Mar 162013
 

Det blev ingen seger mot Halmstads BK, men väl en biljett in i Svenska Cupens kvartsfinalspel (som lottas söndag 17:55 i Sportspegeln). Och det går ju inte att vara annat än nöjd då, trots dagens förlust på Skedala Park. Tyvärr förstörde några få minuter hela matchen då Halmstads BK tilläts att först kvittera till 1-1 och två minuter senare även trycka in 2-1 genom Antonio Rojas. Inte riktigt OK att tappa två bollar på två minuter. Det är ju inte OK alls. Inte någonstans. Det vet även spelarna om. Speciellt då det var ”två riktiga skitmål”, för att citera Oskar Wallén. I och med det får ÖIS dessutom finna sig i att spela kvartsfinalen på bortaplan. Men det är en parentes i dag!

Denna gång är det endast jag som står bakom våra spelarbetyg. Så ni vet vem ni skall hugga om ni inte håller med.

Peter Abrahamsson 4

Han har sannolikt gjort bättre matcher än denna under sin karriär, men likväl var det en Peter Abrahamsson på bra humör i dag. Det går inte att säga annat. Visserligen ställdes han kanske inte för jättemånga större prov, men när Halmstads BK kom igenom så var han som en vägg i många lägen. Bland annat räddar han ju Steindórssons straffspark i den första halvleken på ett mycket bra sätt. Bara det gör att betyget blir högt. Står även pall för HBK:s avlutande offensiv där han på ett nära läge från Gudjon Baldvinsson hann ned i tid för att plocka upp en farlig skarvnick. Det här var riktigt bra!

Christofer Bengtsson 3

Bildsköne Bengtsson gav ett stabilt intryck i dagens match. Han stod rätt i position, krigade, gnetade och följde med upp på offensiva löpningar när de rätta läget dök upp. Fick väl inte alltför stor hjälp av Sebastian Ohlsson som inte riktigt nådde sin vanliga standard vilket också försvårade Bengtssons arbete.

David Leinar 2

I första halvlek var det ganska så lugnt för ÖIS mittbackspar. I alla fall större delen av halvleken. Det skall sägas. Men när väl bollen kom till ÖIS straffområde var David Leinar (eller Adam Rosén) allt som oftast där för att skalla undan bollen. Däremot drar han på sig en onödig straff (som ju lyckligtvis räddades av Peter Abrahamsson) när det enda rätta egentligen bara var att rulla bollen över kortlinjen.

Stod ganska så bra pall under avslutande 45, men samspelet med Peter Abrahamsson brast vid några tillfällen. Vid ett av tillfällena var det sånär att Baldvinsson kunde sätta rejäl nerv i ÖIS genom att nicka in 3-1.

Adam Rosén 3

För Adam Rosén gäller ungefär det samma som för David Leinar. I dag var det ungefär jämlika i de flesta situationer. Men det kändes ändå som att Adam Rosén stack ut lite mer i den andra halvleken när Halmstads BK satte press på ÖIS. Mitt minne säger mig att Rosén skallade undan fler bollar och låg rätt lite oftare. Skall man nämna något negativt så är det att han slår bort för många bollar i tomma intet. Ibland drar han den rakt in i mitten där det inte finns någon Öisare på en radie om tio meter. Det måste slipas bort.

Jonathan Azulay 2

Vill minnas att jag nämnde det efter AIK-matchen: Jonathan Azulay bör spela mittback om han skall spela alls. Hans Prytz ville väl inte ändra ett vinnande lag, men Azulay gör inte sig själv riktigt rättvisa på vänsterbacksplatsen. Det blir inte riktigt en perfect match, om man säger så. Dels kan han inte använda sin högerfot på samma sätt och vänsterfoten verkar han inte helt komfortabel till att ha som hjälpmedel i alla situationer. Bara det hämmar honom något enormt. Känner inte heller att han fyller på i offensiven tillräckligt. Knappt alls. Det är i och för sig inget måste att göra det, men det kan åtminstone underlätta att bryta upp ett försvar om någon kommer på ett överlapp.

Sebastian Ohlsson 2

Som jag skrev i matchrapporten: Sebastian Ohlsson stod inte för en av sina bättre insatser i ÖIS-tröjan. Det var genomgående ganska så halvdant. Kan definitivt bättre. Att han åter sitter på bänken mot Qviding FIF om en vecka är ingen omöjlighet då Jacob Ericsson som i dag satt på bänken var betydligt bättre mot AIK i söndags. Framför allt så var det lite si så där i försvarsspelet tillsammans med Azulay i första halvlek, och det offensiva fanns inte heller där. Men jag antar att Ohlsson känner exakt samma sak. Han måste upp till nästa match!

Jakob Lindström 3

Jakob Lindström lämnade Skedala Park med ett godkänt betyg i dag. Men även Jakob kan bättre. Och har dessutom visat att han kan bättre i tidigare matcher. Framför allt kan han stå ut mer. Han kan vara mer bidragande och pådrivande. Straffen var dock bombsäker och utan chans för Stojan Lukic. Målfirandet var även det av världsklass.

Johan Lundgren 3

Kanske blir man förblindad av insatsen mot AIK i söndags, och det är väl kanske inte så konstigt i så fall, men jag känner inte att Johan Lundgren fick ut allt ur sin kropp i dag. Kom på mig själv att tänka att ”jösses vad han löper”, och det är alltid ett gott tecken, men rent fotbollsmässigt fanns det mer att plocka fram.

Johan Hedman 3

Efter att ha missat AIK-matchen på grund av en lättare skada var Johan Hedman åter med i a-lagssammanhang (startade U21-matchen i tisdags mot Varbergs BoIS). Och det får man väl säga dessutom gjordes på ett rätt så bra sätt. I alla fall i den första halvleken då samspelet med Emil Karlsson skördade ganska så stora framgångar. Kraften och initiativtagandet mattades väl av i andra halvlek, men då och då tog han ändå chansen att dra på offensiven ute på sin vänsterkant.

Oskar Wallén 2

Oskar själv beskrev sin insats med ordet ”sådär”. Och det kan väl stämma till viss del. Jag kan hålla med om att den inte var hundraprocentig. Han hade något vasst volleyavslut i första halvleken som visserligen gick rakt på Stojan Lukic, men det blev inte så mycket mer än så. Fick kriga i tomma intet i andra halvlek vilket tog på krafterna.

Emil Karlsson 3

Ah, Emil Karlsson var riktigt pigg i första halvlek. Sprang så bra att han ordnade straffen som ÖIS satte 1-0 på. Och med en liten högre lobb hade han stunden senare också ökat på ledningen efter att han mycket elegant löpt sig igenom både en och två hemmaförsvarare till ett friläge. Mycket bra gjort. Var ett ständigt orosment för HBK:s backlinje. En motståndarsupporter utbrast något i stil med ”han var ju riktigt duktig” då han byttes av vilket alltid är ett gott betyg.

Filip Holländer 2 (byttes in i matchminut 71 istället för Johan Hedman)

Svårt att göra någon riktig bedömning av Holländers insats på 19 minuters spel, men han kom inte riktigt in i det. Har väl sin förklaring i att ÖIS var ganska så kraftigt tillbakapressat och bara minuten efter inhoppet satte ju Fredrik Liverstam 1-1 på en hörna. Sedan blev det inte så mycket mer boll för Filips del.

Hannes Sahlin och Richard Yarsuvat spelade för kort tid för att betygsättas

Mar 042013
 

Tidigare under vintern sade ÖIS hej då till hela fem spelare på en och samma gång. David Björkeryd, Robin Jonsson, Markus Anderberg, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff och Markus Anderberg hade gjort sitt i ÖIS. Åtminstone för den här gången. Sedan dess har Alexander Jeremejeff skrivit på för Division 1-klubben Qviding FIF där han får Bosko Orovic som huvudtränare och Valhalla IP som hemmaarena, Markus Anderberg har valt att trippa ned ett tag för att bli kvitt alla sina skadeproblem innan fotbollen tas upp igen och Robin Jonsson har ryktats till Utsiktens BK där han också har provtränat (och även spelat match mot ÖIS).

Nu vet vi vad som väntar härnäst för man nummer fyra i gänget. Det är nämligen så att David Björkeryd i dagarna har valt att skriva på för en ny klubb. Och valet föll på Superettalaget IFK Värnamo. Med andra ord blir det dubbelmöte med gamla klubben ÖIS direkt. Och som om det inte vore nog så kommer han även att möta en annan av sina tidigare klubbar, Assyriska FF, under den stundande säsongen. Stor risk för nostalgikänslor för David Björkeryd i år, alltså. Kanske kan det dämpa hemlängtan-känslorna, om några sådana nu skulle finnas.

Vad gäller hemsidor och dess uppdateringsfrekvens så finns det ett par klubbar i Superettan som så när ligger på Söderettanivå. IFK Värnamo kan möjligen vara en av dem. För trots att huvudtränare Sören Åkeby i en intervju med Fotbollstransfers.com har bekräftat övergången samt att David Björkeryd själv har publicerat en bild på sig själv iklädd Värnamo-mundering så står nyhetsflödet på klubbens hemsida tomt. Sören Åkeby, tidigare i GIF Sundsvall, säger så här om värvningen av David Björkeryd på frågan om han är klar för IFK Värnamo:

– Stämmer bra. Vi sökte en försvarsspelare med helst en vänsterfot, som kan spela både mittback och vänsterback. Jag har sett honom tidigare i Superettan och fått bra referenser. Sedan har han tränat med oss, han gjorde bra ifrån sig. David är en spännande spelare, även om han är en lite äldre spelare så är vi i behov av sådant. Han har bra teknik, bra fart och är erfaren.

För oss på Sambadefensiv så är det bara att hoppas att David Björkeryd får en lyckad sejour i Värnamo. Trots att provspelet i Brommapojkarna IF inte mynnade ut i något kontrakt så gav det säkerligen honom någonting som han kan ha nytta av i sin tid hos Sören Åkeby och hans gäng. Om inte annat kommer han att förenas med en gammal bekanting, nämligen Alexander Vrebac, som också skrev på för IFK Värnamo nyligen.

Jan 292013
 

Jonathan Lindström, Tommy Lycén, Markus Anderberg, Robin Jonsson, Alexander Jeremejeff, David Björkeryd och Johan Pettersson. Där har ni samtliga spelare som har (och kommer att) lämnat ÖIS under denna vinters Silly season. Jonathan Lindström vänder hem till moderklubben Ahlafors IF där han kommer bli en grundpelare, men för majoriteten av dem är framtiden osäker. Bland annat är David Björkeryd i Bromma för provspel med rödsvartrandiga IF Brommapojkarna där han slåss för att ersätta Augistinsson som lämnat för grannlaget i stan’.

Alexander Jeremejeff, här i ÖIS träningsdress, spelar 2013 med Qviding FIF i Söderettan

Igår fann även Alexander Jeremejeff en ny klubbadress. Nämligen den förre seriekonkurrenten Qviding FIF. I och med det är sju års rödblå tillhörighet slut. Lite tråkigt. Lite synd. Men ändå förståeligt. Hur illa det än må kännas att skeppa iväg en egen talang – en spelare från de egna leden – var det en logisk utgång. Som vi alla vet var speltiden i a-laget redan förra säsongen väldigt knapp och det fanns inte heller någonting som antydde att det skulle förändras till det bättre. Visserligen har anfallsbesättningen inte utökats alls, men i näringskedjan stod flera – kanske alla – anfallare före. Därför skulle det på sin höjd bli en del framträdanden i den omgjorda U21-serien. Utan att veta så känns det väl spontant som att det var ett ömsesidigt avskedsbeslut då Alexander själv är i den kritiska åldern där många spelare slussas bort på grund av för lite speltid och förtroende. Onekligen krävs det att man sätts på prov och utvecklas när man är i 20-årsåldern. Förhoppningsvis har Jeremejeff en större chans att få detta i Qviding FIF.

Sambadefensiv önskar självklart Alexander lycka till i sin nya klubb.

Jan 142013
 

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.

Jan 062013
 

Ja, nu när januari har tickat på i sex dagar har jag äntligen fått tid över att – något sent – dela med mig av mina nyårskarameller. Och det innefattar simpelt nog mina bästa Öisminnen från året 2012. En rolig, och förhoppningsvis intressant, sak att göra när det för en gångs skull har varit ett fotbollsår innehållande saker att blicka tillbaka på med ett leende. Det gör det hela bra mycket roligare. Konstigt vore annars. Och skall man vara lite tuff och hårdra det så har det inte heller funnits särskilt mycket positivt mellan åren 2009 och 2011. Men det är av mindre intresse för tillfället.

Jag har försökt att plocka höjdpunkter från hela året – och dessutom har jag skalat av det en smula. Har jag därför missat några toppar som ni anser givna på listan är ni fria att delge dessa i kommentarsfältet. De har varit så många så det blir svårt att rangordna dem och framförallt minnas dem alla. Men äh, sluttjôtat. Här kommer mina nyårskarameller 2012.

28 mars: Örgryte IS – Qviding FIF 7-0

Träningsmatch. På ÖIS-gården. Sedan tidigare hade ÖIS förlorat mot GAIS, Falkenbergs FF, IK Oddevold och Jönköpings Södra. Men man hade också segrat mot Husqvarna IF, Varbergs BoIS, FC Trollhättan och Norrby IF. Fyra förluster, fyra vinster. Men i den nionde matchen var det inget snack. ÖIS mötte Qviding FIF och förnedringen var total. Vi mötte en kommande seriekonkurrent och manglade dem. Totalt. Sambadefensivs Jonathan Larsson beskrev vinsten så här:

”Nu kanske ni som inte var på matchen sitter och tänker; ’hur fasen kunde ÖIS slå Qviding med 7-0?’ Ja, det är idag ett ganska simpelt svar faktiskt: Ren och skär utklassning, på varje position, i varje situation. Och så plussar man på en riktigt fin effektivitet på det. Ja, då kan det rinna iväg, så långt som till 7-0.”

Det där säger egentligen allt och den där marskvällen 2012. ÖIS var flera nummer för stort och gjorde processen kort med sin motståndare. Redan efter fem minuters spel satte utropstecknet Filip Holländer 1-0 från sin centrala mittfältsposition där han flera gånger under försäsongen huserade tillsammans med Jakob Lindström. Innan halvtidsvilan var slut hade både Oskar Wallén och Johan Pettersson (just inkommen från GAIS vid denna tidpunkt) ökat på ÖIS målskörd. Men det vackraste målet – ett mål som står sig som säsongens snyggaste i konkurrens med David Björkeryd och Sebastian Johansson – gjorde Christofer Bengtsson. Jonathan Larsson igen:

”4-0 kom i den 57:e minuten. Av Christofer Bengtsson. Och det var ett magiskt mål. Johan Pettersson lägger in en hög boll i straffområdet mot en framåtstormande Bengtsson. Bengtsson och bollen är nu ett par meter in i straffområdets högerkant (sett med ÖIS-ögon). Bengan tvekar inte en sekund utan drämmer till med vristen, och bollen får en perfekt båge över Qviding-målvakten och träffar högt upp på stolpen och dimper ner bakom mållinjen. Sanslöst avslut av Bengan, otroligt vackert. Blir tufft för övriga spelare att slå under säsongen, men jag ser med glädje fram emot den tävlingen.”

Målskyttet avslutades av Johan Petterssons andra strut, Jeremejeffs snubbelmål efter en minut på planen och Emil Karlssons viljemål efter att han löpt förbi sin försvarare i den 87:e matchminuten. En fulländad kväll på ÖIS-gården, helt enkelt. Fler sådana!

16 april: Örgryte IS – Skövde AIK 2-2

”Vad fan, är han helt från vettet?!” tänker nog många nu. ”Hur kan han ha med den 2-2-besvikelsen på denna lista?”.

Ja, det kan man kanske fråga sig. Jag minns själv att besvikelsen var stor efteråt. Drog förmodligen av en svordom eller två både under och efter matchen. Men det handlade i mångt och mycket om den totala uppladdning som fanns före. Det var positiva tongångar och man hade gått och väntat på denna måndagskväll ett bra tag. ”Nu djävlar, detta är året!”.

Och så kom starten. Matchen hann knappt börja innan ÖIS gjorde 1-0 genom Emil Karlsson. Pang igen! Innan fem minuter tickat förbi stod det 2-0 till ÖIS. Och ÖIS nye anfallare Emil Karlsson hade nätat två gånger. Där och då svävade man mer eller mindre på moln.

Vi alla minns ju att Skövde AIK både reducerade och kvitterade på kort tid i andra halvlek. Och att ÖIS inte lyckades återta ledningen trots ett stolpskott från Emil Karlsson. Men innan matchen – och i upptakten av densamma – var det total glädje. Och det kvalificerar onekligen in på denna lista.

20 maj: Utsiktens BK – Örgryte IS 0-2

Omgång sex är en annan höjdpunkt från året 2012. Utan tvekan! Ni som var där håller förmodligen med till 100 %.

1)       Solen visade upp sig från sin bästa sida trots att det bara var mitten av maj.

2)       Öisarna på plats visade onekligen sitt stöd för laget. Nytt publikrekord på Ruddalens IP – och utan att överdriva kan man säga att 95 % av de 2151 personerna på plats var av rödblå hjärtan. Växelsång mellan olika läktarsektioner på en bortamatch är inte någonting som händer varje dag. Bara på Ruddalen när ÖIS är på besök.

3)       Ytterligare en match med tidiga mål. Innan elva minuter ledde ÖIS med 2-0. Johan Hedman satte bollen i nät efter två minuter och Robin Jonsson knoppade in en frispark mot bortre stolpen i den tionde matchminuten. Och det var sannerligen en trend 2012. Att göra tidiga mål. Det hände mer eller mindre i varenda match. En av ingredienserna till en så välkokt soppa som 2012 var.

4)       Glöden i ögonen på spelarna efter att både Tommy Lycén och Hannes Sahlin fått lämna planen efter utvisningar var fantastiskt att skåda. Christofer Bengtsson var en klippa på sin högerbacksplats och David Leinar skallade undan långboll efter långboll. Men framförallt bör man lyfta fram Johan Pettersson. Så han slet. Det gjorde nästan ont i ens egen kropp att se hur ”JP” sprang. Upp och ned. Nord och syd. Spyan stod i halsen men vad gjorde det? Ingenting.

Det där var bara några punkter som ploppade upp från den där lördagen i maj. Men några av de allra mest minnesvärda. Tack för den kvällen, ÖIS.

Det var sannerligen glatt efter vinsten på Ruddalens IP. Både bland spelare och supportrar.

2 juni: IK Gauthiod – Örgryte IS 0-1

Matchen fylld av ångest. Det var en pina att ta sig igenom denna batalj på Lunnevi IP. I alla fall i stora perioder av matchen. Trots att ÖIS höll i taktpinnen. Trots att ÖIS anföll och IK Gauthiod fick försvara sig. Men ÖIS kom aldrig riktigt till fullt ut. Man försökte, försökte och försökte. Matchklockan tickade på. IK Gauthiod rensade och ÖIS erövrade bollen igen. Nya lägen dök upp men slarvades bort med usla avslut. De träffade inte ens mål. Matchklockan tickade på ytterligare. Det spreds lite av panik i Öislägret. Rädsla att inte vinna. Att inte ta tre poäng. Att inte få utdelning på sina chanser.

Och det hela höll på att sluta katastrofartat. För när ÖIS flyttade fram manskapet mer och mer och satsade allt på ett kort öppnades nya vägar för IK Gauthiod. Inför fulla läktare – ännu ett publikrekord i modern tid – höll man på att överrumpa Peter Abrahamsson i Öismålet. Och oj, vad nära det var att ÖIS fick lämna Grästorp tomhänta. Det handlade om maximal flax. Det handlade om ribbträffar och räddningar på mållinjen av Robin Jonsson. Och så handlade det om Emil Karlsson.

Matchklockan står på 90+3 och två minuter återstår innan domaren förkunnar matchens slut. Då slår ÖIS till. Jonathan Lindström, som kommit in en stund tidigare, är regissör till det fina målet. På högerkanten dribblar han vackert av sin försvarare, tar sig ned mot kortlinjen och slår bollen mot bortre delen av straffområdet. Och vem dyker där upp? Jo, Emil Karlsson, så klart. Vem annars? Trots en rätt medioker insats i övrigt från Emils sida är det han som avgör med en nick från nära håll. 1-0 till ÖIS. Tre poäng till den dåvarande serietvåan. Och det går väl inte att göra annat än att citera Sambadefensivs Felix Jonsson och hans glädjebeskrivning från matchrapporten efteråt:

”Eufori!

Över någons huvud sträcker jag mig och i samma sekund ser jag Jonathan Lindströms inlägg leta sig fram och träffa pannan på, den tidigare i matchen så utskällde, Emil Karlsson. Till skillnad från de tidigare försöken i matchen så går bollen spikrakt in i nätmaskorna denna gången och då släpper allt. Det är minut 93 i matchen och jag står för en sekund eller två och bara tittar rakt upp i himlen och skriker.

När jag sedan släpper blicken på det där lite gråa molnet ovanför mig så ser jag hur Emil Karlsson springer mot det staket som är framför läktaren. Ska han göra det nu? Ska han hoppa över till oss? Hur gör man nu? Jag har aldrig varit med om något som detta? Många frågor och inga direkta svar men jag bestämmer mig för att ta en löpning. Jag hoppar ned för dom stegen av läktaren som är kvar och springer fram mot Emil, Oskar och de andra som nu står och kramas med en mängd vuxna män och pojkar framme vid staketet. När jag kommer fram sträcker jag bara in händerna i gröten och famlar. Jag måste få tag i en spelare! Jag upplever i denna stund något som kan liknas vid en Beatleshysteri.”

24 juni: Kristianstads FF – Örgryte IS 0-3

Anledningen till att denna match finns med är det som skedde dagarna innan. Visserligen hade ÖIS segrat mot IK Sleipner med tennissiffror veckan före – men det är inte den matchen som åsyftas. Nej, istället tänker jag på träningsmatchen mot IFK Göteborg som var inknuffad att spelas mellan två seriematcher. Inte så genomtänkt tyckte jag, och många med mig. Snarare snudd på idiotiskt. Och när ÖIS dessutom åkte på storstryk med 5-0 var det få som kunde glädjas över denna idé.

Jag själv var rädd att detta skall rubba det som ÖIS hade byggt upp i Söderettan. Att denna storförlust skulle ge spelarna hängiga huvuden och ett visst brustet självförtroende. Träningsmatch hävdar många, det spelar inte in. Men jag tror inte att det är så enkelt. Förlust som förlust. Speciellt då man förlorar med stora siffror och det mot en stadskonkurrent. Jag tyckte att det var allt annat än en bra uppladdning inför resan ned till Kristianstad.

Men där motbevisade ÖIS mig grovt. På en helt otroligt vattensjuk plan lirade ÖIS hem matchen utan problem – och det trots att Hannes Sahlin utgick med skada redan i halvtid. Men då var det redan klart. Måltavlan visade 0-3 och en säker tremålsledning. Målen hade Oskar Wallén (2) och Emil Karlsson stått för.

För mig var detta ett oerhört styrkebesked. ÖIS lät ingenting tynga ned dem. Ingenting. Det var Superettan som gällde. Superettan eller inget. Och vi alla vet ju var det slutade…

3 september: Örgryte IS – Lunds BK 2-0

Från omgång två till omgång elva hade Lunds BK haft hand om den översta platsen i Söderettatabellen – med bland andra ÖIS tätt i bakhasorna. När omgång tolv var spelad var det ombytta roller. ÖIS överst i serien och Lunds BK på den jagande positionen. ÖIS på 28 poäng. Lunds BK på 27. Ett poängavstånd som hade ökat till fyra poäng lagom till omgång 18 när dessa två lag skulle drabbas samman på Gamla Ullevi för en andra gång. Vid Öisseger skulle avståndet stiga till sju poäng. Vid Lundseger skulle avståndet minska och endast ligga på en pinne. Det låg, med andra ord, en enorm prestige i luften inför denna match.

Men ännu en gång visade sig ÖIS från sin starka sida. Det var emellertid inget skönspel på något av laget. Det var snarare en riktig ”Championshipmatch”. Det smällde överallt. Till höger och vänster. Skadorna hängde i luften. Och då fanns inte ÖIS kanske tuffaste spelare på planen. Nej, Sebastian Johansson var inte helt kvitt sin skada i låret och satt därför på bänken varpå han hoppade in i slutskedet och spelade fram till det avgörande 2-0-målet signerat den då 17-årige Henrik Carlsson. Ett lysande mål! Efter att Sebban blivit fälld och lekt döda svanen reste han sig snabbt upp och satte igång spelet innan försvararna hunnit mobilisera sig. I luckan sprang Emil Karlsson som spelade bollen diagonalt till en fristående Henrik Carlsson. Öppet mål. 2-0. Vild glädje och en Henrik Carlsson glidandes på knä framför hemmasupportrarna. Det var ett minne att ta med sig, det.

Sju pinnars ledning i toppen. Sju återstående omgångar. Där och då luktade det Superettan lång, lång väg.

25 september: Örgryte IS – Utsiktens BK 5-1

Gratismatch för alla Öisare. Sponsorer stod för inträdet. Storpublik – hela 5442 åskådare hade tagit sig till Gamla Ullevi. Succé redan där. Över en miljon rakt in på ÖIS konto. Fantastiskt!

Men även matchen var fantastisk. 5-1-vinst. Inramningen likaså. Det fanns inget mer att begära, helt enkelt. Allt gick som det skulle och Utsiktens BK fick sig ännu en lektion i hur fotboll skall spelas. Och i hur man gör mål på sina chanser. Ändå var inte ÖIS i toppnivå. Åtminstone inte om man får tro en ur tränartrojkan. Men: det räckte. Det räckte utan bekymmer. Sambadefensivs Tomas Levin ställde följande påstående och fick följande svar av assisterande tränare Jonas Karlén efter matchen:

Det blev en ny storseger för ÖIS.

- Framför allt är det en bra inramning. Mycket folk som är här trots vädret och det blir en härlig stämning. Inledningen var jämn, Utsikten visade bra attityd och  kom upp i en del farliga lägen, när vi inte var riktigt skärpta. När vi får våra mål (och det är bra mål), så kan vi ta över matchen och vinna ganska enkelt. Vi hade lite problem att behålla bollen, vi slog bort den onödigt en del gånger och spelet blev lite böljande under första. Efter paus slarvade vi lite, vi höll inte disciplinen på det sättet som vi vill, men sett till hela matchen är det bra att vinna med 5-1.”

1 oktober: Norrby IF – Örgryte IS 0-3

I omgången efter 5-1-viktorian över Utsikens BK var det dags att ta sig ann Norrby IF från Borås med bland andra Pontus Otterstedt i laguppställningen. Ett Norrby IF att se upp för sin tabellplacering till trots. För underlaget på Borås Arena var onekligen någonting som ÖIS inte var vana vid. Det blottades rejält i den första halvleken. Bollen flöt som på vatten och ÖIS fick inte tag i bollen ordentligt – trots att man hade en del målchanser ändå. Bland annat var Emil Karlsson framme och skapade oreda utan att få bollen i mål.

Till den andra halvleken förbättrades allt. Spelet, och supportrarna därtill. För att vara Division Ett skapades en mäktig ljudkuliss bland läktarsektionerna. Och en starkt bidragande orsak till det var målen. De tre mål som ÖIS lyckades smälla dit sista 45. Det handlade om någon sorts islossning efter det att Emil Karlsson tajmat ett inlägg perfekt och tryckt dit bollen bredvid målvakten. För efter det ramlade alltså ytterligare två bollar in. I ett av fallen är det bara att tacka burväktaren i Norrby. Det måste slagit slint totalt. För han gav bokstavligen bort bollen vilket bäddade för Öismål. Men vad gör vi? Vi tackar och tar emot. Ödmjuka som vi är.

Efteråt sjöng supportrarna fem mycket sanna ord: Så skönt å’ va’ Öisare!

20 oktober: Örgryte IS – Karlstad BK

Med facit i hand blev detta ÖIS näst sista match i Söderettan. Förhoppningsvis någonsin. Men det blev också en av de mest underbara Öismatcherna i Söderettan. Förmodligen den mest underbara och det självklart på grund av det säkrade Superettankontraktet. Det går inte att undgå. Det skall inte undgås. Och det är bara att gratulera alla de 3000 som befann sig på Gamla Ullevi och som fick vara med om den gåshud som spred sig från topp till tå när speakern förkunnade att Oddevold inte gjort vad som krävdes för att hålla liv i jakten. Allt detta i den 43:e matchminuten, dessutom. Det var snudd på surrealistiskt. Att inte spela hem det själva.

Just från själva matchen finns det inte särskilt många minnen kvar. Långt ned bland arkiven i datorn finns mina anteckningar från matchen – men det känns totalt ointressant. Och därför var väl andra halvlek något av transportsträcka också. Inget av lagen brydde sig nämnvärt. ÖIS var klara för avancemang och Karlstad BK hade å sin sida faktiskt säkrat sitt kontrakt i Söderettan. Win-win. Alla glada, alla nöjda.

Det firande som sedermera fick avsluta kvällen var ett stort prick över i och en starkt bidragande orsak till att den 20 oktober alltid kommer vara ett datum att minnas.

Nov 022012
 

Efter varje Division Ett-säsong tas ett lag från vardera serie ut där de så kallade ”Morgondagens stjärnor” hamnar. Den ramen innefattar  denna säsong samtliga spelare i serien som är födda år 1993 eller senare. Lagen kommer att mötas på Swedbank Arena i Västerås den 18 november. I det södra laget återfinns två Öisare – Jakob Lindström samt Filip Holländer.

Om cirka två veckor – närmare bestämt den 18 november – kommer en lite speciell match gå av stapeln i Västerås. Då är det nämligen dags för den årliga Morgondagens stjärnor-bataljen där spelare från Division Etts serier gör upp om vilken serie som har de bästa ungtupparna. Under förra säsongens upplaga fanns två Öisare med – Jakob Lindström som tillslut även vann priset som seriens bästa yngling men även Pontus Otterstedt. Till den här säsongen är Jakob Lindström föga förvånande med ännu en gång men i Otterstedts ställe kommer Filip Holländer att kliva in.

Inför matchen har det blänkats en del kring en telefonapplikation där man som supporter hade möjligheten att nominera en spelare som man tycker förtjänar en plats. Totalt fyra spelare (två från varje serie) röstades fram och en av dem var Filip Holländer (övriga är David Yarar, Väsby United, Simon Johansson, Västerås, Nikola Ladan, Qviding FIF). Ett rejält kvitto på att han har gjort det bra under säsongen!

Nu återstår det bara att önska Jakob och Filip lycka till. Det vore inte helt fel att åter bära hem segern till Göteborg – och varför inte av Holländer denna gång?

Så här ser det södra lagets fullständiga uppställning ut:

Tränare
Jesper Ljung, FC Trollhättan
Rickard Söderberg, Skövde AIK

Målvakt
Martin Herlin, Skövde AIK

Utespelare
Elon Keymer, Skövde AIK
Alfons Keymer, Skövde AIK
Andreas Uusitalo, Skövde AIK
Bilos Yonakhir, Skövde AIK
Fisnik Mexhiqi, Skövde AIK
Stefan Zarkovic, Karlstad BK
Jakob Eriksson, Karlstad BK
Agon Beqiri, FC Trollhättan
Pontus Johansson, FC Trollhättan
Jakob Lindström, Örgryte IS
Filip Holländer, Örgryte IS
Saman Ghoddos, Limhamn Bunkeflo
Jesper Modig, Limhamn Bunkeflo
Pelle Ödlund, IK Gauthiod
Nikola Ladan, Qviding FIF
Erik Berthagen, Utsiktens BK

Nov 012012
 

Då och då under denna säsong (närmare bestämt elva gånger) har vi publicerat spelarbetyg efter matcherna. Det har risats och det har rosats. Det har varit delade meningar och det har varit gnäbb och tjafs kring varför han inte fick det och varför han bara fick så. Som vi så många gånger också försökte medla fram är inte sifferbetyget vid varje betygssättning det viktiga utan snarare – eller framförallt – den efterföljande texten där bedömningen kommer till sin rätt. Men nu, efter säsongen, kan man faktiskt använda siffran i fråga till att kora en spelarbetygsvinnare.

Vi kan väl redan nu göra det klart för samtliga. Dessa betyg och dess totala vinnare behöver nödvändigtvis inte ha någonting att göra med vem eller vilka som vi generellt sett över hela säsongen tycker har skött sig bäst. Det därför att betygen endast har satts vid elva av 26 tillfällen. Det kan därför bli en aning missvisande även om det i vissa fall faktiskt ger en relativt bra bild över hur spelaren eller spelarna i fråga faktiskt har presterat. Vi väljer därför att kalla det spelarbetygsvinnaren och ingenting annat. Så har vi gjort det klart redan från scratch. Vidare kan vi också för sakens skull (vi tror faktiskt att ni hade fattat ändå – Öisare är ju generellt sett klipska som få!), men självklart är det snittbetyget som räknas för att göra det hela så rättvist som möjligt. Men nog om det, för här kommer resultatet.

Dessa elva matcher har det satts spelarbetyg på den här Söderettansäsongen:

21/4: Omgång 2: Karlstad BK – Örgryte IS
29/4: Omgång 3: Örgryte IS – Limhamn Bunkeflo
30/6: Omgång 12: Örgryte IS – IK Oddevold
8/7: Omgång 13: Qviding FIF – Örgryte IS
15/7: Omgång 14: Örgryte IS – Qviding FIF
13/8: Omgång 15: IK Oddevold – Örgryte IS
22/8: Omgång 16: Örgryte IS – Kristianstads FF
26/8: Omgång 17: IK Sleipner – Örgryte IS
3/9: Omgång 18: Örgryte IS – Lunds BK
8/9: Omgång 19: Örgryte IS – IK Gauthiod
17/9: Omgång 20: FC Trollhättan – Örgryte IS

Och dessa tre herrar har över dessa elva matcher fått bäst snittbetyg:

  1. Filip Holländer med 3,16 i snittbetyg (totalt 11 matcher)
  2. Sebastian Johansson med 3,14 i snittbetyg (totalt 7 matcher)
  3. Joakim Hall med 3,12 i snittbetyg (totalt 5 matcher)

Redan här kan man ju faktiskt ställa sig frågandes till hur sjutton vi har satt våra betyg. Inget illa ment men Joakim Hall hade nog inte fått en bronspeng om Sambadefensiv hade fått sätta helsäsongsbetyg på samtliga spelare även om han helt klart har skött sig OK och kanske mer därtill. Men nej, så långt hade vi nog inte gått. Men nu är det som det är och det är ingenting att göra åt. Och som tidigare nämnt. Det här handlar faktiskt inte om hela säsongen. Det här handlar om spelarbetygen. Och bevisligen har Joakim Hall stått ut under sina fem framträdanden! Det får man ändå ge honom. Gött jobbat! Well done!

Tätt bakom topptrion skuggar bland andra Peter Abrahamsson, Robin Jonsson och Hannes Sahlin. Faktum är att endast Peter Abrahamsson och Robin Jonsson var de två som utöver de tre första nådde över en slutsiffra över tre. Men även David Leinar och Jakob Lindström var nära. Men det räckte inte hela vägen fram.

Lägg gärna märke till antalet matcher de har spelat (av de spelarbetygsatta matcherna, förstås) för det kan ha ett finger med i spelet. Det bör ju trots allt ha en viss aspekt med i det hela. Åtminstone visar det på bredd och kontinuitet. Att spelaren i fråga kan hålla en jämn och bra nivå över flera matcher. Något som till exempel Peter Abrahamsson bevisligen kan. När ni har gjort det så kan ni få beskåda den så väl kämpande men ack så förlorande delen av laget och vad de fick för snittpoäng.

  1. Peter Abrahamsson med 3,09 i snittbetyg (totalt 9 matcher)
  2. Robin Jonsson med 3,07 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  3. Hannes Sahlin med 2,95 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  4. David Leinar med 2,9 i snitbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  5. Jakob Lindström med 2,85 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  6. Richard Yarsuvat med 2,8 i snittbetyg (totalt 5 matcher spelade)
  7. Tommy Lycén med 2,68 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  8. Oskar Wallén med 2,5 i snittbetyg (totalt 11 matcher spelade)*
  9. Fredrik Andersson med 2,5 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)
  10. Johan Hedman med 2,35 i snittbetyg (totalt 8 matcher spelade)
  11. Johan Pettersson med 2,33 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)**
  12. Henrik Carlsson med 2,33 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  13. Emil Karlsson med 2,32 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  14. Markus Anderberg med 2,31 i snittbetyg (totalt 7 matcher spelade)
  15. Pontus Otterstedt med 2,25 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  16. David Björkeryd med 2,21 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  17. Christofer Bengtsson med 2,16 i snittbetyg (totalt 4 matcher spelade)
  18. Jonathan Lindström med 1 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)

Där har vi dem. Allihop. Uppspaltade och bedömda. Och det var sannerligen några skrällar. Dumstrut på på Sambadefensiv? Kanske. Vi vet inte. Men det är i alla fall så här det ser ut. Men glöm inte: hade vi gjort en helsäsongsbedömning hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.

* Oskar Wallén hamnar före Fredrik Andersson på grund av fler spelade matcher
** Johan Pettersson hamnar före Henrik Carlsson på grund av fler spelade matcher

***

Nu är det dags för er att tycka till och agera! Ge oss gärna er lista över vilka spelare ni tycker har varit bäst under säsongen. Låt debatten och åsikterna flöda!

Okt 272012
 

Så där. Då kan vi även skriva in säsongen 2012 i historieböckerna. En säsong som man i framtiden kan se tillbaka på med ett leende. ”Det var då ÖIS tog klivet tillbaka mot det riktiga finrummet.” Ja, än är vi ju inte där – Allsvenskan är fortfarande långt borta – men i dag kan man i alla fall känna att en viss möjlighet att nå tillbaka finns. Och den behöver inte vara omöjlig. Men självklart vet vi inte hur kommande säsonger kommer arta sig. Bra eller anus? Kommer ÖIS fortsätta på den inslagna vägen med positiva tongångar och en styrelse som jobbar med små medel? Eller trillar vi rakt ned i samma fälla igen? Det går inte att svara på. Men låt oss för all del hoppas att det blir det första alternativet.

När ÖIS idag tog bussen mot Skövde var det förmodligen med en aning speciell känsla inombords. Man skulle spela av säsongen på ett snyggt sätt. Knyta ihop säcken helt enkelt. Ge åtminstone en liten valuta för de Öisare som valt att spendera sin lediga lördag åt att studera något vad som näst intill kan liknas vid en träningsmatch. Skövde AIK hade sin mittplacering och kunde knappast gå in till match med alltför stor tändning – och ÖIS hade haft sin urladdning förra veckan när man säkrade sitt avancemang till en högre serie.

Och det syntes väl ganska så väl att lagen mest var där för att spela av det. Visserligen hade matchen sina stunder – det blixtrade till då och då – men överlag var det en match med lågt bolltempo och mycket felpassningar. Gräsmattan å sin sida spelade säkert en roll i det också. För den såg sannerligen inte bra ut. Djup, sunkig och ojämn. Precis så som man verkligen inte vill att en gräsplan skall se ut.

ÖIS ställde upp med följande, något reservbetonade, startelva:

Peter Abrahamsson

Christofer Bengtsson  David Leinar  Hannes Sahlin  David Björkeryd

Johan Hedman  Jakob Lindström Filip Holländer Jonathan Lindström

Henrik Carlsson Emil Karlsson

(Fredrik Andersson, Richard Yarsuvat, Oskar Wallén, Sebastian Johansson, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff)

För att vara en betydelselös match får man väl ändå säga att startelvan såg relativt stark ut. Backlinjen var så bra komponerad som den kunde med Robin Jonsson indisponibel och innermittfältet är starkt även utan Sebastian Johanssons medverkan. De största utropstecknen är att Jonathan Lindström erhölls en startplats på kanten samt att Henrik Carlsson fick äran att spela med ”hemmasonen” Emil Karlsson från start i anfallet. Och det var dessa två anfallare som ordnade det första målet. Men innan dess hade Emil Karlsson själv, på egen hand, först stått för en fin soloprestation innan han avslutat det hela med ett mindre kvalitativt skott.

I den 16:e matchminuten satte så Emil Karlsson en perfekt avvägd djupledsboll på Henrik Carlsson längs vänsterkanten. Samtidigt som backlinjen vädjande vinkade ut mot linjedomaren satte Carlsson fart mot motståndarmålet. Och trots att bollen studsade till just innan han skulle avsluta så fick han till en bra träff med bredsidan. Bollen gick mot det bortre hörnet där Emil Karlsson helt plötsligt kom framrusande. För att säkerställa att bollen skulle gå in – vilket den förmodligen hade gjort ändå – så dunkade Emil in den i det öppna målet. En drömstart!

Mycket mer än så skapades inte i den första halvleken. Kanske fanns det för lite vilja generellt sett. Kanske betydde inte matchen tillräckligt mycket. Kanske hade spelarna tankarna i helt andra banor. För det brann inte på samma sätt som det vanligtvis gör. Logiskt nog. Konstigt vore det annars. Konstigt som fan.

Men en chans till skulle ÖIS trots allt vaska fram och då var det Emil Karlsson som var framme ännu en gång. Efter ett vackert förbarbete signerat Jonathan Lindström, som verkligen var en positiv injektion med sina utmaningar och löpningar i den första halvleken, mötte Emil bollen med bannan från en helt fristående position i det offensiva straffområdet. Förmodligen framför en målbur där han har gjort oerhört många mål under sina år som spelare i klubben. Men den här gången gick han bet. För nicken gick rakt på Kalijundzic.

Den andra halvleken var desto målrikare. De facto var det två vitt skilda världar vad gäller målchanser. Helt plötsligt, speciellt i början av halvleken, radades chanserna upp. David Björkeryd och Jonathan Lindström trixade sig på ett vackert vis fram på vänsterkanten, den nyinkomne Alexander Jeremejeff fick några lägen ensam med Kalijundzic och framförallt fick Peter Abrahamsson verkligen bekänna färg när Skövde AIK ställde om snabbt och inte fick mindre än två frilägen. Men där stod han, Peter Abrahamsson. Där stod han i vägen för samtliga skott på ett imponerade sätt.

Någonstans där dog också matchen ut. Från ingenstans blev det helt plötsligt stopp totalt. Hans Prytz bytte in Oskar Wallén för att få fart på grejerna. Men inte ens det hjälpte. Det blev nästan ännu tempofattigare och tröttare spel därefter (utan att på något sätt antyda att det var Walléns fel). Det togs några varningar runt mittplan. Ungefär så. Inget mer.

När domaren blåste av matchen och således också säsongen inkasserades årets tre sista poäng. Det innebar 18:e segern på 26 försök. Ett enastående facit! ÖIS är helt enkelt för bra för den här serien. Så är det bara. Och i och med vinsten idag seglade ÖIS upp på 61 poäng totalt. Även det ett enastående facit. Ett så enastående facit att det till och med är det bästa hittills sedan Division Etts system gjordes om inför säsongen 2006 (tidigare rekordet innehölls av Degerfors samt Qviding, 60 poäng vardera). Ett helt OK avsked om ni frågar mig!

Nu tar Sambadefensiv också säsongsuppehåll och laddar upp inför 2013 och allt vad det innebär men håll utkik på sajten för vår ambition är att fortsatt göda er med de Öisnyheter som går att finna även under vinterhalvåret. Nu börjar ju trots allt den löjliga säsongen. Vi vill även passa på att tacka er för att ni läser – och för ert engagemang. Det är ett nöje.