Örebro ligger etta i 2013 års superettatabell, man har bara förlorat en match, har inte tappat poäng på hemmaplan och har seriens överlägset bästa målskillnad. Det finns med andra ord fog för att kalla morgondagens match årets svåraste match. Det går tveklöst att argumentera för att det kommer bli väldigt svårt, men det gick det att göra även innan matchen mot AIK.
Vi borde, redan för längesedan, slutat prata om den där gruppspelsmatchen i svenska cupen men den är faktiskt väldigt tacksam att dra paralleller till. Över 90 minuter beskriver den styrkorna i ÖIS modell 2013 på ett alldeles ypperligt sätt. David Leinar och Adam Rosén visade att man bemästrade det låga försvarsspelet på ett alldeles ypperligt sätt, Emil Karlsson löpte på precis de ytor han skulle och de fasta situationerna gav näst intill maximal utdelning.
Örebro är ett lag som är ganska långt ifrån den allmänna idrottsklubben från Solnas standard men spelmässigt kommer det troligtvis krävas en likande insats för att bli första bortalag att ta poäng på Behrn Arena i år. För att klå serieledaren kommer det krävas list, full koncentration, kanske lite fula knep och kanske en ny uppställning…
Skadeläget
Det är sedan tidigare känt hur skadeläget i truppen ser ut och på den fronten är inget nytt. Joakim Hall som linkade av planen efter en dryg halvtimma mot Östersund har, som ni kunnat läsa tidigare på sidan, ådragit sig en bristning i baksidan av låret och kommer vara borta resten av vårsäsongen och är enligt Erik Nexborn först klar till första matchen efter uppehållet. Joakim spenderade dagens träning i gymmet. Filip Holländers mykoplasma är numera vida känd bland er läsare och Filip siktar även han på att vara tillbaka efter sommaruppehållet. Han syntes inte till på ÖIS-gården idag.
Sebastian Ohlsson och André Nilsson deltog båda under uppvärmningen inför dagens träning men gick efter det av den kollektiva träningen. Sebastian Ohlsson linkade av, till synes, tidigare än planerat medan André Nilsson bytte bollspelet mot löpning tillsammans med Erik Nexborn vid utsatt tid. Sebastian Ohlssons ljumskskada håller honom alltså utanför truppen ännu en gång och ser alltså ut att vara lite värre än befarat.
En intressant elva
Om vi efter den inledande rapporten om skadeläget går vidare till det som jag vet att ni egentligen bryr er om så var det en minst sagt intressant elva som mönstrades under dagens träning.
Många har vi varit som funderat, skissat och vägt fördelar mot nackdelar för att hitta den perfekta elvan för sällskapet. Problem har funnits på sina ställen och många har haft synpunkter på spelsystem och spelare i startelvan. För er säger jag bara grattis, startlevan under dagens pass såg ut på följande vis:
4-1-4-1, 4-5-1 eller 4-3-3? Kalla det vad ni vill, men jag blir iallafall helt sprallig av detta. Elvan är på så många ställen så nära min bästa möjliga elva man kan komma. Låt oss reda ut några begrepp.
Emil Karlsson är den enda utpräglade anfallaren i elvan och även när man spelade under träningen såg han ut att agera ganska ensam på topp. Möjligtvis kommer Johan Hedman och Jacob Ericsson ges lite mer offensivt ansvar än om de varit yttermittfältare i en 4-4-2 uppställning men skillnaden är troligtvis marginell.
Rollfördelningen på innermittfältet hade jag kunnat skriva en hel text om men i korta drag ser den troligtvis ut på följande vis:
Jonathan Azulay: Det defensiva ankaret. Under stora delar av säsongen har det saknats defensiv kraft på innermittfältet, nu ser Jonathan Azulay ut att få ta en roll som balansspelare bakom de två mer offensiva innermittfältarna. Azulays roll blir att städa framför backlinjen och fördela boll framför densamma. Kan också bidra lite i offensiven men bör ligga lite bakom Lundgren och Carlsson. Hjälper backlinjen mot ett anfallsstarkt Örebro.
Johan Lundgren: I ”Regista-rollen” blir Johan Lundgren navet på mitten vars fötter och huvud dikterar takten i anfallsspelet och som ska se till att första passningen i omställningarna sätts på rätt fötter. Kommer mot Örebro få ta en hel del defensivt ansvar och kan mycket väl hamna parallellt med Jonathan Azulay snarare än Henrik Carlsson.
Henrik Carlsson: ”Trequartistan” om vi ska fortsätta använda de italienska termerna. Släpande anfallare eller offensiv spelförelare om vi pratar svenska. Henrik kan mycket väl fungera som anfallare mot slutet av matchen om så behövs men ser ut att få en utgångsposition på mittfältet. Från Henriks fötter ska de avgörande passningarna komma. Det vilar en tung börda på den unges axlar men han har visat gryende form och kan han förtsätta så kan det bli en rolig match i Örebro.
Som ni kanske märker blir jag uppspelt över den nya uppställningen. Rollen Jonathan Azulay får känns skräddarsydd för honom men med ett innermittfält bestående av tre spelare har man råd att sätta spelarna i lite tydligare roller. Det älskar jag så innerligt.
Sedan finns självklart frågetecken. Hur klarar Emil Karlsson att spela som ensam anfallare? Klarar Hannes av Örebros högersida? Hade vi behövt Oskar Wallén i straffområdet när läget dyker upp?
Vad vet jag? Nu åker vi mot Örebro!
De tio senaste kommentarerna på Sambadefensiv