Det har pratats om den länge men nu är den äntligen här. Intervjun med sportchef Kent Carlzon. Förhoppningvis reder den ut lite saker för er och mig.

När jag ringer upp Kent frågar han direkt hur lång tid intervjun kan tänkas ta. Han ska snart in i ett möte och perioden han just nu är inne i är en av de mest hektiskta perioderna en sportchef kan uppleva. Beslut ska fattas snabbt och samtidigt vara väl genomtänkta. Varenda krona ska vändas på i en klubb med ÖIS skrala ekonomi och det är där vi hamnar omgående. När jag frågar om hur situationen med Christofer Bengtsson är.

- Christofer och jag har haft samtal och det är en situation där vi ännu inte kunnat tillmötesgå hans ekonomiska krav. Vi har en mycket begränsad ekonomi och måste prioritera. Just nu ligger fokus på att hitta en främst en anfallare och även en mittfältare, det är där vår fokus ligger just nu.

 

Så vi kan räkna bort Bengtsson?

Nej det ska vi inte. Vi ska sitta ned igen efter helgerna med Christofer.

Jag frågar också om Emil Karlsson och där bekräftar Kent det vi redan varit inne på ganska många gånger.

- Vi har kommit överens med Emil om att han inte ska fortsätta med klubben och det är på Emils initiativ.

Många är nöjda med kontraktsförlängningarna så här långt. Att man exempelvis lyckades förlänga avtalet med George Mourad är många väldigt nöjda med. Hur ser hans avtal ut?

- Som du kanske förstår så kan jag inte gå in i detalj på hur olika avtal ser ut men det finns externa företag som går in och hjälper till. Det gäller flera spelare i truppen. Fredrik Andersson har ett liknande avtal och det är så vi måste jobba. Vi får jaga lösningar som dessa varje dag. För det säger ju sig själv att vi inte kan plocka hit en spelare från Västerås hit utan en sådan lösning.

Du säger att ni letar anfallare och mittfältare. Vad är det för typ av mittfältare ni söker?

- Många pratar om att vi ska ha en defensiv mittfältare. Men om man säger defensiv mittfältare vad menar man då?

En rutinerad Sebastian Johansson-typ är väl det jag tänker på.

- Jo, men vi har ambitionen att föra matcherna. Det kanske kan låta naivt men det är så vi tänker. Därför söker vi i hellre efter lite kraft och fart. Vi tror att vi kommer att föra matcherna och då behöver vi spelare som kan sätta fart och hjälpa till i omställningar. Det är så vi tänker. Vi ersätter hellre Emil än Sebastian om vi säger så.

En kvick ytter är vad ni söker med andra ord?

- Ja så kan man beskriva det.

Det är tydligt att Kent har hängt med i diskussionerna som gått om vilken typ av spelare som behövs på mittfältet. Många har pratat om behovet av att få in en defensiv kraft på mittfältet. Kent vill dock gå en annan väg. Spelaren man söker behöver dock inte finnas nästgårds.

- Vi tittar över hela världen.

Okej, har ni scouter ute eller är det genom agenter?

- Både och kan man säga. Jag har ju själv varit i agentbranchen och jobbat på olika ställen så vi har koll på en marknaden. Men som sagt måste man hela tiden kolla på ekonomiska lösningar för att  kunna plocka in spelare utomlands som matchar våra krav.

Det har dock funnits en spelare klubben haft på sin radar som för några dagar sedan som opererar i den roll på innermittfältet som Kent poängterade att man i första hand inte letar efter spelare. Jonas Bjurström blev för några dagar sedan klar för FC Trollhättan och i slutändan var det inte speciellt nära att bli rödblått.

- Vi har gjort en bedömning med Jonas Bjurström. Han har varit på anställningsintervju med jobb som vi har erbjudit honom vid sidan av fotbollen. Jobb som han inte varit så nöjd med. Men han har också en historik där han förra året spelade en match för att sedan träna rehab i två. Så vi gjorde bedömningen att för skadebenägen för att vi ska våga lägga pengar på en sådan spelare. Det är den bedömningen vi har gjort.

När beräknar ni att truppen är spikad?

- Till stora delar vill vi ha den klar tills den sjunde (Träningsstart reds. anm.) men vi kommer förmodligen hålla en plats öppen efter det. Kanske två.

Har ni några namn på gång?

- Vi jobbar mycket på anfallare och vi har ett namn som vi diskuterar med.

Ett rutinerat namn?

- Ja, men inte allsvenskt.

Så var intervjun över. Kent har bråttom till det där mötet. Kanske sitter en ny Pavel Zavadil i rummet, kanske en Iheb Hamzeh. Eller så är det nått helt annat.

 

Det är fortfarande ganska så svårt att ta in vad som egentligen skedde på Valhalla IP i går. Att ÖIS skulle spöa AIK med 4-1 fanns inte på världskartan. Det var, som jag skrev i spelarbetygsartikeln, en surrealistisk känsla. Knappt så att man tror det är sant. ÖIS förnedrade en av allsvenskans giganter. Hör själva på hur det låter. Och det med en trupp med en snittålder under 22 år. Dessutom framför mer än 400 000 tv-tittare. Snacka om att välja rätt tillfälle att överraska, skrälla och spela en glad, attraktiv och framför allt effektiv fotboll.

Först och främst så måste anfallet hyllas. Oskar Wallén och Emil Karlsson var så bra som de bara kan vara. De fick Daniel Majstorovic och Per Karlsson att se ut som knattespelare. För att inte tala om Robert Åhman-Persson som inte vann en enda duell mot Emil Karlsson på hela matchen. Någonting som ÖIS och Emil Karlsson märkte väldigt snabbt. Därför spelade de också bollen på den ytan gång efter annan. Ett sådant framgångsrecept! De hade inte en chans att följa i Karlssons löphastighet när bollen korsade hans väg. De hade inte en suck. Inte någon av dem. Och när Emil Karlssons första-touch för dagen dessutom satt där den skulle så var det ett dödligt vapen för ÖIS. Ja, med lite bättre precision så hade Emil Karlsson gjorde minst en balja till. Kanske två.

Även ÖIS mittfält var snudd på fläckfritt. För varje match som passerar som Johan Lundgren och Jakob Lindström spelar tillsammans så börjar de bygga upp ett samspel mer och mer. Ett väldigt effektivt sådant, dessutom. Och trots deras unga ålder och brist på rutin mot hårt och tufft motstånd överglänste de AIK:s motsvarighet. Celso Borges och Ibrahim Moro förlorade mittfältskampen ganska så klart. Kanske berodde det på bristande aktivitet eller inställning, kanske berodde det helt enkelt på att ÖIS innermittfält var bättre. Det är svårt att sia om – men när ÖIS har både Lundgren och Lindström tillgängliga så kommer gapet efter Sebastian Johansson inte bli så stort. Det börjar mer och mer gå upp för mig att manskapet vi har till förfogande i dag kan göra stordåd de också.

Tyvärr, och det kommer att ske, är vi lite för tunna på mitten när skador alt. avstängningar inträffar. Då finns det i stort sett bara Filip Holländer som kan ersätta. När vi dessutom av erfarenhet vet att Jakob Lindström har en vana att dra på sig en stor mängd varningar så vet vi också att han kommer få spendera en hel del tid på läktarplats. Och det är någonting som skrämmer mig. Det finns i dagsläget inte riktigt kvalitet nog att fylla en sådan lucka. Där har ÖIS ett mindre problem. Antingen måste Filip Holländer steppa upp sig och verkligen bli en man att lita på, eller så får vi se om huset. Men det är ju å andra sidan det sista vi vill göra med den ekonomiska sits vi är i.

Det får helt enkelt bära eller brista!

Vad gäller ÖIS och dess målvaktsuppsättning så tåls det att upprepas: där har ÖIS none of a problem. Det finns absolut ingenting att oroa sig för vad gäller målvaktsposten den kommande säsongen. Det är en sak som är säker. Peter Abrahamsson växer mer och mer ut till att bli ett monster – och räddningarna han gjorde igår när AIK då och då kom igenom vittnar om kvalitet. Så är det bara. Peter Abrahamsson var på tok för bra för Söderettan och i Superettan kommer han att ligga i nivå med de allra bästa (Johannes Hopf i Hammarby, bl.a.). Under tidigare säsonger har det varit luftspelet som har varit Abrahamssons svaghet – och det är det väl visserligen fortfarande – men det blir bättre och bättre för var match som går. Jag vågar mig se mer pondus än förr. När vi dessutom kan dra fram en ersättare av Fredrik Anderssons kaliber, ja – då finns det andra saker att oroa sig om.

För mig råder det inga tvivel kring vem som skall spela högerback framöver. Där är Christofer Bengtsson mitt primära alternativ. Tobias Bratt må vara en framtidsman och allt det där, men Bengtsson kommer visa sig oerhört nyttig med sin spelstil och sitt kunnande. Han finns där när det blåser kallt. Och tabbar han sig så revanscherar han sig gärna med att kasta sig med huvudet före in i nästa situation. Det är exakt så som alla spelare bör agera. Sätta exempel för sina medspelare. Gå i bräschen, helt enkelt. ”Så här långt är jag beredd att gå för att nå framgång, hänger ni på?”.

Däremot är jag inte riktigt lika förtjust i Jonathan Azulay på ytterbacksplatserna. Nej, han gör sig bäst i mitten. Skall han spela så är det där han skall göra det. Visst, han kan säkerligen spela upp sig och komma in även i en ytterbacksroll  – men där finns både Joakim Hall som bör få fler chanser, men framför allt Hannes Sahlin. Jag ser inte riktigt anledningen till att envisas med mittbackar på kanterna när det finns spelare som är klippta och skurna för just de positionerna.

Nu är det väl på sin plats att avsluta detta hyllningsinlägg med att komma ned på jorden lite. Än har vi inte vunnit VM-guld, än mindre har vi hållit oss kvar i Superettan. Spelet bådar gott – det gör det – men vi skall inte förblinda oss helt. Det gäller att se nyktert på saker och ting. Fortfarande bör målet vara att hålla sig kvar i Superettan. Det är på den nivån det bör ligga där allt ovan är en stor bonus. Vi kommer att ha motgångar vad det lider, och då måste vi kunna tackla dem på ett bra sätt. Då måste vi som supportrar ha tålamod. Vi måste kunna inse att vi är begränsade till ålder och till ekonomi. Det dummaste vi kan göra i dagsläget är att springa i väg i fantasin om att vi är ett lag för toppen av Superettan (likt en del journalister redan har gjort). Gå inte på deras snack. Gå in till säsongen med ganska så lågt ställda förväntningar, det är vad vi bör göra. För det är att se till verkligheten.

 

Ja, så var det klart var Sebastian Johansson kommer att spela fotboll under den kommande säsongen. Och som medgett under presskonferensen som hölls i samband med att man offentliggjorde att tiden i ÖIS var slut så föll valet på en klubb längre ned i seriesystemet än Superettan. Nämligen Janne Carlssons nya klubb Utsiktens BK. Sebastian Johansson kommer alltså fortsatt att spela i Division 1 Södra – och denna gång med ett annat lag som har siktet inställt på toppen av tabellen.

Vad som däremot kvarstår är Sebastian Johanssons livspussel. Skälet till att han valde att bryta sitt samarbete med ÖIS. I dagsläget säger sig Utsiktens BK:s sportchef inte veta hur mycket tid som Sebastian Johansson kommer att ha tid att lägga på sitt fotbollsspelande hos Utsiken. Visserligen är det en ganska så stor skillnad i resdagar och restimmar om man jämför Superettan och Division 1 Södra – men Sebastian Johansson fick nyligen ett nytt jobb som banktjänsteman vilket kommer att ta upp en ganska så stor del av dygnets timmar.

- Vi vet i dagsläget inte hur mycket träning och spel hans [Sebastian Johanssons] nya arbete och familj kommer att möjliggöra. Det kommer förhoppningsvis att klarna framöver, säger Utsikens sporthef till deras officiella hemsida.

Det känns väl i och med detta som att Sebastian Johansson har gjort sina sista minuter i ÖIS-tröjan. Det var snack om öppenhjärtighet och att ÖIS sportchef Kent Carlzon skulle kunna tänka sig att ta en diskussion om en eventuell comeback när stressen lagt sig lite grand och då fotbollsspelandet åter skulle kunna ta en liten större del av Sebastians liv. Men så lär det förmodligen inte bli. Med ett nytt jobb i näven och därtill ett påskrivet kontrakt med Utsiktens BK känns det som att Sebastian Johansson kan känna sig ganska så tillfreds. Han är trots allt till åren och fotbollen tar om möjligt ett litet steg åt sidan i prioriteringslistan. Vi vill därför passa på att tacka Sebastian för insatserna i ÖIS. Man minns 4-1-målet på Kalmar, men man minns framför allt kämparglöden på ÖIS mittfält. En krydda som kan och kommer att bli saknad.

 

Något av det roligaste som finns måste vara att diskutera startelvor. Varför borde han starta, varför är inte han tillräckligt bra och varför kommer han att utvecklas om han får spela med honom, etc. Ni känner igen det. Åsikterna går ofta isär och debatten går på högvarv efter bara någon minut. Man har sin egen filosofi och man har sina egna favoriter. Och det är just det som gör det hela så intressant. Det faktum att man allt som oftast har helt olika syn på saker och ting.

ÖIS har nu avverkat fyra träningsmatcher (BK Häcken 1-1, Utsiktens BK 3-1, GAIS 1-0 samt Falkenbergs FF 1-3) och som bekant är det endast en återstånde. Derby nummer två står just bakom dörren och man skulle ljuga om man sade att man inte ser fram emot detta. Men i och med att ÖIS redan har spelat fyra matcher och att detta är det sista provet innan Syrianska FC gästar oss i Svenska Cupen så är det slut på ”låta alla spela och visa upp sig”-mantrat. Nu är det andra bullar. Nu skall de bästa ställas från start. Dem som Hans Prytz tror mest på. De elva som han känner att han vill satsa på och spela samman innan tävlingsmatcherna tar sin start. Och just därför är det också dags för mig att dra på mig Prytz ÖIS-kostym, hoppa i hans skor och presentera den startelva som jag vill se mot IFK Göteborg imorgon.

Målvakt

Peter Abrahamsson

Det behövs väl egentligen ingen större motivering till detta val. Jag tror och antar att i stort sett alla är med mig. Peter Abrahamsson kommer att vara uttalad förstemålvakt denna säsong. Inget snack om den saken. Så är det bara. Därför skall han också stå morgondagens derby. Fick välbehövlig vila i tisdags mot Falkenbergs FF, dessutom. Han spikar igen!

Backlinje

Christofer Bengtsson – David Leinar – Jonathan Azulay – Hannes Sahlin

Till höger väljer jag Christofer Bengtsson istället för Tobias Bratt. Vi får mer rutin, helt enkelt. Och jag är en sucker för Bildsköne Bengtsson, så är det bara. I mitt tycke är han snudd på ovärderlig med sitt engagemang och sitt verbala jag. Det finns ingen i ÖIS som ens är i närheten av det vilket man slås av gång på gång när han är utanför planen. Det finns ingen som pratar. Ingen som tar kommandot. Och så står tränarna och trycker på vikten av att vara tydlig, att hjälpa sina medspelare på olika sätt, ett av dem via prat, före och efter matcherna. Han har haft sina up n’ downs under vintern här men för mig är han ändå förstavalet till en början. Dock med en vilt krigande Tobias Bratt i hälarna!

Mittförsvaret må jag erkänna var ganska så svårt att plocka ut. David Leinar och Adam Rosén, David Leinar och Jonathan Azulay eller Adam Rosén och Jonathan Azulay? Det fanns tre olika tänkbara konstellationer. Mitt val föll på David Leinar och Jonathan Azulay. Med det får vi kombinerat huvudspel och pondus med en helt OK uppspelsfot och dessutom lite mer snabbhet. Tyvärr var Adam Roséns Falkenbergsmatch en rejäl plump i protokollet och det är en stor faktor till att han sitter på bänken i min startelva. Hans Prytz skulle dock kunna välja i stort sett vilken duo som helst. Det är otroligt jämnt mellan dessa tre herrar.

Hannes Sahlin å sin sida har haft en jobbig försäsong hittills. Det har inte riktigt klaffat i någon av matcherna. Möjligen är han lite nedtränad och seg. Det vet vi inte, men vi vet dock att han var väldigt bra under stora delar av 2012 och att han förmodligen kommer stå före Joakim Hall i vänsterbackskön även i år. Det är dags att han får spelet att stämma inför allvaret som snart stundar och vad är väl då bättre än att låta honom visa gamla goda takter mot vår stadsrival. Ös nu, Hannes!

Mittfält

Johan Hedman – Jakob Lindström – Johan Lundgren – Sebastian Ohlsson

Kanske är det snart dags att inse sitt misstag och krypa till korset. Nja, inte riktigt än, men som bekant har jag varit en av Johan Hedmans betvivlare. För mig var det helt enkelt osäkert om han skulle klara av det uppsteppade Superettatempot. Och hittills får man säga att han har gjort det. Galant, till och med. Han har varit företagsam och dessutom har han fyllt på målkontot lite grand. Det snackas om hård träning kombinerat med mindre godisätande och noll konsumtion av alkohol. Bevisligen har det gett resultat. Han är slimmare än på bra länge och tar nu ett större ansvar. Senast bar han till och med kaptensbindeln i Jakob Lindströms frånvaro. Det är lite ”jobbigt” att peta Filip Holländer, men han har å andra sidan inte rosat marknaden under 2013 och det finns därför ingen plats för honom i dagsläget. Surt!

Innermittfältet bestående av Jakob Lindström samt Johan Lundgren är nästan slaget i sten. Det är det absolut bästa vi har att komma med efter Sebastian Johanssons uttåg. Bra fötter och lite finess kombinerat med Jakobs kämpar- och bollövervinnaregenskaper utgör en komplett och skadlig mittfältsduo som har kapacitet att skörda många offer. Glädjande nog kan vi rapportera att Johan Lundgren tränade på utan åkommor under dagens träningspass och kommer således också att starta imorgon. Något annat vore ett smärre under.

Till höger ges Sebastian Ohlsson chansen att möta sina gamla polare och numer fiender. Det blir en intressant kamp att följa. Kan han koppla bort broderskapet och ta fram varulven inombords? Det är vad vi hoppas på. Det finns väl förmodligen inget roligare än att göra en bra match mot sitt före detta lag. Och med tanke på hans tidigare insatser i ÖIS-tröjan går han före både Filip Holländer och Jacob Ericsson just för dagen.

Anfall

Oskar Wallén – Emil Karlsson

Den dödande duon är Oskar Walléns och Emil Karlssons nya gruppnamn. Det tog bara en minut efter inhoppet för dessa två (tillsammans med Christofer Bengtsson) att skaka liv i Falkenbergs FF-matchen på Valhalla IP i tisdags. Jakob Lindström sköt, Emil Karlsson högg på returen och Oskar Wallén drämde in den lösa bollen i målet. Ett riktigt härligt skitmål!

Det råder inget tvivel om att det är dessa två herrar som skall starta mot IFK Göteborg imorgon. Henrik Carlsson och Richard Yarsuvat i all ära, men med dagsformen och fjolårssäsongen i minne så är det väl ganska glasklart att Hans Prytz kommer att lägga sin största tillit till Wallén och Karlsson. Det enda som saknas är att Emil Karlsson kan lära sig att förvalta sina målchanser. Det ger mig magsår varenda gång han missar ett friläge. Det måste rådas bot på. Man kan bara drömma om hur många mål en effektiv Emil Karlsson hade gjort! Och effektiv – det är ju just vad ÖIS kommer behöva lära sig att vara i Superettan när motståndarlaget trycker på och sätter oss under press. Då skall vi ha kunnandet att ställa om och sänka motståndarlaget med ett mål. Vi skall inte lägga bollen utanför när vi får ett klart målläge. Då kommer vi att straffas tämligen omgående. Och det är någonting som jag med många tycker att Emil Karlsson måste träna på. Nöta, nöta, nöta. Får han bara ett mål så kanske den berömda spärren släpper och så haglar bollarna in. Men han måste hamna i ett sådant stim. Och för oss är det bara att hoppas att stimmet startar imorgon och avslutas efter den 30:e omgången av Superettan…

Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

 

Vi talade med Hans Prytz efter 3-1-segern mot Utsikten på ÖIS-Gården.
Kommentar till matchen?

- Det är ok att vinna med 3-1, lite synd att planen är så hal och tråkig för oss idag. Med en bättre plan, så kan vi sätta mer fort på bollen och då blir det större skillnad mellan lagen – men killarna gör det bra efter förutsättningarna.

Vad vill du se i en sån här match?

- Jag vill se att vi får ihop vårt försvarsspel, gör det vi jobbar med och är överens om. Sedan också att vi får igång anfallsspelet undan för undan.

Fick du det?

- Ja, Utsikten hotar oss egentligen ingenting. I första håller vi ihop laget och försvarar oss längre ner, det är avsiktligt. De söker långa bollar från deras ytterbackar och vi fångar upp allting, så det känns bra.

Spelar resultatet någon roll?

- Nej, egentligen inte, men man vill gärna vinna. Det känns som en bra start med 1-1 mot Häcken och vinst mot Utsikten. Det är viktigt att få saker i spelet att fungera, men vi ska också bli ett vinnande lag.

Och spelet är viktigast.

- Självklart om jag måste välja, men jag väljer gärna båda delarna – då är det perfekt.

Status på truppen jämfört med för ett år sedan?

- Det är svårt att bedöma, men som sagt jag är nöjd med truppen och det här kommer att bli bra.

Det blev en del nya ansikten i år igen.

- Jag är glad och nöjd med den trupp vi har. Det är kanonkillar som har kommit till, idag fick de som inte startade senast chansen att göra det.

Adam Rosén?

Han gör det jättebra, nu har han fått en match ihop med Jonathan och en med David. Han krigar mycket med sin stora kropp på ett skitunderlag, det är riktigt imponerande.

Han var på gång till ÖIS redan förra säsongen?

- Vi har extra bra koll på spelarna som vi hade i vår serie, t ex Johan Lundgren och Adam Rosén, så där hade vi bra scouting. Vi fortsätter gärna jobba på det viset.

Men Sebastian Johansson tackade för sig i veckan.

- Det är som det är, Sebastian kände att han inte fick ihop det och det får vi respektera. Nu får vi utgå från vad vi har och se om vi behöver justera något under vägen.

Kommer det in fler nya spelare?

- Jag säger ingenting, utan vi fokuserar på vad vi har i huset och jobbar med det.

Feb 072013
 

Sambadefensiv har fått in ytterligare en gästkrönika och denna gång är det föga förvånande Sebastian Johansson och hans sorti som avhandlas. Och det går inte att säga annat än att gästskribent Johannes har samma känslor som majoriteten av oss andra. Det är piss att Sebban lämnat ÖIS, helt enkelt. Inte optimalt på något sätt. Tyvärr är det väl bara att gilla läget – och medan ni gör det kan ni läsa Johannes krönika nedan.

Att Sebastian Johansson har brutit sitt kontrakt med klubben vet ni redan. Men jag känner ändå att jag vill skriva några rader om saken. Vad kommer det egentligen att innebära för ÖIS 2013? Det kan vi naturligtvis inte vara säkra på, ingen utav oss, men vad passar då bättre än att spekulera?

Låt oss börja med att blicka tillbaka lite. Året är 2009 och ÖIS spelar i Allsvenskan. Det är dock inte så bra som det låter då Sällskapet endast lyckats skrapa ihop två poäng på den första halvan av serien (skall dock nämnas att ett utav dessa var när ÖIS kryssade emot 2009 års mästare AIK på Råsunda). Det gick minst sagt trögt för laget och efter en totalt misslyckad första halva av serien skedde det en hel del förändringar till den andra.

För det första plockades Åge Hareide in som ny huvudtränare och spelare som Roy Miller och Johan Sjöberg plockades in för att stärka upp det minst sagt darriga försvarsspelet.

Men så var de ju den där killen ifrån Halmstad också. Sebastian Johansson gjorde entré i klubben och jag minns hur jag frågade runt bland IFK-supportrar hur han var som spelare då jag visste att han tidigare i karriären även representerat just IFK.

Jag kommer ihåg bilden jag fick av Sebastian som fotbollsspelare utan att ens sett honom spela. Jag fick beskrivningen att han var en kämpe som inte höll igen i närkamperna och att han var en riktig ”köttare” men att han inte direkt hade några andra kvalitéer att skryta med.

När jag nu sitter och tänker tillbaka på den bild jag hade av Sebastian när han kom till ÖIS och jämför den med den bild jag har av Sebastian idag så kan man säga att den har förändrats en hel del. Att Sebastian Johansson är en spelare som kan smälla på i närkamperna och att han är en riktig kämpe med god inställning stämmer naturligtvis, men det finns så mycket mer med Sebastian som jag inte kan låta bli att älska. Han är inte bara duktig på att vinna boll med hjälp av sitt allt som oftast suveräna positionsspel, han är även väldigt duktig på att fördela boll och med det menar jag inte att han är en spelare som slår de där perfekta genomskärarna fram till forwards som leder till ett friläge. Nej, någon assistkung är han inte, men det är inte heller ofta han slår bort en passning.

Att Sebastian dessutom har ett lugn med bollen skall inte glömmas bort, så vad har vi?

Jo, en (defensiv) innermittfältare med följande kvalitéer: bollvinnare, positionssäker, bra närkampsspelare, bra passningsspelare och lugn med bollen. Lägg där till ledaregenskaperna han har visat upp inte minst i Söderettan de två senaste säsongerna.

Jag tror nämligen att Sebastian har haft en viss del i Jakob Lindstöms genombrott. Missförstå mig inte nu, Jakob är otroligt duktig fotbollsspelare som säkert hade kommit upp oavsett vem han haft bredvid sig på innermittfältet men att det varit en trygghet att ha Sebastian bredvid sig tror jag att vi alla kan hålla med om. Sebastian är en spelare du vill ha på din sida, så är det bara.

Enligt mig har vi nu tappat två tredjedelar av de tre viktigaste spelarna inför kommande säsong. Utöver Sebastian så räknar jag in Robin Jonsson och Peter Abrahamsson som de tre viktigaste spelarna inför Superettan. Sebastian kommer som det verkar inte bli ersatt innan säsongen drar igång och som ni vet är det ju inte helt omöjligt att vi får se Sebastian i den vackraste av tröjor redan till sommaren igen. Alltså är det så enkelt som att se inom laget – vilka alternativ finns och vad är det troliga.

Jag tycker precis som Kent att Häckenmatchen gav lite lugn. Johan Lundgren skötte sig exemplariskt. Han bevisade att även om Sebastian varit kvar i klubben skulle han och Jakob fått sig en rejäl fight om startplatsen till premiären.

Även om Johan Lundgren såg bra ut i lördags så måste man ju erkänna att det är ett oprövat kort i Superettan, något man knappast kan säga att Sebastian hade varit.

Utöver Jakob Lindström och Johan Lundgren så finns ju även Filip Holländer som nog inte kommer ge sig i kampen om en central plats på mittfältet i Superettan 2013 (även André Nilsson är ju innermitt men han är ju som bekant nyopererad för sin korsbandsskada).

Men det mest troliga är som sagt att det är just Jakob och Johan som tar hand om startplatserna tillsammans på innermittfältet i år. Spelar dessa två dessutom som de gjorde i lördags så tror jag faktiskt inte att vi behöver vara speciellt oroliga trots det tunga tappet. Om beskedet angående Sebastian istället hade kommit i fredags hade jag varit betydligt mer orolig än vad jag faktiskt är.

Sebastian Johansson är en utav de innermittfältare som har fäst sig hårdast i mitt hjärta under den tid jag aktivt följt klubben. Tillsammans med spelare som Pavel Zavadil och Magnus Källander känns detta tappet likvärdig i betydelse. Trots att han inte varit i klubben mer än fyra säsonger så känns det som att man tar farväl av en hjälte.

Johannes Jönsson

 

Om man som jag har ett sjukligt behov av att hela tiden hålla sig uppdaterad och av stolthet aldrig tänker låta någon annan få reda på någonting innan man själv vet så blir livet ibland svårt. Det blir exempelvis aningen invecklat när det första man ser på morgonen är att man fått ett pressmeddelande där det står att klubben man följer slaviskt ska hålla en presskonferens vid lunchtid.

Med ett heltidsjobb blir detta aningen invecklat. Med lite tur och mycket skicklighet lyckas man dock ta sig till ÖIS-gården.

Väl på ÖIS gården möts jag av ett väldigt tomt rum. Utan den sedvanliga uppställda bänken för dagens talare. Det är dessutom ganska folktomt. Jag hittar några vänner från  Balders Hage att slå mig ner hos och alla frågar vi varandra om den andre vet något. När svaret från alla håll är nej dör diskussionen ganska snabbt och det är som att vi alla tänker samma sak: ”Det är ÖIS, precis vad som helst kan ha hänt och det är ingen idé att spekulera”

Efter ett tag kommer Kent Carlzon förbi och visar journalisterna från GP in i ett lite avskärmat rum och jag följer med. Efter ett tag i rummet tillsammans med en fotograf och en skrivande journalist från GP kommer en man från bildbyrån och mina vänner från Balders Hage. Efter ett tag kommer tre män in i rummet. Det är sportchef Kent Carlzon, Ulf Larén från styrelsen och Sebastian Johansson defensiv innermittfältare. Det känns som att alla i rummet förstår. Sebastian tittar mot oss med ett snett leende och får ur sig ett försiktigt: ”Hej”

Männen sätter sig till bords och Kent Carlzon välkomnar sällskapet till ÖIS-gården och säger sedan:

- Sebastian är en av de mest professionella fotbollsspelarna jag känner, och det är egentligen det som är själet till att vi har en diskussion när vi skriver kontrakt och lovar varandra vissa saker. Och det är mycket på grund av den professionalism som Sebastian har som fotbollsspelare som han har fattat det beslut som han snart ska få berätta om. Men först vill jag säga att vi kommer att pausa Sebastians kontrakt. För att han känner att han inte får ihop sin vardag. Resten kan han berätta själv.

En lite tagen Sebastian Johansson fortsätter med dyster stämma:

- Det är ju som Kent säger. Jag kommer att pausa mitt kontrakt här i Öis jag kommer inte vara med i den dagliga verksamheten mer. Anledningen till det är dels det att jag och min sambo ska ha vårat andra barn nu i maj. Och det gör ju att det är ju det där livspusslet som jag känner att jag inte får ihop. Jag känner mig otillräcklig hemma och jag känner mig otillräcklig här på ÖIS-gården. Man vill ju vara en förebild för dom unga killarna i laget och som det ser ut nu så kan jag tyvärr inte leva upp till dom kraven som jag har på mig själv riktigt. Då blir det 80% liksom och då känner jag att jag inte riktigt mår bra i den situationen och det är anledningen till varför vi har valt att göra så här.

Efter Sebastians utläggning följer en ganska lång tystnad som bara bryts av en kamerablixt vid ett tillfälle.

Kent Carlzon förklarar därefter att man som spelare i ÖIS med ett kontrakt har vissa förpliktelser men att man som förening ibland även måste se det mänskliga också.

- Sebastian gjorde 104 matcher för IFK Göteborg och under den tiden fanns det spelare som kom och gick som dom ville och det var spelare som inte föll i så god jord hos Sebastian och nu upplever han att han är lite samma problem.

Kent tittar på Sebastian och säger:

- Du har sagt till mig att du är förbannad på dig själv att du inte kan göra så mycket som du vill och då ser du framför dig dom spelare som gled lite under den tiden i IFK Göteborg.

- Jo, så är det nog. Man måste nog vara ärlig mot sig själv. För det känns verkligen bäst i magen att ta det här beslutet. Även om det så klart känns tråkigt, fyller Sebastian Johansson i.

Stämningen i rummet är bland oss journalister förstående. Nästan tagna av stundens allvar sitter jag, killen och tjejen från GP samt mina vänner från supporterklubben och stirrar på en ganska tagen Sebastian Johansson som berättar om sin framtid och poängterar att han inte tänkt sluta spela fotboll.

- Även om det inte blir ÖIS nu så vill jag gärna spela någon annanstans och sedan vet man ju aldrig. Om dörren fortfarande är öppen sedan när det privata faller på plats lite bättre så kanske jag hittar tillbaka hit till ÖIS-gården. Det får vi se då.

Kent Carlzon förklarar därefter att klubben befinner sig i en situation där man måste ställa krav på alla spelare oavsett vad dom heter. Han förklarar att man befinner sig i den situationen som ÖIS gör så måste man ställa krav på spelarna och med Sebastians situation blir det svårt att hinna med. Kent förklarar att situationen självklart varit enklare om klubben hade kunnat heltidsanställa sina spelare.

- Jag har ju pratat med Sebastians flickvän som hämtar och lämnar på dagis, handlar, lagar mat och sedan kommer Sebastian hem och mår dåligt. Att Sebastian då tar detta beslutet ser jag som en väldigt fin sida av honom. Då känner jag att vi som förening också att vi har ett socialt ansvar

-Det optimala är väl att Sebastian jobbar på nu, får sitt barn och att vi går bra i serien och kan ta tillbaka Sebastian till hösten igen. Men vi är inte i det ekonomiska läget just nu helt enkelt. Vi har inte de resurserna även om vi hade velat. För detta är en oerhört stor förlust. Men jag vet ingen som mår bra av att bli tvingad när det inte känns bra i magen.

Sebastian öppnar efter det den allmäna frågestunden då Kent Carlzon förklarar att de inte har några nya spelare på gång in i laget just nu. Man kommer att se över om det finns något tillgängligt eller om man behöver något men att man i nuläget inte har tittat på något. Kent påpekar då att matchen mot Häcken gav viss arbetsro. Den gav precis rätt besked. Även om man inte kan förlita sig helt på en enda match menar Kent att den visade på att de unga spelarna håller på en högre nivå än många trott.

Han vädrar också tanken om att Markus Lantz är ett alternativ även om han inte riktigt passar in i policyn med unga snabba spelare varpå Sebastian Johansson flikar in:

- Säg som Beckham sa om sin snabbhet, det är svårt att förlora något man aldrig haft.

En kommentar som lockar fram skratt. Inte minst från Kent Carlzon.

Frågestunden fortsätter men det mesta som frågas är redan besvarat. Sebastian får ännu en gång poängtera att han kan tänka sig att komma tillbaka men att ska satsa på att göra klart sina studier innan han tar beslut om framtiden. Han understryker att hans förhoppning är att fortsätta spela fotboll i någon form. En märkbart dyster Kent Carlzon uttrycker att det är väldigt svårt att arbeta som sportchef med en väldigt begränsad plånbok samtidigt som han ser det som en intressant utmaning att arbeta med att hitta rätt talanger.

Det hela avslutas med att Sebastian får en blomma i rödblå färger av Kent Carlzon som den sistnämnde tydligt poängterar inte är någon begravningsblomma utan ett tack för den tid som varit samtidigt som en kvinna från GT önskar Sebastian lycka till med studier och barnafödandet.

Så avslutades stunden på ÖIS-gården. Den ganska dystra stunden. Frågan vi nu ställer oss är vad klubben väljer att göra nu? Är det dags för Jakob Lindström att redan nu axla manteln och bli det defensiva ankaret? Är det dags för Markus Lantz att snöra på sig skorna? Eller har Kent ett äss i rockärmen?

Allt det där känns just nu oväsentligt. Vi på sambadefensiv vill tacka Sebastian Johansson för den här tiden och ska försöka återkomma med en längre intervju med honom. Då ska vi försöka bena ut saker och ting. Vi ber alltså att få återkomma.

 

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha