Jag minns honom som en glad gamäng. En person som passade perfekt i Göteborg och som dessutom hade en spelstil som passade in i ÖIS. Jag minns hur han spexade och hade kul på planen, samtidigt som han var seriös och visade hjärta. Jag minns att han såg trög ut första säsongen. Mitt minne av honom från året innan var han en intressant motspelare i vårt kvalmöte med Umeå på Nya Ullevi. Jag minns att jag led med honom när första skadan kom, att jag alldeles innan det varit förbannad på fotbollsförbundet för en veckolång avstängning. Jag minns att han satsade stenhårt på come back och därför blev påföljande skada än svårare att greppa, för mig som supporter.
Nu vill jag påminna er om grabben som kom till ÖIS inför säsongen 1999; Patrik Sandström.

 

Han anlände till klubben när ett kaotiskt 1998 just avslutats. Under våren hade vi mosat IFK a det kraftigaste och Rambo-Svante blivit ett begrepp. Bosse Backmans ”no more mr nice guy” ett vedertaget uttryck. Cupfinal för första gången i klubbens historia. Och, ett monumentalt ras efter vårsäsongen. Vi kvalade oss kvar mot ‘lilla’ Umeå FC. I detta UFC fanns en skön, ettrig mittfältare som stod öga mot öga med en annan ettrig lirare, vid namn Kalle Corneliusson.;

-Jag var i bra form under kvalet så jag tror att Kalle fick ganska fullt upp med mig. Annars var Kalle ganska lik mig. Snabb och duktig passningsspelare.

Just där och då visste han ingenting om ÖIS intresse för honom, det kom först efteråt;.

-Både Erik Hamrén och Sören Börjesson låg på ordentligt, och det kändes att det var ett spännande lag, en anrik förening, grym sammanhållning i truppen och proffsigt bemötande.

ÖIS vann med 6-2 över två matcher. Detta ödeskval som ändå blev början på en fin period resultatmässigt. Erik Hamrén hade klivit in under hösten och i samband med 1999 skulle han påbörja det lagbygge som givit oss en uppsjö av fina minnen.
Det kom många fina nyförvärv inför den säsongen; Owusu var en frän, lovande ytterback från Malmö, Johan Elmander behöver knappt presenteras, Perstedt återvände från äventyr i Stenungsund (som på den tiden faktiskt spelat i andra divisionen), Lohm hade återvänt från Gunnilse (även de fanns på hög nivå på den tiden). Truppen såg stabil ut, det fanns kunnande och erfarenhet och 1998 års dipp skulle bli en parentes i historieböckerna.
Patrik hade ett förflutet som allsvensk i IFK Norrköping, därmed hade han lite att jämföra med, innan han vände hem till Umeå och FC. Hans mål med den flytten var att få spela allsvenskt med UFC och de hade ett bra gäng på gång. Det räckte till kvalplatsen -98;

-Jag kunde ju jämföra med Norrköping som jag var i under början och under mitten av 90-talet. Norrköping var ju då ett av landets bästa klubbar och mitt första allsvenska lag. Det är klart att det slår högt, men tiden i ÖIS var också magisk. Jag är helt säker att den blivit ännu bättre on jag kunnat vara kvar och skadefri.

Patrik blev en del av detta lagbygge. Men, först skulle han upptäcka att han var för dåligt grundtränad för att på allvar kunna utmana om en startplats, det i kombination med skarp konkurrens i truppen;

- Det visade sig att det skulle bli tufft, men med Bosse Lööfs och Matti Demegårds hjälp så började jag kunna utmana på allvar i slutet av 99. Så bra tränad som inför 2000 har jag aldrig varit, men då kom ju tyvärr knäskadan.

Tiden i ÖIS inleddes således med saftig hårdträning för att kunna komma ikapp och på allvar utmana om startplats. Han blev nära vän med mittfältsskollegan Allan Kuhn och, den vänskapen har hållit i sig efter att spelarna lämnat ÖIS. När han väl var i form gick han in och spelade med löfte om att det fanns mer att hämta. Inledningen på säsongen efter var av sådan art att det gav mersmak, det syntes på Putte att det fanns mer i kroppen. Något som regelbunden speltid skulle lyfta fram. Han tog en ordinarie plats och imponerade på oss trogna supportrar. Sedan kom avstängningen, som hände i samband med match mot Örebro. Två gula kort i samband med dueller med Mats Rubarth, som följdes upp med en knytnäve i spelarbåsets tak. Antiklimax, adrenalin….detta sammanföll med att vi gjorde 1-0 i samma veva. Det blev en veckas avstängning. Det blev fyra matcher som missades. Det blev början på ett rent helvete för Putte.

När det var dags att ta klivet ut i Europa, Rapid Wien stod för motståndet, fanns han dock med på plan. I 29 minuter, sedan sträckte han sig efter en boll och det knakade till i knät. Ledband! Trendskadan på den tiden bland fotbollspelare.

Putte plockade fram de urnorrländska kämpatakterna och gjorde sig redo för återkomst till nästföljande säsong. Starkare än någonsin, i bättre fysisk form än någonsin. Och, 2001 inleddes strålande. För att sedan abrupt avbrytas med ny skada, i knät. Putte hade utgående kontrakt och visste inte hur framtiden skulle te sig för honom i klubben. Han valde att ta ett snack med vår tränartrojka. Ett lätt beslut att fatta, svårare att föra fram:

-Det var enkelt. Jag kände att jag tyvärr hade komplikationer i knät som inte skulle räcka för spel i allsvenskan, om än alls. Jag tyckte att det var viktigt för klubben att få ett klart och ärligt besked från mig så att de kunde fortsätta sitt lagbygge. Men gudarna ska veta att det var tungt att föra fram.

Det blev flytt hem till Umeå igen efter våren. Han hann med en match för sin nygamla klubb innan 2001 kunde summeras.
Därefter har vi inte hört mycket om, eller från, honom. Han gjorde ett inlägg på forumet något år efter sin flytt tillbaka till gamla nejder, ett inlägg som blev populärt bland oss rödblåa. Ett inlägg av den typen som gav klubbkänsla ett legitimt uttryckt i våra ögon;

- Jag följde och följer ÖIS så mycket jag kan. En annan ÖIS bekanting Jocke Karlsson och jag är nära vänner och umgås ofta. Han bor i Umeå numera, vi tränar ett flicklag tillsammans. Vi var förresten på Gothia Cup med tjejerna i år. Vi hade turen att få spela en match på ÖIS-gården och gjorde också ett studiebesök.

-Vi tackar Björn Nilsson för det! Sen träffade vi också Roger Lindqvist på en fika. Vidare så har jag ett antal ÖISare på FB.

Putte har sedan tiden i ÖIS tränat ett antal olika lag. Han har hunnit med en come back i UFC, 2008, och har dessutom i en intervju med ÖIS svenska fans sida (2010) pratat om tiden i klubben och tiden därefter. Han beskriver sig som en fotbollsidiot….så som alla ÖIS:are är. Hans liv är fyllt av fotboll;

-Med en hel del tränaruppdrag, spelat i div.1, 2, 3, 4, 5 och faktiskt nu i div 6!

-Comebacken 2008 var mer det att jag som assisterande tränare tyvärr:-) var med och tränade en del och vi hade skador och då spelade jag en 6-7 matcher.

Idag är det andra bullar som gäller för den glade grabben från norr.;

-Jag jobbar som VD i bussbranchen sedan fyra år. Tränar barnens lag, men drömmen om att träna ett lag på elitnivå finns väl alltid där.

Det han främst tänker på när han ser tillbaka är;

-Hur mycket man trivdes i klubben och Göteborg.

 

11-0 slutade årets upplaga av matchen mellan ÖIS och Grundsundskombinationen. Därav skall alla omdömen av spelare och så vidare tas med en nypa salt som ni förstår, då motståndet var tämligen mediokert.

ÖIS startade matchen med följande elva spelare: Hagman – Ingvarsson, Rosén, Hawunger, Ericsson – Kacaniklic, Lindström, Ekvall, Paulson – Strinäs, S.Carlsson. Alltså ett till, ungefär, hälften ordinarie manskap.

Första halvlek slutade 3-0. Grundsund försvarade sig relativt väl och krympte ytorna i offensiven för ÖIS. Ett aningen krampaktigt ÖIS skapade få målchanser i inledningen av matchen. Grundsund var å andra sidan, som väntat, ofarliga framåt. Tre mål blev det alltså, trots att målchanserna var få inledningsvis. Robin Kacaniklic gjorde det första efter cirka 20 minuter med ett mycket behärskat, välplacerat och vackert avslut från högerkanten av straffområdet upp i bortre klykan. Möjligtvis matchens vackraste mål, trots att det gjordes ett par till vackra diton.

2-0-målet gjorde antingen Stellan Carlsson eller Daniel Paulson. Målet såg åtminstone ut så att det var ett enkelt skott på liten yta upp i det krysset ingen prickat ännu. 3-0 är jag dock helt säker på att det var Stellan som tryckte dit. Mathias Strinäs som för övrigt spelade fram till det första målet sköt ett stenhårt skott som målvakten inte kunde hålla fast utan istället dök Stellan upp på måltjuvs-manér och stötte in trean.

3-0 inför andra halvlek och endast två spelare i ÖIS från den första halvleken fick fortsätta spela även den andra (Carl Hawunger och Måns Ekvall). Den nya uppställningen såg ut som följer: Andersson – Qoraj, Hawunger, Bratt, Gosheh – Henriksson, Hedman, Ekvall, Nilsson – Sandberg, Pangop.

Fram till minut 60 så var ställningen fortsatt 3-0. Sedan bytte Grundsund målvakt. Cirka tio minuter senare stod det 7-0. Det säger det mesta om den sista halvtimmen. Målvakten var i ärlighetens namn inte mycket att hänga i granen, samtidigt som Grundsund blev tröttare och tröttare och föll längre och längre ner i sina defensiva positioner. Målen i den andra halvleken gjordes i alla fall av i ordning: André, Frantz, Nico, Frantz, Självmål, Ekvall, Hedman och Frantz.

Så. Vad skall man då säga om de nya spelarna. Strinäs spelade första halvlek och gjorde det stabilt. Två assist och helt okej spel i övrigt. Nico spelade andra halvlek och stod för en liknande insats som Strinäs. Stabilt, helt klart. Måns Ekvall då? Den provspelande Helsingborgaren. Jag vill påstå att jag på dessa 90 minuter kan se att han håller en bra nivå för Division 1-spel. Kan vi få in honom på ett lån vore det bra, dels för att han såg intressant och tillräckligt bra ut och dels för att vi verkligen behöver en innermittfältare. Jobba på, Kent!

Anton Henriksson spelade hela andra halvlek och såg faktiskt riktigt bra ut. Nästan allt kantspel de sista 45 var beläget på Antons högerkant. En fin inläggsfot och en fin teknik överlag tyckte jag mig se. Som sagt i början av texten, ta omdömena med en nypa salt, men bli inte förvånade om Anton kommer med i ett några av matchtrupperna till seriematcherna redan i år.

Allt som allt en trevlig sommarkväll i Grundsund, och nu skall både jag och ÖIS ladda om batterierna för nästa uppgift. 5:e augusti. Lindome-ÖIS. Svenska Cupen! Lindevi IP. Alla skall, såklart, dit.

 

Det årliga Grundsunds-lägret närmar sig. För första gången utan Benny Rosén. Match mot en Grundsunds-kombination utspelar sig imorgon på Bottnavallen klockan 18.00. Jag kan räkna upp hundra anledningar till att vara där. Två av de anledningarna är nya och färska. Nämligen det att det kommer att finnas två spelare vi inte sett in action i A-lagströjan tidigare på plats.

Den ena heter Måns Ekvall. Måns, född 1995, kommer att vara med på ett provspel den kommande tiden. Till vardags tillhör han Helsingborgs IF där han stått för två inhopp i Allsvenskan i år. Mittfältare är hans position, och i en (visserligen rätt gammal) intervju med en HIF-blogg säger han att innermitt är hans favoritposition, vilket limmar rätt bra med vad ÖIS är i behov av. I samma intervju säger Måns att om det är någon HIF-spelare han vill likna sig vid så är det norrmannen Ardian Gashi. Är han det minsta lik Gashi så kommer detta bli alldeles strålande. Men mer om honom kan förhoppningsvis rapporteras efter matchen imorgon.

Den andre heter Joel Mumbongo, och ni känner förmodligen igen namnet. Han blev väl just ett ”namn” efter det att han varit huvudpersonen i en artikel i GP i vintras, där han blev utfrågad kring hans stora talang inom både fotboll och friidrott. Dessutom var han en del av det P-99-lag som gick till semifinal i Gothia Cup för någon vecka sedan. Då kan ni lista ut att denna killen alltså inte är äldre än 15 år gammal. Att få träna med A-laget som 15-åring hör inte till vanligheterna, vi minns alla en Joakim Olausson som fick lira en Division 1-match från start som 16-åring, annars kan jag inte erinra mig någon så ung som de senaste fem, tio åren fått nosa på A-laget. Upplys mig gärna annars. En snabb anfallare och yttermittfältare är vad Joel är och skall vara, vilket såklart alltid är intressant.

Men det är inte bara hos ÖIS som denne Joel Mumbongo skall träna den närmsta tiden. För om någon vecka så åker han nämligen till England för att träna med Manchester City. Då förstår man ännu lite mer att det här är en ganska stor talang vi har att göra med. Men samtidigt, man ska absolut inte hajpa en 15-åring för mycket. Man har sett alldeles för många misslyckade exempel på spelare som är överlägsna när de är i de tidiga tonåren. Men alldeles oavsett så ska det bli väldigt roligt att eventuellt få se Mumbongo i ÖIS-tröjan under morgondagen.

Intervjun med Måns hittar ni här.

Artikeln om Joel här.

Avslutningsvis. Några av de hundra anledningar till att åka till Skaftö och Grundsund imorgon för att spana in ÖIS:
1. Det är sommar, sol och det är ÖIS. Dessutom var det alldeles för länge sedan det var match senast.
2. Nicolas Sandberg och Mattias Strinäs.
3. Joel Mumbongo och Måns Ekvall.

 

Det är dags att sätta betyg. Göra bokslut för vårsäsongen. Eftersom att betygsättning alltid leder till livliga diskussioner tänkte vi en gång för alla förklara hur vi tänker. Betygen är satta av Felix Jonsson och Jonathan Larsson som båda har sina favoriter och störningsmoment. De två har dock försökt så gott det går att hålla sig neutrala.

Betygen betyder följande:

1= Underkänd. Har inte hållit den nivå som krävs för att tillhöra ÖIS trupp 2014.

2 = Godkänd. Har gjort det som fodras för att tillhöra laget. Inte mer än så. Gör inte bort sig.

3 = Väl godkänd. Spelaren har gjort ett gott dagsverke. Ingen tvekan om att spelaren når upp till de krav som ställs.

4 = Hög klass. En avgörande spelare som stuckit ut. En stöttepelare som gör stor skillnad.

5 = För bra för Division 1. I en klass för sig. En spelare som borde spela minst en division högre. En stjärna.

Uppfattat?

Då kör vi igång, som vanligt är det texten som störst vikt bör läggas vid. Inte sifferbetyget. Fast det vet vi ju att ni ändå gör. Så skitsamma.

Målvakter:

Fredrik Andersson 4,5  (Felix 5, Jonathan 4)

En stabilare sista utpost går förmodligen inte att hitta i serien. Det går att argumentera för att han inte ställts inför tillräckligt hårda prövningar för att han ska kunna förtjäna femman men Felix tycker ändå att det är värt att sätta den. Så stabil har han varit och när han ställts på prov har han visat vilken extraordinär målvakt han är. Trots bekymmer med backlinjen har Fredrik stått stark och räddat det som räddas ska.

Johan Hagman har spelat för lite för att betygsättas

Tränare:

Marcus Lantz 3 (Felix 3, Jonathan 3)

Marcus Lantz är nära en fyra. Hans lag har uträttat vad som fodrats av dem. Trots skadebekymmer har laget tagit tillräckligt många poäng för att vara i serieledning när halva serien är färdigspelad. Det måste var nog för att ge honom en trea i betyg. Dock finns det fortfarande saker att slipa på. Även om Kent Carlzon är ytterst ansvarig för värvningar så får Marcus Lantz ses som medskyldig till det kardinalfel som gjorts när man återigen undervärderat bredd på innermittfältet. Att Andreas Östlings skadebekymmer är det enda som krävs för att laget ska behöva möblera om är beklagligt.

Oförmågan laget har att starta matcher i högt tempo är även det något Marcus Lantz bör ta på sig. Det har blivit bättre men kostade laget poäng mot Kristianstad och var nära att göra det även mot Norrby.

Han ska dock ha beröm för draget att spela Johan Hedman som anfallare där han kommer till sin fulla rätt.

 

Tillslut tog det stopp. Efter en magnifik turnering tog det tvärstopp. Redan tidigt syntes det att japanerna hade mer energi. Deras konstanta löpande och intensiva försök att skära igenom den rödblå backlinjen med sina djupledsbollar gav tillslut resultat men inte i form av ett friläge. Istället kom det första målet i matchen på en hörna. En markeringsmiss gjorde att en av japanerna tilläts stå och lobbnicka in 1-0 från långt bak i straffområdet.

I kvitteringsjakten som följde efter målet fortsatte målen ramla in bakom Pontus Dahlberg i ÖIS-målet och 0-4 var ett för stort underläge att ta igen i andra halvlek. Fler mål än så blev det inte men uttåget ur turneringen var ett faktum.

Trots det tråkiga slutet tackar vi P99 för uppvisningen den här gången. Nästa år det sista chansen för laget att gå in i turneringen med full kraft. För att få deltaga i B17-klassen krävs att klubbens A-lag ligger i Allsvenskan. Något ÖIS, handen på hjärtat, förmodligen inte gör redan om två säsonger. Efter B17 kommer B18. En ålder då de allra bästa spelarna oftast redan tillhör A-laget och laget sällan blir speciellt slagkraftigt.

Nästa år gäller det med andra ord. Framåt rödblått!

Jul 182014
 

Så här såg det ut senast ett lag från ÖIS vann Gothia Cup. Åk till Heden och stötta fram ett nytt lag till final!

Gårdagens Gothiatext uteblev på grund av tidsbrist men den intresserade läsaren har förmodligen ändå märkt att det går ganska bra för ett av de rödblå inslagen i turneringen. Nämligen förhandsfavoriterna i klassen B15. ÖIS har gått som tåget och har ännu bara släppt in ett mål i turneringen. I gårdagens inledande slutspelsmatcher vann laget först med med solklara 7-0 mot isländska Selfoss och senare med 2-0 mot Älvsjö.

Dagens första match spelades 8.00 mot ACBB Paris och vanns med 3-1. Därefter mötte man portugisiska Colegio Sao Joao de Britos i en jämn drabbning där ÖIS var det bättre laget men inte lyckades göra mål när läget dök upp. Istället gick matchen till straffar där först en ribbträff från en portugis och senare en räddning från ÖIS Pontus Dahlberg gav ÖIS segern. Segern innebär att ÖIS går in i semifinalen med endast ett insläppt mål på ordinarie tid i hela turneringen. Goda förutsättningar!

Därmed är bär det av inåt stan och lagets första match på Heden. Nämligen semifinalen. Klockan 19.15 är det dags för avspark mot JL Juniors ifrån Japan på Heden 3. Många ÖIS:are har redan annonserat på twitter att man styr kosan mot Heden ikväll så om du tar dig dit blir du garanterat inte ensam.

Det får gärna synas att det är ÖIS som har hemmaplan och en halsduk eller matchtröja är oerhört välkommet. Ikväll färgar vi Heden röd och blå!

Jul 172014
 
B18

Efter att igår ha säkrat platsen i A-slutspelet var dagens match en ren seriefinal där vinnaren skulle ta förstaplatsen i gruppen. Vid oavgjort resultat skulle lottning avgöra vilket lag som skulle ta förstaplatsen i gruppen och därmed få en mer fördelaktig seedning i slutspelet.

Matchen mot Kampala Junior Team startade i ett högt tempo där Kampala hela tiden försökte tränga sig igen om med djupledsbollar såväl efter marken som i luften. Dessvärre för pojkarna från Uganda lyckades man aldrig komma till någon riktigt farlig målchans och istället kunde ÖIS ställa om. Med Otto Sahlén, nyförvärvet från IFK Göteborg i en släpande anfallsroll skapade man farligheter innan Kampala organisera sig defensivt.

Otto Sahlén med sin snabbhet och styrka kunde ofta ta emot snabba uppspel sätta av i djupled och sedan släppa vidare till den smart löpande anfallskollegan Lennart Bengtsson.

Trots idogt löpande från såväl Lennart som Otto så var det inte på ett friläge efter en väl avvägd genomskärare som 1-0 kom utan på en hörna. Trots sin ringa längd var det just denne Lennart Bengtsson som stångade sig fram mot den första stolpen och tryckte in 1-0 efter en fint slagen hörna från vänster.

Med detta kunde ÖIS gå till pausvila i ledning. En ledning som utökades tidigt i den andra halvleken då Otto Sahlén efter ett vackert anfall serverades ett friläge i straffområdet. Han valde att gå på kraft mot den bortre stolpen då en försvarare hann emellan. Bollen tog dock på handen och domaren tvekade inte på att peka mot straffpunkten.

Fram stegade lagkapten Pascal Olsson och ett säkert avslut vid stolproten senare var ställningen 2-0. Ett resultat som höll sig matchen ut. Detta innebär att laget går ifrån gruppspelet med full poäng (9) och 7-0 i målskillnad. Ett mäkta imponerande facit för ett lag som har haft vissa bekymmer i seriespelet under säsongen.

I morgon, klockan 11.00 möter man norska Lygndal på Sälöfjordsplan 1.

B16

Klubbens 16-åringar har under turneringens gång haft problem med målskyttet. Första matchen i turneringen vanns mot amerikanska Roanoke Star Elite med 1-0 trots att man hade bud på fler mål. Igår ställdes de rödblå ynglingarna mot IK Brage i en mållös historia. I dagens match ställdes laget mot tuffast möjliga motstånd när Valter Tomaz Juniors moderklubb Pequeninos do jockey stod för motståndet. Matchen slutade med en klar 4-0 seger för brassarna och ÖIS missar A-slutspel i en målskillnadsaffär.

B15

ÖIS P99:or har gått som tåget och sista matchen i gruppspelet blev bara ännu ett bevis på detta. Boo FF 1 besegrades med klara 7-0 vilket innebar att laget gick igenom gruppspelet med den mäkta imponerande målskillnaden 12-0. Alltså 12 gjorda mål och inte ett enda insläppt. Målvakten Pontus Dahlberg har haft en minst sagt behaglig resa än så länge.

Imorgon klockan 12.20 på Slättadamm 1 på Hisingen ställs man mot norska Sellfors. Missa inte det!

B14

För 14-åringarna var gruppspelet ingen munter historia. Idel förluster och en avslutande storförlust mot IF Brommapojkarna (0-9) innebar en jumboplats i gruppen och B-slutspel.

B13

Turneringen började ju så oerhört ljust för klubbens näst yngsta med en storseger mot franska Levallaois med hela 8-1. Igår blev det oavgjort mot Syrianska och chanserna till A-slutspel var fortsatt goda. Idag gick man in för gruppspelets sista match mot Italienska Accademia IC. Matchen slutade 2-1 vilket innebar att det hela blev en målskillnadsaffär mellan ÖIS och Syrianska. Tack vare storsegern i premiären kan dock ÖIS pusta ut då man bakom italienarna tar den andra platsen till A-slutspel. Vi gratulerar.

B12

Som bekant har klubbens 12-åringar två lag anmälda i turneringen. Vi kan meddela er att båda har gått vidare från sina respektive grupper. Lag 2 vann sin grupp efter bland annat en imponerande seger med 13-0 i sista gruppspelsmatchen. Efter straffar vann man även sin första slutspelsmatch efter straffar mot Kälvesta IoF. Imorgon fortsätter laget turneringen klockan 8.00 på Hjällbovallen när det står sextondelsfinal på schemat.

Tyvärr för lag 1 så tog turneringen slut i den första slutspelsomgången då man ställdes mot Gais som enligt många är ett av de bästa lagen i åldersgruppen i Sverige. Matchen slutade 4-0 till de grönsvarta.

G12

Turneringen hittills har varit ett brutalt uppvaknande för klubbens första flicklag i turneringen någonsin. Förlust i de två inledande matcherna och så även under onsdagen. Lagets sista match i gruppspelet innebar förlust mot JSSL Arsenal Singapore, från just Singapore med hela 0-7. Laget kom därmed sist i sin grupp och går imorgon in i B-slutspelet och ställs där mot Mölndal Fotboll klockan 11.30 på Åby 4.

 

Foto: Jönköpings Södra IF

Förra året vid den här tiden ryktades det om en övergång till fel sida motorvägen för Peter Abrahamsson. IFK Göteborg hade målvaktskris och Håkan Mild tittade över bron för förstärkning. Den gången hann krisen lösa sig innan Håkan Mild tryckte ned handen i den syltburk som ÖIS-gården är. Stormen lugnade sig för den gången.

Nu börjar det återigen blåsa. Peter Abrahamsson hamnade tillslut i BK Häcken men den här gången är det en ny sportchef som är intresserad av en ny spelare. Mats Gren riktar även han blicken mot ÖIS-gården, den här gången i jakt på en vänsterback. Ludwig Augustinsson lämnar som bekant Blåvitt efter säsongen och fortsätter karriären i FC Köpenhamn. Därmed behöver klubben en ny vänsterback.

Ska man tro GP kan denna vänsterback bli Jacob Ericsson. För tidningen bekräftar Gren att man tittat på Jacob Ericsson:

– Vi har tittat på honom ja. Jag har varit och tittat på honom tidigare också, när jag var i Jönköping. Men han är en av flera som vi har koll på, säger Gren till GP.

Jacob Ericsson säger till GP att han inte har koll på intresset men kommenterar uppgifterna på följande vis:

– Det är inget jag vet något om, men visst det är jävligt kul. Det har gått bra för mig och jag har vuxit in i rollen som vänsterback under Marcus Lantz. Det är kul att få spela i Öis just nu.

Han fortsätter:

– Målet är ju att spela i allsvenskan en dag. Men Öis är Öis och det är fint att spela i den föreningen. Självklart har jag högre mål än att spela i division 1 – och det har ju Öis också.

Jacob Ericsson är uppenbart smickrad av intresset men han sitter på ett kontrakt till år 2015. Det innebär att IFK Göteborg kommer få betala om man vill ha loss honom. Något som är till ÖIS fördel. Däremot är det tveksamt om IFK Göteborg är en klubb som kan tänka sig att satsa på Jacob Ericsson.

Ludwig Augustinsson är i sina bästa stunder en av allsvenskans bästa ytterbackar och om han då ska ersättas av en 21-åring från Division 1 Södra känns just nu inte helt rimligt. IFK Göteborg har pengar och har tidigare visat att man gärna går på säkrare kort när spelare ska värvas direkt till startelvan.

Men den som lever får se.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha