Ängelholms FF » Sambadefensiv

Getingboet kallat Superettan #6

Inlägg av Christian Börjesson kl 21:53 Omgångssummering, Superettan

Maj 152013

Omgång sex bjöd på segrar för Hammarby IF, GIF Sundsvall (ÖIS, se upp), Varbergs BoIS, Assyriska FF, Landskrona BoIS, Örebro SK samt Ljungskile SK samtidigt som Jönköpings Södra IF och Örgryte IS stod för omgångens enda oavgjorda match. Att ”Bajen” skulle fixa en trea i Borlänge var kanske ingen högoddsare, men GIF Sundsvalls 3-0:a hemma mot Östersunds FK överraskar trots allt en hel del. Vidare gick Falkenbergs FF på säsongens första plump i protokollet efter att ha förlorat (4-1) på Södertälje Fotbollsarena. Inte alltför oväntat egentligen, vilket också framkommer i det lilla referatet nedan.

I övrigt känns segrarna för Landskrona BoIS och Örebro SK rätt så logiska. De är helt enkelt bättre lag än sina motståndare. Det var ett tydligt mönster både på Landskrona IP och Behrn Arena. Men att Ljungskile skulle åka till Gamla Ullevi och vinna med 1-0, ja – det var kanske omgångens triumf. En tuff bortamatch på förhand; men Ljungskile SK tog faktiskt hem de tre poängen tämligen ostört.

Well, slutbabblat för den här gången. Istället följer här sammanfattningen av Superettans sjätte omgång säsongen 2013. Denna gång får Christophe Lallet inleda med sitt vackra ledningsmål på Domnarvsvallen.

IK Brage – Hammarby IF 0-2

0-1, Christophe Lallet (69′), 0-2, Nikolas Ledgerwood (77′)
Att säga att IK Brage har öppnat säsongen halvdant skulle vara ett understatement. För att tala klarspråk har deras säsongsinledning varit bedrövlig. I stort sett på alla plan. Kasst. Som fan! Det går inte att säga något annat. Då skulle man ljuga. Conny Karlsson har inte fått ihop elva spelare att jobba för varandra. Istället blir det elva, i nuläget sanslöst virriga, spelare som kör sitt eget race. Inget samspel för fem öre.

Frågan är om favoritskapet inför säsongen har satt sina spår. Det känns väl ganska så rimligt att tro att så är fallet. Dessutom är truppen kanske inte så bra som det sades. Spetsen finns onekligen, men efter Dulee Johnsons finfina debut mot Ängelholms FF har han, likt hela laget, rasat ihop som ett korthus. Det blev kryss mot Östersunds FK i hemmapremiären, men därefter har IK Brage kammat noll. ÖIS vann med 1-0 på Gamla Ullevi vilket bara är en av fyra raka nederlag för lage’ som aldrig tappar tage’. Fyra poäng av 18 möjliga. För ett lag som skulle tampas om uppflyttningsplatserna. Pretty far from OK, som Sambadefensivs grundare skulle ha sagt. De får väl ta till det gamla knepet att vända på tabellen. Då ligger man helt plötsligt på fjärde plats. Testa den, Conny. Det kanske kan få dina mannar att trampa igång.

Resultatet från matchen i torsdags speglade vad vi fick se ute på plan. Hammarby var lite bättre i stort sett hela tiden utan att riktigt komma till skott. Hemmalaget stack upp de också ibland, det skall tilläggas, men Johannes Hopf hade en lugn dag på jobbet. Kanske njöt han av solen, kanske av sången som ekade runt Domnarvsvallen, eller av att han helt enkelt knappt behövde ingripa.

Ingripa var exakt vad Patrik Carlgren i Bragemålet behövde göra i den 69:e matchminuten. Men kanske stod även han och sov lite grand. Nej, så hårda skall vi inte vara, Lallets träff var kryddad med väldigt mycket grädde och lite kanel på toppen, men vinkeln var rätt bedrövlig och således kanske man skulle kunna kräva att Carlgren plockar den. Det hade jag åtminstone gjort (i all bedrövelse) om jag hade haft mina sympatier hos Borlängelaget. Men icke sa nicke. Bollen curlades in i bortre stolproten till bortasupportrarnas vilda glädje.

Gladare blev de i matchminut 77 när Nic Ledgerwood stängde igen butiken. Lite turligt, men synnerligen förlösande för Nikolas Ledgerwood som har gått och väntat på att få sätta dit bollen. Glädjen efter målet gjorde att varenda litet hår på kroppen reste sig och att rysningar gick från topp till tå. Pure Emil-klass! Och plötsligt är Hammarby IF med igen. Nu på andra plats i tabellen efter sex matcher spelade. De kommer väl rasa någon placering eller två innan dess att omgången är fulländad, men de ligger på ett behagligt avstånd. Med någon, eller några, vinster till i bagaget är man snart jämsides med Falkenbergs FF.

GIF Sundsvall – Östersunds FK 3-0

1-0, Simon Helg (28′), 2-0, Ari Freyr Skúlason (35′), 3-0, Daniel Sliper (50′)
”Det är ju tufft att komma in så där, så är det ju.” Orden är Viktor Hanssons, Östersunds andremålvakt som i den 21:a matchminuten ersatte den skadade Petter Augustsson (bristning i låret) i lördagens norrderby mot ”storebrorsan” GIF Sundsvall. Som grädde på moset var det hans första match i Superettan någonsin. Jobbigt läge, kan man säga. Speciellt då GIF Sundsvall fram tills då hade varit det klart bättre laget och mer eller mindre spelat ut gästerna.

Således kom inte 1-0-målet som någon större chock. Framgångsvågen bar frukt och Östersunds FK kunde inte stå emot. Den som avslutade anfallet var Simon Helg, och det med ett fint vänsteravslut. Bollen gick in vid den första stolpen och kanske hade Viktor Hansson kunnat agera med mer pondus i det läget. Man kan skylla på att han var kall, nervös, etc, det kan man göra med det rätta, men det står nog klart att Graham Potter önskade sig mer än det där.

Ännu mer huvudbry fick han nog när Skúlasons skott rann rakt igenom Hanssons händer bara minuter senare. Den får bara inte slinka in. Så är det bara. Visst, försvaret tjabblade till det rejält och gav bort bollen till Skúlason, men Hansson måste kunna agera bättre i det läget. En annan sak vore om skottet var välplacerat och formade elfte maskan som en strut, men detta avslut gick mer eller mindre rakt på Hansson. Då vill man se ett bättre ingripande.

När Daniel Sliper i den 50:e matchminuten sköt dit 3-0 efter ett fint förarbete signerat Johan Eklund stod det klart att GIF Sundsvall än en gång bärgat tre poäng. Snacka om uppsving efter en bedrövlig start med noll poäng efter två spelade omgångar. Nu är man uppe och nosar på topplagen. Det gick fort!

Varbergs BoIS – Ängelholms FF 2-1

0-1, Andréas Grahm (18′), 1-1, Nsima Peter (70′), 2-1, Gabriel Altemark Vanneryr (75′)
Det måste sägas: Varbergs BoIS vändning hemma mot Ängelholms FF kan visa sig oerhört viktig i det långa loppet. Hittills har säsongen kantats av skador och en hel del bittra resultat, och därför är det så starkt att vända ett 0-1-underläge till vinst 2-1 under matchens 20 avslutande minuter. Speciellt då Alexander Mellqvist utgått skadad efter elva minuter och då tavlan visade 0-1 efter mål av Andréas Grahm.

Ändå reste man sig. Tufft. Starkt. Viktigt! Oerhört viktigt, för att tala klarspråk. Och förlösande inte minst. Snacka om att gubbarna sov härligt natten till söndag. För det är väl så, det finns ingen sötma som smakar lika gott som den efter en trepoängare. It must be so!

Framför allt slås man av Altemark Vanneryrs förträfflighet. Målen bara rasar in i behaglig takt. Mot ÄFF kom säsongens femte (på sex matcher) efter att han knoppat in en hörna och gett sitt BoIS hopp om en vacker morgondag. Han är en man att räkna med. Och frågan är vad de hade varit utan honom. För tillfället har han gjort sex av nio mål. Det får tala för sig själv.

Assyriska FF – Falkenbergs FF 4-1

1-0, Christer Youssef (31′), 1-1, Adam Eriksson (42′), 2-1, Gabriel Awrohum (61′), 3-1, Admir Aganovic (83′), 4-1, Admir Aganovic (91′)
Det är rätt att vara efterklok brukar man säga, men på något sätt kändes det som att dagen var kommen. Dagen då Falkenbergs FF skulle gå på sin första mina för säsongen. Och så blev det också. Assyriska FF är riktigt djävla tunga på hemmaplan. Så är det bara. Svåra som fan att handskas med. ÖIS har fått känna på det, IFK Värnamo har fått smaka på samma medicin och i söndags var det alltså toppgänget Falkenberg med Danny Ervik i spetsen som fick se sig besegrade av ett effektivt hemmalag.

Nu hade det kanske ingen påverkan av själva resultatet, men det tåls att diskuteras kring Assyriskas 3-1-mål. För att tala i milda ordalag var Falkenbergs bänk upprörda. Det med all rätt. När Aganovic kom fri lyfte nämligen linjedomaren flaggan och viftade för offside vilket gjorde att Falkenbergs försvar slappnade av och stoppade upp sina löpningar. Aganovic fortsatte dock mot Otto Martler och sköt bollen i mål. Alla, verkligen alla, förväntade sig en avblåsning för offside. Men Al-Hakim höll pipan i handen och förkunnade 3-1-målet giltigt. Skumt!

Vad som är positivt för Falkenberg FF:s del är att Stefan Rodevåg är på väg tillbaka från skada. I söndags fick han nöja sig med ett inhopp i slutet, men det är ingen större gissning att de har sin skyttekung i startelvan när det vankas match om ett par dagar igen. Alltid något att glädjas åt i helgens bedrövelse. Hör du det, Dannie Örrweak?

Landskrona BoIS – IFK Värnamo 2-1

1-0, Fredrik Karlsson (30′), 2-0, Fredrik Karlsson (41′), 2-1, David Björkeryd (85′)
Efter fyra raka matcher utan seger valde Jörgen Pettersson, tränare i Landskrona BoIS, att stuva om i startelvan inför hemmamatchen mot IFK Värnamo på måndagskvällen. Bland annat kom Fredrik Karlsson in bland de elva med störst förtroende efter tre matchers frånvaro på grund av sjukdom. I övrigt satsade Pettersson sina nyspunna kort på Martin Rudolfsson, unge Erik Andersson samt Alexander Tkacz.

Och för första gången på bra länge var Jörgen Pettersson nöjd efteråt. Han ansåg att spelarna hade hållit en hög, jämn, nivå matchen igenom. En ingrediens som saknats det senaste (bland annat i mötet mot ÖIS där BoIS:s spel gick i vågor, till exempel). Kanske handlade det om att spelarna tog sin uppgift på allvar, kanske handlade det helt enkelt om att IFK Värnamo var ett, eller några, nummer för tunna.

Vad än det må ha berott på så nätade Fredrik Karlsson två gånger om i den första halvleken. Man kan nog bara ana hur djupa lättnadssuckarna var på läktarna i halvtid. Pang, boom! 1-0 kom i matchens 30:e matchminut, och tvåan kommer elva minuter senare. Förödande, minst sagt, för Sören Åkebys Värnamo.

Uppförsbacken var logiskt nog väldigt stor i andra halvlek, men med fem minuter kvar att spela blev det åtminstone lite nerv ute på gräset. David Björkeryd (som agerat mittback en del på senare tid) tryckte nämligen in sitt första mål för säsongen. Kul för David så klart, men förmodligen kunde han inte glädjas alltför mycket åt sin öppningsstrut ändå. Det blev nämligen inga fler mål.

Tungt för IFK Värnamo, men desto mer lättnande för Landskrona BoIS. Det är väl ungefär så man kan sammanfatta de 90 minuter fotboll som avgjordes på Landskrona IP i måndags.

Örebro SK – Degerfors IF 2-0

1-0, Ahmed Yasin (48′), 2-0, Ilir Berisha (79′)
Det snackades om att matchen mellan Örebro och Degerfors skulle locka fler åskådare än derbyt som spelades mellan ÖIS och GAIS veckan tidigare. Så blev det inte. Siffran stannade på 9 372 personer, vilket trots allt fyllde upp Behrn Arena gott och väl även om det inte riktigt nådde upp till ÖIS – GAIS-nivå.

Men ”Kubanerna” kunde nog inte bry sig mindre. De vann läktarkampen, och även matchen på plan. Örebro SK var det bättre laget och bevisade än en gång att man är ett lag för toppen av Superettan. Är man inte med och slåss om de tre platserna överst i tabellen när serien skall avgöras vore det en stor skräll.

Det skulle dock dröja till den andra halvleken innan målen kom. Ahmed Yasin spräckte dödläget i matchens 48:e minut, och sedan fastställde Ilir Berisha slutresultatet till 2-0 i den 79:e matchminuten efter att ha nått högst på en hörna från höger och nickskarvat bollen ned i det bortre hörnet utom chans för August Strömberg i bortamålet. I och med det är Örebro SK fortsatt oerhört poängstarka på hemmaplan. Det blir en tuff nöt för ÖIS att knäcka när skutan går mot Örebro den 14:e juni.

GAIS – Ljungskile SK 0-1

0-1, Jonas Lindberg (77′)
Superettans omgång sju avslutades i kväll med match mellan GAIS och konkurshotade Ljungskile SK på Gamla Ullevi i Göteborg. Av ungefär 2 850 åskådare, som de allra flesta hade sina sympatier hos hemmalaget, fick de allra flesta nöja sig med att vandra hem besvikna i vårkvällen. GAIS rådde nämligen inte på att göra något mål framåt – sina målfyrverkerier till trots.

Men mål gjorde Ljungskile. Efter 77 minuters spel knorrade Jonas Lindberg in en frispark efter att ha lyft bollen över och bredvid den utställda muren och utom räckhåll för Tommi Vaiho. Expertkommentator Henrik Leman menade på att det var ett vackert avslut, samtidigt som kommentatorn – som själv agerat målvakt i yngre ålder – menade på att Vaiho agerade helfel i sitt sätt att ställa ut muren och själv ta position vid mållinjen. Det gjorde, enligt Patrik Westberg, att Jonas Lindberg knappt behövde anstränga sig för att sätta bollen i nät.

Sett över 90 minuter var 0-1 ett rättvist resultat. I framför allt halvlek nummer ett var LSK det bättre och något vassare laget, man var faktiskt klart bättre under långa stunder, samtidigt som GAIS var tämligen uddlösa. Varken Joel Johansson, Andreas Drugge eller Linus Tornblad – som alla skall vara tongivande spelare – kom riktigt igång. Det såg tungt och tafatt ut.

Tre potentiella ersättare – Yarsuvat mest trolig

Inlägg av Christian Börjesson kl 22:18 Jönköpings Södra - ÖIS, Superettan, Träningsrapport

Maj 102013

Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

”LSK borde spela i sexan” #5

Inlägg av Christian Börjesson kl 10:49 Omgångssummering, Superettan

Maj 072013

Vad man främst tar med sig från Superettans femte omgång måste vara debaclet på Markbygg Arena i Ljungskile. På grund av en alltför undermålig gräsmatta var matchen illa tvungen att skjutas till, till Alexander Nilssons stora förtret. På Twitter uttryckte han sitt missnöje – skall sägas helt befogat. Landskrona BoIS, som reste upp helt i onödan, har skickat in en protest där de vill få åter de pengar de spenderade på resan.

Men det spelades trots allt sju matcher att rapportera om. Vi börjar på Söderstadion…

Hammarby IF – Assyriska FF 1-0

1-0, Sotiris Papagiannopolous (självmål, 40′)
I torsdagens möte mellan Hammarby och Assyriska på Söderstadion var det kniven mot strupen för hemmalaget. Fem poäng på fyra matcher var ingenting annat än en missräkning, och redan där och då var protesterna kring tränare Gregg Berhalters laguttagningar rätt påtagliga. Därför var säsongens andra trepoängare (den första även den på hemmaplan, 2-1 mot Örebro SK) en stor lättnad. För klubben, för spelarna och för fansen. Nu lever drömmen om Allsvenskan igen.

Matchens enda mål kom i den 40:e matchminuten och olycksgris var den gänglige mittbacken Sotiris Papagiannopolous som styrde bollen in i eget mål. Det skall dock inte falla en alltför stor skugga över honom, för hade han släppt inlägget förbi sig var risken överhängande att Christoffer Carlsson hade stött in bollen i ett öppet mål. Det var alltså något av en lose lose-situation.

Assyriskas Jonas Hellgren hade bland annat ett volleyskott från nära håll i stolpen, men det kändes som att Hammarby IF hade rätt bra koll på händelserna totalt sett. Lite nervigt skulle det dock bli när inbytte Sebastian Castro-Tello drog på sig två varningar i samma sekvens och därmed fick lämna planen med svansen mellan benen. Dumt, korkat och orutinerat att första dra ned en motspelare och sedan sparka bort bollen efter att domaren blåst i pipan. Det blir nog varken en plats i startelvan eller något inhopp i nästa omgång…

Ängelholms FF – GIF Sundsvall 0-2

0-1, Johan Eklund (1′), 0-2, Johan Eklund (71′)
Kanske, kanske börjar det ordna upp sig för Giffarna. Det blev åtminstone tre färska poäng i säsongens näst längsta resa mot Ängelholms FF. Något som man kan tacka tvåmålsskytten Johan Eklund och en förbaskat bra start för. Det första målet kom efter 23 sekunders spel och satte agendan för matchen. Något annat går inte att säga. Johan Eklund, som är ny i GIF Sundsvall, har onekligen öppnat säsongen starkt. Målen har rullat in, en efter en, vilket gör att han placerar sig bland seriens skarpaste målskyttar hittills. I övrigt var det en rätt intetsägande historia på en åkerliknande gräsmatta.

Publiksiffran? 429.

Östersunds FK – Jönköpings Södra IF 5-0

1-0, Thomas Boakye (36′), 2-0, Jamie Hopcutt (42′), 3-0, Thomas Boakye (64′), 4-0, Jamie Hopcutt (84′), 5-0, Thomas Boakye (89′)
Femte omgångens största smällkaramell tilldelas Östersund som manglade J-Södra sönder och samman i lördags. Slutresultatet skrevs till 5-0 och Thomas Boakye, som på hela fjolårssäsongen stod för två mål, klämde dit ett hattrick vilket gör att han seglar på på fyra mål totalt ett och delad förstaplats i skytteligan (med Johan Eklund och Stefan Rodevåg). Och det är svårt att inte imponeras av detta gäng. Visst, J-Södra hade rest 90 mil i buss, men det är inte första gången Östersund levererar resultat att vara stolta över. Så sent som i förra veckan vann man som bekant med 3-1 mot GAIS på Gamla Ullevi. Det kryllar av finess och kvalitet i Graham Potters hopplock.

Matchens lirare, utöver tremålsskytten Boakye, var än en gång den centrala mittfältaren Alexis Mendiola. Trots sin ringa ålder är han en man att se upp med. Man vet aldrig vad som händer när han har bollen – men allt som oftast står han för något kreativt och nödvändigt för att skapa en farlighet offensivt. Bredvid sig hade han Jamie Hopcutt, britten som också spås en lysande framtid.

Det är tidigt på säsongen. Men Östersund har någonting stort på gång. Frågan är bara hur långt det räcker över 30 matcher.

Degerfors IF – Varbergs BoIS 3-2 (Behrn Arena)

0-1, Ardian Rexhepi (16′), 1-1, Johan Bertilsson (48′), 2-1, Marcus de Bruin (59′), 2-2, Gabriel Altemark Vanneryr (65′), 3-2, Johan Bertilsson (75′)
Det börjar bli en vana nu. Att Degerfors IF spelar sina hemmamatcher på Behrn Arena. Stora Valla är i icke speldugligt skick, och då finns det tyvärr inte så mycket att göra åt saken. Men att det blir ekonomisk smäll för Degerfors IF råder det inget tvivel om. På de riktiga hemmamatcherna brukar det komma upp emot 2000 åskådare, i Örebro kom det i helgen 537 personer. Uselt, pinsamt och ett slag mot sporten.

Men det gjorde inte så mycket. I alla fall inte vad det gäller det spelmässiga. För där vann Degerfors IF ändå. Och det mycket tack vare Johan Bertilsson som stod för två mål, varav det matchavgörande i den 75:e matchminuten. Det visar på karaktär att man har styrkan att ta ledningen och tappa den två gånger om innan man på nytt tar ledningen, då med 3-2, och sedan håller det matchen ut. För ett bottengäng med kniven på strupen är det imponerande. Patric Werner, tränare i Degerfors, var föga förvånande måttligt nöjd efteråt.

Falkenbergs FF – Örebro SK 1-1

1-0, Tobias Karlsson (62′), 1-1, Alhassan A Kamara (69′)
I toppmötet av Superettan som avgjordes på söndag eftermiddag på Falkenbergs IP delade lagen på poängen. Tobias Karlsson gav Falkenbergs FF ledningen i matchens 62:a minut, men bara sju minuter därefter kvitterade Crespo, lånet från AIK, till 1-1. I och med det tappade hemmalaget för första gången poäng efter fyra raka segrar. På sociala medier uttryckte flera av spelarna sitt missnöje efter de två tappade poängen, men alltför besvikna bör de trots allt inte vara. Falkenbergs FF ligger fortsatt i serietopp med 13 av 15 möjliga poäng. Knappast vad det hade väntat sig!

Värt att notera är att Stefan Rodevåg lämnade planen mållös för första gången för säsongen. Målsviten höll i sig i fyra matcher.

IFK Värnamo – IK Brage 2-1

1-0, Martin Claesson (14′), 1-1, Mats Moldskred (42′), 2-1, Durim Berisha (87′)
Samtidigt som ÖIS mötte GAIS i ett derby på Gamla Ullevi tog Björkeryds IFK Värnamo emot IK Brage hemma på Finnvedsvallen. Och det blev tre oerhört tunga poäng mot Conny Karlssons gäng efter ett sent mål av Durim Berisha i hemmalaget, till de dryga på tusen på läktarnas stora förtjusning.

Noterbart för IFK Värnamo är att David Björkeryd startat som mittback det senaste. Ett genidrag av Sören Åkeby, vad det verkar. Tyvärr, får man väl ändå säga, var han tvungen att utgå efter 29 minuters spel, förmodligen på grund av skada.

Den tuffa omgången #3

Inlägg av Christian Börjesson kl 14:56 Omgångssummering, Superettan

Apr 222013

Superettans omgång tre bjöd på Degerfors IF:s första poäng för säsongen, en heroisk upphämtning av Landskrona BoIS uppe i Östersund, GIF Sundsvalls överkörning av Varbergs BoIS, Hammarbys första seger 2013 och mycket, mycket mer. Det var en händelserik omgång med andra ord. Och här kommer Sambadefensivs alldeles egen omgångssummering. Vi börjar i Örebro. Håll till godo!

Degerfors IF – Jönköpings Södra 2-1 (Behrn Arena)

1-0, Ferhad Ayaz (44′), 2-0, Marcus de Bruin (73′), 2-1, Aleksei Kangaskolkka (80′)
Först och främst tåls det att sägas att det är för tråkigt att klubbarna inte kan ha planer som är bra nog för att spela på fotboll på så här års. Ljungskile SK har tidigare råkat ut för problemet, detsamma gäller Jönköpings Södra och igår var det Degerfors IF tur att vara tvungna till att förlägga sin match till en konstgräsmatta, nämligen den på Behrn Arena i Örebro. Det i sin tur mynnade ut i en arena så när som på folktom. Publiksiffran stannade på 418 personer, och det går inte att säga annat än att det är tråkigt för Superettan och för svensk fotboll.

Men bevisligen drog Degerfors IF nytta av underlaget, för man tog säsongens tre första poäng. Starkt gjort måste sägas, då J-Södra dessförinnan kammat fullt. Om det var helt rättvist är en annan fråga – och den frågan är diskuterbar – men simpelt nog skall bollen in i målet och det lag som lyckas med det flest gånger vinner också. Då spelar det ingen roll att J-Södra var det bättre laget och således ”förtjänade” vinsten (eller ett bättre öde, i alla fall).

1-0 gjorde Ferhad Ayaz precis före halvtidsvilan efter ett finurligt skott. Det såg kanske lite enkelt ut, men skottet var bra maskerat och gick dessutom genom benen på en täckande J-Södra-försvarare vilket försvårade sikten för målvakten. I och med det gjorde han Degerfors andra mål för säsongen, och också sitt andra mål under 2013. Snacka om viktig spelare för laget så långt!

I J-Södras anstormning i andra halvlek – det var mycket J-Södra där – kontrade Marcus de Bruin in 2-0-målet. Från en fri position vilken han själv löpt sig in i från sin ytterbacksposition placerade han bollen i nät. Just då återstod bara 17 minuter utav matchen. Det gjorde att det kändes säkert. En chans för Patrik Werner att andas ut på bänken då de tre pinnarna var nära. Och det blev ju också tre poäng tillslut, även om det blev lite panik på slutet när finnen Aleksei Kangaskolkka reducerade med sin andra strut för säsongen. Behärskat avslut eller tveksamt ingripande av August Strömberg – välj själva, bollen gick i alla fall i mål vilket mynnade i en mållös avslutande attack från gästerna.

Ängelholms FF – GAIS 1-1

0-1, Andreas Drugge (77′), 1-1, Martin Andersen (81′)
Inför 578 åskådare på Ängelholms IP spelade hemmalaget Ängelholms FF 1-1 mot GAIS i fredags kväll. Ett resultat som båda lagen säkerligen hade varit rätt så nöjda med på förhand, åtminstone. Men sett till hur matchbilden utvecklade sig så känns det som att det var två förlorare som lunkade av planen efter 90 minuters spel. Främst kanske Ängelholms FF, men även GAIS som trots allt tog ledningen med mindre än kvarten kvar att spela. Det med Andreas Augustsson utvisad dessutom. På ett rent horribelt sätt, skall tilläggas. Något utav det värsta som finns är domare som inte ser situationer men som ändå skall vara bombsäkra på sin sak och vifta med kort för saker som inte har skett. Och precis så var det i fredags när Augustsson fick syna det röda ur Nermin Cisics bakficka. Ett tungt slag mot GAIS, så klart, som fick kriga med tio man under 65 långa minuter. Därför är det starkt att ändå ta ledningen – låt vara på straffspark efter att Joel Johansson trillat ganska så enkelt – men den ledningen jämnades ut när ÄFF fick panik och lastade allt framåt. Nio av tio gånger hamnar ett sådant volleyskott på 78:e bänkraden, denna gång fick Andersen en perfekt träff som var otagbar för Vaiho.

Östersunds FK – Landskrona BoIS 2-2

1-0, Oluwatobiloba Joseph (6′), 2-0, Thomas Boakye (32′), 2-1, Erik Andersson (87′), 2-2, Linus Malmkvist (90′)
Omgångens upphämtning stod utan tvekan Landskrona BoIS för i lördags. Från att vara uträknade, slagna och snudd på förnedrade hämtade man sig och gjorde två mål i matchens tre sista minuter. Snacka om kalldusch för de 3 700 på läktarna där uppe i Östersund. Varenda en hade nog räknat in klubbens första trepoängare i Superettan någonsin. Men så blev det inte. Tack vare en dåligt placerad mur samt en ofokuserad Landskronamålvakt samt senare en nick från nära håll fick hemmalaget nöja sig med ännu ett kryss – samtidigt som Landskrona BoIS säkerligen tog det hela som en seger.

Och det var något utav en stöld. Skulle man gå efter den värdiga vinnaren skulle Östersunds FK nollat Landskrona BoIS och dessutom smällt in ett par bollar ytterligare. Bland annat hade man ett skott i ribban, och utöver det hann man med att missa ett rent friläge vid ställningen 2-0 och med matchklockan upp mot mitten utav den andra halvleken. Det såg helt enkelt ut som att ÖFK skulle ta det här ganska så komfortabelt. Men vad vi sedan fick skåda är väl bara ett bevis på hur fort det kan gå i sportens värld. Även i fotboll.

Varbergs BoIS – GIF Sundsvall 0-4

0-1, Johan Eklund (24′), 0-2, Ari Freyr Skúlason (45+2′), 0-3, Johan Eklund (69′), 0-4, Daniel Sliper (85′)
Och så fick de så sin revansch, Giffarna från Sundsvall. Efter två raka nederlag och 0-6 i målskillnad tog man tag i sig själva och körde över Varbergs BoIS på Påskbergsvallen. Fyra mål mot noll skvallrar om det. Johan Eklund var en av förgrundsfigurerna med sina dubbla mål, men matchens delikatess tillskrivs utan tvekan Ari Freyr Skúlason och hans frispark på tilläggstid i första halvlek. Frisparken han bjöd publiken på var av mycket hög klass och utom räckhåll för Peter Dahlberg. Ni vet, en sådan där perfekt skruvad boll som borrar sig ifrån händerna på målvakten som förgäves sträcker sig för att nå men som istället flyger in i stolpen och snurrar ett halvt varv runt densamma. Exakt så såg det i Varberg i lördags.

I och med detta lättade nog både en och två spelare på sina axlar när domaren blåste av matchen. GIF Sundsvall har varit ett pressat gäng, och må så fortfarande vara, men de första tre pinnarna är åtminstone bärgade och härnäst är man stora favoriter hemma mot Degerfors IF. Den skall de bara vinna. Och då är GIF Sundsvall helt plötsligt med igen. Som sagt, det går fort. Gör man vad man skall i en, två, tre matcher så är man helt plötsligt ett lag att räkna med.

IFK Värnamo – Falkenbergs FF 0-1

0-1, Stefan Rodevåg (78′)
Mittbacken Joel Löw i IFK Värnamo sover nog inte särskilt gott i natt. För vore det inte för hans megablunder då han passade rakt i gapet på Stefan Rodevåg i den 78:e matchminuten så hade hans lag förmodligen fått med sig åtminstone en pinne. Nu blev det noll. Och det ur en rätt intetsägande historia på Finnvedsvallen. Men det är väl bara att gratta Falkenbergs FF. Tre raka segrar ger dem nio poäng och serieledning. Starkt jobbat.

Ljungskile SK – Assyriska FF 0-1 (Borås Arena)

0-1, Christer Youssef (49′)
Försvarsslarv var något utav mantrat i söndagens matcher. För det var på en sådan som Ljungskile SK, även de, förlorade ”hemma” mot Assyriska FF. Matchen var förlagd till Borås Arena då Markbygg Arena ännu inte är spelbar, och hittills har deras facit där blivit en poäng av sex möjliga. Inte så ultravasst, direkt. Men det går inte att klaga på Christer Youssefs avslut när han väl fick läget. Först snodde han åt sig en dålig passning ämnad för Kitic, sedan avancerade han två, tre meter innan han krutade upp bollen i det första krysset. Utom chans. Gôrasnyggt, som vi säger här i Göteborg. Sju poäng för Södertäljelaget nu. Det ser rätt lovande ut.

Hammarby IF – Örebro SK 2-1

1-0, Erik Sundin (26′), 2-0, William Schuler (43′), 2-1, Alhassan A Kamara (78′)
Så fick de så sin första seger, Hammarby. Och enligt tränare Gregg Berhalter var det viktigt. Viktigt som tusan. Dessutom tyckte han att sitt lag var värda att vinna med tre, fyra måls marginal. Så pass mycket bättre var de. Oerhört viktigt, dessutom, att man fick igång anfallaren Erik Sundin som mycket väl kan bli en kandidat för skytteligatoppen om han får fart på grejerna inom kort. I honom har de fortfarande ett sparkapital, och skall man vara helt ärlig borde han nog tryckt dit åtminstone en boll till mot Örebro. Så bra målchanser hade han under 90 minuter fotboll på Söderstadion.

Billy Schuler utökade hemmalagets ledning strax före paus innan Alhassan A Kamara gjorde ännu ett mål och satte press på Hammarby med 12 minuter kvar att spela efter en kalasträff rakt upp i nättaket. Nu väntade en rejäl anstormning tänkte man, men Bajen lyckades freda sig på ett bra sätt och 2-2 var aldrig riktigt nära. I och med det bröts ÖSK:s två matcher långa vinstsvit. Det trodde de inte!

Skjuta – ett vinstrecept mot IK Brage

Inlägg av Christian Börjesson kl 14:06 IK Brage - ÖIS, Superettan

Apr 202013

Jag hoppas (och förutsätter) att ni, precis som jag, har släppt allt vad Falkenbergs FF och Assyriska FF heter. Det var två bottennapp och besvikelser, inget snack om det, men att älta tjänar ingenting till. Matcherna duggar tätt och det finns ingen tid till att tycka synd om sig själv, sitt lag eller till att ÖIS har förlorat två matcher. Det tillhör det som har varit och det går inte att göra någonting åt. Det är livets premisser. Det som är gjort är gjort. Därför är det god tid att vi mobiliserar kraft, styrka och engagemang till kommande uppgift(er). Hemmamatch nummer två i ordningen väntar och som bekant är det ett uppåtgående IK Brage som kommer till Gamla Ullevi.

Silly season har till stor del handlat om IK Brages val av spelarrekryteringar. Åtminstone vad gäller den så kraftigt omtalade Dulee Johnson, problemmakaren som ställt till med så mycket men som ändå har fått chans efter chans i klubb efter klubb. Det är ingen hemlighet för någon. Ett rehabiliteringsprogram sattes därför i rullning i samband med att Michael Kallebäck, sportchef i IK Brage, lyckades ro finansieringen i hamn. Dulee själv talade om att han insett sina problem och var villig att ta tag i sig själv och sina bekymmer, och för IK Brage var det en självklarhet och en nödvändighet för att de skulle ”våga”.

Men det är inte bara Dulee Johnson som skapat rubriker kring föreningen under vintern. Den erkänt duktige Conny Karlsson har anslutit på tränarposten, och vad gäller spelare till startelvan är Jan Tauer och Njogu Demba-Nyrén namn värda att ta upp i sammanhanget, men man har även värvat in en före detta MLS-målvakt, en vass mittfältare vid namn Andreas Ljunggren-Eriksson samt ytterbacken Tyler Ruthven som kan komma att ha inverkan på Brages säsongsfacit.

I dagsläget är man bra med rent tabellmässigt. Visst, det är på tok för tidigt att kolla på tabellen och dra några slutsatser utav den, men man behöver likväl kriga sig till sina poäng för att komma någon vart. Och det är precis vad IK Brage hittills har gjort. I dagsläget stoltserar man med en vinst samt en oavgjord. Man besegrade Ängelholms FF på en rätt medioker gräsplan i premiären, vilken de följde upp med en mållös historia mot Östersunds FK när det vankades hemmapremiär på Domnarvsvallen i måndags.

Vad gäller vinsten mot Ängelholms FF så är det en mycket meriterande sådan. Ängelholms FF har under flera säsonger varit ett storlag, ett lag att respektera åtminstone, i Superettan. Och vore det inte för ett sent insläppt mål på Södertälje Fotbollsarena så hade man spelat allsvensk fotboll säsongen 2012. Publik- och organisationsmässigt med allt vad det innebär har klubben onekligen en del att lära kring, men på planen har de en tydlig spelidé och ett lag som underordnar sig betydelsen av ett hårt jobb. Att IK Brage då åker ned och vinner tämligen övertygande med 2-0 tyder på ett bra kollektiv kryddat med spelare som gör skillnad. Som Dulee Johnson till exempel. Får han bara ordning på livet utanför sitt fotbollsspelande så kan han föra sitt lag till stora triumfer. Det visade han inte minst i denna match där han enligt utsago var outstanding. Planens gigant, för att tala klarspråk.

Men precis som hela laget så kom Dulee inte upp i samma nivå mot Östersunds FK. Vad det beror på går bara att spekulera i, men jag såg matchen från soffan och vågar snart mena på att Östersunds FK kan bli årets överraskning i Superettan. De hade åtminstone inga problem att stänga IK Brage helt och hållet, och sedan tidigare ordnade man 1-1 mot Assyriska FF. De har en annorlunda spelstil gentemot många andra lag i serien – och inte minst sätter man motståndaren på ända med sin 3-4-3-uppställning. Det är inte ”som vanligt”. Det är tunnare med spelyta runt motståndarens egen backlinje och det dyker upp spelare vid positioner på planen där man i vanlig dager kan lalla runt lite för sig själv. Det må vara en orättvis parallell, men man vet ju hur svårt högerhänta tennisspelare har för att slå de vänsterhänta. Det är ovant och rubbar på det normala.

Att ÖIS har en chans att slå detta IK Brage råder det inget tvivel om. De är bra, inget snack, men långt ifrån omänskliga och de har sina brister här och där. Vad som krävs är att ÖIS hittar tillbaka till det som var för två, tre veckor sedan. Då det gick per automatik. Då man fann vägar genom motståndarens försvar. Det som har varit så svårt mot Falkenberg och Assyriska. Ned med fötterna på jorden, jobba stenhårt och hitta tillbaka till grunderna. Upp med humöret och kör. Det är bara att ösa!

Framför allt, efter vad jag har sett av IK Brage denna säsong, så gäller det att avsluta. Skjuta, skjuta, skjuta. I Brages mål står en 21-årig Patrik Carlgren som visserligen har potential (vilket en plats i U21-landslaget visar, inte minst) men som verkar omåttlig darrig när det hettar till. Mot Ängelholms FF höll han på att leverera årets tavla då han sköt en motståndaranfallare i ryggen så att bollen gick i en båge och i den egna överliggaren och mot Östersunds FK brast det i både kommunikation, självförtroende och pondus när bollen korsade hans väg vid inlägg, hörnor, djupledsbollar, etc. Denna gång räddades han av ren tur, men kan man sätta press på honom och göra det till en jobbig kväll så ökar definitivt chanserna till att kunna bocka i ”enkla mål”-kategorin.

Vinnarspåret – var hittar man det? #2

Inlägg av Christian Börjesson kl 10:22 Omgångssummering, Superettan

Apr 162013

Då var den avklarad. Omgång två av Superettan. Några lag (Falkenbergs FF, till exempel) har fått en drömstart, samtidigt som ett par gäng fortfarande stå poänglösa. Än är det för tidigt att dra några större slutsatser – vi får nog vänta ett par matcher till hur ogärna vi än vill det – och serien är fortfarande väldigt tajt. Som den skall vara efter två matcher. Visst, vissa lag har dragit ifrån bottengängen lite grand, men fortfarande har alla lag en stor chans att kravla sig uppåt. Det finns med andra ord ingen mening i att hänga läpp ännu. Upp på hästen igen. På’t, på’t, på’t. Och det är vad som gäller för Sambadefensiv också. Därför kommer här en matchsammanfattning av den andra omgångens samtliga matcher. Först ut är…

Landskrona BoIS – Ängelholms FF 0-0

Superettans andra omgång inleddes på fredagskvällen med ett derby i Sveriges sydligaste delar. Landskrona BoIS, som vann sin premiärmatch mot Degerfors IF, ställdes mot Ängelholms FF, ett lag som varit tuffa att möta i Superettan under ett antal säsonger men som fick se sig besegrade utav IK Brage förra helgen. Och det var ett rent under att Landskrona BoIS inte kammade fullt igen. Vad som stod i vägen för tre nya poäng var en hel rad av stolp- och ribbträffar samt en storspelande Matt Pyzdrowski i Ängelholmsmålet som stod för räddningar som självaste Neuer hade kunnat ha med på sitt CV.

Allra svettigast fick han det i den 86:e minuten då han sträckte ut rejält på en egen försvarares nickskarv efter en Andreas Dahl-frispark. De 1 993 åskådarna på plats hade redan sträckt armarna i skyn och signalerat för 1-0, men genom en otroligt vass parering långt ned vid ena stolproten snuvades Jörgen Petterssons gäng på nätrassel. Och enligt målvakten själv kan de ha att göra med att han lärt sig att kontrollera nervositeten bättre.

– Jag är alltid laddad för match, men nu blir jag inte skakig längre och stressar betydligt mindre. Jag har börjat läsa spelet mer och är lugnare med bollen.

Rent spelmässigt fanns det förmodligen mer att hämta från båda lagen. Det är fortfarande tidigt på säsongen och med handen på hjärtat så var planen inte i sitt allra bästa skick. Men det var hemmalaget Landskrona som var det lite hetare laget. Det laget med lite mer boll och betydligt hetare målchanser. Lånet från Malmö FF, Alexander Nilsson, var lite upp och ned – men klart är att han kommer bli en viktig spelare rent poängmässigt under säsongen. Hittills har han kammat noll i målkolumnen, men det närmar sig premiärmålet. Under matchens gång hade han flera farliga avslut varav ett i insidan av stolpen. Låt oss hoppas att han gör ett i nästa match så att han inte får den berömda islossningen i omgång fyra när ÖIS gästar.

GAIS – Degerfors IF 3-1

1-0, Linus Tornblad (16′), 2-0, Joel Johansson (45′), 3-0, Andreas Drugge (59′), 3-1, Ferhad Ayaz (87′)
I premiären gick GAIS på pumpen mot Varbergs BoIS, men när det vankades hemmapremiär på Gamla Ullevi i lördags tog GAIS säsongens första trepoängare – och faktiskt lagets första seger i seriespel på drygt ett år. Snacka om lättnad för Thomas Askebrand och kompani. För gästerna Degerfors IF:s del har säsongen fått sämsta möjliga start. Först förlorade man med 1-0 mot Landskrona BoIS, och nu alltså även mot GAIS. Och det för ett lag som förra säsongen höll sig undan kvalplatserna nedåt genom ett sent mål i sista omgången. Möjligen är det för tidigt att analysera och dra några slutsatser ännu, men kanske, kanske går Patric Werner och hans Degerfors IF en liknande säsong till mötes. Jo, så känns det nog. I alla fall just nu. Inte heller blir det lättare matcher framöver. Nej, först skall hemmapremiären spelas på Behrn Arena i Örebro, och sedan blir det ett besök hos GIF Sundsvall på Norrporten Arena.

I upptakten utav den första halvleken var det GAIS som tog initiativet på Gamla Ullevi. Nyförvärvet Andreas Drugge byggde upp anfallsspelet från sin centrala position varifrån han fann krossbollar ut till Wallin till vänster och Hampus Andersson till höger. Han drog sig inte heller för att slå den längre bollen, lite på ÖIS-manér, mot en framrusande Linus Tornblad eller Joel Johansson bakom Degerfors backlinje. Men det var inte på en sådan boll som GAIS tog ledningen. Istället skedde det efter att Linus Tornblad mött bollen, skarvat den runt sin försvarare och sedan dragit till med ett vristskott som skruvade sig bort från den unge August Strömberg i bortamålet. Snyggt får man medge, även om Degerforsbacken som i denna text får vara anonym får ta på sig att målet ens kom till. Visst, Tornblad är snabb och allt det där, men det är inte helt OK att släppa förbi honom så enkelt. Inte heller skall försvararen förlora en sådan kort löpduell så klart som han gjorde.

Efterhand tog ändå Degerfors IF över matchbilden lite grand, och det framförallt genom innermittfältaren och lagkaptenen Tobias Solberg, vänstermittfältaren Johan Bertilsson samt den erkänt duktige Amadaiya Rennie i anfallet. Rennie var ett ständigt orosmoment och med sin aviga stil och bollsäkerhet var det ett tufft byte för Mirza Mujcic på högerkanten där Rennie mestadels höll till i sina offensiva försök. Det hettade dock aldrig riktigt till runt Vaiho i målet – förutom då Bertilsson sköt från distans just utanför den högra stolpen.

Men precis som för ÖIS så fick Degerfors IF ett oerhört tungt psykologiskt mål i baken just innan halvtidsvilan. I en kontringssituation kom Linus Tornbland i GAIS fri med August Strömberg varpå han lobbade bollen förbi honom. I en duell där bakom krigade Joel Johansson mot flera försvarare, men han vann likväl situationen och kunde således knoppa in bollen i det vidöppna målet. Tungt, tungt, tungt. Och någonstans där gick väl också matchen.

I matchens andra halvlek satte Andreas Drugge spiken i kistan med sitt 3-0-mål på frispark innan Degerfors IF tröstmålade efter en forcering med tre minuter kvar. Åter igen var det Rennie som skapade oreda med sina dribbelkunskaper där han vände hit, dit, fram och tillbaka och det några gånger om innan han fann luckan att spela in bollen till en fristående Ferhad Ayaz som ostört nickade bollen i nät. Men det gjorde varken från eller till. Tre poäng till GAIS. Tre poäng som säkerligen kan skapa lite arbetsro på Gaisgården, publiksiffran till trots. För där kan de inte vara nöjda. 3 298 personer kom till Gamla Ullevi för att se matchen. Alltså 800 under det publiksnitt som klubben budgeterat med. En fingervisning om vad som komma skall?

Hammarby IF – IFK Värnamo 1-1

0-1, Pär Cederquist (40′), 1-1, Erik Figueroa (45′)
Den absolut sista hemmapremiären på Söderstadion gick av stapeln i söndags när IFK Värnamo kom på besök. Och till ”Bajens”, förmodligen, stora förtret slutade matchen 1-1. Inte ens i hemmapremiären på Söderstadion kunde de få fira ordentligt. Tråkigt kan tyckas, i alla fall för de dryga 12 000 på plats, men eftersom Pär Cederquist gav Värnamo ledningen och Hammarby endast mäktade med att kvittera på hörna genom Erik Figueroa så är det inte så mycket mer att göra än att gå med på en poäng. Kanske inte riktigt vad de hade hoppats på i Söder. Nej, inte alls förmodligen. Likt varje säsong skall detta vara året – året då Hammarby går upp i Allsvenskan igen – men med en poäng av fyra möjliga är det väl på sin plats att man börjar tvivla. Åtminstone till en viss grad.

Det skall väl sägas att det var Hammarby som var det bättre laget. Inte så konstigt kanske, Värnamo är ett lag som förmodligen kommer hålla till i botten och då är det inte lätt att tyglas med Kennedy, Erik Sundin och allt vad de heter. Inte heller är det lätt att stå emot 12 000 sjungande supportrar. Bara det är en enorm fördel för Hammarby och ett pungslag för laget som är på besök. Man vet att det kommer att låta när man stegar in på planen, men det är nog lättare sagt än gjort att koppla bort det och enbart fokusera på sitt fotbollsspelande.

Falkenbergs FF – Ljungskile SK 2-1

1-0, Stefan Rodevåg (4′), 1-1, Patrick Hopkins (44′), 2-1, Tobias Karlsson (55′)
Lagom till Falkenbergs FF första match på den tidigare ospelbara Falkenbergs IP lockade klubben med fri entré för de 500 första åskådarna iklädda Falkenbergshalsduk. Och frågan är väl om det kom så många halsduksbärare då det totala åskådarantalet stannade på drygt 1 300 personer. En inte alltför hög siffra även om laget från havet inte har en historia av höga publiksiffror, men de som tog sig till arenan gick åtminstone hem glada i hågen. För Ljungskile SK besegrades med 2-1 vilket innebär att Falkenbergs FF nu har gått obesegrade genom de två första matcherna.

I en intervju med Sambadefensiv inför premiäromgången lyfte Hans Eklund upp Stefan Rodevåg som en viktig spelare för Falkenbergs FF på grund av hans regelbundna målskytte. Och visst hade han rätt om det. Det skvallrar inledningen av säsongen om. Ett mål mot ÖIS på Gamla Ullevi och nu även ett mot Ljungskile SK efter fyra minuters spel. Snacka om drömstart för honom själv, men framför allt för laget. Det kunde man kanske inte tro med förra säsongens bravader i relativt färskt minne.

Ljungskiles kvittering föll just före halvtidsvilan – i den 44:e matchminuten – genom Patrick Hopkins. Ett psykologiskt mål kunde man kanske tro, ett så var det säkerligen, men Falkenbergs FF mobiliserade krafter nog att ta ledningen på nytt efter 55 minuter. Då var det Tobias Karlsson som höll sig framme och stötte bollen i mål. Och några mål föll alltså inte. Kan Falkenbergs FF bli ett lag att räkna med i år? Ja, varför inte. Någon nedflyttning bör det väl i alla fall inte bli tal om. Så känns det i dagsläget.

Jönköpings Södra IF – Varbergs BoIS 2-1 (Borås Arena)

1-0, Robert Gojani (56′), 1-1, Gabriel Altemark Vannemyr (76′), 2-1, Aleksei Kangaskolkka (94′)
Försnacket till denna match handlade mestadels om det faktum att Stadsparksvallen var ospelbar och att matchen, för andra gången denna säsong, därför flyttades till Borås Arena. Det känns inte riktigt OK att planerna inte håller kvalitet nog att ens spelas på när det vankas seriespel, utan att man skall behöva spela sina hemmamatcher på bortaplan. Visst, det är väl enbart J-Södras fel i detta fall och de får väl skylla sig själva, men det ger en negativ och oseriös klang, tyvärr.

I matchens första halvlek var spelet väldigt tempofattigt, och Varbergs BoIS hade inga problem med att få stopp på Jönköpings offensiva försök. Istället var det Varbergs BoIS som i slutet utav halvleken kom igenom via kontringsbollar. Dock, vilket gjorde att halvleken slutade 0-0, mynnade det aldrig ut i något nätrassel.

När domaren blåste igång halvlek nummer två brakade det loss rejält. Hela tre mål skulle falla under denna 45 minuter långa period. J-Södra var laget som kom ut bäst, och således kom också 1-0 genom Robert Gojani ganska så väntat. Nu skulle J-Södra dra ifrån, kunde man kanske tro, men icke sa nicke. Istället tog Varbergs BoIS överhand spelet och kunde kvittera med kvarten kvar. Och självklart var det spjutspetsen Altemark Vannemyr som stod för målet. Hans tredje, redan nu, för säsongen och en ensam ledning i skytteligatoppen.

Men inte blev det någon poäng för hans Varberg ändå. Nej, J-Södra stod för en ÖIS-2011-prestation mot FC Rosengård och avgjorde i den 94:e matchminuten. Och tacka Aleksei Kangaskolkka för det. Snacka om att ge hemmapubliken valuta för pengarna. Snacka om att majoriteten av de som kom för att se premiären också kommer att återkomma – men då, förhoppningsvis, inte till Borås Arena.

IK Brage – Östersunds FK 0-0

Conny Karlsson, Dulee Johnson och Njogu Demba-Nyrén. Där har vi tre av IK Brages nyförvärv inför säsongen. Lägg till ännu ett namn, Jan Tauer, och du förstår att IK Brage är ett lag som av många anses intressanta att följa under 2013. Och det blev också seger i första matchen. Nere i Ängelholm vann med med 2-0 efter två mål i den andra halvleken. Tyvärr, åtminstone om du frågar Conny Karlsson, fortsatte inte den sviten i kväll. Någonting som han (Karlsson) var till synes bitter över i intervjun efter matchen. Skall man vara ärlig – och det skall man vara – såg spelet under stora delar otroligt tafatt ut. Från båda lagen, bör tilläggas. Men kanske framförallt från hemmalaget. Utan tvekan var det Östersunds FK som var det hetare laget. I alla fall i andra halvleken, där Patrik Carlgren i hemmamålet fick parera en del farliga målchanser å ÖFK:s vägnar.

0-0 stod sig dock matchen ut vilket därför också betyder att Östersunds FK är fortsatt obesegrade i Superettan. Någonsin.

Örebro SK – GIF Sundsvall 3-0

1-0, Mohammed Khalid (30′), 2-0, Alhassan A Kamara (44′), 3-0, Ahmed Yasin (86′)
Omgångens avslutande match vann Örebro SK oerhört enkelt mot GIF Sundsvall. 3-0 säger egentligen allt. Örebro SK är ett topplag som kommer ta klivet upp, så blir det nog, och GIF Sundsvall har ännu inte förstått att det krävs 100 % arbete för att klara av Superettan. Söndagsjogging fungerar inte. Så är det bara. Och det måste de nog förstå snarast. För nu ligger de absolut sist i Superettan som ett topptippat gäng. Till och med ÖIS är före…

Världens roligaste Superettan #1

Inlägg av Christian Börjesson kl 12:30 Superettan

Apr 092013

Visst är det väl så, att det i år är världens roligaste Superettan. ÖIS har gått upp, GAIS och Örebro SK har åkt ned och favoriten Hammarby IF harvar fortsatt i landets näst högsta serie. Det känns väl inte som att Superettan någonsin har varit hetare. Näppeligen så. Åtminstone var det bra länge sedan. Och så här i inledningen utav säsongen när alla lag är fulla utav förväntan – ja, då är det svårt att se någonting negativt. Allt är uppåt. Positivt. Tipp topp, tommen opp, som en av de norska längdskidåkarna sade i vintras samtidigt som hon höjde tummen i skyn. Allt är oförstört. Det finns inga hinder. Bara möjligheter. Därifrån föddes också idén om att plocka upp denna gamla matchsammanfattningsartikeln som huserade på Sambadefensiv under ett kort tag där i begynnelsens tid. Här får ni det allra viktigaste från de andra matcherna i Superettans inledande omgång. Håll i er!

Varbergs BoIS – GAIS 3-1

1-0, Gabriel Altemark-Vannemyr (6′), 1-1, Joel Johansson (36′), 2-1, Alexander Mellqvist (38′), 3-1, Gabriel Altemark-Vannemyr (96′)
Kanske något överraskande besegrade Varbergs BoIS ett annat grönsvart gäng – GAIS – i Superettans första match på Påskbergsvallen. Nej, det var kanske inte vad gemene man hade trott före matchen, trots allt. Visserligen är inte GAIS tippade att hamna i den absoluta toppen när serien skall summeras, men de har åtminstone ett lag innehållande kvalitet nog att klå Varbergs BoIS. Men så blev det inte. Istället vann hemmalaget med 3-1 efter att man först tagit ledningen i matchens sjätte minut, tagit ledningen på nytt bara tre minuter efter Joel Johanssons kvittering till 1-1 och sedermera också dödat matchen i den 96:e matchminuten då Altemark-Vannemyr kontrade in bollen i mål när Göteborgarna satsat allt i offensiven för att om möjligt komma till läge för en kvittering.

Noterbart är att den gamle Öisaren Alexander Mellqvist stod för det avgörande målet i matchens 38:e minut. Efter ett inlägg i den 38:e minuten kunde han tämligen ostört trycka bollen i nät just efter att GAIS firat sin kvittering. Men det är väl också då, i det skedet, som man är som mest sårbar. Och det fick GAIS känna på. Nu blåser det lite kallt på Gaisgården. Förlust även i nästa match och krisrubrikerna är nära (om än alldeles för tidigt om man skall se nyktert på det).

Östersunds FK – Assyriska FF 1-1

0-1, Amin Nazari (7′), 1-1, Tobi Joseph (33′)
Utöver ÖIS så gick även Östersunds FK upp i Superettan under den föregående säsongen. Således är det också det lag som man har sämst koll på. Någonting jag antar att det allra flesta kan skriva under på. Men det är nog dags att börja stifta bekantskap med detta gäng. För bevisligen är de inte en hög hundskit. Det vittnar lördagens hemmapremiär mot Assyriska FF om. Visst, AFF hade en rätt dassig fjolårssäsong, men de är ett lag att räkna med och har så varit under en längre tid. Och att då få med sig 1-1 i sin första Superettamatch någonsin där, vad man kan anta, nerverna kunde tas på är en godkänd utgång.

Spelmässigt var det väl visserligen Assyriska FF som var det ledande laget. De kan spelet på konstgräs. Och ledningsmålet smällde man in redan efter sju minuters fotbollsspelande å Jämtkraft Arena. Målskytten hette Amin Nazari och uppvaktningen från hemmaspelare var vid det avslutningsläget helt obefintligt. Nerver, kanske. Men ändå för kasst. Det måste man säga. Helt ostörd fick han nämligen sätta pannan till, den gode Nazari.

Men Östersunds FK kom i kapp. Åtminstone målmässigt. Det dessutom innan första halvleken hade passerat. Via en frispelning signerad Mendiola kunde Tobi Joseph ganska så stapplande komma helt fri och ”placera” bollen under den utrusande målvakten. Östersund själva vill beskriva målet som ett snyggt sådant, men jag håller inte riktigt med. Det var mer ett blunda och skjuta-mål där bollen nuddade vid målvakten för att sedan rulla in i målet. Men de räknas de också.

Landskrona BoIS – Degerfors IF 1-0

1-0, Amethyst Bradley Raleni (65′)
Det var en aning speciella förhållanden inför Landskronas möte med Degerfors IF i lördags. Degerfors IF hade inte spelat en match på naturgräs tidigare under försäsongen och hemmalaget Landskrona BoIS gick för första gången ut på hemmaborgens matta då den tidigare varit ospelbar. Och att Degerfors IF inte spelat på gräs på ett par månader syntes ganska så tydligt. De var inte riktigt med och Landskrona BoIS hade övertaget sett till målchanser. Dock utan att trycka bollen i nät, trots flera möjligheter till nätrassel.

Men matchens enda mål kom ändå från BoIS:s sida då ”Surprise” pangade in bollen bakom August Strömberg i den 65:e matchminuten efter att Patrik Åström bröstat ned ett inlägg rakt i gapet på sin medspelare som bara hade att sätta dojan till. ”När jag såg bollen komma mot Åström försökte jag hitta en bra position för att få ett bra skottläge om han skulle få ner bollen till mig. Åström gjorde det bra med att på en touch få ner den och jag fick på ett bra direktskott. Det var ett snyggt mål”, sade ”Surprise” själv efter matchen.

Trots att Malmö FF-lånet Alex Nilsson, framför allt, hade lägen att utöka ledningen stannade det vid ett mål. Något som de i efterhand förmodligen inte bryr sig om alls. Tre poäng är tre poäng och de kunde näppeligen kunde fått en bättre start på säsongen. En ganska så stor smolk i bägaren var dock att nyförvärvet från Hammarby IF, Andreas Dahl, utgick skadad. Det kan kosta. Där har BoIS:arna en pådrivare, en kämpe, en framspelare och en riktigt bra hörn- och frisparksskytt att tillgå.

Ängelholms FF – IK Brage 0-2

0-1, Peter Nilsson (46′), 0-2, Mats Cato Moldskred (92′)
Nere i Sveriges sydligaste delar tog det upphaussade IK Brage en meriterande premiärvinst mot Ängelholms FF inför mindre än 600 åskådare. Med nyförvärven Jan Tauer och Dulee Johnson i startelvan gick Conny Karlssons nya gäng segrande med två måls marginal. Och det trots att hemmalaget behärskade underlaget absolut bäst under de första 25 minuterna. Men sedan kom gästerna in i det ganska så ordentligt, med Dulee Johnson som fullständigt briljant på det centrala mittfältet. Enligt utsago var han så där snuskigt bra. Tänk er Jakob Lindström-klass och ni kan nog föreställa er Johnsons betydelse för IK Brage i söndags.

0-1-målet satte anfallaren Peter Nilsson just efter att Dragan Banjac blåst igång den andra halvleken. På ett fint förarbete av Dragan Kapcevic gjorde Nilsson IK Brages första mål för säsongen. Snacka om drömstart på halvleken! Klockan hade inte ens tickat på i en minut innan bollen låg i nät. Det var dock på håret att Ängelholms FF kunde rygga in 1-1 en stund senare då målvakten Carlgren stod för en fadäs modell grande. Vid en utspark sköt han i ryggen på en av hemmalagets anfallare varpå bollen tog en luftfärd innan den gick i Carlgrens överliggare. Ruskigt, ruskigt nära.

När Ängelholms FF gick ned på en trebackslinje från minut 80 och framåt och satsade på långbollar mot offensivt straffområde kunde IK Brage kontraslå in 0-2-målet. Bollen slog Dulee Johnson och skottet sköt Mats Cato Moldskred. Conny Karlsson sov nog gôtt i söndags natt.

GIF Sundsvall – Jönköpings Södra 0-3

0-1, André Salicir (52′), 0-2, Tommy Thelin (55′), 0-3, Robert Gojani (67′)
Omgångens kanske största skräll stod Jönköpings Södra för då man bortaslog GIF Sundsvall med 3-0 på Norrporten Arena. Snacka om tung viktora. Näppeligen vad någon hade trott på förhand. J Södra är inget bonkegäng, men Giffarna satsar på allsvensk comeback omedelbart – och då räcker inte fadäser likt detta. Tre mål i arslet på hemmaplan…det är aldrig OK. Kanske var Sören Åkeby inte så pjåkig, ändå?

- En premiär är alltid speciellt för alla inblandade och kanske fanns en viss ängslan i laget, så brukar det kunna vara, sade Sundsvalls Joel Cedergren efter 0-3-fadäsen mot J Södra. Och visst är det väl så. Det finns en nervositet att handskas med. Det finns press, tryck och tunga axlar att hantera. Men man kan också bli ganska så trött på den undanflykten. Den kommer efter varje premiäromgång. År efter år. Säsong efter säsong. Har allt som man haft i bakhuvudet halvåret tidigare bara runnit av en? Jag vet inte, men det känns som en billig ursäkt som borde vara utdaterad vid det här laget.

Målen rann bokstavligt talat in i matchens avslutande 45 minuter efter att lagen gått mållösa av den första halvleken. Målskyttet öppnades av André Calisir knoppade in bollen efter en hörna. Den vågen rann sedan J Södra på – till skillnad från GAIS som istället slappnade av – och således kom också tvåan kort därpå. En aning turligt må hända, och absolut inte utefter vad som var tanken, men Tommy Thelins inlägg gick hela vägen in i målet. En glädjedödare för de 1500 åskådarna på plats på Norrporten Arena i söndags.

När GIF Sundsvall tappade allt och lite till och irrade runt som yra höns passade gästerna på att göra ännu ett mål. Daryl Smylie fann Robert Gojani och vips så var förnedringen ett faktum. Och det går inte att säga annat än att det var en rejäl missräkning från GIF Sundsvalls sida. Men det skall man ha klart för sig, det går inte att glida igenom en serie bara för att man kommer ovanifrån. Fråga ÖIS 2011-årsupplaga. Motivation slår klass i alla (de flesta…) lägen och vill man inte vinna så kommer man inte heller att göra det. Tar man inte kriget där ute på plan slutar det oftast illa. Upp och hoppa, GIF!

Ljungskile SK – Hammarby IF 0-0

Det krävdes fem raka matcher innehållande mål innan säsongens första 0-0-match registerades. Och då var det Ljungskile SK och Hammarby IF som möttes på Borås Arena då Markbygg Arena var ospelbar. Förmodligen till Bajarnas stora glädje. Nu slapp de bedrövliga Markbygg Arena och istället fick de möjligheten att röja och skapa en fin ljudkuliss på en av Sveriges vassaste bortasektioner. Men det hjälpte föga. Hammarby IF gick inte att känna igen och skall man leva upp till sina supportrars förhoppningar krävs det betydligt mer än så här. För det var faktiskt så att Ljungskile SK var det lag med bäst möjligheter att bryta dödläget. För åh, vad nära man var att ro åt sig alla tre poäng. Och det vore ju, med deras försäsong i åtagande, en rejäl skräll. Men inte var det långt ifrån. Med lite mer tur och med lite mer skärpa så hade LSK skickat hem Hammarby IF poänglösa till Stockholm. Men man fick nöja sig med ett kryss. Ett kryss som de säkerligen är rätt nöjda med ändå.

Örebro SK – IFK Värnamo 2-0

1-0, Alhassan A Kamara (60′), 2-0, Mohammed Khalid Saeid (86′)
Den första omgångens näst sista match spelades mellan topptippade Örebro SK och bottentippade IFK Värnamo på Behrn Arena i Örebro. Det ena laget skall slåss om de två översta platserna samtidigt som David Björkeryds nya gäng kommer att få kämpa arslet av sig för att hålla sig kvar i Superettan. Och sett till dagens match så är förhandsprofetiorna helt i sin ordning. För det var väl aldrig något snack om vilket lag som skulle vinna. Visst, det stod 0-0 i paus, men då hade Örebro SK varit det bättre laget och också haft en del chanser. Dock utan att täppa till helt bakåt. För på tilläggstid i den första halvleken höll IFK Värnamos nya anfallare Pär Cederqvist på att spela fram Khalili till ett ledningsmål, men då tog bollen i målramen.

Till den andra halvleken fortsatte hemmalaget att trumma på och vara det spelförande laget och således gjorde man också matchens första mål. I den 60:e matchminuten slog Haginge ett inlägg som Kamara knoppade in – och visst känns det som att det har varit osedvanligt många nickmål efter inlägg i denna premiäromgång. Crespo, som han kallas, gjorde i alla fall inget misstag vid avslutningsläget – men man kan ju undra var markeringen är vid dessa lägen generellt sett. Det känns som att det är under all kritik.

I matchens slutminuter drogs Sphetim Hasani ned i straffområdet och domare Jim Petersson pekade på straffpunkten. Straffen tog Saeid hand om och sekunderna senare låg bollen i mål. 2-0 till Örebro SK, alltså. En siffra som stod sig de återstående minuterna. Och därmed bärgade det svartvita gänget tre mycket viktiga poäng i upptakten utav säsongen.

Whatever happened to? #4

Inlägg av Christian Börjesson kl 00:18 Krönika, Sambadefensiv minns, Sambadefensiv sammanfattar, Superettan, Tillbakablickar

Mar 242013

Då var det så äntligen dags att slänga sig tillbaka in i historien och gräva ned sig i kring vilka sidospår gamla Öisare har tagit i sina fotbollskarriärer. Har någon blivit landslagsman? Har någon lagt skorna på hyllan? Har det hänt si, eller har det hänt så. Vi försöker helt enkelt rota fram information kring spelare som kanske inte riktigt florerar i skallen hos gemene Öisare dagligen, men som ändå satte avtryck hos föreningen på ett eller annat sätt. Och det kan man väl säga att följande trio har gjort. Ja, de kriterierna stämmer nog in på samtliga tre. En kom under 2006 när mörkret var som djupast, en annan värvades in då yttermittfältskrisen var som störst under 2010 och den tredje spåddes en lysande framtid och var av intresse för både Newcastle United och Middlesbrough FC i England. Men istället blev det ÖIS. Tyvärr kan man väl sammanfatta den värvningen som misslyckad, men i dag lever denna spelaren förmodligen rätt bra på sin fotboll. Betydligt bättre än han gjorde under sin tid som fotbollsspelare i Sverige i alla fall. Well, här är…

Whatever happened to twin sets?

Whatever happened to Hi-fi?

Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Elias Storm?

Elias Storm i en av sina 12 matcher i ÖIS-tröjan. Här drar han friskt i Anders Svenssons tröja i en match på Borås Arena under säsongen 2006.

Säsongen då Elias Storm kom till ÖIS är väl inget man direkt vill gräva ned sig i ännu en gång. Been there, done that som man brukar säga. Det var ett riktigt skitår för att tala klarspråk och ÖIS åkte ur Allsvenskan med dunder och brak trots att man lyckades behålla Áilton Almeida säsongen ut. Men de övriga i laget var helt enkelt inte bra nog. Det finns inga andra slutsatser att dra utav det. Tre segrar på 26 försök säger egentligen allt. ÖIS var inte ett lag för Allsvenskan. Åtminstone inte kvalitetsmässigt.

Men det var knappast till ÖIS fördel att de drogs med stora skadeproblem i de bakre leden under 2006. Inte mindre än tre försvarsgeneraler var åsidosatta på grund av skadeproblem – vilket i augusti månad fick ÖIS att skeppa ned den reslige mittbacken Elias Storm från Djurgårdens IF där speltiden var knapp i ett desperat försök att få ordning på defensiven. Valter Tomaz Jr drogs med ett skadat knä, Jukka Sauso hade svårigheter med känningar i sin rygg och Johan Anegrund var borta för resterande delen av säsongen. Någonting var så illa tvunget att göras – och då Storm bara hade fått fyra framträdanden i Djurgårdströjan på hela säsongen var det en ömsesidig viljan att få till en förändring. Både från Elias själv, men även från ÖIS sportchef Stefan Herre Eriksson samt tränartrojkan Sören Börjesson och assisterande Janne Carlsson. I mitten av augusti 2006 blev det klart – Storm skulle ansluta till ÖIS från Djurgårdens IF över säsongens avslutande omgångar.

Men det blev inte mer än så. Vid tolv framträdanden i den rödblå tröjan tog det slut. Tyvärr med en degradering till Superettan som facit. Kanske inte riktigt vad han, eller föreningen, hade väntat sig trots den prekära tabellsituationen. Inför sin debut (som för övrigt skedde i höstderbyt mot GAIS) uttryckte Elias själv att ÖIS är ett bättre lag än vad tabellen visar, men att det gäller att skippa skönspelet och istället kriga till sig de poäng som krävs. Ack, så fel han hade. Och med det fick han vara med på samma resa som säsongen innan då han var utlånad till GIF Sundsvall som även de trillade ur landets högsta division. Så väl supportrar som klubbledning var dock tillfredsställda med vad Elias Storm hade åstadkommit i Göteborg – men hans löneanspråk låg inte i nivå med vad ÖIS kunde erbjuda och därför fanns det ingen annan utväg än att tacka för tiden och vinka adjö.

Det tog ett tag innan Elias fann sin nya klubbadress. Han reste tillbaka till Stockholm men någon förlängning med Djurgårdens IF, vilka han hade tillhört sedan han tog steget från Division 2 till Allsvenskan som 23-åring, blev det inte. Inte heller stannade han inom Sveriges gränser. Istället bar det av på ett riktigt äventyr. Messiniakos GS i Greklands näst högsta division blev nästa anhalt. Ja, så var det väl tänkt i alla fall. Informationen kring detta är något tapphändig, men under samma säsong spelade han även tio matcher för FK Haugesund i Adeccoligan (Norge). En klubb han stannade i över säsongen 2009 med ett facit på 48 framträdanden (39 från start) och tre mål. Men under den avslutande säsongen blev det bara fyra matcher från start, och i takt med att Elias blev äldre så valde han att vända skutan hem till trygga Sverige. Vid 31 års ålder var nedtrappningen något av ett faktum och namnunderskriften klargjorde att satsande IK Sirius i Norrettan blev nästa klubbadress. Där var han visserligen given i mittförsvaret – 24 matcher varav samtliga från start skvallrar om det – men något Superettaavancemang var det inte tal om.

I de krokarna lade Elias Storm ned fotbollskarriären helt. Visserligen höll han igång i Division 6 under både 2011 och 2012, men det är knappt så att det bör nämnas. En fotbollsspelare tappar nog aldrig sin sport till fullo. Och det vittnar väl detta om. Det skall inte ses som mer än en kul grej, och då till och med Stefan Holm kan hålla på Divison 6-nivå i sitt Östre Deje IK får vi svart på vitt att det inte är tal om något blodigt allvar.

Det blev dock en sista – och det vågar vi nog tro på denna gång – comeback för Storms del. Efter ideliga ”nej tack” till klubbar som gladeligen hade plockat in Elias Storm så tackade han ja till Enköpings SK i Division 1 Norra i slutet av förra säsongen. Då låg Enköpings SK sist i serien och förhoppningen var att Storm skulle stabilisera laget till den grad att de kunde klättra sig upp över degraderingsstrecket. Det misslyckades dock helt. Åtta poäng drog laget in på hela säsongen och med det hade man 22 poäng upp till Väsby på rätt sida strecket. Det var med andra ord inte ens nära att Storms intåg skulle göra någon skillnad rent tabellmässigt.

Whatever happened to twin sets?

Whatever happened to Hi-fi?

Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Steinþór Freyr Þorsteinsson?

Steinthor Freyr Thorsteinsson mitt upp i sin specialitet - sina inkast. Tyvärr bar det inte frukt i den mån som man hade önskat.

Steinthor Freyr Thorsteinsson, som han stavas för oss, kom även han till ÖIS när klubben var i ett ganska så prekärt läge. Inte riktigt som för Elias Storm – där var det tal om degradering till Superettan och laget låg sist i tabellen – men likväl hade klubbens och supportrarnas förhoppningar långt ifrån infriats fram till den där dagen i månadsskiftet juli och augusti då “Steine” blev officiellt klar för ÖIS. Klubben var i ett stort behov att förstärka på yttermittfältet då skadeproblemen var stora, och då fann man denna islänning som mest var känd för sina akrobatiska och alltid lika spektakulära inkast som nådde fram till motståndarnas straffområde från i stort sett varenda position längs med planen.

Men det blev ingen större succé i ÖIS. Och som grädde på moset försvann han från klubben redan efter en halv säsong trots att han vid ankomsten kritade på ett 2,5-årskontrakt. Facit blev totalt nio framträdanden (sju från start), två mål, ett gult kort och totalt fyra matcher där han inte ens blev inbytt. Men mest minns man den taffliga volleymissen mot Ängelholms FF på Valhalla IP som hade kunnat ge ÖIS segern. Ni kan historien, istället kvitterade gästerna till 3-3 och den riktigt djupa depressionen stod och väntade runt knuten på Valhalla IP. En riktig skitmatch och en riktig skitdomare som snuvade ÖIS på tre viktiga pinnar. Det är ingen idé att älta har min mor lärt mig, men det är svårt att inte göra det när man tänker tillbaka på den hårresande avblåsningen vid David Leinars regelrätta nickmål i duell med motståndarmålvakten.

Läs mer:

Lär er stänga matchen
Fem frågor för Steinthor Thorsteinsson
David Leinar: ”Vi är alldeles för snälla”
Spelarbetyg Örgryte IS – Ängelholms FF 3-3

I samband med konkursen i januari 2011 upphörde spelarnas kontrakt och det var aldrig tal om att Steinthor Thorsteinsson skulle följa med ÖIS ned i Söderettan. Särskilt inte med tanke på de rykten som gick angående den lönesumma som ÖIS valt att lägga på honom. Inte en chans att föreningen skulle få ihop de pengarna hemmahörande i landets tredje division. Men det var förmodligen inte det som fällde avgörandet. Nej, “Steine” ville väl hålla till högre upp i systemen. Och därför skrev han inför 2011 ett kontrakt med den norska klubben Sandnes Ulf (dit Jakob Olsson nu har blivit utlånad över säsongen 2013), vid tillfället hemmahörande i Adeccoligan (Norges näst högsta division). Och succén lät inte vänta på sig. Han hade åtminstone tränare Asle Andersens förtroende från start. Han spelade totalt 25 utav 30 matcher och han satt enbart på bänken i 90 minuter vid ett tillfälle. Målskörden var väl ingenting att hurra över i och för sig, det stannade på två mål precis som i ÖIS, men i övrigt var han en bidragande orsak till en klubbmässigt sätt väldigt framgångsrik säsong.

Ja, 2011 gick Sandnes Ulf åter upp i Tippeligaen efter en hel drös med år utanför densamma. Och om man skall sammanfatta deras säsong så kan man dra en parallell till hur IF Sylvia lade upp sitt resultat under samma säsong. Lagen inledde åtminstone lika knackigt för att sedan ge sig fan på’t och lägga in en växel till. Sandnes Ulf förlorade sex av säsongens åtta första matcher och just då var det nog varken glada miner hos Steinthor eller klubbledningen. Men så jobbade man sig tillbaka, vann 12 av de kommande 13 dusterna och avancemanget till Norges finrum säkrade man i säsongens näst sista match då man krossade Löv-Ham med hela 6-0 på hemmaplan.

Här är han - Steinthor Freyr Thorsteinsson - i sin klubblagsdress.

Sedan dess har det bara gått uppåt för Steinthor Thorsteinsson. Under Sandnes Ulfs comebacksäsong i Tippeligaen spelade han 29 matcher och stänkte därtill in sex bollar i nät. Ett bra facit för en yttermittfältare! Att han har utvecklats som spelare råder det inte heller något tvivel kring. Antal spelade matcher i Norges högsta liga skvallrar om att “Steine” kan behärska sig på den nivån vilket är kul att läsa. Han är dessutom fortsatt ett namn för det isländska landslaget där han så sent som i fredags var med i VM-kvalmatchen mot Slovenien. Något spel blev det tyvärr inte, men matchen vann de med slutsiffrorna 2-1.

Den 17 mars drog Tippeligaen i gång och för Sandnes Ulfs del blev det premiärförlust med 2-0 borta mot Strömsgodset. Steinthor Thorsteinsson fanns dock på planen och inledde det hela med att spela 90 minuter. Och det går väl inte att göra någon annan tolkning än att han fortsatt är på väg uppåt i sin karriär, åren till trots. Åtminstone har han nått en nivå som är god nog för att tampas med de allra bästa i Norge. Och det får man väl säga är mer än man trodde att han var kapabel till under tiden i ÖIS.

Whatever happened to twin sets?

Whatever happened to Hi-fi?

Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Seif Kadhim?

Seif Kadhim under sin debutsäsong i ÖIS - alltså år 2009 - och i denna sekvens ser han inte helt nöjd ut

Sist ut för denna gång är Seif Kadhim – talangen som aldrig blommade ut och blev vad han hade potential till att bli. Han ansågs vara en stortalang och redan vid tonåren var han på väg att skriva på för Newcastle United i England, men istället vann ÖIS dragkampen om den unga och oslipade diamanten lagom till återkomsten till Allsvenskan 2009.

Som bekant fick ÖIS dock aldrig se prov på hans färdigheter. Nej, det blev aldrig någonting av Seif Kadhim i ÖIS. Det fanns vissa intentioner bitvis – men han var aldrig bra nog för att ta en startplats i a-laget. Debutsäsongen 2009 mynnade ut i endast ett inhopp och det var inte mycket muntrare i Superettan 2010. Där gick det så knackigt att han blev utlånad till Norrby IF i Division 1 Södra. Vid det laget hade han dragit på sig många tvivlare i ÖIS-leden. I Norrby IF gick det emellertid lite bättre, kanske återfick han lite självförtroende av att få spela a-lagsfotboll, men när låneperioden löpte ut blev det ingen förlängning vare sig i ÖIS eller Norrby IF. Istället hamnade han i en annan Division 1-klubb – Syrianska IF Kerburan – efter en tids provspel. Tyvärr skar det sig på det personliga planet och i samförstånd med klubben flyttade han ganska så snabbt tillbaka till familjen hemma i Umeå. En klubb som han också skrev kontrakt med kort därpå.

Under 2011 gick Seif Kadhim tillsammans med sitt Umeå FC upp i Superettan. Den sejouren blev dock bara ettårig och för Seifs del blev det sparsamt med speltid. Det gjorde att han den 24 september 2012 ännu en gång bröt sitt kontrakt trots att han hade avtal för ytterligare en säsong för att istället packa väskorna och ansluta till Duhok SC i Irak. Och det skall väl sägas att det var ett rejält uppbyte. Han bytte tråkiga och kalla Umeå mot ett betydligt varmare och behagligare Duhok – och som en ren och skär bonus fick han en plånbok tjockare än de allra flesta “stjärnorna” i Sveriges allsvenska. Dessutom fick han chansen att delta i den asiatiska Champions League. Pretty far from vad han hade kunnat åstadkomma med Umeå FC.

Ni kan för övrigt följa Seif Kadhim och hans irakiska äventyr på hans Twitter.

Äldre inlägg