. Så även om anfallsspelet var ok emellanåt, så känns det bittert.

Kan det bero på att det inte gällde så mycket?

- Möjligt, men för mig som inte har spelat så mycket så gällde det en hel del. Jag ville verkligen gå in och göra en god prestation och komma fräsch till kvalet, men för de gubbana som har 24-25 matcher i benen för dem är det inte samma känsla.

Hur var det att spela med Frantz?

- Det blev ganska bra. Jag gick och mötte en del och Frasse ligger på djupet, själv trivs jag med att få mycket boll på fot, så det är ingen fara.

Hur är det med dig?

- Jag har haft problem med ländryggen och sätesmuskulaturen, men idag var jag helt smärtfri och då var det kul att spela fotboll igen. Det är en glädje när man vara med utan att ha ont.

En tung höst?

- Det har varit jobbigt, med skadan och att inte få spela så mycket. Jag kom ju från Danmark och där fick jag ingen speltid, och så skadan här, det är skit på skit, men nu känns det som om jag är på gång igen. Hade jag varit fräsch, så hade jag nog spelat mer, men nu är det som det är och jag ser fram mot kvalet.

Var det rätt att lämna Danmark?

- Det gick väldigt bra första 1 1/2-året, men när vi gick upp tyckte de inte att jag höll måttet och jag fick aldrig chansen utan man köpte in nya gubbar och jag blev fryst. Det satte sig lite i huvudet. Sedan kan man inte jämföra det sociala livet med hemma där man är född. Man hängde med gubbarna i laget och man var där för att spela boll, så det var ingen fara med det.

Kval väntar och sedan nästa säsong?

- Jag hoppas som f-n på att vi går upp och nästa säsong har jag inte tänkt på. Jag har inte hört nåt, men min förhoppning är att vara kvar i ÖIS, så det är bara att tugga på.

Okt 282014
 

Det var längesedan uppladdningen inför en ÖIS-match var så tyst och trött som den inför måndagens match mot Oddevold. Matchen som inför säsongen såg ut att bli årets bortamatch och en eventuell guldmatch.

Nu är det ingen som riktigt orkar bry sig det finns viktigare saker runt hörnet.

Det gäller sannerligen inte bara publiken. Matchen i Uddevalla var en uppvisning i sömnigt försvarsspel och oinspirerat anfallsspel.

Matchen inleddes med att ÖIS tillät sina motståndare att gång på gång lyfta in bollar bakom backlinjen för sina anfallare att springa på. Då och då var dessa anfallare inte offside. Som tur var för ÖIS del var ingen av dessa anfallare tillräckligt bra för att utnyttja lägena som dök upp.

Istället försökte man med inlägg mot en spelare på bortre stolpen. Det fungerade varje gång men spelaren lyckades ganska sällan få en bra träff på bollen. Men trägen vinner och tillslut lyckades Liridon Selmani i hemmalaget få träff på bollen som studsade över Fredrik Andersson. 1-0 var ett faktum. Publiken applåderade pliktskyldigt. Det var ju ändå match.

Inte så långt därefter kvitterade Johan Hedman. En passiv Oddevoldsbacklinje kom inte upp i press och Rotebros finest kunde kontrollerat trycka in 1-1 nere vid målvaktens högra stolpe. Kontrollerat, hårt och ett litet finger till Marcus Lantz som hållit honom långt nere i frysboxen under hösten.

Efter målet fortsatte matchen svänga fram och tillbaka och båda lagen ägnade mest kraft åt anfallsspelet samtidigt som försvarsmissarna avlöste varandra. ÖIS var ytterst nära ett ledningsmål men istället var det Oddevold som återigen tilläts göra mål genom Liridon Selmani. I en tilltrasslad situation kunde anfallaren tillslut få tag i bollen, vända upp och dunka in lädret bakom Fredrik Andersson.

Hemmalaget fick dock inte gå till pausvila i ledning då Robin Ingvarsson ville annat. Högerbacken fick bollen vid mittplan och drev ner mot hörnflaggan för att slå ett inlägg. Istället för att slå inlägget på utsidan av sin försvarare vände han istället om och skruvade in bollen i det bortre krysset. Vackert som en dag och 2-2 var resultatet när lagen gick ut för pausvila.

Andra halvlek

En regnigare andra halvlek än den första bjöd inte in till något skönspel direkt.

ÖIS lyckades dock skärpa till sitt försvarsspel en aning och en bit in i andra halvlek (matchklockan var sönder, därav de diffusa tidsangivelserna) gjorde Nicolas Sandberg 3-2 till ÖIS. Sebastian Ohlsson slår en hörna som når David Leinar på den bortre stolpen. Leinar nickar in bollen i mitten där Nicolas Sandberg står och kan skalla in ledningsmålet. Likt Johan Hedmans mål kändes även detta som en revansch. Nicolas Sandbergs relation till ÖIS är speciell. Tyvärr verkar hans relation med Marcus Lantz inte vara lika god. Trots besvär i anfallet har Nicolas inte fått mycket speltid under hösten och att döma av hans firande var detta något han längtat efter länge.

Strax efter målet görs matchens sista byte. George Mourad går ut till förmån för Frantz Pangop. Ännu en spelare som varit i frysboxen. Tyvärr blir bytet ödesdigert för matchens utgång.

När Robin Ingvarsson sedan skadar ljumsken återstår inga byten och ÖIS får avsluta matchen med en man mindre. Detta straffar sig då Oddevold i den 91:a minuten gör 3-3 på nick.

Det var en kväll i Uddevalla det. En kväll ingen kommer minnas.

En meningslös match i väntan på allvaret.

Det där jävla kvalet.

Sep 232014
 

Segerjubel

 

ÖIS tog igår sin femte seger på sju försök efter sommaruppehållet. Lirarnas lag bjöd verkligen upp till dans denna sensommarkväll. 4-0 mot ett förvisso blekt FC Trollhättan var i underkant även om den ständigt alerte Fredrik Andersson ställdes på prov från distans ett par gånger. En rejäl islossning för sällskapet som alltså nu leder serien med hela 4 poäng efter att Utsikten klivit på ännu en mina. Men det är fortfarande 18 poäng kvar att spela om, däribland en direkt seriefinal borta mot Utsikten den 4 oktober.

Nog om det nu. För det är inte bara ÖIS sprudlande anfallsfotboll som man kommer komma ihåg från gårdagens match, hela 5969 personer dök upp på den berömda enkronasmatchen. En match som uppmärksammades i dubbel bemärkelse. Inte bara för att det var gratis inträde, utan även för att man inför matchen passade på att manifestera för Dawit Isaak som idag (23 september) suttit fängslad i Eritrea i 13 år(!) utan rättegång. Detta gjorde man genom att hålla upp en banderoll inför matchen med texten ”ÖIS välkomnar Dawit Isaak till Gamla Ullevi!” En banderoll som föll många ÖISare i smaken.

Något annat som föll många ÖISare i smaken var det fantastiska tifot som vi bjöds på inför matchen. En sådan inramning är verkligen få förunnat att få se i Division 1. Ett tifo som mätte sig bra med 4-0 segern på planen.

Matchen då? ÖIS inledde bäst och tog tag i taktpinnen med en gång, det syntes verkligen på spelarna att man var hungriga att visa vad man går för på den stora scenen, inför den stora publiken, och det gjorde man därefter. Det första målet i raden skulle inte låta vänta på sig, efter att ÖIS arbetat till sig ett par hörnor i matchinledningen så nickade David Leinar – vem annars – in ledningsmålet via en Trollhättan-försvarare. Då var blott 14 minuter spelade av matchen, och Trollhättans helvete hade bara börjat. Men ingen hade väl anat då vad som komma skulle.

Bara minuter senare visade sällskapet varför man kallas för lirarnas lag, genom skönlir på högerkanten signerat Sebastian Ohlsson och Robin Ingvarsson där den sistnämnde slog ett lågt inlägg som till slut letade sig fram till Daniel Paulsson, helt ensam vid den bortre stolpen fick han stå och kunde retfullt enkelt kunde placera in 2-0 bakom en chanslös Erik Dahlin i Trollhättan-målet. Hans första mål för kvällen och det med bara knappa halvtimman spelad.

Men man var inte mätta där. Paulson var inte mätt där. En positiv aura spred sig som en löpeld i ÖIS-lägret och snart var även 3-0 målet gjort. Även detta signerat Daniel Paulson efter ett mycket fint förarbete av grovjobbaren André Nilsson som frispelade Daniel fram till öppet mål och det var bara för sistnämnde att raka in den. ÖIS-sonen Paulsson har onekligen börjat leverera med fler poäng och har verkligen varit en stöttepelare under säsongen. Han har ju som bekant missat en del matcher det senaste på grund av sjukdom, men är nu alltså tillbaka. Och det med besked. En frisk Paulsson behövs inför kampen om den så åtråvärda seriesegern.

Om inte matchen var ”död” efter 2-0 målet så var den definitivt det efter 3-0 målet, då hade man bara spelat 35 minuter. Ett resultat som stod sig hela vägen in i pausvilan. Trollhättans försvar var i gungning, så även Östra Stå, vilken publikfest och inramning – det kan inte sägas nog. Halvtidsvilan togs säkert emot med öppna armar av de tillresta Trollhättan-supportrarna (samtliga noll?). Marcus Lantz och hans Örgryte hade säkert gärna fortsatt en halvlek till utan halvtidsvila men så fungerar ju inte fotbollen. Men man skulle visa sig vara taggade även i den andra halvleken. Svårt att inte vara taggad när man spelar inför 6000 på Gamla Ullevi med en 3-0 ledning i ryggen förvisso.

Trollhättan hade ju också fått en chans att få ny luft under vingarna i halvtid, den luften syntes det inte så mycket av. För visst kom det också ett fjärde mål som fullbordade krossen. Denna gång genom lagkaptenen Jakob Lindström som tryckte dit bollen efter en hörna i den 50’e matchminuten. En hörna i mängden skall sägas, ÖIS hörnstatistik i matchen kunde man inte ens räkna på två händer. Extra skönt att vi fick utdelning på två stycken av dem också, fasta situationer har ju annars varit lite av Örgrytes akilleshäl tidigare. Men inte en kväll som denna.

Resterande 40 minuter av matchen kändes mer som en lång transportsträcka till slutsignalen än som att man faktiskt försökte göra mål. ÖIS bjöd under dessa minuter på läckert kombinationsspel gång efter annan och hade Jacob Ericssons halvvolley en bit utanför straffområdet seglat hela vägen in mål så hade Carl Hawunger fått sig en rejäl utmanare till årets mål. Men inga fler mål under kvällen skulle det visa sig bli utan man fick nöja sig med en väldigt, väldigt klar 4-0 seger.

Annat som jag tar med mig från matchen är att Nicolas Sandberg äntligen är tillbaka i spel på allvar han med, även om han inte hann uträtta så mycket under sin knappa kvart som han fick på planen så kändes han ändå ständigt som ett hot i djupled – som vanligt. Det var även kul att se Johan Hedman in action igen, en spelare som jag kan tycka är något underskattad och som har blivit förpassad till bänken flera matcher i följd utan att egentligen ha gjort bort sig riktigt ordentligt. Ryktas även om att George Mourad hoppas vara tillbaka i spel inför matchen mot Utsikten. Där har vi ett sparkapital ifall allt vill sig väl.

Kvällar som denna är det verkligen enkelt att skriva matchreferat, även för den otränade.

Så skönt att vara ÖISare!

// Erik Wallander

Sep 092014
 
ÖIS - IS Halmia

Trots serieledning är inte allt helt i ordning

Söndagens match hade mycket väl kunnat vara vändningen som innebar att ÖIS fick upp farten inför höstens sista matcher. Det kunde mycket väl varit det som vi skulle minnas som kvällen då bitarna föll på plats och ÖIS slutligen både spelade och vann på det sätt vi alla ville.

Men så blev det inte. Inte den här gången heller.

Vad beror det egentligen på?

Fredrik ryter ifrån

Intervjun Tomas Levin gjorde i spelargången igår med Fredrik Andersson är ett tydligt tecken på att känslan av att något är fel inte bara finns i supporterleden.

Vad hände därute?

- Det är som hela året, vi gör en bra halvlek, men inte en hel match. Det är helt bedrövligt, vi skulle ha dödat den här matchen mycket tidigare, så det måste bli bättring.

Vad beror det på?

- Vi kanske inte ska prata så mycket om det i paus, att vi har varit bra och ska fortsätta jobba. I stället kunde vi testa på att få skäll även om vi varit bra eller inte.

Svaret på den första frågan är en bekräftelse på vad vi andra så länge tyckt. Svaret på den andra är dock än mer intressant. Personligen kan jag inte tolka det på något annat sätt än att det är direkt kritik mot Marcus Lantz. En direkt kritik mot att skåningen inte lärt sig av sina misstag och är för snäll i halvtid.

Det är sedan länge känt att Hans Prytz främsta styrka var hans förmåga att elda igång en lite för bekväm spelartrupp. Uppflyttningen 2012 berodde i mångt och mycket på att i stort sett samtliga spelare i laget kunde tänka sig att offra valfri kroppsdel för att laget skulle vinna serien.

Det går att prata hur mycket som helst om vilken otur laget har framför mål, Marcus Lantz kan skälla på laget i efterhand och säga att det är för dåligt att gå ned sig i den andra halvleken men i grund och botten ligger ansvaret på hans och Kent Carlzons axlar. Uppenbarligen är såväl Mathias Strinäs och Stellan Carlsson pålitliga målskyttar på den här nivån. Backlinjen är seriens bästa, mittfältet är utan tvekan ett av seriens vassaste.

Nej det går faktiskt inte att klaga på spelarmaterialet.

Förutom matchen mot Oskarshamn på hemmaplan har de helgjutna insatserna lyst med sin frånvaro. Av lagets tolv segrar i år har hela åtta varit med uddamålet. Inte allt för sällan med en bra och en dålig halvlek.

Spelartruppen kan alltså spela en fotboll bra nog för att vinna serien. Det har visats halvleksvis säsongen igenom. Någonting gör dock att segrarna inte känns säkrare och målen inte ramlar in.

Jag tror inte på en hockeyretorik där det handlar om att ryta till mer i omklädningsrummet. Det är inte så enkelt. Eller det är i vilket fall som helst inte alls lika intressant att skriva om.

Godkänd defensiv

Startelvorna har skiftat en del under säsongen och samtliga av truppens friska spelare har använts. Truppen som just nu innehåller 22 mer eller mindre spelklara spelare. 21 om en räknar bort Andreas Östling vars hopp för spel under hösten inte är allt för stort.

Under årets säsong har inte mindre än 25 spelare använts i seriespel. De enda som inte använts är Oskar Wallén, Rasmus Haraldsson och Filip Holländer. Spelare som inte varit tillgängliga för spel.

Startelvorna har bytts och det är främst i de främre leden som förändringarna har gjorts. Backlinjen har i största möjliga mån hållits intakt. Ytterbackar och målvakter har skiftats ytterst lite och även om det bytts en del mittbackar så är det, förutom några få felbeslut, svårt att anklaga Marcus Lantz för dessa byten då det främst har varit skador som legat till grund för detta.

Visserligen har backlinjen gjort sina misstag och Fredrik Andersson har troligtvis räddat både en och två poäng men att säga att backlinjen är det stora bekymret är svårt. Laget har ändå bara släppt in 15 mål på 18 matcher. Förutom ett visst dribblande i början av säsongen har Marcus Lantz varit ganska klar med att Hannes Sahlin är hans förstaval och bredvid honom slåss Adam Rosén och Tobias Bratt om en startplats. Vem han vill ha på platsen bredvid Hannes bör han dock bestämma sig för ganska omgående. Hösten kräver kontinuitet.

Jag är dock övertygad om att det inte är backlinjen som är problemet.

Offensivens påverkan
Sebastian Ohlsson upplever sitt livs formtopp under Marcus Lantz.

Sebastian Ohlsson upplever sitt livs formtopp under Marcus Lantz.

Längre fram i laget och framförallt i anfallet har det bytts friskt. Efter en vår av många chanser för Stellan Carlsson har tålamodet varit kort. Frantz Pangop hade en tid i rampljuset, Johan Hedman ses av någon anledning inte längre som anfallare och sommarens nyförvärv har fått förtroendet varannan match.

Under sommaren plockades tre anfallare in, sedan byttes spelsystem från 4-4-2 till 4-5-1 och helt plötsligt var det dubbelt så många som skulle samsas om hälften av platserna och snart är George Mourad tillbaka något som lär få Nicolas Sandberg att fundera över sitt val.

De många bytena i de främre lagdelarna påverkar inte bara målskyttet utan är tveklöst även en av anledningarna till att laget så ofta går ned sig i den andra halvleken. Bristen på en tillförlitlig fast punkt längst fram gör att laget får ytterst lite gratis och spelet blir beroende av energi. En energi som ofta dippar i den andra halvleken. När allt stämmer fungerar spelet alldeles utmärkt. När energinivån sjunker eller kroppen har kallnat i paus fungerar det inte lika bra.

Spelatruppen känns helt enkelt inte tillräckligt bekväm det egna spelet.

När bolltrillandet på offensiv planhalva inte funkar hamnar inte passningarna där de ska och motståndarna tillåts ta tag i taktpinnen vilket gör att tillräckligt bra motståndare kommer skapa tillräckligt med chanser för att vinna. Anfall är inte alltid bästa försvar men när ÖIS har bollen är det väldigt svårt för motståndaren att göra mål.

Ny i branchen

Om vi slutligen ska försöka hitta ljuspunkter så är det inte speciellt svårt. Laget leder trots allt serien och stundtals har spelet faktiskt varit glädjande. En överblick över matcherna från Halmstad BK och framåt visar dessutom att det finns en enorm potential i lagets anfallsspel. Att placera Sebastian Ohlsson som släpande anfallare är ett genidrag och i den rollen kommer han ställa till mängder med oreda för motsåndarförsvar.

Vi ska dessutom komma ihåg att Marcus Lantz aldrig någonsin tränat ett A-lag tidigare. Unga spelare har i alla fall jag alltid ett längre tålamod med än gamla. Att Marcus Lantz ännu inte fått några rutiner i hur ett lag ska byggas över tid är inte speciellt konstigt. På samma sätt som en ung spelare ofta slösar energi på många onödiga löpningar kommer också Marcus Lantz att göra byten som tar mer energi än vad det ger. Det ingår i någon form av mognad.

Tror jag.

Sep 062014
 

Startelva, ÖIS - IS Halmia

Förra helgens mållösa match mellan ÖIS och Kristianstad innebar att Utsiktens BK gick om ÖIS i tabellen tack vare sin vinst mot Qviding på Valhalla IP. Nu spelar ÖIS för första gången sedan omgång 13 match före Utsikten och kan därmed sätta lite press på uppstickaren från Västra Frölunda. Utsikten åker nämligen inte till Örjans vall för mötet med IS Halmia förrän på onsdag.

En vinst i morgon innebär därmed åtminstone en garanterad tillfällig serieledning. Då ska dock det lag som stått för årets hittills starkaste insats mot ÖIS besegras. Matchen mellan Motala och ÖIS vid Vänerns strand senast innebar årets största nederlag. 0-3 i ändalykten och en överkörning av större mått eldade möjligtvis på en revanschlusta som gjorde att våren blev förhållandevis lyckad. Fast faktum kvarstår. Vinst i den matchen och serieledningen hade vår nu.

Hemmastarka Motala

Motala på hemmaplan är en sak, bortalaget Motala är betydligt svagare än hemmalaget. Hittills i år har man bara mäktat med en seger på nio försök. Visserligen står en trea i kolumnen för oavgjorda matcher men resultatraden på bortaplan får ändå ses som den främsta anledningen till lagets kräftgång i tabellen. På hemmaplan har laget fem vinster och bara en förlust.

Den främsta anledningen till att nykomlingen ändå hänger med så bra som man gör i tabellen är utan tvekan Ibrahim Alushaj. Anfallaren ligger för närvarande trea i skytteligan med sina 14 mål strax efter Luka Mijaljevic och Salif Camara Jönsson som båda gjort 15 mål. Imponerande facit då ingen av de tre har några straffar på sitt samvete.

Kvickfotade Alushaj lär bli ett hot mot den rödblå backlinjen imorgon oavsett vilka som får chansen i mittförsvaret.

Nygammalt mittbackspar

Då jag befunnit mig i Stockholm under lördagen har jag inte kunnat bevittna någon träning och därmed blir starlevan högst preliminär. Om statistiken stämmer på öis.se så är Hannes Sahlin avstängd i söndagens match. Varningen han fick i Kristianstad var hans tredje för säsongen och det innebär att han är avstängd mot Motala. Därmed lär vi få se ett mittbackspar bestående av Adam Rosén och Tobias Bratt. Firma Rosén/Bratt skördade stora framgångar under Hannes skadefrånvaro och borde i en logisk värld fungera väl mot Motala. Bratts snabbhet behövs mot Ibrahim Alushaj och Adam Roséns huvudspel behövs alltid.

Med det är backlinjen så gott som spikad. För så länge inga oförutsedda skador på någon av lagets ytterbackar har kommit i veckan lär den se ut som vi gissat.

Mittfältet och anfallet är ju som vanligt det absolut svåraste att sia i. Men om vi utgår ifrån att Lantz håller fast vid sitt 4-5-1 så är i alla fall innermittfältet intakt. Då har vi yttrar och spetsforward kvar.

Om vi ska utgå ifrån att Daniel Paulson får fortsätta, vilket han med största sannolikhet gör. Inget kan få Marcus Lantz att flytta på Paulson. Så har vi egentligen bara högerkanten och den där anfallaren kvar.

Magkänslan säger att Marcus Lantz inte litar på Frantz Pangops förmåga som ytter och istället föredrar den trofaste och hårt jobbande André Nilsson framför den lite mer oberäkneliga Pangop. Vi säger därför att André får ta hand om högersidan.

Vem får då spela på topp. Mathias Strinäs fick chansen senast men tog den inte. Stellan tog den som inhoppare matchen innan men verkar inte vara den spelartyp Lantz föredrar längst fram. Öppnar detta för Nicolas Sandberg månne?

Sandberg var enligt uppgift småskadad och stod över träningen i måndags. Därmed är det oklart om Marcus Lantz anser att han tränat tillräckligt i veckan för att vara redo att starta. Visserligen har spelare stått över träningar dagen innan match och ändå spelat. Men när läget är så jämnt som det nu är om platserna i anfallet så lär träningstid vägas in när det ska tävlas om startplatserna.

Därmed är följande elva den mest troliga:

Motalaelvan hemma

 

Mathias Strinäs verkar vara populär hos Marcus Lantz och om fallet var sådant att han löpte sig till en mängd lägen mot Kristianstad men bara inte lyckades omvandla dessa i mål är han värd en ny chans. Han är inte på något sätt ultimat som ensam anfallare. Han är egentligen lite för liten för att vara ultimat i rollen men hans rörelse och fina spelsinne gör att han är fullt duglig i den svåra rollen.

Det ni läst nu mina vänner var en högst hypotetisk rapport inför morgondagens match. Ibland blir det så. Vi ses imorgon på Valhalla IP klockan 17.00.

Heja ÖIS!