Som bekant firade klubben 125 år av idrottande med pompa och ståt i Friidrottens hus under gårdagen. Samtliga av klubbens olika sektioner hade tagit med gräddan av sina idrottare för att visa upp dem inför allmänheten.

Då skådeplatsen för det hela var friidrottens hus föll det sig också naturligt att det var just friidrottarna som höll i det hela. Bernie Ecclestonekopian och Göteborgsfriidrottens ”Grand old man” Per Crona höll hov under de drygt tre timmarna och intervjuade en hop gäster i ett spann som sträckte sig från Christian Olsson till Benny Rosén via Sören Börjesson.

Fotbollen fick förutom intervjun med Sören Börjesson och utdelningen av Agnestipendiet till Daniel Paulson fick fotbollen för en gångs skull inte mer strålkastarljus än någon av de andra idrotterna. Oskar Wallén, David Leinar, Filip Holländer, David Björkeryd, Jakob Lindström och Henrik Carlsson som hade dykt upp för att blåsa upp fotbollsplan i hoppborgsformat och ”kicka lite boll med kidsen” men de höll sig mest kring den och lyste med sin frånvaro vid intervjumikrofonen. Åtminstone under de två timmar jag själv spenderade inne i huset (En timme spenderades som parkeringsvakt).

Sören håller ett vakande öga över sina adepter

Mest imponerande under dagen var brottarnas uppvärmning. Det finns få idrottare på denna planet som jag imponerar mer på mig av än brottare. Först och främst är deras unika förmåga att kombinera smidighet, styrka och snabbhet helt fantastiskt imponerande och fungerar uppenbarligen bra som underhållning dessutom. Under hela brottarnas uppvärmning på den tillfälligt utrullade gula mattan stod jag och mina kollegor kring souvenirbordet och tittade nästan drömskt bort mot mattan. Bakåtvolter från stående till stående, gymnastiska hopp och kast som hade kunnat bryta vilken lårbenshals som helst. Oavsett ålder på offret.

Som grädde på moset lyckades vinnaren i det tvåhundrameterslopp som brottarna gav sig ut på efter passet springa in på en imponerande tid strax över 25 sekunder. Imponerande.

Jag hade egentligen kunnat brodera ut texten ganska mycket mer men jag tror att bara den korta apritretaren bevisar hur storheten med föreningen som vi envisas med att bara bry som om fotbollslaget i. Kanske är det dags för en visit i brottarhallen nästa gång? Tack för ett trevligt kalas!

Foto: Sebastian Waldenby (GP)

Tre värvningar till A-truppen på samma dag. Alla födda på det fantastiska hip-hop-decenniet, 1990-talet. Alla från lägre serier än vad vi själv kommer att spela i nästkommande år. Budgetlösning? Ja, såklart att det är, men det är helt jäkla rätt ändå. Budgetlösningar är numera enbart sagt i positiv mening när det gäller ÖIS. Unga, billiga och förhoppningsvis talangfulla spelare som kommer göra allt för att utvecklas och få speltid i Superettan. Inga avdankade gamla stofiler här inte.

Det är ju i detta nu oerhört oklart hur truppen till nästa år kommer att se ut. Kontrakt diskuteras och förslag läggs fram i detta nu. Men hur tycker jag att Kent Carlzon och övriga bör agera? Hur tycker jag att truppen skall se ut i vår återkomst till Superettan. Två frågor ni säkerligen grubblat på de senaste dagarna. Även om ni inte gjort det får ni här svaret:

Målvakter

Peter Abrahamsson
Fredrik Andersson

Tankar: Inga uppseendeväckande överraskningar här inte. Peter och Fredrik. Vårat super-målvaktspar. Ja, för Division 1 i alla fall. Men är det även det i Superettan? Ja, Peter har i alla fall potentialen att vara en topp-3-målvakt i Superettan. Lätt. Tänk att det är ungefär fyra och ett halvt år sedan Peter kom in och ersatte en skadad Dick Last mot Jönköping Södra borta. Det är lång tid. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att gräma mig över att Peter aldrig fick testa på Allsvenskt spel 2009. Men kanske hade han då inte varit med oss i detta nu? Eller så hade kanske vi sluppit Stenman-matchen och allt vad den innebar, och vi skulle kanske vara på ett annat ställe? Ja, vem fan vet. Det vi vet är att Peter är en av våra viktigaste pjäser till nästa år, om inte den viktigaste.

Försvarare

Christofer Bengtsson
Robin Jonsson
David Leinar
Adam Rosén
Carl Hawunger
Hannes Sahlin
Joakim Hall
NY Högerback (Rasmus Haraldsson t.ex.)

Tankar: Enligt mig består alltid en optimal backuppsättning av fyra ytterbackar och fyra mittbackar. Ja, om man nu använder sig utav en fyrbackslinje, och det hade vi väl ändå tänkt att göra va!?

Vänsterbacksplatsen är bra som den är. Hannes Sahlin uppbackad av en potentiell framtida startspelare i ÖIS enligt mig, Joakim Hall.

På högerbacksplatsen är det endast Christofer Bengtsson i nuläget som är tillgänglig. En till behövs. Punkt. Där ser jag gärna en uppflyttning av Rasmus Haraldsson från Tipselit. Det bästa som finns, nästan, är att se hur egenfostrade spelare växer ut till A-lagsspelare. Man får en helt annan anknytning till dessa spelare, och man känner sig mycket mer stolt över ÖIS när man lyckas producera A-lagsspelare själva. Rasmus Haraldsson är en man för framtiden, defintivt.

Mittbacksuppsättningen känns i detta nu lite osäker. Vi vet ju alla historien om Robin Jonssons brutna kontrakt. Det vi vet med ganska stor säkerhet är i alla fall att David Leinar, Carl Hawunger och Adam Rosén är två av mittbackarna till nästa säsong. Till dessa tre behövs då för att komma upp i min optimal-uppsättning, en till. Robin Jonsson är såklart den spelaren. Fixa’t!

Mittfältare

Tommy Lycén
Filip Holländer
Sebastian Johansson
Jakob Lindström
Johan Lundgren
André Nilsson
David Björkeryd
Daniel Paulson
NY Yttermittfältare

Tankar: Innan alla börjar ropa på min avgång för att jag valt att ta med Tommy Lycén och inte Johan Hedman. Det har jag i detta fallet inte gjort. Jag ser Johan Hedman som en anfallare, Tommy Lycén som en yttermittfältare. Så. Tommy hänger förmodligen mest löst av alla spelare jag tar med i 2013 års trupp som även var med 2012. Jag har väldigt svårt att bestämma mig om han skall få en plats eller inte. Under säsongen har han pendlat från att vara urkass till att vara bra. Fram och tillbaka, upp och ner. I detta fallet är det kontinuitet som fäller avgörandet. Att ha kvar en så stor stomme som möjligt av fjolårets trupp är av godo, enligt min åsikt.

Får vi behålla Seb och Lillström så ser vårat innermittfält plötsligt väldigt bra ut i och med värvningarna av Johan Lundgren och André Nilsson. Filip Holländer då? Ytter eller inner? Jag börjar faktiskt svänga åt att jag helt vill att han skolas om till yttermittfältare. Han har de där löpningarna och viljan och faktiskt även tekniken som är så bra att ha för en yttermittfältare. När dessutom konkurrensen ser stenhård ut på innermittfältet så tycker jag att den enligt Balders Hage utnämnde årets spelare skall fortsätta på den inslagna vägen och ta högermittfältsplatsen till nästa år.

Därmed har vi Tommy Lycén, Filip Holländer, David Björkeryd och anfallaren/yttermittfältaren Daniel Paulson tillgängliga på yttermittfältet. Markus Anderberg skall bort nu. Så är det bara. Tyvärr. Men jag skulle därmed vilja ha in en yttermitt till. Någon speciell spelare har jag inte så här på lager, men en teknisk, tvåfotad spelare hade jag inte tackat nej till.

Anfallare

Oskar Wallén
Emil Karlsson
Henrik Carlsson
Johan Hedman/Ricky Yarsuvat
NY Anfallare (Gabriel Altemark-Vanneryr t.ex.)

Tankar: Oskar Wallén, Emil Karlsson och Henrik Carlsson. Känns väl som tre givna spelare att behålla till nästa säsong, eller hur? Både Oskar Wallén och Henrik Carlsson har jag sådana otroliga förhoppningar och förväntingar på inför framtiden. Oskar Wallén har på ett år gått från att vara en skadad 18-åring som man kände hade potential att bli en bra Division 1-spelare, till att bli en given startman i dei en överlägsen Division 1-vinnaren. En fantastisk utveckling. En utveckling som jag på något sätt även ser framför mig i Henrik Carlsson. Konkurrensen är relativt hård, men jag hoppas verkligen att Henrik tar för sig på den kommande försäsongen, precis som Oskar gjorde i vintras. Då kan Superettan bli en riktigt rolig upplevelse för Henrik och för oss ÖIS:are.

Emil Karlsson kommer bli en riktig joker till nästa år. Jag är långt ifrån säker att han kommer hålla i Superettan. Men han har ju bannemig väldigt intressanta spetsegenskaper. Snabb, rivig och målfarlig (jo, faktiskt). Han vann ju trots allt vår interna skytteliga, vilket är svårt att fatta, så många lägen han brände under framförallt mitten och slutet av serien. Men vi vet ju hur det kan lossna för spelare man ser har målskytte i sig, men som bränner för många lägen. Ja, alla vet väl att jag tänker på Nicolas Sandberg. Det har varit förvånansvärt lite snack om honom det senaste. Är det det minsta troligt att vi kanske plockar hem honom till 2013? Känns avlägset, ja. Men att ingen ens har nämnt det vad jag sett hittills i Mercaton är oväntat.

Sedan då. Ricky Yarsuvat, Alex Jeremejeff och Johan Hedman. Vad göra? En otroligt svår avvägning. Jeremejeff ser jag någonting i, men det är inte tillräckligt. Framförallt inte tillräckligt för att få speltid i konkurrens med denna anfallsuppsättning. En utlåning hade varit att föredra framför annat. Ricky eller Hedman? Hedman eller Ricky? Då jag vill ha in en ny anfallare i truppen (Altemark-Vanneryr?) så finns det enligt mig bara plats för en av dessa två. Om jag sa att det var svårt att bestämma sig för om Tommy skall få en plats i truppen till 2013 så var det ingenting jämfört med svårheten i att bestämma sig mellan Hedman och Yarsuvat. Därför väljer jag att lämna den ”frågan” osvarad. Någon av dem vill jag ha med. Fegt och helgarderande.

Så. 2013 års trupp, på ett ungefär, hur jag vill att den skall se ut. Men förmodligen händer det saker som man inte förväntat sig, vilket gör att jag inte får som jag vill. Men det kanske bara är bra. För trots allt så är det Hasse och Kent och gubbarna som sitter inne med kunskapen.

Lagom till morgonkaffet kommer här den avslutande delen av Kent Carlzon-intervjun. Vi talade lite kring hur lång tid det kommer ta för ÖIS att bli ett stabilt Superettanlag, vad som krävs för att bli ”ett GIF Sundsvall” som alltid är med i seriens topp, vilka Superettaegenskaper som ÖIS redan nu har respektive saknar samt huruvida laget kommer att träna oftare nästa år. Jag vill även passa på att tacka Kent Carlzon för hans öppenhjärtiga svar. Det är de som gör den här intervjun intressant.

Har ni missat de två tidigare delarna eller kanske bara vill läsa dem igen så kan ni göra det här och här. Imorgon kommer Sambadefensiv också att genomföra en längre intervju med lagkaptenen David Leinar. Likt till denna intervjuserie har du som läsare möjligheten att skicka in dina frågor. Gör då det till kontakt@sambadefensiv.se.

***

Det gäller att se sina begränsningar framöver både ekonomiskt och sportsligt. Om man tänker realistiskt – hur många år tror du att det tar innan ÖIS kommer vara ett stabilt Superettanlag? Två år? Fem?

Ta någonting mitt emellan. 2013 gäller det att få ett positivt resultat och ha en lönemassa som vi varje månad klarar av att betala. Önskemål o att bli topp fem. Man ser på Hammarby och Landskrona att det inte är så lätt att vinna Superettan. Att vinna Söderettan är nästan lika svårt och det gjorde vi. Men det betyder inte att vi med automatik skall köra igenom Superettan. Det är fysiskt bättre tränade spelare. Det är många som har dagträning. Vi har spelare som kommer halv fem från jobbet. Det är långa dagar och de är trötta.

Om vi tänker oss GIF Sundsvall. De har varit ett stabilt topplag i Superettan en längre tid. Vad krävs för att ÖIS skall bli det stabila topplaget som alltid är med och slåss om de allsvenska platserna?

Vad som krävs är att du har en grupp som är beredd att göra jobbet och det är det vi jobbar på nu. Vi har spelare som vill visa och som förstår att det inte är tränaren som avgör om de spelar. Det är spelaren själv. Skillnaden mellan en spelare som kommer fem minuter innan träning, som tar en kaffe uppe i köket och går direkt ned i omklädningsrummet och sätter sig mot en spelare som kommer en kvart innan, klär om direkt och sätter sig på cykeln för att få igång cirkulationen i kroppen – det är en stor skillnad. Inte så mycket i det de gör men i vad de mentalt tänker. ”Jag vill inte bli skadad så jag måste varm i kroppen” om det är lite kallt. Det är de som är viktiga.

Jag upplever att vi i år har haft en fantastisk stämning i omklädningsrummet. De har skitkul i laget. Det måste vi bygga vidare på. Vi får inte ta in rötägg som förstör stämningen. Jag brukar säga att det finns egentligen bara ett orosmoln, oavsett var du är i livet, och det är ovisshet. Ovisshet kan vara att du inte vet varför du inte spelar. Vi kommer jobba hårt med att få bort det här orosmolnet. Visshet betyder att du vet var du är i gruppen. Visshet skapar glädje. Ovisshet skapar ångest. Sådana saker tror jag är viktiga. Gruppens dynamik är jättestark.

Så var tror du ÖIS är om fem år?

Jag har en dröm om att ÖIS är i Allsvenskan och har en ny sorts spelare som är lite bättre vid just det tillfället. Att vi hittar någon Waris Majeed, Oscar Hiljemark eller Niklas Hult. Så att vi har bärande, unga, talanger. Det är vad jag hoppas på.

Jag måste naturligtvis tro på det också. Vi skall bli en klubb som är tillbaka vid den status som ÖIS hade 1985. Det var väldigt roligt att jobba då.

Vilka egenskaper av Superettamått tycker du ÖIS har respektive saknar?

Om du tittar på tabellen idag så betyder det att du måste göra cirka 35-45 mål. Då tittar man på spelare som har gjort 15 mål i Söderettan. Säg att du halverar alla spelares målskörd för det är så mycket svårare. I Söderettan hade vi otroligt många målchanser. Det får vi inte i Superettan. Vad vi då diskuterar är: vilka skall göra målen?

Halverar du alla så gör Hedman två mål i Superettan. Säg att Emil och Hedman gör 15 mål ihop. Då är vi uppe i 20. Vem skall göra de andra 20? Jakob gör två, Filip tre, David tre. Det är en bit kvar. Det är i det perspektivet vi räknar. Varför GAIS och Blåvitt har problem, det är för att de inte har några målskyttar. De får inte till det och det är där vi sätter mest fokus.

Vi har fått väldigt många lätta, och tidiga, mål i år. Den resan kommer vi inte att få i Superettan.

Vilken del har du i att få ÖIS att synas? Gör ni något speciellt för att få föreningen att synas?

Det är inte riktigt min grej, men vad som är viktigt nu när man har varit i det läge som vi varit är vad vi känner som är Öisare. Det är en anrik, 125-årig, klubb. Och hur uppfattas vi. Varumärket Örgryte, där får vi vara fantastiskt försiktiga.

Det är klart att mitt första framträdande i GP inte var bra. Det blev väldigt konstigt och naturligtvis någonting som jag får ta på mig som ett misstag som jag får lära av. Det här är viktigt, för det här är hur supportrarna tycker. Ni, supportrarna, är dem som gör klubben intressant. Sleipner borta inför 300 åskådare är inte så roligt. ÖIS är intressant tack vare supportrarna.

Det är viktigt att vi har en supporterkultur som lever. Det är väldigt viktigt. Det är lika viktigt som stora sponsorer. Det är också därför som jag uppmanar dem att mejla mig.

Kommer laget att träna mer och oftare nästa år?

Det finns två delar i detta. Det är de som är heltidsanställda på sina arbeten och vi tränar halv fem. Vi har ett mål att träna dem som har möjlighet fler gånger i veckan. Skulle vi ha ekonomin så skulle vi förmodligen träna klockan två. Svår fråga, för den är så väldigt avhängd av ekonomin.

Nu är det dags igen. Den gamla fina traditionen av att göra en längre intervju med ÖIS lagkapten fortsätter. 2Med bindeln om armen” har sedan urminnes tider varit ett givet inslag i diverse olika forum kring laget och vi ser ingen som helst anledning att bryta en så god tradition. Därför kommer Christian och Felix sätta sig ned med David Leinar i en lång sittning på måndag och diskutera både det ena och det andra.

Självklart är ni som vanligt välkomna att skicka in era frågor till oss på vår mail kontakt@sambadefensiv.se. Ta nu tillvara på detta tillfälle att ställa vår lagkapten mot väggen och få reda på frågor som kanske inte hade kommit fram annars. Bring it!

När ni ändå är här inne så tycker vi att ni borde passa på att läsa den senaste ”med bindel om armen” i ordningen som genomfördes med Björn Anklev under 2010. Den artikelserien läser ni här, här, här och här.