Jag kom på idén under helgen under veckan som har varit kring att skapa ett lag för öisare i seriesystemet i Göteborg. Bakom tanken ligger att vi skapare ett lag för öisare, något som inte tycks finnas idag i seriesystemet.

Jag var tränare i ÖIS för ett pojklag födda 1997 under 2004-2006 och har en viss erfarenhet av att leda lag. Runt åren 2003-2004 gjorde jag ett försök till att skapa ett lag, men saknade då kunskapen kring hur man bildade en förening, vilket krävs för att få olika bidrag för klubben. Intresset var stort redan då och vi tränade vid ett par tillfällen under sommaren.

Redan nu är det ca tio personer som har hört av sig, i skrivande stund som jag skriver så är det idag söndag, dagen efter att idén skapades. Det är en bra start.

Vi behöver ca 20 spelare för att kunna gå runt under en säsong, detta för att kunna ställa upp med fullt lag vid matcher. Själv tänkte jag ta på mig en tränarroll, kanske även vara en spelande tränare.
Jag har även kontaktat Radio ÖIS och hoppas på ett positivt svar från deras sida. Det vore bra om de kunde ta upp det under sändningstid så att vi kan nå ut till fler.
I första hand är laget tänkt som en klubb för alla som håller på Örgryte IS, men andra är också välkomna. Men som sagt, i första hand är klubben tänkt för öisare.
Det som krävs vid sidan av att vi ska vara minst 20 spelare är personer som har ett stort intresse av att vara en del av skapandet av en förening/klubb. Vi behöver alltså personer som vill vara med och spela i seriesystemet och som tar det någorlunda seriöst.

Vad gäller åldern så bör man vara minst 15 år efter vad jag sett att andra är i serien. Det finns ingen maxålder och alla är välkomna. Vi behöver minst en spelare på varje position och ni som är intresserade får gärna skriva vilka positioner ni spelar på. Ni får gärna skriva med er ålder också så kan man föra lite statistik.

Framöver tänkte jag att vi kunde hålla ett informationsmöte där vi tillsammans klubbar igenom olika förslag runt vilket namn vår klubb/förening bör ha och vilka färger vi bör bära.
Jag bor själv i Trollhättan där jag även studerar, men har både familjen och mina vänner i Göteborg vilket innebär att jag är mer i Göteborg än Trollhättan.

Jag tänkte att jag även skulle skapa en grupp på Facebook för att underlätta i kommunikationen mellan medlemmarna. För er som inte har Facebook går det bra att kontakta mig via mail eller mobilen så håller jag er uppdaterade med allt som sker.
Ni som är intresserade får gärna kolla med era vänner så når vi ut till fler.

Trots att jag själv aldrig lyckades ta en plats i startelvan i ÖIS vill jag nu ge det ett seriöst försök till att spela fotboll igen:)

Med vänliga hälsningar
Afshin Karimian
E-post: afshinkarimian@hotmail.com
Mobilnr: 0735-518690

”Det finns tre slags lögn: lögn, förbannad lögn och statistik Så sa en gång den brittiska politikern och  författaren Benjamin Disraeli. Vilket hans eller Glenn Hyséns citat känns mest spot-on låter jag vara osagt. Men nörden i oss alla älskar ju statistik, han fullständigt dreglar över tabeller och siffror, så varför inte låta honom få vad han vill ha för en gångs skull!

Tabeller:

Förra årets sluttabell

  1. Varbergs BoIS
  2. IF Sylvia
  3. Örgryte IS
  4. IK Oddevold
  5. Lunds BK
  6. Kristianstads FF
  7. Norrby IF
  8. FC Trollhättan
  9. IF Limhamn Bunkeflo
  10. IK Sleipner
  11. Skövde AIK
  12. FC Rosengård
  13. Husqvarna FF
  14. Motala AIF FK

ÖIS= En vinst och en förlust mot laget dvs tre poäng till Öis sammanlagt.
ÖIS= En vinst och en oavgjord mot laget alltså fyra poäng till Öis sammanlagt.
ÖIS= Två vinster mot laget alltså Sex poäng till Öis sammanlagt.
ÖIS= En förlust och en oavgjord för Öis alltså en poäng till Öis.
ÖIS=
Två förluster och noll poäng till Öis.

Kommentar: Som så många redan sagt så var det mot de sämre lagen som förra årets serie förlorades. Att det är just Rosengård som är det enda lag man lyckas gå rent mot på den undre halvan känns ganska självklart. Rosengård är ett av ganska få lag som imponerade spelmässigt mot Öis på Gamla Ullevi. Det var en aning förvånande i alla fall för mig att Rosengård inte klarade sig kvar. Det är däremot ganska typiskt att det är just ett lag som Rosengård som Öis vinner mot. Mot lag som bjuder upp till dans och inte backar hem har Öis sällan några problem, det visar inte minst det fina facit man har mot topplagen. Inget nytt under solen där med andra ord.

Hemmatabell:

  1. Varbergs BoIS
  2. Örgryte IS
  3. IK Sleipner
  4. IF Sylvia
  5. IF Limhamn Bunkeflo
  6. Lunds BK
  7. FC Trollhättan
  8. Husqvarna FF
  9. Kristianstads FF
  10. IK Oddevold
  11. Norrby IF
  12. FC Rosengård
  13. Skövde AIK
  14. Motala AIF FK

ÖIS: Lag som Öis vann mot på bortaplan.
ÖIS: Lag som Öis spelade lika mot på bortaplan.
ÖIS: Lag som Öis förlorade mot på bortaplan.

Bortatabell:

  1. IF Sylvia
  2. Varbergs BoIS
  3. IK Oddevold
  4. Örgryte IS
  5. Norrby IF
  6. Lunds BK
  7. Skövde AIK
  8. Kristianstads FF
  9. FC Trollhättan
  10. FC Rosengård
  11. IK Sleipner
  12. IF Limhamn Bunkeflo
  13. Motala AIF FK
  14. Husqvarna FF

ÖIS: Lag som Öis vann mot på hemmaplan.
ÖIS: Lag som Öis spelade lika mot på hemmaplan.

ÖIS: Lag som Öis förlorade mot på hemmaplan.

Fakta:

I inte mindre än fem matcher hade Öis ledningen men tappade den till antingen oavgjort eller förlust.

Två gånger hämtade man upp underläge och vände det till vinst

Öis gick bara mållösa från tre matcher under hela året

Inte mindre än nio gånger höll Öis nollan.

Endast en match slutade 0-0 (Varberg borta).

Norrby IF var det enda laget Öis vann mot borta men förlorade mot hemma.

Öis gjorde sammanlagt 49 mål vilket var sju mål färre än serievinnaren Varberg.

Kommentar: Man behöver inte vara någon atomfysiker för att se att det var på bortaplan som Superettaplatsen spelades bort. Att åka hem från både Motala och Husqvarna utan poäng går bara inte om man har planer på att avancera i seriesystemet. Vinster i de två matcherna och kvalplatsen hade varit i våra händer. Hade man dessutom tagit ytterligare tre poäng hade direktplatsen varit i hamn även den. Det faktum att man höll nollan i inte mindre än nio matcher är imponerande även om Varbergs BoIS spikade igen inte mindre än elva matcher.

Oförmågan att stänga matcher är dock en källa till oro. Det är inte första säsongen som Öis har problem att stänga matcher som man leder. Visserligen är man inte ensamma om att inte kunna göra det utan det är ett problem för många svenska lag men det är ändå något som bekymrar en aning. Att man, även om man har ledningen, aldrig kan vara riktigt säker är något som kännetecknar ett lag med lite problem att nå hela vägen. Som jämförelse så tappade Varbergs BoIS inte en enda ledning. Detta hade självklart något att göra med den oförmåga man under förra säsongen hade att göra mål på sina chanser. Det var inte sällan som man i första halvlek radade upp chanser men inte fick riktigt den utdelning man ville ha.

Träningsmatcher 2011:

Jönköpings Södra IF – Öis   3-0
IF Elfsborg – Öis   3-1
Öis – Ljungskile   1-2
Halmstad BK – Öis   2-0
Öis – IFK Värnamo   0-1
Öis – Ängelholms FF   1-4
Varbergs BoIS – Öis   2-4
Utsiktens BK – Öis   0-1

Total poäng: 6

Träningsmatcher 2012:

Gais – Öis   1-0
Falkenbergs FF – Öis 1-0
IK Oddevold – Öis   3-0

Kommentar: Detta säger egentligen inte så mycket då läget inför försäsongen var helt annorlunda förra året jämfört med i år. Något som däremot är lite intressant är att Öis, även om man släppte in ganska mycket mål under försäsongen förra året gjorde en hel del mål. Man gick endast mållösa ur tre matcher och när man väl fick möta Divison 1 motstånd så vann man. Visserligen har Öis denna försäsong spelat mycket bättre mot bättre motstånd än vad man gjorde förra året då man inte hade en chans mot lag som Ängelholm och Elfsborg även om man fick in några ett mål i vardera av matcherna. Om förlusten mot Oddevold på är starten på en trend så är det absolut inte bra. I så fall innebär det att vi kommer att ha stora problem den kommande säsongen med målskyttet samtidigt som vi kommer att spela sämre ju sämre motstånd vi möter. Låter sådär va?

Om det däremot är så att förlusten mot Oddevold bara är ett olycksfall i arbetet, en dålig dag på jobbet eller en olycklig missräkning, vilket jag tror att det är, så känns detta som en ganska bra start på försäsongen. I två matcher har man stått upp bra mot starkt motstånd och även om det har blivit förluster så har man kunnat gå därifrån med hyfsat raka ryggar är bra. Kan man hålla uppe den nivån som presspelet och försvaret höll mot Gais under hela säsongen så kommer defensiven att bli pålitlig och då har man bara anfallsspelet att sparka igång. Johan Hedman nämner i sin blogg att man hittills inte tränat så mycket anfallsspel och det har självklart en viss betydelse för hur det har sett ut hittills.

Spelarstatistik:

Bästa målskytt Öis: Jakob Olsson 12 mål
Genomsnittligt antal mål för skyttekungen de senaste fem åren är 10,4 mål. Jakob Olsson gjorde lika många mål 2011 i serien som Ken Fagerberg gjorde 2007, vilket är de två högsta siffrorna de senaste fem åren. Det lägsta antalet mål som den interna skytteligavinnaren haft de senaste fem åren är Björn Anklev och Alvaro Santos 7 mål vardera säsongen 2010.

Flest assist: Nicolas Sandberg, 5 målgivande passningar

Flest poäng: Nicolas Sanberg, 15 poäng (assist+mål)

Flest varningar: Sebastian Johansson 8

Kommentar: Emil Karlsson gjorde nio mål i Skövde förra säsongen vilket gjorde honom till deras bästa målskytt. Öis har haft svårt att få fram någon riktigt vass målskytt de senaste säsongerna bortsett från Jakob Olsson och Ken Fagerberg som båda var ganska långt ifrån att vinna seriens skytteliga de aktuella åren (Gardar Gunnlaugsson vann på 18 mål i superettan 2007 och Allan Borgvardt gjorde lika många i förra årets Division 1 södra) Alltså behöver vi en pålitlig målskytt. Att Emil Karlsson gjorde nio mål i Skövde är absolut ingen garanti för att han gör det i Öis men logiskt sett borde han göra mer mål i ett topplag som har mer boll än vad han gör i ett bottenlag som inte har lika mycket boll. Samtidigt kommer han inte behöva ta ett lika stort ansvar i Öis och kanske kommer målen att fördelas på fler spelare i ett topplag som Öis jämfört med vad dom gör i ett lag på undre halvan av tabellen. Med tanke på hur många chanser vi skapade förra året och hur dålig procent man hade i avslutningarna så är otroligt mycket vunnet om man bara lyckas skapa samma mängd detta året och bli lite bättre i avsluten.

Sebastian Johansson är och förblir en kungen av gula kort och ryktena om att han har lugnat ner sig är inte helt sanna. Så många gula som han fick förra året har han inte dragit på sig någon tidigare säsong.

Lite andra siffror:

Den högsta poängsumman som ett vinnande lag i Division 1 Södra haft är 60 poäng då Qviding vann serien 2007, det var dock extremt då den näst högsta poängen var Varbergs förra året då man vann på 54 poäng. Det lägsta antalet poäng för vinnaren är 46 poäng år 2009 då vinnaren var Östers IF. Om man ska få fram ett snitt över vinnarens poängsumma så blir det 52,2 poäng. Om man däremot tar bort Qvidings ovanligt höga poäng så får man ett lite mer troligt värde på 50,25.

Alltså kommer Öis att behöva skrapa ihop lite mer än 50 poäng för att känna sig hyfsat säkra på att man kan vinna serien. Alltså kommer det att behövas att laget tar ungefär 1,96 poäng/match.

Om Öis skulle gå rent och inte förlora en enda match så skulle man ta 78 poäng vilket såklart inte är speciellt troligt, däremot går det att räkna ut att vi har råd med att förlora ungefär 27 poäng om vi ska samla ihop sammanlagt 51 poäng.

27 förlorade poäng= 9 förluster och noll oavgjorda men det är inte så troligt då ett lag oftast spelar lika några matcher på ett år.

3 oavgjorda och 7 förluster= 27 förlorade poäng låter mer troligt.

Kommentar: Med andra ord så kan vi klara uppflyttning med sju förluster och fyra oavgjorda matcher på året men då kommer det att bli svårt. Och detta är bara baserat på de senaste årens resultat. Förra året var vinnaren Varberg över medelvärdet när det kommer till poäng. Men om vi skulle ta 51 poäng borde vi med allra största säkerhet befinna oss på någon av de två platserna längst upp när serien är slut. Förra säsongen förlorade öis sju matcher och spelade lika fem matcher. Det blev lite för många poängtapp. Om Öis däremot mäktar med att få bort en eller två av de sju förlusterna och minska kryssen en aning så är vi med stor sannolikhet i superettan år 2013.

Tack för er uppmärksamhet!

Feb 192012

”Det här va ju kuken, nu ska jag ta och supa mig kanon på midsommar”

Så beskrev Glenn Hysén sina känslor efter 2-1, 2-1, 2-1 i VM 1990. Jag har svårt att hitta något bättre sätt att beskriva mina känslor efter en dyngsur förmiddag i Uddevalla. Det här va ju kuken.

Idag fanns det väldigt få saker som var positiva och min oro växer, även om den än inte är stor men det gnager i mig. Det fanns ju liksom inte så mycket att skylla på denna förmiddag i Uddevalla. Tidigare har vi mött motstånd från högre serier och förlorat med uddamålet och i alla fall mot Gais såg det bra ut även om det blev en förlust. Men idag var det ingen hedersam förlust. Vilket visserligen är skönt då man gärna inte förlorar med 3-0 mot Oddevold och är nöjd med sin insats.

Oddevold är ett bra lag som troligtvis kommer att slås i toppen i årets upplaga av Division 1 södra. Det finns mycket i Oddevolds spel som är intressant och man känns i nuläget som ett mer färdigt lag än vad öis är. Jan-Erik Lien har redan skruvat ihop sin båt och är redo att sjösätta den imorgon om det skulle vara så. I Oddevoldslägret har man redan helt klart för sig hur man ska gå till strid, och man har valt en bra strategi. Oddevold är ”pam-pam-pam” som Daniel Nannskog hade sagt. Allt fungerar som det ska och när läget dyker upp så sitter bollen där den ska sitta.

Om Jan-Erik Lien har hamrat i den sista spiken i båten och bara ska lacka den så står Hans Prytz fortfarande med ritningen i handen och kliar sig i huvudet. Det visade sig tydligt idag att man har mycket kvar att bygga på. Anfallsspelet känns inte alls så strukturerat som man hade velat och missförstånd uppstår ganska ofta då den ena spelaren tror att den andra ska springa på en yta som den spelaren inte har några som helst planer att röra sig mot. Ganska ofta blir det anfallarna som går skapa sina egna lägen då samspelet med mittfältarna inte riktigt klaffar som det ska. Troligtvis gör också osäkerheten att mittfältarna inte vågar fylla på i samma utsträckning som man önskar, för att man inte litar på varandra riktigt.

Något som varit bra tidigare och som blev sämre idag var försvarsspelet. Robin Jonsson och David Leinar som såg så säkra ut mot Gais hade inte det helt lätt och stundtals såg det inte alls så roligt ut. Förhoppningsvis var detta ett olycksfall i arbetet för om det är något som jag litar på så är det vårat mittbackspar, det är förmodligen vår starkaste lagdel.

Om man ska ta med sig något positivt från matchen så är det de första 20 minuterna då Öis var väldigt bra. Då var man precis så kreativa som man i sina bästa stunder är och det var en njutning att se hur anfallsspelet var precis så varierat och kreativt som det borde vara. Tyvärr fanns inte den där bestämdheten framför mål som det tjatades om till leda under hela förra säsongen. Förhoppngsvis fick vi där se en liten glimt av hur det ståtliga skeppet kommer att se ut när det är färdigt.

Jakob Lindström var som alltid en av de bästa öisarna. Även om han inte tog riktigt så mycket offensiva initiativ som jag önskade så slet han som ett djur och hade nog en av sina grinigare dagar. I ren frustration och aggression vann han en hel del boll på mittfältet och börjar mer och mer se ut som en ny Sebastian Johansson då han även bemästrar det defensiva spelet mer och mer.

Innan dagens match hölls någon form av presskonferensliknande tillställning i klubbstugan bredvid fotbollsplanen där Hans Prytz tydligt påpekade att Jakob Lindström är en av de mest intressanta spelarna i truppen och han bad folket i rummet att hålla ett extra öga på honom: ”Han är en av våra bästa spelare redan vid 18 års ålder så han borde ni hålla reda på. Tyvärr tror jag inte att han kommer att vara i Öis så länge till.” Direkt spred sig en obehaglig stämning i rummet men efter en stund kunde Hans Prytz förkunna att han är Öis spelare och att man vill ha kvar honom men att det finns intresse från andra klubbar. Detta oroar självklart en aning men förhoppningsvis dröjer det i alla fall till sommaruppehållet innan Jakob lämnar, men det ger en tankeställare. Vi kanske inte ska ta Jakob så för givet som vi gör.

Förutom orden om Jakob Lindström som gav lite kalla kårar så nämnde Hans Prytz att man för tillfället har 19 spelare under kontrakt och att han gärna vill ha in två spelare till och prio ett är att få in en mittback och sedan vill man utöver detta få in ännu en yttermittfältare. Inget nytt där med andra ord.

Förutom Jakob Lindström så kan även Hannes Sahlin känna sig förhållandevis nöjd med sin insats. Jag tyckte i början av året att han såg lite väl seg ut på träningarna och att han kändes lite långsam men jag tycker mer och mer att han börjar växa ut till en lite favorit. Han klarar av både det offensiva och defensiva spelet och är säker i sitt passningsspel och dagens match var inget undantag. Utöver Hannes och Jakob så skötte sig Emil Karlsson på ett bra sätt när han kom in efter paus. Även om han inte fick allt för mycket att jobba med så river han upp en del när han får bollen och han har den där bestämdheten och aggressiviteten som är så skön att se hos en anfallare.

Det är ingen lite båt som Hans Prytz ska bygga och en sån båt tar tid att bygga. Han har samlat in de finaste plankorna han har kunnat hitta men för att bygga ihop en sådan båt tar lång tid att bygga och medan bygget pågår så ser det inte alltid så bra ut. Men oj vad det är vackert när det är klart. Men det gäller att bygga rätt.

Men jag litar fortfarande på båtbyggare Prytz.

Men faktum kvarstår ”Det här va ju kuken” (Därmed citerades Glenn Hysén för sista gången på den här bloggen)

Under säsongen 2009 fanns det i den rödblå truppen sex stycken mittbackar. Med ungefär två månader kvar till 2012 års säsongsstart finns det två mittbackar under kontrakt. Det är inte bra. Varken Valter eller Felix Sehlström fanns med på planen under dagens träning och enligt källor så är Valter påväg bort från klubben. Var Sehlström håller hus vet jag visserligen inte men han är inte med i truppen till morgondagens match. Jag tyckte, innan jag fick höra om att Valter var påväg bort, att det behövdes en till mittback i truppen så om det nu skulle vara så att han är på väg bort så behövs det verkligen en mittback till. Det känns verkligen inte bra att ett sånt problem inte är löst än.

En liten ljusning i tunneln syntes dock på träningen idag då Robin Raunegger var med på planen. Spelaren som Öis såg ut att ha släppt ser nu ut att ha tagits till nåder. Jag själv har inte sett Robin Raunegger så mycket att jag kan lämna någon djupare analys om huruvida han är något att satsa på. Men baserat på det lilla jag sett så är han en spelare som kan gå in och göra ett fullgott jobb som mittback om det skulle behövas. Han har dessutom fått lovord från några av mina mest kritiska vänner och jag har så gott som aldrig hört någon som pratat illa om honom. För det mesta beskrivs han som en väldigt gedigen klassisk mittback som alltid står rätt och sällan går bort sig Ett litet frågetecken är hans skadefyllda fjolår. Jag vet inte om han är en skadeförföljd spelare eller det bara var ett undantag, men det oroar alltid lite när en spelare har haft en skadefylld tid.

Om jag hade fått välja så hade jag gärna sett att man skrev nytt kontrakt med Valter och satsade på Robin Jonsson och David Leinar som ordinarie mittbackar. Där bakom skulle jag gärna se att Felix och Robin fick chansen att kampera ihop i U21 och fungera som inhoppare tillsammans med Valter då Leinar eller Robin Jonsson inte kan spela. Om det däremot skulle bli så att Valter lämnar (Vilket det verkar som) så hade jag inte varit ledsen om Erik Green plockades in. Lindomemittbacken såg väldigt stabil ut under sin korta tid på öisgården i höstas och hade säkerligen fungerat utmärkt som ett lite mer rutinerat alternativ till unga Felix och Robin.

Men det är bara vad jag tycker.

Albin Pettersson läste ni om i gårdagens inlägg och han kommer närmast från Skövde AIK där han under säsongen spelade 19 matcher på innermittfältet. På dagens träning imponerade han dock inte på mig. Han var ganska osynlig och fick inte riktigt tag i bollen utan gick ganska ofta förlorade ur de dueller han gick in i. Självklart ska man inte avgöra allt på första träningen, ett provspel är ett provspel med allt vad det innebär och man ska nog inte dra för stora växlar på det. Han får en ny chans att visa upp sig nästa vecka och då blir det en ny titt.

Någon som inte behöver en ny titt är Emil Karlsson som mer och mer känns som den som ska ”göra det” framåt för oss i år. Jobbet han gör är helt fantastiskt, förutom att målproduktionen inte har kommit igång än så är han otroligt nyttig med det jobb han utför på på planen. På träning liksom på match river han och sliter som om det vore de mest desperata slutsekunderna i tidernas viktigaste match. I jobbet han utför går det inte att se någon som helst skillnad på Emil Karlsson i match jämfört med Emil Karlsson på träning.

Något som däremot oroar lite är att hans avslut inte alltid är så kyliga som man kanske skulle önska. Den aggressiva spelstilen avspeglas även i avsluten där han kan ha vissa problem att ta det lugnt och placera in bollen och går istället gärna på kraft. Känslan jag får däremot är att Emils avslut kommer att blir bättre med tiden.

När det flyter på för Emil och han har ”skjutit in sig” så kommer han att göra hur många mål som helst. Spelare med en sådan spelstil som honom är ofta väldigt, väldigt bra i medgång. Man kan jämföra honom med handbollsspelaren Staffan Olsson som alltid spelade med väldigt små marginaler. När det flöt på för Staffan Olsson så var han helt briljant, fullständigt briljant, när det inte gjorde det så var han kanske inte fullt så briljant. På liknande sätt tror jag att Emil Karlsson fungerar. När han skjutit in sig kommer han att vara hur bra som helst. Förhoppningsvis börjar han redan i morgon.

Imorgon är det nämligen Oddevold som står på andra sidan och det är nu det börjar på riktigt. Tuffare motstånd än Oddevold kommer man förmodligen inte möta denna säsongen. Oddevold avslutade förra året väldigt starkt och klättrade upp till en fjärdeplats om jag inte minns helt fel. Dessutom har man värvar bra och en spelare som Johan Patriksson från Ljungskile har anlänt.

Visserligen är det inte de bästa lagen i serien som jag fruktar mest denna säsongen. Utan det är som vanligt de svagare lagen som Öis måste klara av att trycka ned i skorna. Men för att bevisa att det är så krävs det en vinst imorgon. Jag vill imorgon se ett Öis som åker upp till Uddevalla och spelar precis så bra som Öis kan spela när man spelar som allra bäst. Här nedan följer tre saker jag vill se imorgon

Ett fungerande samarbete mellan Johan Hedman och Emil Karlsson.

I matchen mot Gais blev Emil ofta lite för ensam och enligt rapporter så ska det även ha sett ut så mot Falkenberg. Jag vill därför se att anfallsspelet blir mer ett samarbete mellan Emil och Johan än bara ett ensamt stångande för Emil på topp. När Johan kommer igång så är jag helt övertygad om att han kan uträtta storverk ihop med Emil.

Ett fortsatt bra försvarsspel.

Det har varit bra, låt det fortsätta så.

En offensiv Jakob Lindström

Det är dags nu. Snälla låt Jakob Lindström blomma ut och bli den offensiva spelfördelare som vi alla vill att han ska vara. Imorgon vill jag se en Jakob Lindström som vågar slå den där lite riskabla passningen som kan brytas men som om den går fram leder till ett friläge. Kom igen nu Jakob, våga!

Följande spelare är uttagna till matchen mot Oddevold:
1. Peter Abrahamsson
12. Fredrik Andersson
2. Christofer Bengtsson
3, Joakim Hall
5, David Björkeryd
6. Hannes Sahlin
7. Jakob Lindström
8. Jonathan Lindström
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
16. Pontus Otterstedt
17. Robin Jonsson
20. Filip Holländer
24. Sebastian Johansson
27. Alexander Jeremejeff
44. David Leinar

Truppen innehåller inga större överraskningar men glädjande är att Emil Karlsson, David Björkeryd och Robin Jonsson alla är tillbaka i spel igen.

Nu kör vi, alla till Uddevalla!

Saker som hänt under tiden jag varit i London:

  1. Efter 125 år har Öis skaffat ett damjuniorlag.
  2. Johan Hedman har gjort en Oskar Ängermark.
  3. Öis har förlorat mot Falkenberg.
  4. En spelare vid namn Albin har anslutit för provspel.

Den gångna veckan har för egen del spenderats på de brittiska öarna, närmare bestämt i London. Oavsett vad Johan Gellerman tycker så älskar jag London och engelsk fotboll, jag kan inte hjälpa det. Det finns många saker som inte står helt rätt till och det börjar bli lite för dyrt att gå på fotboll där men ändå älskar jag det. Och en tur till Tyskland hinner jag nog med så småningom även det.

Under tiden jag varit borta har det dock hänt en del med mitt kära sällskap. Äntligen har ett damjuniorlag startats upp och som jag skrev när ryktet om det nådde mig så tycker jag att det är en självklarhet att en klubb i Öis storlek ska ha ett damlag. Att vi inte har haft det tidigare är bara konstigt, men nu har man tagit sig i kragen uppe på gården och det är kul att se.

Frågan är bara varför laget kallas damjuniorer när det egentligen är ett A-lag? Laget spelar i en seniorserie och är det äldsta laget på damsidan i klubben, det är för mig lite konstigt varför man inte kallar laget A-lag och välkomnar spelare i alla åldrar. En annan fråga är varför laget inte likt andra lag i klubben spelar sina matcher på Öisgården?

Förhoppningsvis kan Öis skapa ett intresse kring ett framtida damlag och få det att bli lite ”drag” kring damlaget. Många handbollsklubbar har arrangemang där damlaget och herrlaget spelar samma dag efter varandra, om detta är rätt väg för Öis att gå vet jag inte men det är en idé. Hur man gör spelar egentligen ingen roll, bara man tar damfotbollen på allvar och marknadsför den på samma sätt som herrarna så är jag övertygad om att den blir lika intressant.

Anledningen till att svensk damfotboll känns så mossig tror jag inte beror på spelarna. Det beror på hur den lyfts fram i media bland annat. Jag är helt otroligt trött på att läsa alla gulliga repotage om hur gulliga, rosiga om kinderna och glada fotbollstjejer är hela tiden. Om jag ska läsa om damfotboll så vill jag läsa om den på samma sätt som jag läser om herrfotboll d.v.s. om taktik, känslor, mål, statistik och mycket, mycket mer. För fotbollen handlar om så mycket mer än glada och gulliga tjejer.

Så om någon skulle vilja bidra med en intressantare och vassare rapportering kring damlaget så är ni mer än välkomna att skicka ett mail till kontakt@Sambadefensiv.se och bli vår skribent med fokus på damfotbollen i klubben. Givetvis gäller samma kvalitétskrav som alltid för att få skriva för sambadefensiv. Jag kommer själv att försöka följa damjuniorerna en del men jag hinner helt enkelt inte med att skriva om dom också. Detsamma gäller Tipselit på herrsidan där jag inte heller hinner se så mycket, så om någon känner för att bli vår man eller kvinna på plats så är ni välkommna att maila.

Nog pratat om damerna för denna gång.

Johan Hedman har gjort ”en Oskar Ängermark” och fallit för lockelsen från den officiella hemsidan och sålt sin frihet för en billig penning (OBS SKÄMT!). På sin nya hemvist har han dock redan avslöjat något som jag själv missat under min vistelse i London. En provspelare från Skövde vid namn Albin provspelar just nu med laget. Enligt mina efterforskningar så borde det röra sig om Albin Pettersson. Han har ett förflutet i Häcken och Mellerud och sägs trivas som defensiv innermittfältare alternativt offensiv innermitt. Lite förvånande att det är en innermittfältare man har på provspel med tanke på den brist på yttermittfältare som råder. Men med tanke på att Sebastian Johansson är det enda alternativet vi har som defensiv mittfältare så är det inte så konstigt att om man kanske vill säkra upp lite bakom honom.

Min känsla är dock inte att Albin Pettersson är en spelare som värvas för att fylla ut truppen. Han spelade trots allt en hel del i Skövde och har meriter från ungdomslandslaget, frågan är då vad man tänkt spela honom? Detta har jag just nu ingen aning om men mer info om ”Abbe” får ni efter morgondagens träningspass.

Slutligen måste jag väl också plita ner några ord om förlusten mot Falkenberg även om jag inte var på plats och kunde se matchen. Det jag kan säga är att jag börjar bli lite orolig för skadorna. Att man förlorar med uddamålet mot Gais och Falkenberg är självklart inte roligt men det kan jag leva med. Skadorna däremot oroar mig en aning. Ska denna försäsong bli som de senaste årens plågor? Snälla säg att det är bättre än så.

RÄTTELSE: Jag gjorde en tabbe, jag läste fel. Damjuniorlaget kommer inte att spela i en seniorserie utan kommer att spela i juniorserien division 3 och inte som jag läste juniorserien OCH division 3.

It was the age of wisdom, it was the age of foolishness.

Hej.

Remember me? Sambadefensivs random rambler.

Jag har varit borta från det sambadefensivska rampljuset ett bra tag. Detta av lite olika orsaker av vilka den främsta är nåt så simpelt som tidsbrist.

Men en annan viktig orsak är att jag förra våren tröttnade lite på allt vad fotboll heter, något som uppstod efter orgien El Clasicos där Real Madrid och Barcelona tävlade i vem som kunde framstå som minst sympatisk. Båda vann. Eller förlorade om man så vill. Och snälla låt oss undvika eventuella diskussioner kring vem som är värst, vem som förstör för vem. I mina ögon var det två stora högar skit som gjorde allt i sin förmåga för att låta sin stank besudla fotbollen som fenomen så mycket som man bara kunde. Spelare som di Maria och Busquets som dyker oftare än Anna Lindberg för att sedan ligga och kvida som om de blivit skjutna i en kvart efteråt. Spelare som efter varje domslut bildar bisvärm runt domaren. Spelare och tränare som beter sig som treåringar med missbruksproblem i media samtidigt som de lyckas vara oerhört tråkiga som karaktärer betraktat vilket nästan är begåvat gjort. Som över hela linjen i det närmaste framstår som större skitstövlar än Dominique Strauss-Kahn.

En allmän avsaknad av respekt för varandra, för supportrarna, för sporten.

Jag vet att jag låter som en gammal trött gubbe och så kanske det är, 31 kanske är det nya 81. Men låt så vara och om ni har nåt problem med det får jag säga som Larry Merchant.

I vilket fall så blev min kärlek till sporten lite naggad i kanten. För många miljonärer som jagar boll på gräset. För många miljardärer som bossar runt i styrelserummen. För ointressant rent sportsligt på planen. Inte bara det att gapet mellan topplagen och botten blivit alltför stort, det är ju trots allt något som tack vare den ekonomiska krisen börjat luckras upp lite, åtminstone utanför La Liga. De alltför stora skillnaderna finns dock kvar överallt. De senaste årens bedömningsnivå har dessutom gjort det svårare för ett sämre lag att utmana ett bättre i enstaka matcher, det är åtminstone så det känns. När varje beröring leder till frispark, varje feltajmad glidtackling leder till ett gult kort, blir det svårt att spela tufft utan att åka på straffar och frisparkar och då är det svårt att försvara sig mot lag med överlägset spelarmaterial.

Tanken är ju fin, de skickliga spelarna ska få utrymme, det ska bli roligare fotboll och inom UEFA och FIFA jublar man åt de hårdare bedömningarna. Jag gillar själv teknisk, offensiv fotboll, jag gillar lag som försöker spela fotboll, spelare som utmanar och slår sin gubbe en mot en. Men jag vill inte se Harlem Globetrotters On Grass (vilket de förmodligen var en stor del av tiden btw…). Om bedömningsnivån är för anal såsom den varit i CL, VM och EM de senaste åren försvinner en hel del av dynamiken(i de enskilda ligorna skiljer det sig för mycket för att kunna generalisera). Jag vill att det ska vara det onda mot det goda på planen, det får inte bli så att de enda viktiga egenskaperna för en fotbollsspelare är teknik och passningsspel, det måste få vara mer mångfacetterat än så.

Ska det här handla någonting om ÖIS?

Kanske ni frågar er. Vi befinner ju oss inte riktigt på samma nivå som de stora elefanterna. Inte på samma nivå som de små elefanterna heller. De i Indien. Tveksamt om vi ens hör till flodhästarna längre. Bältdjur kanske. Jag hoppar vilt mellan kontinenterna här som ni märker.

Inledningen var bara en liten utläggning om varför min passion för fotbollen fick sig en törn förra året. Men om kärleken till fotbollen grånade lite så har kärleken till ÖIS aldrig varit försvagad. Den är intakt trots klubben inte alltid vårdar förhållandet speciellt väl. Däremot påverkade min besvikelse på fotbollen i stort lusten att skriva på Sambadefensiv negativt.

Men nu skriver jag igen. Fotbollen har lyckats locka tillbaka mig i sin varma famn fylld av perfekta glidtacklingar, eleganta framspelningar och magnifika mål. Det börjar med ett sms på fyllan och så ligger man där och myser tillsammans igen. Jag irriterar mig fortfarande på dess baksidor och tror att makten inom sporten behöver ändra inställning om man vill fortsätta hålla passionen hos supportrarna uppe, men jag har insett att jag själv aldrig kommer kunna hålla mig borta. Jag är för svag. Fotbollen för förförisk.

Så. ÖIS.

Det är ju därför vi är här.

Ny säsong. Ny säsong i division ett. Trots att vi under andra halvan av förra året var seriens bästa lag så år vi fortsätta slicka såren i svensk elitfotbolls ruffiga gränd. Eller ruffiga? Charmiga. Karaktärsdanande.

Fylld av möjligheter att bygga nåt från början. En ny kärna. Som kan ta klubben framåt, uppåt. Allsvenskan.

Dream bitches. Dream!

Det finns någonting vackert att ligga där vi ligger, där det enda man har är drömmar. Även om det är för jävla frustrerande också.

Tyvärr känns det som om det sedan förra året nya styret inte riktigt har samma vision framför ögonen. Fjolåret blev allt lite hoprafsat i all hast så det kan man inte säga så mycket om. På slutet fick man ju faktiskt ordning på grejerna rätt bra och med lite flyt hade vi kunnat lira i Superettan i år, men det kanske bara är nyttigt med ett år till, frågan är om vi varit redo ännu. Nu får vi en säsong till att odla en vinnarkultur, att låta spelare växa, att bygga grunden.

Det som känns lite synd är att man inte riktigt bygger vidare på förra årets avslutning. Att Jakobo skulle försvinna var väntat, att han gick till GAIS är trist, men jag tror ärligt talat inte att han hade så mycket alternativ på den nivån och då är det svårt karriärmässigt att tacka nej, det kan jag köpa även om det svider som fan och accentuerar mycket av det som är fult i fotbollen, men så länge vi ligger två serier under så kommer risken att tappa spelare till det grönsvarta hål av bedrövelse som är GAIS vara överhängande. Ser det dock inte som helt omöjligt att vi spelar i samma serie nästa år. Man kan ju alltid hoppas.

Förlusterna av Danny och Nico känns dock lite onödiga. Det borde inte varit omöjligt att presentera ett upplägg för Danny som är mer intressant än det Falkenberg har att erbjuda, vi bör ha bättre förutsättningar att nå allsvenskan på lite sikt, men visst, vi kanske spelar i en helt annan liga ekonomiskt och det är väl ok, vill absolut inte hamna i skuldträsket igen. Nico har sina brister, men är relativt ung och gjorde en hel del nytta förra året, läget är väl samma där som med Danny att om vi spelar i olika ekonomiska världar så är det inte mycket att göra åt. Men känslan var att man släppte iväg killarna lite lättvindigt, två spelare som hade kunnat vara del av den framtida kärnan, som kanske inte nödvändigtvis är startspelare i allsvenskan 2015 men som är en central del av truppen. Jag kan dock ha fel, det kanske inte ens fanns på kartan att hålla kvar dem.

Det är också lite synd att vi ännu än gång byter tränare, speciellt när Roberto fick så bra ordning på laget mot slutet. Men om det inte gick ihop med det civila så är det inte mycket att göra åt. Hans Prytz är ett lite oskrivet kort, det har väl sipprat fram ganska varierande recensioner men svårt att säga vem man ska lyssna på, förhoppningsvis kan han bli kvar ett tag så vi slipper dessa ständiga tränarbyten.

Min insyn i klubben är sämre än någonsin så jag vet inte om det finns en tydlig idé var klubben är på väg, hur man vill nå högsta serien och hur man vill göra för att bygga något som är så pass substantiellt att vi kan hålla oss kvar där. Om det finns någon sådan långsiktig tanke så har den kommunicerats dåligt och heller inte riktigt synts i hur man bygger truppen. Missförstå mig rätt nu, jag gillar nyförvärven. Hannes Sahlin är en stabil värvning som vi vet håller på den här nivån och nästa. Robin har jag alltid gillat och vi vet vad vi får. Emil ”Jocke the Sequel” Karlsson kan nog bli en publikfavorit, har visat att han kan göra mål i söderettan och kan troligen göra en del nytta om vi går upp också. Johan Hedman är en chansning som kan bli vad som helst, men jag tycker han är spännande och med tanke på hur bra han skriver så är han värd att satsa på bara för det. Tror för övrigt att jag kan ha mött honom på plan, vet att jag har spelat mot Rotebro vid ett par tillfällen och namnet är bekant, har dock inget minne av honom som fotbollsspelare och känner inte igen honom till utseendet. Men bara att jag minns namnet brukar betyda att han gjort någon slags avtryck. Det kan dock betyda allt från ett hattrick till att han har slagits eller varit ett arsle på planen så det är såklart svårt att dra några slutsatser om hur han kommer lyckas i sin nya rödblå mundering utifrån det.

Det jag saknar är känslan av att man bygger en trupp som på ett par säsonger kan utmana om topp tre i superettan. Fast jag kanske underskattar klassen hos ovanstående fyra. Jag har ju egentligen lite för dålig koll på Emil och Johan för att uttala mig om deras maximala potential. Men är det nåt jag saknar i truppen är det en riktig offensiv talang nu när Jakobo försvann. Nån som redan är bra i division ett men som har explosivitet, skicklighet och offensiv effektivitet för att ha potentialen att om några år vara en toppspelare i allsvenskan. Visst det är svårt för att inte säga hopplöst att hitta såna spelare när man spelar där vi gör och har den ekonomi vi har. Men fan vad jag saknar Joakim Olausson. Han hade fyllt den rollen perfekt i år.

Om man ska titta på truppen från ett strikt inför säsongen perspektiv så saknar jag, förutom en riktig offensiv talang som kan bryta mönster, bredd på centrala fältet och en pålitlig målskytt.

Bakom Seb och Lillström så känns det lite tunt med Jonte som har haft svårt att imponera och Holländer som är helt oerfaren. Och man tycker ju att vi borde lärt från förra året vikten av att ha lite rutin bland forwards, om inte annat för att avlasta ungtupparna. Emil är väl nästan mest meriterad med 9 mål i söderettan förra året och är väl den ende bland forwards som är ett någorlunda säkert kort, Hedman är som sagt en ren chansning, Oskar har visat att han funkar som tredje-fjärde forward i den här serien men har ännu inte visat tillräcklig jämnhet för att vara ett tryggt alternativ att luta sig mot när det blåser, Alexander får nog nöja sig med kvartsinhopp åtminstone under första halvan av serien, Anderberg om skadefri, vilket känns osannolikt, ser jag som ytter. Det kan mycket väl räcka med Emil, Johan och Oskar, samt Alexander som back up och Anderberg som nödlösning, men jag skulle känna mig mycket tryggare med en lite mer rutinerad pjäs för att avlasta. Vill inte hamna i samma läge som förra året där vi måste värva under sommaren för att få alla pusselbitar på plats.

Så finge jag drömma skulle en innermittfältare runt 21-22 med hyggligt med rutin från div 1-2 samt en lite äldre forward som är säker runt 10-15 mål sitta väldigt bra.

Och så Jocke Olausson på lån från Atalanta.

Jag sa ju drömma.

Mittförsvaret känns kanske också lite tunt, men Sahlin kan ju kliva in centralt och nån gång måste vi väl lita på Sehlström, om han nu kan hålla sig frisk.

Mest troligt är väl truppen satt, kanske kanske att det plockas in en mittfältare till. Känns lite märkligt att vi är så tunna där. Speciellt med tanke på frekvensen gula kort Seb brukar visa upp. Men risken är nog att man tänker att Robin eller Valter kan vikariera.

Dessutom är det väl så att man tjatar och tjatar om att ge de unga spelarna chansen, när man sen är i läget att de kommer få chansen blir man orolig för att det blir för tunt. Aldrig är man nöjd.

Ok. Det här får räcka. Hade egentligen tänkt skriva mer om ledningen men det stack iväg åt ett annat håll, får bli nästa text, förhoppningsvis dröjer det inte ett år den här gången. Några högfrekventa uppdateringar ska ni dock inte räkna med från min sida, försvinner till staterna om några veckor så jag kommer ha ännu svårare att följa laget, åtminstone de närmaste månaderna, men det kanske blir lite lösa funderingar från andra sidan pölen vad det lider. Insynen i klubben och matchreferaten får dock andra stå för. Så även vad avser dagens begivenheter i Falkenberg.

Två frostiga försäsongsmatcher avklarade. Bara resten kvar. Se upp Superettan. Se upp Allsvenskan. Nu jävlar kommer ÖIS!

Efter en timma och en kvart i buss var jag äntligen framme. Jag hoppade av på en hållplats vid namn Eklanda Skog. Mitt i nybyggt bostadsområde och där borta, bakom husen  fanns strålkastarna. Frågan var bara hur man skulle ta sig dit. I ett bra tag knatade jag och min kompanjon runt bland husen utan att hitta en endaste liten gång mellan de täta radhusen, men tillslut fann vi vägen fram. Och efter att ha slirat över en bro täckt av blankis och klättrat in igenom ett hål i det höga staketet runt planen så var där, på Eklandavallen!

Bra med den långa resan till matchen: Jag hann lyssna på hela Bob Dylans Blood on the tracks.

Dåligt med den långa resan till matchen: Jag missade halva första halvlek.

Matchen jag lagt halva min onsdag på var ingen mindre än träningsmatchen mellan Öis Tipselit Äldre och Fässbergs IF. Ett Fässbergs IF nyss uppflyttat i Division 2 efter att ett lag från den högre divisionen dragit sig ur. Också ett Fässbergs IF förstärkt med före detta gaisarna Johan Rundqvist och Daniel Sahib. Såg det ut som i alla fall.

Inget dåligt motstånd för Tipselit Äldre med andra ord.

Då jag som sagt missade första delen av den första halvleken så har jag inget att skriva om den men enligt rapporter så ska det ha varit förvåndsvärt jämnt spelmässigt även om Fässberg ändå hade ett mindre övertag.  Ungefär tio minuter innan första halvlekens slut kommer dock den första riktigt farliga möjligheten för ett för stunden piggt öis då provspelande Douglas Monotonen på innermittfältet slår ut en djupledsboll på vänsterkanten för Max Carlsson att löpa på. Max Carlsson löper ikapp bollen och tar med sig den i farten, i mitten har han med sig Alexander Jeremejeff och på bortre stolpen Henrik Carlsson. Tyvärr kommer en Fässbergsspelares tå emellan när Carlsson ska slå in passningen till Alexander Jeremejeff och det som hade kunnat bli ett helt perfekt friläge blir istället till ett inkast. Synd.

Efter en period av Öispress där Alexander Jeremejeff varit väldigt kreativ framåt kommer Fässberg tillbaka in i matchen och man får i strax innan paus en hörna. Bollen som slås in lyckas öisförsvaret inte få bort riktigt och Fässberg klamrar sig fast utanför det rödblå straffområdet. Efter en stunds bolltrillande får man ut bollen till en yttermittfältare som kan slå in ett hårt lågt inlägg som stöts in från nära håll. Surt sa räven.

Öisarna hinner dock med en till möjlighet innan paus. Efter bra förarbete av Henrik Carlsson på kanten får Douglas Montonen bollen felvänd inne i straffområdet och efter att ha försökt slita sig från sin back lyckas han sittande på marken spela ut bollen till Alexander Jeremejeff som stillastående skjuter stenhårt upp i det närmaste krysset ur en ganska dålig vinkel. En kandidat till årets avslut redan nu, men domaren lyckas på något sätt hitta en anledning till att döma bort målet för offside och den lilla glädje som hade kunnat värma en aning denna kalla onsdagskväll dödas omgående.

Strax efter det bortdömda målet blåser domaren av för halvtidsvila och vi kunde konstatera att öisarna hade stått upp bra mot det starka motståndet som på pappret är ungefär två divisioner bättre.

Andra halvlek inleds som den första slutade d.v.s. att spelet är ganska böljande utan att något av lagen lyckas skapa några riktigt farliga chanser. Flera gånger är både Öis och Fässberg påväg att lirka sig igenom men som vanligt vid den här tiden på året så är inte skärpan i passningarna riktigt på den nivå som den förhoppningsvis är i april, och det där friläget uppstår inte.

Några minuter in i den andra halvleken lyckas dock Fässberg komma in i öisarnas straffområde. Ute på vänsterkanten kommer en yttermittfältare runt och kan vika in mot Sebastian Laneby i Öismålet. Som tur är får Öis del så är avslutet inte det bästa utan går utanför Sebastian Lanebys högra stople.

Nästa läge får Alexander Jeremejeff som snappar upp en lös boll på mittfältet och avancerar mot mål. När han befinner sig vid straffområdeskanten väljer han att, något överraskande, skjuta istället för att spela bollen in mot en framstormande lagkamrat i mitten. Tyvärr blir inte skottet vad han önskat utan går rakt på fässbergsmålvakten. Men facit i hand skulle han alltså passat istället

Trots att Fässberg är laget som för spelet så är även nästa chans som dyker upp rödblå. Fässbergs målvakt som för dagen har vissa problem med greppet, lyckas inte få kontroll på en boll som han ska nypa framför fötterna på Alexander Jeremejeff. Istället studsar den ut till Jeremejeff som står ungefär en meter  framför målvakten. Jeremejeff klappar till direkt för att hinna skjuta innan en framstormande Fässbergsförsvarare hinner göra slarvsylta av honom. Tyvärr lyckas han inte få bollen över målvakten som ligger framför hans fötter utan bollen går istället rakt på målvakten och kan så småningom rensas bort av försvararna.

Efter de två öischanserna tar Fässberg över, och kan börja kontrollera matchen lite mer än tidigare. Även om dom inte radar upp chanser så börjar de vinna de flesta duellerna och kan börja etablera ett spel på Öis planhalva. Det visar sig i detta skedet av matchen vilken nytta Fässbergsspelarna har av sin tyngd och styrka då öisarna inte riktigt orkar stå emot i duellerna längre.

Efter ett tag lyckas Fässberg även och skapa lägen komma runt på kanterna och i den 84:e minuten får man sånär in bollen då man kommit runt på kanten och slagit ett lågt inlägg som anfallaren i mitten är centimeter ifrån att stöta in med vänsterfoten, men når inte riktigt hela vägen fram.

Sista chansen i matchen tillfaller dock Öis. Då Fässbergsmålvakten har problem att få bort bollen uppstår förvirring inne i straffområdet och bollen är ytterst nära att rulla över rätt mållinje men Fässberg reder ut situationen och domaren kan strax därefter blåsa av matchen.

Om man kort ska sammanfatta insatsen från öisarna så är den bra för att vara vid denna tidpunkten på året. Trots det unga laget så står man upp bra mot ett motstånd som på pappret är divisioner bättre. Detta ser lovande ut!

Nu åker jag till London och kommer hem på onsdag. Ha det bra så länge!

# 1. ”Barbaren” Karlsson gick i bräschen för ett tufft och fysiskt ÖIS. En blandning av Stuart och Jocke Karlsson.
# 2. Gaisarnas välpolerade frisyrer. Små, söta tofsarrangemang i snodd som måste tagit timmar att få till. När hinner
de träna fotboll? Eller, är det sådant man kan syssla med när
man får för mycket fritid som överbetald fotbollspelare? Liknade vissa italienska primadonnor.
Visuellt ter sig i alla fall det klassiska arbetaridealet avlägset, ytterst avlägset!
# 3. Delar av mitt musikarv demolerades fullständigt i paus med hjälp av pissnödiga coverversioner om gais.
Smaklöst och onödigt. Jönsson och pojkarna är mer talangfulla än att behöva ta till en tidsekonomisk lösning.
# 4. Hur fick speakern för sig att göra ett radioreferat för att beskriva upprinnelsen till målet?
Eller glömde han stänga av mikrofonen? Luktar bandy och evenemang, lång väg.
# 5. Stor komik när matchuret påstods ha drabbats av köldskador och visa på 92 minuter, istället för 82.
I själva verket stod det på 82. Jobbigt med solen i ögonen, från skuggperspektivet
- eller hade det druckits olämpliga drycker?
# 6. Lillströms ledaregenskaper, han visar de andra ynglingarna hur det skall gå till.
Tuff, ibland i överkant vårdslös, men stark förgrundsfigur.
# 7. Vi har en reservmålvakt som är för bra för bänken.
# 8. David Leinar!
# 9. Hur fungerar det egentligen i huvudet på en viss Olsson?
# 10. Bengtsson stängde sin kant, bortsett från två moment.
# 11.Jocke Hall känns bättre i år, skönt!
# 12. Därtill en förstemålvakt som är för bra för söderettan.
# 13. Sahlin gav Bassombeng en 6,6-poängare från högsta trampolinen.
# 14. Hur fungerade Lundgrens tankeverksamhet när han täcker ut en boll, till ÖIS-hörna?!?
# 15. Olssons vänskapliga high five med armbågen….??
# 16. Vem startade upp korvgrillen på ståplats innan andra halvlek? Ta med korven nästa gång….inte retas med
min tomma mage på det sättet.
# 17. Barbaren smällde på Gais mittförsvar med sådan frenesi att det liknande seriefinal!
# 18. Skönaste spontanaren igår ”randigt gör dig fetare….”
# 19. Å andra sidan, om korvgrillen som tändes upp var pyro? Varför en fesen rökare mot de okrönta svenska mästarna i pyromani?
# 20. Jävla oskick att spotta mot spelare. i den kylan hinner salivet bli till snöbollar innan de är framme.
# 21. Gais pyroperiod, för 154 år sedan hade fått Balotelli att bli lyrisk av beundran!
# 22. Speakern kanske refererade för gais webbradio samtidigt?
# 23. För övrigt är det ohyfsat! Oavssett vem det spottas mot.
# 24. Smakade på en folköl i plastglas. Jisses, det är illa när kylda drycker blir värmande!
# 25. Gais klack, som alltid varit först med allt? Nu kördes det en hitkavalkad av gamla klassiker.
# 26. Otterstedt hjälpte Bengtsson föredömligt mot Olsson i första.
# 27. Hoppas innerligt att barbaren och de övriga i vårt hippiekollektiv inte finner en barberare!
# 28. Anskrämlig huvudbonad på Wanderson i andra halvlek! Men, duktig är han. Och, betydligt mer ansvarstagande
i spelet än jag trodde.
# 29. Snart är de ensamma om de ramsorna på svenska läktare!
# 30. 1887 kan aldrig bli lillebror, oavsett division!
# 31. Robin Jonsson!
# 32. Vi har en samling kompetenta fotbollsarbetare och en samling drivna talanger. Ser lovande ut!
# 33. ”Vi ses i superettan”. Känns inte helt osannolikt, att döma efter gårdagens match.
# 34. Att köra fler hopperamsor hade varit att föredra, det behövdes gymnastiska övningar i kylan.
# 35. Robin Jonssons fem minuter som vänsterback imponerade.
# 36. Hasse Prytz har huvudet på skaft.
# 37. Axéns fantastiska uttryck under första halvlek;
”därnere skall vi inte vara, fotboll spelas på deras planhalva”. Respekt!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha